Kungl. Maj.ts proposition nr 86 år 1961

1

Nr S6

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag angående
effektivisering av verksamheten på pris- och konkurrensområdet;
given Stockholms slott den 10 mars
1961.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över handelsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

GUSTAF ADOLF

Gunnar Lange

Propositionens huvudsakliga innehåll

På grundval av 1960 års prisövervakningskommittés betänkande »Effektivare
prisövervakning» (SOU 1961:3) föreslås i propositionen vissa åtgärder
i syfte att effektivisera den statliga verksamheten på pris- och konkurrensområdet,
i första hand genom förstärkning av personalresurserna
vid statens pris- och kartellnämnd och ombudsmannaämbetet för näringsfrihetsfrågor.

Mot bakgrunden av en förordad utvidgning och intensifiering av främst
undersöknings- och upplysningsverksamheten föreslås i fråga om pris- och
kartellnämnden, förutom smärre organisatoriska ändringar, inrättandet av
13 nya tjänster, höjning av expertanslaget, vissa lönegradsuppflyttningar
samt extraordinariesättning av elva extra tjänster.

För ombudsmannaämbetets del innebär förslaget, att två extra tjänster
inrättas och att ett anslag, avsett för anlitande av ekonomisk expertis, anvisas.

Vidare föreslås att ett reservationsanslag av engångsnatur får av statens
konsumentråd fördelas bland studie- och folkbildningsorganisationer för
en särskild upplysningskampanj i prisfrågor.

I Bihang till riksdagens protokoll 1961. 1 saml. Nr 86

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 86 år 1961

För budgetåret 1961/62 begäres följande anslag, nämligen till statens
pris- och kartellnämnd för avlöningar 2 526 000 kronor och för omkostnader
399 000 kronor, till ombudsmannaämbete! för näringsfrihetsfrågor
för avlöningar 398 000 kronor och för omkostnader 36 000 kronor samt till
särskild konsumentupplysning i prisfrågor 150 000 kronor. Av de föreslagna
anslagsbeloppen avser 187 400 kronor kostnader av engångskaraktär.

Kungl. Maj:ts proposition nr 86 år 1961

3

Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
10 mars 1961.

N är varande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Nilsson, Sträng, Andersson, Lindström, Lange, Lindholm, Kling,

Skoglund, Edenman, Netzén, Johansson, af Geijerstam, Hermansson.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler
chefen för handelsdepartementet, statsrådet Lange, fråga om effektivisering
av verksamheten på pris- och konkurrensområdet samt anför därvid följande.

I årets statsverksproposition (X ht s. 135—136) har Kungl. Maj :t föreslagit
riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, för budgetåret
1961/62 beräkna såsom förslagsanslag till Statens pris- och kartellnämnd:
Avlöningar 2 146 000 kronor och till Omkostnader 324 000 kronor
samt till Ombudsmannaämbetet för näringsfrihetsfrågor: Avlöningar 297 000
kronor och till Omkostnader 25 000 kronor.

Jag anhåller nu att få upptaga hithörande frågor till fortsatt behandling.

Inledning

Med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande den 29 april 1960 tillkallade
jag den 6 maj samma år filosofie doktorn Rudolf Meidner, ordförande, revisionssekreteraren
Åke Sundquist samt ledamoten av riksdagens andra kammare
fru Anna-Lisa Lewén-Eliasson såsom sakkunniga för att verkställa
utredning rörande lagstiftningen och administrationen på pris- och konkurrensområdet.

Utredningsmännen, som antog benämningen 1960 års prisövervakningskommitté,
avgav den 13 januari 1961 ett betänkande, benämnt Effektivare
prisövervakning (SOU 1961:3). Eftersom nuvarande lagregler enligt kommitténs
uppfattning ger utrymme för ett förverkligande av de för prisoch
konkurrenslagstiftningen uppställda syftena, har kommittén funnit den
i utredningsdirektiven angivna målsättningen — en skärpning av prisövervakningen,
en effektivisering av åtgärderna mot konkurrensbegränsning och
en förbättring av konsumenternas prismedvetande — bäst kunna nås, icke
genom ifrågasatta lagändringar inom ramen för nuvarande principer utan
genom ökade resurser åt de statliga organ, som handlägger pris- och kon -

4

Kungl. Maj. ts proposition nr 86 år 1961

kurrensärendena, och då särskilt vad beträffar utrednings- och upplysningsverksamheten.
Mot bakgrunden av den väsentligt utvidgade verksamhet,
som i betänkandet förordas, framlägger kommittén sålunda förslag om förstärkning
av personalen vid statens pris- och kartellnämnd och ombudsmannaämbete!
för näringsfrihetsfrågor. Vid nämnden föreslås inrättandet
av femton nya tjänster samt en höjning av sakkunniganslaget; för ämbetets
del innebär förslaget, att två nya tjänster inrättas och ett särskilt sakkunniganslag
för anlitande av ekonomisk expertis anvisas. Härutöver förordar
kommittén vissa lönegradsuppflyttningar vid de båda myndigheterna. Vidare
föreslås att ett engångsanslag på 150 000 kronor ställs till statens konsumentråds
förfogande att användas för en upplysningskampanj rörande prisfrågor.
Den sammanlagda kostnadsökningen vid ett genomförande av kommitténs
förslag beräknas för budgetåret 1961/62 till 827 000 kronor, varav 193 000
kronor utgör kostnader av engångskaraktär.

Över kommitténs betänkande har yttranden avgivits av näringsfrihetsrådet,
ombudsmannaämbete! för näringsfrihetsfrågor, styrelsen för statens
pris- och kartellnämnd, kommerskollegium — som ingivit yttranden från
samtliga handelskamrar — länsstyrelserna i Stockholms län, Älvsborgs län
— vilken bilagt yttrande av priskontorsföreståndaren i länet — Västmanlands
län och Norrbottens län, statskontoret, socialstyrelsen, bank- och
fondinspektionen, försäkringsinspektionen, statens jordbruksnämnd, statens
lönenämnd, konjunkturinstitutet, statens konsumentråd, statens institut för
konsumentfrågor, lantbruksstyrelsen, skolöverstyrelsen, överstyrelsen för
yrkesutbildning, delegationen för statistikfrågor, Kooperativa förbundets styrelse,
Sveriges grossistförbund, Sveriges köpmannaförbund, Sveriges industriförbund
och Svenska arbetsgivareföreningen, Sveriges hantverks- och
industriorganisation — vilken bifogat yttranden från Sveriges bageriidkareförening
och Motorbranschens riksförbund — Sveriges lantbruksförbund,
Inköpscentralernas aktiebolag ICA, Svensk industriförening, Svenska försäljnings-
och reklamförbundet, Landsorganisationen i Sverige, Tjänstemännens
centralorganisation — som bilagt yttrande från Statstjänstemannaförbundet
— Sveriges akademikers centralorganisation, Statstjänstemännens
riksförbund, Riksförbundet landsbygdens folk, Svenska tidningsutgivareföreningen,
Sveriges radio aktiebolag, Varudeklarationsnämnden, Arbetarnas
bildningsförbund, Liberala studieförbundet, Studieförbundet Medborgarskolan,
Svenska landsbygdens studieförbund, Tjänstemännens bildningsverksamhet,
Folkpartiets kvinnoförbund, Högerns kvinnoförbund, Svenska
landsbygdens kvinnoförbund, Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund,
Kooperativa kvinnogillesförbundet, Sveriges husmodersföreningars riksförbund
samt Yrkeskvinnors samarbetsförbund.

Då jag nu anmäler förevarande spörsmål, kommer jag att begränsa framställningen
till frågor, som har ett mera direkt samband med de konkreta
förslagen, varjämte jag ämnar beröra vissa av kommittén behandlade tilllämpningsfrågor
m. m. Vad åter angår i betänkandet intagna redogörelser för

Kungl. Maj.ts proposition nr 86 år 1961

5

nuvarande ordning m. m. —- vilka ger en värdefull helhetsbild av verksamheten
på pris- och konkurrensområdet — tillåter jag mig att i huvudsak hänvisa
till betänkandet. Vidare vill jag framhålla, att omfattningen av remissyttrandena
gjort det nödvändigt att redovisa desamma i starkt koncentrerat
skick.

Gällande ordning m. m.

Efter den lagstiftning, som tillkom år 1953 (prop. nr 103 och andra lagutskottets
utlåtande nr 32) — då samtidigt näringsfrihetsrådet och ombudsmannaämbetet
för näringsfrihetsfrågor inrättades — och i samband
med den allmänna priskonlrollens upphävande år 1956 (prop. nr 97, 147 och
148, statsutskottets utlåtande nr 123 och andra lagutskottets utlåtanden nr
34 och 35) — då statens pris- och kartellnämnd kom till — kännetecknas
ordningen på pris- och konkurrensområdet av att prisbildningen i princip
skall ske på grundval av fri konkurrens och utan direkta statliga ingripanden.
Verksamheten är i stort sett begränsad till åtgärder, som skall motverka
konkurrensbegränsningar med skadlig verkan. Betecknande för denna verksamhet
är att den söker nå sitt mål, en effektiv konkurrens och en skälig
prisnivå, huvudsakligen genom förhandling och upplysning. Myndigheterna
utför prisövervakning samt undersökningar av pris- och konkurrensförhållanden
inom olika delar av näringslivet, och dessutom har från samhällets
sida vidtagits åtgärder för att öka konsumenternas insikter i pris- och kvalitetsfrågor
och därmed deras möjligheter att utnyttja fördelarna av en fri
konkurrens.

Lagen den 25 september 1953 om motverkande i vissa fall av konkurrensbegränsning
inom näringslivet stadgar i princip förbud mot bruttopriser och
anbudskarteller. Beträffande konkurrensbegränsningar av annat slag -—
karteller, monopol, oligopol m. m. — skall näringsfrihetsrådet genom förhandling
söka undanröja skadliga verkningar av desamma. Med skadlig verkan
förstås, att konkurrensbegränsningen på ett ur allmän synpunkt otillbörligt
sätt påverkar prisbildningen, hämmar verkningsförmågan inom näringslivet
eller försvårar eller hindrar annans näringsutövning. Förhandling
inför näringsfrihetsrådet sker blott efter framställning, som det i första
hand ankommer på ombudsmannen för näringsfrihetsfrågor att göra. Innan
sådan framställning göres, skall vederbörande näringsidkare beredas tillfälle
att yttra sig. Förfarandet inför rådet företer stora likheter med ett ordinärt
domslolsförfarande. Lagen saknar föreskrifter om åtgärder mot konkurrensbegränsning
för del fall alt förhandling icke leder till positivt resultat.
I sådant fall åligger det emellertid näringsfrihetsrådet att, där saken
finnes vara av större vikt, göra anmälan till Kungl. Maj :t. Om den skadliga
verkan innebär, att visst pris med hänsyn till kostnaderna och övriga
omständigheter är uppenbart för högt och saken finnes vara av allmän bo -

6 Kungl. Maj.ts proposition nr 86 år 1961

lydelse, må Kungl. Maj:t på hemställan av näringsfrihetsrådet förordna
om visst högsta pris, vilket icke får av företagare överskridas utan tillstånd
av rådet. Denna bestämmelse i 21 § lagen — som hittills icke tillämpats ■—
behandlas ingående i betänkandet.

Enligt lagen den 1 juni 1956 om uppgiftsskyldigliet rörande pris- och
konkurrensförhållanden åligger det företagare att till myndighet som
Kungl. Maj:t bestämmer — bank- och fondinspektionen i fråga om bankoch
fondväsendet, försäkringsinspektionen beträffande försäkringsväsendet
samt pris- och kartellnämnden såvitt rör näringslivet i övrigt — efter aninaning
lämna uppgift om sådan i anmaningen närmare angiven konkurrensbegränsning,
som berör hans verksamhet och har avseende på pris-,
produktions-, omsättnings- eller transportförhållanden i riket, samt i övrigt
om priser, intäkter, kostnader, vinster och andra förhållanden av beskaffenhet
att inverka på prisbildningen. Myndigheten äger meddela närmare
föreskrifter om uppgiftspliktens omfattning samt om sättet och tiden
för dess fullgörande, över konkurrensbegränsande överenskommelser skall
föras särskilt kartellregister.

Allmänna prisregleringslagen den 1 juni 1956 är en beredskapslag, avsedd
att tillämpas i vissa extraordinära situationer, då en statlig prisreglering
anses erforderlig. Lagen träder automatiskt i tillämpning vid krig
och kan sättas i tillämpning vid krigsfara eller om av annan orsak betydande
fara uppkommit för allvarlig stegring av det allmänna prisläget inom
landet. Lagen ger möjlighet till prisreglerande ingripanden av olika slag.

Av största vikt för verksamheten på pris- och konkuiTensområdet är att
publicitet om förhållandena åstadkounmes. Enligt 20 § lagen den 28 maj
1937 om inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar (sekretesslagen)
får emellertid en handling, i den mån den innehåller upplysningar
om viss företagares affärs- eller driftförhållanden, vilkas offentliggörande
kan lända honom till men, icke i andra fall än Konungen bestämmer
utlämnas förrän tjugu år efter handlingens datum. Detta gäller dock
ej i fråga om kartellregistret, vilket i princip är offentligt även om däri
intagna uppgifter kan lända vederbörande till men.

De myndigheter, på vilka det ankommer att administrera pris- och konkurrenslagstiftningen,
är i första hand näringsfrihetsrådet, ombudsmannaämbetet
för näringsfrihetsfrågor samt statens pris- och kartellnämnd. Bankoch
fondinspektionen samt försäkringsinspektionen har hand om registrerings-
och övervakningsverksamheten inom sina områden. I förevarande sammanhang
skall intresset koncentreras på pris- och kartellnämnden samt ombudsmannaämbete!
för näringsfrihetsfrågor, vilka myndigheter i den tredelade
organisationen handhar den utredande respektive den bedömande
verksamheten, medan näringsfrihetsrådet är »dömande» instans.

KuikjI. Muj:ts proposition nr 86 ar 1961 7

Pris- och kartellnämnden liar enligt sin instruktion till uppgift att följa
utvecklingen av och främja allmän kännedom om pris- och konkurrensförhållandena
inom näringslivet. Med avseende på prisförhållandena åligger
det nämnden särskilt att insamla och registrera uppgifter om priser
för olika förnödenheter och tjänster inom landet, att genom bearbetning
och sammanställning av dylika uppgifter ävensom av prisuppgifter från
utlandet klarlägga prisutvecklingen samt att, där prisutvecklingen, konkurrensförhållandena
eller andra omständigheter ger anledning därtill, utföra
undersökning rörande prisbildningen inom visst område av näringslivet.
— I fråga om konkurrensförhållandena har nämnden bl. a. att föra
kartellregister, att, om anledning finns att befara skadlig verkan av konkurrensbegränsning
inom visst område av näringslivet eller eljest skäl därtill
förekommer, utföra undersökning beträffande förekomsten av sådan
begränsning obh därav föranledd inverkan på pris-, produktions-, omsättnings-
eller transportförhållanden inom riket samt att lämna näringsfrihetsrådet
och ombudsmannen för näringsfrihetsfrågor biträde för utredning
i fråga, som kan vara av betydelse för förhandling enligt konkurrensbegränsningslagen.
— Nämnden skall bedriva upplysning rörande sin verksamhet
och därvid bl. a. lämna fortlöpande prisuppgifter samt redogörelser
för verkställda undersökningar i syfte att för allmänheten klargöra rådande
pris- och konkurrensförhållanden (5 §). Då nämnden finner anledning
därtill, skall den delge näringsfrihetsombudsmannen eller annan
myndighet sådant undersökningsresultat, som kan föranleda åtgärd från
myndighetens sida. Finner nämnden bestämmelse i allmänna prisregleringslagen
böra träda i tillämpning, skall anmälan därom ofördröjligen
göras till Kungl. Maj :t (6 §). Nämnden utger publikationen »Pris- och kartellfrågor»,
i vilken skall intagas, förutom uppgifter som nämnden finner
på detta sätt böra offentliggöras, redogörelser för sådana av näringsfrihetsrådet
och ombudsmannaämbete! fattade beslut, träffade uppgörelser, avgivna
utlåtanden och verkställda utredningar, som av rådet eller ämbetet
överlämnas för publicering. Samråd bör i erforderlig utsträckning äga
rum med ombudsmannen för näringsfrihetsfrågor och statens institut för
konsumentfrågor.

Pris- och kartellnämndens styrelse — som förutom av chefen för nämnden
består av tolv ledamöter, av vilka ordföranden och vice ordföranden
utses bland personer, vilka icke kan anses företräda vare sig företagarinIressen
eller konsument- och löntagarintressen, och fem ledamöter utses
för vardera av do bägge nämnda intressegrupperna — skall behandla liagor
rörande 1) omfattningen av nämndens prisinsamlande verksamhet och
den utsträckning, i vilken denna verksamhet skall bedrivas genom inhämfande
av uppgifter från företagare; 2) igångsättande av mera omfattande
undersökning rörande prisbildning eller konkurrensbegränsning utom i fall
då framställning om sådan undersökning gjorts av näringsfrihetsrådet eller
ombudsmannen för näringsfrihetsfrågor; 2) redogörelse, som avses i

8

Kuncjl. Mnj:ls proposition nr 86 år 1061

5 § i den nyss återgivna instruktionen, och de allmänna riktlinjerna för upplysningsverksamheten
samt 4) tillämpning av 6 § instruktionen.

Ombudsmannen för näringsfrihetsfrågor skall enligt instruktionen framför
andra ärenden behandla konkurrensbegränsningar, som är av betydelse
för större konsumentintressen eller påverkar konkurrensförhållandena inom
en hel näringsgren eller som på ett påtagligt och avgörande sätt försvårar
eller hindrar andra företagares näringsutövning. I sin verksamhet bör ombudsmannen
i erforderlig utsträckning samråda med bl. a. pris- och kartellnämnden.

I betänkandet (s. 46—61) lämnas en utförlig redogörelse för de olika
organens verksamhet och arbetsformer; av särskilt intresse är sammanställningarna
i Bilaga 2 rörande verksamhetens omfattning.

Pris- och konkurrenslagstiftningen och därmed sammanhängande spörsmål
har under de senaste åren varit föremål för stor uppmärksamhet, och
framställningar om reformer har vid skilda tillfällen gjorts. Under hänvisning
till kap. 3 i betänkandet (s. 22—36) tillåter jag mig att här erinra
om olika riksdagsmotioner i ämnet, om den personalförstärkning vid prisoch
kartellnämnden, som skedde i anslutning till den allmänna varuskattens
införande vid årsskiftet 1959/60 (prop. nr 183/1959), om min skrivelse
till nämnden den 5 april 1960, vari bl. a. framhölls, att jag fäste stor
vikt vid att varje möjlig åtgärd vidtogs för att effektivt och snabbt klarlägga
prisutvecklingen inom olika branschområden och bringa resultatet
av undersökningarna till allmänhetens kännedom samt om landsorganisationens
skrivelse till Kungl. Maj:t den 19 april 1960 med vädjan om åtgärder
i syfte att bättre än dittills tillgodose det vid flera tillfällen från den fackliga
röi elsen framförda kravet pa en aktiv och effektiv prisövervakning
från samhällets sida.

I direktiven till prisövervakningskommittén framhöll jag att man i fråga
om lagstiftningen ännu icke syntes ha tillräcklig erfarenhet för att avgöra
om de grundläggande principerna skulle bibehållas eller om det vore
nödvändigt att införa befogenheter till direkta ingripanden. Jag förklarade
mig därför icke beredd att tillstyrka mera genomgripande ändringar i lagstiftningen
utan utredningen borde i stället ta sikte på en mera begränsad
översyn av lagreglerna inom ramen för de nuvarande principerna. Syftei
borde vara icke att skapa grundval för prisreglerande åtgärder utan att
föreslå sådana justeringar av lagstiftningen, som vore ägnade alt underlätta
den erforderliga skärpningen av prisövervakningen, en effektivisering
av åtgärderna mot konkurrensbegränsningar och en förbättring av
konsumenternas prismedvetande. Även i fråga om administrationen borde
utredningen i huvudsak bygga på den nuvarande ordningen. Kompetensfördelningen
mellan organen borde sålunda bibehållas, och av särskild vikt
vore att pris- och kartellnämndens ställning som objektiv, rent utredande

Kungl. Maj. ts proposition nr 86 år 1!)61

9

myndighet vidmakthölles. Utredningens uppgift borde vara att söka förhöja
administrationens effektivitet med särskilt beaktande av möjligheterna
till snabba åtgärder. Bl. a. borde undersökas om nämnden disponerade
tillräcklig personal för den intensifierade prisövervakningen. Det syntes
också finnas anledning att överväga en utvidgning och effektivisering av
pris- och kartellnämndens publiceringsverksamhet, därvid fortlöpande information
till dagspressen och medverkan i studie- och folkbildningsarbetet
i större omfattning och i systematisk form torde förtjäna övervägas.
Även i fråga om ombudsmannaämbete! för näringsfrihetsfrågor, vilket kommit
att öka i betydelse, kunde en översyn av de personella resurserna vara
påkallad. Det funnes därvid anledning undersöka, om icke ämbetet borde
förstärkas med särskild ekonomisk och förhandlingsmässig expertis.

Allmänna synpunkter på en effektivare prisövervakning
Kommittén

Då kommittén enligt utredningsdirektiven haft att överväga åtgärder för
bl. a. en skärpning av prisövervakningen, har den i och för sig ansett sig
sakna anledning att närmare beröra frågan, huruvida de gångna årens erfarenheter
varit sådana, att en dylik skärpning ter sig motiverad. Några
reflexioner av mera allmän natur rörande det fortsatta behovet av
prisövervakning har likväl synts vara på sin plats. Kommittén varnar
därvid för alltför optimistiska slutsatser av den anmärkningsvärda
prisstabiliteten under år 1960 och anser icke erfarenheterna utan vidare
kunna åberopas för ståndpunkten, att en skärpning av samhällets vaksamhet
mot prisstegringstendenser ens på kort sikt ter sig obehövlig. Av större
intresse är dock enligt kommittén frågan, om den ekonomiska utvecklingen
på längre sikt kommer att nödvändiggöra ökade insatser från samhällets
sida för att bevaka prisutvecklingen. I anslutning därtill framhålles all möjligheterna
för en lugn prisutveckling i hög grad beror av den ekonomiska
politik, som man ämnar föra. Oavsett medlen för en balansskapande stabiliseringspolitik
torde dock allt framgent huvudmålet för den ekonomiska
politiken vara att skapa full sysselsättning för landets produktionsresurser.
Efterfrågetrycket i en fullsysselsättningsekonomi kommer — även då
den totalt befinner sig i ett balanstillstånd — alltid att vara betydande och
inom stora områden av näringslivet ge möjlighet till »autonom» prissättning
i den meningen, att den fria konkurrensen gör sig gällande endast med
viss tröghet med avseende på både verkningssättet och tidsförloppet. I den
mån denna tröghet är betingad av påvisbara konkurrensinskränkningar erbjuder
konkurrenslagstiftningen möjligheter till korrektiv; i del långt större
antalet fall, där det inte är fråga om monopol, karteller eller andra former
av prisbindningar, har man att lila till en effektiv och aktiv prisövervakning.
Kommittén finner vissa skäl kunna anföras för antagandet, att behovet

10

Kungl. Maj. ts proposition nr 86 år 1061

av prisövervakning i framtiden kan bli större, även om den ekonomiska politiken
i övrigt blir mera framgångsrik. Det visar sig nämligen, att olika åtgärder
och omständigheter, som i och för sig har eu balansskapande eller
konkurrensskärpande aspekt, samtidigt är av den beskaffenheten, att de
påfordrar ökad uppmärksamhet även ur prisövervakningssynpunkt. Bland
faktorer, som kan motivera en sådan uppmärksamhet, nämner kommittén
en mera flexibel indirekt beskattning, Sveriges anslutning till EFTA-området
med därav följande tullsänkningar och en mera svåröverskådlig varumarknad
samt ändringar i jordbrukets producentpriser.

Med hänsyn till att utredningsuppdraget såtillvida varit begränsat, att de
nuvarande principerna icke finge rubbas, har kommittén såsom redan
nämnts siktat till alt annorledes än genom lagändringar söka åstadkomma
den önskvärda effektiviseringen av verksamheten på pris- och konkurrensområdet.
Då de gångna årens erfarenheter visat, att verksamheten särskilt
på utrednings- och upplysningssidan starkt hämmats till följd av otillräckliga
resurser, har kommittén sett som sin huvuduppgift att föreslå åtgärder
för att rätta till dessa brister. En förstärkning av de personella
resurserna, som gör det möjligt att vidga undersökningsverksamheten
till att omfatta områden och förhållanden, vilka hittills icke kunnat tillräckligt
uppmärksammas, samt intensifiera verksamheten även i övrigt, anser
kommittén därvid främst vara av behovet påkallad. Inte minst viktig är
enligt kommittén en väsentlig utvidgning av den upplysningsverksamhet,
som bör bedrivas rörande pris- och konkurrensfrågor och vilken ansågs vara
en nödig förutsättning för priskontrollens slopande.

Kommittén erinrar om att hittillsvarande verksamhet på pris- och konkurrensområdet
vid olika tillfällen uppgivits vara av försökskaraktär och
utgår ifrån att — även om erfarenheterna väl icke kan sägas direkt tyda
på att lagstiftningen skulle vara otillräcklig eller eljest otillfredsställande
— en allmän och mera förutsättningslös översyn av
hela problemkomplexet förr eller senare kommer till stånd. Till en kommande
översyn bör hänskjutas bl. a. sådana principfrågor som lämpligheten av
den tredelade organisationen, de slutsatser som i lagstiftningshänseende bör
dras av en konstaterad mycket betydande riktprisfÖljsamhet och den harmonisering
av lagstiftningen, som Sveriges anslutning till EFTA på längre
sikt kan komma att påkalla.

Remissyttrandena

Kommitténs allmänna synpunkter på samt önskemål om en effektivisering
av verksamheten på pris- och konkurrensområdet biträdes i allt väsentligt
eller lämnas utan erinran av flertalet remissinstanser. Till denna positivt
inställda grupp hör näringsfrihetsrådet, ombudsmannaämbetet för näringsfrihetsfrågor,
styrelsen för statens pris- och kartellnämnd, kommerskollegium,
länsstyrelserna i Stockholms, Västmanlands och Xorrbottens län,

11

Kungl. Maj.ts proposition nr 86 ur li)61

statskontoret, bank- och fondinspektionen, försäkringsinspektionen, konjunkturinstitutet,
statens jordbruksnämnd, lantbruksstyrelsen, statens konsumentråd,
Kooperativa förbundet, Sveriges lantbruksförbund, Landsorganisationen
i Sverige, Tjänstemännens centralorganisation, Sveriges akademikers
centralorganisation, Statstjänstemännens riksförbund, Riksförbundet
Landsbygdens folk, Svenska landsbygdens kvinnoförbund, Sveriges socialdemokratiska
kvinnoförbund, Kooperativa kvinnogillesförbundct samt
Yrkeskvinnors samarbetsförbund.

Det fortsatta behovet av prisövervakning vitsordas i
flera yttranden. Statskontoret anser sålunda i betänkandet redovisade omständigheter
göra det mera angeläget än tidigare att prisrörelserna följes
med uppmärksamhet. — Kooperativa förbundet delar helt kommitténs uppfattning
att myndigheterna, trots prisstabiliteten under år 1960 och den
f. n. hårda priskonkurrensen inom stora delar av detaljhandeln, även framdeles
bör ägna stor uppmärksamhet åt att följa prisbildningen och olika
konkurrensbegränsande företeelser. Gällande lagstiftning och administration
har obestridligen bidragit till den skärpning av konkurrensen som
kunnat iakttas under senare år, men enligt förbundets mening är det uppenbart
att en utvidgning och intensifiering av utrednings- och upplysningsverksamheten
skulle möjliggöra en ökad konkurrens på de områden, där
denna ännu inte kan betecknas såsom effektiv. — Statens jordbruksnämnd,
lantbruksförbundet och Riksförbundet landsbygdens folk omtattar i stort
kommitténs synpunkter på behovet av prisövervakning. Jordbruksnämnden
finner emellertid även andra och måhända starkare skäl än de av kommittén
anförda tala för ett ökat framtida övervakningsbehov. Sålunda påpekas,
att den fortgående produktivitetsökningen bl. a. i samband med rationaliseringar
kan vara mycket olika i skilda branscher och näringsgrenar och därför
medföra kostnadsförändringar av varierande storlek. Vid en likformig
lönestegring framtvingas följaktligen prisstegringar inom vissa områden,
men dessa måste motsvaras av prissänkningar inom andra, ifall en oförändrad
prisnivå skall kunna bevaras. Andra förhållanden är den allt intensivare
reklamen och dess tendens att ställa modesynpunkter i blickpunkten med
i motsvarande mån minskat intresse för kvalitetsfrågor samt överhuvud det
starkt ökade urvalet av konsumtionsvaror. — Tjänstemännens centralorganisation,
som helt tillstyrker de av kommittén framlagda förslagen och anser
dessa böra snarast genomföras, finner det väsentligt att konkurrens på
lika villkor främjas genom olika slags åtgärder. Löntagarna har som konsumenter
ett direkt intresse av att priserna står i skälig proportion till produktions-
och distributionskostnaderna. Enligt organisationen medför den
tekniska och ekonomiska utvecklingen bl. a. vissa tendenser till minskad
konkurrens och därför växel’ kraven successivt på konsumenternas pris- och
kvalitetsmedvetande, på konsumentupplysning och på samhällsåtgärder för
att garantera ett visst mått av konkurrens. Del kan ifrågasättas, om inte eu
ännu större utbyggnad av de prisövervakande myndigheternas resurser än

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 86 år 1961

den föreslagna bör ske. — Statstjänstemannens riksförbund uttalar sin tillfredsställelse
över att kommittén funnit en utvidgad undersöknings- och
upplysningsverksamhet vara nödvändig och framhåller att särskilt i tider
av högkonjunktur faran för en ur löntagarnas synpunkt ogynnsam prisutveckling
är avsevärd. — Enligt Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund
är det i eif samhälle med varuöverflöd och stort urval av största intresse afl
de samhälleliga prisövervakande organen förstärkes och att ökad information
på området kommer konsumenterna till godo.

