Kungl. Maj. ts proposition nr 90 år 1961
1
Nr 90
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående ändring av
vissa postavgifter m. m.; given Stockholms slott den
3 mars 1961.
Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag ur statsrådsprotokollet
över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att dels antaga härvid fogade förslag till förordning angående villkoren
för postbefordran av tidningar (postal tidningsförordning), dels bifalla de övriga
förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF ADOLF
Gösta Skoglund
Propositionens huvudsakliga innehåll
1. Ny tidningsförordning. I fråga om organisationen av postverkets tidningsrörelse
föreslås, att de nuvarande postabonnemangen avvecklas och
ersättes med oadresserade utgivarkorsband. Postverket skall emellertid åtaga
sig att beträffande vissa tidningar tills vidare ombesörja abonnemangsbokföringen.
Förslag framlägges om ett nytt avgiftssystem, grundat på fyra
komponenter. En taxehöjning av ca 13 % föreslås för att kompensera kostnadsökningar.
Vid utformningen av taxeförslaget har eftersträvats, att taxehöjningen
skall åläggas olika kategorier av tidningar så jämnt som möjligt.
Ett genomförande av förslaget beräknas — inklusive en rationaliserings*
vinst av ca 5 mkr — förbättra postverkets driftresultat med ca 10,5 mkr för
helt år. En icke obetydlig förlust kommer dock alltjämt att kvarstå för post
verkets tidningsrörelse. Den nya förordningen avses skola träda i kraft den
1 januari 1962.
2. Höjning av paketportona. I syfte att förbättra postverkets driftresultat
och att samordna paketavgifterna med statens järnvägars motsvarande taxor
föreslås en höjning av paketportona med i genomsnitt ca 20 %.
3. Rabatt å postavgifter. Generalpoststyrelsen föreslås få rätt att medge
nedsättning i postavgifter i fall då överenskommelse kan träffas med avsändare
om särskilda anordningar för att underlätta försändelsernas postbehandling.
1 Bihang till riksdagens protokoll 1961. 1 samt. Nr 90
2
Kungi. Maj:ts proposition nr 90 år 1961
Förslag
till
Förordning
angående villkoren för postbefordran av tidningar (postal tidnings
förordning)
Härigenom
förordnas som följer:
1 §
Denna förordning äger tillämpning vid postbefordran inom riket av sådan
i Sverige tryckt och utgiven periodisk skrift, som äger karaktär av tidning
eller tidskrift.
Om särskilda omständigheter föreligga, äger Kungl. Maj :t medgiva, att
förordningen må tillämpas jämväl å periodisk skrift, som tryckes utom
riket.
Periodisk skrift, varå denna förordning äger tillämpning, benämnes i det
följande tidning.
2 §
Tidning, som skall befordras enligt denna förordning, skall införas i en
tidningstaxa, som årligen utgives av generalpoststyrelsen.
För införande i tidningstaxan erlägges årlig grundavgift. Storleken av
denna avgift framgår av bilaga till denna förordning.
3 §
Tidning må befordras enligt denna förordning antingen såsom utgivarkorsband
eller såsom kommissionärskorsband.
Tidning, som utkommer oftare än en gång i veckan, må ej sändas såsom
utgivarkorsband till mottagare, vilken bor eller vistas å tidningens utgivningsort
och vars post utdelas av brevbärare inom ortens sammanhängande
bebyggelse; generalpoststyrelsen dock obetaget att i särskilt fall annorlunda
bestämma.
Kommissionärskorsband må användas endast vid försändning till återförsäljare
av eller ombud för sådan tidning, som utkommer minst tolv gånger
om året; generalpoststyrelsen dock obetaget att i särskilt fall medgiva undantag
härifrån. Kommissionärskorsband skall avhämtas av mottagaren på
adressorten.
4 §
Vikten av utgivarkorsband eller kommissionärskorsband må ei överstiga
20 kilogram.
5 §
Befordringsavgift för utgivarkorsband och kommissionärskorsband beräknas
på sätt framgår av bilaga till denna förordning.
3
Kungl. Maj. ts proposition nr 90 år 1961
6 §
Utgivarkorsband eller kommissionärskorsband, som blir obeställbart, är
postverket icke skyldigt att återbefordra till avsändaren med mindre denne
för återbefordringen erlägger avgift såsom för korsband i allmänhet innehållande
trycksaker.
1 §
Hava generalpoststyrelsen och tidningsföretag överenskommit, att postverket
skall vidtaga speciell åtgärd för tidningens postbehandling eller utgiva
särskilt tilläggstryck till den i 2 § omförmälda tidningstaxan, har tidningsföretaget
att till postverket erlägga den avgift, som generalpoststyrelsen
med hänsyn till uppkommande ökning av postverkets kostnader bestämmer
för åtgärden.
8 §
Villkoren för befordran av tidningsbilaga i utgivarkorsband och kommissionärskorsband
fastställas av Kungl. Maj :t.
9 §
Närmare föreskrifter angående tillämpningen av denna förordning utfärdas
av Kungl. Maj:t eller, efter Kungl. Maj:ts bemyndigande, av generalpoststyrelsen.
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1962, då förordningen den
22 april 1932 (nr 75) angående villkoren för postbefordran av tidningar och
andra periodiska skrifter upphör att gälla.
Avgifterna enligt den nya förordningen skola jämväl under år 1961 tilllämpas
i fråga om anmälningar till tidningstaxan samt utdelnings- och
indragningskort, som avse år 1962.
Beträffande tidning, som utkommer med minst två nummer i veckan och
vars postabonnerade upplaga under första halvåret 1961 uppgår till minst
1 000 exemplar, skola tills vidare gälla följande särskilda bestämmelser.
Abonnemangsbokföring beträffande oadresserade utgivarkorsband må efter
överenskommelse mellan generalpoststyrelsen och tidningsföretaget tills
vidare ombesörjas av postverket. Har inslagning av tidningen under år 1961
ombesörjts av postverket, må mellan generalpoststyrelsen och tidningsföretaget
träffas överenskommelse, att inslagning alltjämt skall tills vidare ombesörjas
av postverket. För befordran av sådana oadresserade utgivarkorsband,
som här avses, gälla de avgifter, som intagits i bilaga till denna förordning,
punkt V.
Om särskilda skäl föreligga, må bestämmelserna i tredje stycket tillämpas
jämväl å annan tidning än där sägs.
Kungl. Maj:ts proposition nr 90 år 1961
Periodicitet
minst 2 nr
per vecka
öre
Bilaga
Periodicitet
mindre än 2
nr per vecka
öre
I Grundavgiften utgör, oavsett tidningens periodicitet, 125
kronor per edition och är.
II Befordringsavgiften för adresserat utgivarkorsband utgör:
a) för varje tidningsexemplar............................ 1;6
b) för varje helt eller påbörjat kilogram av den sammanlagda
vikten av på en gång avlämnade försändelser...... 39
III Befordringsavgiften för utgivarkorsband, som avlämnas till
postbefordran utan att vara försett med mottagarens namn
och adress och för vilket abonnemangsbokföringen icke ombesörjes
av postverket, utgör:
a) för varje utdelnings- eller indragningskort, som av tidningsföretaget
överlämnas till postverket, inbegripet avgift
för kortets befordran.................................... 20
b) för varje tidningsexemplar............................ 2,1
c) för varje helt eller påbörjat kilogram av den samman
I,
lagda vikten av på en gång avlämnade försändelser...... 39
d) för varje tidningsexemplar, som inslås av postverket, en
särskild avgift, som framgår av tabellen under punkt V d)
IV Befordringsavgiften för kommissionärskorsband utgör:
a) för varje försändelse.................................. 7
b) för varje helt eller påbörjat kilogram av den sammanlagda
vikten av på en gång avlämnade försändelser...... 39
V Befordringsavgiften för utgivarkorsband, som avlämnas till
postbefordran utan att vara försett med mottagarens namn
och adress, och för vilket abonnemangsbokföring och i förekommande
fall inslagning ombesörjes av postverket, utgör:
a) för varje utdelningskort, som av tidningsföretaget över
-
lämnas till postverket .................................. 65
b) för varje tidningsexemplar............................ 2,4
c) för varje helt eller påbörjat kilogram av den sammanlagda
vikten av på en gång avlämnade försändelser...... 39
d) för varje tidningsexemplar, som inslås av postverket, en
särskild avgift, som beräknas på sätt framgår av nedanstående
tabell:
2,6
48
20
3,1
48
7
39
65
3,4
48
Medelvikt
per nummer
Medeltal
exemplar per postanstalt
gram |
ej över 2 öre/ex |
över 2 |
över 3,5 |
över 5 |
över 10 |
över 25 |
över 50 |
över 100 ör e/ex |
Inslagning på dagtid ej över 100 .......... |
3,3 |
2,9 |
2,6 |
2,1 |
1,9 |
1,5 |
1,1 |
0,7 |
över 100 men ej över 250 |
3,7 |
3,3 |
3,0 |
2,3 |
2,0 |
1,6 |
1,2 |
0,8 |
över 250.............. |
4,1 |
3,7 |
3,4 |
2,4 |
2,1 |
1,7 |
1,4 |
0,9 |
Inslagning på nattid ej över 100 .......... |
4,1 |
3,6 |
3,3 |
2,7 |
2.4 |
1,8 |
1,5 |
0,9 |
över 100 men ej över 250 |
4,5 |
4,1 |
3,7 |
2,8 |
26 |
2,0 |
1,6 |
1,0 |
över 250.............. |
5,1 |
4,5 |
4,2 |
2,9 |
2,7 |
2,1 |
1,7 |
1,2 |
Uppkommer brutet öretal vid beräkning enligt ovanstående tabeller av befordringsavgift för
försändelser, som på en gång avlämnas till befordran, skall summan höjas till närmaste hela
öretal.
