Kungl. Maj:ts proposition nr 71 år 1961
1
Nr 71
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående fråga om
befrielse för O. Olsson från viss ersättningsskyldighet
till statsverket; given Stockholms slott den 17 februari
1961.
Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF ADOLF
Torsten Nilsson
Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans
Maj. t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 17
februari 1961.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Nilsson, Andersson, Lindström, Lindholm, Kling, Skoglund,
Edenman, Netzén, af Geijerstam, Hermansson.
Efter gemensam beredning med cheferna för försvars- och finansdepartementen
anmäler chefen för socialdepartementet, statsrådet Nilsson, fråga
om befrielse från viss ersättningsskyldighet till statsverket samt anför därvid
följande.
2018 61 Bihang till riksdagens protokoll 1961. 1 sand. Nr 71
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 71 är 1961
Vid Hallands flygflottilj inträffade den 20 februari 1953 en olyckshändelse
med pistol. I det s. k. instruktörsrummet vid fjärde divisionen uppehöll
sig ett antal underbefäl, däribland överfurirerna J.O.E. Wickström
och O. Olsson. I samband med en diskussion om säkerhetsspärren på
pistoler kom Olsson att avlossa ett skott som träffade Wickström. Denne
skadades så svårt att han senare samma dag avled.
Genom lagakraftvunnen dom den 12 juni 1953 dömdes Olsson av rådhusrätten
i Halmstad för vållande till annans död. Omständigheterna ansågs
emellertid mildrande. Framställt yrkande om ansvar för tjänstefel eller
åsidosättande av tjänsteplikt ogillades av domstolen.
Riksförsäkringsanstalten har i anledning av olycksfallet enligt hl. a. 1916
års olycksfallsförsäkringslag utgett ersättning av statsmedel till Wickströms
efterlämnade maka och barn. De t. o. m. den 20 september 1960 utbetalade
beloppen uppgick till sammanlagt 9 301 kronor 90 öre, sedan vederbörlig
reduktion gjorts med hänsyn till utgående familjepension. Kapitalvärdet
den 21 september 1960 av de framtida från riksförsäkringsanstalten
utgående livräntorna till barnen har beräknats till 4 469 kronor. Enär änkan
ingått nytt äktenskap har livräntan till henne upphört fr.o.m. den 21 augusti
1956.
Sedan riksförsäkringsanstalten med stöd av 12 § andra stycket 1916 års
olycksfallsförsäkringslag framställt ersättningsanspråk mot Olsson, har
denne till anstalten inbetalat sammanlagt 450 kronor. Anstaltens fordringsanspråk
mot Olsson har beräknats till (9 301:90 + 4 469:00 — 450:00)
13 320 kronor 90 öre.
Olsson har i en den 30 april 1960 dagtecknad skrift anhållit att bli befriad
från skyldighet att ersätta återstående belopp eller att ersättningsbeloppen
måtte nedsättas. Olsson har därvid anfört, att han är gift och att
hans löneförmåner inte kan ge mera än skäligt existensminimum åt honom
och hans familj. Det hade även varit omöjligt för honom att inbetala mera
än vad han gjort eller 450 kronor jämte böter samt rättegångs- och begravningskostnader.
Riksförsäkringsanstalten har med hänsyn till dels de omständigheter varunder
olycksfallet inträffat, dels Olssons ekonomiska förhållanden, dels
ock hans genom de gjorda avbetalningarna visade vilja att efter förmåga
gottgöra riksförsäkringsanstalten dess kostnader i ärendet ansett sig inte
böra göra någon erinran mot att Olsson åtminstone till det väsentliga befrias
från vidare ersättningsskyldighet.
Statskontoret har i likhet med riksförsäkringsanstalten inte haft något
att erinra mot att Olsson, i vart fall till det väsentliga, befrias från vidare
ersättningsskyldighet. Ämbetsverket har erinrat om att riksdagen i ett med
förevarande likartat ärende, då det gällde försummelse i fullgörande av
tjänsteplikt och vållande till annans död, nedsatt ersättningsskyldigheten
till 1 000 kronor (prop. 1955:41 p. 7, SU 40, rskr 122). Med hänsyn till
Kungl. Maj:ts proposition nr 11 år 1961
3
bl. a. att det mot Olsson väckta åtalet för tjänstefel ogillats av domstol samt
att kronans fordran gentemot honom inte blivit fastställd i judiciell ordning,
vill statskontoret inte motsätta sig att Olsson helt befrias från återstående
ersättningsskyldighet.
Departementschefen
Genom dom år 1953 har O. Olsson dömts för vållande till annans död
den 20 februari 1953. För livränta, som riksförsäkringsanstalten utgett till
den avlidnes maka och barn, har statsverket fordringsanspråk på Olsson
uppgående till drygt 13 000 kronor. Med hänsyn till de omständigheter varunder
olycksfallet inträffat samt då Olsson inte befunnits ansvarig för
åsidosättande av tjänsteplikt och ersatt viss del av statsverkets fordran på
honom, anser jag det skäligt, att han befrias från återstående ersättningsskyldighet
gentemot statsverket.
Jag hemställer, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen medgiva
att O. Olsson befrias från återstående ersättningsskyldighet
till statsverket för utbetalad livränta på grund av
förenämnda händelse den 20 februari 1953.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen,
att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse
bilaga till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
lan Lagergren