Till kommitténs uppfattning att en effektivisering av verksamheten hör
ske icke genom lagändringar utan genom ökade resurser
åt myndigheterna ansluter sig bl. a. ombudsmannaämbetet
för näringsfrihetsfrågor, pris- och kartellnämndens styrelse, länsstyrelsen
i Västmanlands län, försäkringsinspektioncn, konjunkturinstitutet,
Sveriges akademikers centralorganisation och Yrkeskvinnors samarbetsförbund.
— Ombudsmannaämbetet betonar att, enär lagstiftningen i princip
bygger på tankegången att ingripande skall ske endast i fall då konkurrensbegränsning
medför skadlig verkan, det är av stor vikt att tillräckliga
resurser ställes till myndigheternas förfogande för att dessa skall kunna
uppspåra, utreda och vidta åtgärder i fall, där missbruk förekommer. —
Länsstyrelsen i Västmanlands län anför:

De nuvarande principerna har inte tillämpats tillräckligt länge för all
man skall ha grund för några mera bestämda slutsatser om hur långt man
kan nå med dem. De utgör grundvalen för en försöksverksamhet att med
hjälp av prisövervakning, konsumentupplysning och frivilliga förhandlingar
men utan priskontroll eller tvångsingrepp komma till rätta med skadliga
konkurrensbegränsningar och bereda väg för en framstegsfrämjande
konkurrens. Hittillsvarande erfarenheter är väl, som kommittén framhåller,
inte ogynnsamma och en jämförelse med vad som kunnat uppnås i
andra, eljest likartade länder med andra metoder torde snarast utfalla till
förmån för de vägar, som beträtts i vårt land. Endast den fortsatta erfarenheten
kan dock visa, huruvida dessa metoder på längre sikt skall visa
sig tillräckliga. Krav på förändringar kan även komma''att aktualiseras i
samband med de internationella, särskilt de europeiska strävandena till en
närmare handelspolitisk och allmän ekonomisk samverkan. I avvaktan på
en sådan mera omfattande och allmän översyn, som kommittén förutsatt,
framstår det som angeläget att nuvarande grundprinciper för det svenska
systemet på detta område ges en chans därigenom att alla rimliga ansträngningar
vidtages för att på dess grund nå bästa möjliga resultat. Av vikt
är därvid också att upplysning sprides om dess verkningar. Det förhållandet
att emellanåt en viss misstro gjort sig gällande inom vida kretsar, särskilt
av löntagare, understryker angelägenheten av en sådan upplysning.
Föreliggande betänkande och de utredningar som däri redovisas bör därvid
kunna spela en roll, eftersom det i flera avseenden ådagalägger, att
denna misstro varit grundlös eller överdriven.

Med tanke på det uppdrag som lämnats kommittén är, yttrar konjunkturinstitutet,
de föreslagna åtgärderna väl avvägda och helt i linje med
grundprinciperna för den förda prisövervakande och konkurrensfrämjande
politiken.

Kungl. Maj.ts proposition nr 86 år 1961

13

Kommerskollegium saknar anledning att framföra några vägande invändningar
mot de av kommittén uppställda målen men anser det önskvärt, att
de uppnås inom ramen för nuvarande organisation, och ifrågasätter, om
icke detta borde vara möjligt.

De remissorgan, som avstyrker eller, i vissa fall, ställer sig ytterst tveksamma
till kommitténs förslag om en effektivisering av verksamheten,
grundar sin uppfattning väsentligen därpå att hittillsvarande ordning är
tillfredsställande och en utbyggnad således icke sakligt motiverad, att behovet
av prisövervakning för framtiden med hänsyn till den allt hårdare
konkurrensen — icke minst till följd av EFTA-anslutningen — snarast
torde komma att minska samt att en rationellare uppläggning och inriktning
av verksamheten synes möjliggöra en effektivisering inom den nuvarande
organisationens ram. Till de negativt inställda remissinstanserna hör
Sveriges grossistförbund, Sveriges köpmannaförbund, Sveriges industriförbund
och Svenska arbetsgivareföreningen, Sveriges hantverks- och industriorganisation,
Inköpscentralernas aktiebolag ICA, Svensk industriförening,
Svenska försäljnings- och reklamförbundet, Folkpartiets kvinnoförbund,
Högerns kvinnoförbund samt flertalet handelskamrar.

De synpunkter som mer eller mindre utförligt utvecklas i remissyttrandena
torde i största korthet kunna redovisas på det sätt som gjorts av Skånes
handelskammare:

Sin egen syn på frågan om den statliga prisövervakningen såsom sådan
skulle handelskammaren vilja uttrycka sålunda, att handelskammaren å
ena sidan visserligen finner det värdefullt, att statsmakterna genom särskilda
organ följer prisutvecklingen inom olika områden, detta icke minst
av det skälet, att mången missuppfattning av prisrörelsernas orsaker säkerligen
därigenom kan förebyggas och undanröjas. Å andra sidan framstår
emellertid enligt handelskammarens mening den föreslagna intensifieringen
av den statliga prisövervakande verksamheten såsom alldeles onödig
framförallt med tanke på den roll, som konkurrensen spelar och även
fortsättningsvis kommer att spela som prisregulator.

Länsstyrelsen i Älvsborgs län — som anser att den skärpta konkurrensen
icke endast mellan utan också inom olika företagsformer utgjort en av
de omständigheter, vilka verksammast bidragit till alt några mera anmärkningsvärda
höjningar av prisnivån icke ägt rum — håller före, att
eu på fri konkurrens mellan olika företagsformer grundad prisbildning
under normala tider utgör tillräcklig garanti mot oskäliga prisstegringar.
Den statliga verksamheten på området bör därför väsentligen koncentreras
till åtgärder mot skadliga konkurrensbegränsningar; endast frågan om
riktprissättning och riktprisföljsamhet torde på prisbildningens område behöva
ägnas mera ingående upmärksamhet. Då, såsom kommittén påvisat,
de resurser som den nuvarande lagstiftningen ger ännu ej till fullo behövt
utnyttjas, synes därför ytterligare erfarenheter böra vinnas av gällande
lagstiftning, innan åtgärder vidtages för utbyggande av organisationen
beträffande den samhälleliga prisövervakningen.

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 86 år 1961

Handelskammaren i Gefle anför bl. a.:

Lagstiftningen om pris- och kartellövervakning är från början visserligen
en kompromiss, men den slutliga utformningen har tillkommit efter
något som kammaren vill beteckna som ett gentlemen’s agreement. Detta
innebär förpliktelser och förtroende från de avslutande parterna, i detta
fall staten och näringslivet. En osvikligt rättvis och objektiv bedömning i
stort och in casu från den statliga sektorns sida och lyhördhet för samt
följsamhet med lagstiftningens intentioner från näringslivets. I den mån
den hittillsvarande administrationen och de personella resurserna icke förmår
att, såsom lagstiftningen avsett, lösa angelägna utredningsuppgifter,
bör en upprustning av organisationen ske. Storleken av denna, som bör
kunna växla från tid till annan, är en bedömningsfråga. Avgörande härvidlag
är bl. a. behovet, kostnaderna och tillgången på lämplig arbetskraft.

Med nämnda bedömningsgrunder kommer handelskammaren sammanfattningsvis
fram till att den icke motsätter sig en begränsad effektivisering
av verksamheten men ser sig nödsakad anföra stora betänkligheter
mot vissa av de föreslagna åtgärderna liksom även mot den årliga kostnadsökning
förslagets genomförande kan väntas medföra.

Kommitténs uttalanden angående en kommande översyn av lagstiftningen
beröres av några remissinstanser.

Försäkringsinspektionen, som menar att det skulle ha varit ändamålsenligt
om kommittéuppdraget gjorts mera vittomfattande och förutsättningslöst,
anför:

Det föreligger nu så lång tids erfarenhet av gällande ordning, alt förutsättningar
torde vara för handen för en generell översyn av lagstiftningen
och administrationen på området. Inspektionen vill förorda att en sådan
översyn inom en snar framtid igångsättes. Även om man kan ha goda skäl
att icke vilja ha en direkt offentlig prisreglering kan det t. ex. övervägas»
huruvida icke näringsfrihetsrådet bör ha starkare maktmedel gentemot
skadlig privat prisreglering eller andra restriktioner. Vidare synes bl. a.
böra närmare undersökas, huruvida det är ändamålsenligt att, på sätt nu
är fallet, den ställningstagande och bedömande verksamheten är organisatoriskt
helt skild från den undersökande, analyserande och konsumentupplysande
verksamheten. En sammanslagning av i varje fall pris- och kartellnämnden
och ombudsmannaämbetet för näringsfrihetsfrågor synes böra
övervägas. En undersökning om en dylik strukturrationalisering blir ytterligare
motiverad, sedan det visat sig nödvändigt att kraftigt bygga ut de
två myndigheterna. I detta sammanhang vill försäkringsinspektionen erinra
om att enligt försäkringslagstiftningen inspektionen sedan gammalt är
både undersökande och bedömande organ och samtidigt bedriver upplysningsverksamhet.
Inspektionens erfarenheter av denna ordning är uteslutande
goda.

Landsorganisationen i Sverige understryker kommitténs uppfattning att
hela problemkomplexet småningom — sedan de genom kommitténs arbete
eventuellt föranledda förändringarna i övervakningsorganens verksamhet
och tillämpningen av gällande föreskrifter fått prövas i praktiken — bör
tas upp till en allsidig prövning. — Tjänstemännens centralorganisation
finner det angeläget att uppmärksamheten i högre grad än nu riktas mot

15

Kungl. Maj:ts proposition nr 86 år 1961

branschstrukturen och rationaliseringsutvecklingen samt att motåtgärder
vidtas i den mån skadliga effekter av ofullständig konkurrens observeras.
Ur denna synpunkt är det enligt organisationens mening viktigt att en
mer allsidig och genomgripande översyn av pris- och konkurrensövervakningen
än den nu vidtagna kommer till stånd. — Sveriges socialdemokratiska
kvinnoförbund säger sig icke vara övertygat om att en fullt tillfredsställande
prisövervakning kan ske inom ramen för den nuvarande lagstiftningen
men instämmer med kommittén i att den första åtgärden bör vara
att väsentligt öka de nuvarande organens resurser. Så snart erfarenheter
vunnits av den vidgade verksamheten, bör emellertid en allsidig och förutsättningslös
översyn av hela systemet komma till stånd. — Även Statstjänstemannens
riksförbund uttalar sig för en översyn av lagstiftningen.

Näringsfrihetsrådet vidhåller sin vid tidigare tillfällen uttalade uppfattning,
att det ur skilda synpunkter vore bäst om den nuvarande förhandlingslagstiftningen
kunde bestå. Grundförutsättningen härför är dock självfallet,
att lagstiftningens regler och syften såsom hittills möts med förståelse
från näringslivet och dess organisationer. Brister det liärutinnan, kan
frågan uppenbarligen komma i ett annat läge. Skärpningar kan då behöva
övervägas. Om emellertid den angivna förutsättningen håller, bör en sådan
framtida översyn, som kommittén omnämnt, enligt näringsfrihetsrådets
mening icke ta sikte på någon mera djupgående omläggning eller på en
komplettering av lagstiftningen med tvingande regler på några områden
utan den bör snarast inriktas på en viss avslipning av lagstiftningen.

Handelskammaren i Göteborg ger uttryck för uppfattningen att i det väsentliga
intet finns att erinra mot den gällande lagstiftningens utformning
och mot organisationen. Administrationens fördelning på tre organ har åtminstone
hittills fungerat på ett sätt som utan större anmärkningar kunnat
godtagas även av näringslivet. Någon rimlig anledning att ändra den nuvarande
ordningen anser handelskammaren således icke föreligga. — Svensk
industriförening har samma uppfattning.

Industriförbundet och arbetsgivareföreningen finner det opåkallat av
kommittén att förutsätta, att en allmän och förutsättningslös översyn av
hela problemkomplexet förr eller senare måste komma till stånd.

Vissa tillämpningsfrågor m. m.

Kommittén

Efter en redogörelse för kartellregistreringen och förfarandet
kring denna — därvid bl. a. upplyses att registret den 15 oktober 1960 upptog
1 816 registernummer, av vilka 916 avsåg alltjämt gällande avtal ■—- behandlar
kommittén frågan om att helt eller delvis ersätta nuvarande uppgiftsskyldighet
efter anmaning med obligatorisk anmälningsplikt.

Då i lagen icke närmare angivits och ej heller torde kunna tillfredsställande
preciseras vad som avses med konkurrensbegränsande överenskom -

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 86 år 1961

melse samt då en obligatorisk uppgiftsskyldighet måste vara förenad med
straffpåföljd för den som försummar att fullgöra densamma, anser kommittén
en så allmän skyldighet ägnad att skapa en känsla av osäkerhet bland
företagarna, vilka ju i första hand har att avgöra, om deras avtal kan anses
konkurrensbegränsande och därmed anmälningspliktiga. En obligatorisk
uppgiftsskyldighet kan vidare leda till en betungande arbetsbörda för registreringsmyndigheten,
beroende därpå att företagare för att säkerställa sig
själva i tveksamma fall antingen vänder sig till myndigheten med förfrågningar,
huruvida överenskommelser är av den art att de skall anmälas, eller
också insänder uppgifter om samtliga överenskommelser även om de är helt
betydelselösa. Vid ett anmaningsförfarande kan myndigheten avgöra hur
långt registreringen skall sträckas och dessutom i sin anmaningsskrivelse
lämna närmare föreskrifter rörande uppgiftsskyldighetens omfattning och
fullgörande, med beaktande jämväl av de speciella förhållandena inom en
särskild bransch och i det enskilda fallet. Med ett anmaningssystem av hittills
tillämpat slag följer dock otvivelaktigt viss risk för att överenskommelser
kan existera under lång tid utan att komma till myndighetens kännedom,
men denna risk minskas genom att pris- och kartellnämnden till sitt
förfogande har en allmänt analyserande statistik över prisutvecklingen samt
utför specialundersökningar på olika områden, vartill kommer att flertalet
viktigare branscher efter hand blivit kartlagda.

Kommittén har i sammanhanget tagit del av erfarenheterna av de obligatoriska
anmälningssystem som tillämpas i Danmark och Norge, och därvid
har från såväl danskt som norskt håll upplysts att den tillämpade ordningen
fungerar tillfredsställande. Samma omdöme har emellertid också uttalats
beträffande det svenska systemet, något som det stora antalet registreringar
kan sägas ge belägg för. Helhetsintrycket har för kommitténs del blivit,
att de skilda metoderna i praktiken torde medföra i stort sett samma
effekt. Skäl kan sålunda enligt kommittén anföras såväl för som mot de
bägge diskuterade metoderna för uppgiftsskyldighetens genomförande. Vid
övervägande av de anförda skälen har kommittén icke blivit övertygad om
att en obligatorisk uppgiftsskyldighet skulle ur effektivitetssynpunkt vara
fördelaktigare än anmaningssystemet. Ej heller har berörda myndigheter,
främst pris- och kartellnämnden, vid överläggningar under utredningens
gång uttalat sig för en övergång till ett obligatoriskt system utan tvärtom
ansett ett sådant mindre eftersträvansvärt.

Nämnda bedömning innebär emellertid icke att kommittén anser anmaningssystemet
i dess nuvarande praktiska utformning vara helt ändamålsenligt.
En påtaglig svaghet utgör nämligen det förhållandet, att ej heller
uppgifter om inträffade ändringar i registrerade förhållanden automatiskt
inkommer till myndigheten. Följden blir att registeruppgifterna icke sällan
är inaktuella, vilket i sin tur nödvändiggör tidsödande revisioner. Under
beaktande av gjorda erfarenheter anser kommittén därför mycket stå att
vinna, om parterna i ett redan registrerat avtal utan särskild erinran därom
från fall till fall anmäler inträffade ändringar i de registrerade för -

17

Kungl. Maj:ts proposition nr 86 år 1961

hållandena, däri inbegripet även upphävandet av gamla och ingåendet av
nya överenskommelser på det ifrågavarande området. En sådan omgestaltning
av den hittills tillämpade metoden bör efter hand kunna leda till att
kartellregistret blir så fullständigt och aktuellt som gärna är möjligt.

Vid övervägande av frågan, huruvida en ändring av nuvarande ordning i
angiven riktning måste föranleda ett tillägg till bestämmelserna i uppgiftsskyldighetslagen,
har kommittén kommit till att redan gällande bestämmelser
får anses ge utrymme för det önskvärda förfarandet. Lagregelns ordalydelse
och olika motivuttalanden ger enligt kommitténs uppfattning stöd för
en mera vidsträckt tillämpning av anmaningsförfarandet än den som hittills
vanligen skett. Kommittén anser därför, att övervakningsmyndigheten
i mera generella anmaningar till företagare och organisationer bör kunna
föreskriva, att uppgifter i närmare angivna hänseenden skall utan vidare anfordran
lämnas viss tid framåt, exempelvis under en treårsperiod, att uppgifter
om inträffade ändringar i registrerade förhållanden skall omedelbart
inrapporteras o. s. v., varvid kommittén utgår ifrån, att en avvägning sker
med avseende på behov och angelägenhetsgrad i fråga om lämnandet av
olika uppgifter.

Förutom frågan om en ändring av bestämmelserna om uppgiftsskyldigheten
med tanke på kartellregistreringen har kommittén enligt direktiven också
tagit upp vissa andra spörsmål angående uppgiftsplikt
och registrering, främst angående skyldighet i vissa fall, exempelvis
i fråga om horisontella riktpriser, att göra anmälan viss tid innan rekommendationerna
avses skola tillämpas, registrering och publicering av
vertikala prisrekommendationer och därtill knutna försäljningsvillkor samt
ifrågasatt skyldighet att utan särskild anmaning i viss omfattning anmäla
prishöjningar.

Beträffande dessa spörsmål framhåller kommittén till en början, att övervakningsmyndigheten
med stöd av 3 § uppgiftsskyldighetslagen kan införskaffa
alla erforderliga uppgifter. Ett genomförande av kommitténs förslag
rörande anmaningssystemets tillämpning får förutsättas i hög grad underlätta
uppgift sinsamlingen. Det förekommer f. ö. redan nu, att många företag
och sammanslutningar efter anmaningar av mera generell karaktär eller
efter överenskommelse under hand fortlöpande delger pris- och kartellnämnden
prislistor m. in., s. k. abonnerat listmaterial. Med beaktande av
dessa omständigheter och då avsikten är att söka på allt sätt effektivisera
nämndens registrerings-, undersöknings- och upplysningsverksamhet, i
första hand genom en förstärkning av de personella resurserna, kan kommittén
allmänt sett icke finna några bärande motiv för en utvidgad obligatorisk
uppgiftsskyldighet.

Vad angår en förhandsanmälan av horisontella riktpriser torde
det i ett stort antal fall enligt uppgift vara i praktiken svårt eller rent av
ogenomförbart att i förväg hinna avisera kommande prisrekommendationer,
eftersom sådana inom de för konsumenterna kanske viktigaste branscherna

2 Bihang till riksdagens protokoll 1961. 1 samt. Nr 86

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 86 år 1961

ofta bestämmes och genomföres med kort varsel. Bortsett från detta har
kommittén svårt att inse, att förhandsuppgifter skulle tjäna något väsentligt
ändamål.

Vertikal riktprissättning kan redan enligt gällande lagregler
bli föremål för ingripande, därest det visas, att den medför ur samhällets
synpunkter skadliga verkningar. Här åsyftas främst en så stark riktprisföljsamhet,
att effekten är att jämställa med verkan av fasta bruttopriser.
Den fråga kommittén haft att ta ställning till har sålunda varit, huruvida
vertikala riktpriser bör registreras i särskild ordning eller bli föremål för
speciell publiceringsverksamhet. Kommittén fastslår, att uppläggandet av
ett offentligt register över förevarande slag av riktpriser icke vore oförenligt
med bestämmelserna i 20 § sekretesslagen. Frågan har därför bedömts
uteslutande med utgångspunkt från ett dylikt registers lämplighet för en effektiv
prisövervakning. Kommittén finner det emellertid ytterligt tveksamt,
om ett offentligt register över vertikala riktpriser skulle tjäna syftet att
stärka konkurrensen och främja en sund prisbildning och anser sig icke
kunna förorda, att ett dylikt register upprättas.

Även när det gäller obligatorisk anmälan i viss omfattning av företagna
prishöjningar anses förut anförda allmänna synpunkter i stort sett
äga giltighet. Sålunda erinras om att 3 § uppgiftsskyldighetslagen medger
insamling av önskade prisuppgifter, att abonnerat prislistmaterial i stor utsträckning
fortlöpande inkommer samt att ett genomförande av framlagda
effektiviseringsförslag torde underlätta det hela. Kommittén anser det f. ö.
böra uppmärksammas, huruvida en obligatorisk anmälningsplikt rörande
prishöjningar verkligen skulle komma att tjäna det syfte att stimulera den
fria konkurrensen, som ligger till grund för hela vår pris- och kartellagstiftning.
Som följd av en alltför vid uppgiftsskyldighet kan nämligen en
icke önskvärd prisstelhet riskeras. Kommittén har därför icke funnit skäl
att förorda någon obligatorisk anmälningsskyldighet beträffande vidtagna
prishöjningar.

Sammanfattningsvis anser kommittén nuvarande lagregler ge utrymme för
ett förverkligande av de för pris- och konkurrenslagstiftningen uppställda
syftena. Effektiviseringsönskemålen kan därför bättre tillgodoses genom
ökade resurser för pris- och kartellnämndens registrerings-, undersökningsoch
upplysningsverksamhet än genom nya och vidgade former av obligatorisk
uppgiftsskyldighet.

I kapitlet om undersökningsverksamheten säges olika indexserier vara en
av de viktigaste upplysningskällorna när det gäller att följa prisutvecklingen.
En systematisering av de prisstatistiska undersökningarna utgör enligt
kommitténs uppfattning ett led i en ifrågasatt förstärkning av prisövervakningen.
Eftersom indexserierna icke utan vidare kan jämföras med varandra
torde dock ett samråd mellan de institutioner, som framställer olika serier
vara behövligt. Kommittén förordar, att hela frågan om jämförbarhe -

19

Kungl. Maj:ts proposition nr 86 år 1961

ten mellan skilda prisindexserier eller vissa delgrupper därav,
och därmed om dessa seriers konstruktion, blir föremål för studier genom
en särskilt tillsatt expertgrupp, bestående av representanter för
närmast berörda statliga institutioner, i första hand socialstyrelsen, kommerskollegium,
konjunkturinstitutet, jordbruksnämnden samt pris- och
kartellnämnden.

Enligt direktiven har kommittén haft att undersöka möjligheterna till
åtgärder mot oskälig prissättning, varvid särskilt skolat beaktas
fall då avtalsmässig eller på monopol grundad konkurrensbegränsning
icke kan påvisas bakom prissättningen. Kommittén erinrar om att frågeställningen
skäligt eller oskäligt pris är ytterst komplicerad. Kan det icke
avgöras, vad som är skäligt pris, synes det dock fullt möjligt att konstatera,
när ett pris är uppenbart oskäligt och därmed kan påkalla åtgärder från
samhällets sida. I olika skeden av det ordinära förfarandet i pris- och konkurrensärenden
är det enligt kommittén ofta möjligt att åstadkomma rättelser,
och kommittén vågar utgå ifrån att dess olika önskemål och förslag
i syfte att effektivisera verksamheten skall ge resultat även i förevarande
sammanhang.

I de förmodligen relativt sällsynta fall av alltför hög prissättning, där rättelse
ej tidigare åstadkommits, kan den förut omnämnda högstaprisbestämmelsen
i 21 § konkurrensbegränsningslagen ha en funktion att fylla. Efter
en mot bakgrunden av stadgandets tillkomst, motiv och syfte gjord analys
av lagrummets innebörd och räckvidd har kommittén kommit fram till att
man under normala förhållanden i praktiken svårligen kan tänka sig en
uppenbart oskälig prissättning utan att samtidigt också en konkurrensbegränsningssituation
föreligger. Redan själva konstaterandet av den påtagligt
höga prissättningen är ett starkt indicium på en dylik situation; i flertalet
fall torde också en sådan situation lätt kunna konstateras. Till belysande
av detta berör kommittén de vanligare konkurrensbegränsningssituationer,
som kan bli aktuella — karteller, monopol, oligopol, prisledarskap
etc. För att komplettera bilden tar kommittén upp ytterligare ett par fall.
Det ena gäller det förhållandet, att prisstegringar föranletts av en bristsituation
för en viss vara. Ett motivuttalande i förarbetena till 1956 års lagändring,
enligt vilket ett sådant fall kunde komma under näringsfrilietsrådets
bedömande därest bristsituationen utnyttjades på ett ur samhällets synpunkt
otillbörligt sätt, anser kommittén här ge stöd för en rimlig användning av
högstaprisbestämmelsen. EU annat, av kommittén konstruerat fall, som icke
täcks av de tidigare behandlade situationerna och som måhända är av teoretisk
natur, beskrivs sålunda:

En grupp företagare, som tillsammans representerar den övervägande delen
av försäljningen av en vara i ett visst led eller inom ett visst geografiskt
område, tillämpar -— icke endast tillfälligt eller eljest kortvarigt — en påfallande
hög prissättning. Förhållandet kan ha uppstått exempelvis efter en
påtaglig tullsänkning, som icke åtföljts av någon prissänkning. Några så att
säga ackumulerade eller framdeles förväntade kostnadsstegringar eller andra

20

Kungl. Maj.ts proposition nr 86 år 1961

liknande faktorer föreligger ej. Gruppen företagare är så pass stor, att en
typisk oligopolsituation icke kan sägas råda, något egentligt prisledarskap
är ej för handen och överenskommelser om priser eller gemensamma förfaranden
i fråga om prisrekommendationer eller kalkylationsnormer el. dyl.
har inte konstaterats. Slutligen rör det sig ej heller om en bristsituation.

Enligt kommitténs mening har man i ett dylikt fall ett utomordentligt
starkt indicium för att ett tyst samförstånd föreligger mellan de berörda
företagarna. Om man trots de omständigheter som tyder härpå, bl. a. en lika
prissättning både före och efter tullsänkningen, icke skulle våga säga att
samförstånd föreligger, anser kommittén starkt fog finnas för en sådan
tolkning av lagen att det likartade beteendet hos företagarna att — icke endast
tillfälligt — hålla samma priser även i det förändrade läge, då dessa
kommer att bli uppenbart för höga, just innefattar en sådan faktisk situation
av ofullständig eller begränsad konkurrens eller frånvaro av konkurrens,
som täcks av begreppet konkurrensbegränsning. En viss parallell till
ett sådant betraktelsesätt har kommittén ansett sig finna i ett uttalande av
näringsfrihetsrådet angående upptagande av förhandling i ett leveransvägransärende
och där vid bedömningen av verkningarna av den faktiska situationen
den konkurrensbegränsning, som innefattades i vederbörande företagares
likartade uppträdande tillsammantaget, trädde i förgrunden.

Kommitténs slutsatser av den företagna genomgången av olika konkurrensbegränsningar
blir, att högstaprisstadgandet — därest lagens förutsättningar
i övrigt föreligger — i praktiken torde kunna medge åtgärder i så gott
som samtliga fall. I den mån bevissvårigheter uppkommer, lär de i allmänhet
hänföra sig till annat än frågan om förekomsten av konkurrensbegränsning.
Bl. a. kan det naturligt nog vara vanskligt att visa att ett visst pris
är, såsom lagen uttrycker det, uppenbart för högt med hänsyn till kostnaderna
och övriga omständigheter.

En befogad fråga är måhända, huruvida proceduren genom tre instanser
och med Kungl. Maj :t som fjärde och avgörande instans är tillräckligt rationell
och snabb i fråga om ingripanden mot oskälig prissättning. Kommittén
svarar härpå, att den anser det vara av största vikt, att ett prisärende blir
allsidigt utrett och framförallt att avgörandet grundas på en rättslig bedömning.
Även om gällande ordning kan te sig omständlig, är kommittén således
icke benägen att förorda någon ändring i densamma. Emellertid uppställer
kommittén både förutsättningen och kravet, att uppenbara fall av oskälig
prissättning skall kunna tillräckligt snabbt avgöras och att ärenden av detta
slag behandlas med förtur.

Sammanfattningsvis anser sig kommittén kunna konstatera, att praktiskt
tagel alla fält av uppenbart oskälig prissättning kan bli föremål för åtgärder
inom ramen för nuvarande lagstiftning, i sista hand genom förordnande om
högsta pris. Varje ändring i skärpande riktning av gällande regler — genom
utvidgning av prisregleringslagen, genom införande av befogenhet för prisoch
kartellnämnden eller annan myndighet att ingripa i prissättningen eller
genom något slags permanent prislagstiftning med eftergivande av kravet

21

Kungl. Maj:ts proposition nr 86 år 1961

på förekomsten av konkurrensbegränsning etc. — skulle, slutar kommittén,
otvivelaktigt innebära en återgång till direkt priskontroll. Att överväga något
sådant har fallit utanför kommitténs uppdrag.