Kungl. Maj:ts proposition nr 90 år 1961
5
Utdrag av protokoll över kommunikationsärenden, hållet inför
Hans Maj. t Konungen i statsrådet å Stockholms slott
den 3 mars 1961.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Nilsson, Sträng, Andersson, Lindström, Lange, Lindholm, Kling,
Skoglund, Edenman, Netzén, Johansson, af Geijerstam, Hermansson.
Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler
chefen för kommunikationsdepartementet, statsrådet Skoglund, fråga om
ändring av vissa postavgifter m. m. samt anför därvid följande.
Med skrivelse den 15 december 1960 har generalpoststyrelsen överlämnat
förslag till ny förordning angående villkoren för postbefordran av tidningar
(tidningsförordning). Styrelsen har vidare i skrivelse den 10 januari
1961 föreslagit vissa höjningar av postbefordringsavgifterna för inrikes paket.
Slutligen har styrelsen i skrivelse sistnämnda dag hemställt om be-,
myndigande att i vissa fall medge rabatt på postavgifter.
Jag anhåller att få upptaga de i nämnda skrivelser aktualiserade spörsmålen
till behandling.
1. Tidningsförordningen ,
Gällande bestämmelser m. m.
Distributionen av tidningar faller i Sverige icke under postmonopolet,
utan den sker förutom genom postverket även genom andra distributionsorgan.
Ur postal synpunkt är tidningarna till sin natur trycksaker och kan försändas
på de villkor, som allmänt gäller för sådana, framför allt då i trycksakskorsband.
Detta försändningssätt användes vid lidningsförsändning
från privatpersoner. Sedan länge har det emellertid funnits särskilda förmånliga
villkor för tidningsförsändning från utgivarna. Dessa villkor är
fastställda av riksdagen och meddelas i en av Kungl. Maj :t i överensstämmelse
med riksdagens beslut utfärdad förordning, den s. k. tidningsförordningen.
Nu gällande tidningsförordning utfärdades den 22 april 1932 (SFS nr
75) och trädde i kraft den 1 januari 1933. I förordningen har sedermera
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 90 år 1961
vidtagits ändringar den 28 mars 1941 (nr 166), den 9 maj 1947 (nr 176),
den 19 mars 1948 (nr 113), den 11 maj 1951 (nr 250), den 15 maj 1952
(nr 217), den 10 maj 1957 (nr 134) och den 5 juni 1959 (nr 305). I fråga
om den sistnämnda ändringen må här erinras om följande.
I ett den 10 november 1958 dagtecknat betänkande hade tidningsförordningsutredningen
framlagt bl. a. principförslag i fråga om tidningsrörelsens
organisation, avgiftssystemets konstruktion och avgifternas storlek
samt förslag till ny tidningsförordning. De av utredningen framlagda förslagen
hade godtagits av generalpoststyrelsen. Förslagen hade också godtagits
av Svenska tidningsutgivareföreningen och Föreningen Svensk fackpress
utom vad angick storleken av postavgifterna.
En på utredningens uppdrag företagen kostnadsundersökning utvisade,
att postverkets merkostnader för tidningsrörelsen vid 1955 års trafikvolym
och kostnadsnivån i mars 1958 uppgick till ca 60 mkr per år. De häremot
svarande intäkterna beräknades till ca 30 mkr per år. Bristen i fråga om
täckning av merkostnaderna utgjorde alltså 30 mkr årligen. Såväl postverkets
som tidningarnas representanter i utredningen var eniga om att
godtaga resultatet av kostnadsundersökningen som ett tillfredsställande
mått på postverkets kostnader för tidningsrörelsen.
Tidningsförordningsutredningens förslag till avgiftshöjningar innebar,
att postverkets årliga underskott på tidningsrörelsen under perioden 1960—
1962 skulle nedbringas med ca 18 mkr och under perioden 1963—1964 med
ca 25 mkr. Utredningen ansåg i likhet med postverket att målsättningen
på längre sikt för avgiftssättningen borde vara, att postverket skulle erhålla
täckning för sina merkostnader för tidningsrörelsen samt skäligt bidrag
till de gemensamma kostnaderna för poströrelsen.
Efter överläggningar mellan kommunikationsdepartementet och representanter
för tidningarna träffades en överenskommelse som innebar, att
avgifterna för tidningsbefordran skulle fastställas så, att postverkets underskott
på tidningsrörelsen under vart och ett av åren 1960—1964 skulle
nedbringas med 15 mkr. Sedan överenskommelsen godkänts av Svenska
tidningsutgivareföreningens styrelse, framlade Kungl. Maj :t för riksdagen
ett förslag till ny tidningsförordning, som i fråga om organisationen och avgiftssystemets
konstruktion överensstämde med vad tidningsförordningsutredningen
förordat (prop. 1959: 94).
Bevillningsutskottet (uti. nr 39) fann vid sin prövning av ärendet, att
en höjning av avgifterna i tidningsrörelsen var motiverad. Höjningen borde
emellertid enligt utskottet genomföras såsom ett provisorium medelst
en i huvudsak likformig procentuell uppräkning av avgifterna i den gällande
tidningsförordningen på sådant sätt, att postverket tillfördes ytterligare
inkomster å ca 10 mkr av tidningsdistributionen. Utskottet föreslog,
att avgifter av sådan storlek skulle tillämpas under åren 1960 och 1961.
Utskottet förutsatte att Kungl. Maj :t skulle med ledning av erfarenheterna
under denna tid ytterligare pröva frågan om vilket avgiftssystem, som kun
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 90 år 1961
7
de anses skäligt och ändamålsenligt med hänsyn till tidningarnas intressen
och postverkets behov att få täckning för sina utgifter.
Riksdagen (skr. nr 270) beslöt i enlighet med utskottets förslag.
Generalpoststyrelsen
Tidningsrörelsens organisation. Beträffande organisationen av postverkets
tidningsrörelse samt avgiftssystemets konstruktion har under år 1960
förekommit diskussioner och överläggningar mellan representanter för
postverket och Svenska tidningsutgivareföreningen. Från vissa tidningars
sida har därvid framförts önskemål om att postabonnemangen i sin nuvarande
form skulle få behållas för de tidningar, som så önskade, samt att det
av tidningsförordningsutredningen föreslagna systemet skulle införas för
de tidningar, som föredrog detta system. Från postverkets sida har emellertid
framförts, att man ej kan tillstyrka att postabonnemanget i sin nuvarande
form bibehålies för ett mindre antal tidningar under obegränsad tid
framåt. Ju mindre detta system utnyttjas av tidningarna, ju kostsammare
blir det relativt sett för postverket att behålla detsamma.
Vid överläggningarna har man sökt att komma fram till en kompromiss,
som i möjligaste mån tillgodoser såväl tidningarnas som postverkets önskemål.
Med utgångspunkt från de av tidningsförordningsutredningen framlagda
förslagen har följande förslag behandlats.
Postbefordran av tidningar skall i huvudsak ske i enlighet med tidningsförordningsutredningens
förslag som adresserade eller oadresserade utgivarkorsband
samt kommissionärskorsband. Abonnemangsavgifterna inbetalas
av abonnenterna själva direkt till tidningarna genom postgiro eller på annat
sätt. Bokföringen av abonnemangen utföres i princip av tidningarna
själva. Oadresserade utgivarkorsband medgives för alla tidningar, som utkommer
med minst två nummer per vecka och som har en postbefordrad
oadresserad upplaga av minst 1 000 exemplar. Efter prövning bör emellertid
användning av oadresserade utgivarkorsband få medges i enstaka andra
fall, när särskilda omständigheter föreligger. I de fall att tidningen får använda
sig av oadresserade utgivarkorsband, tillställer tidningen vid abonnemangets
början utdelningspostanstalten ett utdelningskort gällande tills
vidare. Inslagning av tidningsexemplaren skall i princip utföras av tidningarna
själva. Postabonnemangen i sin nuvarande form slopas omedelbart
vid det nya systemets ikraftträdande.
övergångsvis under en begränsad tid åtager sig postverket att mot en
särskild avgift omhänderha abonnemangsbokföringen och expedieringen
av oadresserade utgivarkorsband för de f. n. postabonnerade tidningar, som
så önskar. Vissa minimikrav i fråga om upplaga och pcriodicitet bör dock
uppfyllas även för alt detta system skall få tillämpas. De abonnemang, som
bokföres av postverket, skall löpa för viss angiven period till skillnad från
de abonnemang, som bokföres av tidningarna själva, vilka är fortlöpande.
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 90 år 1961
Den här beskrivna utdelningsmetoden, som är avsedd att övergångsvis ersätta
de nuvarande postabonnemangen, är tänkt att fungera på i huvudsak
följande sätt:
1. Abonnenten inbetalar till tidningens postgirokonto ett belopp, som avser
abonnemang under viss tid. Blankett härtill skall finnas på alla postanstalter
(ersätter nuvarande gröna tidningsrekvisionsblakett). Denna blankett
kan användas för abonnemang på samtliga tidningar i tidningstaxan
(ca 2 000 st).