Frågan om eventuella ändringar i sekretessreglerna anser kommittén
böra upptagas av offentlighetsutredningen, som har i uppdrag att
överse sekretesslagstiftningen i dess helhet i såväl sakligt som formellt hänseende.
Kommittén förmenar emellertid, att redan gällande lagstiftning ger
utrymme för ett tillgodoseende av önskemål om publicitet omkring prisoch
konkurrensfrågor. Till en redogörelse för sekretessfrågorna och deras
behandling i tidigare sammanhang fogar kommittén vissa synpunkter och
understryker därvid inledningsvis ett av priskontrollutredningen gjort uttalande,
att spörsmålet om publiciteten och dess omfattning i sista hand är en
omdömesfråga, för vars avgörande exakta lagregler ej kan utformas. Problemet
ligger självfallet i bedömningen av huruvida offentliggörande av
vissa uppgifter kan lända vederbörande företagare till men. Med anknytning
till ett uttalande i propositionen nr 148/1956 — där den meningen hävdades,
att återhållsamhet bör iakttagas när fråga är om att utlämna uppgifter''
rörande viss företagare i så måtto att prisuppgifter bör offentliggöras med
försiktighet och publicerande av uppgifter om marginaler, kostnader m. m.
bör ske endast undantagsvis — framhåller kommittén att försiktigheten
dock icke får överdrivas. Det synes sålunda enligt kommittén fullt försvarligt
att i fall, som bedömes vara mera uppseendeväckande eller betydelsefulla,
ge offentlighet åt aktuella uppgifter. Försiktigheten bör alltså icke gå
så långt att varje direkt eller indirekt form av olägenhet för företagaren i
fråga omöjliggör ett namngivande. Om så sker, lär nämligen den åsyftade
upplysningsverksamheten till stor del förfela sitt ändamål.

Särskild uppmärksamhet ägnar kommittén spörsmålet om brytande
av sekretesskyddet i fall, då men för vederbörande företagare kan
antagas uppkomma. Om en sådan ordning anses genomförbar — något som
med hänsyn till konstruktionen av 20 § sekretesslagen för kommittén framstår
såsom tveksamt — skulle det måhända underlätta myndigheternas publiceringsverksamhet,
om Kungl. Maj:t delegerade sin beslutanderätt genom
tillämpningsföreskrifter, en anordning som fördes på tal i 1956 års proposition.
Dylika föreskrifter skulle förslagsvis kunna vara av innebörd, att
myndigheten äger rätt att förordna att handling, även om den innehåller
upplysningar om viss företagares affärs- eller drift förhållanden, vilkas offentliggörande
kan lända honom till men, får utlämnas i den mån myndigheten
finner offentliggörandet vara ägnat att främja de allmänna syften som
ligger till grund för pris- och konkurrenslagstiftningen. Den begränsningen
kunde därvid göras, att utlämnande dock icke får ske i fall då det men, som
kan anses följa för företagaren, bedömes vara mera betydande än den nytta
som kan stå att vinna med offentliggörandet.

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 86 år 1961

Remissyttrandena

Kommitténs inställning till olika spörsmål rörande registrering
och uppgiftsskyldighet biträdes av samtliga remissorgan, som
särskilt yttrat sig häröver, eller näringsfrihetsrådet, ombudsmannaämbete
för nåringsfrihetsfrågor, pris- och kartellnämndens styrelse, för säkring sinspektionen,
Sveriges grossistförbund, Sveriges industriförbund och Svenska
arbetsgivareföreningen, Sveriges köpmannaförbund, Sveriges hantverksoch
industriorganisation, Svensk industriförening, Landsorganisationen i
Sverige, Statstjänstemännens riksförbund samt handelskammaren i Gefle.

Näringsfrihetsrådet anför bl. a.:

Ända sedan år 1946, då kartellregistreringen infördes, pågår en systematisk
genomgång och översyn av de branscher, där konkurrensbegränsande
avtal kan tänkas förekomma. Anmaningarna kompletteras ofta genom efterföljande
kontroll och granskning på motsvarande sätt som man i länder
med generell anmälningsplikt torde företaga åtgärder för att kontrollera
huruvida denna iakttagits. Med hänsyn till det systematiska sätt på vilket
sålunda den nuvarande ordningen i vårt land tillämpas och de erfarenheter
i övrigt som gjorts därav delar näringsfrihetsrådet kommitténs uppfattning,
att en obligatorisk uppgiftsskyldighet ej skulle ur effektivitetssynpunkt
vara fördelaktigare än det nuvarande anmaningssystemet. Tvärtom
synes det rådet sannolikt att vårt system, rätt tillämpat, har direkta företräden.
Det bör alltså enligt rådets mening i princip bibehållas.

Rådet tillstyrker en mera vidsträckt tillämpning av anmaningsförfarandet
än som hittills vanligen skett och anser vidare i likhet med kommittén
— vars uppfattning härutinnan delas även av ombudsmannaämbetet och
försäkringsinspektionen — att gällande lagregler icke lägger hinder i vägen
härför.

Pris- och kartellnämndens styrelse har icke något att erinra mot att anmaningsförfarandet
tillämpas i enlighet med den vida tolkning kommittén
givit gällande föreskrifter samt instämmer — liksom flera andra remissorgan
— i uppfattningen att förhandsanmälningar av riktpriser och prishöjningar
samt registrering av riktpriser icke skulle tjäna något praktiskt
ändamål.

Industriförbundet och arbetsgivareföreningen vill icke motsätta sig en sådan
tillämpning av anmaningsförfarandet, att skyldighet i vissa fall föreskrives
att anmäla ändringar i registrerade avtal. Pris- och kartellnämnden
bör givetvis avgöra om och i vilken utsträckning föreskrifter skall lämnas,
eftersom systemet eljest kan befaras bli onödigt arbetskrävande för
såväl nämnden som företagarna.

Förslaget om tillsättande av en expertgrupp för att utröna möjligheterna
att förbättra jämförbarheten mellan olika prisindexserier
hälsas med tillfredsställelse och tillstyrkes av pris- och
kartellnämndens styrelse, kommerskollegium, bank- och fondinspektionen,
jordbruksnämnden, grossistförbundet, köpmannaförbundet, industriföreningen
— vilka sistnämnda fyra organ anser det önskvärt och värdefullt

23

Kungl. Maj:ts proposition nr 86 år 1961

att i en expertgrupp även medverkar fackmän från olika branscher, exempelvis
från näringslivets utredningsinstitut — kooperativa förbandet, handelskammaren
i Gefle samt Norrbottens och Västerbottens läns handelskammare.

Konjunkturinstitutet, som starkt understryker behovet av en samordnande
verksamhet på området, föreslår att det överlåtes på den sittande statistikdelegationen
att organisera expertgruppen.

Även delegationen för statistikfrågor finner det föreslagna utredningsarbetet
vara angeläget men framhåller, att det med hänsyn till den beslutade
centraliseringen av den statliga statistikproduktionen måste ses i ett större
sammanhang. Delegationen avser att inom en snar framtid föranstalta om
en utredning rörande indexberäkningarna, därvid givetvis även pris- och
kartellnämndens behov och frågan om samordning av på området tillgängliga
resurser kommer att beaktas. Den av kommittén föreslagna expertgruppens
uppdrag måste inlemmas i ett sådant större projekt.

Socialstyrelsen anser likaså den föreslagna samordningen böra anstå i
avbidan på den ifrågavarande omorganisationen. Samordningsuppdraget
bör f. ö. utvidgas till att avse även möjligheterna att rationalisera prisinsamlingen
in. m.

Om kommitténs synpunkter på frågan om åtgärder mot oskälig
prissättning råder i viss mån delade meningar bland de remissinstanser,
som tagit upp spörsmålet. De närmast berörda myndigheterna
m. fl. biträder kommitténs uppfattning, medan flera näringsorganisationer
och handelskammare reagerar mot kommitténs tolkning av högstaprisbestämmelsen.

Näringsfrihetsrådet, som icke har något att erinra mot den av kommittén
gjorda analysen samt ansluter sig till slutsatserna, yttrar bl. a.:

I likhet med kommittén anser rådet att man i regel i praktiken under
normala förhållanden svårligen kan tänka sig en oskälig prissättning utan
att en konkurrensbegränsningssituation föreligger och rådet delar även
kommitténs uppfattning, att i flertalet praktiska fall en sådan situation
också lätt torde kunna konstateras. Såsom kommittén framhåller lär, i den
mån bevissvårigheter uppkommer på detta område, de i allmänhet vara att
hänföra till annat än frågan om förekomsten av konkurrensbegränsning. Det
kan som kommittén påpekat ibland vara vanskligt att visa att ett visst pris
är uppenbart för högt med hänsyn till kostnader och övriga omständigheter.
Härvid kan exempelvis problemet om de s. k. samkostnadernas fördelning
på olika varor vålla svårigheter. Självfallet kan också i många gränsfall"
delade meningar råda om vad som är ett oskäligt pris. Slutligen vill rådet
anföra, att rådet instämmer i kommitténs uttalande, att varje ändring
i skärpande riktning av gällande regler beträffande oskälig prissättning
skulle innebära en återgång till direkt priskontroll. Ett sådant steg skulle
enligt rådets uppfattning vara olyckligt för normala tider.

Ombudsmannaämbete t för näringsfrihetsf rågor anför väsentligen samma
synpunkter med understrykande av att i praktiken icke oväsentliga bevissvårigheter
kan uppkomma; styrelsen för pris- och kartellnämnden pekar

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 86 år 1961

på de svårigheter som på grund av exempelvis kostnadsfördelningsproblemen
kan föreligga att tillhandahålla material för bedömningen av oskälig
prissättning. — Kommerskollegium anser 21 § konkurrensbegränsningslagen
möjliggöra ingripande i alla fall då ett uppenbart för högt pris visas
föreligga, självfallet under förutsättning att skadlig verkan är för handen.
— Tjänstemännens centralorganisation delar kommitténs uppfattning och
det gör även landsorganisationen, som emellertid samtidigt ifrågasätter, om
högstaprisbestämmelsen i sin nuvarande form erbjuder ett tillfredsställande
skydd för konsumenterna. Den största svårigheten vid lagtillämpningen
torde nämligen icke bestå i att fastställa, om en inskränkning i konkurrensen
föreligger eller ej, utan i att avgöra vad som i varje särskilt fall skall
anses vara ett »uppenbarligen oskäligt pris». Enligt landsorganisationen
måste det härvidlag bli fråga om en rent subjektiv värdering, om vilken det
måhända kan bli svårt att vinna enighet inom de organ, som har att utföra
bedömningen. I sammanhanget vill organisationen endast framhålla att det
enligt dess uppfattning ofta ej torde vara lämpligt att uteslutande eller ens i
första hand lägga kostnaderna vid det eller de berörda företagen till grund
för avgörandet. — Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund finner det
tillfredsställande att kommittén slagit fast att det även med nuvarande lagstiftning
finns möjligheter att ingripa mot oskälig prissättning och att högstaprisbestämmelsen
kan tillämpas i sådana fall. Även om det är en komplicerad
fråga att avgöra, när ett pris är uppenbart orimligt och innebär ett
utnyttjande av brister i konkurrensen, bör det enligt förbundets uppfattning
efter en ingående undersökning i varje särskilt fall gå att ange, huruvida
prissättningen är otillfredsställande.

Enligt handelskammaren i Göteborg har kommittén gentemot de i landsorganisationens
skrivelse till Kungl. Maj :t uttalade farhågorna på ett övertygande
sätt visat, att varje slag av oskälig prissättning kan påtalas inom
ramen för nuvarande lagstiftning, i sista hand genom förordnande om högsta
pris.

Sveriges grossistförbund, Sveriges industriförbund och Svenska arbetsgivareföreningen,
Sveriges köpmannaförbund, Svensk industriförening samt
Stockholms handelskammare kan ej i allt acceptera kommitténs tolkning
av högstaprisstadgandet. Framförallt vänder man sig mot kommitténs uppfattning
att lagregeln skulle vara tillämplig även i fall, då konkurrensbegränsning
ej är direkt påvisbar. Mot bakgrunden av de erfarenheter som
vunnits av konkurrensen i dagens marknad torde det väl knappast vara
realistiskt att räkna med ett sådant »likartat beteende» som kommittén förutsatt
utan en bakomliggande konkurrensbegränsande åtgärd, framhåller
handelskammaren, men likväl måste en bestämd gensaga riktas mot den av
kommittén förordade tillämpningen av bestämmelsen. Utförligast behandlas
förevarande spörsmål i yttrandet av industriförbundet och arbetsgivareföreningen,
vilka organisationer anser att kommitténs tolkning i verkligheten
skulle innebära, att konkurrensbegränsningsbegreppet i viss utsträckning
förlorade självständig betydelse i sammanhanget, samt vidare anför:

25

Kungl. Maj:ts proposition nr 86 år 1961

Det väsentligaste är emellertid enligt organisationernas uppfattning, att
några rättspolitiska skäl för ifrågavarande utvidgning av lagens tillämpningsområde
icke föreligger. Organisationerna anser det fastmera synnerligen
betydelsefullt att fastslå, att prisbildningens naturliga och av samhället
eftersträvade funktion är att åvägabringa jämvikt mellan utbud och efterfrågan
på marknaderna. Härav följer emellertid att priset på vissa av
dessa marknader under kortare eller längre tid kan komma att ligga högt i
förhållande till kostnaderna, på andra lågt. Något »oskäligt» kan icke ligga
i detta, och någon anledning till samhällsingripande, i form av förhandlingar
eller på annat sätt, kan icke heller föreligga. Vad konkurrensbegränsningslagstiftningen
har att beakta är undantagsfall, då marknaden för en
viss vara eller tjänst på grund av skadlig konkurrensbegränsning icke kan
fungera på det förut angivna sättet. En på skälighetshänsyn baserad kostnadsprissättning
kan i dessa fall framstå såsom motiverad. I detta sammanhang
vill organisationerna emellertid erinra om att vid avgörande av
huruvida priset är uppenbart för högt hänsyn, såsom framgår av lagen, skall
tagas icke endast till kostnaderna utan även till andra omständigheter, såsom
risktagande och avsättningsbehov för rationaliserings- eller forskningsändamål.
Åtgärder mot oskälig prissättning får icke leda till att företagens
utveckling förhindras.

Flera remissinstanser finner i likhet med kommittén att frågan om eventuella
ändringar i sekretessreglerna bör upptagas av offentlighetsutredningen.
Vad kommittén uttalat angående tillämpningen av gällande
bestämmelser och en delegation av Kungl. Maj :ts rätt att bryta sekretesskyddet
föranleder emellertid en del kommentarer.

Försäkringsinspektionen anser det önskvärt att med hänsyn till sekretessfrågornas
stora betydelse i pris- och konkurrenssammanhang behovet av
lagändringar på området snarast möjligt prövas. Efter att ha understrukit
nödvändigheten vid en dylik lagrevision av ingående kunskaper om de bakomliggande
materiella förhållandena och om behoven, icke minst konsumentbehoven,
på delta särskilda men viktiga område, fortsätter inspektionen: Spörsmålen

rörande omfattningen av publiciteten måste enligt försäkringsinspektionens
mening bedömas mot bakgrunden av de syften som prisoch
konkurrenslagstiftningen vill tjäna. Eftersom lagstiftningen till konsumenternas
fromma vill främja en fri konkurrens och en sådan i princip
måste förutsätta en utbredd kännedom om bl. a. förekommande priser, synes
kundkategorier av olika slag med rätta kunna hävda alt prisupplysningar
bör lämnas på ett så konkret och specificerat sätt att desamma utan
alltför stora svårigheter kan tillgodogöras. Försäkringsinspektionen vill
förorda att förekommande priser endast i sällsynta undantagsfall, där alldeles
speciella förhållanden föreligger, kringgärdas med sekretessskydd.
Även i övrigt synes en större öppenhet än hittills i fråga om ekonomiska
data vara befogad. Försäkringsinspektionen vill erinra om att enligt gällande
författningsbestämmelser praktiskt taget alla uppgifter rörande försäkringsbolags
ekonomiska förhållanden är offentliga.

Kooperation förbundet, som framhåller alt kommittén på synnerligen goda
grunder avvisat tanken på en mera omfattande publicering av vertikala
riktpriser, anser skäl icke föreligga till erinringar mot kommitténs förslag

26

Kungl. Maj. ts proposition nr 86 år 1961

med avseende på aktualiserade sekretessfrågor. Tjänstemännens centralorganisation
delar kommitténs uppfattning beträffande de prisövervalcande
myndigheternas befogenheter i fråga om publicering och Landsorganisationen
finner det naturligt, att offentliggörande av för konsumenterna intressanta
eller eljest anmärkningsvärda förhållanden rörande exempelvis
riktprissättning och riktprisfölj samhet bör ske samt att därvid även priser
och marginaler hos enskilda företag skall kunna publiceras, om den prisövervakande
verksamheten härigenom underlättas.

Eftersom bestämmanderätten rörande eventuell publicering av upplysningar
om viss företagares affärs- eller driftförhållanden, som kan lända
honom till men, ligger hos Kungl. Maj :t, offentliggör pris- och kartellnämnden,
heter det i yttrandet från nämndens styrelse, endast bearbetat material,
där primäruppgifter om enskilda företagare icke förekommer. Några egentliga
olägenheter härav har knappast förekommit, men styrelsen vill icke förneka
att det i vissa fall skulle kunna vara till fördel för upplysningsverksamheten,
om nämnden vore något mindre bunden. Mot bakgrunden av den
offentlighetsprincip, som gäller för kartellavtal, kan det förefalla egendomligt
att exempelvis konkurrensbegränsande samverkan, som icke är av natur
att kunna redovisas i kartellregistret, kommer under sekretesskyddet.
Denna olikhet i behandlingen kan enligt styrelsen komma att få större betydelse,
om konkurrensbegränsningar inom näringslivet i ökad omfattning
tar annan form än kartellavtal. Skyldigheten att underställa Kungl. Maj:t
eventuellt uppkommande frågor om undantag från sekretessen torde, fortsätter
styrelsen, f. n. icke kunna lättas på annat sätt än genom att Kungl.
Maj :t meddelar allmänna bestämmelser att tillämpas av nämnden i det särskilda
fallet. Styrelsen skulle finna det önskvärt, att sådana bestämmelser
utfärdades, men säger sig givetvis vara medveten om svårigheten att utforma
regler på området.

Näringsfrihetsrådet menar, att en delegering från Kungl. Maj :t till rådet
av rätten att bryta sekretesskyddet för handlingar i ärenden, som handlägges
hos rådet, skulle vara önskvärd. Med hänsyn till den offentlighet och
publicitet kring rådets sammanträden, som ansetts i och för sig önskvärd,
skulle det nämligen kunna stå i överensstämmelse med lagstiftningens principer
att sekretesskyddet i vissa fall jämkades. Självfallet skulle en sådan
möjlighet användas endast i undantagsfall och med iakttagande av att onödig
skada icke vållades. I betänkandet angivna principer för en delegation
borde enligt rådets mening kunna läggas till grund för ett stadgande i ämnet.

En delegation av beslutanderätten är för ombudsmannaämbetet för näringsfrihetsfrågor
knappast av behovet påkallad, men ämbetet vill därmed
icke bestrida värdet av en sådan anordning för övriga myndigheter.

Sveriges grossistförbund, Sveriges industriförbund och Svenska arbetsgivareföreningen,
Sveriges hantverks- och industriorganisation, Svensk industriförening,
Stockholms handelskammare, Östergötlands och Södermanlands
handelskammare samt Smalands och Blekinge handelskammare motsätter

Kungl. Maj.ts proposition nr 86 år 1961

27

sig att Kungl. Maj :t skulle utfärda allmänna anvisningar rörande myndigheternas
rätt att offentliggöra handlingar.

I industriförbundets och arbetsgivareföreningens yttrande betecknas nuvarande
ordning som tillfredsställande. Erfarenheten torde icke ha givit vid
handen att antalet ifrågavarande fall är så stort, att den betydelsefulla prövningen
icke utan olägenhet även i fortsättningen torde kunna utövas av
Kungl. Maj:t. Organisationerna anför vidare:

Det kan icke vara tillfredsställande, att samtliga näringsfrihetsvårdande
organ skall äga förordna om offentliggörande i de fall detta skulle lända
någon företagare till men. Ej heller kan det vara tillfredsställande, att ett sådant
brytande av sekretessen skall få äga rum så snart myndigheten finner
offentliggörandet vara ägnat att främja de allmänna syften som ligger till
grund för pris- och konkurrenslagstiftningen. En bestämmelse som den
sistnämnda framstår såsom alltför löslig. Mot en uppluckring av gällande
sekretessbestämmelser vill organisationerna slutligen framhålla, att det
skydd gällande sekretessbestämmelser bereder företagarna varit av största
betydelse för det friktionsfria samarbetet mellan dem och pris- och kartellnämnden
samt att en ändring på denna punkt kan befaras få olyckliga konsekvenser.

Grossistförbundet understryker, att frågor rörande sekretesslagstiftningen
och dess tolkning alltid måste behandlas med största insikt och varsamhet.
Ett brytande av sekretesskyddet i enskilda fall kan vålla vederbörande
företagare betydande skador.

Undersökningsverksamheten

Kommittén

Inledningsvis erinrar kommittén om att pris- och kartellnämndens prisövervakning
och undersökningsverksamhet syftar till att ge samhället full
insyn i företagens prissättnings- och konkurrensförhållanden. Initiativet till
undersökning tages i flertalet fall av nämnden, vars styrelse — vanligen i
arbetsplan för ett halvår i sänder — fastställer vilka områden som skall bli
föremål för olika slag av undersökningar. I många fall påkallar näringsfrihetsombudsmannen
utredning, exempelvis då ett kartellavtal eller en aninällan
från en företagare ger anledning till antagande att en konkurrensbegränsning
medför skadlig verkan. Det understryks att nämnden som objektivt,
rent utredande organ icke har att ingå på bedömningar av prisers och
handelsmarginalers skälighet eller av konkurrensbegränsningars skadeverkningar.

Undersökningsverksamheten bör enligt kommitténs uppfattning tjäna fyra
syften. En betydelsefull uppgift är att genom allmänna orienteringar klarlägga
prisutvecklingen inom landet. Detta sker främst genom utarbetande
av allmänna prisöversikter, vanligen halvårsvis, vilka baserar sig på uppgifter
från olika indexserier rörande importpriser och priserna inom landet
i olika liandelsled samt på sammanställningar från nämndens egen under -

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 86 år 1961

sökningsverksamhet. — En annan viktig uppgift är att lämna underlag för
en allmän medborgerlig skolning i pris- och konkurrensfrågor. Med denna
skolning avses bibringande av kunskaper om sådana frågor som varudistributionens
funktionssätt, olika distributionsformers prissättning och därmed
sammanhängande förhållanden, de allmänna sammanhangen mellan priser
och kostnader samt konkurrensförhållanden inom näringslivet. Avsikten
med skolningen är att skapa ett allmänt intresse för prisfrågorna och därmed
öka medborgarnas förmåga att göra ekonomiska inköp •— kort sagt att
göra konsumenterna prismedvetna. — Till denna mera brett upplagda upplysningsverksamhet
anknyter uppgiften att lämna aktuell prisinformation,
som på ett mera direkt sätt är avsedd att vägleda konsumenterna vid valet
av inköpskällor. Material för sådan vägledning bör lämnas i form av uppgifter
om riktprisunderskridanden, prisspridning in. in. för enskilda varor.
I förevarande hänseende framhålles att riksmedeltal icke torde ha något
större värde utan uppgifterna bör för att bli till verklig nytta för konsumenterna
avse geografiskt begränsade områden. — Utöver angivna syften, vilka
väsentligen hänför sig till prissidan, skall undersökningsverksamheten också
ha till ändamål att klarlägga konkurrensbegränsningars inverkan på
prissättning, effektiviteten hos företag m. m. Undersökningar av sådan typ
är främst avsedda för bedömning av huruvida skadlig verkan av konkurrensbegränsningar
föreligger. De förutsättes dessutom i viss mån kunna
lämna material till den mera allmänt inriktade konsumentupplysningen.

Kommittén anger därefter de krav som enligt dess mening bör ställas på
omfattningen och inriktningen av undersökningsverksamheten för att syftet
med denna i önskvärd utsträckning skall kunna uppnås. Därvid framhålles,
att den prisövervakande verksamheten bedrivs i flera former och att
dess mest extensiva form består i granskning av prislistor, som nämnden
anmodat ett antal företagare och organisationer inom olika handelsled att
insända och fortlöpande hålla aktuella. Jämförelser av ändringar i listorna
inom olika led av produktions- och distributionskedjorna i skiftande branscher
utgör ett av inslagen i prisbevakningen, varigenom det på vissa områden
ges möjlighet att uppmärksamma inträffade förändringar i förädlingsoch
distributionsmarginalerna. Även andra källor utnyttjas för att följa prisutvecklingen,
och en av de viktigaste härvidlag är olika indexserier, varvid
dock den svårigheten föreligger, att serierna inte utan vidare är sinsemellan
jämförbara och följaktligen endast i begränsad omfattning kan användas
för bedömningen av exempelvis frågan, huruvida en prissänkning på en
vara i producent- eller importled åtföljts av en motsvarande sänkning av
priset till förbrukarna. Kommittén anser det värdefullt, att analysverksamheten
på detta område fortsättes. Det framhålles, att man vid publiceringen
av indexserier bör eftersträva att jämförelserna avser samma varuområde,
■\arvid
enskilda varors prisförändringar i olika led av produktion och distribution.
Vidare är det önskvärt, att samtidigt med pris- och marginalförändringarna
även kostnadsutvecklingen studeras och redovisas.

29

Kungl. Maj.ts proposition nr 86 år 1961

De iakttagelser, som göres med ledning av prislist- och indexmaterialet,
ligger i stor utsträckning till grund för bestämmande av vilka branscher
eller varuområden som skall bli föremål för mera ingående undersökningar.
Dessa grundar sig på från företagen inhämtade uppgifter rörande inköpsoch
försäljningspriser, rabatter m. in. Sådan uppgiftsinsamling kan i fabrikant-
eller grossistledet vanligtvis få formen av totalundersökningar, medan
insamlingen i detaljhandeln som regel måste ske i form av stickprovsundersökningar,
som med hänsyn till kravet på representativitet dock blir ganska
omfattande. Redovisningen av de sammanställda uppgifterna utvisar prisoch
marginalutveckling och för detaljhandelns del vanligen också riktprisfölj
samhet.

Kommittén anför, att flera av detaljhandelsundersökningarna har belyst
riktprissåttningens omfattning och detaljhandelns följsamhet gentemot riktpriserna
inom olika branscher eller varuområden. Av dessa undersökningar
har framgått, att vissa varugrupper är helt eller praktiskt taget helt riktprissatta
samt att handelns följsamhet gentemot riktpriserna på flera områden
är mycket hög. Kommittén konstaterar också, att riktprissättningen
omfattar en mycket betydande del av omsättningen i konsumentledet och
därför i hög grad torde ha inverkat på förutsättningarna för prisutvecklingen.
Det anses vara synnerligen betydelsefullt, att den roll riktpriserna
spelar för prisnivån inom olika branscher blir föremål för fortsatta och fördjupade
undersökningar. Av stort intresse är härvid att genom systematiska
studier få klarlagt, huruvida skillnader i följsamhet föreligger mellan vertikal
och horisontell riktprissättning samt huruvida övergången från en
form av riktprissättning till en annan medför ändringar av detaljhandelns
marginaler. Dessutom anses det vara av intresse att undersöka och jämföra
olika distributionsformers riktprisföljsamhet. Kommittén framhåller vidare
som angeläget att branscher, inom vilka riktprisunderskridanden i stor omfattning
kunnat påvisas, efter relativt kort tid blir föremål för förnyade
riktprisundersökningar. Skulle dessa utvisa större riktprisfölj samhet än
tidigare, bör branschorganisationernas åtgöranden närmare undersökas och
ombudsmannen för näringsfrihetsfrågor få tillfälle att ingripa. Flera varuområden
är endast delvis föremål för riktprissättning. I undersökningar
inom sådana områden har i vissa fall de effektiva handelsmarginalerna för
de riktprissatta och de icke riktprissatta varorna jämförts med varandra, varvid
det i en del fall kunnat konstateras, att betydligt högre marginaler tilllämpats
för de riktprissatta varorna. Enligt kommitténs mening är det av
synnerlig vikt att en intensifiering av undersökningsverksamheten här sker
så att fall av prisuppehållande verkningar av riktprissättningen i största
möjliga omfattning blir klarlagda och kan komma under prövning.

De (ivriga större undersökningar nämnden utför som ett led i den prisövervakande
verksamheten beträffande hela branscher eller varuområden
är vanligen upplagda så att de redovisade uppgifterna om prisändringar m. in.
i olika handelslcd avser riksmedeltal. Undersökningarna anses ha sitt största
värde däri, att de klarlägger graden av följ samhet inom de olika distribu -

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 86 år 1961

tionsleden till sådana inträffade förhållanden som ändringar i indirekt beskattning,
tullsatser, producentpriser på jordbrukets område m. m. Dessa
brett upplagda undersökningar är enligt kommittén värdefulla även för
den mera allmänt hållna konsumentupplysningen, men de har knappast
något värde som inköpsvägledning för konsumenterna. Härför erfordras
redovisningar, som inom mera snävt avgränsade geografiska områden visar
förekommande prisvariationer i detaljhandeln med beaktande av olika företagsformers
roll. Med en sådan typ av redovisningar kan det bli möjligt
att på ett mera direkt sätt rikta prisinformation till press och konsumentorganisationer
inom berörda lokala eller regionala områden. En så bedriven
upplysningsverksamhet anses i hög grad kunna tjäna syftet att ge allmänheten
inköpsvägledning, därvid dock effektiviteten av densamma väsentligen
är beroende av intresset från konsumenternas sida för detta slag av information.
Kommittén lägger stor vikt vid att dylika undersökningar, vilka
hittills utförts i endast ringa omfattning, bedrives i betydligt större utsträckning.

Kommittén uppger vidare, att näringsfrihetsombudsmannen föreslagit att
en form av undersökningar måtte prövas, som har en vertikal inriktning
och där sålunda en och samma vara följes från tillverkaren till konsumenten.
Sådana undersökningar skulle tjäna som underlag för ett ställningstagande
till frågan, huruvida prisbildningen på området begränsas i en eller
annan form eller om förhållandena eljest ger anledning till uppmärksamhet
från de synpunkter ombudsmannen har att anlägga. Undersökningar av
detta slag har verkställts av nämnden och myndigheterna är ense om att,
i den mån resurserna medger, ytterligare undersökningar bör genomföras.
Kommittén anser det vara värdefullt att så sker.

Kommittén påpekar att det inom näringslivet i betydande utsträckning
förekommer olika konkurrensbegränsningar, som icke beror på konkurrensbegränsande
åtgärder, vidtagna av enskilda företagare, utan har sin grund
i ofullkomligheter i näringslivets struktur eller andra liknande förhållanden.
Det torde ofta vara svårt att ange omfattningen och karaktären av dessa
konkurrensbegränsningar. Emellertid kan det antagas, att de har en sådan
utbredning att produktionen och distributionen av ett stort antal varor beröres.
Främst är det härvidlag fråga om förefintligheten av ensamföretagare
eller eljest företagare med en inom sitt verksamhetsområde dominerande
ställning samt oligopol. Monopolliknande system kan också anses föreligga,
då ett område av näringslivet domineras av en eller flera väl inarbetade
märkesvaror. Dominansen på marknaden för ett eller flera företag kan
i här avsedda fall underbyggas genom konkurrensbegränsande åtgärder,
t. ex. selektiv försäljning och vertikal riktprissättning. Kommittén förordar,
att en inventering genom pris- och kartellnämndens försorg sker rörande
förekomsten av dylika konkurrensbegränsningar. Härigenom kan underlag
erhållas för en mera effektiv granskning av deras verkningar. För ombudsmannaämbetets
vidkommande anses en dylik genomgång medföra ökade
möjligheter till överblick över konkurrensbegränsningarna inom närings -

Kungl. Maj:ts proposition nr 86 år 1961

31

livet och denna inventering skulle — även om avsikten icke är att tillskapa
någon form av officiellt register —• i viss mån kunna bli en motsvarighet
till uppgifter i kartellregistret. Det påpekas, att uppgifter om förekomsten
av konkurrensbegränsningar av ifrågavarande art i viss utsträckning erhålles
vid mera strukturbetonade undersökningar av särskilda branscher.

De olika slag av undersökningar, som kommittén sålunda behandlat, innefattar
betydelsefulla moment i den samhälleliga prisövervakningen och
utgör även det nödvändiga underlaget för konsumentupplysningen i prisfrågor.
Verksamheten säges vidare vara av väsentlig betydelse för bedömningen
av, inom vilka områden av näringslivet det i främsta rummet synes
motiverat att utföra särskilda undersökningar i syfte att klargöra verkningarna
av viss konkurrensbegränsning.

Kommittén berör även den del av undersökningsverksamheten, vari den
huvudsakliga arbetsuppgiften består i en ingående granskning av avtalsförhållanden
inom viss bransch eller för viss grupp av företag. Konkurrensbegränsningar,
som införts i kartellregistret blir, vanligen på hemställan
av ombudsmannaämbetet, föremål för ingående undersökningar, som
avser att belysa deras inverkan främst på prissättningen men också på andra
förhållanden, såsom effektiviteten hos företagen m. m. Det har emellertid
en längre tid varit ett önskemål att kunna utföra undersökningar också rörande
aktuella konkurrensförhållanden inom branscher, som tidigare varit
hårt kartellbundna men för vilka kartellavtalen hävts. Syftet härmed skulle
vara att klarlägga, huruvida upphävandet av avtal medfört ökad konkurrens
och vilka uttryck denna i så fall tagit sig beträffande bl. a. prisbildningen.
Härigenom skulle skapas förutsättningar för ett bedömande av den
nuvarande lagstiftningens effektivitet. På grund av bristande personalresurser
har dock sådana undersökningar hittills icke kunnat utföras. Vidare är
det ett önskemål att utöka antalet undersökningar av gällande kartellavtal
och deras ekonomiska verkningar. Kommittén finner det angeläget, att nu
nämnda undersökningar kommer till stånd.

Om de förut omnämnda pris- och marginalundersökningarna utvisar sådana
höjningar av priser eller marginaler, att dessa inte utan vidare låter
sig förklaras av kända faktorer, anser kommittén det nödvändigt med mera
djupgående undersökningar för att vinna klarhet om vilka orsaker som kan
ligga bakom höjningarna. Kommittén påpekar, att nämnden redan nu utför
företagsekonomiska undersökningar rörande vinstsituation och vinstutveckling,
s. k. lönsamhetsundcrsökningar, hos bransch eller viss grupp av
företag, vilka undersökningar också ofta utgör komplement till de särskilda
kartellundersökningarna. Vidare uppges, att lönsamhetsundersökningarna
i och för sig lämnar endast ringa upplysning om de bakomliggande faktorer,
som bidragit till rörelseresultatet, och därför vanligen kompletteras
med särskilda analyser av intäkter och kostnader, om möjligt med fördelning
på olika verksamhetsgrenar eller varugrupper, varjämte stundom också
speciella analyser göres beträffande effektiviteten (kapacitetsutnyttjande,
verkningsgrad m. m.) för att ytterligare belysa under vilka betingelser en

32

Kungl. Maj.ts proposition nr 86 år 1961

bransch arbetar. Lönsamhetsundersökningarna med tillhörande analyser
torde ofta vara en nödvändig förutsättning för att man, med utgångspunkt
från prissättning och prisutveckling inom en bransch, skall kunna bedöma
huruvida skadlig verkan av konkurrensbegränsning föreligger och dessa
undersökningar får anses ha ett icke obetydligt värde även för den prisupplysande
verksamheten. Kommittén framhåller, att till följd av begränsade
personalresurser endast ett fåtal undersökningar av detta slag kunnat
utföras. Enligt kommitténs mening är det emellertid högst angeläget, att
ifrågavarande undersökningsverksamhet starkt utökas, främst för att ombudsmannen,
såsom förutsatts i förarbetena till 1956 års ändring i konkurrensbegränsningslagen,
skall ges möjlighet att i betydligt större utsträckning
än hittills bedöma konkurrensbegränsningarnas skadeverkningar med utgångspunkt
från gjorda prisanalyser. I sammanhanget understryks också
angelägenheten av att den förut nämnda inventeringen av monopol och oligopol
i tillräcklig omfattning åtföljs av lönsamhetsundersökningar och analyser
av intäkts- och kostnadsförhållanden m. m.

översynen av pris- och kartellnämndens undersökningsverksamhet har
enligt kommittén givit vid handen att denna måste väsentligt utökas för att
kunna uppfylla från samhällelig synpunkt rimliga krav. Kommitténs önskemål
och förslag innebär sammanfattningsvis att verksamheten vidgas genom

1) utökade och fördjupade undersökningar för att klarlägga den betydelse
riktpriserna har för prisnivån inom olika branscher;

2) klarläggande av genomslaget på prissättningen i distributionsleden av
sådana omständigheter som tullsänkningar, ändringar i jordbrukets producentpriser,
ändringar i indirekt beskattning m. in.;

3) geografiskt sett avgränsade undersökningar om prisvariationer i detaljhandeln; 4)

fortsatt arbete med undersökningar av vertikal karaktär;

5) inventering av konkurrensbegränsningar, som icke är grundade på
avtal och således icke kan införas i kartellregistret;

6) undersökningar av konkurrensförhållandena i dekartelliserade branscher; 7)

ökning av antalet undersökningar beträffande verkningarna i konkurrensbegränsningar
inom kartellbundna branscher; samt

8) betydande ökning av antalet lönsamhetsundersökningar.

Kommittén tillägger, att den vidgade undersökningsverksamhet, som föreslagits,
nödvändiggör en arbetsplanering på relativt lång
sikt och att en dylik planering bör möjliggöra en samordning av olika undersökningar.

I anslutning till översynen av undersökningsverksamheten har kommittén
prövat möjligheterna att i praktiska former ytterligare stärka samarbetet
i utredningsfrågor mellan nämnden och ombudsmannaämbete
t. Kommittén har därvid funnit, att rimliga anspråk

33

Kungl. Maj.ts proposition nr 86 år 1961

på samråd och samordning mellan de båda myndigheterna i vad gäller planeringen
och genomförandet av undersökningar torde vara uppfyllda och
att anledning att genom formella anordningar eller på annat sätt ytterligare
utveckla och befästa samarbetet således icke synes föreligga.

Remissyttrandena

Kommitténs uttalanden och förslag angående en utvidgad undersökningsverksamhet
omfattas i allt väsentligt eller lämnas utan
erinran av näringsfrihetsrådet, ombudsmannaämbete för näringsfrihetsfrågor,
pris- och kartellnämndens styrelse, kommerskollegium, länsstyrelserna
i Stockholms, Västmanlands och Norrbottens län, bank- och fondinspektionen,
försäkringsinspektionen, konjunkturinstitutet, Kooperativa förbundet,
Sveriges lantbruksförbund, Landsorganisationen i Sverige. Tjänstemännens
centralorganisation, Statstjänstemannens riksförbund, Riksförbundet
landsbygdens folk, Svenska landsbygdens kvinnoförbund, Sveriges socialdemokratiska
kvinnoförbund och Kooperativa kvinnogillesförbundet.

Betydelsen av utökade och fördjupade riktprisundersökningar
understryks särskilt av näringsfrihetsrådet, ombudsmannaämbetet, pris- och
kartellnämndens styrelse, Kooperativa förbundet, Landsorganisationen och
socialdemokratiska kvinnoförbundet. — Ombudsmannaämbetet betonar, att
riktprissättningen, som omfattar en mycket betydande del av omsättningen
i konsumentledet, i hög grad inverkar på prisutvecklingen. — Socialdemokratiska
kvinnoförbundet framhåller, att flera av pris- och kartellnämndens
detaljhandelsundersökningar givit vid handen, att vissa varugrupper är helt
eller praktiskt taget helt riktprissatta och följsamheten gentemot riktpriserna
på flera områden mycket hög. Det framstår därför som synnerligen
viktigt att riktprisernas roll för prisnivån blir föremål för fördjupade undersökningar
så att riktpriserna i realiteten icke blir ett slags fasta priser.

Pris- och kartellnämndens styrelse anför:

Styrelsen ansluter sig helt till kommitténs uppfattning om riktprissättningens
betydelse för prisnivån inom olika branscher. På grund härav bär
också riktprissättningen vid flertalet av nämndens prisundersökningar i
detaljhandeln varit föremål för stor uppmärksamhet. Sålunda ingår i nämndens
redovisningar av förevarande undersökningar regelmässigt uppgifter
om riktprissättningens omfattning och om handelns riktprisföljsamhet.
Styrelsen delar kommitténs uppfattning om önskvärdheten av fortsatta och
såvitt möjligt fördjupade undersökningar härvidlag. Hur långt den av kommittén
önskade intensifieringen av denna del av undersökningsverksamheten
kan drivas beror i hög grad på de personella resurser, som står till förfogande
för densamma. Dessa undersökningar är nämligen synnerligen arbetskrävande,
enär en fördjupad analys även måste omfatta marginalförhållandena
och sålunda förutsätter insamling och bearbetning av uppgifter
om handelns inköpspriser. Med hänsyn till den vikt, som kommittén lagt vid
ett fördjupande av dessa undersökningar, synes det särskilt angeläget att
tillräcklig personal beräknas för densamma.

3 Bilxang till riksdagens protokoll 1901. 1 samt. Nr 86

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 86 år 1961

Enligt Kooperativa förbundet bör vid fortsatta riktprisundersökningar
även beaktas vilken inverkan ett slopande av vertikala riktpriser har pa
prissättning och konkurrenssituationer i producentledet.

Undersökningar i prisövervakande syfte för att klarlägga
genomslaget på prissättningen i distributionsleden av sådana omständigheter
som tullsänkningar, ändringar i jordbrukets producentpriser m. m.
tillstyrkes av pris- och kartellnämndens styrelse, länsstyrelsen i Västmanlands
län, jordbruksnämnden och Kooperativa förbundet. — Styrelsen för
pris- och kartellnämnden instämmer i kommitténs bedömning av det framtida
behovet av dylika undersökningar och detta icke blott då någon direkt
påverkan av t. ex. tullsänkningar och jordbruksprisändringar kan ge anledning
till konsumentprisändringar. Sådana undersökningar är också betydelsefulla
som underlag för riktprisundersökningar samt för att klarlägga
de allmänna tendenserna till marginalförändringar inom olika branscher.

Geografiskt avgränsade prisundersökningar rekommenderas
av ombudsmannaämbetet för näringsfrihetsfrågor, pris- och kartellnämndens
styrelse och Kooperativa förbundet. — Ombudsmannaämbete
t uppger, att man vid handläggning av leveransvägransärenden upprepade
gånger förmärkt icke oväsentliga olikheter i prisbildningen beträffande olika
varuslag i skilda delar av landet. Dessa skiljaktigheter kan enligt ämbetet
icke enbart förklaras av olika fraktkostnader utan torde sannolikt sammanhänga
med skillnader i konkurrensförhållandena inom lokalt begränsade
områden. Ett klarläggande av prisvariationerna i detaljhandeln mellan
avgränsade geografiska områden torde därför i vissa fall kunna ge anledning
till en närmare undersökning av eventuellt förefintliga lokala konkurrensbegränsningar.
Härtill kommer givetvis att, såsom kommittén anfört,
redovisningar av ifrågavarande slag kan ge allmänheten en bättre inköpsvägledning
än mera brett upplagda undersökningar. — För att de lokala
undersökningarna skall tjäna till ledning för konsumenterna måste
dock enligt Kooperativa förbundets mening prisundersökningsområdena vara
starkt begränsade och antalet områden synnerligen stort. Då undersökningarna
följaktligen medför stor arbetsbelastning, måste de tekniska och organisatoriska
förutsättningarna för desamma klarläggas, varvid sakkunskapen
inom den privata detaljhandeln och kooperationen bör utnyttjas.

Den största vikt fästes vid undersökningar rörande konkurrensförhållandena.

Inventering av konkurrensbegränsningar, som icke är grundade på
avtal och således icke kan införas i kartellregistret, exempelvis monopol och
oligopol, förordas av näringsfrihetsrådct, ombudsmannaämbetet för näringsfrihetsfrågor,
pris- och kartellnämndens styrelse samt Kooperativa förbundet.
— Ombudsmannaämbetet finner förslaget i denna del särskilt beaktansvärt
och anför bl. a.:

35

Kungl. Maj.ts proposition nr 86 år 1961

En dylik kartläggning skulle för ämbetets vidkommande innebära ökade
möjligheter till en värdefull överblick över konkurrensbegränsningar inom
näringslivet och torde även utgöra en tillgång för nämnden vid dess planering
av såväl den prisövervakande som den utredande verksamheten. Nämnden
bör enligt ämbetets uppfattning nämligen i sin prisinsamlings- och prisanalyseringsverksamhet
i första hand söka systematiskt bevaka sådana områden,
där det av nyssnämnda inventering eller av kartellregistret framgår
eller eljest är känt, att det finns konkurrensbegränsningar. Nämndens prismaterial
skulle härigenom ge bättre möjlighet att följa prisutvecklingen
inom just de områden av näringslivet, där det icke råder en fri konkurrens
och det därför finns särskild anledning till vaksamhet från samhällets sida.
På dylika områden, där prisbildningen icke är fri, skulle ämbetet då få
ökade möjligheter att vid prisstegringar, som icke utan vidare kan förklaras
av faktiska kostnadsstegringar, eller i fall där ett pris icke sänkes på
ett sådant sätt, som borde äga rum med anledning av inträffade kostnadsminskningar,
vidtaga därav "betingade åtgärder och eventuellt, om anledning
därtill befinnes föreligga, föra saken inför näringsfrihetsrådet.

Uppgifter om förevarande slag av konkurrensbegränsningar har, framhåller
pris- och kartellnämndens styrelse, i viss utsträckning framkommit vid
branschundersökningar. För att göra en mera systematisk inventering krävs
en ganska betydande arbetsinsats, vartill nämndens resurser icke räckt.
Styrelsen finner, i likhet med kommittén, en sådan inventering värdefull
och anser att den successivt bör utföras.

Undersökningar av konkurrensförhållandena i dekartelliserade
branscher tillstyrkes av näringsfrihetsrådet, pris- och kartellnämndens
styrelse och Kooperativa förbundet. — Vissa sådana undersökningar
har enligt nämndens styrelse företagits och andra har en längre tid stått på
arbetsprogrammet men icke kunna påbörjas, enär tillgängliga undersökningsresurser
måst användas till av ombudsmannaämbete! aktualiserade
uppgifter, främst utredningar rörande fall av leveransvägran. Detta gäller
också i fråga om undersökningar rörande verkningar av gällande konkurrensbegränsningar.
Undersökningsverksamheten bör här utökas.

Ett ökat antal undersökningar beträffande verkningarna av konkurrensbegränsningar
inom kartellbundna branscher ser näringsfrihetsrådet,
ombudsmannaämbetet för näringsfrihetsfrågor, pris- och
kartellnämndens styrelse samt Kooperativa förbundet som en mycket betydelsefull
uppgift. — Ombudsmannaämbetet, som starkast understryker värdet
av sådana undersökningar, anför:

Av de omkring 900 i kraft varande registrerade konkurrensbegränsande
överenskommelserna är det visserligen endast en mindre del, som är av
omedelbart intresse ur allmän synpunkt. Blott ett förhållandevis begränsat
antal av avtalen kan karakteriseras såsom kartellavtal i egentlig mening.
Antalet överenskommelser av sådan natur, att de kan ifrågasättas medföra
skadlig verkan, torde dock — såsom kommittén anfört i annat sammanhang
— vara så stort att eu fullständig utredning och bedömning av dem
måste bli en uppgift på lång sikt. Då man endast undantagsvis kan redan på

36

Kungl. Maj.ts proposition nr 86 år 1961

texten i ett registrerat avtal bedöma om överenskommelsen medför sådan
skadlig verkan, som konkurrensbegränsningslagen avser att hindra, måste
i allmänhet — i främsta rummet genom pris- och kartellnämndens försorg

— verkställas en närmare, ofta omfattande utredning om avtalets tillämpning
och verkningar på prisbildningen, på effektiviteten inom näringslivet
eller för annan företagares näringsutövning. Enligt ämbetets uppfattning
har på grund av bristande personella resurser utredningar av detta slag icke
kunnat genomföras i den utsträckning som varit önskvärt. För att undvika
att prövningen av gällande kartellavtals eventuellt skadliga verkningar fördröj
es i alltför hög grad måste därför en utökning av undersökningsverksamheten
på nu ifrågavarande område hälsas med tillfredsställelse.

Kooperativa förbundet finner det synnerligen önskvärt att de arbetsuppgifter
som angivits rörande konkurrensbegränsningar ägnas en betydligt
ökad uppmärksamhet. Det framstår som en väsentlig brist hos det nuvarande
systemet för att motverka samhällsskadlig konkurrensbegränsning
att resurser uppenbarligen icke funnits disponibla för grundliga och fortlöpande
undersökningar på området.

Enligt pris- och karteltnämndens styrelse är det mycket angeläget att
lönsam hets Undersöknin gar utföres i tillräcklig omfattning. Det
är viktigt att vid övrig undersökningsverksamhet konstaterade pris- och
marginalhöjningar kan bli föremål för ingående analyser i såväl tillverknings-
som handelsleden så att orsakerna till höjningarna blir klarlagda.
Lönsamhetsundersökningarna blir emellertid oftast mycket arbetskrävande
eftersom uppgiftsmaterialet i stor utsträckning måste hämtas ur bokföring
och andra redovisningshandlingar vid personliga besök hos företagen. —
Ombudsmannaämbetet för näringsfrihetsfrågor framhåller att det med
hänsyn till den inriktning lagstiftningen har i allmänhet torde saknas anledning
att utföra lönsamhetsundersökningar såsom fristående undersökningar.
De synes i stället i regel ha sin rätta plats som komplement till sådana
särskilda undersökningar beträffande konkurrensbegränsande företeelser,
där det gäller att klarlägga, huruvida skadlig verkan i lagens mening
föreligger. Det är därför enligt ämbetets mening i hög grad önskvärt att
pris- och kartellnämnden erhåller tillräckliga resurser för att i ökad utsträckning
utföra lönsamhetsundersökningar.

Styrelsen för pris- och kartellnämnden påpekar att inriktningen
av undersökningsverksamheten vid varje särskild tidpunkt
med nödvändighet måste bestämmas av karaktären av de problem, som är
aktuella på pris- och konkurrensområdet. På grund av olika omständigheter

— bl. a. förbudet mot fasta bruttopriser, riktprissättningen, framväxten av
nya företagsformer inom detaljhandeln samt senast införandet av den allmänna
varuskatten — har under de senaste åren pris- och konkurrensförhållandena
inom detaljhandeln i särskilt hög grad tilldragit sig uppmärksamhet.
Detta har också lett till att undersökningsverksamheten mer än annars
skulle ha varit motiverat måst inriktas på detaljhandeln. Härigenom
har undersökningar i produktionsledet och de tidigare handelsleden kom -

37

Kungl. Maj:ts proposition nr 86 år 1961

mit att utföras i mindre omfattning än som varit önskvärt. Styrelsen anser
det angeläget, att antalet undersökningar omfattande de sistnämnda leden
inom näringslivet utökas.

En planering av undersökningsverksamheten på relativt
lång sikt finner nämndens styrelse vara nödvändig. Dock framhålles,
att icke förutsedda förhållanden snabbt kan inträffa — ett exempel härpå
var införandet av den allmänna varuskatten —- som nödvändiggör stor arbetsinsats
för vissa slag av undersökningar och därmed omdisponering av
personal och frångående av uppgjord arbetsplan. Enligt näringsfrihetsrådet
bör vid planeringen noga tillses att undersökningarna blir rationellt upplagda
samt inriktade på områden och företeelser som är av betydelse i sammanhanget;
de stort upplagda undersökningarna bör inriktas på väsentligheter.
För att ta några exempel vill rådet ifrågasätta, huruvida det i nuvarande
läge är av något större intresse ur de syften som nämnden har att
tillgodose att, såvida ej särskilda skäl föreligger, utföra detaljundersökningar
på sådana områden som textilbranschen och skobranschen, där konkurrensen
för närvarande synes vara särskilt hård. — Landsorganisationen,
som erinrar om att den vid flera tidigare tillfällen framfört åsikten att en
aktivisering av nämndens verksamhet vore högeligen önskvärd och anser att
ett genomförande av kommitténs förslag skulle utgöra en god grundval för
en allsidig och effektiv prisövervakning och ett nödvändigt underlag för
en för konsumenterna intressant prisinformation, betonar vad kommittén
anfört om arbetsplaneringen. Enligt organisationen synes härvidlag vissa
brister ha förekommit. Flera av nämnden utförda större undersökningar,
vilka varit ganska personal- och tidskrävande, har ur konsumentsynpunkt
varit föga givande. En mera rationell uppläggning av arbetet skulle ha gjort
det möjligt att frigöra krafter för uppgifter, som nu blivit eftersatta. Dessa
förhållanden bör givetvis i framtiden rättas till.

I betänkandet framlagda förslag om en utvidgning av undersökningsverksamheten
avvisas i stort sett av Sveriges grossistförbund, Sveriges industriförbund
och Svenska arbetsgivareföreningen, Sveriges köpmannaförbund,
Sveriges hantverks- och industriorganisation, Svensk industriförening, Inköpscentralernas
aktiebolag ICA, Svenska försäljnings- och reklamförbundet,
Folkpartiets kvinnoförbund, Högerns kvinnoförbund samt flertalet
handelskamrar. Såsom redan antytts anses en utbyggnad icke vara sakligt
motiverad.

Grossistförbundet framhåller att hittillsvarande verksamhet varit av värde
för uppnående av det med lagstiftningen avsedda syftet. Pris- och kartellnämndens
utredningar har i stort sett varit omsorgsfullt gjorda och fått
en objektiv prägel. Den redovisning som skett av nämndens arbete ger vid
banden, att man väl täckt in de områden som varit betydelsefulla för att
allmänt få en inblick i prisbildningen och för kartläggning av sådana avsnitt
inom näringslivet, där monopol, kartellavtal och andra konkurrensbindande
avtal förekommer. Att nämndens verksamhet — som i detta sam -

38

Kungl. Maj.ts proposition nr 86 år 1961

manhang får ses parallellt med näringsfrihetsombudsmannens — även i
praktiken givit ett tillfredsställande resultat har vitsordats i olika sammanhang.
Förbundet menar icke att nämndens verksamhet skulle begränsas
utan den bör fullföljas på alla de områden, där den fria konkurrensen icke
gör sig fullt gällande. Självfallet är det också av betydelse, att nämnden liksom
hittills införskaffar och publicerar allmänna uppgifter om prisutvecklingen.
Såvitt förbundet kan finna bör dock nämnden ha möjligheter att
inom ramen för nuvarande organisation genomföra den undersökningsverksamhet,
som är erforderlig för en allmän bedömning av prisutvecklingen
och för de utredningar, som kan påkallas av näringsfrihetsombudsmannen
och näringsfrihetsrådet. Det förefaller för övrigt inte uteslutet att en närmare
undersökning av möjligheterna att skapa en ordning, enligt vilken
principiellt betydelselösa ärenden utan åsidosättande av rättssäkerheten
skulle kunna avföras på ett tidigare stadium av behandlingen, kunde ge
ett resultat, som komme att innebära en påtaglig ökning av nämndens kapacitet
för väsentliga frågor.

I yttrandet från industriförbundet och arbetsgivareföreningen påpekas bl.
a. att om undersökningsverksamheten skulle avse samtliga branscher inom
alla delar av näringslivet och om den därjämte skulle kunna angripa varje
undersökningsobjekt med viss regelbundenhet den givetvis skulle kräva en
mycket stor utredningsapparat. Såtillvida skulle nästan alltid kunna göras
gällande, att de existerande resurserna vore för knappt tilltagna. En sådan
syn på utredningsverksamhetens omfattning och inriktning är emellertid
uppenbarligen orealistisk. Vad det kommer an på är att garantera sådana
resurser, kvantitativt och icke minst kvalitativt, att det utredande organet
utan längre dröjsmål kan verkställa undersökningar, som avser ur allmän
synpunkt väsentliga områden, och utföra dem på ett vederhäftigt sätt. I
den mån undersökning icke påkallas av annan myndighet synes valet av undersökningsuppgifter
i första hand böra ske mot bakgrunden av utredningsorganets
kunskaper om förekomsten av ofullständig konkurrens i fråga om
mera centrala förnödenheter och tjänster. Utredningar på områden, som
notoriskt kännetecknas av stark konkurrens, bör sålunda som regel icke
komma till utförande, liksom ej heller utredningar rörande varor och annat
som har mindre betydelse för den allmänna prisutvecklingen. Även om
angivna synpunkter redan beaktats av pris- och kartellnämnden, förefaller
det sannolikt att en ytterligare koncentration på i antydd mening angelägna
utredningsuppgifter skulle i och för sig leda till en effektivisering av nämndens
verksamhet. Vidare anföres:

Rörande de konkreta önskemål kommittén anför i fråga om inriktningen
av undersökningarna må följande framhållas. På vissa områden med stark
konkurrens, t. ex. livsmedelsbranschen, sker i stor utsträckning snabba
prisförändringar. När resultatet av nämndens undersökningar på dylika
områden föreligger, kan ofta så lång tid ha förflutit, att de insamlade prisuppgifterna
är inaktuella. Visserligen kan undersökningsresultaten i sådana
fall äga intresse från andra synpunkter — de kan exempelvis bidraga till
att vederlägga ovederhäftig kritik av prisförhållandena i branschen —

39

Kungl. Maj.ts proposition nr 86 år 1961

men de torde knappast lämna konsumenterna någon prisinformation av
värde. Vissa andra av kommittén föreslagna undersökningar, t. ex. av konkurrensförhållandena
i dekartelliserade branscher, synes däremot i och
för sig vara av intresse icke minst med hänsyn till de alltjämt ofullständiga
kunskaperna om dessa förhållanden.