2. Genom tidningens försorg utskrives en beställning i form av ett utdelningskort
i 2 exemplar, som överlämnas till tidningens utgivningspostanstalt.
Beställningen upptager abonnentens namn och adress samt period under
vilken tidningen skall distribueras till abonnenten.
8. Utgivningspostanstalten behåller ett exemplar av utdelningskortet och
expedierar ett exemplar till vederbörande utdelningspostanstalt.
4. Med ledning av utdelningskorten expedierar utgivningspostanstalten
ertorderligt antal exemplar av tidningen till de olika utdelningspostanstalterna
under de på utdelningskorten angivna perioderna. Inslagningen av tidningsexemplaren
skall i princip ske genom tidningens försorg men kan i
vissa fall mot särskild avgift övertagas av postverket. Själva försändningen
och utdelningen av tidningsexemplaren sker på samma sätt vare sig postverket
eller tidningen själv omhänderhar abonneinangsbokföringen. Detta innebär
att gentemot allmänheten inga väsentliga skillnader kommer att förefinnas
mellan de bägge systemen.
5. Sådana tidningar, som anser att utskrivandet av utdelningskort är förenat
med olägenheter, får som bilaga med tidningen utsända en med tidningens
namn och abonnemangspriser försedd specialblankett, som består
av ett inbetalningskort och två utdelningskort, avsedda att ifyllas av
abonnenten vid abonnemangstillfället. Dylika blanketter skall dock icke
tillhandahållas allmänheten genom postanstalternas försorg.
Avgiftssystemet. Beträffande avgiftssystemets konstruktion har vid de
diskussioner och överläggningar, som nu förekommit, från tidningarnas representanter
bl. a. anförts, att det av tidningsförordningsutredningen framlagda
förslaget är alltför komplicerat och att en minskning av antalet avgittsdelar
bör eftersträvas. Vidare har önskemål framförts om att eventuella
avgiftshöjningar vidtages på så sätt att de i möjligaste mån påverkar
tidningarnas postavgifter likformigt. Detta innebär bl. a. en önskan om att
tidningsexemplarens vikt ges större betydelse i avgiftssystemet än i utredningens
förslag. Från postverkets sida har framhållits, att det av tidningslörordningsutredningen
framlagda förslaget till avgiftssystem grundar sig
på postverkets kostnader för olika arbetsmoment och att tidningarna skulle
behöva betala endast för de prestationer, som postverket verkligen utför. Ett
starkt önskemål från postverkets sida är, att avgifterna för de olika formerna
för distribution av tidningar genom postverket står i samma förhållande
inbördes som kostnaderna för de olika distributionsmetoderna.
Ett för postverket billigare system bör alltså ha lägre avgift än ett för
postverket dyrare system. Med utgångspunkt härifrån har följande i jämförelse
med tidningsförordningsutredningens förslag något förenklade avgiftssystem
behandlats.
Kungl. Maj:ts proposition nr 90 år 1961
9
Kostnadsbärare |
Oadresserade (kortutdelade) utgivarkorsband |
Adresserade utgivar-korsband |
|
Abonnemangsbok-föring hos post-verket |
Abonnemangsbok-föring hos tidning-arna |
||
125 kr/år 0,65 kr/kort |
125 kr/år 0,20 kr/kort a—0,003 kr/ex |
125 kr/år a—0,010 kr/ex |
|
Vikt.................... |
|||
Till dessa postavgifter kommer dessutom kostnaderna för inslagningen av
tidningsexemplaren. Denna sker emellertid redan nu till största delen genom
tidningarnas egen försorg. I det fall att postverket omhänderhar inslagningen
av tidningsexemplaren utgår avgift i huvudsak enligt den inslagningstaxa,
som konstruerades av tidningsförordningsutredningen.
Detta avgiftssystem innebär, att den av tidningsförordningsutredningen föreslagna
buntavgiften inarbetats i viktavgiften. Bl. a. med anledning härav
har den av utredningen förordade zontaxan i fråga om viktavgiften ersatts
med en enhetstaxa. Tidningsförordningsutredningens förslag om införande
av zontaxa ansågs av vissa tidningar fördelaktigt, av andra mindre fördelaktigt.
Det torde vara uppenbart att en zontaxa i icke ringa mån skulle komplicera
tillämpningen av avgiftssystemet såväl för tidningarna som för postverket.
Dessutom uppstår för postverket vissa administrationskostnader om zontaxa
införes. Vid de nu företagna överläggningarna har inget önskemål om
zontaxa framförts från tidningsrepresentanterna.
Fördelar med den nya organisationen. Det nu beskrivna förslaget till ny
organisation av postverkets tidningsrörelse har enligt generalpoststyrelsens
mening avsevärda fördelar i jämförelse med det f. n. tillämpade systemet.
Samtidigt som det för postverket är mindre kostsamt än det nuvarande systemet,
medför det för stora grupper av tidningar fördelar, av vilka de viktigaste
kan sammanfattas på följande sätt.
1. Det nya systemet beräknas medföra en kostnadsminskning delvis i form
av en icke obetydlig rationaliseringsvinst för postverket i jämförelse med
nuvarande system. Avgifterna i tidningsrörelsen kan således — med bibehållande
av samma kvarstående förlust på rörelsen som med nuvarande
system — sättas i motsvarande mån lägre än om nuvarande system måste
behållas.
2. Allmänheten beröres ej nämnvärt av skillnaderna mellan de tre olika
distributionsformerna utan kan i samtliga fall använda samma abonnemangs-
och överflyttningsblankett vilken tidning och distributionsform det
än gäller. F. n. är det ofta svårt för abonnenterna att skilja mellan de olika
former för abonnemang och överflyttning, som förekommer. Vid det nya
systemet kan abonnenten inbetala avgiften genom girering, vilket icke är
möjligt f. n.
g. De nu postabonnerade tidningarna erhåller abonnemangsavgifterna
tidigare än f. n. och utan avdrag för postavgifter.
4. Postavgifterna betalas till postverket först i anslutning till att exemplaren
inlämnas till postbefordran och behöver ej förskotteras på det sätt som
f. n. sker vid s. k. självabonnemang.
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 90 år 1961
5. Det nya avgiftssystemet är så uppbyggt att postavgifterna för de olika
formerna för distribution av tidningar totalt sett i möjligaste mån står i samma
förhållande som postverkets kostnader för de olika distributionsformerna.
Härigenom kompenseras tidningarna i viss mån för egna prestationer.
6. I idningarna får tillgång till namn och adress för samtliga abonnenter,
som erhåller tidningen genom postverkets försorg, och kan själva styra
abonnemangen på det sätt som de önskar.
7. Den nuvarande koncentrationen av arbetet med förnyandet av abonnemang
vid års- och kvartalsskiften kan till stor del minskas för sådana tidningar,
som använder sig av utdelningskort gällande tills vidare.
8. De tidningar, som nu använder sig av s. k. självabonnemang, slipper de
i många fall omständliga penningtransaktionerna i samband med tecknandet
av abonnemangen.
9. Övergång till oadresserade utgivarkorsband med abonnemangsbokföring
hos tidningarna kan lätt ske utan att tidningen särskilt behöver införskaffa
namnuppgifter på abonnenterna, vilket blivit nödvändigt om tidningsförordningsutredningens
förslag om bibehållande av postabonnemangen övergångsvis
under tre år genomförts.
Avgiftsnivån. Postverkets merkostnader för tidningsrörelsen på basis av
1955 års rörelse och kostnadsläget i mars 1958 beräknades av tidningsförordningsutredningen
till 60 mkr. Postverkets kostnader för tidningsrörelsen
har emellertid ökat sedan år 1958 främst på grund av höjda personalkostnader.
Man kan räkna med att kostnaderna för tidningsrörelsen i dess helhet
ökar i samma proportion som statstjänstemännens generella löneförhöjningar.
Vid en sådan uppräkning stiger merkostnaderna till 67,5 miljoner
kronor under år 1961 om nuvarande organisation behålles.
Om förslaget till omorganisation av postverkets tidningsrörelse kommer
till stånd, medför detta en icke obetydlig kostnadsminskning för postverket.
Vid detta system för organisation av tidningsrörelsen beräknas merkostnaderna
under år 1962 nedgå till 62,5 mkr per år. Härvid har dock ingen hänsyn
tagits till eventuella kostnadsökningar fr. o. in. ingången av 1962. Kostnadsminskningen
beräknas således till ca 5 mkr per år.
Inkomsterna av tidningsrörelsen under åren 1960 och 1961 beräknas till
44,9 mkr per år. Förlusten på postverkets tidningsrörelse under år 1961 kan
således beräknas till 22,6 mkr.
Med hänsyn till de ökade kostnaderna för tidningsrörelsen samt till postverkets
ekonomiska läge fr. o. in. år 1962 är det högeligen angeläget att postverkets
underskott på tidningsrörelsen minskas. Därest kravet på poströrelsens
självbärighet skall upprätthållas och postverkets service skall kunna
bibehållas och vidareutvecklas är det enligt styrelsens mening nödvändigt
att eftersträva en från affärsmässig synpunkt tillfredsställande kostnadstäckning
beträffande tidningsrörelsen.