Köpmannaförbundet anmärker att undersökningsverksamheten hittills
väsentligen koncentrerats till detaljhandeln och menar att konkurrensförhållandena
inom de bakomliggande leden är minst lika väsentliga för prisbildningen
som motsvarande förhållanden inom detaljhandeln. Det synes
därför angeläget att undersökningsverksamheten ges en större spridning,
därvid olika faktorers inverkan på konkurrens- och prisförhållandena och
graden av denna inverkan blir utslagsgivande för undersökningarnas inriktning.

Svensk industriförening menar att de grundläggande uppgifterna i fråga
om prisövervakning och undersökningsverksamhet, vilka enligt kommittén
skall tjäna fyra syften, även i fortsättningen bör bilda hörnstolparna för
pris- och kartellnämndens verksamhet. Av de vidgade uppgifterna anser
föreningen för sin del, att tre ytterligare sådana —- geografiskt avgränsade
prisundersökningar, »vertikala» undersökningar samt inventering av icke
registrerade konkurrensbegränsningar — kan tas med på programmet men
att de övriga föreslagna uppgifterna icke kommer att ha så avgörande betydelse
för huvudmålet — en effektiv prisövervakning — att de extra kostnaderna
kan motiveras.

Handelskammaren i Göteborg betonar att det ur samhällsekonomisk synpunkt
är nödvändigt att en sträng gallring sker så att endast de mest produktiva
arbetena kommer till utförande. Pris- och kartellnämndens viktigaste
uppgift är att finnas till och att ha en sådan organisation alt den kan
genomföra och lägga fram resultatet av en och annan stickprovsundersökning.
Utökas verksamheten därutöver har enligt kammarens åsikt därmed
också den gräns passerats, som utgör skiljelinjen mellan produktiva och
improduktiva arbetsuppgifter. Handelskammaren — liksom även Östergötlands
och Södermanlands, Smålands och Blekinge samt Västernorrlands
och Jämtlands läns handelskammare — pekar på möjligheterna alt inom
den befintliga organisationens ram åstadkomma en eventuellt erforderlig
effektivisering av verksamheten.

Pris- och kartellnämndens styrelse och ombudsmannaämbete för näringsfrihetsfrågor
delar kommitténs uppfattning att särskilda åtgärder i
syfte att främja samarbetet mellan nämnden och ämbetet icke är
påkallade.

U pplysnings verksamheten

Kommittén

Uppgiften att överväga åtgärder för en utvidgning och intensifiering av
upplysningsverksamheten har för kommittén framstått såsom ytterst väsentlig.
Kommittén delar helt den principiella syn på konsumentupplys -

40

Kungl. Maj. ts proposition nr 86 år 1961

ningens betydelse, som kom till uttryck i priskontrollutredningens betänkande,
där det bl. a. framhölls att man för att åstadkomma en effektivare
konkurrens måste göra allt för att öka konsumenternas möjligheter att
överblicka marknaden genom ökad pris- och varukännedom. En konsumentupplysning
med detta dubbla syfte ansågs utgöra eu förutsättning för
priskontrollens avskaffande. Denna uppfattning, fortsätter kommittén, återspeglade
sig dock ej i utredningens, av statsmakterna härutinnan godtagna
förslag till personalorganisation för pris- och kartellnämnden. Det lär emellertid
ha varit tämligen svårt att vid denna tidpunkt överblicka personalbehovet,
eftersom man icke närmare gick in på hur upplysningsverksamhehen
skulle läggas upp eller försökte precisera vad den skulle avse utan snarast
betraktade det hela som ett slags försöksverksamhet. Efter fyra års
erfarenheter torde det numera föreligga betydligt större möjligheter att ange
vad konsumentupplysningen på prisområdet bör omfatta, hur den bör
läggas upp och vilket behov av personal som kan erfordras för att den skall
fylla den viktiga funktion i ett frikonkurrenssystem som statsmakterna
förutsatt.

Konsumentupplysningens uppgift i vid bemärkelse kan enligt kommittén
sägas vara att ge konsumenterna sådant underlag för deras ekonomiska
handlande, att de kan uppnå maximal behovstillfredsställelse till lägsta
möjliga kostnad eller uppoffring. Tillämpat på varumarknaden, som väger
tyngst i sammanhanget, innebär det att konsumenten skall ha tillgång till
sådana kunskaper om varorna, att han i det enskilda fallet skall kunna göra
det för honom ur olika synpunkter fördelaktigaste inköpet och därigenom
få största möjliga utbyte av de penningmedel som står till hans förfogande.
Upplysningar om varorna skall vara baserade på objektiva undersökningar
av priser, kvalitet och i förekommande fall service. Avvägningen
kan sedan göras utifrån de speciella behov av praktisk, social eller estetisk
art som konsumenten må ha.

Den konsumentupplysande verksamheten kan ha olika inriktning:
dels kan den, såsom inom skolan och folkbildningsarbetet, vara inriktad på
en mera allmän konsumentfostran och syfta till att få konsumenterna att
inta en självständigt analyserande attityd med avseende på såväl de egna
behoven som på varorna och reklamen omkring dessa, dels kan den vara
inriktad på att försöka ge konsumenterna aktuella upplysningar inför de
dagligen uppkommande köpsituationerna. Båda slagen av upplysning är
nödvändiga och kompletterar varandra.

När kommittén konstaterar, att det mesta ännu är ogjort på konsumentupplysningens
område, sker det i medvetande om arbetsuppgiftens väldiga
omfattning i förhållande till resurserna och den relativt korta tid som förflutit
sedan verksamheten kom i gång. Kommittén är också medveten om
svårigheterna av olika slag att nå ut till och påverka människorna med objektiv
upplysning om varor och priser, något som dock inte får hindra att
alla möjligheter att bistå konsumenterna tillvaratas. Icke minst viktig för

41

Kungl. Maj:ts proposition nr 86 år 1961

konsumenterna är enligt kommittén den effekt som aktivitet på hela upplysningsområdet
kan ha på företrädarna för produktion och distribution.

Efter en återblick på vad som hittills hänt på upplysningsområdet i dess
hdhet _• med tillkomsten av bl. a. varudeklarationsnämnden, konsument rådet,

konsumentinstitutet samt pris- och kartellnämnden — behandlar
kommittén, utifrån sin allmänna syn på önskvärdheten av en samordning
av pris- och kvalitets upplysning, möjligheterna till
en sådan samordning. Under erinran om att statsmakterna tidigare avvisat
förslag om att ett organ skulle handha upplysningsverksamheten rörande
såväl kvalitets- som prisfrågor och i stället ansett verksamheten böra förläggas
till de organ, som framställer utredningarna, framför kommittén som
sin mening att ett väsentligt ökat samarbete måste komma till stånd. Samtidigt
anser kommittén så stora fördelar vara förknippade med att upplysningsmaterialet
framställs hos de utredande institutionerna, att den inte
ifrågasätter någon ändring i de organisatoriska förhållandena. Kommittén
hävdar, att det upplysningsmaterial som behövs för att ge konsumenterna
ökade möjligheter till en rationell avvägning av frågan pris-kvalitet-service
mycket väl kan komma till genom ett samarbete mellan de olika institutionerna.
Undersöknings- och upplysningsverksamheten vid skilda organ är
dock av sådan art och har sådan inriktning att den inte i alla delar kan eller
ens bör samordnas. Sålunda är det exempelvis inte alltid möjligt att i
tiden samordna kvalitetsundersökningar och prisundersökningar på enskilda
varor.

Den publiceringsverksamhet från pris- och kartellnämndens sida, som
hittills i huvudsak varit begränsad till utgivning av tidskriften »Pris- och
kartellfrågor» samt utsändande av pressmeddelanden om utredningar m. m.
anser kommittén vara otillräcklig. Enligt kommitténs uppfattning hör upplysningsåtgärderna
på prisområdet vara av två slag. Den
ena typen bör innefatta en mera redovisande och fortlöpande information
om den statliga verksamheten, d. v. s. i stort sett sådan upplysning som bedrives
i »Pris- och kartellfrågor» och som, ehuru den vänder sig till ett relativt
begränsat antal intresserade, är viktig och absolut nödvändig framförallt
därför att den ger grundmaterialet till den allmänna debatten på området
i tidningar och tidskrifter, radio och TV. Den andra typen av upplysning,
som hittills inte förekommit i systematiserad form men som kommittén
anser vara minst lika viktig, avser en direkt pa konsumenterna inriktad
upplysningsverksamhet, vilken bl. a. skall ta sikte pa att med material från
prissidan komplettera det upplysningsmaterial som komrnei fram genom
kvalitetsprovningar och varudeklarationer. Vilka former denna konsumentupplysning
än får — och den måste arbeta med flera former — så måste enligt
kommitténs mening ett gemensamt krav beaktas: upplysningen måste
presenteras på ett sådant sätt att den kan »säljas* till olika förmedlande instanser.
Kommittén nigår ifrån att alla kanaler att nå ut till konsumenterna
därvid skall utnyttjas och nämner särskilt konsumentinstitutet, studie-,

42

Kungl. Maj:ts proposition nr 86 år 1961

löntagare- och kvinnoorganisationerna, dags- och tidskriftspressen, radion
och televisionen samt inte minst skolorna och konsulenterna på hushållsområdet.

Samarbete mellan pris- och kartellnämnden och konsumentinstitutet
anser kommittén nödvändigt med tanke på möjligheterna att få
fram ett gemensamt upplysningsmaterial, som belyser aspekterna priskvalitet-service.
Förekomsten av ett sådant material är av största betydelse
för olika förmedlande organ. Upplysningsmaterial från konsumentinstitutet
rörande en varas egenskaper bör kompletteras med avsnitt, där prisfrågan
mera utförligt behandlas, exempelvis med angivande av riktprisunderskridanden,
prisspridning, merkostnader vid avbetalningsköp, service m. m.
Det är nödvändigt att den prisupplysande delen av materialet ges en populär
och attraktiv utformning; ett kontinuerligt samråd mellan organen måste
äga rum.

Även med varudeklarationsnämnden bör samarbete komma
till stånd, ehuru på ett mera begränsat sätt med hänsyn till att varudeklarationerna
i varierande grad täcker varornas kvalitet.

Det behövs emellertid icke endast ett sakligt riktigt grundmaterial för
att samhällets konsumentupplysning i ständig tävlan med den kommersiella
reklamen skall få full effekt. En omsorgsfull utformning av materialet,
ett aktgivande på nya informationsmöjligheter och en oavlåtlig förnyelse
av studiemetoder erfordras därjämte. Om detta gäller för konsumentupplysning
i allmänhet torde det enligt kommittén särskilt gälla för upplysning
omkring prisfrågor, och spörsmålet härom bör fördenskull ägnas särskild
uppmärksamhet. Ytterst beror nämligen resultatet av upplysningsverksamheten
på den enskilde konsumentens vilja och förmåga att tillgodogöra
sig detsamma. En förmedling på olika vägar av upplysningsmaterialet till
konsumenterna måste alltså komma till.

Studie- och folkbildningsarbetet har härvidlag en mycket
viktig uppgift att fylla. Verksamheten måste bygga såväl på mera teoretiskt
studiematerial som på aktuellt och praktiskt material om både priser
och varor. Visserligen förekommer redan en på konsumentupplysning inriktad
studieverksamhet, låt vara av varierande omfattning inom olika organisationer,
men för kommittén har påtalats att bristen på lämpligt grundmaterial
starkt försvårat uppläggningen av kurser i ämnet. Kommittén betonar,
att det i stor utsträckning blir fråga om vilket material, som kan
erbjudas från de konsumentupplysande organens sida, och hur det erbjuds.
Det är därför betydelsefullt att mera material ställs till förfogande och att
en direkt och personlig service lämnas organisationerna vid uppläggning avkurser,
framställning av studiebrev och studiehandledningar etc. Konmiittén
lämnar vissa exempel på hur samarbetet mellan pris- och kartellnämnden
och olika organisationer praktiskt kan utföras samt uttalar därvid önskemål
om att organisationerna fortlöpande informeras om planerade undersökningar
av intresse för deras verksamhet, att nämnden står till tjänst i

43

Kungl. Maj.ts proposition nr 86 år 1961

samband med uppläggning av studiekurser samt framställer studieblad och
smärre broschyrer rörande aktuella skeenden på prisområdet, att nämndens
personal medverkar vid konferenser och kurser av upptaktskaraklär o. s. v.

På motsvarande sätt anser kommittén samarbete böra komma till stånd
mellan pris- och kartellnämnden och andra organisationer, som betraktar
konsumentupplysningen som en angelägen uppgift. En ökad medverkan
från löntagarorganisationerna är enligt kommitténs uppfattning
nödvändig för att det konsumentupplysande materialet på bred front
skall nå ut till konsumenterna och påverka dem. En väg går härvid över
organisationernas omfattande tidskriftspress; ett annat sätt är att konsumentupplysningen
ges ökad plats i organisationernas allmänna skolningsoch
upplysningsarbete. Det bör vara en viktig uppgift för pris- och kartellnämnden
att hålla kontakt med löntagarorganisationerna och stå till tjänst
med idéer, uppslag och material för att animera dem till att ge konsumentupplysningen
större plats i mötes- och skolningsverksamheten.
Också kvinnoorganisationerna har, anser kommittén, stort behov
av och intresse för olika slag av prisupplysande material. En del av
det material, som framställs i samarbete med studie- och löntagarorganisationer,
kan säkerligen användas även av kvinnoorganisationerna, men härutöver
erfordras material, vilket är anpassat till den speciella inriktning
som de olika kvinnoorganisationerna vill ge sin konsumentupplysande verksamhet.
överhuvudtaget måste samarbetet anpassas efter de olikartade förhållanden,
under vilka skilda organisationer arbetar, och med hänsyn till
vilka kategorier av befolkningen de representerar.

Dags- och tidskriftspressen utgör jämte radio och TV de
viktigaste direkta kanalerna för konsumentupplysning. Utöver upplysningsmaterial
av mera ekonomiskt fackinriktad karaktär — vilket är erforderligt
även för framtiden men måhända skulle kunna presenteras på annat sätt
än enbart genom utskickande av kortfattade presskommunikéer, i vissa fall
exempelvis vid presskonferenser — anser kommittén också ett mera populärt
pressmaterial önskvärt. Ett dylikt för konsumenternas behov av prisupplysning
om olika varor avsett material bör innehålla upplysningar om
riktprisföljsamhet och riktprisunderskridanden, om prisspridning, om
mängdrabatlernas betydelse, om olika former av varukrediter och avbetalningsköp
etc. Kommittén anser det viktigt, att en differentierad upplysningst
jänst äger rum beträffande olika slag av tidskrifter, såsom tack- och
branschtidskrifter, tidskrifter inriktade på hem- och konsumentområdet,
populära veckotidskrifter och organisationstidskrifter. Även om detta kan
förefalla arbetskrävande, understryker kommittén starkt betydelsen ur upplysningssynpunkt
av en individuell service till tidningar och journalister.

Önskemål om en särskild konsumenttidskrift med populärt
upplagt upplysningsmaterial, baserat på resultat och rön från de olika
institutioner som sysslar med varuprovningar, varudeklarationer och prisundersökningar
har vid skilda tillfällen framförts. Kommittén har inte när -

44

Kungl. Maj. ts proposition nr 86 år 1961

mare undersökt förutsättningarna och kostnaderna för en dylik tidning
men menar att frågan, som berör hela konsumentupplysningsområdet, vid
tillfälle bör bli föremål för särskild prövning.

I vilken omfattning radio och TV används för konsumentupplysning
är enligt kommittén avhängigt av dels programproducenternas egna
initiativ och intresse för det upplysningsmaterial som finns, dels detta materials
konkurrenskraft vid jämförelse med annat programstoff. Kommittén
är emellertid övertygad om att det finns ett betydande fält för samarbete
mellan pris- och kartellnämnden och radio-TV när det gäller konsumentupplysning
i prisfrågor, först och främst i fall där pris-, kvalitets- och servicesynpunkter
kan ställas emot varandra i olika program om varor, men
också genom program med enbart prisupplysning, och kommittén vill i
högsta grad anbefalla ett sådant samarbete.

Skolornas betydelse, särskilt för sådan upplysning som syftar till
konsumentfostran, understryks starkt av kommittén. Undervisningen faller
naturligt in under ämnen som samhälls- och hemkunskap och slöjd; i
skolöverstyrelsens metodiska anvisningar för undervisningen i hemkunskap
har angivits, vart undervisningen bör syfta. Vissa undersökningar pågår
angående undervisningens beskaffenhet för att skapa goda konsumentattityder
hos barn och ungdom och kommittén anser det angeläget att vid liknande
undersökningar prisfrågan särskilt beaktas så att man har awägningsproblemet
pris-kvalitet-service i blickpunkten. Pris- och kartellnämnden
bör hålla fortlöpande kontakt med skolöverstyrelsen för diskussion
om utformningen av lämpligt undervisningsmaterial. Med tanke på hushållslärarnas
roll i sammanhanget bör samråd ske även med överstyrelsen
för yrkesutbildning och seminarierektorerna.

En mycket viktig förmedlande grupp, som i sin rådgivningsverksamhet
har direkt kontakt med konsumenterna, är hushållningssällskapens
hemkonsulenter i de olika länen och motsvarande i vissa
städer.

Kommittén har icke förutsatt att pris- och kartellnämnden skall utge
några skrifter för försäljning till allmänheten utan i stället medverka i konsumentinstitutets
skrifter och i olika studiekurser, varjämte malerial skall
ställas till förfogande för dagspress, tidskrifter, radio och TV. En del trycksaksmaterial
i form av smärre broschyrer och informationsblad bör dock
framställas av nämnden och tillhandahållas för studie- och upplysningsverksamhet.

Det omfattande program för pris- och kartellnämndens upplysningsverksamhet,
som sålunda skisserats, anser kommittén icke kunna förverkligas
utan en väsentlig personalförstärkning. Med hänsyn till de ansvarsfulla avgöranden
som verksamheten för med sig samt angelägenheten av snabba och
effektiva initiativ föreslår kommittén, att den nuvarande publiceringssektionen
omvandlas till en fristående upplysningssektion, vil -

45

Kungl. Maj. ts proposition nr 86 år 1961

ken sorterar direkt under nämndens chef. Enligt kommitténs uppfattning
är det synnerligen viktigt att sektionen intar en självständig ställning inom
verket. Sektionen och dess chef måste kunna hävda sina intressen i olika
sammanhang, icke minst vid planläggning av utredningsverksamheten. Såsom
företrädare för konsumentintressena bör sektionen kunna framlägga
förslag om olika slags utredningar och från upplysningssynpunkt påverka
målsättningen. Den vikt som tillmäts den föreslagna upplysningsverksamheten
och det ansvar som kommer att åvila chefen för upplysningssektionen
anser kommittén motivera en relativt hög tjänsteplacering för denne.

Enligt praxis och i någon mån av den anledning, att instruktionen kan
tolkas så, har nämndens styrelse hittills alltid diskuterat och godkänt alla
pressmeddelanden innan de utsänts. Med den utformning och den
omfattning som upplysningsverksamheten föreslås få är det enligt kommittén
orimligt att materialet i dess helhet förhandsgranskas av styrelsen; och
därmed vill kommittén starkt ifrågasätta, om nuvarande ordning för behandlingen
av pressmeddelanden bör bibehållas. Vissa angivna ändringar i
instruktionen med tanke på nämndens kommande uppgifter på upplysningssidan
bör enligt kommittén övervägas.

Om den föreslagna personalförstärkningen genomföres har man, menar
kommittén, anledning utgå ifrån att nämnden kan tillgodose rimliga anspråk
från konsumenthåll på upplysningsmaterial och informationer. Några insatser
därutöver från samhällets sida torde normalt inte vara erforderliga
utan upplysningsarbetet torde bedrivas bäst och effektivast på det för varje
kommunikationsmedium och varje organisationsform lämpligaste sättet.
Kommittén föreslår därför inga speciella anslag eller andra arrangemang
av permanent karaktär till stöd för en vidgad konsumentupplysning i
prisfrågor. Denna verksamhet bör växa fram i takt med de förbättrade
resurserna och den ökade uppmärksamhet som prisfrågorna kan tillvinna
sig inom folkbildningsarbetet och bland allmänheten. I viss mån annorlunda
bedömer kommittén frågan om en engångsinsats från samhällets sida
som stöd för en tidsmässigt koncentrerad och brett upplagd upplysnings
kampanj kring prisbildningsfrågorna. Kommittén
anser det vara ett samhällsintresse, att en riksomfattande upplysningskampanj
i prisfrågor kommer till stånd och håller före, att denna bör bedrivas
genom folkbildningsorganisationerna, vilka visat ett betydande intresse fölen
samlad insats på området. En sådan kampanj skulle vara att uppfatta
som inledningen till en »ny giv» på prisupplysningsområdet och vara avsedd
att nå ett betydande antal personer, som efter ett studium av prisfrågorna
kan bli kärnan i en vaken konsumentopinion. Aktiviseringskampanjen
hör följas av en löpande allsidig upplysningsverksamhet, varvid de
enligt kommitténs förslag utbyggda resurserna inom pris- och kartellnämnden
kommer alt bli av värde och torde utgöra en garanti för att verkan av
en engångskampanj inte snabbt ebbar ut utan att resultaten kan nyttiggöras
för den permanenta verksamheten. Vid en undersökning av medelsbeho -

46

Kungl. Maj.ts proposition nr 86 år 1961

vet har kommittén kommit fram till att ca 150 000 kronor erfordras i statsbidrag
för en kampanj av avsedd omfattning. Kommittén föreslår, att detta
engångsbelopp ställs till konsumentrådets förfogande att fördelas bland intresserade
bildningsorganisationer under studiesäsongen 1961/62.

Remissyttrandena

Avsnittet om upplysningsverksamheten har rönt särskilt intresse vid remissbehandlingen.
Så gott som undantagslöst understryks starkt behovet av
en intensifierad konsumentupplysning och kommitténs förslag hälsas med
stor tillfredsställelse, i all synnerhet av studieorganisationerna.

De remissorgan som i det väsentliga ansluter sig till i betänkandet framförda
synpunkter på konsumentupplysningen är i första hand näringsfrihetsrådet,
ombudsmannaämbetet för näringsfrihetsfrågor, pris- och kartellnämndens
styrelse, länsstyrelsen i Västmanlands län, statskontoret, försäkringsinspcktionen,
statens konsumentråd, statens institut för konsumentfrågor,
Kooperativa förbundet, Landsorganisationen i Sverige, Tjänstemännens
centralorganisation, Sveriges akademikers centralorganisation, Statstjänstcmännens
riksförbund, Riksförbundet landsbygdens folk, Arbetarnas
bildningsförbund, Liberala studieförbundet, Studieförbundet Medborgarskolan,
Svenska landsbygdens studieförbund, Tjänstemännens bildning sv erksamhet,
Svenska landsbygdens kvinnoförbund, Sveriges socialdemokratiska
kvinnoförbund, Kooperativa kvinnogillesförbundet, Sveriges husmodersföreningars
riksförbund, Yrkeskvinnors samarbetsförbund samt handelskamrarna
i Göteborg och Gefle. — Skolöverstyrelsen, överstyrelsen för yrkesutbildning,
lantbruksstyrelsen och Sveriges radio uttalar sitt intresse för en utvidgad
konsumentupplysning i vad avser deras medverkan inom respektive
verksamhetsområden. — Från en del håll understrykes de svårigheter, som
en allsidig och objektiv konsumentupplysning möter.

Till belysande av den allmänna inställningen hos flertalet av ovannämnda
organ må här återges vad Landsorganisationen yttrar:

LO kan i allt väsentligt instämma i utredningens synpunkter och förslag
beträffande en vidgad konsumentupplysning. Det är av stor betydelse, när
det gäller att göra prisövervakningen mer effektiv, att de resultat, som
framkommer av pris- och kartellnämndens och övriga berörda institutioners
arbete, förs ut till den köpande allmänheten på ett sådant sätt, att
denna verkligen kan tillgodogöra sig detta. För konsumenterna framstår
det som i högsta grad önskvärt att i ett sammanhang kunna erhålla uppgifter
som belyser prisförhållandena, den tekniska kvaliteten och förekommande
service. Skall detta önskemål tillgodoses, måste en betydligt mera intensiv
och livlig kontakt än vad som för närvarande synes förekomma upprätthållas
mellan de olika institutioner, som handlägger pris- och konsumentfrågorna.
LO vill för sin del hoppas att de berörda organen vidtar lämpliga
åtgärder för att säkerställa ett sådant arbete.

Handelskammaren i Göteborg, som i övrigt nästan undantagslöst avstyrkt
framlagda förslag, instämmer helt med kommittén i vad denna anfört om
önskvärdheten av en ökad konsumentupplysning. En pris- och kvalitetsmed -

47

Kungl. Maj.ts proposition nr 86 år 1961

veten allmänhet är enligt kammaren utan tvivel det mest effektiva remediet
för att komma till rätta med eventuella tendenser till oskälig prissättning.
Målsättningen bör därför vara att genom en objektiv och allsidig upplysning
om de varor, som finnes på marknaden, söka bibringa det stora flertalet
konsumenter de för en bedömning av treenigheten pris-kvalitet-service erforderliga
kunskaperna.

Länsstyrelsen i Västmanlands län anför bl. a.:

Vad kommittén anför om behovet av en bättre samordning mellan upplysningsverksamheten
i pris- och konkurrensfrågor och övrig konsumentupplysning
vill länsstyrelsen i huvudsak understryka. Det ter sig onekligen
som en betydande brist att inte redan nu upplysningar rörande kvalitet och
service i större utsträckning förenats med upplysningar om priser, prisspridning
och olika inköpskällor. Att detta är en grannlaga uppgift och att
stor varsamhet måste iakttagas för att konsumenterna skall ges en rättvisande
bild av förhållandena måste givetvis understrykas. Men detta kan inte
få utgöra någon ursäkt för att en så viktig uppgift inte angripes med all den
intensitet den är värd. Man kan rentav säga, att en konsumentupplysning,
som inte tillräckligt innefattar just den förening av kvalitets- och prisuppgifter,
som här åsyftas, är både ofullständig och otillräcklig. Först genom
kombinationen får de enskilda elementen för konsumenternas del sitt fulla
värde. Det synes angeläget att ett närmare samarbete mellan de olika organen,
inte minst pris- och kartellnämnden och konsumentinstitutet, kommer
till stånd.

En avvisande hållning till kommitténs förslag intager Sveriges köpmannaförbund,
Sveriges grossistförbund, Sveriges industriförbund och Svenska arbetsgivareföreningen,
Svensk industriförening, Inköpscentralernas aktiebolag
ICA samt Stockholms, Östergötlands och Södermanlands och Skånes
handelskammare.

Stockholms handelskammare menar att kommittén icke tillfredsställande
preciserat vare sig innehåll eller former för en utvidgad prisupplysning. Betänkligheterna
mot verksamheten ökas inför den snabba omdaning av näringslivet
som pågår och där ständiga förskjutningar i relationerna mellan
pris, kvalitet och service äger rum. Överhuvudtaget innefattar en prisupplysningsverksamhet
sådana risker för felaktiga värderingar och vilseledanden,
att kammaren anser sig böra bestämt avstyrka kommitténs förslag på
denna punkt.

Skånes handelskammare säger sig självfallet icke ha något att erinra mot
en verksamhet, som inskränker sig till att lämna objektiv upplysning om
priser och varor och som rätt bedriven otvivelaktigt är nyttig och värdefull
och gagnar även näringslivet, men ställer sig ytterst kritisk mot den föreslagna
utvidgningen av verksamheten. Det är nämligen enligt kammarens
uppfattning fara värt, att en konsumentupplysning efter de uppdragna riktlinjerna
kommer in på områden, där stort utrymme finns för högst subjektiva
värderingar. Även om kommittén för sin del sannolikt icke medvetet
haft några tankegångar i den riktningen, vill handelskammaren uttala en
varning för alla tendenser till statsdirigerad propaganda, vilken kan influera
på konsumenternas efterfrågan och därmed på det fria konsumtionsvalet.

48

Kungl. Maj:ts proposition nr 86 år 1961

Denna varning torde icke vara ur vägen med tanke på de starka krafter,
som av ideologiska skäl verkar för ökat statligt inflytande på varupriserna.

Även övriga här nämnda organ betonar visserligen det både principiella
och praktiska värdet av en informativ och objektiv konsumentupplysning
men pekar samtidigt på riskerna för felaktigheter och bristande objektivitet
med en upplysningsverksamhet i enlighet med kommitténs riktlinjer.
Några bärande skäl för en utvidgning av verksamheten anses icke förebragta
och det är ingalunda säkert att en konsumentupplysning i samhällelig regi
skulle vara det enda eller ens det bästa medlet för vederhäftig konsumentinformation.
Särskilt i fråga om ren prisinformation synes den största betydelsen
i verkligheten tillkomma företagarnas egna reklamåtgärder.

Vad kommittén anfört rörande upply sningssektionen vid prisoch
kartellnämnden och dess personal biträdes av konsumentrådet — vilket
finner det särskilt angeläget att sektionen får en självständig ställning men
anser kommittén ha överskattat den föreslagna personalens möjligheter att
utföra alla uppgifter -— Kooperativa förbundet — som anser den föreslagna
personalstyrkan vara ett absolut minimum om de väsentligaste av kommitténs
intentioner skall kunna förverkligas — Landsorganisationen, Sveriges
socialdemokratiska kvinnoförbund, Arbetarnas bildningsförbund, Studieförbundet
Medborgarskolan och Sveriges husmodersföreningars riksförbund.
För länsstyrelsen i Västmanlands län är det uppenbart att nämnden
behöver en förstärkning av personalen för upplysningsverksamheten.

Grossistförbundet, köpmannaförbundet, industriförbundet och arbetsgivareföreningen,
hantverks- och industriorganisationen samt ICA vänder sig
bestämt mot kommitténs uttalanden, att chefen för upplysningssektionen
måste kunna hävda sina intressen i olika sammanhang, icke minst vid planläggning
av utredningsverksamheten, och att sektionen såsom företrädare
för konsumentintressena bör från upplysningssynpunkt kunna påverka målsättningen
för utredningsverksamheten. Enligt grossistförbundet måste sektionens
uppgift tvärtom vara att objektivt vidarebefordra det material som
framkommer vid utredningsarbetet. Subjektiva värderingar utifrån ett diffust
formulerat konsumentintresse hör icke hemma i en verksamhet av
detta slag.

Sistnämnda organisationer ävensom pris- och kartellnämndens styrelse
samt Stockholms och Skånes handelskammare menar att den nuvarande
ordningen för behandlingen av nämndens pressmeddelanden bör
bibehållas; också länsstyrelsen i Västmanlands län uttalar sig i samma riktning,
varvid framhålles att nämndens styrelse har en viktig uppgift att tillrättalägga
redovisningarna på lämpligt sätt, garantera deras vederhäftighet
och förebygga onödig kritik.

Frågan om en särskild konsumenttidskrift bör enligt Landsorganisationen,
Kooperativa kvinnogillesförbundet och Sveriges husmodersföreningars
riksförbund bli föremål för prövning. — Grossistförbundet där -

49

Kungl. Maj.ts proposition nr 86 år 1961

emot förmenar att en sådan tidning ej skulle tjäna något vettigt ändamål,
eftersom en mängd tidningar och tidskrifter samt konsumentinstitutets
skrifter väl kan täcka behovet av konsumentupplysning. Liknande uttalanden
göres av Stockholms handelskammare, Svenska försäljnings- och reklamförbundet
och Folkpartiets kvinnoförbund. Vårudeklarationsnämnden
anser möjligheter föreligga att, om så erfordras, utvidga konsumentinstitutets
tidskrift »Råd och Rön». — Konsumentrådet avser att ta upp frågan
om effektivisering av den nuvarande konsumentupplysningen och det blir
därvid naturligt att överväga även frågan om en särskild tidskrift.

Den föreslagna upplysnings kampanjen i prisfrågor tillstyrkes
av pris- och kartellnämndens styrelse, länsstyrelserna i Västmanlands
län och Norrbottens län, försäkringsinspektionen, konsumentrådet — som
är villigt att fördela ifrågavarande medel men anser önskvärt att kunna
disponera dem längre tid än den föreslagna — lantbruksstyrelsen, Kooperativa
förbundet, Landsorganisationen, Tjänstemännens centralorganisation,
Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund, Riksförbundet landsbygdens
folk, Kooperativa kvinnogillesförbundet, Sveriges husmodersföreningars
riksförbund och samtliga studie- och bildningsförbund, vilka sistnämnda
uttalar sitt stora intresse för och sin beredvillighet att medverka i kampanjen.
På något håll ifrågasättes emellertid, om icke kampanjen bör anstå i
avvaktan på tillkomsten av ytterligare material och erfarenheter av den nya
upplysningsverksamheten.

Statskoidoret, socialstyrelsen, lantbruksförbundet, köpmannaförbundet,
grossist förbundet, ICA, Stockholms handelskammare, folkpartiets och högerns
kvinnoförbund samt försäljnings- och reklamförbundet avstyrker förslaget
eller ifrågasätter värdet av en kampanj av angivet slag. — Handelskammaren
i Gefle ställer sig tveksam till en riksomfattande upplysningskampanj
men förordar likväl ett anslag på 50 000 kronor för ändamålet.

Personalfrågor och kostnader

Kommittén

I sin redogörelse för pris- och kartellnämndens verksamhet
anger kommittén de olika byråernas huvudsakliga arbetsuppgifter. Första
utredningsbyrån handhar uppgiften att undersöka förekomsten av konkurrensbegränsningar
och verkningarna av dessa samt att biträda näringsfrihetsrådet
och ombudsmannaämbetet med vissa utredningar. Andra utredningsbyrån
svarar för allmänekonomiska remissärenden och liknande
spörsmål, studium av prisutvecklingen i stort, löpande prisövervakning
inom olika varuområden samt specialundersökningar av pris- och marginalförhållandena
inom särskilda branscher. Tredje utredningsbyrån är uppdelad
på eu utredningssektion, eu administrativ sektion och eu publiceringssektion,
vartill kommer eu för nämnden gemensam skrivcentral samt
expedition. Utredningssektionen är i sin tur uppdelad på en utrednings4
Bihang till riksdagens protokoll 1961. 1 samt. Nr SO

50

Kungl. Maj.ts proposition nr 80 år 1901

avdelning, som utför lönsamhetsundersökningar och analyser av intäktsoch
kostnadsförhållanden, samt en kartellregisteravdelning, som har till
llPPgift att uppspåra och i kartellregistret införa överenskommelser av konkurrensbegränsande
natur. Publiceringssektionen sköter upplysningsverksamheten.
Statistiska byrån är främst ett hjälporgan till utredningsbyråerna;
dess arbete består i att biträda vid planläggningen av de statistiska undersökningsmomenten,
detaljutforma blanketter och anvisningar för uppgiftsinsamlingarna,
göra urval, vanligen ur nämndens butiksregister, utföra
uppgift sinsamlingar genom fältorganisationen (nämndens kontrollsektion
och länsstyrelsernas priskontor), delta vid granskning och bearbetning
av inhämtat uppgiftsmaterial samt utarbeta redogörelser för urval och
uppgiftsinsamling. Byrån utför även registrering och sammanställningar
av internationella råvarupriser, av in- och utländska prisindexserier, av
särskilt insamlade uppgifter om priserna på vissa importvaror samt av
fältorganisationens rapporter angående iakttagna prisförändringar.

Den betydande utökning av nämndens verksamhet i olika hänseenden,
som kommittén funnit av behovet påkallad, förutsätter enligt kommitténs
mening en betydande förstärkning av de personella resurserna. Kommittén
framhåller, att den personalstyrka, som från början fastställdes, visade sig
vara alltför liten. Därvid erinras om, att priskontrollutredningen i sitt betänkande
»Konkurrens och priser» (SOU 1955:45) föreslog en personalstyrka
på 94 personer som ett absolut minimum, om övervakningen av prisoch
konkurrensförhållandena skulle göras någorlunda effektiv, men att
departementschefen — som dock i princip förklarade sig vara överens
med utredningen om alt nämnden borde erhålla tillräckliga arbetskraftsresurser
— med hänsyn till den återhållsamhet som borde iakttas vid inrättandet
av nya permanenta statliga organ fann en viss begränsning motiverad
och begränsade personalstyrkan till 79 befattningshavare, vilket
även blev riksdagens beslut. Vidare framhålles, att nämnden redan efter en
kort tids verksamhet fann det behövligt med vissa personalförstärkningar;
framställningar härom bifölls emellertid endast i mycket ringa omfattning.
Först i samband med den speciella prisövervakning, som ansågs erforderlig
vid införandet av den allmänna varuskatten vid årsskiftet 1959/60, förstärktes
personalen mera påtagligt. Nämnden tilldelades då en extra personal
om 13 befattningshavare, nämligen två förste aktuarier, den ene i Ag 23
och den andre i Ag 21, fyra assistenter i Ag 15, fyra distriktskontrollanter
i Ag 13, ett kanslibiträde i Ag'' 7 och tva biträden i reglerad befordringsgång.
Samtidigt inrättades en förste aktuarietjänst i Ae 23 för att möjliggöra en
utökning av lönsamhetsundersökningarna. Vissa tjänster uppflyttades i lönegrad
fr. o. m. den 1 juli 1960. Sålunda ersattes tre förste aktuarietjänster i
Ae 23 med tre byrådirektörstjänster i Ae 24 samt två amanuenstjänster med
två förste aktuarietjänster i Ae 21. I sammanhanget nämnes också, att
nämnden efter tillstånd av departementschefen bytt ut två amanuenstjänster
mot två assistenttjänster i Ae 17. Utökningen med nya tjänster, inklusive

Kungl. Maj. ts proposition nr 86 år 1961

51

extrapersonalen, har medfört att personalstyrkan för närvarande utgör 95
personer, d. v. s. praktiskt taget samma antal som priskontrollutredningen
föreslog som ett absolut minimum.

Kommittén hänvisar till nämndens petitaskrivelse för budgetåret 1961/62
där följande allmänna uttalande gjordes:

För att inte föregripa utredningen (1960 års prisövervakningskommitté)
har nämnden i denna petitaskrivelse ej upptagit några äskanden, som avse
vidgad prisövervakning eller annan utbyggnad av nämndens verksamhet.
Det bör emellertid framhållas, att nämndens nuvarande organisation
även vid oförändrad målsättning beträffande verksamheten är behäftad
med vissa brister, som det synes nämnden angeläget att häva. Tillgången
på tjänstemän med tillämpliga kvalifikationer för bland annat sådant arbete,
som gäller analyser av pris- och marginalutvecklingen inom olika
branscher, utarbetandet av allmänna prisöversikter, utförandet av lönsamhetsundersökningar
ävensom statistiskt arbete av olika slag, är sålunda
otillräcklig. Vidare har nämndens publiceringssektion icke den personal,
som kräves för att nämnden vid sidan av utgivandet av tidskriften »Prisoch
Kartellfrågor» skall kunna bedriva konsumentupplysning på bredare
bas. Nu nämnda och andra brister i organisationen skulle i och för sig ha
motiverat, att nämnden här begärt medel för inrättandet av vissa högre
tjänster. Med hänsyn till den översyn beträffande nämndens verksamhet,
som kan förväntas äga rum i samband med utredningen, har nämnden
emellertid avstått härifrån och har i detta sammanhang inskränkt sina
äskanden att avse vissa smärre justeringar i organisationen.

I anslutning härtill framställdes yrkanden om en ny amanuenstjänst och
om vissa lönegradsuppflyttningar, vilka yrkanden beaktats i kommitténs förslag
om personalförstärkningar.

Vad gäller nämndens undersökningsverksamhet har kommittén bl. a.
föreslagit utökade och fördjupade undersökningar rörande riktprisernas
verkningar, genomförande av geografiskt avgränsade prisundersökningar
och inventering av konkurrensbegränsningar, som icke kan införas i kartellregistret.
Eftersom kommittén förutsätter, att den allmänna prisövervakningen
fortgår i minst samma omfattning som hittills samt att också
undersökningar på prisområdet av hittillsvarande slag bedrives i erforderlig
utsträckning, anses det uppenbart, att viss personalförstärkning erfordras
för den utökade undersökningsverksamheten. Kommittén erinrar
om den förstärkning av nämndens personella resurser, som skedde genom
anställande av extra personal i samband med införandet av den allmänna
varuskatten. Härigenom möjliggjordes, att mycket omfattande prisundersökningar
omkring årsskiftet 1959/60 kunde utföras samtidigt på flera varuområden.
Sådan prisövervakning finner kommittén för närvarande icke
behöva bedrivas på samma intensiva sätt som för elt år sedan. Viss del av
personalen torde därför kunna användas för den av kommittén föreslagna
undersökningsverksamheten. Detta anses dock inte vara tillfyllest för att
verksamheten skall kunna bedrivas i tillfredsställande omfattning, och kommittén
föreslår att personalen förstärks genom inrättandet av en tjänst

•It Dihang till riksdagens protokoll 1961. 1 samt. Nr 86

52

Kungl. Ma j. ts proposition nr 86 år 1961

som förste aktuarie i Ae 23, vilken närmast skulle få till uppgift att utföra
analyser av pris- och marginalutvecklingen. Då den omnämnda extrapersonalen
icke längre bör betraktas som en tillfällig personalförstärkning fölen
speciell arbetsuppgift, föreslår kommittén att de ifrågavarande tjänsterna
extraordinariesättes.

Enligt kommitténs förslag skall undersökningar ske rörande konkurrensförhållandena
i dekartelliserade branscher samt undersökningarna av avtalsbundna
branscher eller varuområden utökas. Det framhålles, att nuvarande
personalresurser icke räcker till för de nya uppgifterna och att erforderlig
personalförstärkning bör omfatta en särskild arbetsgrupp, bestående
av två förste aktuarietjänster, en i Ae 23 och en i Ae 21, samt en amanuen
stjänst.

Kommittén har vidare föreslagit, att lönsamhetsundersökningar samt intäkts-
och kostnadsanalyser skall utföras i betydligt större omfattning än
hittills. Nämndens personalresurser för detta slag av undersökningar framstår
såsom klart otillräckliga. Under de gångna åren har endast ett ringa
anta] sådana undersökningar utförts och de har, för att överhuvudtaget
kunna genomföras, krävt att personal lånats från andra undersökningsområden.
Avdelningen består av en förste aktuarie i Ae 21, en amanuens samt
två assistenter, varav en i Ae 17 och en i Ae 15. För att utredningar skall
kunna utföras i önskvärd omfattning -— utan att genom lån av personal
inkräkta på annan undersökningsverksamhet — anser kommittén en betydande
personalförstärkning erforderlig. Den bör vara av sådan omfattning
att avdelningen kan arbeta med två undersökningsgrupper och sålunda
utföra mer än en lönsamhetsundersökning samtidigt. Kommittén föreslår
inrättandet av följande nya tjänster, nämligen en byrådirektör i Ae 24
(alternativt en förste aktuarie i Ae 23), en förste aktuarie i Ae 23, en förste
aktuarie i Ae 21, två assistenter i Ae 17 samt ett kanslibiträde i Ae 7.

Vad gäller kartellregisteravdelningen föreslås en utökning av personalen
— som nu består av en förste aktuarie i Ae 23, en amanuens och en
assistent i Ae 15 — med en amanuenstjänst för att avdelningen skall bli i
stånd att utföra planerade arbetsuppgifter.

Kommittén har förordat en betydande utökning av upplysningsverksamheten.
Den nuvarande personalen vid sektionen — en förste byråsekreterare
och ett skrivbiträde — räcker endast till för en publiceringsverksamhet
och konsumentupplysning av den begränsade omfattning som hittills bedrivits.
Den målsättning kommittén uppställt för verksamheten förutsätter
helt andra personalresurser. Det anses uppenbart, att som chef för sektionen
erfordras en person med god journalistisk erfarenhet och med goda
insikter i ekonomiska förhållanden. Med hänsyn dels till löneläget inom
tidningsvärlden för personer med sådan meritering, dels till den ansvarsfulla
och självständiga ställning sektionschefen avses komma att erhålla,
bör från rekryteringssynpunkt tjänsten icke placeras lägre än såsom bvrådirektörst
jänst i Ae 26. För att upplysningsverksamheten skall få avsedd
omfattning måste ytterligare ett par personer — utöver den nuvarande

Kungl. Maj:ts proposition nr 86 år It)61

53

förste byråsekreteraren — knytas till sektionen. Det synes kommittén lämpligt,
att den ene av dessa blir en kunnig journalist med erfarenhet främst
av det slags konsumentupplysning, som riktar sig direkt till husmödrarna;
den andre bör erhålla en befattning i assistentgraden. Då arbetet med den
direkt på konsumenterna inriktade upplysningsverksamheten till en början
torde få försökskaraktär och det även kan vara lämpligt att olika personer
prövas för uppgifterna, finner kommittén att arvodesanställningar
för de båda sistnämnda tjänsterna tillsvidare är att föredra. Slutligen föreslås
inrättandet av en kansliskrivaretjänst i Ae 10, vars innehavare skall
biträda med granskning av korrektur samt med arbetet i biblioteket och
skötseln av tidningscirkulation och tidningsklipp.

Då den föreslagna ökningen av nämndens personal ytterligare kommer
att öka det administrativa arbetet, tillstyrker kommittén en i nämndens
petitaskrivelse begärd amanuenstjänst inom den administrativa sektionen.
Dessutom framhålles, att den utvidgade verksamheten kommer att ställa
ökade krav på skrivcentralen, som därför enligt kommitténs mening bör
förstärkas med en kanslibiträdestjänst i Ae 7.

Kommittén tillstyrker i princip önskemål från nämndens sida om utbyten
av vissa tjänster mot högre sådana och om en del lönegradsuppflytlningar.
Detta får anses vara en konsekvens av den föreslagna, betydligt
utvidgade verksamheten och ligger därför helt i linje med den eftersträvade
effektiviseringen. Det rör sig här om sammanlagt 15 tjänster, varav
tre på tredje utredningsbyrån, åtta på statistiska byrån samt fyra utan
angiven byrå. De tre tjänsterna på tredje byrån gäller utbyte av amanuenstjänsten
vid kartellregisteravdelningen mot en förste aktuarie i Ae 21, uppflyttning
av registratorstjänsten från Ae 9 till Ae 10 samt uppflyttning av en
kontor sbiträdestjänst vid publiceringssektionen till en kanslibiträdest jänst
i Ae 7. — Beträffande personalsituationen vid statistiska byrån har nämnden
i sin petitaskrivelse för budgetåret 1961/62 anfört följande;

Vad angår den statistiska byrån kämpar denna med alldeles speciella
svårigheter, när det gäller rekryteringen av personal med teoretisk och
praktisk statistikerutbildning. Antalet statistiker med erforderlig utbildning
är mycket begränsat och staten har här att konkurrera med försäkringsbolag,
banker, industrier m. fl., vilka genom att erbjuda bättre lönevillkor
ha övertaget. För pris- och karlellnämndcns del har även uppbyggnaden
av det statliga centrala statistikverket bidragit alt ytterligare öka
svårigheterna, enär de unga statistiker, som söka statstjänst, synas föredraga
detta verk med dessa större urval av befordringstjänster framför en
mindre institution av nämndens typ. Såsom exempel på nämndens rekryteringsbekymmer
på föreliggande område kan nämnas, att byrån sedan en
längre tid har två amanuenstjänster lediga, som nämnden trots alla bemödanden
icke lyckats besätta. Enligt nämndens uppfattning bör emellertid
frågan om statistikertjänsterna hos nämnden prövas i samband med kommittéarbetet.
Sannolikt torde det bli nödvändigt att föreslå vissa uppflyttningar
i högre lönegrader, om nämndens behov av arbetskraft av detta slag
skall kunna tillgodoses.

54

Kungi. Maj. ts proposition nr 86 år 1961

Med anledning av vad sålunda anförts och de ökade krav på statistiskt
arbete, som den tilltänkta utvidgningen av de övriga byråernas verksamhet
kommer att ställa, har nämnden framfört följande önskemål om tjänsteutbyten
och lönegradsuppflyttningar vid statistiska byrån, nämligen dels utbyte
av två amanuenstjänster mot två förste aktuarietjänster i Ae 23 resp.
Ae 21, dels uppflyttning av byråinspektör stjänsten i Ae 19 till förste byråinspektörstjänst
i Ae 21, av en assistenttjänst i Ae 17 till byråinspektörstjänst
i Ae 19, av en kontoristtjänst i Ae 9 till kansliskrivaretjänst i Ae 10 samt
av tre kontorsbiträdestjänster till kanslibiträdestjänster i Ae 7. — Slutligen
har för byråerna gemensamt föreslagits lönegradsuppflyttning av fyra
assistenttjänster från Ae 15 till Ae 17.

Kommitténs förslag om nya tjänster samt de tillstyrkta utbytena av tjänster
och lönegradsuppflyttningar har för budgetåret 1961/62 beräknats medföra
en ökning av kostnaderna för avlöningar med 465 600 kr och för omkostnader
81 000 kr, varav 39 000 kr är kostnader av engångsnatur.

Vid om buds mannaämbetet för näringsfrihetsfrågor
är — förutom ombudsmannen — anställda en byråchef i Be 1, två byrådirektörer
i Ae 26 resp. Ae 24, en förste byråsekreterare i Ae 23, två amanuenser,
en kontorist i Ae 9 samt två kanslibiträden i Ae 7. Arbetsuppgifterna
är fördelade på tre rotlar. På byråchefens rotel faller i första hand
större och mera invecklade konkurrensbegränsningsärenden. Den ene byrådirektören
omhänderhar i huvudsak konkurrensbegränsningsärenden grundade
på anmälningar från enskilda företagare samt ämbetets administrativa
ärenden. På den andre byrådirektören ankommer att handlägga i första
hand sådana ärenden, som kan betecknas såsom prisärenden, och därmed
sammanhängande frågor. Förste byråsekreteraren anlitas främst på roteln
för prisärenden och amanuenserna biträder på de övriga båda rotlarna.

Den förordade utvidgningen av pris- och kartellnämndens undersökningsverksamhet
anses komma att medföra en ökning av arbetet vid ämbetet. Det
föreligger därför enligt kommitténs uppfattning behov av en förstärkning
på förste byråsekreterareplanet med två tjänster, i första hand avsedda
för befattningshavare med ekonomisk utbildning. En dylik förstärkning
skulle bidra till en önskvärd avlastning av vissa mindre ärenden från de
tre rotelinnehavarna, vilka därvid kunde erhålla bättre möjligheter att mera
koncentrerat ägna sig åt större och svårare ärenden, samt möjliggöra för
ämbetet att i större utsträckning än hittills utföra förberedande undersökningar
beträffande i kartellregistret redovisade eller eljest kända konkurrensbegränsningar.
Kommittén föreslår alltså att personalen vid ämbetet
förstärks med två förste byråsekreterare i Ae 23.

Enligt kommitténs mening framstår det som en brist att ombudsmannaämbete!
icke bar tillgång till tillräckligt kvalificerad företagsekonomisk expertis.
Det framhålls därför såsom önskvärt att förutsättningar skapas för
att till ämbetet knyta en företagsekonom med erfarenhet från exempelvis
något av de företagsekonomiska utredningsinstituten och med viss erfaren -

55

Kungl. Maj:ts proposition nr 86 år 1961

het från praktisk verksamhet inom näringslivet. En dylik befattningshavare
skulle bl. a. kunna bidra med bedömning från företagsekonomisk synpunkt
av de hos ämbetet anhängiga ärendena, verkställa vissa förberedande utredningar
angående områden eller branscher, inom vilka konkurrensbegränsande
företeelser finnes eller kan förmodas förekomma, ävensom dra upp
de närmare riktlinjerna i fråga om större utredningar. För att en tillräckligt
kvalificerad kraft skall kunna förvärvas anses den åsyftade befattningen
böra inplaceras i byråchefslönegraden. Med hänsyn till att vissa
problem lär kunna möta beträffande det lämpligaste personvalet, anser
kommittén emellertid det vara en god lösning om ett särskilt expertanslag
på 43 000 kr beviljas, med rätt för ombudsmannen att utnyttja detta anslag
till avlöning av en eller eventuellt flera till ämbetet mera tillfälligt knutna
företagsekonomiska experter.

Även vid ombudsmannaämbetet föreslås vissa lönegradsuppflyttningar,
vilka bl. a. motiveras med att en utvidgning av undersökningsverksamheten
kommer att medföra en ökning av antalet ärenden hos ämbetet, som intar en
nyckelposition i den tredelade organisationen. Kommittén finner det sålunda
skäligt, att ombudsmannatjänsten höjes från Be 4 till Be 5 samt att byrådirektörstjänsten
i Ae 26 höjes till byråchefstjänst i Be 1; härvid hänvisas
också till priskontrollutredningens uttalanden och förslag i förevarande hänseenden.
Vidare föreslår kommittén uppflyttning av den andra byrådirektörstjänsten
från Ae 24 till Ae 26 samt uppflyttning av kontoristtjänsten i Ae
9 till kansliskrivaretjänst i Ae 10.

Vad kommittén sålunda föreslår i fråga om nya tjänster och lönegradsuppflyttningar
vid ombudsmannaämbetet beräknas för budgetåret 1961/62
medföra en ökning av lönekostnaderna med 118 900 kr och av omkostnaderna
med 10 900 kr, varav 4 400 kr är engångskostnader.

Slutligen tillstyrker kommittén av båda myndigheterna gjorda framställningar
om ordinariesättning av vissa tjänster.

Den totala kostnaden vid ett genomförande av kommitténs förslag
— inklusive det tidigare omnämnda anslaget till konsumentrådet —
anges för nästa budgetår till 827 000 kronor, varav drygt 193 000 kronor utgör
kostnader av engångskaraktär.

Remissyttrandena

I överensstämmelse med sin uppfattning om behovet av effektivare prisövervakning
och sättet för förverkligandet härav biträder främst flertalet
myndigheter och löntagarorganisationer i princip kommitténs förslag om
personell upprustning medan de flesta näringsorganisationer och handelskammare
ställer sig avvisande. Som de olika remissorganens allmänna inställning
tidigare redovisats, återges här endast särskilt angivna synpunkter
på föreslagna personalförstärkningar m. m.

I det av Tjänstemännens centralorganisation ingivna yttrandet av Stats -

5(3 Kungl. Majrls proposition nr 86 ur 1961

tjänstemannaförbundet förordas en kraftigare förstärkning av pris- och
k a r t e 11 n ä m n d e n än den av kommittén föreslagna. Statstjänstemannens
riksförbund uttalar sig likaså för en ytterligare förstärkning.

Kommitténs förslag biträdes helt av ombudsmannaämbetet för näringsfrihetsfrågor
och av nämndens styrelse. Sveriges akademikers centralorganisation
har intet att erinra mot förslaget. — Ombudsmannaämbetet anser
det ofrånkomligt att de föreslagna och av ämbetet tillstyrkta effektivitetsfrämjande
åtgärderna måste föranleda en icke ringa utökning av personalen,
om de skall kunna förverkligas i avsedd utsträckning, och finner därför
de föreslagna förstärkningarna vara i hög grad önskvärda. — Pris- och
kartellnämndens styrelse understryker, att verksamheten på olika områden
starkt hämmats till följd av otillräckliga resurser, något som redan tidigt
stått klart för nämnden och föranlett framställningar om personalförstärkningar.

Flera till kommittéförslaget positivt inställda remissinstanser — hland
dem näringsfrihetsrådet, statskontoret, länsstyrelserna i Västmanlands och
Norrbottens län, försäkringsinspektionen, Kooperativa förbundet och Landsorganisationen
i Sverige — anser sig icke kunna i detalj bedöma kommitténs
konkreta förslag. — Försäkringsinspektionen betonar helt allmänt vikten
av att de på pris- och konkurrensområdet verksamma organen, vilka skall
tillvarata konsumenternas intressen, utrustas med tillräckliga resurser. Utredningar
av det slag det här gäller är enligt inspektionens erfarenheter
ofta synnerligen arbetskrävande och ställer stora anspråk på personalens
kvalifikationer. Kraven på arbetets kvalitet måste ställas desto högre, om
utredningsresultaten skall läggas till grund för en till allmänheten riktad
information. — Skall de uppdragna riktlinjerna för en intensifierad verksamhet
kunna följas, vilket synes nödvändigt om en effektiv prisövervakning
skall upprätthållas, måste enligt landsorganisationen de resurser som
erfordras för att utföra detta arbete ställas till nämndens förfogande. Även
om alla möjligheter till rationaliseringar tillvaratas och en lång tidsplan för
verksamheten kontinuerligt göres upp, synes ej den föreslagna aktiviseringen
kunna ske med bibehållande av nuvarande organisationsram utan en
viss personalökning torde vara oundviklig. — Då kommittén funnit organisationen
otillräcklig för den åsyftade intensifieringen av övervakningen, vill
statskontoret icke framställa någon erinran mot en förstärkning av densamma.
Nödvändigheten av eu förstärkning i avsedd omfattning undandrar sig
dock ämbetsverkets bedömande.

Konjunkturinstitutet framhåller, att möjligheterna att med nuvarande system
nå beaktansvärda resultat naturligtvis är mycket intimt knutna till
både inriktningen, kvaliteten och omfattningen av utredningsarbetet. Från
dessa synpunkter är alltså de föreslagna resursförstärkningarna motiverade
som ett led i politikens effektivisering. Institutet vill dock inte underlåta
att peka på den mycket stora knapphet som sedan länge råder och kan förväntas
fortsätta att råda i fråga om tillgången på personal, som är tillräckligt
skolad i ekonomisk och statistisk analys för att med framgång kunna

57

Kungl. Maj.ts proposition nr 86 år 1961

genomföra undersökningarna. Med hänsyn till rådande arbetskraftssituation
bör därför en utbyggnad komma till stånd endast i den mån det visas,
att den forsknings- och utredningsverksamhet på andra områden, som härigenom
skulle omöjliggöras, skulle vara mindre nyttig än verksamheten inom
pris- och kartellnämnden och ombudsmannaämbetet.

Även länsstyrelsen i Västmanlands län, som väl finner det angeläget att
viktiga undersökningsbehov inte eftersättes på grund av brist på arbetskraft
med erforderliga kvalifikationer, påtalar den betydande knappheten på företagsekonomisk
expertis och anser att man med hänsyn härtill knappast
torde komma ifrån att göra en behovsavvägning. — Delegationen för statistikfrågor
— vars arbete med omorganisationen av den statliga statistikproduktionen
m. m. kan komma att få organisatoriska konsekvenser även
med avseende på pris- och kartellnämndens statistiska verksamhet — understryker
också betydelsen av en angelägenhetsavvägning mellan föreslagna
utvidgningar och andra statliga arbetsuppgifter, som kräver liknande arbetskraft.
Delegationen betonar därjämte vikten av att vid en eventuell utvidgning
av nämndens verksamhet organisationen icke bindes på ett sådant
sätt att en kommande omprövning av densamma försvåras.