Om statsmakterna från postverket ovidkommande synpunkter skulle anse
det skäligt att stadigvarande lämna subventioner till de postbefordrade tidningarna
genom att sätta postavgifterna lägre än som är företagsekonomiskt
försvarligt, är det generalpoststyrelsens uppfattning, att en sådan
subvention särskilt med hänsyn till tidningsrörelsens storlek (ca 40 % av
11
Kungl. Maj:ts proposition nr 90 år 1961
antalet postbefordrade försändelser) bör redovisas öppet och att subventioneringen
sker på sådant sätt, att icke andra postala rörelsegrenar belastas
härmed.
Generalpoststyrelsen är emellertid — med hänsyn till att en avgiftshöjning
motsvarande en fullständig täckning av postverkets merkostnader i
tidningsrörelsen torde medföra svårigheter för en del tidningar — beredd
att för åren 1962—1965 tillstyrka en i jämförelse därmed lägre avgiftshöjning.
Styrelsen anser sålunda att avgifter och organisation bör fastställas så, att
postverkets årliga underskott på tidningsrörelsen nedgår från beräknat 22,6
mkr år 1961 till 11,8 mkr åren 1962—1963 och 5,5 mkr åren 1964—1965. Vid
beräkningen av dessa underskott har emellertid ingen hänsyn tagits till
eventuella kostnadsökningar fr. o. m. år 1962 varför det verkliga underskottet
torde bliva högre än som här angivits.
För att ernå den föreslagna minskningen av postverkets förlust på tidningsrörelsen
till 11,8 mkr per år erfordras, om det nya systemet skulle införas
fr. o. m. den 1 januari 1962, en ökning av inkomsterna från tidningsrörelsen
med 5,8 mkr per år (höjning 12,9 %).
Skulle den nuvarande organisationen av tidningsrörelsen behållas, uteblir
den beräknade kostnadsminskningen för postverket om ca 5 mkr per år
och en avgiftshöjning om 10,8 mkr (höjning 24,1 %) erfordras för att ernå
minskning av den kvarstående förlusten till 11,8 mkr per år. Avgifterna i
tidningsrörelsen måste alltså i sådant fall ökas i större omfattning än om
det nya systemet införes. Dessutom kvarstår de övriga olägenheterna med
det nuvarande systemet oförändrade och de tidigare angivna fördelarna med
den nya organisationen uteblir.
Styrelsen framhåller, att för en del tidningar tillkommer kostnader för
bokföring samt för tidningsexemplarens inslagning utöver de angivna höjningarna
av postavgiften om det nya systemet införes.
överläggningar med Svenska tidningsutgivareföreningen. Vid överläggningarna
med Svenska tidningsutgivareföreningen har det ej varit möjligt
att från föreningen erhålla något klarläggande uttalande ifråga om förslaget
till ny organisation av postverkets tidningsrörelse.
Generalpoststyrelsen har emellertid fått det intrycket att fördelarna med
den nya organisationen torde inses av så gott som alla 7-dagarstidningar, ett
stort antal 6-dagarstidningar samt de flesta veckotidningarna. Från representanter
för den grupp tidningar, som utkommer med 2—4 nummer per
vecka, har emellertid framhållits, att man inom denna grupp hyser tvekan
inför det föreslagna utskrivandet av ett utdelningskort genom tidningarnas
försorg i det fall att tidningen använder sig av den föreslagna ersättningsformen
för de nuvarande postabonnemangen. Genom användande av den tidigare
omnämnda specialblanketten för abonnemang, där utdelningskorlet utskrives
genom abonnentens försorg, torde emellertid denna olägenhet till
största delen kunna undanröjas. Den grupp tidningar det här gäller är för
-
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 90 år 1961
hållandevis liten; den omfattar f. n. 82 tidningar och ca 6 % av det totala
antalet postbefordrade tidningsexemplar. Utskrivandet av detta utdelningskort
samt kontroll av abonnemangsterminer och abonnemangspriser är det
enda mera väsentliga åtagande som utöver nuvarande göromål kommer att
belasta de tidningar, som f. n. torde anse den nuvarande postabonnemangsformen
lämpligast. I övrigt kommer den föreslagna övergångsformen i arbetshänseende
för tidningarna i stort sett att fungera på samma sätt som de
nuvarande postabonnemangen.
Beträffande avgiftssystemets konstruktion har som tidigare nämnts från
en del tidningars sida anförts, att eventuella avgiftsändringar bör drabba
de olika tidningarna så likformigt som möjligt. Från postverkets sida synes
emellertid anledning ej finnas att taga hänsyn till de olika tidningarnas inbördes
konkurrensförhållanden, utan avgiftssystemet bör vara så kostnadsföljsamt
som möjligt. Det kan i detta sammanhang framhållas att de flesta
nyhetstidningar, som ej utkommer under morgontimmarna, endast i obetydlig
omfattning har funnit det lämpligt att anlita postverket för distributionen,
och därför ej kan utnyttja den fördel, som de låga avgifterna i tidningsrörelsen
utgör. Stödet i form av låga postavgifter i tidningsrörelsen är
sålunda redan nu olika fördelat mellan olika tidningsgrupper.
Vid överläggningarna mellan generalpoststyrelsen och Svenska tidningsutgivareföreningens
postkommitté har från tidningarnas sida meddelats, att
man anser sig kunna tillstyrka användningen av de fyra föreslagna kompoenterna
i avgiftssystemet. Från tidningssidan har vidare meddelats, att man
så småningom torde vara beredd att övergå till en mer kostnadsföljsam taxa.
Trots att motsättningarna mellan olika intressegrupper inom Svenska tidningsutgivareföreningen
ifråga om tidningsrörelsens organisation uppenbarligen
ej kunnat överbryggas och föreningen som organisation betraktad därför
ej kunnat göra något definitivt uttalande i tidningsförordningsfrågan,
anser generalpoststyrelsen, att det nya systemet för organisation och avgiftssystem
beträffande postverkets tidningsrörelse bör genomföras. Enligt
generalpoststyrelsens mening är fördelarna med detta förslag såväl för tidningarna
och abonnenterna som för postverket av helt annan storleksordning
än de olägenheter, som huvudsakligen av vissa 2—4 dagarstidningar
anses uppstå vid abonnemangsbokföringen genom att i en del fall ett utdelningskort
måste utskrivas genom tidningens försorg. Det är helt enkelt inga
proportioner mellan för- och nackdelar, och det vore enligt generalpoststyrelsen
mening orimligt om de uppgivna, synnerligen begränsade olägenheterna
skulle få utgöra ett hinder för postverket att byta ut ett omodernt och
kostnadskrävande system för tidningsbefordran mot ett rationellt och kostnadsbesparande
system.
Den nya tidningsförordningen föreslås att gälla under åren 1962—1965.
Beträffande tidningsrörelsens utformning fr. o. in. år 1966 anser generalpoststyrelsen
att man med stöd av de erfarenheter, som vinnes under förordningens
giltighetstid, därefter bör vara beredd till de smärre ändringar
av systemet, som eventuellt anses erforderliga. Huvudlinjerna i organisatio
-
Kungl. Maj.ts proposition nr 90 år 1961
13
nen bör dock enligt styrelsens mening behållas även efter år 1965. Beträffande
avgiftssättningen i postverkets tidningsrörelse är det styrelsens uppfattning,
att målsättningen bör vara, att tidningsrörelsen skall bära sina
egna kostnader i postverkets organisation, vilket innebär, att merkostnaderna
samt skälig del av de gemensamma kostnaderna täckes av avgifterna i
rörelsen.
Departementschefen
Till 1959 års riksdag framlades förslag till ny tidningsförordning. Till
grund för detta förslag låg ett betänkande av den s. k. tidningsförordningsutredningen.
Enligt förslaget skulle postabonnemangen avvecklas under en
övergångsperiod fram till utgången av år 1962 och tidningsrörelsen i princip
baseras på utgivarkorsband. Avgifterna beräknades efter ett nytt system,
grundat på principen pris efter prestation och innebärande bl. a. en zontaxa
för transporterna. Efter förhandlingar mellan kommunikationsdepartementet
och representanter för tidningarna hade överenskommelse träffats med
Svenska tidningsutgivareföreningens styrelse om avgifternas storlek för femårsperioden
1960—1964. överenskommelsen gick ut på att postverkets årliga
driftresultat skulle förbättras med 15 mkr. Härigenom skulle postverkets
förlust på tidningsrörelsen nedbringas från 30 till 15 mkr.
Vid behandlingen av propositionen i riksdagen uttalade bevillningsutskottet,
att en höjning av avgifterna i tidningsrörelsen var motiverad. Denna
höjning borde emellertid enligt utskottets åsikt genomföras såsom ett provisorium
medelst en i huvudsak likformig procentuell uppräkning av avgifterna
i den gällande tidningsförordningen på sådant sätt, att postverket
tillfördes ytterligare inkomster å ca 10 mkr av tidningsdistributionen. Utskottet
föreslog att avgifter av sådan storlek skulle tillämpas under åren
1960 och 1961. Vid sitt ställningstagande till frågan om taxorna förutsatte
utskottet, att Kungl. Maj :t skulle med ledning av de erfarenheter som kunde
vinnas under denna tid ytterligare pröva frågan om vilket avgiftssystem,
som kunde anses skäligt och ändamålsenligt med hänsyn till tidningarnas
intressen och postverkets behov att få täckning för sina utgifter. Riksdagen
fattade beslut i enlighet med utskottets förslag.
Generalpoststyrelsen har nu framlagt förslag till organisation och avgifter
för tidningsrörelsen efter utgången av år 1961. Förslaget avser i första hand
fyraårsperioden 1962—1965. I fråga om organisationen innebär förslaget,
att postabonnemangen i deras nuvarande form avskaffas och ersättes med
oadresserade, kortutdelade utgivarkorsband. Härvid överföres abonncmangsbokföring
och inslagning av tidningarna från postverket till tidningsföretagen.
Under fyraårsperioden skall emellertid enligt förslaget postabonnemangen
bibehållas i en rationaliserad form, vilken innebär att postverket
beträffande vissa tidningar tills vidare ombesörjer abonnemangsbokföring
och inslagning. I övrigt skall tidningarna liksom f. n. kunna befordras såsom
adresserade utgivarkorsband och kommissionärskorsband.
Vid utformningen av avgiftssystemet har eftersträvats en sådan taxekon -
14
Kungl. Maj. ts proposition nr 90 år 1961
struktion, att avgifterna i görligaste mån kan anpassas till kostnaderna för
de olika distributionsformerna. Detta innebär bl. a., att för övergångsformen,
som för postverket medför större arbetsbelastning än de båda övriga
försändelseformerna, skall utgå de högsta avgifterna, medan avgifterna
skall vara lägst för adresserade utgivarkorsband, som åsamkar postverket
minst arbete. I jämförelse med 1959 års förslag innebär avgiftssystemet en
viss förenkling. Avgifterna föreslås bestå av fyra komponenter, en grundavgift,
en bokföringsavgift, en exemplaravgift och en viktavgift. Den tidigare
föreslagna buntavgiften har således slopats och likaså den zonindelade
transportavgiften.
Postverkets merkostnader för tidningsrörelsen beräknas under år 1961
uppgå till 67,5 mkr. Det förtjänar i detta sammanhang understrykas, att
denna beräkning bygger på av tidningsförordningsutredningen med hjälp
av kvalificerad företagsekonomisk expertis gjorda undersökningar. Vidare
bör framhållas att även tidningsrepresentanterna i utredningen var av den
uppfattningen att resultatet av dessa undersökningar borde godtagas såsom
ett tillfredsställande mått på postverkets kostnader för tidningsrörelsen. Intäkterna
för samma år har generalpoststyrelsen beräknat till 44,9 mkr. Underskottet
i postverkets tidningsrörelse skulle alltså utgöra ca 22,6 mkr,
bortsett från skäligt bidrag till de gemensamma kostnaderna för postverkets
samtliga rörelsegrenar. Vid övergången till en mera rationell organisationsform
för tidningsrörelsen i enlighet med generalpoststyrelsens förslag beräknas
kostnaderna i och för sig minska med ca 5 mkr. Styrelsen anser en
ytterligare förbättring av rörelseresultatet motiverad och föreslår därför en
taxehöjning med 5,8 mkr för åren 1962—63 och ytterligare 6,3 mkr för åren
1964—65. Den kvarstående bristen i merkostnadstäckning skulle då — vid
oförändrad kostnadsnivå — utgöra 11,8 mkr för de två förstnämnda och
5,5 mkr för de två sistnämnda åren. Den föreslagna taxehöjningen den 1
januari 1962 uppgår till i genomsnitt inemot 13 %. Om organisationen bibehålies
oförändrad skulle erfordras en taxehöjning av drygt 24 % för att
samma resultatförbättring för postverket skulle uppnås.
Vid ärendets beredning inom kommunikationsdepartementet har diskussioner
ägt rum med representanter för Svenska tidningsutgivareföreningen.
I fråga om organisationen av postverkets tidningsrörelse har därvid invändningar
gjorts endast i fråga om tekniska detaljer i utformningen av det
rationaliserade postabonnemanget, varjämte önskemål framförts att denna
försändelseform ej skall ges begränsad giltighetstid. Vad angår avgifterna
har — bortsett från att tidningarnas representanter icke velat godtaga avgiftshöjningar
— gentemot generalpoststyrelsens förslag kritik riktats särskilt
i det hänseendet, att avgiftshöjningen slår ojämnt för olika tidningar
eller kategorier av tidningar. Detta är en följd av att den nuvarande taxan
med viktfaktorn som dominerande komponent ersättes med en mera nyanserad
och kostnadsföljsam taxekonstruktion, vilket medför att lättare tidningar
får en förhållandevis större taxehöjning än tyngre tidningar. Som
Kungl. Maj:ts proposition nr 90 år 1961
15
exempel kan nämnas, att för försändelseformen oadresserade utgivarkorsband
med abonnemangsbokföring hos tidningarna höjningen skulle uppgå
till i genomsnitt storleken 35 % för landsortstidningarna och 25 % för de
större stockholmstidningarna medan veckopressen skulle få en sänkning av
postavgifterna.
Tidningarnas representanter har vid överläggningarna framlagt ett taxeförslag,
vilket bygger på samma fyra komponenter som generalpoststyrelsens
förslag men med en annan inbördes avvägning, så att tidningarna icke
skulle få vidkännas någon taxehöjning utan i stället lägre postavgifter. För
postverkets del skulle ett genomförande av detta förslag ge ett ca 9 mkr
sämre driftresultat än generalpoststyrelsens förslag. Dessutom skulle avgifterna
bli högre för den för postverket billigaste försändelseformen, adresserade
utgivarkorsband, än för oadresserade försändelser. Förslaget är också
behäftat med den nackdelen, att exemplaravgiften betydligt understiger
vad som ur postmässiga synpunkter kan betraktas som ett absolut minimum.
Jag har med hänsyn till det anförda funnit det av tidningarnas representanter
framlagda förslaget helt oacceptabelt för statsverkets del.
Enligt min mening innebär generalpoststyrelsens förslag beträffande tidningsrörelsens
organisation betydande fördelar för det alldeles övervägande
antalet tidningar och för allmänheten samtidigt som det medför en icke oväsentlig
kostnadsbesparing för postverket. Detta förslag synes därför böra
godtagas. Dock bör tidningsrepresentanternas vid förenämnda överläggningar
framförda önskemål beaktas i det avseendet, att någon tidsbegränsning för
den rationaliserade postabonnemangsformen icke fastställes. Det torde få
prövas längre fram hur länge denna försändelseform skall bibehållas.
Vid avvägningen av de nya avgifternas generella höjd bör enligt min mening
beaktas, att taxan skall träda i tillämpning först från år 1962 och att
med största sannolikhet kostnadsökningar för postverkets tidningsrörelse
kommer att inträda under den tid taxan gäller. Ett oförändrat genomsnittligt
taxeuttag skulle därför -— även om den beräknade rationaliseringsvinsten
tages med i kalkylen — efter någon tid leda till en lägre kostnadstäckning
och ett försämrat driftresultat för postverkets tidningsrörelse. Generalpoststyrelsen
har visserligen föreslagit en indexreglering av taxorna,
men utformningen av indexklausulen med dess tröskeltal och anknytning
till konsumentprisindex innebär icke någon följsamhet till kostnadsutvecklingen
i postverkets tidningsrörelse. Då även mera principiella skäl kan anföras
mot en indexklausul av detta slag, anser jag någon automatisk indexreglering
av tidningstaxorna ej böra införas.
Med hänsyn till det sagda bör enligt min mening taxan avvägas så att den
ger en total inkomstförstärkning för postverket i stort sett av den storlek,
som generalpoststyrelsen förordat, d. v. s. med i genomsnitt inemot 13 %.
Jag bar därvid förutsatt, att några ytterligare höjningar i taxan ej bör företagas
under åren 1962-—-1964. Vid bifall till mitt förslag i denna del synes
taxeuttaget i procent av postverkets merkostnader för tidningsrörelsen icke
bli väsentligt mycket högre än f. n.
16
Kungl. Maj:ts proposition nr 90 år 1961
I fråga om avgiftssystemet biträder jag generalpoststyrelsens förslag i vad
avser de fyra taxekomponenterna och de allmänna principerna i övrigt för
taxan. Vad sedan angår den närmare utformningen av taxan och avvägningen
mellan de olika taxekomponenterna, innebär onekligen generalpoststyrelsens
förslag rätt tvära kostnadsöverföringar mellan olika tidningar
och tidningskategorier. De vid förenämnda överläggningar av tidningarnas
representanter framförda önskemålen om en i förhållande till nuvarande
taxa mera utjämnad belastning på olika tidningar synes mig värda beaktande
med hänsyn till såväl postverkets kommersiella intresse som vissa
tidningars svaga ekonomi. Det synes därför motiverat att övergångsvis vidtaga
vissa modifikationer beträffande den eftersträvade kostnadsföljsamlieten
i taxekonstruktionen, så att den nya taxan icke medför alltför stora
avvikelser från de nuvarande kostnadsrelationerna mellan tidningarna. Jag
förutsätter därvid, att vid framtida taxejusteringar en successiv ökad anpassning
till kostnaderna äger rum.
Med hänsyn till det anförda har jag eftersträvat en taxa, vilken — samtidigt
som den ger i stort sett samma inkomstförstärkning som enligt generalpoststyrelsens
förslag — medför en så jämn höjning som möjligt för olika
tidningskategorier utan att grundprinciperna i det föreslagna taxesystemet
överges. Dessa strävanden har jag funnit kunna i allt väsentligt förverkligas
genom en ändrad inbördes avvägning mellan exemplar- och viktkomponenterna
i det att viktfaktorn ges ökad betydelse samt genom att en differentiering
av avgifterna göres mellan å ena sidan sådana tidningar, som utkommer
två till sju dagar i veckan (nyhetstidningar), och å andra sidan övriga
pressalster. En viss differentiering av nu nämnt slag finnes redan i den nuvarande
taxan och innefattades även i det förut berörda av tidningarnas
representanter framlagda taxeförslaget.
Storleken av de avgiftsbelopp, som jag sålunda förordar, framgår av förslag
till förordning om villkoren för postbefordran av tidningar (postal tidning
sförordning), som upprättats inom kommunikationsdepartementet. Den
nya taxan torde böra gälla tills vidare, dock att i enlighet med vad jag nyss
anfört avgifterna icke bör ändras före utgången av år 1964.
De föreslagna taxehöjningarna i förening med kostnaderna för de arbetsuppgifter,
som vid den nya organisationens genomförande överföres från
postverket till tidningarna, torde för tidningarna medföra en kostnadsökning,
som i jämförelse med tidningarnas totala omsättning endast uppgår
till någon procent.
Då de nya avgifterna, såsom framgår av det föregående, är avsedda att
träda i kraft den 1 januari 1962, innebär mitt förslag i vad avser budgetåret
1961/62 en inkomstförbättring för postverket om ungefär halva den årliga
resultatförbättringen eller drygt 5 mkr.
F örf attningstextens detalj utformning
Nyssnämnda förslag till ny tidningsförordning överensstämmer i stora delar
med det i propositionen 1959: 94 framlagda, på grundval av tidnings
-
17
Kungl. Maj:ts proposition nr 90 år 1961
förordningsutredningens betänkande utarbetade förslaget. I enlighet med
tidningsförordningsutredningens förslag har vissa bestämmelser av delvis
detaljartad karaktär, som finnes intagna i nu gällande förordning, ansetts
icke böra överföras till den nya tidningsförordningen utan i stället meddelas
i en av Kungl. Maj :t utfärdad tillämpningskungörelse.
Jag övergår nu till att lämna en redogörelse för de olika bestämmelserna
i förslaget till förordning.
Rubriken
Det har ansetts lämpligt att i förordningens rubrik införa benämningen
»postal tidningsförordning». Vidare har det i nuvarande förordning använda
uttrycket »tidningar och andra periodiska skrifter» ersatts med termen »tidningar».
Innebörden av sistnämnda term förklaras närmare i 1 §.
1 §
Nuvarande förordnings giltighet är begränsad till tidningar, som tryckes
och utgives inom Sverige. Kungl. Maj :t äger dock medgiva, att förordningen
får tillämpas även på annan tidning. Någon anledning att frångå denna regel
har jag icke ansett föreligga.
Bestämmelsen att förordningen endast gäller postbefordran inom riket är
föranledd av att postavgifterna i internationell tidningsutväxling regleras
i särskilda internationella postavtal.
Nuvarande förordning innehåller vissa bestämmelser (§3) om de villkor,
som ett tryckalster bl. a. ifråga om innehållets beskaffenhet skall uppfylla
för att kunna befordras som tidning mot de i förordningen stadgade avgifterna.
Bakgrunden till dessa bestämmelser är att de i förordningen stadgade
förmånliga postavgifterna endast skall komma verkliga tidningar och tidskrifter
till godo och icke skall kunna utnyttjas för befordran av andra
slags trycksaker. Dessa bestämmelser är fortfarande nödvändiga så länge
postavgifterna för tidningar är lägre än för andra försändelseslag, som kan
komma ifråga vid befordran av trycksaker. Dessa bestämmelser är emellertid
av sådan art att de bör meddelas i den tillämpningskungörelse, som utfärdas
med stöd av 9 §.
2 §
Det har förutsatts, att generalpoststyrelsen även i fortsättningen skall utge
en tidningstaxa och att i denna taxa skall intagas uppgifter om de tidningar,
som kan befordras enligt tidningsförordningens bestämmelser. Detta bör
komma till uttryck i förordningen. Det är avsett att liksom hittills ett visst
antal ändringstillägg skall utges till tidningstaxan utan särskild kostnad för
tidningarna. Därest tidningsföretag önskar att härutöver särskilt tilläggstryck
till tidningstaxan utges, bör företaget erlägga ersättning härför; ett
stadgande härom har intagits i 7 §.
2 Iiihang till riksdagens protokoll 1961. 1 saml. Nr 90
18
Kungl. Maj:ts proposition nr 90 år 1961
3 §
Postverket är f. n. icke skyldigt att distribuera postabonnerade tidningar
inom utgivningsorten till mottagare, som får sin post med brevbärare inom
ortens sammanhängande bebyggelse. De skäl, som föranlett begränsningen
ifråga om postabonnemangen är i princip tillämpliga även för utgivarkorsband.
Dessa skäl, som närmare utvecklats av generalpoststyrelsen i yttrande
över en motion (II: 396) till 1948 års riksdag (se BevU 17), äger fortfarande
giltighet. Det har därför ansetts nödvändigt att bibehålla ifrågavarande begränsning
och tillämpa den på utgivarkorsband, som i fortsättningen blir
den enda försändningsformen vid distribution till abonnenter. Generalpoststyrelsen
bör emellertid liksom hittills få befogenhet att i särskilt fall efter
prövning åtaga sig distributionen även på tidningarnas utgivningsorter.
Kommissionärskorsband utgör i nuvarande förordning en särskild kategori
av utgivarkorsband. I praktiken är emellertid utgivarkorsband och
kommissionärskorsband helt skilda försändningsformer, vilket ansetts böra
komma till uttryck i förordningen. För att en tidning skall kunna få befordras
som kommissionärskorsband bör det liksom hittills vara fråga om
en regelbunden försändning till återförsäljare eller ombud. Försändelserna
skall avhämtas utan anmaning från adresspostanstalten. Med ombud avses
i detta sammanhang prenumerantsamlare och personer, som är anställda
för lokal utdelning av tidningar.
Kravet på regelbunden försändning torde endast uppfyllas av tidningar,
som utkommer med minst tolv nummer per år. Av denna anledning har
rätten till försändning av kommissionärskorsband ansetts böra begränsas
till sådana tidningar, som utkommer med minst detta antal nummer per kalenderår.
Enär det emellertid kan förekomma, att försändning som kommissionärskorsband
bör kunna medges även i vissa andra fall, har generalpoststyrelsen
ansetts böra få befogenhet att efter prövning i särskilt fall
medge befordran som kommissionärskorsband jämväl av tidning, som utkommer
mindre ofta än tolv gånger om året.
Reglerna för användningen av oadresserade utgivarkorsband har ansetts
böra intagas i Kungl. Maj :ts tillämpningskungörelse.
4 §
Maximivikten för en som utgivarkorsband eller kommissionärskorsband
befordrad försändelse föreslås skola sänkas från 25 till 20 kg i överensstämmelse
med vad som numera gäller för inrikes paket.
5 §
Bestämmelserna om befordringsavgifternas storlek har av praktiska skäl
ansetts böra överföras till en bilaga. I jämförelse med det avgiftssystem,
som föreslogs av tidningsförordningsutredningen, torde det här föreslagna
avgiftssystemet bli avsevärt lättare att tillämpa såväl för tidningarna som
19
Kungl. Maj:ts proposition nr 90 år 1961
för postanstalterna. De faktorer, som erfordras för att avgiften skall kunna
beräknas i de olika fallen, nämligen antal utdelningskort, antal tidningsexemplar
samt vikten av tidningsexemplaren, torde utan svårighet kunna
fastställas. Antalet utdelningskort och tidningsexemplar uppges av tidningsutgivaren
samt kontrolleras av inlämningspostanstalten; vikten av tidningsexemplaren
fastställes av inlämningspostanstalten genom vägning eller beräkning.
Av praktiska skäl har den i nuvarande förordning gällande bestämmelsen
om att avgift alltid skall utgå för minst 2 kg utgivarkorsband
slopats. Den föreslagna taxan för inslagning av tidningsexemplar överensstämmer
i huvudsak med tidningsförordningsutredningens förslag till övergångstaxa
för tidningsinslagning. Med hänsyn till kostnadsökningarna för
postverket under åren 1959—1961 har avgifterna i denna taxa i motsvarande
mån höjts.
6 §
Denna bestämmelse motsvarar § 11 mom. 3 i nuvarande förordning.
Bestämmelsen i den nuvarande förordningens 11 § mom. 5 har med hänsyn
till stadgande i 9 § ansetts kunna utgå.
7 §
I denna paragraf, som motsvaras av § 13 i den nuvarande förordningen,
lämnas generalpoststyrelsen ett generellt bemyndigande att i de fall då överenskommelse
träffas mellan postverket och tidningsföretag om speciella åtgärder
för tidnings postbehandling uttaga särskild ersättning för de sålunda
vidtagna åtgärderna. Denna ersättning är i första hand avsedd att
ifrågakomma i vissa fall, när tidning begär brådskande befordran, extra utdelning,
utdelning på söndagar, inlämning på nattid eller andra prestationer,
som avviker från det normala.
Ersättningen för utgivande av sådant särskilt tillägg till tidningstaxan,
som generalpoststyrelsen enligt överenskommelse utger utöver de vanliga,
periodiskt utkommande tilläggen till taxan, har ansetts böra fastställas av
generalpoststyrelsen (jämför anm. till 2 §).
Enär de i förordningen stadgade viktavgifterna är enhetsavgifter, som
utgår med samma belopp oavsett befordringssträckans längd, är det icke
avsett att tidningarnas egna transportprestationer skall kunna påverka
storleken av dessa avgifter. Om exempelvis en tidning gör en deltransport
av en del av tidningens postbefordrade upplaga, kan den därför ej påräkna
motsvarande restitution av postavgifterna för dessa tidningsexemplar.
8 §
Avgiften för tidningsbilagor är av förhållandevis ringa ekonomisk betydelse.
Den inbringar omkring 0,5 mkr per år. Med hänsyn härtill torde beslutanderätten
ifråga om denna avgift kunna delegeras till Kungl. Maj :t.
2f Bihang till riksdagens protokoll 1961. 1 samt. Nr 90
20 Kungl. Maj:ts proposition nr 90 år 1961
övergångsbestämmelserna
Den föreslagna övergångsanordningen är avsedd att tills vidare användasav
de tidningar, som f. n. har sin postdistribution i huvudsak baserad på
postabonnemang. Några nämnvärda omställningssvårigheter torde icke förekomma
för tidningar, som utkommer mindre ofta än två gånger i veckan,
eller vars postabonnerade upplaga understiger 1 000 exemplar. Efter prövning
i varje särskilt fall bör emellertid undantagsvis även sådana tidningar
få använda sig av övergångsanordningen om särskilt stora svårigheter
anses uppstå vid övergången från de nuvarande postabonnemangen.
Inslagning av tidningsexemplar genom postverkets försorg är avsedd att
få ske tills vidare för sådana tidningar, som nu nämnts och vilkas inslagning
under 1961 ombesörjts av postverket. Hinder möter ej att tidning av detta
slag under denna period själv ombesörjer abonnemangsbokföringen men
överlämnar inslagningen av tidningsexemplaren till postverket.
Det har ansetts, att inslagningen av tidningsexemplaren i princip skall
tillkomma tidningarna och endast övergångsvis ske genom postverkets försorg.
Det är ej avsett att tidning, vars inslagning under år 1961 icke ombesörjes
av postverket, sedermera skall kunna få inslagningen utförd genom
postverkets försorg.
Jag hemställer att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen att antaga förenämnda
förslag till postal tidningsförordning.
2. Paketportot
Generalpoststyrelsen
Järnvägsstyrelsen har informerat generalpoststyrelsen om att den haxför
avsikt att höja avgifterna för befordran av paketgods med statens järnvägar.
I samband därmed har järnvägsstyrelsen framhållit, att det är synnerligen
önskvärt att postverkets paketporton på lämpligt sätt anpassas
efter den avgiftsnivå, som kommer att gälla för statens järnvägars paketgods,
då i annat fall en icke önskvärd rubbning i förhållandet mellan paketgods
och postpaket skulle bli följden.
Generalpoststyrelsen är medveten om att det från allmän synpunkt kan
vara lämpligt, att eventuella ändringar av statens järnvägars och postverkets
motsvarande befordringsavgifter träder i kraft vid samma tidpunkt,
så att icke temporärt under en kortare tidsperiod av tillfälligt eftersläpande
anpassning till en ny kostnadsnivå från ettdera hållet en icke rationell överflyttning
av pakettrafik äger rum. Styrelsen vill därmed icke ha sagt att
nuvarande taxerelationer mellan postpaket och paketgods från allmän rationell
synpunkt är de lämpligaste utan anser, att denna fråga fordrar ytterligare
överväganden.
21
Kungl. Maj. ts proposition nr 90 år 1961
Postverkets transportapparat är organiserad för befordran och hantering
av i första hand mindre försändelser. Det är därför rationellt att postverket
.genom avgiftspolitiska och andra åtgärder tillföres främst lättare paket.
Den nu gällande avgiftsskalan har en konstruktion, som gynnar en sådan
utveckling. Sålunda är avgifterna för postpaket upp till 7 kg i förhållande
till statens järnvägars paketgodstaxa förmånligare för kunden än avgifterna
för postpaket i de högre viktgrupperna.
Vid en nyligen företagen undersökning av kostnader och intäkter i postpaketrörelsen
har det visat sig, att rörelsen med nuvarande avgifter ger
postverket intäkter, som icke oväsentligt överstiger de av rörelsen förorsakade
kostnaderna. Med hänsyn till postpaketrörelsens ekonomiska bärighet
finnes sålunda f. n. icke några direkta skäl att höja paketavgifterna.
För att icke de av järnvägsstyrelsen bebådade avgiftshöjningarna skall
medföra en sådan ändring av konkurrensförhållandet mellan paketgods och
postpaket, att den nuvarande fördelningen av lätta och tunga paket mellan
de båda trafikföretagen rubbas, är emellertid generalpoststyrelsen beredd
att föreslå vissa justeringar av befordringsavgifterna för postpaket vägande
över 3 kg. En höjning enligt angivna förslag torde kunna genomföras utan
större men för postverkets paketrörelse.
De av generalpoststyrelsen föreslagna höjningarna av befordringsavgifterna
för postpaket beräknas ge postverket en inkomstökning om ca 2 mkr
per år.
Innebörden av generalpoststyrelsens förslag rörande höjning av paketportot
framgår av följande sammanställning, vari även intagits nuvarande
portosatser samt de av departementschefen föreslagna nya avgifterna.
Vikt högst kg |
Nuvarande avgift |
Generalpoststyrelsens förslag |
Departementschefens förslag |
||
kr |
Avgift kr |
Höjning kr |
Avgift kr |
Höjning kr |
|
1........................ |
1,40 |
1,40 |
1,70 |
0,30 |
|
3........................ |
1,70 |
1,70 |
— |
2,00 |
0,30 |
5 ...................... |
2,00 3,50 |
2,30 |
0,30 |
2,50 |
0,50 |
7........................ |
4,00 |
0,60 |
4,50 |
1,00 |
|
10....................... |
5,00 |
6,00 |
1,00 |
6,00 |
1,00 |
15........................ |
7,50 |
8,50 |
1,00 |
8,50 |
1,00 |
2Ö........* .............. |
10,00 |
11,00 |
1,00 |
11,00 |
1,00 |
Departementschefen
Vid anmälan i årets statsverksproposition av fråga om upptagande på riksstaten
för budgetåret 1961/62 av underskott å statens järnvägars fond (bil.
17) förutsatte jag, att järnvägsstyrelsen skulle genomföra vissa taxehöjningar
för paket-, express-, ilstycke- och fraktstyckegods i syfte alt nedbringa
underskottet. Jag uttalade vidare, alt en höjning av statens järnvägars
ifrågavarande taxor syntes böra samordnas med en höjning enligt vissa
22
Kungl. Maj:ts proposition nr 90 år 1961
grunder av taxan för postpaket. En sådan höjning kunde beräknas tillföra
postverket en merintäkt av inemot 10 mkr. Frågan om postpakettaxan förutsattes
senare under vårsessionen skola underställas riksdagens prövning.
Järnvägsstyrelsen har anmält, att avgifterna för befordran av paketgods
med statens järnvägar avses skola höjas med 30 öre i de båda lägsta viktsklasserna,
med 50 öre i den följande viktsklassen samt med 1 kr i övriga
viktsklasser. Jag förordar — med frångående av generalpoststyrelsens förslag
-— att paketportot vid postverket höjes i motsvarande mån. Detta innebär
en ökning av paketportot med i genomsnitt ca 20 %. Inkomstökningen
för postverket genom dessa höjningar kan beräknas till inemot 10 mkr. De
nya avgifterna synes böra tillämpas från den 1 juni 1961, då även SJ:s taxehöjning
avses skola träda i kraft.
Med anledning av att generalpoststyrelsen såsom motiv mot en höjning av
paketavgifterna åberopat, att paketrörelsen f. n. bär sina kostnader, vill jag
framhålla, att så länge tidningsrörelsen ej täcker sina merkostnader och än
mindre lämnar något bidrag till postverkets gemensamma kostnader måste
av övriga rörelsegrenar — bl. a. paketrörelsen — uttagas mer än vad som
svarar mot en mera normal kostnadsfördelning.
Vad beträffar postverkets ekonomi vill jag framhålla att rörelseresultatet
i mycket hög grad påverkas av ökningar i lönekostnaderna. Varje procents
lönehöjning ökar sålunda postverkets löneutgifter med ca 3 mkr för helt år.
Jag hemställer, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
att besluta att postbefordringsavgifterna för paket skall
från och med den 1 juni 1961 utgå med belopp, som förordats
av mig i det föregående.
3. Rabatt å postavgifter
Generalpoststyrelsen
Generalpoststyrelsen föreslår att styrelsen bemyndigas att — när överenskommelse
kan träffas med avsändare om särskilda anordningar för att
underlätta försändelsernas postbehandling — medgiva sådan nedsättning
av postavgiften, som kan anses vara av behovet påkallad och förenlig med
postverkets ekonomiska intresse. Bemyndigandet bör meddelas i form av
ett tillägg till kungörelsen den 11 maj 1951 (nr 248) angående postavgifterna
m. m. Styrelsen anför i huvudsak följande.
Postverkets allmänna ekonomiska målsättning är att verket skall ställa
sina tjänster till samhällets förfogande till det lägsta pris, som är förenligt
med verkets ställning som affärsverk. Ofrånkomliga utgiftsstegringar bör
enligt styrelsens mening i första hand mötas med andra åtgärder än portohöjningar,
och en stabil portonivå bör eftersträvas. De åtgärder, som därvid
har den största betydelsen, är dels rationaliseringsverksamheten, dels åtgärder
för att öka postverkets rörelseunderlag.
23
Kungl. Maj:ts proposition nr 90 år 1961
Vid sina strävanden att värva ny och lönande trafik till postverket har
styrelsen att med postverkets service och avgifter som argument tävla med
andra distributionsföretag och andra distributionsformer. Visserligen har
postverket lagfäst ensamrätt på befordran av tillslutna brev och öppna försändelser
innehållande helt eller delvis skrivna meddelanden, men en mycket
stor sektor av det distributionsområde, inom vilket postverket erbjuder
sina tjänster, är fri för konkurrens. Således faller exempelvis varuprov, varukorsband
samt flertalet trycksaker och affärshandlingar utanför postmonopolet.
Vidare anses varje befordran som ombesörjes av avsändaren själv
eller genom en i hans tjänst anställd eller för visst tillfälle anlitad person
— även när fråga är om eljest monopolskyddade försändelser — vara tilllåten.
Särskilt i fråga om lokala försändelser, som distribueras i större mängd
och i stark koncentration inom utdelningsområdet, förekommer enskild utdelning.
Antingen sker detta i avsändarens egen regi eller också — när
fråga är om försändelser, som icke omfattas av postmonopolet — genom
anlitande av enskilda distributionsföretag, som inom sitt lokala verksamhetsområde
erbjuder avsändaren en lägre distributionsavgift än motsvarande
postavgift. Härvid har det konkurrerande företaget fördelen av att
behöva kalkylera endast med de lägre utdelningskostnader, som uppstår
vid utdelning inom ett tättbebyggt samhälle eller inom tättbebyggda delar
av ett samhälle. Ifråga om övriga distributionsområden deltar företaget ej
i konkurrensen. Postverket däremot åtar sig utdelning inom landets alla
delar och det mot ett enhetsporto, som är så konstruerat, att överskottet på
den lönande rörelsen i tätorterna skall bidra till täckandet av kostnaderna
för den många gånger icke självbärande rörelsen i glesbygden. Det skulle
givetvis få svåra återverkningar på postverkets ekonomi, om den observerade
tendensen att lämna den lönsamma distributionen till enskilda distributionsföretag
och den mindre lönsamma till postverket finge fortsätta
utan motåtgärder från postverkets sida. Av den anledningen gjorde generalpoststyrelsen
den 22 december 1954 framställning till Kungl. Maj :t om
rätt att medge avgiftsnedsättning beträffande korsband av lokal karaktär.
Framställningen bifölls av 1955 års riksdag (prop. 80, BevU 19, Rskr 131)
och styrelsens befogenhet att medge avgiftsnedsättning kom till uttryck
genom en ändring till 6 § i kungl. kungörelsen den 11 maj 1951 (nr 248)
angående postavgifterna m. m.
Utvecklingen inom den moderna kontorstekniken har på ett sätt gjort
storföretagen mer benägna att utnyttja postverkets tjänster. Genom tillkomsten
av nya rationella databehandlingsmaskiner med stor kapacitet har
kontorsarbetet inom riksomfattande företag utvecklats mot centralisering.
Detta innebär, att många handlingar, som hittills producerats lokalt och
ibland distribuerats genom det lokala företagets egen försorg, numera med
fördel skulle kunna produceras vid företagets huvudkontor och distribueras
därifrån direkt till mottagarna, förutsatt att distributionskostnaderna icke
gör eu dylik omläggning oekonomisk för vederbörande företag. När det
24
Knngl. Maj:ts proposition nr 90 år 1961
gäller försändelser av här angivet slag kan lämpligt avvägda rabatter användas
icke blott för att tillföra postverket ny trafik, utan även för att åt
postverket vinna fördelar från arbetssynpunkt. Man behöver här bara erinra
om de möjligheter till att ersätta manuell bearbetning med maskinell
behandling, som den moderna kontorsautomatiseringen erbjuder och framgent
torde komma att erbjuda i allt större omfattning. Avsändare, som har
sitt adressmaterial samlat på hålkort, tape eller liknande media, kan i vissa
fall åta sig att koda adressuppgifterna på sådant sätt, att dessa före adresspåtryckningen
på försändelserna kan sorteras i postanstaltsordning eller
på annat för postbehandlingen lämpligt sätt, med stora arbetsbesparingar
för postverket som följd. Andra fördelar som på detta sätt kan erhållas är,
att avsändaren förbinder sig att avlämna massförsändelser på för postverket
lämpliga tider och medger, att försändelsernas postbehandling vid behov
får något uppskjutas. Avsändaren är givetvis icke villig att utföra de
arbetsmoment, som är önskvärda från postverkets synpunkt, eller rätta
sig efter postverkets speciella önskemål om inlämnings- och postbehandlingstider,
med mindre någon reducering av postavgifterna erhålles i gengäld.
Det kan här nämnas, att generalpoststyrelsen redan erhållit erbjudanden
från företag med långt driven kontorsautomatik och periodvis återkommande
stor postinlämning om viss försortering av företagets postförsändelser.
Då styrelsen emellertid f. n. saknar befogenhet att medge den
nedsättning av postavgifterna, som är en förutsättning för att överenskommelse
skall kunna träffas, har de lämnade erbjudandena hittills måst lämnas
obeaktade.
Vid tillämpningen av den begränsade befogenhet att lämna rabatt på
postavgifter, som generalpoststyrelsen redan har enligt nämnda kungörelse,
uppställer styrelsen som villkor för att rabatt skall erhållas, att ifrågavarande
försändelser erbjuder postverket särskilda förmåner från arbets- och
kostnadssynpunkt. Ett visst mått av sådana förmåner måste uppfyllas för
att rabatt överhuvudtaget skall komma ifråga. Om detta minimimått avsevärt
överskrides, lämnas en något högre nedsättning av postavgiften. Genom
en dylik anpassning till förhållandena i det enskilda fallet kan styrelsen
utnyttja rabatteringsinstrumentet på ett för postverket ekonomiskt
gynnsamt sätt. Befogenheten att lämna rabatt är emellertid f. n. i hög grad
begränsad, och avser endast korsbandsförsändelser och endast lokal utdelning.
Det har vid tillämpning av denna befogenhet visat sig, att motsvarande
fördelar för postverket av ekonomisk och praktisk art skulle kunna
vinnas även i fråga om andra försändelseslag än korsband och även vid annan
distribution än den rent lokala. För att postverket skall stå rustat att
på affärsmässig basis ta upp konkurrensen om bl. a. de massförsändelser
av olika slag, som tillkommer genom den moderna kontorstekniken, och
vara i stånd att träffa avtal med avsändare om bl. a. maskinell förarbetning
av försändelser i fråga om sortering och liknande åtgärder, anser generalpoststyrelsen
det angeläget att styrelsens befogenhet att från fall till fall
medge av förhållandena påkallad rabatt på postavgifter bör utvidgas.
25
Kungl. Maj:ts proposition nr 90 år 1961
Generalpoststyrelsen har från. Postutredningen 1956 inhämtat, att utredningen
för sin del icke har något att erinra mot styrelsens här redovisade
förslag till ökade befogenheter.
Departementschefen
Efter beslut av 1955 års riksdag erhöll generalpoststyrelsen bemyndigande
att i vissa fall medge nedsättning av postavgifter för korsband av lokal
karaktär. I nu föreliggande framställning begär styrelsen, att detta bemyndigande
skall utvidgas till att omfatta även andra försändelser än korsband
och även annan distribution än den rent lokala. Enligt förslaget skall sådan
nedsättning kunna tillämpas, när överenskommelse kan träffas med avsändaren
om särskilda anordningar för att underlätta försändelsernas postbehandling.
Styrelsen har härvidlag pekat på de möjligheter, som föreligger
för större företag med långt driven kontorsrationalisering att exempelvis
sortera försändelserna på olika postanstalter och därmed bereda postverket
arbetsbesparing.. Vidare har angivits möjligheter att utjämna variationer
i postverkets arbetsbelastning genom att avsändare av massförsändelser
förbinder sig att avlämna desamma på tider, som är lämpliga för
postverket, eller medger att postbehandlingen av försändelserna vid behov
får något uppskjutas. Enligt styrelsens uppfattning skulle möjligheter för
postverket att erbjuda rabatter i dylika fall även kunna tillföra verket ny
trafik.
Enligt min mening har generalpoststyrelsen anfört vägande skäl för sitt
förslag om vidgade rabatteringsmöjligheter. Jag tillstyrker därför detsamma
och hemställer, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen
att bemyndiga Kungl. Maj :t att i huvudsaklig överensstämmelse
med generalpoststyrelsens förslag utfärda bestämmelser
rörande rätt för styrelsen att medgiva nedsättning
av postavgifter.
Till vad föredragande departementschefen under punkterna
1—3 hemställt, däri statsrådets övriga ledamöter
instämmer, behagar Hans Maj :t Konungen lämna bifall
samt förordnar, att proposition av den lydelse bilaga
till detta protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Folke Görs
Stockholm 1961. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner
610302