Vid bedömningen av personalbehovet hos nämnden bör enligt näringsfrihetsrådet
även beaktas sådana synpunkter som en rationell inriktning av
undersökningarna och därmed en effektiv användning av de förefintliga
personalresurserna ävensom storleken och användningen av personalen vid
de lokala priskontoren.

Länsstyrelsen i Stockholms län ställer sig tveksam till huruvida så avsevärda
personalförstärkningar som de föreslagna kan vara oundgängligen erforderliga
i dagens läge. Såväl allmänna besparingssträvanden som bristen
på för ändamålet lämpad, kvalificerad arbetskraft talar för stark återhållsamhet
vid utökningen av personalstaterna.

Sveriges lantbruksförbund, Riksförbundet landsbygdens folk och Svenska
landsbygdens kvinnoförbund delar visserligen i princip kommitténs uppfattning
om behovet av en effektivare prisövervakning, men har likväl intryck
av att förslaget om personalförstärkningar går utöver det rimliga.
Lantbruksstyrelscn uttalar liknande synpunkter.

Olika näringsorganisationer och handelskammare m. fl. — bland dem
grossistförbundet, köpmannaförbundet, industriförbundet och arbetsgivareföreningen,
hantverks- och industriorganisationen, ICA, försäljnings- och
reklamförbnndet, industriföreningen, högerns kvinnoförbund samt flertalet
handelskamrar — avvisar, såsom redan nämnts, kommitténs förslag icke
endast därför att de anser en utvidgad verksamhet omotiverad utan även
därför att de finner ramen för den nuvarande organisationen tillräcklig för
genomförandet av nödiga arbetsuppgifter. Behov av personalförstärkning
med därav föranledda dryga kostnader föreligger med andra ord icke.

De synpunkter, som i allmänhet anföres mot en personalförstärkning inom
pris- och kartellnämnden, kan sägas komma till uttryck i det av Skånes
handelskammare avgivna yttrandet, där det bl. a. heter:

58

Kungl. Maj. ts proposition nr 86 år 1661

Enligt handelskammarens åsikt borde pris- och kartellnämnden tills vidare
kunna klara sina arbetsuppgifter med de organisatoriska resurser som
står till förfogande. Att uppmärksamma är, att nämnden fick en betydande
personalförstärkning så sent som i fjor. Denna förstärkning motiverades
med de arbetsuppgifter, som omsättningsskattens ikraftträdande skapade.
Sedan dessa arbetsuppgifter numera i huvudsak slutförts borde den personal,
som varit sysselsatt med hithörande uppgifter, kunna tagas i anspråk
för den övriga verksamheten. En fortsatt utbyggnad av organisationen finner
handelskammaren icke vara motiverad. I nuvarande läge måste icke
minst omtanken om statens finanser och om skattebetalarna mana till återhållsamhet
när det gäller nya utgifter. Även med tanke på nödvändigheten
av att landets samlade arbetskraftresurser får bästa produktiva användning
är det angeläget att ansvällningen av den statliga administrationen på
mindre produktiva områden hålles tillbaka, när så utan olägenhet kan ske.
Om det möter svårigheter för pris- och kartellnämnden att fullgöra sina prisövervakande
uppgifter inom nuvarande organisationsram, borde övervägas
att begränsa verksamheten till väsentliga varuområden. I branscher där
stark konkurrens råder borde man lämpligen blott stickprovsvis följa utvecklingen
för att i stället koncentrera verksamheten till avsnitt, där konkurrensbegränsningar
förekommer, vilka motiverar en mera intensiv övervakning.
Mot handelskammarens negativa inställning i denna del kan invändas,
att den personalförstärkning som ifrågasatts dock är relativt obetydlig
och icke spelar någon roll i större administrativt sammanhang. Enligt
handelskammarens mening får frågan icke betraktas på detta sätt; den
har betydligt vidsträcktare principiella aspekter.

Några av de remissorgan, som i princip gått emot kommitténs allmänna
uttalanden och förslag, vill icke helt motsätta sig en viss förstärkning av
organisationen. Inköpscentralernas aktiebolag ICA framhåller sålunda, att
i den mån pris- och kartellnämnden delar kommitténs uppfattning att resurserna
är otillräckliga så förordas att tillräckliga resurser ställes till
nämndens förfogande för ett tillfredsställande bedrivande av verksamheten
i nuvarande former. Utbyggnaden bör emellertid på lämpligt sätt begränsas.
— Gotlands handelskammare vill ej motsätta sig en rimlig utökning av personalen
men anser förutsättningar saknas för någon större utbyggnad av
organisationen. — Sveriges industriförbund och Svenska arbetsgivareföreningen
samt Stockholms handelskammare har intet att erinra mot att lönegradsuppflyttningar
och liknande åtgärder vidtas, om detta kan underlätta
för nämnden att förvärva och behålla kvalificerad personal.

En detaljgranskning av förslaget om nya tjänster in. in. vid pris- och kartellnämnden
har verkställts av nämndens stgrelse, statens lönenämnd och
Statstjänstcmannaförbandet.

Pris- och kartellnämndens stgrelse betonar inledningsvis vikten av att en
personalförstärkning avvägs så, att balans åstadkommes mellan tillgängliga
personalresurser för olika arbetsuppgifter. Styrelsen anser det uppenbart
att en betydande personalförstärkning krävs för den av kommittén föreslagna
väsentligt utvidgade undersökningsverksamhet som närmast rör prissättningen
— riktprisundersökningar, regionala undersökningar, inventering
av andra konkurrensbegränsningar än kartellavtal. I första hand torde

59

Kungi. Maj.ts proposition nr 86 år 1961

den extra personal som nämnden tillfördes för ett år sedan böra tagas i anspråk
härför och knytas fastare till nämnden. I likhet med kommittén anser
styrelsen emellertid denna förstärkning otillräcklig. Hur stor förstärkningen
i övrigt behöver vara beror bl. a. på den takt och den omfattning, i
vilken de utvidgade undersökningarna anses böra drivas. Om samtliga uppgifter
skall på en gång upptagas av nämnden och bedrivas med av kommittén
antydd intensitet, torde den föreslagna förstärkningen med en tjänsteman
i 23 lönegraden vara otillräcklig. Vid sina överväganden av frågan,
huruvida ytterligare personalförstärkning är nödvändig, har styrelsen emellertid
även beaktat de möjligheter till förskjutningar inom verksamheten
och de omdispositioner av personalen, som kan göras. Bl. a. synes man, att
döma av erfarenheterna under den senaste tiden, kunna räkna med en viss
minskning av antalet utredningar rörande fall av leveransvägran. Vidare
torde man, såsom kommittén även antytt, kunna förvänta att en prisövervakning
av det slag, som aktualiserades i samband med införandet av den
allmänna varuskatten, i fortsättningen icke kommer att erfordras i samma
omfattning. Under dessa förutsättningar finnes vissa möjligheter till omdisponering
av den nuvarande personalen och med beaktande härav har styrelsen
icke ansett sig böra f. n. föreslå någon utökning utöver den av kommittén
föreslagna. Detta ställningstagande är emellertid, betonar styrelsen, betingat
av angivna förutsättningar beträffande frekvensen av leveransvägransfall
samt behovet av allmän prisövervakning av samma slag som varuskatteundersökningarna.
— Den byrå, som har att utföra undersökningar
rörande konkurrensbegränsningar, tages till större delen i anspråk för av
ombudsmannaämbetet begärda undersökningar. Den föreslagna förstärkningen
med en arbetsgrupp på tre personer, två förste aktuarier i Ae 23
resp. Ae 21 samt en amanuens, är därför angelägen. — Det är likaså angeläget
att den avdelning, som utför lönsamhetsundersökningar och som f. n.
utgöres endast av en arbetsgrupp på fyra personer, förstärkes. Med hänsyn
till att detta slags undersökningar är särskilt arbetskrävande framstår den
föreslagna förstärkningen med en byrådirektör i Ae 24 (alternativt en förste
aktuarie i Ae 23), två förste aktuarier i Ae 23 resp. Ae 21, två assistenter i
Ae 17 samt ett kanslibiträde i Ae 7 som nödvändig och styrelsen fäster stort
avseende vid att chefen för avdelningen får byrådirektörs tjänsteställning.
— Vad gäller kartellregisteravdelningen utfördes de arbetsuppgifter, som
åvilar denna och första utredningsbyrån, intill år 1957 av monopolutredningsbyrån,
vilken de senaste åren hade en personal på 23 personer. Kartellregisteravdelningen
och första byrån består nu av (3 -j- 15 =) 18 personer.
Den minskning med fem tjänster som sålunda skett har väsentligen drabbat
kartellregistreringen. Den av kommittén föreslagna förstärkningen av avdelningen
genom inrättandet av eu ny amanuenstjänst och uppflyttande av
den nuvarande amanuenstjänsten till en förste aktuarietjänst i Ae 21, vilket
sammantaget innebär endast inrättandet av en förste aktuarietjänst,
finner styrelsen vara blygsam. — Styrelsen understryker vikten av att chefen
för den föreslagna upplysningssektionen får en tillräckligt hög lönc -

60

Kungl. Maj. ts proposition nr 86 år 1961

gradsplacering för att en verkligt kvalificerad kraft skall kunna förvärvas.
Verksamhetens utformning och dess betydelse för konsumenterna kommer
i hög grad att vara beroende av sektionschefens skicklighet och initiativkraft.
Lägre befattning än såsom byrådirektör i Ae 26 bör icke ifrågakomma.
Den föreslagna förstärkningen av sektionen med ytterligare tre personer
tillstyrkes, och styrelsen är ense med kommittén även om det lämpliga
i att två av befattningshavarna anställes mot arvode till dess närmare erfarenheter
erhållits av den utökade verksamheten. — Förstärkning av den administrativa
sektionen med en amanuenstjänst och en kanslibiträdestjänst
i Ae 7 är en följd av utökningen av personantalet vid nämnden och tillstyrkes.
— I fråga om lönegradsuppflyttningar m. in. anför styrelsen: Utöver

den lönegradsuppflyttning, som behandlats i det föregående, rör
det sig här om 14 lönegradsuppflyttningar och utbyten av tjänster, varav
åtta på den statistiska byrån. Den föreslagna utvidgningen av nämndens
verksamhet i olika avseenden, främst i fråga om undersökningsverksamheten,
kommer att medföra betydligt ökade krav på statistiska byrån, som
huvudsakligen tjänstgör som serviceorgan åt utredningsbyråerna. Det är
av vikt, att statistiska byrån dimensioneras på ett sådant sätt, att där inte
bildas en flaskhals i nämndens utredningsverksamhet. Lönegradsuppflyttningarna
och tjänsteutbytena vid statistiska byrån syftar bl. a. till att stärka
byråns möjligheter att anskaffa och behålla kvalificerad personal och
därmed öka dess effektivitet. Styrelsen vill i sammanhanget understryka vad
nämnden anfört i sin petitaskrivelse, vilket återgives i betänkandet (s. 174),
beträffande svårigheterna att till tjänster på amanuensplanet rekrytera
personal med teoretisk och praktisk statistikerutbildning. Vad gäller den
nu föreslagna lönegradsuppflyttningen av fyra assistenttjänster är denna
föranledd av att utökningen av undersökningsverksamheten för med sig
kvalificerat arbete på assistentplanet. De återstående två uppflyttningarna
avser dels registratorsbefattningen, som med hänsyn till verkets storlek synes
böra höjas en lönegrad, dels en kontorsbiträdestjänst på upplysningssektionen.
Med stöd av vad ovan anförts vill styrelsen understryka det angelägna
i att förevarande lönegradsuppflyttningar och tjänsteutbyten kommer
till stånd. Det bör i sammanhanget påpekas, att två av uppflyttningarna
är upptagna i Bilaga 2 till statsverkspropositionen 1961 under X huvudtiteln.

Avslutningsvis uttalar styrelsen, att den förordade personalförstärkningen,
som helt överensstämmer med vad kommittén föreslagit, bör ge en bättre
balans åt den utvidgade verksamheten, en balans som är synnerligen angelägen
för att undvika snedbelastningar i nämndens fortsatta verksamhet.

Statens lönenämnd anser att vad kommittén anfört i fråga om inrättandet
av tjänster vid pris- och kartellnämnden i allmänhet icke utgör tillräckligt
underlag för ett någorlunda tillförlitligt bedömande i lönehänseende.
Sålunda kan lönenämnden icke avgöra, huruvida den tilltänkta löneställningen
för den tjänst — förste aktuarie i Ae 23 — som närmast avses för
analyser av pris- och marginalutvecklingen får anses acceptabel. Samma är
förhållandet beträffande arbetsgruppen för undersökning av konkurrensförhållanden.
Ej heller kan bedömas, huruvida ett genomförande av kommit -

61

Kungl. Maj. ts proposition nr 86 år 1061

téns förslag i fråga om extrapersonal bör medföra några konsekvenser beträffande
lönegradsplaceringen. Lönenämnden kan icke tillstyrka högre lönegradsplacering
än A 23 (förste aktuarie) för den högsta föreslagna tjänsten
avsedd för lönsainhetsundersökningar men har ingen erinran mot inrättandet
av ytterligare två föreslagna tjänster såsom förste aktuarie i Ae 23
resp. Ae 21. Vad angår de båda föreslagna assistenttjänsterna i Ae 17 påpekas,
att vid nämndens tillkomst samtliga assistenttjänster placerades i A 15
utom en på kontrollsektionen, beträffande vilken särskilda förhållanden motiverade
lönegrad A 17. Utöver sistnämnda tjänst finnes f. n. ytterligare
två assistenttjänster i 17 lönegraden men dessa har inrättats genom ombildande
av två amanuenstjänster till assistenttjänster. Lönenämnden kan
icke finna, att kommittén förebragt några skäl för högre placering än A 15
för de föreslagna nya assistenttjänsterna. Nämnden finner det ytterst
vanskligt att bedöma frågan om löneställningen för chefen för upplysmngssektionen
men vill med hänsyn till i betänkandet anförda skäl icke motsätta
sig den föreslagna lönegradsplaceringen i Ae 26. Kansliskrivartjänsten
kan icke tillstyrkas utan lönenämnden anser kanslibiträdestjänst i lönegrad
7 tillräcklig för ifrågavarande arbetsuppgifter. I fråga om lönegradsuppflyttningarna
kan lönenämnden tillstyrka önskemålen om uppflyttning av
en byråinspektör stjänst i Ae 19 till förste byråinspektör i Ae 21 samt en
kontoristtjänst i Ae 9 till kansliskrivartjänst i Ae 10.

Såsom förut antytts anser Statstjänstemannaförbundet en personalförstärkning
utöver den av kommittén föreslagna vara erforderlig. Föibundcts
utförligt motiverade yttrande utmynnar i förslag om inrättande av ytterligare
sju tjänster på assistent- och kansliskrivarplanet samt lönegradsuppflyttning
av ytterligare tio tjänster.

Beträffande personalen vid ombudsmannaämbete! för
näringsfri hetsfrågor anför ämbetet:

I fråga om den av kommittén föreslagna utökningen av ombudsmannaämbetets
personal vill ämbetet starkt understryka behovet av den föreslagna
förstärkningen med två förste byråsekreterare i Ae 23 för befattningshavare
med ekonomisk utbildning. Med hänsyn till arten av ämbetets goromål
och det självständiga arbete, för vilket dessa befattningshavare avses,
är det enligt ämbetets uppfattning nödvändigt, att befattningshavarna i
fråga har goda ekonomiska kvalifikationer och viss kännedom om näringslivets
förhållanden. Den föreslagna löneställningen anser ämbetet vara
ofrånkomlig. Beträffande det av kommittén framlagda förslaget om ett särskilt
sakkunniganslag för ekonomisk expertis vill ämbetet helt instamma
i vad kommittén härutinnan anfört. Möjligheten för ämbetet att i ärenden
av större ekonomisk betydelse, som nödvändiggör ställningstagande till
olika, ofta svårbedömbara företagsekonomiska avgöranden kunna anlita
kvalificerad ekonomisk sakkunskap synes otvivelaktigt komma att medföra
en väsentlig fördel för ämbetets verksamhet. De av kommittén föreslagna
lönegradsuppflyftningarna beträffande vissa tjänster inom ämbetet anser
ämbetet vara väl motiverade och vill tillstyrka att de genomföres.

Med hänsyn lill den nyckelställning som ombudsmannaämbete! intar i
systemet för motverkande av samhällsskadlig konkurrensbegränsning för 5

liihamj till riksdagens protokoll 1961. I samt. Nr SO

62

Kungl. Maj:ts proposition nr 86 år 1961

ordar Kooperativa förbundet reservationslöst förslaget i syfte att slärka ämbetets
personella resurser. Ett accepterande härav är enligt förbundet av
väsentlig betydelse för den effektivisering av åtgärderna mot samhällsskadlig
konkurrensbegränsning, som kommittén jämlikt sina direktiv haft att
överväga. — Också landsorganisationen instämmer helt i kommitténs förslag
och betonar att en förstärkning speciellt ifråga om ekonomisk expertis
framstår som i hög grad behövlig.

Även en del remissorgan, som eljest är emot en utbyggnad av organisationen,
uttalar sig för kommitténs förslag på denna punkt. Skånes handelskammare,
som har det intrycket att ämbetet är underbemannat, vill varken
motsätta sig inrättandet av de två nya tjänster som föreslås eller de föreslagna
lönegradsuppflvttningarna. — Östergötlands och Södermanlands
handelskammare har intet att erinra mot att ämbetet tillföres företagsekonomisk
expertis i den mån brist härvidlag kan anses föreligga och menar
att ämbetets egen uppfattning i detta hänseende får tillmätas avgörande betydelse.
— Ej heller grossistförbundet, handelskammaren i Göteborg och
handelskammaren i Geflc har något att erinra mot att ämbetet ges möjlighet
att anlita företagsekonomisk expertis. — Sveriges hantverks- och industriorganisation
framställer ej någon erinran mot åtgärder, som syftar till
att garantera kvalificerade befattningshavare hos ämbetet, och mot en måttlig
förstärkning, därest uppgifterna i fortsättningen skulle motivera detta.
— Svensk industriförening, som anser de statliga pris- och konkurrensorganen
kunna klara sina arbetsuppgifter med tillgänglig personal, kan dock
möjligen tänka sig en viss förstärkning av ombudsmannaämbetets resurser.

Statskontoret framhåller, att vad som föreslagits beträffande oinbudsmannaämbetet
synes bereda personalen där en löneställning, som i jämförelse
med personalen hos pris- och kartellnämnden ter sig förhållandevis hög.

Enligt statens lönenåmnd bör för de arbetsuppgifter, som avses skola förknippas
med de föreslagna förste byråsekreterartjänsterna i Ae 23 ej inrättas
tjänster i högre lönegrad än A 21. Nämnden kan icke finna tillräckliga
skäl att tillstyrka uppflyttning i förevarande sammanhang av ombudsmannatjänsten,
byrådirektörstjänsterna och kontoristtjänsten.

Pris- och kartellnämndens stgrelse och ombudsmannaämbete understryker
starkt angelägenheten av ordinariesättning av personal i viss
utsträckning.

Departementschefen

Gällande ordning på pris- och konkurrensområdet bygger på uppfattningen
att under normala förhållanden en fri konkurrens bäst gagnar en
för konsumenterna och samhället fördelaktig prisutveckling. I enlighet
härmed har de statliga åtgärderna inriktats på en konkurrensfrämjande
verksamhet med möjligheter till ingripanden mot skadliga konkurrensbegränsningar
jämte prisövervakning och konsumentupplysning. Även om
konkurrensen mellan företagarna på de flesta områden torde vara tillfreds -

63

Kungl. Maj. ts proposition nr 86 år 1961

ställande, saknas icke företeelser, vilka innebär att den fria prisbildningen
sättes ur spel och kan medföra oskäliga priser. .lag har i utredningsdirektiven
bl. a. pekat på olika fall av leveransvägran samt på riktprissystemet
och dess verkningar. Det är därför av vikt att de myndigheter som är verksamma
på detta område, kan arbeta effektivt. Den nu verkställda utredningen
har i och för sig icke givit vid handen, att erfarenheterna av del
nuvarande systemet skulle vara ogynnsamma. Däremot har klart framgått,
att till följd av otillräckliga resurser undersöknings- och upplysningsverksamheten
icke kunnat bedrivas i önskvärd omfattning. Rimliga ansträngningar
måste göras för att avhjälpa bristerna och bättre utnyttja de möjligheter,
som gällande lagstiftning och administrativa ordning erbjuder.
En personell upprustning bedömer jag i detta läge som det mest angelägna
för att underlätta en skärpning av prisövervakningen, för att effektivisera
åtgärderna mot konkurrensbegränsningar och för att öka konsumenternas
prismedvetande.

Innan jag behandlar olika önskemål och förslag rörande undersökningsoch
upplysningsverksamheten, skall jag beröra vissa av kommittén upptagna
och för verksamheten betydelsefulla tillämpningsfrågor in. m.

Kommittén bär — vilket vid remissbehandlingen noterats med tillfredsställelse
— • avvisat tanken på att genom lagändringar utsträcka företagarnas
upp giftsskyldighet samt registreringsverks
a in hete n, exempelvis genom obligatorisk skyldighet att lämna uppgifter
till kartellregistret, förhandsanmälan av horisontella riktpriser, registrering
av vertikala prisrekommendationer och skyldighet att utan anmaning
anmäla prishöjningar. Efter att närmare ha utvecklat sin syn på
dessa olika spörsmål konstaterar kommittén sammanfattningsvis, att effektiviseringsönskemålen
bättre kan tillgodoses genom ökade resurser för
pris- och kartellnämndens registrerings-, undersöknings- och upplysningsverksamhet
än genom nya och vidgade former av obligatorisk uppgiftsskyldighet.
Ehuru jag skulle kunna tänka mig en viss skärpning av uppgiftsskyldighetslagens
regler, anser jag mig i allt väsentligt kunna biträda
kommitténs synpunkter. Jag vill då särskilt betona angelägenheten av att
det i lagen stadgade anmaningsförfarandet i praktiken tillämpas mera vidsträckt
än vad hittills synes ha varit fallet. Redan i samband med lagens
tillkomst framhöll jag, att myndighetens befogenhet att bestämma omfattningen
av uppgiftsskyldigheten i varje särskilt fall och att meddela närmare
anvisningar om sättet och tiden för skyldighetens fullgörande borde
innefatta möjlighet att föreskriva icke blott att uppgift om visst förhållande
skulle lämnas inom angiven tid utan också exempelvis alt uppgifter
skulle lämnas vid bestämda tidpunkter under eu viss tidsperiod eller då
viss omständighet, t. ex. ändring av priset på angiven vara, inträffade. Det
av kommittén förordade förfaringssättet, vilket icke från något remisshåll
utsatts för kritik, synes ligga helt i linje med den av mig sålunda hävdade
meningen. Självfallet är det av vikt att eu avvägning sker från myndighetens
sida med avseende på behov och angelägenhctsgrad beträffande olika

64

Kungl. Maj:ts proposition nr 86 år 1961

uppgifter och med aktgivande på bestämmelsen att företagare vid fullgörande
av uppgiftsplikten icke onödigt betungas. Med ett så tillämpat anmaningsförfarande
som det av kommittén rekommenderade torde även
enligt min mening påtalade brister i det hittillsvarande systemet på ett tillfredsställande
sätt kunna avhjälpas. Vid sådant förhållande lär icke heller
i övriga ifrågasatta hänseenden något påtagligt behov av lagändringar
tillsvidare få anses föreligga.

Det av kommittén framförda förslaget om tillsättande av en expertg
rupp för att utröna möjligheterna att förbättra jämförbarheten mellan
skilda prisindexserier m. m. har vid remissbehandlingen livligt tillstyrkts.
Förslaget synes också mig välbetänkt, men då jag utgår ifrån att detta
samordningsspörsmål kommer att vederbörligen beaktas vid den pågående
omgestaltningen av det statliga statistikväsendet — vilket delegationen för
statistikfrågor i sitt yttrande förutskickat — torde något initiativ från
Kungl. Maj:ts sida f. n. icke erfordras.

Frågan om åtgärder mot oskälig prissättning har ingående
behandlats av kommittén, varvid med hänsyn till uttalanden i utredningsdirektiven
uppmärksamheten främst riktats på högstaprisstadgandet
i 21 § andra stycket konkurrensbegränsningslagen. En analys av lagbestämmelsen
—- vars tillämpning ännu icke varit aktuell -— och en genomgång
av i sammanhanget tänkbara konkurrensbegränsningssituationer har
enligt kommittén givit vid handen, att praktiskt taget alla fall av uppenbart
för hög prissättning kan bli föremål för åtgärder inom ramen för nuvarande
lagstiftning vid det ordinära förfarandet hos de näringsfrihetsvårdande
organen och i sista hand genom förordnande om högsta pris.
Dessa slutsatser har biträtts av i första hand de berörda myndigheterna,
näringsfrihetsrådet och ombudsmannaämbetet för näringsfrihetsfrågor. Jag
vill för egen del understryka att i det övervägande antalet fall av oskälig prissättning
den bakomliggande orsaken torde vara att finna i konkurrensbegränsning
av något slag. Därigenom är en för tillämpningen av högstaprisregeln
väsentlig förutsättning uppfylld. Det ligger i sakens natur, att vid
ingripanden mot oskälig prissättning praktiska svårigheter av skilda slag
kan uppkomma redan vid bedömandet av om ett pris är oskäligt eller ej,
när det gäller att fastslå om konkurrensbegränsning förekommit och i
samband med bevisföringen överhuvud. Vissa hithörande spörsmål har behandlats
i lagmotiven (prop. nr 148/1956), vilka delvis redovisats i betänkandet
och till vilka jag här tillåter mig hänvisa.

I likhet med kommittén och de remissinstanser, som yttrat sig på den
punkten, anser jag att frågan om eventuella ändringar i sekretessreglerna
på pris- och konkurrensområdet bör upptagas av offentlighetskommittén.
Denna tillsattes efter det prisövervakningskommittén erhållit sitt
uppdrag och har till uppgift att överse sekretesslagstiftningen i dess helhet
i såväl sakligt som formellt hänseende. Vad angår spörsmålet om att inom
de nuvarande lagreglernas ram åstadkomma önskvärd publicitet omkring

65

Kungl. Maj. ts proposition nr 86 år 1961

pris- och konkurrensfrågor anknyter jag liksom kommittén till mitt uttalande
i propositionen nr 148/1956. Jag hävdade där bl. a., att en publicering
av rena prisuppgifter eller av mera allmänna uppgifter, rörande exempelvis
en hel bransch, om marginalsättning, kostnader, vinstei m. m. icke
kunde anses lända företagare till sådant men att den vore otillåten enligt
sekretesslagen. Samtidigt framhöll jag dock, att försiktighet borde iakttas
vid namngivande av företagare i samband med offentliggörande av prisuppgifter
och att endast undantagsvis publicering borde ske av övriga angivna
uppgifter rörande viss företagare. Jag är emellertid ense med kommittén
om att denna försiktighet icke får överdrivas. Även enligt min mening
kan det sålunda vara fullt försvarligt att i mera uppseendeväckande
eller betydelsefulla fall ge offentlighet åt aktuella uppgifter. Enbart risken
för en ur företagarsynpunkt ogynnsam reaktion från konsumenternas sida
torde i regel icke böra anses som men i lagens bemärkelse och ej heller vara
skäl nog att underlåta publicering i dylika fall. Därest ett offentliggörande
av upplysningar om viss företagares affärs- eller driftförhållanden
verkligen kan lända honom till men, får dock publicering icke ske därför
att den ur allmän synpunkt ändock är motiverad. Är myndigheten av den
åsikten, att men för företagaren kan uppkomma, skall enligt gällande lag
Kungl. Maj :t ge sitt tillstånd till offentliggörandet. Jag har icke blivit övertygad
om att behov f. n. föreligger att till vederbörande myndighet delegera
denna rätt att bryta sekretesskyddet. Om inga nya skäl yppas, torde också
härvidlag resultatet av offentlighetskommitténs utredningsarbete böra avvaktas.

Till grund för de förslag om personalförstärkningar m. m., vari betänkandet
utmynnar, ligger kommitténs önskemål och förslag om en utvidgad
undersöknings- och upplysningsverksamhet.

Vad gäller undersökningsverksamheten har den, såsom
redan nämnts, i olika avseenden hämmats till följd av bristande lesurser.
I och för sig angelägna önskemål från myndigheternas sida har därmed icke
kunnat förverkligas. Jag är beredd att instämma i kommitténs, av åtskilliga
remissorgan biträdda uppfattning, att utredningsverksamheten bör utsträckas
till områden och förhållanden, vilka hittills icke kunnat tillräckligt
uppmärksammas, och att den i andra hänseenden bör intensifieras.
Med utgångspunkt från syftet med pris- och kartellnämndens undersökningsverksamhet
vill jag lör min del betona vikten av utökade och fördjupade
riktprisundersökningar, geografiskt avgränsade prisundersökningar
vilka är av särskild betydelse från upplysningssynpunkt — ytterligare lönsamhetsundersökningar
samt, icke minst, förordade utredningar om konkurrensförhållanden
i skilda sammanhang. Jag åberopar bär kommitténs
utförliga motiveringar samt remissuttalanden från pris- och kartellnämndens
styrelse och ombudsinannaämbetct för näringsfrihetsfrågor. Såsom
nämndens st\Telse påpekat är del också önskvärt alt undersökningsverksamheten
mera än vad som kunnat ske inriktas på produktionsledct och de
tidigare handelslcden.

66 Kungl. Maj. ts proposition nr 86 or 1961

Det är självfallet viktigt att eu noggrann planering av undersökningsverksamheten
på relativt lång sikt äger rum ävensom
att undersökningar i ärenden av stör aktualitet och betydelse fortast möjligt
utföres och redovisas. En val genomtänkt avvägning i fråga om verksamhetens
inriktning och former är nödvändig. Jag fäster stor vikt vid att
Undersökningarna i första hand tar sikte på ur allmän synpunkt betydelsefulla
områden och företeelser samt inriktas på väsentligheter. Såvida ej
särskilda skäl föreligger, torde anledning saknas att utföra detaljundersökningar
inom exempelvis områden, där en hård priskonkurrens är påtag ''ig Kommittén

har funnit samordningen av pris- och kartellnämndens
o ch näri ngsfri hetso in buds mannens verksamhet
i vad gäller planering och genomförande av olika undersökningar
vara ändamålsenlig. Härvid gjorda uttalanden föranleder icke något
yttrande från min sida.

Upplysningsverksamheten på prisområdet har ägnats den
största uppmärksamhet såväl i betänkandet som i remissyttrandena. På
det hela taget råder enighet både om behovet av en intensifiering av verksamheten
och om den skisserade uppläggningen av denna. En omfattande
konsumentupplysning utgör ett viktigt led i en effektiv prisövervakning.
Jag biträder i princip de synpunkter på konsumentupplysningens innehåll
och former som kommittén anfört. Av väsentlig betydelse är atl åstadkomma
eu objektiv och allsidig upplysning om pris, kvalitet och service. Detta
förutsätter ett nära samarbete mellan de statliga organ, som handhar olika
undersökningsuppgifter. Vad sedan angår sättet för vidarebefordran av
upplysningsmateriälet till konsumenterna är den förordade kontakt- och
serviceverksamheten i hög grad önskvärd. Naturligt nog måste de av kommittén
uppdragna riktlinjerna — vilka får uppfattas som exempel på vad
som må kunna göras — i praktiken närmare utformas. Man måste härvidlag
pröva sig fram. En förutsättning för att det åsyftade resultatet av konsumentupplysningen
skall nås är, att de förmedlande instanserna visar intresse
och aktivitet på området. De statliga organens huvuduppgift bör vara
att lägga fram ett vederhäftigt och för olika ändamål lämpligt utformat
gi undmatei ial, medan det normalt torde få ankomma på organisationer
och andra förmedlingsorgan att bearbeta och på skilda vägar föra ut informationerna
till konsumenterna.

Förslaget om att upplysningsverksamheten skall handhas av eu fristående
upplysningssektion, direkt underställd chefen för pris- och
kartellnämnden, förefaller mig välmotiverat. Ett intimt samarbete mellan
upplysningssektionen och i första hand utredningsbyråerna erfordras för
uppnående av bästa möjliga resultat av verksamheten. Att sektionen skall
objektivt utforma det vid utredningsarbetet framkomna materialet ligger
i öppen dag.

Behandlingen av pressmeddelanden och annat npplysningsmaterial
anser jag vara ett internt spörsmål, vilket bör lösas på sätt nämndens

67

Kungl. Maj. ts proposition nr 86 år 1961

styrelse finner lämpligast. Uppläggningen av upplysningsverksamheten för
framtiden kan emellertid, såsom kommittén framhållit, föranleda vissa ändringar
i instruktionen för nämnden.

Frågan om eu k onsumenttids k r i f t kommer enligt vad som upplysts
att behandlas av konsumentrådet i samband med andra spörsmål, vilka
sammanhänger med konsumentupplysningen i dess helhet.

Meningarna på remisshåll går isär beträffande kommitténs förslag om en
riksomfattande upplysningskampanj i prisfrågo r, avsedd att
utgöra upptakten till en mera brett upplagd och kontinuerlig aktiv isei ing av
upplysningsarbetet på området. Flertalet av de remissorgan, som yttrat sig
häröver, är emellertid avgjort positivt inställda till förslaget. Synnerligt intresse
har uttalats av studie- och folkbildningsförbunden, i vilkas regi kampanjen
skulle bedrivas. Jag biträder i stort sett vad i betänkandet anföits
och ämnar därför föreslå ett särskilt reservationsanslag av engångsnatur
på 150 000 kronor, att av statens konsumentråd för ändamålet fördelas
bland intresserade organisationer. Vid fördelningen av dessa medel torde
dock beaktas, att den planerade verksamheten kan behöva utsträckas utöver
studiesäsongen 1961/62.

Den förordade effektiviseringen av verksamheten på pris- och konkurrensområdet
förutsätter — även med iakttagande av möjliga rationaliseringsåtgärder
och en ändamålsenlig planering av arbetsuppgifterna — en
icke oväsentlig personalförstärkning vid pris- och kartellnämndc
n. För ett konsekvent genomförande av det system, som
valts för den statliga verksamheten på området, måste erforderliga resurser
stå till förfogande. Vid inrättandet av pris- och kartellnämnden framhöll
jag också (prop. nr 97/1956), att nämnden borde erhålla tillräckliga arbetskraftsresurser,
ehuru jag då med hänsyn till den återhållsamhet, som borde
iakttas vid inrättandet av nya permanenta organ, fann eu viss begränsning
av organisationen åtminstone till en början motiverad. Sedermera har nämnden
erhållit viss personalförstärkning, iramförallt i samband med införandet
av den allmänna varuskatten vid årsskiftet 1959/60, då en ökad prisövervakning
befanns nödvändig.

För ett genomförande av utökade och fördjupade undersökningar på prisområdet
— samtidigt som verksamheten i övrigt på detta område förutsättes
ha samma omfattning som hittills — är det enligt kommittén uppenbart
att viss personalförstärkning krävs. 1 sammanhanget framhålles, alt den
omfattande prisövervakningsverksamhet, som bedrevs i anslutning till införandet
av varuskatten, f. n. icke synes behöva bedrivas på samma intensiva
sätt som för ett år sedan. Viss del av den lör delta ändamål erhållna
personalen torde därför kunna tagas i anspråk för den utökade verksamheten.
Kommittén menar vidare, att extrapersonalen icke längre bör betraktas
som eu tillfällig personalförstärkning utan genom extraordinariesättning ges
en fastare anknytning till nämnden. Därutöver föreslås inrättandet av en
förste aktuarietjänst i 25 lönegraden, vars innehavare närmast skulle få till
uppgift att utföra analyser av pris- och marginalutvecklingen. .lag biträder

68

Kungl. Maj:ts proposition nr 86 år 1961

kommitténs synpunkter och föreslår alltså dels att elva Ag-tjänster, vilka
tillfördes nämnden i början av år 1960 och vilka behövs för den fortsatta
verksamheten, extraordinariesättes, dels ock att för det ovan angivna ändamålet
inrättas en tjänst som förste aktuarie i Ae 23 vid andra utredningsbyrån.

En utvidgning av undersökningarna beträffande konkurrensförhållanden
motiverar enligt kommittén en förstärkning av första utredningsbyrån med
en arbetsgrupp, bestående av två förste aktuarier, en i 23 och eu i 21 lönegraden,
samt en amanuens. Ehuru jag fäster särskilt avseende vid förevarande
undersökningsverksamhet, anser jag det här vara tillfyllest med två
nya tjänster. Jag föreslår inrättande av en tjänst som förste aktuarie i Ae 23
och en tjänst som amanuens i reglerad befordringsgång.

Den lönegradsuppflyttning av fyra assistenter från Ae 15 till Ae 17, som
kommittén enligt vad förut sagts tillstyrkt, har motiverats med att utökningen
av undersökningsverksamheten på nu nämnda områden för med sig
mera kvalificerat arbete på assistentplanet. Jag anser mig dock inte kunna
biträda framställningen i vidare mån än att jag föreslår lönegradsuppflyttning
av en assistenttjänst från Ae 15 till Ae 17.

Lönsamhelsundersökningar samt intäkts- och kostnadsanalyser bör bedrivas
i betydligt större omfattning än hittills. För att så skall kunna ske
föreslår kommittén sex nya tjänster, nämligen en byrådirektör i Ae 24 (alternativt
en förste aktuarie i Ae 23), en förste aktuarie i Ae 23, en förste
aktuarie i Ae 21, två assistenter i Ae 17 samt ett kanslibiträde. Enligt min
mening bör chefsskapet för den avdelning inom tredje utredningsbyrån,
som utför lönsamhetsundersökningar och i fortsättningen bör benämnas
utredningssektionen, utövas av en förste aktuarie i Ae 23. Utöver denna
tjänst föreslår jag, att ytterligare fyra tjänster inrättas vid sektionen, nämligen
en förste aktuarie i Ae 21, en assistent i Ag 17, en assistent i Ag 15 samt
ett kanslibiträde i Ag 7.

För karlellregisteravdelningen förordar kommittén eu förstärkning med
en amanuenstjänst, varjämte en av nämnden i den senaste petitaskrivelsen
yrkad uppflyttning av den nuvarande amanuenstjänsten till en förste aktuarietjänst
i Ae 21 tillstvrkes. Sammantaget innebär detta i realiteten förslag
om inrättande av en ny tjänst i 21 lönegraden. Med hänsyn härtill föreslår
jag att en tjänst som förste aktuarie i Ae 21 inrättas vid avdelningen,
vilken fortsättningsvis lämpligen bör benämnas kartellregistersektionen.

Den föreslagna utvidgningen av upplysningsverksamheten tarvar en betydande
personalförstärkning. Kommittén har föreslagit inrättandet av en
chefstjänst vid upplysningssektionen i lönegrad 26 samt en kansliskrivaretjänst
i lönegrad 10 ävensom ett anslag på 50 000 kr för arvodesanställning
av en redaktör ocli en assistent. Därjämte har tillstyrkts uppflyttning av en
tjänst som biträde i reglerad befordringsgång till kanslibiträde i Ae 7. Chefen
för sektionen bör, såsom kommittén framhållit, ha god journalistisk erfarenhet
och goda insikter i ekonomiska förhållanden samt även i övrigt uppfylla
högt ställda krav med tanke på den verksamhet det här är fråga om.

Kungl. Maj. ts proposition nr 86 år 1961

Jag föreslår att för ändamålet inrättas en tjänst med placering som byrådirektör
i högst lönegrad Ag 26. Vidare tillstyrker jag kommitténs förslag,
att en kunnig journalist med erfarenhet av konsumentupplysning och en
assistent anställes mot arvoden. För att möjliggöra detta föreslår jag, att
expertanslaget till nämnden höjes med 50 000 kr. Förslaget om inrättande
av en kansliskrivaretjänst vid sektionen tillstyrker jag i så måtto att jag
föreslår inrättandet av en tjänst som kanslibiträde i Ag 7. Den förordade
lönegradsuppflvttningen kan jag ej tillstyrka. Den av kommittén föreslagna
organisatoriska ändringen, innebärande att den nuvarande publiceringssektionen
utgår ur tredje utredningsbyrån och omvandlas till en direkt under
överdirektören sorterande upplysningssektion, torde biträdas.

Framställningarna om en förstärkning av den administrativa sektionen
med en amanuenstjänst och av skrivcentralen med en kanslibiträdestjänst
anser jag mig inte kunna biträda i vidare mån än att jag föreslår inrättandet
av en tjänst som kanslist i reglerad befordringsgång vid administrativa sektionen
och en tjänst som biträde i reglerad befordringsgång vid skrivcentralen.
Förslaget om uppflyttning av registratorstjänsten från Ae 9 till
Ae 10 torde lämnas utan bifall.

I fråga om statistiska byrån har från nämndens sida framhållits, att denna
tjänstgör som serviceorgan åt utredningsbyråerna och att det med hänsyn
härtill är av vikt att byråns möjligheter att anskaffa och behålla kvalificerad
personal stärkes. På grund härav har nämnden föreslagit åtta lönegradsuppflyttningar
och utbyten av tjänster vid byrån, vilka förslag i princip
tillstyrkts av kommittén. I detta sammanhang får jag hänvisa till att
chefen för civildepartementet i Bilaga 2 till årets statsverksproposition föreslagit
lönegradsuppflyttning av två av här ifrågavarande tjänster, nämligen
av en tjänst som assistent i Ae 17 till byråinspektör i Ae 19 och av eu
tjänst som biträde i reglerad befordringsgång till kanslibiträde i Ae 7. Dessa
förslag har numera antagits av riksdagen. Härutöver föreslår jag, att en
amanuenstjänst indrages vid statistiska byrån och ersättes med en tjänst som
förste aktuarie i Ae 23 samt att en tjänst som kontorist i Ae 9 uppflyttas
till kansliskrivare i Ae 10. Övriga lönegradsuppflyttningar anser jag mig
däremot icke kunna tillstyrka. Jag föreslår vidare, att tjänstebenämningen
för byråns fem kontrollanter och fyra distriktskontrollanter ändras till
assistenter samt att den nuvarande byråinspektören i Ae 19 flyttas från
byråns kontrollsektion till byråns allmänna del.

Den gjorda framställningen om ordinariesättning av vissa befattningar
vid nämnden kan jag icke biträda.

Sammanfattningsvis innebär mina ovan framförda förslag, alt vid prisoch
kartellnämnden inrättas 13 nya tjänster, att cxpertanslaget höjs för att
möjliggöra arvodesanställning av två personer för upplysningsverksamheten,
att utbyte av eu tjänst samt två lönegradsuppflyttningar utöver de
båda som upptagits i Bilaga 2 till årets statsverksproposition sker, samt att
de elva Ag-tjänsler, som tillfördes nämnden vid ingången av år 1960, extraordinariesättes.
Av de föreslagna nya tjänsterna är tre placerade i Ae 23 och

70

Kungl. Maj.ts proposition nr 86 år 196t

(vå i Ae 21, vilket bör göra det möjligt för nämnden att till utredningsbyråerna
knyta kvalificerade och för ändamålet lämpliga befattningshavare. —
För tredje utredningsbyrån förordas en ändring i organisatoriskt hänseende
av innebörd, att byrån i fortsättningen uppdelas på en utredningssektion,
en kartellregistersektion, en administrativ sektion samt skrivcentral och
expedition. Publiceringssektionen omvandlas till en fristående upplysningssektion.

Gentemot av mig nu förordade placeringar av tjänster i olika lönegrader
har vederbörande personalorganisationer inte haft något att erinra.

I en härvid fogad bilaga lämnas en översikt över nämndens nya organisation
med angivande av på vilka avdelningar de av mig föreslagna tjänsterna
f. n. synes böra placeras. Självfallet ankommer det på nämnden att flytta
personal mellan byråerna och att ändra organisationen inom byråerna i den
omfattning som finnes ägnad att öka effektiviteten eller eljest påkallad av
arbetsuppgifterna.

Förslagen innebär följande ökning av nämndens avlöningsanslag (grund -

1. Nya tjänster

1 byrådirektör.............högst

3 förste aktuarier ..............

2 förste aktuarier ..............

1 amanuens ....................

1 assistent......................

1 assistent ......................

1 kanslist ... ...................

2 kanslibiträden ................

1 biträde ......................

Ag 26
Ae 23
Ae 21

Af 15—-Ae 19
Ag 17
Ag 15

Af 9—Ae 13
Ag 7

Af 1—Ae 5

2. Lönegradsuppflyttningar m. m.

1 amanuens till förste aktuarie i Ae 23.....

1 assistent i Ae 17 till byråinspektör i Ae 19
1 assistent i Ae 15 till assistent i Ae 17
1 kontorist i Ae 9 till kansliskrivare i Ae 10
1 biträde i rb till kanslibiträde i Ae 7

3. ökning av expertanslaget

28 320
72 756
43 752

16 044

17 796
16 044
12 396
21 240

8 628

9 792
900
1 836
648
1 104
251 256
50 000

Vad gäller ombudsmannaä in betet för närings fri hetsfrågor
föreslår kommittén inrättandet av två nya tjänster som förste
byråsekreterare i 23 lönegraden samt ett särskilt anslag på 43 000 kr för
att möjliggöra anlitande av företagsekonomisk sakkunskap. Vidare föreslås
lönegradsuppflyttning av fyra tjänster vid ämbetet samt ordinariesättning
i viss omfattning.

Jag delar kommitténs uppfattning om nödvändigheten av en personell

71

Kungl. Maj. ts proposition nr 86 år 1961

förstärkning vid ämbetet och föreslår inrättandet av två tjänster som förste
byråsekreterare, varav en i Ag 23 och en i Ag 21. Beträffande anslaget för
anlitande av företagsekonomisk expertis finner jag skäligt tillstyrka, att
40 000 kr ställes till förfogande härför. Förslagen om lönegradsuppflyttning
och ordinariesättning har jag i förevarande sammanhang icke ansett
mig kunna biträda.

Anslag till statens pris- och kartellnämnd
Statens pris- och kartellnämnd: Avlöningar

Anslag Nettoutgift

kr kr

1959/60 ........... 1 649 500 1 677 200

1960/61 .......... 1 972 400

1961/62 (förslag)........: 2 526 000

Yrkanden

Nämnden anger (skr 31/8 1960) följande automatiska ändringar i fråga
om grundlönerna.

a) Merkostnader för av riksdagen (rskr 323/60) medgivna lönegrads uppflyttningar:

7 400 kr.

b) Lönereglering 1/7 1960 för tjänstemän på löneplan B: -j- 9 300 kr.

c) Automatiska lönegrads- och löneklassförändringar: —5 200 kr.

d) Minskat behov av medel till icke-ordinarie personal: —26 300 kr.
Sammanlagt innebär detta en minskning med (7 400 -}- 9 300 — 5 200 —
26 300 =) 14 800 kr.

Departementschefen

Vad nämnden sålunda angivit föranleder ej erinran från min sida. Vid
bifall till de förslag jag framlagt i det föregående tillkommer 251 300 kr
i ökade grundlöner och 50 000 kr i ökning av nämndens expertanslag. Vidare
tillkommer ökning av rörligt tillägg med 75 300 kr — utöver ökningen
härför med 185 200 kr för nuvarande personal — samt ökning av beloppet
avseende kompensation för höjda folkpensionsavgifter med 6 600 kr.

Avlöningsanslaget för budgetåret 1961/62 beräknas sålunda till (1 972 400
— 14 800 + 251 300 + 50 000 + 75 300 + 185 200 + 6 600 ==) 2 526 000
kr.

Statens pris- och kartellnämnd: Omkostnader

Anslag

Ncttoutgift

kr

kr

1959/60 ..............

...... 266 300

267 700

1960/61 ...............

...... 353 100

1961/62 (förslag) ......

72

Kungl. Maj:ts proposition nr 86 år 1961

Yrkanden

Nämnden föreslår (skr 31/8 1960) att anslaget för omkostnader minskas
med 28 600 kr enligt följande:

a) Reseersättningar: — 40 000 kr.

b) Expenser: — 3 600 kr.

c) Hålkortsbearbetning: 10 000 kr.

d) Publikationstryck: -(- 5 000 kr.

Departementschefen

Mot de minskade anslagen för reseersättningar och expenser har jag intet
att invända. Yrkandena om ökning av anslagen för hålkortsbearbetning och
för publikationstryck torde böra bifallas. Vid bifall till vad jag i det föregående
föreslagit torde viss ökning av omkostnadsanslaget vara erforderlig.
.lag föreslår sålunda ökning av anslagen för sjukvård med 1 500 kr, för
expenser med 20 000 kr, för hålkortsbearbetning med 10 000 kr och för
publikationstryck med 10 000 kr, alltså med sammanlagt 41 500 kr. För anskaffning
av inventarier, kontorsmaskiner, telefoner m. in. för de nya befattningshavarna
föreslår jag ett anslag om 33 000 kr.

Omkostnadsanslaget för budgetåret 1961/62 beräknas sålunda till (353 100
— 28 600 -f 41 500 -f 33 000 =) 399 000 kr.

Anslag till ombudsmannaämbete! för näringsfrihetsfirågor
Ombudsmannaämbete! för näringsfrihetsfrågor: Avlöningar

Anslag

Nettoutgift

kr

kr

1959/60 ..............

...... 276 100

260 400

1960/61 ..............

...... 262 100

1961/62 (förslag) .......

...... 398 000

Yrkanden

Ämbetet anmäler (skr 31/8 1960) följande automatiska ändringar i fråga
om grundlönerna:

a) Lönereglering 1/7 1960 av tjänsterna på löneplan B: 4 400 kr.

b) Automatiska lönegradsuppflyttningar: -f- 2 100 kr.

Vidare föreslås ett arvode om 600 kr till organisationsföredraganden samt
ökning av rörligt tillägg med 28 200 kr och ökning av anslaget för kompensation
för höjda folkpensionsavgifter med 100 kr.

Den sammanlagda ökningen utgör sålunda 35 400 kr.

Departementschefen

Ämbetets yrkanden föranleder icke någon erinran från min sida, dock att
jag ej anser behov föreligga av särskild organisationsföredragande. Vid
bifall till den av mig i det föregående föreslagna personalförstärkningen vid

73

Kungl. Maj:ts proposition nr 86 år 1961

ämbetet tillkommer för en tjänst i Ag 23: 25 och en tjänst i Ag 21: 23 46 100
kr i grundlön. Vidare tillkommer ökning av rörligt tillägg med 13 800 kr
och ökning av beloppet avseende kompensation för höjda folkpensionsavgifter
med 700 kr. Slutligen tillkommer det föreslagna expertanslaget på
40 000 kr.

Avlöningsanslaget för budgetåret 1961/62 beräknas sålunda till (262 100
-f- 34 800 + 46 100 + 13 800 + 700 + 40 000 =) avrundat 398 000 kr.

Ombudsmannaämbetet för näringsfrihetsfrågor: Omkostnader

Anslag

Nettoutgift

kr

kr

1959/60 ...............

....... 25 200

25 100

1960/61 ...............

....... 25 200

1961/62 (förslag) .......

....... 36 000

Yrkande

Ämbetet föreslår (skr 31/8 1960) oförändrat omkostnadsanslag.
Departementschefen

Vid bifall till mitt förslag om inrättande av två nya tjänster vid ämbetet
torde ämbetets anslag för omkostnader böra ökas. Jag föreslår därför följande
ökning av omkostnadsanslaget, nämligen för resor 2 000 kr och för
expenser 4 400 kr, alltså sammanlagt 6 400 kr. Vidare medför de nya tjänsterna
kostnader av engångsnatur för inventarier, telefoner m. m., vilka jag
beräknar till 4 400 kr.

Omkostnadsanslaget för budgetåret 1961/62 beräknas sålunda till (25 200
-f 6 400 + 4 400 =) 36 000 kr.

Anslag till särskild konsumentupplysning i prisfrågor

I enlighet med vad jag förut uttalat (s. 67) föreslår jag ett reservationsanslag
av engångsnatur på 150 000 kronor för den avsedda upplysningskampanjen
i prisfrågor.

Hemställan

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t måtte
föreslå riksdagen att mot bakgrunden av den av mig förordade utvidgade
verksamheten på pris- och konkurrensområdet

I. godkänna de ändringar i statens pris- och kartellnämnds
organisation som jag i det föregående föreslagit;

II. bemyndiga Kungl. Maj :t att, i enlighet med vad ovan
förordats, vidtaga ändringar i personalförteckningen för
statens pris- och kartellnämnd;

74

Kungl. Maj. ts proposition nr 86 år 1961

III. godkänna följande avlöningsstat för statens pris- och
kartellnämnd, att tillämpas tills vidare från och med budgetåret
1961/62:

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis
...................................... 84 600

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda

av Kungl. Maj :t, förslagsvis ................ 34 500

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal . . 1 822 300

4. Rörligt tillägg, förslagsvis .................. 545 500

5. Kompensation för höjda folkpensionsavgifter,

förslagsvis .............................. 39 100

Summa kronor 2 526 000

IV. godkänna följande avlöningsstat för ombudsmannaämbetet
för näringsfrihetsfrågor, att tillämpas tills vidare

från och med budgetåret 1961/62:

1. Avlöningar till icke-ordinarie personal ...... 311 000

2. Rörligt tillägg, förslagsvis .................. 81 800

3. Kompensation för höjda folkpensionsavgifter,

förslagsvis ................................ 5 200

Summa kronor 398 000

V. under riksstatens tionde huvudtitel för budgetåret
1961/62 anvisa till

a) Statens pris- och kartellnämnd: Avlöningar ett förslagsanslag
av 2 526 000 kronor;

b) Statens pris- och kartellnämnd: Omkostnader ett förslagsanslag
av 399 000 kronor;

c) Ombudsmannaämbete för näringsfrihetsfrågor: Avlöningar
ett förslagsanslag av 398 000 kronor;

d) Ombudsmannaämbetet för näringsfrihetsfrågor: Omkostnader
ett förslagsanslag av 36 000 kronor;

e) Särskild konsumentupplysning i prisfrågor ett reservationsanslag
av 150 000 kronor.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen,
att proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll
utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Barbro Blomberg

Bilaga

Pris- och kartellnämndens organisation

Styrelse: ordförande + 12 ledamörer
1 överdirektör Bp 5

Första utredningsbyrån

1 byråchef Bo 1

1 byrådirektör Ae 24
3 förste aktuarier1 Ae 23
3 förste aktuarier Ae 21
1 byråsekreterare Ae 19
3 amanuenser1
3 assistenter Ae 15

1 kanslibiträde Ae 7
1 biträde i rb

17 tjänstemän

Andra utredningsbyrån

1 byråchef

Tredje utredningsbyrån

Statistiska byrån

byrådirektör
förste aktuarier1
förste aktuarier
byråsekreterare
amanuens
assistenter2
assistenter
kanslibiträden
biträden i rb

24 tjänstemän

Be

i

1 byråchef

Be 1

1

byråchef

Bc

i

Ae

24

1 byrådirektör

Ae 24

1

byrådirektör

Ae

24

Ae

23

Utredningssektionen

Administrativa sektionen

1

förste aktuarie4

Ae

23

Ae

21

1

förste aktuarie3

Ae

23

1

förste byråsekr. Ae

23

1

förste aktuarie

Ae

21

Ae

19

2

förste aktuarier1 Ae

21

1

kanslist i rb3

1

byråsekreterare

Ae

19

1

amanuens

1

kassör Ae

10

1

byråinspektör

Ae

19

Ae

17

1

assistent

Ae

17

2

kontorister Ae

9

1

amanuens

Ae

15

1

assistent3

Ag

17

1

kanslibiträde Ae

7

1

assistent

Ae

15

Ae

7

1

assistent

Ae

15

1

biträde i rb

1

förste kansliskr.

Ae

12

1

assistent3

Ag

15

2

kansliskrivare2

Ae

10

1

kanslibiträde3

Ag

7

2

kontorister

Ae

9

Skrivcentralen

2

kanslibiträden2

Ae

7

1

kanslibiträde Ae

7

2

biträden i rb

5 biträden i rb1

Till byrån knutna tjänstemän
med särskilda uppdrag,
förordnade au
Kungl. Maj:t
1 byråchef Ae 26

1 byrådirektör Ae 24
1 förste byråsekr. Ae 21

Kart ellrcgist ersektionen
1 förste aktuarie Ae 23
1 förste aktuarie3 Ae 21
1 amanuens

1 assistent Ae 15

Expeditionen
1 förste expeditionsvakt

1 expeditionsvakt

1 expeditionsvakt

2 biträden i rb
(telefonister)

33 tjänstemän

Ae

Ao

Ae

Kontrollsektionen
1 byråinspektör5
1 assistent
g 9 assistenter
7 1 kanslibiträde

t 29 tjänstemän

Ae 19
Ae 15
Ae 13
Ae 7

1 Härav en ny tjänst

2 Härav en tjänst uppflyttad

3 Ny tjänst

4 Ny tjänst i utbyte mot en amanuenstjänst

5 Efter lönegradsuppflyttning

6 Härutöver avses en journalist och en assistent anställas mot arvoden

Upplysningssektionen

1 byrådirektör3 Ag 26
1 förste byråsekr. Ae 21
1 kanslibiträde3 Ag 7
1 biträde i rb

4 tjänstemän6

Kungl. Maj. ts proposition nr 86 år 1961

76

Kungl. Maj:ts proposition nr 86 år 1961

Innehållsförteckning

Inledning .................................................... 3

Gällande ordning m. m....................................... 5

Allmänna synpunkter på en effektivare prisövervakning ........ 9

Kommittén ................................................ 9

Remissyttrandena .......................................... 10

Vissa tillämpningsfrågor m. m................................. 15

Kommittén ................................................ 15

Remissyttrandena ........................................ 22

Undersökningsverksamheten .................................. 27

Kommittén ................................................ 27

Remissyttrandena ........................................ 33

Upplysningsverksamheten .................................... 39

Kommittén ................................................ 39

Remissyttrandena ........................................ 46

Personalfrågor och kostnader.................................. 49

Kommittén ................................................ 49

Remissyttrandena ........................................ 55

Departementschefen .......................................... 62

Anslag till statens pris- och kartellnämnd ...................... 71

Statens pris- och kartellnämnd: Avlöningar.................... 71

Statens pris- och kartellnämnd: Omkostnader ................ 71

Anslag till ombudsmannaämbete! för näringsfrihetsfrågor........ 72

Ombudsmannaämbetet för näringsfrihetsfrågor: Avlöningar ...... 72

Ombudsmannaämbetet för näringsfrihetsfrågor: Omkostnader .... 73

Anslag till särskild konsumentupplysning i prisfrågor 73

Hemställan .................................................... 73

Bilaga........................................................ 75

610370 Stockholm 1961. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag