Kungl. Maj:ts proposition nr 7 år 1961

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förordning
om bensinskatt, m. m.; given Stockholms slott
den 16 december 1960.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga
härvid fogade förslag till

1) förordning om bensinskatt; samt

2) förordning angående ändring i förordningen den 31 maj 1957 (nr 262)
om allmän energiskatt.

GUSTAF ADOLF

G. E. Sträng

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås en teknisk omläggning av bensinbeskattningen.
Beskattningsförfarandet moderniseras i anslutning till de principer, som varit
vägledande vid senare års lagstiftning på punktskatteområdet. Systemet
med två skatteformer — dels en särskild till vägväsendet utgående bensinskatt
och dels allmän energiskatt på bensin — bibehålies därvid. Förordningen
av år 1929 om särskild bensinskatt ersättes emellertid av en ny förordning
i ämnet.

Till fullföljande av tidigare uttalanden från statsmakternas sida förordas
att skatten på motorsprit nu höjes till samma nivå som skatten på bensin.

En mindre korrigering av det skattepliktiga varuområdet föreslås, vilken
i huvudsak innebär att alla blandningar innehållande alkohol — under förutsätLning
att de är avsedda för motordrift — kommer att bli beskattade på
samma sätt som bensin och motorsprit.

Enligt förslaget är skatten avsedd att uttagas på en något annorlunda bestämd
volym än för närvarande. Detta föranleder en ändring av den sam 1

Bihang till riksdagens protokoll 1961. 1 samt. Nr 7

Kungl. Maj. ts proposition nr 7 år 1961

manlagda skatten på bensin från 41 till 42 öre per liter. Den särskilda bensinskatten
föreslås därvid till 33 öre per liter (nu 32 öre), medan energiskatten
bibehålies vid 9 öre per liter. Justeringen av skattesatsen innebär
icke någon ändring av den reella skattebelastningen.

Bensin som användes för framställning av stadsgas föreslås bli beskattad
efter samma skattesats, som gäller för energibeskattningen av tyngre oljor,
eller sålunda med 1,6 öre per liter.

Utöver vad nu sagts föreslås i huvudsak allenast vissa av övergången till
det nya systemet föranledda jämkningar, delvis av redaktionell karaktär.

I fråga om den kollektiva återbäring av skatt som nu sker till fiskeri- och
trädgårdsnäringen föreslås ej någon ändring. Den särskilda restitution av
skatt som åtnjutes av invalider samt för bensin som förbrukas i jordbrukets
traktorer och skördetröskor beröres ej heller av förslaget.

Omläggningen är avsedd att träda i kraft den 1 juli 1961.

Kungl. Maj.ts proposition nr 7 år 1961

Förslag

till

förordning om bensinskatt

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Till staten skall enligt bestämmelserna i denna förordning erläggas särskild
skatt (bensinskatt) för

a) bensin ävensom andra motorbränslen, som innehålla minst 70 viktprocent
bensin (ur tulltaxenummer 27.10); samt

b) alkohol (etanol, etylalkohol), denaturerad, andra acykliska alkoholer
ävensom andra än under a) avsedda blandningar, som innehålla sådana alkoholer,
allt under förutsättning att varorna äro avsedda för användning till
motordrift (ur tulltaxenummer 22.08, 29.04 och 38.19).

Skatt skall dock icke utgå för mineraloljeprodukt, som införes till riket för
att vid oljeraffinaderi användas uteslutande såsom råvara vid tillverkning
av bensin.

Vad i denna förordning stadgas om bensin skall hava avseende å samtliga
i första stycket angivna skattepliktiga varuslag.

2 §•

Skatten utgår med trettiotre öre för liter.

Skatten beräknas efter varans fakturerade volym. Kan skatten icke beräknas
på sådant sätt eller sker fakturering annorledes än enligt vedertagna
grunder, äger beskattningsmyndigheten fastställa grunder för beräkning av
volymen.

3 §•

Skattskyldighet inträder

a) för bensin, som av den som är registrerad enligt 5 § levereras till köpare,
som icke är sålunda registrerad, eller tages i anspråk för annat ändamål
än försäljning eller ock, vid avregistrering, ingår i hans lager, när leveransen,
ianspråktagandet eller avregistreringen sker; samt

b) för bensin, som av annan än registrerad införes till riket, när införseln
sker.

Skattskyldig är i fall som avses i första stycket a) den registrerade och
eljest den för vars räkning införseln äger rum.

4 §•

I fråga om skatt som skall utgå annorledes än vid införsel till riket är
kontrollstyrelsen beskattningsmyndighet. Därvid skall vad i förordningen
om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning är stadgat äga tillämpning.
Kontrollstyrelsen äger utfärda de föreskrifter rörande redovisning och sär -

4 Kungl. Maj:ts proposition nr 1 år 1961

skilda kontrollanordningar som styrelsen finner erforderliga för skattekontrollens
utövande.

Där skatt skall utgå vid införsel är generaltullstyrelsen beskattningsmyndighet.
Bestämmelserna i 46 § nyssnämnda förordning skola gälla jämväl
beträffande införsel.

5 §.

Den som inom riket tillverkar bensin är skyldig att vara registrerad hos
kontrollstyrelsen samt att för sådant ändamål göra anmälan till styrelsen.

Den som i större omfattning återförsäljer eller förbrukar bensin eller
håller bensin i lager må efter ansökan registreras hos kontrollstyrelsen.
När särskilda skäl därtill äro må även eljest den, som förbrukar bensin, efter
ansökan registreras.

Om verkställd registrering skall kontrollstyrelsen utfärda bevis.

Inträder ändring i förhållande, varom uppgift lämnats i anmälan eller
ansökan, skall kontrollstyrelsen underrättas härom.

6 §■

Deklaration till kontrollstyrelsen skall avlämnas för varje kalenderkvartal
eller, där styrelsen så föreskriver, för varje kalendermånad, varunder
skattskyldighet inträtt.

Deklaration skall insändas inom en månad efter varje beskattningsperiods
utgång. Kontrollstyrelsen äger medgiva, att deklaration må insändas senare
än nu sagts, dock inom tre månader efter utgången av den beskattningsperiod
deklarationen avser.

I deklarationen skall lämnas uppgift om den myckenhet bensin, för vilken
skattskyldighet inträtt under beskattningsperioden.

7 §•

1 mom. I deklaration må avdrag göras för bensin, som

a) förvärvats för återförsäljning eller förbrukning i egen rörelse och för
vilken skattskyldighet tidigare inträtt,

b) återtagits i samband med återgång av köp,

c) förbrukats eller försålts för förbrukning för framdrivande av tåg eller
fordon å järnväg,

d) förbrukats eller försålts för förbrukning för framdrivande av luftfartyg,
härunder inbegripet start av icke motordrivet flygplan, eller för varmkörning
eller provkörning av luftfartygs motorer,

e) förbrukats eller försålts för förbrukning, i samband med tillverkning
av motorer, för avprovning av motorer å provbädd eller å annan dylik anordning
utan att transportmedel därvid framföres,

f) förbrukats eller försålts för förbrukning för annat tekniskt ändamål
än motordrift, samt

g) av den skattskyldige eller för hans räkning utförts ur riket eller till
svensk frihamn.

2 mom. På särskild prövning av kontrollstyrelsen ankommer, huruvida
och i vad mån avdrag jämväl må göras för

a) bensin, som skattskyldig återtagit annorledes än i samband med återgång
av köp, och

b) bensin, vars försäljning förorsakat den skattskyldige förlust på grund
av bristande betalning från köparen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 7 år 1961

8 §•

Skatt, som skall utgå vid införsel till riket, erlägges i den ordning som
är föreskriven beträffande tull. Även i övrigt skall vad i gällande författningar
stadgas i fråga om tull i tillämpliga delar lända till efterrättelse beträffande
sådan skatt.

Bensin skall med avseende å rätten till uppläggning å tullager likställas
med till riket inkommande tullbelagd vara i allmänhet.

9 §•

Om ansvar i vissa fall för den, som i deklaration lämnat oriktig uppgift,
stadgas i skattestrafflagen.

10 §.

Kungl. Maj :t äger utfärda för tillämpning av denna förordning erforderliga
föreskrifter. 1 2 3 4 5

1. Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1961. Förordningens bestämmelser
skola äga giltighet redan före ikraftträdandet med avseende på åtgärder
som erfordras för tillämpningen därefter.

2. Genom den nya förordningen upphäves förordningen den 3 maj 1929
(nr 62) om särskild skatt å bensin och motorsprit. Sistnämnda förordning
skall dock alltjämt äga tillämpning beträffande förhållanden som hänföra
sig till tiden före den 1 juli 1961.

3. Den som vid den nya förordningens ikraftträdande bedriver verksamhet
som avses i 5 § första stycket skall utan anmälan registreras hos kontrollstyrelsen
från och med den 1 juli 1961.

4. För bensin, som tillverkas av Svenska skifferoljeaktiebolaget genom
utvinning ur inhemsk skiffer, skall intill utgången av juni 1964 bensinskatt
utgå med allenast sju öre för liter.

5. Förekommer i lag eller författning hänvisning till eller avses däri eljest
stadgande, som ersatts genom bestämmelse i den nya förordningen, skall den
bestämmelsen i stället tillämpas.

Kungl. Maj:ts proposition nr 7 år 1961

Förslag

till

förordning angående ändring i förordningen den 31 maj 1957 (nr 262)

om allmän energiskatt

Härigenom förordnas, att rubriken närmast före 4 § samt rubriken och
underrubriken närmast före 6 § förordningen den 31 maj 1957 om allmän
energiskatt skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives, att 1, 4, 5, 6
och 10 §§ samt 24 § 2 mom. samma förordning1 skola erhålla den ändrade
lydelse som i det följande sägs, samt att den vid förordningen fogade förteckningen
över vissa bränslen, för vilka allmän energiskatt skall erläggas2, skall
erhålla den ändrade lydelse som framgår av härvid fogad bilaga.

(Gällande lydelse)

1 §•

Allmän energiskatt skall i enlighet
med bestämmelserna i denna förordning
till staten erläggas för

a) bensin och motorsprit,

b) bränsle, som angives i en vid
denna förordning fogad förteckning,
och

c) elektrisk kraft.

(Föreslagen lydelse)

1 §•

Allmän energiskatt skall i enlighet
med bestämmelserna i denna förordning
till staten erläggas för

a) bensin,

b) bränsle, som angives i en vid
denna förordning fogad förteckning,
och

c) elektrisk kraft.

Om bensin och motorsprit

4 §•

Vad som stadgas i förordningen
den 3 maj 1929 (nr 62) om särskild
skatt å bensin och motorsprit skall,
med undantag av vad däri sägs angående
skattens storlek, äga tillämpning
jämväl å allmän energiskatt å
bensin och motorsprit.

5 §•

Energiskatten å bensin och motorsprit
utgår med nio öre för liter. 1 2

Om bensin

4 §•

Med bensin avses i denna förordning
samtliga i 1 § förordningen om
bensinskatt angivna skattepliktiga
varuslag. Bestämmelserna i nämnda
förordning skola, där ej annat följer
av 5 §, äga tillämpning jämväl å
allmän energiskatt å bensin.

5 §.

Energiskatten å bensin utgår,
utom i fall som avses i andra stycket,
med nio öre för liter.

För bensin, som användes för
framställning av stadsgas, skall skatten
utgöra 1,6 öre för liter. I fråga om
energiskatt å sådan bensin skall i övrigt
gälla vad i denna förordning stadgas
om andra bränslen än bensin.

1 Senaste lydelse av 5 § se 1958: 32.

2 Senaste lydelse av förteckningen se 1960: 610.

Kungl. Maj-.ts proposition nr 7 är 1961

(Gällande lydelse)

Om andra bränslen än bensin och
motorsprit samt om elektrisk kraft

A. Andra bränslen än bensin och
motorsprit

6 §•

Den som---dylikt bränsle.

Den som i större omfattning återförsäljer
eller i egen rörelse förbrukar
skattepliktigt bränsle eller håller
sådant bränsle i lager må efter ansökan
registreras hos kontrollstyrelsen
såsom återförsäljare eller förbrukare
av dylikt bränsle.

10 §.

Skatten utgår---eller volym enhet.

Det ankommer —--för ton.

Ingår vid industriell tillverkning
kostnaden för bränsle till mera betydande
del i tillverkningskostnaden,
må beskattningsmyndigheten medgiva
skälig nedsättning av skatten.

24 §.

2 mom. På särskild---av

köp,

d) bränsle, vars försäljning förorsakat
den skattskyldige förlust på
grund av bristande betalning från
köparen, samt

e) skatt för elektrisk kraft, som
förbrukats vid framställning av skattepliktigt
bränsle.

(Föreslagen lydelse)

Om andra bränslen än bensin samt
om elektrisk kraft

A. Andra bränslen än bensin

6 §•

Den som---dylikt bränsle.

Den som i större omfattning återför
säl jer eller förbrukar skattepliktigt
bränsle eller håller sådant
bränsle i lager må efter ansökan
registreras hos kontrollstyrelsen såsom
återförsäljare eller förbrukare av
dylikt bränsle. När särskilda skäl därtill
äro må även eljest den, som förbrukar
skattepliktigt bränsle, efter
ansökan registreras.

10 §.

Skatten utgår — — — eller volvmenhet.

Det ankommer — — — för ton.

24 §.

2 mom. På särskild--— av

köp,

d) bränsle, vars försäljning förorsakat
den skattskyldige förlust på
grund av bristande betalning från
köparen,

e) bränsle, som skattskyldig förbrukat
eller försålt för förbrukning
vid industriell tillverkning, där bränslekostnaden
utgör mera betydande del
av tillverkningskostnaden, samt

f) skatt för elektrisk kraft, som
förbrukats vid framställning av skattepliktigt
bränsle.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1961. De äldre bestämmelserna
skola dock alltjämt äga tillämpning beträffande förhållanden som hänföra
sig till tiden före ikraftträdandet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 7 år 1961

Bilaga1 *

Förteckning

över

vissa bränslen, för vilka allmän energiskatt skall erläggas,

	i tulltaxan hänförliga till nedanstående tulltaxenummer
Tulltaxe- nummer	Bränsle	Skattesats
ur 27.01 ur 27.01	Stenkol ................................................ Stenkolsstybb samt stenkolsbriketter och liknande fasta	12 kronor för ton
	bränslen, framställda av stenkol ........................	6 kronor för ton
ur 27.02	Brunkolsbriketter ......................................	6 kronor för ton
ur 27.04	Koks ..................................................	14 kronor för ton
ur 27.04 ur 27.10	Koksstybb och koksbriketter............................ Motorbrännoljor, eldningsoljor och bunkeroljor med en viskositet i cSt-enheter av:	6 kronor för ton
	högst 20 vid 20° G (skatteklass I)......................	25 kronor för m3
	mer än 20 vid 20° C (skatteklass II) .................. Anm. Skatten på oljor beräknas efter varans fakturerade volym. Kan skatten icke beräknas på sådant sätt eller sker fakturering annorledes än enligt vedertagna grun-der, äger beskattningsmyndigheten fastställa grunder för beräkning av volymen.	16 kronor för m3

1 Förteckningen överensstämmer med den nu gällande utom såtillvida att alkoholblandningar

uteslutits (jfr 1 § förslaget till förordning om bensinskatt) samt att bestämmelser om volym beräkning

av oljor införts.

Kungl. Maj:ts proposition nr 7 år 1961

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
16 december 1960.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Nilsson, Sträng, Andersson, Lindström, Lange, Lindholm, Kling,
Skoglund, Edenman, Netzén, Johansson, af Geijerstam, Hermansson.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efter gemensam
beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om teknisk omläggning
av bensinbeskattningen, m. m. samt anför därvid följande.

I. Inledning

Bensin och motorsprit är i vårt land föremål för beskattning jämlikt två
skilda förordningar, nämligen dels förordningen den 3 maj 1929 (nr 62)
om särskild skatt å bensin och motorsprit och dels förordningen den 31 maj
1957 (nr 262) om allmän energiskatt. Den särskilda skatten erlägges för
bensin med 32 och för motorsprit med 19 öre per liter. Dock gäller härifrån
det undantaget att för inhemsk skifferbensin intill utgången av juni 1964
skatten utgör 7 öre per liter. Allmän energiskatt utgår såväl på all bensin
som på motorsprit med 9 öre per liter. Den sammanlagda skatten utgör sålunda
för skifferbensin 16 och för annan bensin 41 öre per liter medan
motorsprit beskattas med sammanlagt 28 öre per liter.

Jämlikt energiskatteförordningen utgår skatt även på andra bränslen än
bensin och motorsprit, såsom motorbrännolja och eldningsolja.

Bensinskatteförordningen och energiskatteförordningen är uppbyggda enligt
skilda skattetekniska system.

Enligt den förra förordningen erlägges skatten, där fråga är om till riket
införd bensin, till tullverket i den ordning som är föreskriven beträffande
tull och, där fråga är om inom riket tillverkad bensin eller motorsprit, till
kontrollstyrelsen.

Energiskatteförordningen har ett modernare system för beskattningen,
utformat i enlighet med de principer som varit vägledande vid senare års
lagstiftningsarbete på punktskatternas område. Enligt denna förordning erlägges
skatten även för importvarorna till kontrollstyrelsen under förutsättning
att importören är registrerad hos styrelsen såsom återförsäljare eller
förbrukare. Förordningens bestämmelser gäller emellertid — med un -

Kungl. Maj:ts proposition nr 7 år 1961

dantag av stadgandet om skattens storlek — ej för energiskatten på bensin
och motorsprit. I fråga om förfarandet vid energibeskattningen av dessa
båda bränslen gäller i stället bestämmelserna i bensinskatteförordningen.

Till följd av att bensinskatteförordningen och energiskatteförordningen
är utformade enligt olika skattetekniska system föreligger även i övrigt i
skilda hänseenden olikheter i fråga om beskattningen av de varandra i
produktions- och försälj ningshänseende närstående varuslagen bensin å ena
samt motorbrännolja och eldningsolja å andra sidan.

I en den 7 juli 1959 till finansdepartementet inkommen skrivelse har
kontrollstyrelsen framlagt förslag att helt inordna beskattningen av bensin
och motorsprit under energiskatteförordningen. Som principiella skäl för
den föreslagna omläggningen anföres att det enligt energiskatteförordningen
gällande systemet för skattens redovisning och erläggande visat sig vara enkelt
och rationellt och att det tillika är mindre ändamålsenligt, att beskattningen
inom detta ganska begränsade område regleras av två olika förordningar
och administreras av två myndigheter.

Kontrollstyrelsen föreslår även en höjning av skatten på bensin med 1 öre
per liter. Den föreslagna höjningen är betingad av att skatten vid ett genomförande
av styrelsens förslag kommer att beräknas på en något annorlunda
bestämd volym än som nu är fallet.

Vid kontrollstyrelsens skrivelse fogat förslag till förordning om ändring
i energiskatteförordningen torde såsom Bihang få fogas vid statsrådsprotokollet
i detta ärende.

Kontrollstyrelsen har jämväl överlämnat ett från energiskattenämnden
inhämtat yttrande i ämnet. Nämnden anser omläggningen av bensinbeskattningen
önskvärd.

Över kontrollstyrelsens förslag har efter remiss yttranden avgivits av
statskontoret, riksräkenskapsverket, generaltullstyrelsen (med bifogande
av utlåtanden från tulldirektionerna i Stockholm, Göteborg och Malmö),
kommerskollegium (med överlämnande av yttranden från rikets handelskammare),
statens jordbruksnämnd, chefen för försvarsstaben, riksnämnden
för ekonomisk försvarsberedskap, statens biltrafiknämnd, 1953 års trafikutredning,
Aktiebolaget Vin- & spritcentralen, Svenska petroleum institutet
(som efter remisstidens utgång även inkommit med särskild skrivelse
rörande den föreslagna omläggningen), Sveriges industriförbund, Sveriges
hantverks- och industriorganisation (med överlämnande av yttrande från
Bilverkstädernas riksförbund), Svensk industriförening, Sveriges grossistförbund,
Kooperativa förbundet, Sveriges lantbruksförbund, Skogsbrukets motortransportkommitté
och Svenska gasverksföreningen. Därjämte har gemensamt
remissyttrande inkommit från Kungl. automobil klubben, Motormännens
riksförbund, Motorförarnas helnykterhetsförbund, Svenska droskbilägareförbundet,
Svenska lasttrafikbilägareförbundet, Svenska omnibusägareförbundet
och Sveriges automobilindustriförening.

Kungl. Maj:ts proposition nr 7 år 1961

I det av Kooperativa förbundet avgivna yttrandet upplyses att förbundets
styrelse behandlat ärendet i samråd med Sveriges oljekonsumenters
riksförbund.

Remissinstanserna är överlag av den uppfattningen att beskattningen av
bensin och motorsprit i tekniskt hänseende bör utformas enligt det i energiskatteförordningen
för motorbrännolja och eldningsolja valda systemet.
Däremot är meningarna delade om sättet för genomförande av den önskade
omläggningen. Den av kontrollstyrelsen förordade höjningen av skattesatsen
på bensin har rönt kritik i ett par remissyttranden. Även beträffande
några andra med den föreslagna omläggningen sammanhängande frågor har
avvikande meningar framförts.

Jag anhåller nu att få upptaga detta ärende och avser att i skilda avsnitt
redovisa — förutom huvudfrågan om en omläggning av beskattningen
-— särskilda till denna fråga anknutna spörsmål. I förevarande sammanhang
avser jag även att till behandling upptaga fråga om höjning av den
enligt bensinskatteförordningen utgående skatten på motorsprit.

II. Omläggning av bensin- och motorspritbeskattningen
Gällande ordning

Enligt bensinskatteförordningen erlägges skatten för bensin
som införes till riket till tullverket i den ordning som är föreskriven beträffande
tull. Detta innebär bl. a., att bensin kan förvaras å tullnederlag
utan att skatt behöver erläggas och att vid uttag av bensin från tullager betalningsanstånd
åtnjutes avgiftsfritt under 90 dagar. Bensinimportör kan
sålunda uppskjuta sin skattebetalning viss tid genom att ha bensinen lagrad
på tullnederlag.

Uppbörden och kontrollen av skatten på inom riket tillverkad bensin
handhaves däremot av kontrollstyrelsen. Tillverkare skall för varje kvartal
upprätta och före utgången av påföljande månad till kontrollstyrelsen insända
deklaration angående den myckenhet bensin, som utlämnats under
kvartalet. Avdrag får härvid göras för bensin, som i oförändrat skick utförts
till utrikes ort eller svensk frihamn. Den enligt deklarationen upplupna
skatten skall, likaledes före utgången av månaden efter det kvartal deklarationen
avser, inbetalas till kontrollstyrelsen. Har bensin utlämnats i
större poster till köpare, vilken i samband därmed överfört bensinen till lagerplats
för förvaring, äger kontrollstyrelsen dock medgiva, att med inbetalningen
av skatten må anstå högst fem månader från utgången av det kvartal,
varunder bensinen utlämnats.

Skatten på motorsprit erlägges till kontrollstyrelsen av Vin- & spritcentralen
eller, i vissa fall, av tillverkaren. Deklaration skall ske och skatt inbetalas
på samma sätt som för inom riket tillverkad bensin. Kontrollen över

Kungl. Maj:ts proposition nr 1 år 1961

motorspritbeskattningen utövas av styrelsen i samband med kontrollen ö\er
tillverkningen av brännvin. Bensinskatteförordningen innehåller icke något
stadgande om förfarandet i fråga om beskattning av motorsprit vid införsel
till riket.

Restitution av skatt må åtnjutas i vissa fall. En närmare redogörelse för
rätten därtill lämnas i ett följande avsnitt.

Nu berörda bestämmelser är upptagna i 2—5 §§ bensinskatteförordningen.

På grund av särskilt stadgande i 4 § energiskatteförordningen äger bestämmelserna
i fråga jämväl tillämpning på allmän energiskatt å bensin
och motorsprit.

I fråga om allmän energiskatt på andra bränslen än bensin och motorsprit,
såsom motorbrännolja och eldningsolja, är bestämmelser, som motsvarar
de för bensinskatten nyss återgivna, meddelade i 6—10, 22—24 och
27 §§ energiskatteförordningen samt i 26 § förordningen den
3 april 1959 (nr 92) om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning, till
vilken förordning 18 § energiskatteförordningen hänvisar. Följande gäller.

Den som inom riket producerar skattepliktigt flytande bränsle är skyldig
att hos kontrollstyrelsen vara registrerad såsom producent av dylikt bränsle.
Den som i större omfattning återförsäljer eller i egen rörelse förbrukar
skattepliktigt bränsle eller håller sådant bränsle i lager må efter ansökan
registreras hos kontrollstyrelsen som återförsäljare eller förbrukare av dylikt
bränsle. I tillämpningsföreskrifterna till energiskatteförordningen är
föreskrivet, att registrering ej må vägras om den årliga omsättningen eller
normala lagerhållningen uppgår till vissa angivna kvantiteter.

Skatten erlägges till kontrollstyrelsen av den registrerade för vad han
försäljer till oregistrerad eller själv förbrukar och av den oregistrerade till
tullverket för vad han inför till riket. De registrerade kan således upplägga
skattefria lager och även utan skattepåföring överföra skattepliktiga bränslen
till varandra.

Den skatt som skall erläggas till kontrollstyrelsen redovisas kvartalsvis,
där ej annat medgivits av styrelsen. Den skaltskyldige skall senast vid utgången
av månaden efter varje kalenderkvartal till styrelsen insända deklaration
angående de bränslen som försålts till oregistrerad eller förbrukats
av den skattskyldige under kvartalet. I deklarationen får den skattskyldige
göra vissa avdrag. För rätten till avdrag redogöres i ett följande avsnitt.

Beskattningsmyndigheten äger medgiva skälig nedsättning av skatten för
bränsle, som användes vid industriell tillverkning, under förutsättning dock
att kostnaden för bränslet utgör mera betydande del av tillverkningskostnaden.

Senast vid den tidpunkt, då deklarationen skall ha insänts, skall upplupen
skatt inbetalas till kontrollstyrelsen. Där skattskyldighet för bränsle
inträder vid införsel till riket, skall skatten erläggas i den ordning som är
föreskriven beträffande tull.

Kungl. Maj. ts proposition nr 7 år 1961

Den särskilda bensinskatten är avsedd för vägändamål inedan energiskatten
går till den allmänna budgeten.

Kontrollstyrelsens framställning

Enligt kontrollstyrelsens mening är det nuvarande systemet för beskattning
av bensin och motorsprit förenat med betydande olägenheter för de
myndigheter och företagare, som beröres av beskattningen. På grund av
skattens konstruktion med olika tidpunkter för skattepåföring i fråga om
importbensin a ena sidan och inom riket tillverkad bensin å andra sidan
har skatten, anför styrelsen, kommit att verka ojämnt. Som skatten på bensin
utgör en relativt stor del av konsumentpriset, är det av särskild vikt, att
den utgår enligt såvitt möjligt enhetliga grunder. Kontrollstyrelsen erinrar
om att problemet också beaktats av statsmakterna och föranlett en komplettering
år 1956 av bensinskatteförordningen. I syfte att möjliggöra för
inhemsk tillverkare av bensin att erhålla anstånd med bensinskattens erläggande
i ungefär samma utsträckning som tillkom bensinimportör meddelades
kontrollstyrelsen nämligen då befogenhet att under vissa förutsättningar
medgiva inhemsk tillverkare förlängning av kredittiden upp till
sammanlagt fem månader. Även med denna förlängning av kredittiden har
det emellertid, framhåller styrelsen, på grund av de skiftande förhållandena
icke varit möjligt att ernå lika betalningsvillkor i fråga om skatten för
importörer och för inhemska tillverkare. Styrelsen anser önskvärt att i detta
hänseende samma bestämmelser kan tillämpas i fråga om beskattningen
av all bensin.

Kontrollstyrelsen fortsätter.

I modernare skatteförfattningar har i allmänhet genomförts anordnin°ar,
varigenom möjlighet öppnats till skattefria leveranser mellan utländska
och inhemska tillverkare å ena sidan och olika handelsled å andra sidan.
Härigenom ernås främst att partihandelns lager — i vissa fall även detaljhandelns
—■ hålles utanför beskattningen. Anordningen, som möjliggöres
genom registrering av de skattskyldiga, infördes först i försäljningsskatte^n0cridningen
(1948) och har senare tillämpats i elskatteförordningen
(.1951) ävensom i forordningen angående omsättningsskatt å motorfordon
i vissa fall (1956) och i energiskatteförordningen (1957). Även i fråga om
bensin ar det naturligen av värde för handeln, afl skattepåföring icke sker
i anslutning till införseln till riket utan vid varans försäljning från importioretaget.
Så blir följden vid tillämpning av det system, som gäller enligt
energiskatteförordningen.

Kontrollstyrelsen framhåller vidare att efter en omläggning av beskattningssystemet
enligt styrelsens förslag det icke på grund av skatteskäl
skulle vara erforderligt med den nuvarande noggranna uppmätningen av
förvaringsutrymmen för obeskattad bensin.

Som ytterligare motiv för den föreslagna omläggningen anför kontrollstyrelsen
att det restitutionsförfarande som nu tillämpas skulle kunna helt
avvecklas. I stället skulle såsom skattskyldiga registrerade förbrukare äga

Kungl. Maj:ts proposition nr 7 år 1961

göra avdrag i sina deklarationer och oregistrerade förbrukare medgivas att
mot försäkran till leverantören inköpa bensin utan skattepaföring.

Kontrollstyrelsen finner det vidare mindre ändamålsenligt, att beskattningen
av de närstående varugrupperna bensin och motorsprit å ena sidan
samt motorbrännolja och eldningsolja å andra sidan är anordnad enligt
skilda förordningar, vilka i skattetekniskt hänseende dessutom är relativt
olika. Det ligger enligt styrelsens mening närmast till hands att överarbeta
energiskatteförordningen, så att dess bestämmelser även kommer att reglera
beskattningen av bensin och motorsprit i dess helhet. Därigenom skulle flertalet
av de med det nuvarande skattesystemet förenade olägenheterna i allt
väsentligt bortfalla, anför styrelsen och fortsätter.

Inom riket producerad och till riket införd bensin skulle komma att behandlas
lika i skattehänseende och de ovan påpekade olikheterna sålunda
utjämnas. Skattepåföringen skulle ske i anslutning till de skattskyldigasförsäljning
till oregistrerad köpare, och någon minutiös kontroll över de
skattskyldigas lager skulle icke erfordras. Skatten skulle sålunda utgå på
de kvantiteter som säljes vidare. Det ligger givetvis i säljarens eget intresse
att icke leverera större kvantiteter, än som framgår av faktureringen och
för vilka likvid erhålles. I stället för att vid beskattningen lita till ett kostsamt
uppmätningssystem, som av olika skäl knappast kan bli helt tillförlitligt,
skulle alltså bensinen och motorspriten beskattas, när den försäljes. I
de fall där intressegemenskap föreligger mellan köpare och säljare blir det i
särskilt hög grad nödvändigt att avstämma levererade kvantiteter mot köparens
försäljningsbokföring. En viss avstämning torde även kunna göras mot
importerade och inom riket producerade kvantiteter med ledning av de uppgifter,
som i annat syfte sammanställes av riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap.

Kontrollstyrelsen anser att genom den ifrågasatta omläggningen kostnaderna
för uppbörd och kontroll kan minskas, då i praktiken endast styrelsen
skulle fungera såsom beskattningsmyndighet. Styrelsen skulle kunna
samordna redovisning, uppbörd och kontroll beträffande de enligt energiskatteförordningen
skattepliktiga varuslagen, och de skattskyldiga skulle
icke behöva vända sig till olika skattemyndigheter.

En överflyttning av ärenden angående bensinbeskattning till kontrollstyrelsen
skulle naturligen, anför styrelsen, medföra en viss ökning av arbetet
inom styrelsen. Då emellertid arbetsuppgifterna väsentligen — såväl
centralt som lokalt — synes kunna inordnas i det löpande arbetet på energiskatteavdelningen
och lokalförvaltningen och detta lärer kunna ske inom
nuvarande personalram, anser styrelsen att någon förstärkning av styrelsens
anslag för ifrågavarande ändamål icke bör vara erforderlig.

Då överarbetningen av författningen i tekniskt hänseende icke bör leda
till ändrad fördelning av intäkterna, förutsätter kontrollstyrelsen, att dessa
uppdelas proportionellt efter de skattesatser, som ligger till grund för den
nya sammanlagda skattesatsen. Därvid skulle den del som motsvarar den
särskilda skatten — liksom hittills denna skatt — användas för vägändamål,
och den del som motsvarar den nuvarande energiskatten gå till den allmänna
budgeten.

Kungl. Maj. ts proposition nr 7 år 1961

Remissyttrandena

En omläggning av den särskilda skatten på bensin och motorsprit och
energiskatten på dessa bränslen så att det skattetekniska systemet för dessa
båda skatter blir i princip detsamma som för beskattningen av olja enligt
energiskatteförordningen tillstyrkes i så gott som alla remissyttranden. Därvid
uttalas i flera yttranden att stora fördelar är förenade med en sådan omläggning.
Riksräkenskapsverket och 1D53 års trafikutredning hyser en viss
tveksamhet om lämpligheten av förslagets genomförande. Enligt generaltullstyrelsens
uppfattning väger de administrativa fördelarna och nackdelarna
av den föreslagna omläggningen tämligen jämnt, och styrelsen anser
att förslagets genomförande bör bero av huruvida hänsyn till bestämda och
vagande önskemål från petroleumbranschens sida kan anses motivera omläggningen.

Ett tlertal remissinstanser, representerande näringslivet, ävensom åtskilliga
handelskammare gör — oaktat de, såsom framgår av vad nyss anförts,
tillstyrker den föreslagna omläggningen av det skattetekniska systemet —
invändningar mot att de nya bestämmelserna rörande den särskilda skatten
på bensin och motorsprit inarbetas i energiskatteförordningen. Man förordar
att i stället denna skatt och energiskatten fortfarande regleras i skilda författningar.

Generaltullstyrelsen uttalar att det föreslagna nya systemet för beskattning
av importbensin, vilket är i princip detsamma som redan tillämpas för
inom landet framställd bensin och vid olika andra former av varubeskattning,
får anses vara ur kontrollsynpunkt godtagbart och även innebär vissa
förenklingar. Dessa förenklingars betydelse ur administrativ synpunkt är
dock enligt styrelsens mening ganska begränsad. En närmare samordning
av bensin- och energibeskattningen kan teoretiskt synas vara en fördel, men
den praktiska betydelsen därav är mindre påtaglig, även om man förutsätter
att energiskatten blir permanent. Styrelsen framhåller att den nuvarande
metoden för importbeskattning av bensin är föga kostnadskrävande,
i synnerhet efter de förenklingar i tullformaliteterna som efterhand vidtagits.
I de största importhamnarna är sammanlagt fem till sex tulltjänstemän
helt eller huvudsakligen sysselsatta med bensinbeskattningen; i övrigt
handhas dessa göromål vid sidan av andra tullgöromål. Den samlade arbetsbelastningen
är icke av annan storleksordning än de variationer i arbetsbördan,
vilka tullverket normalt har att räkna med vid trafikväxlingar
och ofta inträdande ändringar i avgifts- och införselbestämmelser. För den
linga kostnad det sålunda rör sig om har man för närvarande, anför styrelsen,
ett uppbördssystem som ur säkerhetssynpunkt är det effektivaste
tänkbara.

De rent administrativa skäl, som kan anföras för eller mot en omläggning,
är enligt generaltullstyrelsens uppfattning på det hela taget ej tyngre
än alt trågans avgörande bör kunna bero på vilketdera systemet som finnes
vara minst betungande för petroleumbranschen. Hur härmed förhåller sig

Kungl. Maj:ts proposition nr 7 är 1961

finner styrelsen vanskligt att bedöma med ledning av den föreliggande utredningen,
vilken styrelsen anser i dessa delar vara tämligen knapphändig.

De erinringar, som från synpunkten av bensinbranschens intressen riktats
mot det nuvarande systemet, avser till en del förhållanden av underordnad
betydelse, vilka enligt styrelsens åsikt, om så anses påkallat, kan
jämkas utan rubbning av systemets huvudgrunder. Vissa erinringar anser
styrelsen däremot kan förtjäna att närmare uppmärksammas och anför.

För närvarande råder ej automatisk likställighet i betalningsvillkoren
mellan inhemsk produktion och import. Enligt vad i ärendet blivit upplyst
ha åtgärder, avseende den inhemska produktionen, vidtagits för en utjämning
härutinnan. Av utredningen framgår ej vilka egentliga svårigheter
som möta för att åstadkomma praktiskt taget full likställighet.

Det har framhållits som en olägenhet, att den skattefria lagringen av
importbensin är beroende av tullnederlagsväsendet med dess foidringar på
lagerutrymmenas beskaffenhet och dess formaliteter vid uppläggning och
uttagning. I betraktande av de tekniska fordringar, som under alla förhållanden
torde få ställas på cisterner för bensinlagring, och de förenklingar
i tullformaliteterna, som ägt rum, håller styrelsen löre, att den egentliga
olägenhet, som kvarstår, är den att tullagerförvaringen är bunden till områden
som ligga ej alltför långt från tullplatserna.

Omläggningen skulle medföra ytterligare skattelättnader för bensin, som
går förlorad under lagring eller transport. Då emellertid samtidigt förutsatts
en härav betingad höjning av skattesatsen, torde i förevarande sammanhang
endast de fall av svinn vara av intresse, som innebära märkbara
ojämnheter i skattebelastningen olika skattskyldiga emellan, d. v. s. huvudsakligen
förluster genom olyckshändelse. Lättnaden avser härvid närmast
sådana förluster som inträffa mellan uttagningen från nuvarande tullager
(respektive utrymmen för skattefri lagring av inhemsk bensin) och de leveranser,
som enligt förslaget skola grunda skattskyldighet. Dessutom onodiggöras
de särskilda utredningar, som nu äro förknippade med fastställandet
av svinn å tullagerbensin och orsakerna därtill.

Generaltullstyrelsen vill icke bestrida att det föreliggande förslaget från
anförda synpunkter kan innebära fördelar för petroleumbranschen. Stjrelsen
finner emellertid vanskligt att bedöma, vilken praktisk betydelse som
bör tillmätas dessa fördelar. Ännu mindre är styrelsen i tillfälle att bedöma,
heter det vidare, i vilken mån fördelarna uppväges av den deklarationsoch
redovisningsskyldighet, som enligt förslaget skall åvila registrerade
skattskyldiga företag. I anslutning till vad förut anförts vill emellertid styrelsen
uttala som sin uppfattning, att förslagets genomförande bör bero
av huruvida hänsyn till bestämda och vägande önskemål från petroleumbranschens
sida kan anses motivera den föreslagna omläggningen.

Det må här anmärkas att de av generaltullstyrelsen hörda tulldirektionerna
avstyrker omläggningen.

Kommerskollegium anser att ett genomförande av det framlagda förslaget
skulle leda både till en mera enhetlig och därmed rättvisare bensinbeskattning
och till avsevärda förenklingar beträffande förfarandet. Kollegium
hänvisar även till att handelskamrarna är av samma uppfattning och utan
undantag förklarat sig vilja tillstyrka förslaget i sak.

Kungl. Maj:ts proposition nr 7 år 1961

Åtskilliga handelskammare har emellertid, anför kollegium, framställt
ett par invändningar av principiell innebörd mot förslaget att inordna bestämmelserna
om bensinskatt under energiskatteförordningen. Den ena
invändningen åsyftar det förhållandet, att de två nu utgående skatterna är
avsedda för helt olika ändamål, nämligen bensinskatten för vägväsendet och
energiskatten för kraftförsörjningen m. m., och att en sammanslagning av
de båda skatterna är ägnad att försvåra övervakningen av att influtna medel
verkligen användes för det bestämda ändamålet. Den andra invändningen
hänför sig till att energiskatten till skillnad från bensinskatten är att betrakta
såsom tillfällig och att en sammanslagning lätt skulle kunna betaga
energiskatten denna karaktär. Enligt kollegii mening äger dock dessa
invändningar icke den styrka, att de kan uppväga de med kontrollstyrelsens
förslag förknippade fördelarna. Kollegium har svårt att tro, att enbart den
omständigheten att bensinskatten sammanslås med energiskatten inverkar
på frågan hur de genom vägtrafikbeskattningen influtna medlen skall användas.
Kollegium påpekar att det ej föreligger några tekniska svårigheter
att särredovisa den del av den sammanslagna skatten som motsvarar den nuvarande
bensinskatten. Vidare finner kollegium uppenbart att, då fråga uppkommer
att slopa energiskatten och därmed att upphäva förordningen därom,
spörsmålet angående den fortsatta beskattningen av det i förordningen
upptagna varuslaget bensin kommer att förutsättningslöst prövas.

Riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap anser, att det nuvarande
systemet för beskattning av bensin och motorsprit är mindre ändamålsenligt,
och framhåller att det medför betydande olägenheter för företagare som beröres
av beskattningen. Nämnden pekar därvid särskilt på att tidpunkten
för påföring av skatt ej är densamma för importbensin som för inom riket
tillverkad bensin samt att administreringen handhas av två myndigheter.
De nämnda olägenheterna skulle i stort sett bortfalla om beskattningen omlägges
i enlighet med kontrollstyrelsens förslag. Enligt detta kommer sålunda,
anför riksnämnden, inom riket producerad och till riket införd bensin
att behandlas lika i skattehänseende och skattepåföringen kommer att
ske först vid varans försäljning eller ianspråktagande för förbrukning.
Detta underlättar uppläggningen av stora obeskattade lager av bensin även
å platser, där tullnederlag icke finnes, vilket givetvis är av betydelse för
beredskapslagringen, anför nämnden. Det är dessutom enligt nämndens
mening lämpligt att beskattningen av bensin och motorsprit samt motorbrännolja
och eldningsolja regleras av samma författning.

Riksnämnden fortsätter.

I fråga om kontrollmöjligheterna enligt det föreslagna beskattningssystemet
har kontrollstyrelsen utgått från att en viss avstämning skall kunna
göras »mot importerade och inom riket producerade kvantiteter med ledning
av de uppgifter, som i annat syfte sammanställas av riksnämnden för
ekonomisk försvarsberedskap». Härmed torde åsyftas den lagerkontroll
m. in., som åvilar riksnämnden i egenskap av tillsynsmyndighet för tvångsJagringen
av oljor enligt förordningen om oljelagring m. m. den 31 maj 1957
(nr 343). Den av riksnämnden i nyss sagda egenskap utövade kontrollen av 2

II ihan g till riksdagens protokoll 1961. 1 samt. Nr 7

Kungl. Maj:ts proposition nr 7 år 1961

ser emellertid endast en del av de av beskattningen omfattade företagen,
varför avstämningsmöjligheterna skulle bli begränsade. Härtill kommer
att de av riksnämnden inhämtade uppgifterna enligt oljelagringsförordningen
(§ 20) äro omgärdade av snäva sekretessföreskrifter.

Chefen för försvarsstaben framhåller att genom en omläggning av beskattningen
enligt kontrollstyrelsens förslag de olägenheter för krigsmakten,
som vidlåder det nuvarande restitutionsförfarandet, skulle komma att
undanröjas.

Statens biltrafiknämnd begränsar sitt yttrande att avse den föreslagna
omläggningens verkningar i fråga om den yrkesmässiga biltrafiken och
finner, från de synpunkter nämnden har att företräda, icke anledning till
erinran mot omläggningen. Biltrafiknämnden anser det dock angeläget att
i energiskatteförordningen eller i särskild författning uttryckligen fastslås
de grunder, efter vilka intäkterna skall fördelas.

1953 års trafikutredning anför att det av kontrollstyrelsen framlagda förslaget
endast perifert berör trafikutredningens verksamhetsområde. Från
trafikpolitisk synpunkt är det enligt utredningen inte någon mer väsentlig
skillnad, om tullverket eller kontrollstyrelsen ombesörjer skatteuppbörden
i fråga om importerad bensin.

Trafikutredningen fortsätter.

I vad mån kontrollstyrelsens förslag kan innebära en rationalisering ur
kostnadssynpunkt undandrager sig trafikutredningens bedömande, med
hänsyn till att uppgift saknas om de besparingar i tullverkets organisation,
som förslagets realiserande till äventyrs kan medföra, önskvärd enhetlighet
i beskattningsreglerna för såväl importerad som inom riket tillverkad
bensin synes möjligen även kunna nås medelst författningsändringar inom
ramen för ett bibehållande av nuvarande beskattningsorganisation på förevarande
område.

Helt allmänt vill trafikutredningen blott göra den reflektionen, alt det kan
ifrågasättas, huruvida icke en kontroll av skatteuppbörden för importerad
bensin sker mera effektivt vid varans gränspassage än genom övervakning
inom landet av en importörerna ålagd registrerings- och deklarationsskyldighet.
Rent principiellt synes en övergång från en förtullningsliknande beskattningsform
till ett system med kontrollbesök hos skattskyldiga med
åtföljande räkenskapsgranskning mindre tilltalande.

Riksräkenskapsverket anser att några mera betydande fördelar i administrativt
avseende knappast vinnes genom den föreslagna omläggningen
av beskattningen. I varje fall uppväger fördelarna enligt verkets mening
icke den försämring av kontrollmöjligheterna, som måste anses följa av
ett frångående av förfarandet med skattens uttagande vid införseln.

Riksräkenskapsverket fortsätter.

Det torde också vara ovisst, huruvida ett skatteuttag vid införseln med
beaktande av förefintliga möjligheter för importör att uppskjuta skattebetalningen
innebär någon påtaglig ekonomisk belastning i form av förskottsbetalning
av skatt vid lagerhållning av bensin. Med hänsyn härtill och då
den påtalade ojämnheten i beskattningen av inhemsk tillverkare å ena sidan
och importör av bensin å andra sidan synes i huvudsak kunna elimineras
genom att kontrollstyrelsen även i fortsättningen utnyttjar sin befogen -

Kungl. Maj.ts proposition nr 7 år 1961

het att medgiva förlängning av kredittiden, kan ifrågasättas om hänsyn till
de skattskyldigas berättigade intressen påkallar en omläggning av bensinbeskattningen.

Svenska petroleum institutet hänvisar till en början till de i kontrollstyrelsens
framställning redovisade olägenheterna, som gällande bestämmelser
om beskattning av bensin medfört för de skattskyldiga. Orsaken till
dessa olägenheter är i första hand, anför petroleuminstitutet, att det gällande
skattesystemet tillkommit under helt andra förhållanden än de nu
rådande. Förbrukningen av bensin var vid tillkomsten av 1929 års förordning
relativt liten, skattesatsen var låg och det första svenska raffinaderiet
hade nätt och jämnt kommit i gång. Institutet erinrar även om att lagring
av stora beredskapskvantiteter, som inte erfordrades för förbrukning under
den närmaste framtiden, då ännu ej var aktuell. Institutet anser att den pålappning
av bensinskatteförordningen med nya bestämmelser, som därefter
ägt rum, medfört att förordningen blivit oöverskådlig och svårtolkad. På
grund av att olika myndigheter handlägger frågor om beskattning av importerad
och av inom landet tillverkad bensin har, uttalar institutet vidare,
vissa ojämnheter uppstått i rättstillämpningen, vilka av de skattskyldiga
uppfattats såsom orättvisor. Institutet anmärker även på att skatt uttages
på en fingerad kvantitet — en fråga till vilken jag återkommer i ett följande
avsnitt — och uttalar slutligen om gällande ordning, att de skattskyldiga
till följd av de nämnda missförhållandena nödgats nedlägga ett
stort och ofruktbart arbete på redovisningar, omräkningar och specifikationer.

Det är under angivna omständigheter uppenbart, fortsätter institutet, att
petroleumbranschens företag med glädje hälsat kontrollstyrelsens förslag
till en förenkling av ifrågavarande skattebestämmelser. Fn omständighet
som gör att de förenklade bestämmelserna snarast måste införas är enligt
institutet, att dagens läge med skärpta tvångslagringsföreskrifter och därav
följande hastigt ökad lagring av bl. a. bensin nödvändiggör ett bättre utnyttjande
av alla lagringsutrymmen. Trots stort tillmötesgående och god
medverkan från kontrollmyndigheternas sida har hittills lagringsutrymmena,
anför institutet, icke kunnat disponeras rationellt, eftersom de som
en följd av skattesystemet befunnit sig under myndigheternas lås och kontroll.
Detta har medfört att man icke i samma bensincistern kunnat fylla
både beskattad och obeskattad bensin av samma slag. Följden härav har
enligt institutets uppfattning blivit en mindre god hushållning med landets
utrymmen för lagring av bensinbränslen.

De olägenheter som är förenade med gällande ordning har väsentligen
eliminerats genom kontrollstyrelsens förslag, uttalar petroleuminstitutet,
som vitsordar de stora förtjänsterna i styrelsens uppläggning av skattesystemet
och vidare anför att styrelsen på ett lyckligt sätt löst de komplicerade
frågor, som sammanhänger med uppbörden av skatten.

Petroleuminstitutet motsätter sig emellertid, att den föreslagna omlägg -

Kungl. Maj:ts proposition nr 7 år 1961

ningen av skattesystemet sker genom att den nuvarande särskilda skatten inordnas
under energiskatteförordningen, och förordar att i stället en särskild
förordning om skatt på bensinbränslen utfärdas. Institutet anför.

Med hänsyn till att skatten på bensinbränslen sedan gammalt ansetts utgöra
en del av vägtrafikbeskattningen, har det ansetts mindre lämpligt att
genomföra den nu åsyftade omläggningen av uppbördssystemet, genom att
bensinskattebestämmelserna infogas i energiskatteförordningen. Vid införandet
av energiskatten underströks ju med skärpa, att denna skatt var avsedd
blott för finansiering av ett effektivt handlingsprogram på energiområdet,
i första hand den starkt ökade tvångslagringen av flytande bränslen.
Det förefaller därför institutet naturligt, att en särskild ny förordning om
skatt å bensinbränslen införes, byggd på de delar av energiskatteförordningen,
som erfordras. Institutet utgår ifrån att redovisningen från oljeföretagen
det oaktat kan ske på enklaste och överskådligaste sätt medelst användning
av gemensamma formulär. I fråga om resultatet, nämligen att
skatteintäkterna bör fördelas för de olika ändamålen proportionellt enligt
gällande skattesatser, instämmer institutet helt med kontrollstyrelsen.

I skrivelse den 10 juni 1960 till chefen för finansdepartementet återkommer
petroleuminstitutet till de i institutets nu återgivna yttrande berörda
lagringsspörsmålen.

Institutet anför.

Efter det att institutets yttrande avgivits, har de däri blott flyktigt omnämnda
problem, som sammanhänger med den ökade tvångslagringen, blivit
brännande aktuella. För de lagringsskyldigas räkning har institutet efter
ingående förhandlingar med riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap
överenskommit om lokalisering av skyddade lagringsanläggningar för
motordrivmedel. Dessa anläggningar har visserligen icke — såsom förutsattes
vid genomförandet av den nya lagstiftningen om oljelagring den 31
maj 1957 — fått placeras helt efter de lagringsskyldigas bedömanden, men
meningen är, att de likväl i möjligaste mån skall kunna utnyttjas i oljeföretagens
kommersiella rörelse. Denna omständighet är av utomordentlig
vikt för att ernå en naturlig omsättning av bensinlagren, som icke kan lagras
obegränsad tid på grund av risken för skadliga förändringar i bensinen.

Avsikten är nu, att de stora nytillkommande lagerutrymmena under jord
skall utföras i oinklädda behållare, där motordrivmedlen kommer att lagras
på vattenbädd direkt i de utsprängda bergrummen. Denna lagringsmetod
förutsätter, att det hittillsvarande kontrollsystemet ändras. Detta bygger
nämligen på att inpumpningen i noggrant kalibrerade plåtcisterner kontrolleras
av statlig myndighet, varefter den inpumpade varan förvaras under
myndigheternas lås och kontroll.

En väsentlig förutsättning för det pågående utbyggnadsskedet är således,
fortsätter petroleuminstitutet, att omläggning av bensinbeskattningen sker
så att det av kontrollstyrelsen föreslagna systemet med beskattning av försålda
kvantiteter enligt olj ef öretagens fakturor får användas. Detta system
användes med framgång vid uppbörd av energiskatten på andra bränslen än
bensin och motorsprit och medför också betydelsefulla fördelar genom att
lagringsutrymmena kan disponeras mera rationellt. Institutet upprepar sitt
i remissyttrandet gjorda påpekande, att hittillsvarande system lett till att

Kungl. Maj:ts proposition nr 7 år 1961

man icke i samma bensinbehållare kunnat förvara beskattad och obeskattad
bensin av samma typ, vilket haft till följd en olycklig misshushållning
med landets begränsade utrymmen för lagring av motorbränslen.

Utbyggnaden av underjordiska lagringsanordningar med oinklädda bergrum
har i vissa fall fortskridit så långt, anför institutet, att man kan förutse
att de första bergrummen kan tagas i bruk under år 1961. Det är enligt
institutet en grundläggande förutsättning för störningsfri utbyggnad
av den skyddade lagringen av motordrivmedel, att den föreslagna ändringen
av bensinbeskattningen kan träda i kraft fortast möjligt efter ingången
av år 1961.

Institutet framhåller att en grundförutsättning för den valda lagringsmetoden
varit, att bensinbeskattningen skulle samordnas med energibeskattningen.

I likhet med petroleuminstitutet anser Sveriges grossistförbund att det
nuvarande systemet för beskattning av bensin och motorsprit är förenat
med betydande olägenheter, ej endast för vederbörande myndigheter utan
även för de företagare som beröres av beskattningen. Den gällande lagstiftningen
bygger, anför förbundet, till stor del på bestämmelser som tillkommit
vid en tidpunkt, då marknadsförhållandena inom bensinbranschen såväl
i fråga om förbrukning som import och inhemsk raffinering var helt
annorlunda än nu. På grund härav har bestämmelserna blivit i väsentlig
utsträckning föråldrade och oöverskådliga, heter det vidare.

Förbundet erinrar om att kontrollstyrelsen särskilt framhållit, att skatten
kommit att verka ojämnt med hänsyn till att olika tidpunkter gäller för
skattepåföring i fråga om å ena sidan importbensin och å andra sidan inom
riket tillverkad bensin. Visserligen har man, anför förbundet, sökt ernå rättelse
genom att kontrollstyrelsen bemyndigats medgiva inhemsk tillverkare
lörlängning av kredittiden upp till sammanlagt fem månader men det har
på grund av olika förhållanden icke varit möjligt att nå fram till ett system
med lika betalningsvillkor. Förbundet delar kontrollstyrelsens uppfattning
i fråga om önskvärdheten av en reform därvidlag.

Grossistförbundet pekar även på de av petroleuminstitutet redovisade
nackdelarna i lagringshänseende, som det gällande beskattningssystemet
medför. Förbundet finner liksom petroleuminstitutet angeläget att bestämmelserna
på området i fråga ändras så att de inte verkar hämmande på
lagringsverksamheten.

I remissyttrandet riktas även kritik mot att olika myndigheter handlägger
frågor, som gäller beskattningen av å ena sidan importerad och å andra
sidan inom landet tillverkad bensin. Förbundet gör liksom petroleuminstitutet
gällande att detta förhållande medfört olikhet i rättstillämpningen.

Då det av kontrollstyrelsen framlagda förslaget till omläggning av bensinbeskattningen
synes komma att i stort sett eliminera de brister, förbundet
påtalat, tillstyrker förbundet att uppbörden av bensinskatten omlägges
i enlighet med kontrollstyrelsens förslag och att sålunda i väsentliga delar

Kungl. Maj:ts proposition nr 7 år 1961

samma system genomföres, som för närvarande tillämpas i fråga om energiskatten
på andra bränslen än bensin och motorsprit.

Grossistförbundet biträder däremot icke förslaget i vad det innebär att
omläggningen skall ske på så sätt att de bestämmelser, som gäller den särskilda
skatten, inarbetas i energiskatteförordningen. Förbundet hemställer
— liksom petroleuminstitutet — att de nya bestämmelserna i stället upptages
i en särskild förordning. I denna del anför förbundet.

Uppbörden av skatten på bensin och motorsprit har sedan gammalt i enlighet
med riksdagens beslut tillförts specialbudgeten för vårt vägväsende
och sålunda icke den allmänna budgeten. I fråga om energiskatten gäller,
att denna visserligen bokföringsmässigt ingår i den allmänna budgeten, men
att den dock då den infördes direkt avsåg att tillgodose vissa speciella finansieringssyften,
i första hand de ökade utgifterna för den av riksdagen
beslutade tvångslagringen av flytande bränslen.

Kooperativa förbundet ger i sitt remissyttrande i allt väsentligt uttryck åt
samma uppfattning som petroleuminstitutet och grossistförbundet. Kooperativa
förbundet betonar sålunda att gällande bestämmelser om bensinbeskattningen
är i hög grad svåröverskådliga samt föranlett avsevärda tolkningsbesvär
och åtskillig omgång i administrations- och kansliarbetet. I
yttrandet redovisas vidare de nackdelar för lagerhållningen, som — enligt
vad petroleuminstitutet och grossistförbundet jämväl anfört — är förknippade
med nu gällande regler.

Även för Kooperativa förbundet framstår en omläggning av beskattningen
i enlighet med kontrollstyrelsens förslag som i hög grad önskvärd. Genom en
sådan omläggning skulle, anför förbundet, de av förbundet påpekade reella
missförhållandena med nuvarande system undanröjas. Med avseende på den
lagtekniska lösningen av den föreliggande frågan förordar dock förbundet —
i huvudsak av samma skäl som petroleuminstitutet och grossistförbundet -—-att de nya bestämmelserna sammanfattas i en särskild förordning som komplement
till energiskatteförordningen.

Sveriges industriförbund ansluter sig till den av kontrollstyrelsen lämnade
motiveringen för den föreslagna omläggningen av beskattningen av bensin
och motorsprit. Det är enligt förbundets mening en fördel med förslaget,
att nuvarande ojämnheter vid beskattningen elimineras, att redovisningsoch
uppbördsförfarandet förenklas samt att lagerhållning kan ske skattefritt.

Vad angår den lagtekniska utformningen har enligt industriförbundets
mening bärande skäl icke anförts för att införa samtliga bestämmelser om
bensinbeskattning i energiskatteförordningen. Förbundet avstyrker bestämt,
att den nu utgående särskilda skatten å bensin och motorsprit ges beteckningen
allmän energiskatt, och föreslår att i stället samtliga erforderliga
författningsbestämmelser om beskattning av bensin och motorsprit liksom
hittills bibehålies i en särskild förordning. Lämpligen bör 1929 års förordning
omarbetas, vilket icke erbjuder några lagtekniska svårigheter, anför
förbundet och tillägger, att energiskatteförordningen med en sådan utform -

Kungl. Maj. ts proposition nr 7 år 1961

ning av lagstiftningen ej behöver ändras. Som motiv för detta ställningstagande
åberopar förbundet huvudsakligen samma skäl som petroleuminstitutet,
grossistförbundet och Kooperativa förbundet.

Sveriges hantverks- och industriorganisation och Bilverkstädernas riksförbund
finner det föreliggande förslaget innebära en från praktisk synpunkt
viktig förenkling såväl för de skattskyldiga som för staten. Organisationerna
uttalar sig dock för att någon definitiv sammanslagning av skattesatserna
ej bör ske och understryker därvid vikten av att hittillsvarande
överskådlighet består i fråga om redovisningen av de olika skatteandelarna.
Det framhålles även som synnerligen angeläget att den särskilda skatten på
bensin och motorsprit såsom hittills redovisas till fonden för bilskattemedel.
Organisationernas principiella ståndpunkt är sålunda, heter det vidare, att
nuvarande förordning om bensinskatt bibehålies men omarbetas så att bestämmelserna
om beräkning och debitering m. m. av skatt i tekniskt hänseende
överensstämmer med energiskatteförordningens motsvarande bestämmelser.
För denna ståndpunkt åberopas — utöver vad nyss anförts —•
väsentligen samma skäl som petroleuminstitutet m. fl. organisationer, enligt
vad förut nämnts, anfört till stöd för samma uppfattning.

I det remissvar, som avgivits av Kungl. automobil klubben och de övriga
organisationer som yttrat sig gemensamt med automobilklubben, anlägges
på den förevarande frågan i allt väsentligt samma synpunkter som framförts
av hantverks- och industriorganisationen och Bilverkstädernas riksförbund.
I likhet med sistnämnda båda organisationer förordar även de nu ifrågavarande
remissinstanserna att den särskilda skatten ej inordnas under energiskatteförordningen
utan att i stället nämnda förordning och bensinskatteförordningen
var för sig utarbetas så att de, när det galler sättet att beräkna,
debitera och uppbära skatt på bensin och motorsprit, bringas i överensstämmelse
med kontrollstyrelsens förslag.

Även Skogsbrukets motortransportkommitté finner kontrollstyrelsens förslag
för såväl statsmakterna som de skattskyldiga innebära stora förenklingar
och förordar att det till sin huvudsakliga innebörd genomföres. Av
samma skäl, som i andra yttranden anförts för att bestämmelserna rörande
den särskilda skatten ej skall inordnas under energiskatteförordningen, anser
kommittén att skattesatserna för denna skatt och energiskatten på bensin
och motorsprit ej bör redovisningsmässigt helt sammanslås. Den särskilda
skatten bör enligt hittills gällande princip redovisas över bilskattefonden,
anför kommittén.

Svensk industriförening uttalar att enhetliga bestämmelser synes vara till
fördel för såväl företagare inom bensin- och oljebranschen som vid uppbörd
och kontroll av skatten.

Svenska gasverksföreningen anför att den föreslagna omläggningen av
uppbördssystemet för bensinskatt för stadsgasindustrin innebär vissa fördelar
genom att det för närvarande omständliga och ur räntesynpunkt kostsamma
restitutionsförfarandet vid utnyttjande av exempelvis lättbensin
kommer att bortfalla.

Kungl. Maj.ts proposition nr 7 år 1961

Vin- & spritcentralen erinrar om att förslaget berör spritcentralen, enär
det ligger inom bolagets verksamhetsområde att försälja motorsprit. Sedan
några år tillbaka har emellertid, upplyser spritcentralen, icke funnits någon
motorsprit att tillgå på hemmamarknaden och någon import av denna vara
har icke varit aktuell. För bolagets del kommer de föreslagna nya bestämmelserna,
anför spritcentralen, icke att medföra någon egentlig förändring
av hittills gällande ordning för skattens erläggande. De föreslagna ändringarna
synes spritcentralen vara ändamålsenliga och ägnade att förenkla skatteuppbörden.

Departementschefen

Bensin och motorsprit beskattas, såsom framgår av den tidigare redogörelsen,
dels med en särskild till vägväsendet utgående bensinskatt och dels
med allmän energiskatt. I fråga om båda skatterna regleras beskattningsförfarandet
av de relativt otidsenliga stadgandena i 1929 års förordning om den
särskilda bensinskatten. Energiskatten på bensin och motorsprit följer därigenom
andra bestämmelser än energiskatten på övriga bränslen, i fråga om
vilka beskattningsförfarandet i energiskatteförordningen utformats i anslutning
till moderna principer på punktskatteområdet, bl. a. genom anknytning
till 1959 års förordning om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning.

Skillnaden mellan de bägge systemen för beskattningsförfarandet gör sig
företrädesvis gällande i fråga om de importerade bränslena. I fråga om de
inom riket tillverkade bränslena skall nämligen skatten i båda fallen erläggas
till kontrollstyrelsen. Importbränslena däremot beskattas enligt bensinskatteförordningen
alltid i anslutning till införseln — skatten uttages av
tullverket — medan enligt energiskatteförordningen skatten i regel skall
erläggas till kontrollstyrelsen, nämligen om importören är registrerad hos
styrelsen som återförsäljare eller förbrukare.

Det för bensin- och motorspritbeskattningen gällande äldre skattetekniska
systemet medför — i motsats till det moderna systemet för energibeskattningen
av andra bränslen — olika tidpunkter för skattskyldighetens
inträde för importör och producent och ger ej heller importören samma möjligheter
att hålla skattefria lager.

Kontrollstyrelsens förslag till omläggning av bensin- och motorspritbeskattningen
innebär att för denna beskattning skall gälla samma skattetekniska
system som vi redan har för energibeskattningen av övriga bränslen,
t. ex. olja.

Den ifrågasatta omläggningen har hälsats med tillfredsställelse av petroleumbranschen
och även tillstyrkts av det övervägande flertalet övriga remissinstanser.
Tveksamhet om lämpligheten av den föreslagna övergången
till ett modernare skattetekniskt system har uttalats endast från ett par
håll. Därvid har ifrågasatts om fördelarna av en omläggning uppväger den

Kungl. Maj. ts proposition nr 7 år 1961

försämring av kontrollmöjligheterna, som man anser vara en nödvändig
följd av ett frångående av förfarandet med skattens uttagande vid införseln.

Enligt min mening står avsevärda fördelar att vinna med en omläggning
till det modernare skattetekniska system, som vi nu har såväl för energiskatten
på andra bränslen än bensin och motorsprit som för ett flertal andra
punktskatter. Detta system har till en början det icke oväsentliga företrädet
framför det äldre systemet att tiden för skattskyldighetens inträde i princip
blir densamma för importör som för producent. Vidare erbjudes större
möjligheter till skattefri lagerhållning och därmed också till ett bättre utnyttjande
av tillgängliga lagringsutrymmen, vilket inte minst är av värde
för vår försvarsberedskap. En ytterligare fördel är att man erhåller en
större likformighet i fråga om beskattningen av de varandra i produktions-
och försäljningshänseende närstående varuslagen bensin och olja.
Det synes även vara mest ändamålsenligt att de med beskattningen sammanhängande
frågorna så långt sig göra låter handlägges av samma myndighet.
De uttalade farhågorna för försämrade möjligheter till kontroll av bensinbeskattningen,
om man överger systemet med uttagande av skatt vid införsel,
är enligt min mening överdrivna och bestyrkes icke av erfarenheterna i
fråga om andra bränslen.

Jag förordar sålunda en omläggning av beskattningen av bensin och motorsprit
till samma skattetekniska system som gäller för energibeskattningen
av bränslen i övrigt.

Kontrollstyrelsen har föreslagit att omläggningen skulle ske på det sättet
att den nuvarande särskilda skatten på bensin och motorsprit och energiskatten
på dessa bränslen sammanslås under beteckningen allmän energiskatt
och samtliga bestämmelser om den sammanlagda skatten intages i
energiskatteförordningen. Enligt förslaget skulle den del av den sammanslagna
skatten som motsvarar den nuvarande särskilda skatten gå till vägändamål,
medan återstoden — motsvarande den nuvarande energiskatten —
skulle tillföras den allmänna budgeten.

Mot denna lösning har i åtskilliga remissyttranden riktats bestämda invändningar.
Den huvudsakliga innebörden av invändningarna är att de båda
skatterna ej bör sammanslås, enär de är avsedda för skilda ändamål.

Såsom framgår av vad jag nyss anfört är det i förevarande sammanhang
fråga om en översyn av det skattetekniska systemet. Någon anledning att
nu ingå på ändamålsbestämningen för de ifrågavarande skatterna föreligger
därför enligt min mening icke. Även om det i och för sig tekniskt skulle
låta sig göra att, på sätt konlrollstyrelsen föreslagit, inlemma den nuvarande
särskilda bensinbeskattningen i energiskatten med bibehållande av specialdestinationen
till vägväsendet, visar remissbehandlingen alt en sådan åtgärd
skulle vara ägnad att skapa missförstånd. Några egentliga praktiska
fördelar av betydelse torde i det föreliggande läget icke heller stå att vinna.
Beskattningen av bensin och motorsprit bör därför liksom hittills regleras i

Kungl. Maj:ts proposition nr 7 år 1961

två skilda förordningar, av vilka den ena avser den särskilda skatt, vars
avkastning skall användas för vägändamål, och den andra energiskatten,
som skall gå till den allmänna budgeten.

Omläggningen av beskattningsförfarandet förutsätter i fråga om förordningen
om särskild bensinskatt så genomgripande ändringar, att en ny förordning
är påkallad. Denna bör i enlighet med vad förut sagts utformas efter
det system som energiskatteförordningen nu har för beskattning av andra
bränslen än bensin och motorsprit. Liksom hittills kan i energiskatteförordningen
såvitt gäller förfarandet vid beskattningen av bensin och motorsprit
hänvisning i huvudsak göras till förordningen om den särskilda skatten.

Jag förordar en författningsmässig reglering i enlighet med vad jag nu angivit.

III. Skattepliktiga varor
Gällande ordning och förslag

Såsom framgått av det tidigare anförda utgöres de enligt bensinskatteförordningen
skattepliktiga varuslagen av bensin och motorsprit. I förordningen
finns dock ej någon bestämmelse om förfarandet i fråga om beskattning
av motorsprit vid införsel till riket. Från skatteplikt är undantagen mineraloljeprodukt,
som införes för att vid oljeraffinaderi användas uteslutande
såsom råvara vid tillverkning av bensin.

På de enligt bensinskatteförordningen skattepliktiga varorna utgår, såsom
likaledes tidigare nämnts, jämlikt stadgande i energiskatteförordningen
jämväl allmän energiskatt. Sådan skatt utgår därjämte, såvitt i förevarande
sammanhang är av intresse, för vissa spritblandningar, avsedda för
användning till motordrift. Enligt av 1960 års höstriksdag beslutad ändring
i energiskatteförordningen, vilken ändring träder i kraft den 1 januari 1961,
transponeras denna varubeskrivning till den i den nya tulltaxan använda
nomenklaturen. De ifrågavarande blandningarna beskrives därvid som sådana
till tulltaxenummer 27.10 och 38.19 hänförliga blandningar, som innehåller
alkohol (etanol, etylalkohol) och som är avsedda för användning till
motordrift. Energiskatt utgår dock icke för dylik inom riket framställd
blandning i den mån energiskatt erlagts för i blandningen ingående produkter.

Med motorsprit förstås enligt bensinskatteförordningen sprit, som denaturerats
på visst av kontrollstyrelsen föreskrivet sätt. Enligt den i den nya
tulltaxan använda nomenklaturen inrymmes motorsprit under beteckningen
denaturerad alkohol (etanol, etylalkohol), vilken vara är upptagen under
tulltaxenummer 22.08.

Kontrollstyrelsens förslag innebär att de förordade nya bestämmelserna
om förfarandet blir tillämpliga även vid införsel av motorsprit.

Styrelsen föreslår därjämte den formella ändringen av det skattepliktiga

Kungl. Maj.ts proposition nr 7 år 1961 27

varuområdet att de nyss nämnda spritblandningarna skall helt jämställas
med motorsprit.

Mot vad sålunda föreslagits har någon erinran ej gjorts vid remissbehandlingen.

En med beskattningen av motorsprit nära sammanhängande fråga har av
Vin- & spritcenlralen upptagits i ett av bolaget avgivet remissyttrande över
av kontrollstyrelsen upprättat förslag till förordning om teknisk sprit och
alkoholhaltiga preparat.

Spritcentralen anför.

Under 1959 utsläppte bolaget i marknaden en ny vara kallad karburatorsprit,
vilken är avsedd som tillsatsmedel till bensin för att förhindra isbildning
bl. a. i motorers förgasare. Innan varan började försäljas förhörde
sig bolaget under hand hos kontrollstyrelsen om möjligheterna att vinna
skattebefrielse för nämnda vara, som ju i första hand icke vore ett motorbränsle
utan ett skydd mot isbildning. Kontrollstyrelsen ansåg emellertid
att karburatorspriten på grund av sin beskaffenhet icke kunde undgå beskattning.
Bolaget har därför erlagt energi- och motorspritskatt. För övriga
i marknaden förekommande medel för samma ändamål, vilka som regel utgöres
av isopropylalkohol eller metylalkohol, men saluföres under andra beteckningar,
utgår däremot enligt uppgift icke nämnda skatter.

Med anledning av vad sålunda förekommit anhåller spritcentralen att
även karburatorspriten måtte erhålla skattebefrielse. Skulle denna framställning
icke kunna bifallas synes det rimligt, att åtgärder vidtages för att
skattebelägga samtliga ifrågavarande varor, så att bolagets karburatorsprit
får möjlighet att konkurrera på marknaden under lika villkor. I

I kontrollstyrelsens förslag till omläggning av bensinbeskattningen har
icke upptagits någon bestämmelse om undantag från skatteplikt för mineraloljeprodukt,
som införes för att vid oljeraffinaderi användas uteslutande
såsom råvara vid tillverkning av bensin. Däremot har i 24 § 2 mom. b) författningsförslaget
med oförändrad lydelse upptagits en för energibeskattningen
av andra bränslen än bensin och motorsprit nu gällande bestämmelse
enligt vilken det ankommer på särskild prövning av kontrollstyrelsen,
huruvida och i vad mån i deklaration avdrag må göras för bränsle, som
skattskyldig förbrukat för framställning av skattepliktigt bränsle.

Generaltullstyrelsen är icke tillfreds med denna lösning av den förevarande
frågan. Styrelsen finner det tveksamt huruvida den föreslagna bestämmelsen
är tillfyllest därest ändring icke avses i vad som nu gäller.
Stadgande om generellt undantag från skatteplikt för mineraloljeprodukt
varom är fråga skulle, anför generaltullstyrelsen, kunna intagas i form av
en anmärkning efter den vid energiskatteförordningen fogade förteckningen
över skattepliktiga bränslen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 7 år 1961

Departementschefen

Kontrollstyrelsens förslag att i skattetekniskt hänseende jämställa vissa i
energiskatteförordningen särskilt nämnda spritblandningar med motorsprit
har icke föranlett erinran vid remissbehandlingen. Jag biträder förslaget,
som inte innebär någon saklig ändring.

För att vinna en rationell avgränsning av det skattepliktiga området vill
jag vidare förorda, att beskattningen anges omfatta samtliga blandningar,
innehållande alkohol, under förutsättning att blandningarna är avsedda för
motordrift. För den i förhållande till varuområdet i stort obetydliga utvidgning
det här gäller kan även, på sätt spritcentralen framhållit, åberopas intresset
av att undvika ojämnhet i beskattningen mellan olika tillsatsmedel,
avsedda att hindra isbildning i motorernas förgasare.

Såsom kontrollstyrelsen förordat, bör motorsprit även vid import beskattas
enligt samma regler som bensin. Den nuvarande huvudsakligen formella,
historiskt betingade skillnaden i förfarandet beträffande de båda varuslagen
bör alltså bringas att upphöra.

De skattepliktiga varorna bör, såsom skett i andra punktskatteförfattningar,
angivas i överensstämmelse med den på Brysselnomenklaturen baserade
nya tulltaxan.

I den gällande bensinskatteförordningen är från skatteplikt undantagen
mineraloljeprodukt, som införes för att vid raffinaderi användas uteslutande
såsom råvara vid tillverkning av bensin.

Kontrollstyrelsens förslag i denna del innebär att på särskild prövning av
styrelsen skall bero huruvida och i vad mån skattebefrielse får åtnjutas för
sådan mineraloljeprodukt. Förslaget skulle, om det genomfördes, medföra
en begränsning i den skattefrihet som nu gäller. Något skäl att i förevarande
sammanhang frångå det nu tillämpade, enligt min mening materiellt tillfredsställande
systemet, anser jag inte föreligga.

Jag kan sålunda inte biträda kontrollstyrelsens förslag utan anser — i
likhet med generaltullstyrelsen — att det nu gällande undantaget från skatteplikt
bör bibehållas. I enlighet härmed förordar jag att i den föreslagna
nya bensinskatteförordningen upptages en bestämmelse om att mineraloljeprodukt,
som införes för att vid raffinaderi användas uteslutande såsom råvara
vid tillverkning av bensin, är undantagen från skatteplikt.

IV. Skattesatser

Bensin

Såsom förut nämnts är den särskilda skatten på bensin — med tidsbegränsat
undantag för inhemsk skifferbensin —- 32 öre per liter medan energiskatten
på bensin utgör 9 öre per liter. För motor sprit är motsvarande
skattesatser 19 och 9 öre.

Den särskilda skatten beräknas efter varans volym vid en temperatur av

Kungl. Maj:ts proposition nr 7 år 1961

+ 20 grader Celsius. Stadgande härom finns intaget i 1 § kungörelsen den
26 juni 1948 (nr 370) med tillämpningsföreskrifter till bensinskatteförordningen.
För energiskatten på bensin och motorsprit gäller — såsom förut
angivits -— samma regler som för den särskilda skatten på de båda bränslena.
Energiskatten på andra flytande bränslen beräknas däremot — enligt
stadgande i 1 § kungörelsen den 31 maj 1957 (nr 263) med tillämpningsföreskrifter
till energiskatteförordningen — efter varans fakturerade volym.
Kan skatten icke beräknas på detta sätt eller sker fakturering annorledes
än efter vedertagna grunder, äger emellertid beskattningsmyndigheten
enligt föreskrift i samma paragraf fastställa grunder för den skattepliktiga
volymens beräknande.

Kontrollstyrelsen förordar i sin framställning att även skatten på bensin
och motorsprit skall beräknas efter den fakturerade volymen, vilken i allmänhet
är den aktuella volymen. Härigenom skulle omständliga omräkningar
av volymen i varje enskilt fall kunna undvikas. Omläggningen skulle,
anför styrelsen, föranleda en viss minskning av den skattepliktiga volymen.
Enligt vad styrelsen upplyser ger inom branschen verkställda beräkningar
vid handen att volymminskningen uppgår till 1,37 procent, vilket
svarar mot skillnaden i volym vid +20 grader och vid genomsnittsteinperaturen
för år för levererad bensin, enligt uppgift +7,8 grader. Detta förhållande
och bortfallet av skatten på svinn, vilket bortfall enligt branschens
uppfattning kan beräknas till 0,7 procent, bör enligt kontrollstyrelsens mening
föranleda en höjning av bensinskatten med 1 öre per liter. Viss hänsyn
har därvid tagits till att tullen på bensin, 0,1 öre för liter, numera bortfallit.
Höjningen bör dock icke, uttalar styrelsen, få ge utslag i en höjning
av bensinpriset.

I enlighet med vad styrelsen sålunda anfört föreslås att 1 § tillämpningsföreskrifterna
till energiskatteförordningen utvidgas att omfatta alla enligt
förordningen skattlagda flytande bränslen och att den sammanlagda skattesatsen
för bensin bestämmes till 42 öre per liter. Någon motsvarande justering
av skattesatsen för motorsprit föreslås ej.

Vid remissbehandlingen har kontrollstyrelsens förslag att skatten på bensin
och motorsprit skall beräknas efter varans fakturerade volym över lag
godtagits. Generaltullstyrelsen gör dock viss invändning för fall då skatt
skall erläggas vid införsel till riket.

Den av kontrollstyrelsen som en följd av den föreslagna ändrade beräkningsgrunden
förordade justeringen av den sammanlagda skattesatsen har
endast föranlett erinringar från ett par håll.

Generaltullstijrelsen anför att den i fråga om andra flytande bränslen än
bensin och motorsprit gällande regeln att skatten beräknas efter varans
fakturerade volym uppenbarligen närmast tager sikte på de fall, då skatten
skall erläggas av registrerad säljare och skattskyldighet sålunda inträder
vid leverans av varan. I sådana fall då skatten skall erläggas av icke registrerad
säljare och skattskyldighet sålunda inträder vid införsel av varan,

Kungl. Maj:ts proposition nr 7 år 1961

är regeln enligt styrelsens mening icke fullt adekvat, enär införseln som
sådan till skillnad från leveransen icke utgör någon med fakturering förknippad
transaktion. Regeln är visserligen kompletterad med en bestämmelse
om befogenhet för beskattningsmyndigheten att i vissa fall fastställa
andra grunder för volymens beräknande, men denna bestämmelse anser
styrelsen knappast vara utformad med tanke på de situationer som kan
föreligga vid införsel. Tillämpningen av ifrågavarande bestämmelser jämväl
på bensin och motorsprit synes styrelsen ytterligare accentuera detta förhållande.
Enligt styrelsens uppfattning bör beskattningen grundas på volymen
av den faktiskt införda varan. Fastställandet av denna volym bör
ankomma på tullmyndigheten. Liksom vid andra kvantitetsbestämningar
kommer tullmyndigheten därvid, anför styrelsen, i den mån så är möjligt,
att grunda bedömningen på faktura eller andra handlingar rörande varan.
Med hänvisning till vad sålunda anförts föreslår generaltullstyrelsen att 1 §
tillämpningsföreskrifterna till energiskatteförordningen kompletteras med
en bestämmelse av innehåll att, där energiskatt för flytande bränsle skall
erläggas vid införsel till riket, skatten skall beräknas efter den volym som
utrönes vid införseln.

Sveriges grossistförbund anser det vara en oformlighet att skatten för närvarande
uttages på fingerade kvantiteter, beräknade efter en »normaltemperatur»
av 20 grader.

Kooperativa förbundet uttalar att gällande bestämmelser kommit att medföra
en överbeskattning, såväl genom att svinn — stundom betydande sådant
— beskattas som genom att den skattepliktiga kvantiteten beräknas
vid en temperatur, som högst väsentligt överstiger den under större delen
av året rådande temperaturen i de flesta lagringsutrymmen. Båda dessa förhållanden
medför dessutom, anför förbundet, omfattande besvär för omräkning
och deklarering. Förbundet ansluter sig till kontrollstyrelsens förslag.

Ej heller Sveriges lantbruksförbund har någon erinran mot att skatten
beräknas efter fakturerad volym och skattesatsen till följd därav justeras.
Förbundet förutsätter därvid att en övervältring på konsumenterna av merskatten
ej ifrågakommer, eftersom skattehöjningen i praktiken ej medför
någon merkostnad för återförsäljarna.

Sveriges hantverks- och industriorganisation och Bilverkstädernas riksförbund
understryker att den föreslagna skattehöjningen endast är en följd
av det ändrade systemet för fastställande av skattepliktig kvantitet och
följaktligen ej bör få förorsaka någon höjning av utförsäljningspriset på
bensin. Organisationerna finner det böra noteras att den föreslagna höjningen
av skattesatsen helt hänför sig till den särskilda bensinskatten och
ej till energiskatten på bensin. Enahanda uttalande göres av Kungl. automobil
klubben och de övriga organisationer som gttrat sig gemensamt med
automobilklubben.

Svenska petroleum institutet anför, att det förhållandet att skatten nu
uttages på en fingerad kvantitet vid + 20 grader, baserad på den ursprung -

Kungl. Maj.ts proposition nr 7 år 1961

ligen importerade eller tillverkade mängden, medfört beskattning av svinn
och — eftersom landets »normaltemperatur» året runt ligger vid 7—8 grader
— av för stor varukvantitet. Institutet uttalar att det förhållandet att
gällande bestämmelser lett till felaktiga — av riksdagens ledamöter säkerligen
icke åsyftade — beskattningsresultat, icke bör föranleda någon höjning
av bensinskatten, när felaktigheterna nu sent omsider rättas till.

Handelskammaren i Göteborg finner kontrollstyrelsens motivering för en
skattehöjning övertygande, ehuru höjningen synes handelskammaren tilltagen
något i överkant. Handetskamrarna i Norrköping och Jönköping har
ingen erinran mot skattehöjningen men utgår från att någon höjning av
konsumentpriset icke skall ifrågakomma. Handelskammaren i Karlstad finner
den av kontrollstyrelsen föreslagna skattehöjningen oförståelig.

Såsom förut berörts skall för bensin, som tillverkas av Svenska skifferoljeaktiebolaget
genom utvinning ur inhemsk skiffer, den särskilda skatten
intill utgången av juni 1964 utgå med allenast 7 öre per liter.

Kontrollstyrelsens förslag innebär att nedsättningen av skatten för den
inhemska skifferbensinen skall gälla utan tidsbegränsning.

Generaltullstyrelsen anmärker på förslaget i denna del och hänvisar därvid
till uttalande i propositionen nr 37 till 1959 års riksdag, att bensinskatten
för den inhemska skifferbensinen — i avbidan på att genom pågående
utredning klarhet vinnes rörande förutsättningarna för skifferoljeaktiebolagets
verksamhet på längre sikt — under tiden intill utgången av juni 1964
borde utgå med allenast 7 öre per liter.

Flytande bränslen som användes för framställning av stadsgas

Under senare år har för framställning av stadsgas börjat användas olja
och bensin. I fråga om bensin som användes för nämnda ändamål må enligt
gällande bestämmelser restitution åtnjutas av såväl den särskilda skatten
som energiskatten. Någon motsvarande skattelättnad föreligger däremot ej
beträffande energiskatten på olja. Denna skatt utgör för tyngre oljor 16 och
för lättare 25 kronor per kubikmeter.

Kontrollstyrelsen föreslår att någon skattelättnad ej längre skall åtnjutas
i fråga om energiskatt på bensin som användes för annan energialstring än
motordrift. Vid utformningen av rätten till avdrag i deklaration bör nämligen
enligt styrelsens mening tillses, att bensinskattedelen av den föreslagna
sammanlagda skatten kan avdragas i samtliga fall, där restitution nu medges,
men att energiskattedelen får avdragas endast i de fall, då avdrag enligt
energiskatteförordningen skulle ha medgivits vid motsvarande användning
av annat bränsle. Förslaget innebär att bensin, som användes för ändamål
varom nu är fråga, skulle få bära en skatt av 9 öre per liter eller 90 kronor
per kubikmeter.

Vid remissbehandlingen har frågan om beskattningen av för framställning
av stadsgas använda petroleumprodukter berörts endast av Svenska gas -

Kungi. Maj:ts proposition nr 7 år 1961

verksföreningen, Svenska petroleum institutet och Sveriges industriförbund.
Remissinstanserna i fråga förordar att en enhetlig skattesats av 16 kronor
per kubikmeter fastställes för samtliga petroleumprodukter, som användes
för framställning av stadsgas.

Gasverksföreningen anför.

Alltsedan stadsgasindustrin började utvecklas i vårt land har produktionen
skett efter principiellt samma metod, nämligen torrdestillering av stenkol.
Därvid erhålles, förutom stadsgas, även koks samt biprodukter. Speciellt
under efterkrigsperioden har emellertid utvecklingen på stadsgasmarknaden
och koksmarknaden ej hållit jämna steg med varandra, varför den
svenska stadsgasindustrin i likhet med gasindustrin i övriga europeiska länder
börjat övergå till andra produktionsmetoder. Som råvara användes därvid
i allmänhet olika petroleumprodukter, vilka i s. k. oljeförgasningsanläggningar
helt omvandlas till stadsgas. Det finnes två olika typer av oljeförgasningsanläggningar,
nämligen sådana som kan arbeta med olika petroleumfraktioner,
s. k. allroundanläggningar, och sådana som arbetar med enbart
någon eller några få petroleumfraktioner, s. k. specialanläggningar.
Specialanläggningarna är i allmänhet konstruerade för bearbetning av lätta
fraktioner, såsom lättbensin o. dyl. Skillnaden mellan de två anläggningstyperna
ligger bl. a. i att specialanläggningarna bättre passar för mindre anläggningar
och kan göras något mindre kapitalkrävande än allround-anläggningarna.

De nya produktionsmetoderna har i första hand börjat tillämpas i Storbritannien,
Frankrike och Tyskland. I Sverige installeras för närvarande de
två första oljeförgasningsanläggningarna. Den ena är en allround-anläggning
som just har startats vid Värtagasverket i Stockholm. Anläggningen
har en kapacitet på två gånger 50 000 m3 stadsgas per dygn och kommer
att öka Värtagasverkets produktionskapacitet med ca 20 %. Den andra anläggningen,
som är en specialanläggning, skall ersätta hela det gamla kolgasverket
vid Jönköpings gasverk. Den kommer att få en kapacitet på två
gånger 6 000 in3 per dygn, och beräknas komma i gång i slutet av innevarande
år (1959). Investeringskostnaderna för Värtagasanläggningen är ca
2 1/2 milj. kronor exklusive byggnader, lagercisterner och dylikt, och motsvarande
kostnader för Jönköpingsanläggningen ca 1/2 milj. kronor.

Gasverksföreningen upplyser vidare att specialanläggningen vid Jönköpings
gasverk, vilken skall täcka stadens förbrukning av stadsgas, är byggd
för lättbensin. Gasverket har för den närmaste tioårsperioden, fortsätter
föreningen, slutit kontrakt på leverans av sitt behov av lättbensin till ett
pris av cirka 150 kronor per kubikmeter enligt i oktober 1959 gällande gulfnoteringar
m. m. Då anläggningen ej kan arbeta med andra petroleumfraktioner
kommer en beskattning enligt kontrollstyrelsens förslag med 90
kronor per kubikmeter att helt omintetgöra en ekonomisk produktion av
stadsgas, anför föreningen. Ej heller i andra anläggningar kommer det enligt
föreningen att bli möjligt att ekonomiskt utnyttja bensin för stadsgasframställning.

Gasverksföreningen fortsätter.

Den föreslagna beskattningen på lättbensin för industriändamål skiljer
sig i kalorihänseende starkt från nu gällande energibeskattning på andra
petroleumfraktioner. För närvarande gäller att eldningsolja 1 och 2 beskat -

Kungl. Maj:ts proposition nr 7 år 1961

tas med 25:— kronor per m3 och eldningsolja 3 och 4 med 16:— kronor
per in3. De effektiva värmevärdena på dessa petroleumfraktioner framgår av
följande uppställning.

Eldningsolja 1.............................. 8 670 kcal per liter

» 2.............................. 8 890 — » —

» 3.............................. 9 020 — » —

» 4.............................. 9120 — » —

Lättbensin.............................. ca 7 050 — » —

Utvecklingen inom den svenska stadsgasindustrin går otvivelaktigt mot en
ökad användning av petroleumprodukter för förgasningsändamål. Speciellt
de större stadsgasverken kommer därvid att tekniskt sett vara relativt oberoende
av vilka petroleumfraktioner, som väljes, eftersom en allroundanläggning
kan använda allt ifrån naturgas till Bunker C.

Föreningen uttalar att vid val av petroleumfraktion kaloripriset kommer
att bli avgörande, enär den termiska verkningsgraden i stort sett blir oförändrad.
Stadsgasindustrin kan således, framhåller föreningen, utnyttja sådana
petroleumfraktioner, som ej finner avsättning på andra håll. I Jönköping
har man valt lättbensin, på vilken det i dag finns ett överskott i
jämförelse med exempelvis lättare och tyngre eldningsoljor. Då avsikten
med energibeskattningen väl knappast har varit att snedbelasta förbrukningen
av petroleumprodukter och då dessa tekniskt är likartade ur förgasningssynpunkt,
bör enligt gasverksföreningens mening i samband med omläggningen
av energibeskattningen på bensin införas en enhetlig energibeskattning
på både oljor och bensin i den mån de användes för gasframställning.
Vid bedömning av frågan om storleksordningen på denna energibeskattning
måste hänsyn tagas till att råvarukostnaderna utgör cirka två
tredjedelar av produktionskostnaderna. För att man över huvud taget ekonomiskt
skall kunna använda samtliga petroleumfraktioner för framställning
av gas måste, uttalar föreningen, en enhetlig energiskattesats fastställas
och denna under alla förhållanden ej sättas högre än den för de tyngre
oljorna nu gällande, 16 kronor per kubikmeter.

Petroleuminstitutet anför.

Den fortsatta starka stegringen av efterfrågan på tjocka eldningsoljor och
andra tyngre petroleumprodukter har lett till att avsättningen av de vid
raffinering utvunna lätta destillaten — i första hand de som tillhör bensingruppen
— stundom försvårats. Men hänsyn härtill har förberedande överläggningar
ägt rum angående utnyttjande för stadsgasframställning av en
speciell produkt ur nämnda grupp, nämligen vad som enligt internationell
terminologi benämnes »Light Virgin Naphtha». Detta är ett slags råbensin,
som efter ytterligare raffinering ingår som en av beståndsdelarna i vanlig
motorbensin. »Light Virgin Naphtha», som är illaluktande och ytterst lätlflyktig,
har ett oktantal av endast 35—50 mot handelsbensinens 87—97 och
är helt oanvändbar för motordrift. På grund av att vid tiden för dess introduktion
i Sverige något svenskt namn för denna produkt icke var upptaget
i nomenklaturen, åsattes den preliminärt arbetsbeteckningen »lättbensin» i
stället för »lättflyktig råbensin» och kom därmed att påföras energiskatt
som vanlig motorbensin.

It Bihang till riksdagens protokoll 1961. 1 saml. Nr 7

Kungl. Maj:ts proposition nr 7 år 1967

Petroleuminstitutet framhåller att gasproduktionstekniken under de senaste
åren tagit stora steg framåt och att det visat sig möjligt att utnyttja
samtliga petroleumprodukter för gasproduktion. Det synes institutet i detta
läge vara en angelägen uppgift att tillse, att icke snedbelastningen på olika
petroleumprodukter ytterligare ökas genom energiskatten. En skattesats av
9 öre per liter för »Light Virgin Naphtha» mot 1,6 öre för tjocka eldningsoljor
utesluter givetvis, anför institutet, helt den första produktens användning
för tillverkning av stadsgas. För att uppnå en skälig balans i efterfrågan
torde det enligt institutets uppfattning vara nödvändigt att fastställa en enhetlig
skattesats av förslagsvis 1,6 öre per liter för samtliga petroleumprodukter,
som användes för framställning av stadsgas.

Industriförbundet erinrar om att för framställning av stadsgas numera
kan utnyttjas olika petroleumprodukter och understryker att utvecklingen
på detta område för närvarande är mycket snabb. Förbundet anser att lilllämpning
av vad som visar sig vara den lämpligaste tekniska metoden för
denna produktion icke bör förhindras av en olika skattebelastning på skilda
för ändamålet användbara produkter. Förbundet förordar, att en enhetlig
skattesats fastställes för sådana produkter som här kommer i fråga. En
sänkning av energiskatten på bensin, som användes för detta ändamål, bör
av anförda skäl genomföras ned till den nivå som gäller för tyngre petroleumprodukter,
slutar industriförbundet.

Motorsprit

Såsom tidigare nämnts utgår enligt bensinskatteförordningen skatten på
bensin med 32 öre per liter men på motorsprit med endast 19 öre per liter.
Skattesatsen för motorsprit har under senare år successivt höjts i syfte att
genomföra likställighet med bensinen. Genom beslut av 1955 års riksdag
ökades sålunda skatten från 7 öre per liter till 13 öre för den närmaste tvåårsperioden
och till nu gällande 19 öre för tiden därefter. I den proposition
(1955: 24), som låg till grund för riksdagsbeslutet, uttalade dåvarande departementschefen
att frågan om storleken av skatten på motorsprit borde
prövas på nytt mot slutet av en femårsperiod. Riktpunkten borde därvid —
i enlighet med statsmakternas tidigare ställningstagande i saken — vara att
skatten för motorsprit skulle bli densamma som för bensin. Bevillningsutskottet
var av samma uppfattning som departementschefen och uttalade i
sitt av riksdagen sedermera godkända betänkande (nr 9), att skatten på
motorsprit, så snart lämpligen ske kan, bör jämställas med skatten på bensin.

Till fullföljande av vad sålunda uttalats hemställdes i skrivelse i juni
1958 till Aktiebolaget Svensk sprit om dess yttrande i ämnet.

Sedan Svensk sprit i augusti samma år inkommit med begärt utlåtande,
utremitterades detta för yttrande till kontrollstyrelsen, kommerskollegium,
riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap, Aktiebolaget Vin- & spritcentralen,
Sveriges industriförbund, Sveriges kemiska industrikontor, Svenska
cellulosaföreningen och Svenska petroleum institutet.

Kungl. Maj.ts proposition nr 7 år 1961

De begärda yttrandena inkom i oktober 1958.

Vid kommerskollegiets yttrande var fogade särskilda yttranden från handelskamrarna
i Stockholm, Göteborg, Malmö, Jönköping, Gävle, Sundsvall
och Luleå. Handelskammarens i Sundsvall utlåtande var åtföljt av en
såsom yttrande till handelskammaren åberopad skrivelse från Mo och Domsjö
aktiebolag till Sveriges kemiska industrikontor.

Vid Sveriges kemiska industrikontors yttrande var fogat ett av kemikontoret
till industriförbundet avgivet utlåtande.

Av remissinstanserna hade riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap
och petroleuminstitutet intet att invända mot att skatten på motorsprit
blev densamma som på bensin. I övrigt uttalades vid remissbehandlingen
tämligen genomgående att ståndpunkt då ännu icke borde tagas till
frågan om höjning av skatten på motorsprit. Därvid trycktes särskilt på
svårigheterna att vid tiden för yttrandenas avgivande bedöma den framtida
utvecklingen i olika hänseenden, som var av betydelse för ställningstagandet,
bl. a. rörande behovet av att i fortsättningen använda sulfitsprit till
motorbränsle.

Med anledning av den tveksamhet som sålunda —- mot bakgrund av läget
under senare delen av år 1958 — uttalats rörande den ifrågasatta höjningen
av skatten på motorsprit ansågs att ett nytt remissförfarande borde ske i
början av år 1960 för erhållande av aktuellt underlag för frågans bedömande.
För detta ändamål remitterades i januari 1960 till samma myndigheter,
bolag och organisationer som hörts år 1958 en inom finansdepartementets
rättsavdelning upprättad promemoria över vad som dittills förekommit i
saken.

Vid den förnyade remissbehandlingen har samtliga remissinstanser ävensom
de förut nämnda handelskamrarna, från vilka kommerskollegium inhämtat
utlåtanden, tillstyrkt att skatten på motorsprit höjes till samma nivå
som skatten på bensin.

Kommerskollegium anför.

Av tillgängliga statistikuppgifter framgår, att tillverkningen av sulfitsprit
under åren 1958 och 1959 uppgick till 62,8 respektive 64 miljoner
liter. Importen uppgick under samma år till ca 34 respektive 18 miljoner
liter. Enligt vad kollegium under hand inhämtat torde skillnaden mellan
1958 och 1959 års importsiffror bero på att under förstnämnda år en del av
importen var avsedd för lagerhållning. Importen torde komma att ytterligare
öka. Enligt vad handelskammaren i Luleå uppgivit beräknar nämligen Mo
& Domsjö AB från och med år 1961 sitt importbehov till ca 30 miljoner liter
per år.

Trots att försäljning av sulfitsprit till motorbränsle icke förekommit sedan
år 1956 och årsproduktionen av sådan sprit under samma tid varit i
stort sett konstant, har den svenska kemisk-tekniska industrien, anför kommerskollegium,
icke kunnat täcka sitt ökade råvarubehov av sprit på den
inhemska marknaden utan måst importera avsevärda kvantiteter. Då den
svenska sulfitspritindustrien sålunda icke för närvarande synes behöva av3f
Ilihang till riksdagens protokoll 1961. 1 saml. Nr 7

Kungl. Maj. ts proposition nr 7 år 1961

sättningsstöd, tillstyrker kollegium att det tidigare principbeslutet om höjning
av skatten på motorsprit till samma nivå som skatten på bensin nu
genomföres.

Jämväl kontrollstyrelsen hänvisar till rådande avsättningsförhållanden
för cellulosasprilen och finner mot bakgrund därav skäl ej vidare föreligga
att bibehålla den lägre skattesatsen för motorsprit.

Likartade synpunkter på frågan lägges av riksnämnden för ekonomisk
försvarsberedskap, som anför.

Produktionen av sulfitsprit har under de senaste 7 åren varierat mellan
ca 56 000 och 51 000 ton 95 % vara. 1959 uppgick den till 52 200 ton. Förändringarna
sammanhänger huvudsakligen med nedläggande av vissa äldre
anläggningar. Tillverkningskapaciteten, som minskade under större delen
av 1950-talet, har till följd av moderniseringar ökats något under 1959 och
uppgår till närmare 67 000 ton. Kapaciteten för framställning av motorsprit,
s. k. absoluterad sprit, (99,6 %) uppgår till drygt 19 000 ton. Importen av
95 % sprit uppvisar enligt handelsstatistiken under åren 1956—1958 en
språngvis stegring från 5 500 till 28 300 ton men beräknas för 1959 stanna
vid ca 10 000 ton. Anledning härtill torde vara ökad lagring under 1957 och
1958 samt lagerminskning under 1959.

Under 1959 har endast 800 ton förbrukats som motorbränsle medan 4 500
ton gått till förtäring, livsmedelsindustri etc., 13 500 ton till kemisk-teknisk
industri, rödspritsbränsle etc. samt ca 50 000 ton till den organisk-kemiska
industrin. Utvecklingen bestyrker vad som tidigare framhållits, nämligen
att avsättningen till motorbränsle förlorat sin betydelse för sulfitspritfabrikerna.
Även om skatten bibehålies vid nuvarande lägre nivå kommer törbrukningen
av motorsprit med all sannolikhet icke att öka, då behovet
av högoktanigt bränsle, som kan erhållas vid spritinblandning numera tillgodoses
genom s. k. premiumkvaliteter. Den organisk-kemiska industrins
behov av sprit torde under överskådlig framtid vara så stort att man kan
förvänta sig att produktionskapaciteten hos sulfitspritindustrien bibehålies
på nuvarande nivå.

Enligt Vin- & spritcentralens mening har den svenska kemiska industrien
i stort utvecklats så att behovet av sprit för tekniskt ändamål kan beräknas
kvarstå under överskådlig lid. Detta innebär att avsevärda kvantiteter sprit
även i fortsättningen kommer att importeras. Under sådana förhållanden
finner spritcentralen det icke sannolikt, att någon svårighet skall föreligga
att avsätta den inhemska sulfitspriten, så mycket hellre som denna icke
längre är föremål för någon reglerad prisbildning utan helt följer världsmarknadspriset.
På grund härav synes det bolaget antagligt, att någon överskottssprit
för avsättning som motorsprit icke torde finnas inom överskådlig
framtid. Skulle emellertid förhållandena ändras, kan frågan om motorspritens
beskattning, anför spritcentralen, ånyo upptagas till prövning.

Aktiebolaget Svensk sprit anför, att de kemiska industrier, som bedrivs
av Mo och Domsjö aktiebolag och som är Svensk sprits huvudsakliga spritavnämare
på delta område, under tiden sedan Svensk sprit senast yttrade
sig i ämnet — augusti 1958 — ytterligare utvecklats och visat sig väl ha
kunnat bibehålla sin starka ställning på exportmarknaden. Detta synes tyda
på, heter det vidare, att avsättningsmöjligheterna till den kemiska industrien
icke torde komma att försämras under överskådlig framtid. I denna upp -

Kungl. Maj. ts proposition nr 7 år 1961

fattning stärkes Svensk sprit av det förhållandet, att Mo och Domsjö beslutat
att redan under innevarande år — 1960 — påbörja en ytterligare avsevärd
utbyggnad av sina kemiska industriers produktionskapacitet. Svensk
sprit räknar i rådande läge icke med att behöva anlita motorbränslemarknaden
för att få avsättning för sin spritproduktion och från denna synpunkt
synes, anför Svensk sprit, storleken av skattesatsen för motorsprit endast
Vara av akademiskt intresse. Skulle emellertid i framtiden av någon anledning
en krissituation uppstå i fråga om avsättningsförhållandena för cellulosaspriten
och en sänkning av då gällande skattesats på motorsprit anses
kunna bidraga till lättande av en sådan krissituation, hoppas bolaget kunna
påräkna statsmakternas välvilliga medverkan till vidtagande av lämpliga
stödåtgärder.

Svenska cellulosaföreningen och Svenska petroleum institutet anser att
frågan om en höjning av skattesatsen på motorsprit saknar praktisk betydelse,
enär cellulosaspiäten numera icke användes som motorsprit. Cellulosatöreningen
förutsätter att, om väsentligt ändrade avsättningsförhållanden
för cellulosaspriten skulle inträda, frågan om skatten på motorsprit
kan tagas under förnyat övervägande.

Sveriges kemiska industrikontor uttalar att tillräckliga skäl icke längre
föreligger att låta skattesatsen för motorsprit vara lägre än den som gäller
för bensin. Med hänsyn till den stora betydelse som upprättandet av Europeiska
frihandelssammanslutningen torde ha för skogsindustrierna förefaller
det tvärtom kemikontoret angeläget att man beskattar motorsprit på
samma sätt som bensin för att undvika att andra länder skulle kunna få den
uppfattningen alt den svenska sulfitcellulosaindustrien, som tidigare tillverkat
motorsprit i stor skala, i viss mån subventioneras av staten.

Sveriges industriförbund åberopar vad cellulosaföreningen och kemikontoret
anfört.

Departementschefen

Såväl den särskilda skatten på bensin och motorsprit som energiskatten
pa dessa bränslen beräknas enligt gällande bestämmelser efter varans volym
vid en temperatur av -f- 20 grader. Medeltemperaturen på bensin är
emellertid hos oss betydligt lägre, + 7 å 8 grader. Detta gör att en större
volym än den verkliga lägges till grund för bestämmande av skatten. Genom
att skatten för importerad bensin uttages redan vid införseln blir vidare
även det svinn, som förekommer före bensinens leverans till köpare,
beskattat.

Kontrollstyrelsen har föreslagit att skatten i fortsättningen — såsom
fallet är med energiskatten på olja — skall beräknas på fakturerad volym.
Enligt av petroleumbranschen gjorda beräkningar skulle därigenom i fråga
om bensin den skattepliktiga volymen minska med i det allra närmaste två
procent. Kontrollstyrelsen förordar att den särskilda skatten på bensin till
följd därav höjes med ett öre per liter.

Kungl. Maj. ts proposition nr 7 år 1961

Vid remissbehandlingen har över lag godtagits att skatten beräknas efter
fakturerad volym. Även enligt min mening bör skatten beräknas på grundval
av en sålunda bestämd volym, vilket medför önskvärda förenklingar vid skattens
bestämmande. Härigenom vinnes också den fördelen att beräkningsgrunden
blir densamma vid beskattningen av de båda inom petroleumbranschen
saluförda huvudprodukterna, bensin och eldningsolja.

I enlighet med det anförda bör föreskrivas att skatten skall beräknas efter
fakturerad volym. Jag finner däremot inte anledning att, såsom generaltullstyrelsen
föreslagit, införa en särskild bestämmelse av innebörd att skatten
för importerad bensin skall beräknas efter den volym som utrönes vid införseln.
Det synes nämligen tillfyllest att — utöver huvudregeln — upptaga
föreskrift att, om skatten icke kan beräknas efter fakturerad volym eller
fakturering sker annorledes än efter vedertagna grunder, beskattningsmyndigheten
äger fastställa grunder för den skattepliktiga volymens beräknande.

Med hänsyn till volymberäkningens betydelse i fråga om bensinskatten
föreslår jag att bestämmelserna i ämnet upptages i själva bensinskatteförordningen
och inte som nu i tillämpningsföreskrifterna. I konsekvens härmed
bör motsvarande bestämmelser rörande oljorna överflyttas från energiskattekungörelsen
till energiskatteförordningen.

Den av kontrollstyrelsen föreslagna justeringen av skattesatsen på bensin
har endast föranlett erinringar från ett par håll. Petroleuminstitutet
har uttalat att den omständigheten, att en felaktighet rättas och skatten
kommer att beräknas på den verkliga volymen, inte bör föranleda en höjning
av skattesatsen. Åtskilliga remissinstanser, som ej har någon erinran
mot den föreslagna justeringen av skattesatsen, har understrukit att den ej
bör få förorsaka någon höjning av bensinpriset, eftersom justeringen endast
är en följd av det ändrade systemet för fastställande av skattepliktig kvantitet.

Med anledning av vad petroleuminstitutet anfört vill jag framhålla, att
det i förevarande sammanhang rör sig om en teknisk omläggning, som ej
är avsedd att åstadkomma vare sig lättnader eller skärpningar i beskattningen.
Institutet har inte bestritt att den föreslagna justeringen av skattesatsen
är rätt uträknad. Det är för övrigt branschens egna siffror som ligger till
grund för uträkningen. Institutet påyrkar i verkligheten en lättnad i beskattningen,
som skulle föranleda ett skattebortfall av drygt 25 miljoner kronor.
En sådan åtgärd kan enligt min mening icke komma i fråga. Jag biträder
sålunda kontrollstyrelsens förslag att skattesatsen för den särskilda skatten
på bensin bestämmes till 33 öre per liter. Såsom vid remissbehandlingen
framhållits ger justeringen av skattesatsen inte oljeföretagen anledning
att höja priset på bensin.

Den enligt 1929 års förordning utgående särskilda skatten är för inhemsk
skifferbensin sedan den 1 juli 1954 nedsatt till allenast 7 öre per liter. En -

Kungl. Maj:ts proposition nr 7 år 1961

ligt beslut av 1959 års riksdag skall denna nedsättning gälla intill utgången
av juni 1964. Enligt min mening föreligger inte någon anledning att i förevarande
sammanhang, såsom kontrollstyrelsen föreslagit, borttaga tidsbegränsningen
för den ifrågavarande skattenedsättningen. Det är nämligen
för tidigt att nu taga ställning till spörsmålet, huruvida skifferoljeaktiebolagets
verksamhet även efter utgången av juni 1964 bör stödjas genom att
skatten för av bolaget tillverkad bensin utgår med lägre belopp än för annan
bensin. Jag förordar således att nedsättningen av skatten för den inhemska
skifferbensinen bibehålies i enlighet med vad som nu gäller.

På senaste tid har för framställning av stadsgas börjat användas även s. k.
lättbensin. Enligt gällande ordning erhålles restitution av såväl den särskilda
skatten som energiskatten för bensin som använts för sådant ändamål. För
olja som användes för framställning av stadsgas åtnjutes däremot enligt
energiskatteförordningen inte någon skattebefrielse. Energiskatten utgör för
de tyngre oljorna 16 och för de lättare 25 kronor per kubikmeter.

Enligt kontrollstyrelsens förslag skulle bensin, som användes för framställning
av stadsgas, beskattas med 9 öre per liter, d. v. s. 90 kronor per
kubikmeter.

Svenska gasverksföreningen, petroleuminstitutet och industriförbundet har
förordat att en enhetlig skattesats fastställes för all olja och bensin, som användes
för framställning av stadsgas, och att denna bestämmes till den för
de tyngre oljorna nu gällande, 16 kronor per kubikmeter. Därvid framhålles
vikten av att förbrukningen av petroleumprodukter för det ifrågavarande
ändamålet ej snedbelastas utan en skälig balans i efterfrågan erhålles. Vidare
uttalas att användningen av en lämplig teknisk metod ej bör hindras
av olika skattebelastning på de för ändamålet användbara produkterna.

Såsom jag tidigare berört är det i förevarande sammanhang fråga om en
teknisk omläggning, som i princip inte bör föranleda några sakliga ändringar
i beskattningen. Med hänsyn härtill kunde måhända förefalla naturligt
att — i överensstämmelse med vad som hittills gällt — skattebefrielse
får åtnjutas för bensin, som användes för framställning av stadsgas. Jag
delar emellertid den i remissyttrandena uttalade uppfattningen, att skattebelastningen
på de olika petroleumprodukter, som kan komma i fråga för
framställning av stadsgas, bör vara sådan att förbrukningen ej snedbelastas
utan normal balans i efterfrågan erhålles. Användningen av den för gasframställningen
lämpligaste metoden bör ej heller, såsom vid remissbehandlingen
framhållits, få motverkas av olika skattebelastning på för ändamålet
användbara produkter. Vid bestämmandet av den skattesats för lätlbensin
som bör ske med ledning av dessa principer bör ytterligare beaktas å ena
sidan den år 1957 beslutade differentieringen i beskattningen av lättare och
tyngre oljor — därvid en anknytning till skattesatsen för de lättare oljorna
kunde synas naturlig — och å andra sidan det förhållandet att lättbensin
har lägre specifik vikt och även ett lägre värmevärde per volymenhet än
eldningsoljorna. På grundval av dessa överväganden har jag i fråga om lätt -

Kungl. Maj. ts proposition nr 7 år 1961

bensin, som användes för framställning av stadsgas, ansett mig böra biträda
organisationernas förslag om en skattesats av 16 kronor per kubikmeter.
Därjämte bör energiskatteförordningens regler helt gälla för denna beskattning.

Enligt de regler jag i det följande ämnar föreslå för rätt till avdrag vid
deklaration enligt den förordade nya bensinskatteförordningen blir bensin,
som användes för framställning av stadsgas, befriad från den enligt nämnda
förordning utgående skatten.

Skatten på motorsprit enligt 1929 års förordning är numera 19 öre per
liter eller 13 öre lägre än motsvarande skatt på bensin.

Alltsedan frågan om skatt på bensin och motorsprit år 1924 för första
gången behandlades av riksdagen har statsmakterna intagit den principiella
ståndpunkten att motorspriten bör vara underkastad samma beskattning
som bensinen. Motorspriten har det oaktat i skattehänseende under årens
lopp av olika skäl fått intaga en gynnad ställning. Från början lades huvudvikten
vid att motorspriten skulle få tillfälle att utveckla sig till ett
med bensinen konkurrenskraftigt inhemskt motorbränsle, medan i samband
med 1934 års reglering av avsättningsförhållandena för inhemsk sprit
framhölls, att då beslutad skyldighet att blanda upp bensin med motorsprit
innebar en belastning för motortrafiken och att denna börda skulle ökas
om skatt uttogs på motorspriten. Under och efter andra världskriget var
beredskapssynpunkter avgörande och vidare framhölls såsom ett konsumentintresse
att, så länge högoktanig bensin ej fanns i marknaden, ha tillgång
till den högoktaniga lättbentylen. Då frågan om beskattningen av motorspriten
år 1955 senast behandlades av statsmakterna anfördes i propositionen,
att man borde eftersträva att uppnå att skatten för motorsprit blir
densamma som för bensin. Bevillningsutskottet uttalade i sitt av riksdagen
sedermera godkända betänkande att skatten på motorsprit, så snart lämpligen
kan ske, bör jämställas med skatten på bensin.

I januari 1960 har frågan om en höjning av skattesatsen för motorsprit
till samma nivå som den för bensin gällande varit föremål för remissbehandling.
Därvid har enhälligt tillstyrkts att en sådan höjning nu genomföres.

Då någon anledning icke längre synes föreligga att beträffande den särskilda
skatten ha annan skattesats för motorsprit än för bensin, förordar jag
att — till fullföljande av riksdagens nyss berörda ställningstagande — skatten
i fråga på motorsprit i samband med den nu föreslagna omläggningen
av beskattningen bestämmes till 33 öre per liter. Även för övriga enligt den
föreslagna nya bensinskatteförordningen skattepliktiga alkoholhaltiga bränslen
förordar jag samma skattesats.

Kungl. Maj. ts proposition nr 7 dr 1961

V. Restitution — avdrag

Gällande ordning

Under vissa förutsättningar kan återbäring ske av erlagd skatt på bensin
och motorsprit. Rätten härtill regleras i 5 och 6 §§ bensinskatteförordningen.
Dessa bestämmelser är, såsom förut nämnts, genom hänvisning
i 4 § energiskatteförordningen tillämpliga även på energiskatten på
bensin och motorsprit.

I den omfattning och på de villkor Kungl. Maj :t bestämmer må restitution
av skatt åtnjutas i följande fall, nämligen

för bensin eller motorsprit, som utföres till utrikes ort eller svensk frihamn; för

bensin eller motorsprit, som med eller utan tillsats av annat ämne
användes för framdrivande av tåg eller fordon å järnväg eller av luftfartyg,
härunder inbegripet start av icke motordrivet flygplan, eller av motorbåt
vid yrkesmässigt utövande av fiske eller av inom trädgårdsnäringen nyttjade
jordfräsar;

för bensin och motorsprit, som med eller utan tillsats av annat ämne
användes antingen vid tillverkning av motorer för avprovning av motorer
å provbädd eller å annan dylik anordning utan att därvid transportmedel
framföres, eller ock för varmkörning eller provkörning av luftfartygs motorer;
samt

för bensin, som med eller utan tillsats av annat ämne användes för annat
tekniskt ändamål än motordrift.

I fråga om utförd bensin eller motorsprit må restitution icke åtnjutas med
mindre utförseln omfattar minst 500 liter på en gång.

Där beträffande förbrukning av bensin eller motorsprit inom viss näringsgren
ur kontrollsynpunkt eller eljest på grund av särskilda omständigheter
hinder möter mot restitution, äger Kungl. Maj :t föreskriva, att i stället
återbäring skall ske sålunda, att visst med hänsyn till beräknad förbrukning
bestämt belopp skall efter förordnande av Kungl. Maj :t eller myndighet,
som Kungl. Maj:t bestämmer, användas för näringsgrenens främjande.

I kungörelsen den 26 juni 1948 (nr 370) med tillämpningsföreskrifter till
bensinskatteförordningen har Kungl. Maj:t meddelat närmare bestämmelser
angående återbäring av skatt, som utgått enligt förordningen.

Såvitt angår bensin och motorsprit som förbrukats för de nyss angivna
ändamålen — dock icke för framdrivande av motorbåt vid yrkesmässigt
fiske eller av jordfräsar som nyttjas inom trädgårdsnäringen — föreligger
i regel rätt till restitution med skattens hela belopp. Emellertid föreskrives
därjämte att sådan restitution ej må åtnjutas för mindre myckenhet än 500
liter för varje kvartal. När det gäller start av icke motordrivet flygplan
genom bogsering med bil får vidare restitution ej medges för större sam -

Kungl. Maj:ts proposition nr 7 år 1961

manlagd myckenhet än som svarar mot en liter för varje start. Fråga om
restitution prövas av generaltullstyrelsen.

Beträffande återbäring av skatt å bensin och motorsprit, som på sätt
nyss nämnts kommit till användning vid fiske eller inom trädgårdsnäringen,
gäller vad Kungl. Maj:t och riksdagen därom för varje budgetår beslutar.

I enlighet härmed har i riksstaten anvisats vissa belopp som gottgörelse till
fiskerinäringen och trädgårdsnäringen för av dessa näringsgrenars utövare
erlagd bensinskatt.

Riksdagen har vidare bemyndigat Kungl. Maj :t att förordna om restitution
av skatt för bensin som i jordbruk användes för drift av traktorer,
självgående skördetröskor och hjälpmotorer till skördetröskor. Särskilda
författningsbestämmelser om dessa former av restitution finns ej. Restitutionsbeloppen
fastställes schablonmässigt.

Slutligen skall här erinras om den likaledes schablonmässiga bensinskatterestitution
som åtnjutes av invalider enligt förordningen den 25 november
1960 (nr 603) om bidrag till vanföra ägare av motorfordon.

Rätten till restitution av skatt på bensin och motorsprit motsvaras när
det gäller energiskatt på andra bränslen av rätt till avdrag vid deklaration.
Enligt stadgande i 24 § energiskatteförordningen får den skattskyldige
i deklarationen göra avdrag för bränslen som

i beskattat skick förvärvats för återförsäljning eller förbrukning i egen
rörelse,

återtagits i samband med återgång av köp,

förbrukats av eller försålts till kommunikationsföretag för bandrift eller
därmed likartat ändamål,

förbrukats eller försålts för förbrukning i fartyg eller luftfartyg, samt

av den skattskyldige eller för hans räkning utförts ur riket eller till
svensk frihamn.

Efter särskild prövning av kontrollstyrelsen kan avdrag vidare få göras
för

bränsle, som skattskyldig förbrukat eller försålt för förbrukning för annat
ändamål än energialstring,

bränsle, som skattskyldig förbrukat för framställning av skattepliktigt
bränsle,

bränsle, som skattskyldig återtagit annorledes än i samband med återgång
av köp, samt

bränsle, vars försäljning förorsakat den skattskyldige förlust på grund av
bristande betalning från köparen.

Beskattningsmyndigheten — generaltullstyrelsen för bränsle, som beskattas
vid importen, och kontrollstyrelsen i andra fall — äger vidare enligt
10 § medgiva skälig nedsättning av skatten för bränsle, som användes
vid industriell tillverkning under förutsättning att kostnaden för bränslet
utgör mera betydande del av tillverkningskostnaden.

Kungl. Maj:ts proposition nr 7 år 1961
Kontrollstyrelsens framställning

I kontrollstyrelsens framställning uttalas att genom en omläggning av
beskattningssystemet enligt styrelsens förslag det nu tillämpade restitutionsförfarandet
skulle kunna helt avvecklas. De förbrukare som registreras såsom
skattskyldiga förbrukare skulle i stället äga göra avdrag i sina deklarationer,
och de oregistrerade förbrukarna skulle mot försäkran till leverantören
medgivas inköpa bensin utan skattepåföring. Några minimikvantiteter
för rätt till avdrag föreslås ej.

Styrelsen fortsätter.

Härtill kommer att det nuvarande omständliga restitutionsförfarandet
saknar reell betydelse i sådana fall då statlig myndighet är restitutionsberättigad.
Såsom exempel kan härvid nämnas flygförvaltningen. Skatten för
inhemskt flygbränsle har flygförvaltningen att erlägga till den svenske producenten,
vilken i sin tur inom en månad efter kvartalets utgång inlevererar
skatten till kontrollstyrelsen. Beloppet restitueras senare av generaltullstyrelsen,
sedan flygförvaltningen hos sistnämnda myndighet hemställt
om restitution och därvid förklarat, att bensinen använts för restitutionsberättigande
ändamål. För att i någon mån förenkla förfarandet har kontrollstyrelsen
träffat överenskommelse med flygförvaltningen om att skatten
överföres kalenderkvartalsvis inom en månad efter kvartalets utgång direkt
till kontrollstyrelsen genom omföring över titeln »Likvider med särskilda
ämbetsverk och myndigheter».

I kontrollstyrelsens förslag till förordning om ändring i energiskatteförordningen
har i 24 § intagits bestämmelser om avdrag i deklaration för
bränslen, som kommit till sådan användning att skatt icke skall utgå. Paragrafen
innehåller två moment. I 1 mom. regleras den i princip ovillkorliga
avdragsrätten och i 2 mom. anges de fall, där avdrag må göras efter särskild
prövning av kontrollstyrelsen.

De nuvarande bestämmelserna om individuell restitution av bensinskatt
har inarbetats i 24 § 1 mom. Bestämmelse om kollektiv restitution har intagits
i 3 § författningsförslaget.

I anslutning till de föreslagna bestämmelserna anför kontrollstyrelsen.

Den nya energiskatten på bensin och motorsprit kommer att innehålla
två komponenter, en del som går till vägarna (nuvarande bensinskatten)
och en som går till den allmänna budgeten (nuvarande energiskatten). Med
hänsyn härtill bör vid utformningen av avdragsbestämmelserna tillses, att
bensinskatteandelen kan avdragas i samtliga fall, där restitution nu medgives,
men att energiskatteandelen avdrages endast i de fall då avdrag skulle
ha medgivits enligt energiskatteförordningen vid motsvarande användning.
I enlighet härmed har föreslagits ett stadgande av innebörd, att restitution
av energiskatteandelen icke må åtnjutas för bensin eller motorsprit,
som användes för bandrift av annat företag än kommunikationsföretag
eller som användes vid tillverkning av motorer eller för annan energialstring
än motordrift.

Remissyttrandena

Såsom framgår redan av den tidigare lämnade redogörelsen, understrykes
i åtskilliga yttranden de fördelar som — framför allt med hänsyn till

Kungl. Maj:ts proposition nr 7 år 1961

önskemålen om förenkling av förfarandet och om möjlighet till skattefri lagring
av bensin — är förenade med ett avdragssystem i jämförelse med ett
restitutionssystem.

Den föreslagna avdragsrätten har förhållandevis utförligt behandlats av
generaltullstyrelsen, som i vissa hänseenden anför avvikande mening rörande
utformningen av rätten i fråga.

Spörsmålet angående omfattningen av rätten till avdrag har i övrigt berörts
av ett tiotal remissinstanser, som över lag understryker att avdragsrätten
inte bör utformas på sådant sätt att den medför ändring i för konsumenterna
ogynnsam riktning. Chefen för försvarsstaben framför i detta
hänseende särskilda erinringar.

Generaltullstyrelsen upptager i sitt yttrande till en början vissa frågor
rörande den föreslagna avdragsrättens allmänna omfattning.

Styrelsen erinrar till en början om att enligt gällande bestämmelser individuell
restitution för bensin eller motorsprit, som förbrukats för restitutionsberättigande
ändamål, icke må åtnjutas för mindre myckenhet än 500 liter
per kvartal. Det direkta syftemålet med denna föreskrift torde, anför styrelsen,
ha varit att begränsa restitutionsrätten till fall, där förbrukning normalt
sker i större omfattning. Enligt styrelsens mening blir en motsvarande
föreskrift av behovet påkallad även efter en omläggning av bensinbeskattningen
i enlighet med kontrollstyrelsens förslag.

Styrelsen anför vidare att förslagets regler om avdrag synes kunna medföra
komplikationer, då fråga är om avdrag i följd av försäljning till oregistrerade
förbrukare, som använder sig av bensin eller motorsprit för såväl
skattepliktigt som icke skattepliktigt ändamål.

Slutligen har, fortsätter generaltullstyrelsen, i förslaget icke inrymts
möjlighet för förbrukare, som använder sig av bensin eller motorsprit för
icke skattepliktigt ändamål men vilkas förbrukning ej är av den omfattningen
att registrering kunnat medges, att i fall då de själva önskar ombesörja
sin import komma i åtnjutande av skatteåterbäring.

Generaltullstyrelsen berör i sitt yttrande även avdragsrättens utformning
i vissa speciella fall.

Styrelsen erinrar sålunda om att enligt gällande ordning restitution må
åtnjutas av skatt för bensin eller motorsprit, som utföres till utrikes ort
eller svensk frihamn, samt framhåller att enligt 24 § 1 mom. h) förslaget
motsvarande avdragsrätt inskränkts att avse endast den, som är registrerad
hos kontrollstyrelsen. Enligt generaltullstyrelsens åsikt bör förslagets
föreskrifter i denna del kompletteras så, att möjlighet beredes annan än
registrerad importör att med anspråk på skatteåterbäring utföra bensin
eller motorsprit till utrikes ort eller svensk frihamn. I fråga om utförd bensin
eller motorsprit anmärker styrelsen även att förslaget icke innehåller
någon bestämmelse om minimikvantitet, oaktat restitution nu icke får åtnjutas
med mindre utförseln omfattar en myckenhet av minst 500 liter på

Kungl. Maj. ts proposition nr 1 år 1961

Generaltullstyrelsen upplyser vidare att enligt stadgandet om rätt till
restitution av skatt för bensin och motorsprit, som användes för varmkörning
eller provkörning av luftfartygs motorer, restitution medgivits även för
bensin, som åtgått vid provkörning å provbädd eller dylikt av luftfartygs
nedmonterade motorer. Enligt styrelsens åsikt kan det ifrågasättas, huruvida
den föreslagna ordalydelsen av stadgandet i 24 § 1 mom. c) energiskatteförordningen
skulle medge avdragsrätt för dylik förbrukning.

Slutligen påtalar generaltullstyrelsen att i förslaget inte influtit någon
bestämmelse om inskränkning i avdragsrätten motsvarande vad som nu gäller
i fråga om restitution av skatt på bensin och motorsprit, som använts för
start av icke motordrivet flygplan genom bogsering med bil.

Chefen för försvarsstaben önskar en utvidgning av den föreslagna avdragsrätten
att avse jämväl bensin som förbrukas i marinens stridsfartyg
och anför.

Krigsmaktens flygplan, helikoptrar och stridsfartyg tjänar ytterst samma
syfte. De deltar ofta i samma övningsverksamhet. Det synes därför föga
motiverat att icke medge avdrag även för stridsfartygens bensinförbrukning.
De svårigheter, att i serviceledet på oljemarknaden göra åtskillnad
på dem, som i verkligheten använder inköpt bensin till fordonsdrift och
dem, som använder bensin för fartygs(båt-)drift föreligger icke för marinens
del. Genom månatlig drivmedelsrapportering och förbrukningskontroll
erhåller marinförvaltningen fullständigt underlag i detta hänseende.
Tillfället vore därför gynnsamt att i samband med föreslagen omläggning
av bensinbeskattningen göra även stridsfartygens bensinförbrukning avdragsberättigad.

I detta sammanhang åberopar försvarsstabschefen även en skrivelse den
8 november 1956 till Kungl. Maj:t från marinförvaltningen, vari förvaltningen
hemställde om sådan ändring i bensinskatteförordningen att restitution
finge åtnjutas av skatt för flygbensin, som förbrukas i marinens motortorpedbåtar.

Marinförvaltningen anförde.

Marinen äger numera motortorpedbåtar, vilka antingen framdrives med
motorbrännolja eller flygbensin. Skulle föreslagen helikopterorganisation
komma till stånd, tillkomma ytterligare förbrukare av flygbensin.

Gällande bestämmelser för beskattning av ifrågavarande bränslen innebära,
att bränslet för framdrivande av motorbrännoljedrivna motortorpedbåtar
liksom helikoptrar icke beskattas, medan skatt erlägges för bränsle
förbrukat av flygbensindrivna båtar.

För närvarande förbrukar omförmälda fartyg ca 1 000 mI * 3 4 flygbensin årligen
och denna kvantitet torde öka därest helikoptrar inordnas i den marina
organisationen. Nu gällande regler för beskattning av flygbensin komma
att medföra, alt de marina myndigheterna måste noggrant hålla isär
vad som förbrukas av motortorpedbåtar resp. helikoptrar.

Enligt marinförvaltningens uppfattning var det logiskt och ändamålsenligt
att tillämpa i princip likartade regler för beskattning av motorbrännolja
och flygbensin, som förbrukats i fartyg. Ett bifall till framställningen
syntes ej kunna föranleda motsvarande önskemål från andra, enär ifråga 4

Bihang till riksdagens protokoll 1961. 1 saml. .Vr 7

Kungl. Maj:ts proposition nr 7 år 1961

varande bränsle, såvitt ämbetsverket hade sig bekant, icke användes för
drift av civila båtar.1

I remissyttrandet vänder försvarsstabschefen sig vidare mot kontrollstyrelsens
förslag att för bensin, som vid tillverkning av motorer användes
för avprovning av motorer i provbädd, avdrag ej skall få ske såvitt avser
energiskattedelen av den sammanslagna skatten. Därvid påpekar försvarsstabschefen
att i angivna fall enligt nu gällande regler restitution erhålles
jämväl för energiskatten. Vidare uttalas att, därest avdragsrätt ej medges,
för flygmotorindustrin uppkommer en merkostnad, som i sin tur medför
en fördyring av krigsmaktens motoranskaffning ej blott med energiskatten
utan även med allmänna pålägg och vinstpålägg.

Försvarsstabschefen är liksom generaltullstyrelsen kritisk mot avdragsrättens
utformning i fråga om bensin, som användes för varmkörning eller
provkörning av luftfartygs motorer, och anför.

Enligt 24 § i författningsförslaget kan skatteavdrag ej heller göras för
bensin förbrukad i flygmotor vid översyn, om motorn därvid uttagits ur
flygplanet. Det torde dock ej vara befogat med hänsyn till ändamålet och
i praktiken svårgenomförbart att särskilja förbrukning i olika fall (flygning,
översyn, varmkörning). Detta kan ej heller ha avsetts, då avdrag
jämlikt 1 mom. e) medges för körning i provbädd i samband med tillverkning
av motorer. Med hänsyn till vad som sålunda anförts bör följande tilllägg
göras till 24 § 1 mom. c): »eller i flygmotor vid översyn».

Sveriges industriförbund anför att från förbundets sida vid upprepade
tillfällen hävdats, att förbrukningen av bensin för framdrivande av motortruckar
och andra oregistrerade motorfordon, vilka icke utnyttjas för
trafik på de allmänna vägarna utan endast användes inom fabriksområde
eller motsvarande anläggning, bör grunda rätt till restitution av bensinskatt.
Enligt förbundets åsikt är beskattning av denna förbrukning icke
förenlig med grunderna för bensinskatteförordningen. Förbundet hemställer
att skattefrihet införes för bensin, som användes för angivna ändamål.

Statens jordbruksnämnd och Sveriges lantbruksförbund utgår från att
en omläggning av bensinbeskattningen enligt kontrollstyrelsens förslag icke
skall medföra ändring i fråga om restitution av skatt på bensin, som användes
vid drift av jordbrukstraktorer och skördetröskor.

I förevarande sammanhang torde jag jämväl få anmäla två särskilda
framställningar från Scandinavian Airlines Sgstem (SAS) och Sveriges
varvsindustriförening om vissa lättnader i beskattningen. SAS hemställer
att få åtnjuta befrielse från eller restitution av skatt för bensin och motorsprit,
som förbrukas för drift av uteslutande inom flygplatsområde använda
motorfordon och aggregat, medan varvsindustriföreningens framställning
avser befrielse från energiskatt för sådant bränsle — framför allt
dieselmotorolja och pannbrännolja — som användes vid provkörning i verkstad
av vid varven tillverkade fartygsmaskinerier.

1 Framställningen föranledde icke någon Kungl. Maj:ts åtgärd.

Kungl. Maj:ts proposition nr 7 år 7961

Departementschefen

Enligt bensinskatteförordningen kan erlagd skatt i vissa fall restitueras.
Då fråga är om bensin eller motorsprit som utförts till utrikes ort eller
svensk frihamn må restitution icke åtnjutas med mindre utförseln omfattar
minst 500 liter på en gång. För andra fall föreskrives att restitution ej
må åtnjutas för mindre myckenhet än 500 liter per kvartal. I ett särskilt
fall — start av icke motordrivet flygplan genom bogsering med bil -—- får
restitution ej åtnjutas för större myckenhet bränsle än som svarar mot
en liter för varje start. De nu återgivna bestämmelserna gäller, såsom jag
tidigare nämnt, även för energiskatten på bensin och motorsprit.

Restitutionsrätten motsvaras i energiskatteförordningen av rätt till avdrag
vid deklaration. Rätten gäller andra bränslen än bensin dch motorsprit.
Några minimikvantiteter är icke föreskrivna för åtnjutande av avdragsrätt.

Rortsett från kvantitetsbegränsningarna motsvarar rätten till restitution i
flera hänseenden avdragsrätten. Vissa skiljaktigheter finns dock i de båda
rättigheternas materiella innehåll.

Kontrollstyrelsens förslag härutinnan innebär i fråga om bensinskattedelen
av den förordade sammanslagna skatten att avdrag skall få ske i de
fall, där restitution nu är medgiven enligt bensinskatteförordningen. Däremot
skall, när det gäller energiskattedelen, enligt förslaget avdrag ej få
ske i andra fall än då avdrag enligt energiskatteförordningen skulle ha
medgivits för andra bränslen än bensin och motorsprit vid förbrukning för
samma ändamål. Den av kontrollstyrelsen förordade lösningen betyder i
praktiken att avdrag såvitt avser energiskattedelen — oaktat restitution
nu kan medges — ej får ske för bensin och motorsprit, som användes i
bandrift av annat företag än kommunikationsföretag eller vid tillverkning
av motorer för avprovning av motorer, och ej heller för bensin, som användes
för annan energialstring än motordrift.

Att restitutionsrätten utbytes mot en rätt till avdrag har vid remissbehandlingen
över lag hälsats med tillfredsställelse. Åtskilliga remissinstanser
har emellertid framhållit att avdragsrätten inte bör utformas på sådant
sätt att den medför ändring i för konsumenterna ogynnsam riktning.

Även enligt min uppfattning innebär en övergång från det nuvarande
restitutionssystemet till ett avdragssystem påtagliga fördelar, framför allt
genom att avdragssystemet är avsevärt enklare att tillämpa. Jag förordar
därför, att en sådan övergång sker i den utsträckning så är möjligt, d. v. s.
beträffande de fall i vilka nu restitution beviljas individuellt efter en i princip
exakt beräkning av de ifrågavarande kvantiteterna. Däremot kan det
förordade systemet med individuella avdrag för verklig förbrukning inte
användas i stället för nu utgående schablonmässigt bestämda restitutioner
till invalider samt för jordbrukets traktorer och skördetröskor, och ett sådant
system kan inte heller ersätta de kollektiva restitutionerna till fiskeri -

Kungl. Maj:ts proposition nr 7 år 1961

näringen och trädgårdsnäringen. I fråga om samtliga dessa fall är man hänvisad
till att låta restitution utgå i hittillsvarande former.

Vad härefter beträffar frågan angående omfattningen av rätten till avdrag
vill jag framhålla följande. Såsom jag haft anledning påpeka redan tidigare
är det nu i huvudsak endast fråga om en teknisk översyn av bensinbeskattningen.
Den föreliggande utredningen har också företrädesvis skatteteknisk
karaktär. Under sådana förhållanden saknas förutsättningar för att nu ompröva
de materiellt betydelsefulla bestämmelserna om skattebefrielse vid användning
av bensin för särskilda ändamål m. in. Av denna ståndpunkt följer,
att jag icke är beredd att upptaga de olika förslag om ändringar i området för
skattebefrielsen som framförts. Detta gäller såväl den av kontrollstyrelsen
föreslagna inskränkningen av gällande skattefrihet i fråga om energiskatt på
bensin som de önskemål om utvidgad skattefrihet för bensin och oljor som,
enligt vad förut redovisats, uttalats av vissa myndigheter, organisationer
och företag.

I enlighet med det anförda förordar jag att avdrag vid deklaration —-här bortses från vissa med den tekniska omläggningen direkt sammanhängande
regler av sedvanligt innehåll —- får ske för bensin och motorsprit
som förbrukas för ändamål, som nu grundar rätt till restitution individuellt
på grundval av verklig förbrukning, eller som utföres till utrikes ort eller
svensk frihamn, i vilket fall restitution nu även är medgiven. Endast dessa
fall av skattebefrielse bör enligt min mening omnämnas i den nya bensinskatteförordningen.
De schablonmässiga och de kollektiva restitutionerna
avses -— som nyss nämnts — skola utgå i hittillsvarande former, vilket förutsätter
att beslut i vanlig ordning meddelas av riksdagen. Det finns under
sådana förhållanden inte anledning att — såsom skett i 1929 års förordning
— särskilt omnämna vissa sådana fall i den nya efter modernare principer
utarbetade bensinskatteförordningen.

Såsom framgår av den tidigare redogörelsen innebär kontrollstyrelsens
förslag att några minimikvantiteter ej skall fordras för rätt till avdrag.
Detta medför i förhållande till gällande ordning en viss förmån för konsumenterna.

Generaltullstyrelsen har i sitt yttrande däremot uttalat sig för ett bibehållande
av kvantitetsbegränsningar vid införande av avdragssystemet. Till denna
uppfattning kan jag icke ansluta mig. Sådana begränsningar låter sig
ej väl förena med ett avdragssystem. De skulle i vart fall förtaga enkelheten
i systemet och torde för övrigt från fiskalisk synpunkt sakna praktisk betydelse.
Jag förordar sålunda kontrollstyrelsens förslag att några minimikvantiteter
ej skall fordras för åtnjutande av skattebefrielse. I

I kontrollstyrelsens förslag har ej inrymts möjlighet för icke registrerad
förbrukare, som använder bensin eller motorsprit för ändamål som för registrerad
medför rätt till avdrag, att i fall då han själv önskar ombesörja
sin import komma i åtnjutande av skatteåterbäring. Detta förhållande har
påtalats av generaltullstyrelsen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 7 år 1961

Det iirägavarande spörsmålet torde inte vara av större praktisk betydelse.
Det löretaller föga troligt att det i normala fall skulle vara fördelaktigare
tör en icke registrerad förbrukare att i utlandet inköpa bensin och frakta
den hit än att köpa bensinen från oljeföretag inom landet. Emellertid ämnar
jag i det följande förorda att villkoren för registrering uppmjukas i förhållande
till kontrollstyrelsens förslag, och därmed torde risken att någon avskäres
från en lörmån, som han rätteligen bör ha, vara mycket obetydlig.
Skulle, det oaktat, så i något fall ske har, efter ett genomförande av omläggningen,
Kungl. Maj :t eller den myndighet Kungl. Maj :t förordnar möjlighet
att medge befrielse från eller återbetalning av skatt. Jag finner sålunda
icke av behovet påkallat, att i den förordade nya bensinskatteförordningen
införa något stadgande om rätt till restitution i nu ifrågavarande fall. Sådant
stadgande finns för övrigt ej heller i energiskatteförordningen.

Enligt kontrollstyrelsens förslag saknas möjlighet för den som inte är
registrerad att erhålla befrielse från skatt för bensin och motorsprit, som utföres
till utrikes ort eller svensk frihamn. Generaltullstyrelsen har uttalat
sig för att förslagets föreskrifter i denna del kompletteras så, att rätt till
skatteåterbäring i angivna fall beredes annan importör än sådan som är
registrerad.

Sedan generaltullstyrelsen avgav sitt remissyttrande har — den 13 maj
1960 — utfärdats en förordning om frihet från införselavgift i vissa fall
(SFS nr 396). I denna förordning stadgas, att restitution av skatt eller annan
avgift som erlagts till tullverket på grund av införsel till riket — i
den mån återbäring av det erlagda beloppet icke kan medges i annan ordning
— vid utförsel må åtnjutas i den utsträckning restitution av tull beviljas
för varan. Detsamma gäller i fråga om tullfri vara, såsom bensin,
därest restitution av tull skulle ha beviljats om varan var tullbelagd. De
fall där restitution av tull — framför allt allmän industrirestitution, handelsrestitution
och särskild restitution — sålunda må åtnjutas, torde, oaktat
vissa villkor är föreskrivna för rätten till sådan restitution, i allt väsentligt
sammanfalla med de fall, där fråga om återbäring av skatt för icke registrerad
importör kan bli aktuell. Med hänsyn härtill och med beaktande
av vad nyss anförts angående möjligheterna till registrering m. m„ finner
jag inte tillräcklig anledning föreligga att föreslå ett särskilt stadgande om
rätt till restitution i förevarande fall.

VI. Övriga frågor

Registrering

Enligt energiskatteförordningen är, såsom tidigare nämnts, den som
inom riket producerar skattepliktigt flytande bränsle skyldig att vara registrerad
hos kontrollstyrelsen medan den som i större omfattning återförsäljer
eller i egen rörelse förbrukar skattepliktigt bränsle eller håller sådant

Kungl. Maj:ts proposition nr 7 år 1961

bränsle i lager efter ansökan må registreras. Bestämmelserna gäller ej beträffande
bensin och motorsprit.

KontroIIstyrelsen föreslår att de nu återgivna bestämmelserna om registrering
skall gälla även i fråga om bensin och motorsprit. Styrelsen förordar
härjämte att i tillämpningsföreskrifterna — såsom skett för andra bränslen
än bensin och motorsprit — intages bestämmelse om i vilka fall registrering
ej må vägras. Enligt styrelsens mening bör den som antingen normalt
håller i lager minst 15 000 kubikmeter eller har en årlig omsättning
av minst 50 000 kubikmeter bensin och motorsprit ej få vägras registrering.
De angivna lager- och omsättningskvantiteterna har så avvägts, anför styrelsen,
att endast de stora oljebolagen blir registrerade. En lägre gräns kan,
heter det vidare, leda till att även större bensinstationer skulle kunna registreras,
vilket skulle medföra en avsevärd ökning av antalet skattskyldiga.
Däremot skulle hinder inte föreligga att registrera större förbrukare, där
detta är lämpligt, exempelvis militärförvaltningarna och de större flygföretagen,
slutar kontrollstyrelsen.

Kontrollstyrelsen föreslår vidare att i tillämpningsföreskrifterna till energiskatteförordningen
intages föreskrift om att avdrag i deklaration för bensin
och motorsprit, som sålts för avdragsberättigande ändamål, skall få
göras allenast därest förbrukaren på förhand erhållit kontrollstyrelsens tillstånd
att inköpa bensin eller motorsprit utan skattepåföring. Kontrollstyrelsen
uttalar vidare, att sådant inköp skall fa ske mot försäkran från
förbrukaren till leverantören, men föreslår ej någon bestämmelse därom.

Vad kontrollstyrelsen föreslagit har rönt viss kritik från Svenska petroleum
institutet, Kooperativa förbundet och Sveriges industriförbund. De två
förstnämnda remissinstanserna ifrågasätter om icke samtliga skattelättnadsberättigade
borde registreras hos kontrollstyrelsen medan industriförbundet
närmast gör sig till tolk för motsatt uppfattning.

Petroleuminstitutet uttalar att metoden med försäkran från oregistrerad
förbrukare till leverantören för rätt till inköp utan skattepåföring visat sig
innebära en betydande anhopning av blanketter hos olj ef öretagen. Vederbörande
företag har i praktiken blott ringa möjlighet att kontrollera riktigheten
av en avgiven försäkran och även myndigheternas kontroll synes institutet
vara tekniskt svår att utföra. Med hänsyn till den stora skattebelastningen
på bensinbränslen kan det enligt institutets mening ifrågasättas, om
det icke är riktigare att utsträcka myndigheternas kontroll i möjligaste mån
till samtliga skattelättnadsberättigade, genom att dessa får registreras hos
kontrollstyrelsen.

Petroleuminstitutet fortsätter.

I detta sammanhang är särskilt av intresse att reglera förhållandet till
flygföretagen. Dessa driver ju stundom även annan verksamhet, som icke
berättigar till frihet från bensinskatt. Institutet vill ifrågasätta, om icke
gränsen borde dragas så, att kommersiella flygföretag över lag erhåller tillstånd
att inköpa flygbensin skattefritt. I fråga om deras förbrukning av
andra bensinbränslen borde de vara redovisningsskyldiga till kontrollsty -

Kungl. Maj:ts proposition nr 7 år 1961

relsen, som bedömer i vad mån avdragsrätt föreligger för energiskatteandelen
respektive den egentliga bensinskatten.

Kooperativa förbundet anför som skäl för den av förbundet ifrågasatta
vidgade registreringen, att bättre kontroll och mindre omfattande blankettoch
redovisningsarbete för de levererande företagen synes kunna vinnas om
samtliga skattelättnadsberätligade ålägges registrering.

Industriförbundet föreslår att möjligheterna till ett avskaffande av förhandstillstånd
för oregistrerade förbrukare att inköpa obeskattade produkter
närmare undersökes. Förbundet förutsätter att det nya systemet kommer
att tillämpas så att praktiska olägenheter ej uppstår för förbrukarna.

Tid för betalning av skatt

Den som enligt energiskatteförordningen är registrerad som producent,
återförsäljare eller förbrukare av bränsle har, såsom förut berörts, att senast
vid utgången av kalendermånaden efter varje redovisningsperiod — i
regel kalenderkvartal —- till kontrollstyrelsen insända deklaration med uppgift
om de bränslen, beträffande vilka skattskyldighet inträtt under redovisningsperioden.
Kontrollstyrelsen äger, om särskilda skäl föreligger, föreskriva
att deklaration skall insändas inom annan tid än nyss sagts. Jämlikt
stadgande i förordningen om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning,
till vilken energiskatteförordningen hänvisar, åligger det skattskyldig
att inom den för deklarations avgivande bestämda tiden inbetala skatten.
När synnerliga skäl därtill är må kontrollstyrelsen bevilja anstånd med
skattens erläggande.

Kontrollstgrelsen anser inte anledning föreligga att i fråga om bensin och
motorsprit föreskriva annan ordning för deklarations avgivande än den för
andra bränslen nu gällande. Vad angår tidpunkten för skattens erläggande
torde det däremot, uttalar styrelsen, bli erforderligt att införa särbestämmelser
i fråga om bensin och motorsprit. Styrelsen utgår från att den
ifrågasatta omläggningen av beskattningen ej bör föranleda någon ändring
av den tid, räknat från skattskyldighetens inträde, inom vilken skatten nu
skall erläggas. Med denna utgångspunkt kan nämnda tid enligt styrelsens
mening uppskattas till omkring tre månader.

Kontrollstyrelsen fortsätter.

Bensinskatten å den försäljning som t. ex. sker i januari skulle alltså
lämpligen förfalla till betalning den 15 april. Vid kvartalsredovisning, varom
här är fråga, borde med angivna utgångspunkt skatten för första kvartalet
förfalla till betalning den 15 maj. I den mån kvartalsinbetalning av skatten
skulle anses mindre lämplig med hänsyn till de stora skattebeloppen skulle
kvartalsskatten kunna uppdelas i tre lika delar, vilka successivt skulle förfalla
till betalning femtonde dagen i var och en av det påföljande kvartalets
månader. Kredittiden skulle med en dylik anordning bli i genomsnitt densamma
som den nuvarande.

Kontrollstyrelsen föreslår att energiskatteförordningen kompletteras med
stadgande av innebörd, att skatt för bensin skall kunna erläggas med eller

Kungl. Maj:ts proposition nr 7 dr 1961

utan uppdelning tidigast inom femton dagar och senast inom tre månader
efter utgången av det kalenderkvartal deklarationen avser. Styrelsen bör här
äga möjlighet, heter det vidare, att så anpassa inbetalningstiden att någon
rubbning ej sker i de nuvarande kreditförhållandena. För samtliga företag
bör härvid gälla samma bestämmelser, slutar styrelsen.

Skattenedsättning

I 10 § energiskatteförordningen stadgas, såsom tidigare angivits, att beskattningsmyndigheten
må medgiva skälig nedsättning av energiskatt för
annat bränsle än bensin och motorsprit i fall där vid industriell tillverkning
bränslekostnaden utgör en mera betydande del av tillverkningskostnaden.
Beskattningsmyndighet är, då skatt skall erläggas vid införsel till riket,
generaltullstyrelsen och i övriga fall kontrollstyrelsen. Nedsättning medges
exempelvis för bränsle som förbrukas vid framställning av cement, kalk
och tegel.

Kontrollstyrelsen anför i sin framställning att oregistrerad förbrukare,
som själv importerat bränsle eller köpt detsamma utan förmedling av registrerad
importör eller återförsäljare, med stöd av nyss återgivna stadgande
hos generaltullstyrelsen hemställt om skattenedsättning under åberopande
av att bränslet förbrukats under sådana förhållanden att nedsättning skulle
kommit i fråga om kontrollstyrelsen varit beskattningsmyndighet. Kontrollstyrelsen
upplyser vidare att energiskattenämnden i yttrande till generaltullstyrelsen
i saken framhållit såsom olämpligt att frågor om skattenedsättning
enligt energiskatteförordningen avgöres av olika myndigheter i olika fall.
Kontrollstyrelsen återger nämndens yttrande, vari ytterligare anföres.

Prövningen av sådana frågor bör i princip ankomma på en enda myndighet,
lämpligen kontrollstyrelsen. Det är därför enligt nämndens mening
påkallat med en författningsändring, varigenom det klart fastslås, att det
ankommer på kontrollstyrelsen att medgiva skattenedsättning som avses i
10 § sista stycket. Lagtekniskt kan detta ske sålunda att sista stycket i 10 §
utgår, och 24 § andra mom. utökas med ett stadgande om att avdrag efter
särskild prövning av kontrollstyrelsen må göras för bränslen, som förbrukas
vid industriell tillverkning, där bränslekostnaden ingår till mera betydande
del i tillverkningskostnaden.

En följd av en sådan författningsändring blir, att avdragsrätt tillkommer
allenast förbrukare och säljare, som är registrerade hos kontrollstyrelsen
enligt 6 § förordningen. Detta torde dock icke behöva medföra någon
ojämnhet i beskattningen, då det får förutsättas att kontrollstyrelsen i fall,
där avdrag kan ifrågakomma, icke vägrar registrering. Tvärtom erhålles
likställighet med de fall, då skattebefrielse ifrågakommer på grund av att
bränsle användes för annat ändamål än energialstring eller för framställning
av skattepliktigt bränsle, i vilka fall skattenedsättning enligt gällande
bestämmelser kan erhållas endast genom avdrag, som registrerad äger göra
i deklaration till kontrollstyrelsen.

Kontrollstyrelsen finner skäl tala för att genomföra den av energiskattenämnden
ifrågasatta ändringen och har utformat sitt författningsförslag i
enlighet med vad nämnden förordat.

Generaltullstyrelsen har ej gjort erinran mot vad sålunda föreslagits.

Kungl. Maj:ts proposition nr 7 år 1961

Departementschefen

Enligt energiskatteförordningen är inhemsk producent av olja skyldig
att vara registrerad hos kontrollstyrelsen, medan återförsäljare och förbrukare
efter ansökan må registreras under förutsättning att återförsäljning,
förbrukning eller lagerhållning är av större omfattning. I tillämpningsföreskrifterna
till energiskatteförordningen föreskrives, att den som håller viss
minimikvantitet i lager eller har en årlig omsättning av viss minsta storlek
ej får vägras registrering.

Kontrollstyrelsens förslag innebär att energiskatteförordningens bestämmelser
om registrering skall gälla även då fråga är om bensin och motorsprit.
Vidare skall enligt styrelsens förslag de i tillämpningsföreskrifterna
till förordningen intagna reglerna om när registrering ej får vägras utbyggas
att omfatta även återförsäljare och förbrukare av bensin och motor sprit.
Kontrollstyrelsen har också föreslagit att i tillämpningsföreskrifterna skall
intagas bestämmelse om att avdrag i deklaration för bensin och motorsprit,
som sålts för avdragsberättigande ändamål, skall få ske endast under förutsättning
att förbrukaren på förhand erhållit kontrollstyrelsens tillstånd att
inköpa bensin eller motorsprit utan skattepåföring. Kontrollstyrelsen har
gjort ett uttalande av innebörd att sådant inköp skall kunna ske enbart mot
försäkran från förbrukaren till leverantören. Någon bestämmelse därom har
dock ej föreslagits.

Vid remissbehandlingen har vissa erinringar gjorts mot kontrollstyrelsens
förslag. Systemet med försäkran från oregistrerad förbrukare till leverantör
har enligt petroleuminstitutet visat sig vara förenat med praktiska olägenheter
och även medföra kontrollsvårigheter. Institutet har ifrågasatt om
icke beskattningsmyndighetens kontroll borde utsträckas genom att samtliga
skattelättnadsberättigade får registreras. Kooperativa förbundet har av
samma skäl ansett obligatorisk registrering av alla skattelättnadsberättigade
böra övervägas.

Det av kontrollstyrelsen föreslagna systemet med registrering ingår som
ett naturligt led i omläggningen och jag förordar därför, att i den nya bensinskatteförordningen
införes bestämmelser som motsvarar energiskatteförordningens
föreskrifter på området. En utsträckning av registreringen
därutöver till alla som förbrukar bensin eller motorsprit för ändamål, som
berättigar till avdrag vid deklaration, skulle visserligen från kontrollsynpunkt
sannolikt vara förenat med vissa fördelar. En så omfattande registrering
är jag dock inte beredd att förorda, enär den skulle medföra avsevärda
olägenheter för beskattningsmyndigheten. En viss vidgning av möjligheterna
till registrering synes emellertid vara påkallad. Oaktat jag inte nu
har att taga ställning till kontrollstyrelsens förslag om när registrering icke
skall få vägras — regleringen av denna fråga tillhör tillämpningsföreskrifterna
—- vill jag uttala, att en föreskrift därom självfallet inte hindrar registrering
även i andra fall. En spärr ligger dock i bestämmelsen att återförsäljning,
förbrukning eller lagerhållning skall vara av större omfattning.
Enligt min mening bör man lätta på denna spärr genom att tillåta regislrc -

Kungl. Maj:ts proposition nr 7 år 1961

ring även vid förbrukning i mindre omfattning, när särskilda skäl föreligger
därtill. Ett sådant skäl kan vara att förbrukaren eljest icke •— såsom jag
tidigare berört — skulle komma i åtnjutande av skattelättnad, som tillkommer
annan förbrukare som använder bensin eller motorsprit för samma ändamål.

I överensstämmelse med det nu anförda förordar jag, att registrering av
förbrukare av bensin eller motorsprit skall kunna ske — utom enligt kontrollstyrelsens
förslag — även eljest när särskilda skäl därtill föreligger. En
sådan vidgning av möjligheterna till registrering synes böra genomföras
även när det gäller energibeskattningen av andra bränslen än bensin och
motorsprit.

Spörsmålen om förhandstillstånd för rätt till inköp utan skattepåföring
och om försäkran vid sådant inköp får övervägas i samband med utfärdande
av tillämpningsföreskrifter.

Jag vill slutligen i detta sammanhang anmärka, att enligt de föreslagna
reglerna varje slag av tillverkning medför registreringsplikt och skattskyldighet.
Då skatteplikten omfattar bensin- och spritblandningar av olika slag,
följer därav att även t. ex. tillsättande av eljest skattefria ämnen till bensin
blir att betrakta som tillverkning.

Enligt stadgande i förordningen om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning,
till vilken hänvisas i energiskatteförordningen, åligger det skattskyldig
att inbetala skatten inom den för deklarations avgivande bestämda
tiden. Deklaration skall enligt energiskatteförordningen i princip avges inom
en månad från redovisningsperiods utgång. Redovisningsperiod är i regel
kalenderkvartal.

Kontrollstyrelsen har föreslagit att särskild bestämmelse om befogenhet
för styrelsen att förordna, att skatt för bensin och motorsprit må inbetalas
vid annan tidpunkt än nyss sagts, införes i energiskatteförordningen. Enligt
denna bestämmelse skall styrelsen kunna medge, att skatten får betalas senast
inom tre månader efter utgången av det kalenderkvartal deklarationen
avser. Syftet med förslaget är att ungefär samma kredittider som enligt gällande
ordning skall kunna tillämpas.

Genom förordningen om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning har
för de punktskatter varå förordningen görs tillämplig fastslagits, att skatt
skall inbetalas inom samma tid som är bestämd för avgivande av deklaration.
Något undantag från denna bestämmelse bör icke ske. Däremot förordar
jag att kontrollstyrelsen ges befogenhet att medge, att tidsfristen för
deklarations avgivande får utsträckas från en till tre månader efter utgången
av den redovisningsperiod deklarationen avser. Som skattebetalningen
kan uppskjutas till utgången av den för deklarations avgivande bestämda
tiden blir syftet med kontrollstyrelsens förslag tillgodosett genom
vad jag sålunda förordat.

Genom stadgande i energiskatteförordningen har beskattningsmyndigheten
tillagts befogenhet att medge skälig nedsättning av skatten för annat

Kungl. Maj:ts proposition nr 7 år 1961

bränsle än bensin och motorsprit, därest vid industriell tillverkning bränslekostnaden
utgör mera betydande del av tillverkningskostnaden.

Kontrollstyrelsen har på föranledande av energiskattenämnden föreslagit,
att prövningen av frågor om skattenedsättning skall tillkomma en enda
myndighet och anförtros åt kontrollstyrelsen. Författningstekniskt skulle
spörsmålet lösas på det sättet att det nuvarande stadgandet ersättes av stadgande,
att på särskild prövning av kontrollstyrelsen skall ankomma, huruvida
och i vad mån — under samma förutsättningar som nu gäller för skattenedsättning
—- i deklaration avdrag må göras för annat bränsle än bensin
och motorsprit. Generaltullstyrelsen har ej gjort erinran mot vad sålunda
förordats.

Genom den föreslagna ändringen skulle visserligen den, som själv importerar
bensin eller motorsprit för sådan förbrukning som nu kan medföra
skattenedsättning, om han icke är registrerad, i fortsättningen sakna möjlighet
till sådan nedsättning. Därest den av mig i det föregående förordade
vidgningen av registreringsmöjligheterna vinner bifall, skulle emellertid
något sådant fall knappast behöva inträffa. Skulle så ändock ske, återstår
möjligheten för Kungl. Maj :t eller den myndighet Kungl. Maj :t förordnar
att medge befrielse från eller återbetalning av skatt. Man torde därför inte
från nu angivna synpunkter behöva hysa några betänkligheter mot att godtaga
kontrollstyrelsens förslag. Det må för övrigt även erinras om att tullverket
icke har samma möjligheter till kontroll i nedsättningsfrågor som
kontrollstyrelsen.

Jag tillstyrker sålunda att den av kontrollstyrelsen i denna del föreslagna
ändringen genomföres.

Såsom framgått av vad jag tidigare anfört anser jag att förordningen om
förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning bör göras tillämplig på beskattningen
enligt den föreslagna nya bensinskatteförordningen. I den nya förordningen
upptagna bestämmelser torde — i den mån de icke behandlats i det
föregående — icke kräva någon ytterligare kommentar, enär det är fråga
om en reglering av samma slag som vi redan har i energiskatteförordningen.
Icke heller synes innehållet i ikraftträdandebestämmelserna erfordra
särskild motivering. Beträffande två i samband med övergången till det nya
beskattningssystemet uppkommande spörsmål må dock anföras följande.

Enligt 7 § 1 mom. a) i den nya bensinskatteförordningen, som även blir
tillämplig på energiskatten på bensin, må i deklaration avdrag göras för
bensin, som förvärvats för återförsäljning eller förbrukning i egen rörelse
och för vilken skattskyldighet tidigare inträtt. Denna bestämmelse
avser alt förhindra dubbelbeskattning i de fall där skattskyldighet inträder
enligt den nya förordningen — t. ex. då registrerad importör säljer bensin
— men skatt redan erlagts eller skolat erläggas vid införseln, emedan importören
då ej var eller kunde vara registrerad. Samma situation kan även
uppkomma då bensin sålts till icke registrerad köpare men denne är registrerad,
då han i sin tur säljer varan. Avdragsrätt, varom nu är fråga, skall

Kungl. Maj:ts proposition nr 7 år 1961

självfallet föreligga, även om varan beskattats enligt de före omläggningen
gällande bestämmelserna i bensinskatteförordningen respektive energiskatteförordningen.

I energiskatteförordningen föreskrives i fråga om de blandningar innehållande
alkohol, som nu beskattas enligt förordningen, att energiskatt ej
skall erläggas för inom riket framställd blandning i den mån sådan skatt
erlagts för i blandningen ingående produkter. Vid ett genomförande av den
av mig förordade omläggningen av beskattningen kommer förfarandet även
beträffande energibeskattningen av de ifrågavarande blandningarna att helt
regleras av den nya bensinskatteförordningen. Detta innebär bl. a. att vid
deklaration föreligger rätt till avdrag för bränsle, som använts för annat
tekniskt ändamål än motordrift (7 § 1 mom. f). På grund härav finns enligt
min mening ej anledning att bibehålla den nuvarande i energiskatteförordningen
upptagna regeln, som syftar till att undvika dubbelbeskattning
av alkoholblandningar.

Jag delar av kontrollstyrelsen uttalad uppfattning att några kostnadsökningar
för statsverket icke torde följa av ett genomförande av den föreslagna
omläggningen. Storleken av skatteintäkterna synes ej heller i någon väsentlig
mån påverkas av omläggningens genomförande bortsett från eventuella
bokföringsmässiga förskjutningar, som kan föranledas av övergången till
det nya systemet för beskattningsförfarandet.

VII. Departementschefens hemställan

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Maj:t
måtte genom proposition föreslå 1961 års riksdag att antaga inom finansdepartementet
upprättade förslag till

1) förordning om bensinskatt; samt

2) förordning angående ändring i förordningen den 31 maj 1957 (nr 262)
om allmän energiskatt.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen, att till
riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till
detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:
Ragnar Sohlman

Kungl. Maj:ts proposition nr 7 år 1961

Bihang

Kontrollstyrelsens förslag

till

förordning om ändring i förordningen den 31 maj 1957 (nr 262)
om allmän energiskatt

Härigenom förordnas dels att 1, 10, 24 och 28 §§ samt rubrikerna till 6—
10 §§, 11—17 §§, 18—32 §§ och 34—39 §§ förordningen den 31 maj 1957
om allmän energiskatt skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives,
dels att 4 och 5 §§ samt rubriken till dessa skola utgå, dels att i förordningen
skota införas två nya paragrafer, betecknade 3 och 26 §§, dels ock att den
vid förordningen fogade förteckningen över vissa bränslen, för vilka allmän
energiskatt skall erläggas, skall erhålla den ändrade lydelse, som framgår av
härvid fogad bilaga.1

1 §•

Allmän energiskatt skall i enlighet med bestämmelserna i denna förordning
till staten erläggas för

a) bränsle, som angives i en vid denna förordning fogad förteckning, och

b) elektrisk kraft.

3 §.

Kungl. Maj :t äger med samtycke av riksdagen för särskilda fall förordna
om restitution av energiskatt å bensin och motorsprit till näringsidkare eller
grupper av näringsidkare.

Om bränslen

(Rubrik till 6—10 §§)

10 §.

Skatten utgår---vikt- eller volymenhet.

Det ankommer ----för ton.

Om elektrisk kraft
(Rubrik till 11—17 §§)

Om uppbörd och kontroll
(Rubrik till 18—32 §§)

24 §.

1 mom. I deklaration, som avses i 23 § 1 mom., må avdrag göras för

a) bränsle, som i beskattat skick förvärvats för återförsäljning eller förbrukning
i egen rörelse,

1 Förteckningen har här uteslutits.

Kungl. Maj.ts proposition nr 7 år 1961

b) bränsle, som återtagits i samband med återgång av köp,

c) bensin och motorsprit, som förbrukats eller försålts för förbrukning för
bandrift eller därmed likartat ändamål eller i luftfartyg eller för start av
icke motordrivet flygplan,

d) annat bränsle än bensin och motorsprit, vilket förbrukats av eller försålts
till kommunikationsföretag för bandrift eller därmed likartat ändamål
eller vilket förbrukats eller försålts för förbrukning i fartyg eller i luftfartyg,

e) bensin och motorsprit, som förbrukats eller försålts för förbrukning
vid tillverkning av motorer för avprovning av dessa å provbädd eller annan,
dylik anordning utan att därvid transportmedel framföres,

f) bensin, som förbrukats eller försålts för förbrukning för annan energialstring
än som avser motordrift,

g) bensin, som förbrukats eller försålts för förbrukning för annat tekniskt
ändamål än energialstring, samt

h) bränsle, som av den skattskyldige eller för hans räkning utförts ur
riket eller till svensk frihamn.

Avdrag av skatt för bensin eller motorsprit, som avses under e) och f)
må icke göras med högre belopp än som för liter räknat svarar mot den eriagda
skatten, minskad med 9 öre. Vad nu sagts skall ock gälla bensin eller
motorsprit, som avses under c), vad beträffar förbrukning eller försäljning
för förbrukning inom annat företag än kommunikationsföretag.

2 mom. På särskild prövning av kontrollstyrelsen ankommer, huruvida
och i vad mån avdrag jämväl må göras för

a) annat bränsle än bensin och motorsprit, vilket skattskyldig förbrukat
eller försålt för förbrukning för annat ändamål än energialstring,

b) bränsle, vilket skattskyldig förbrukat för framställning av skattepliktigt
bränsle,

c) bränsle, som skattskyldig återtagit annorledes än i samband med återgång
av köp,

d) bränsle, vars försäljning förorsakat den skattskyldige förlust på grund
av bristande betalning från köparen,

e) annat bränsle än bensin och motorsprit, vilket skattskyldig förbrukat
eller försålt för förbrukning vid industriell tillverkning, där bränslekostnaden
ingår till mera betydande del i tillverkningskostnaden, samt

f) skatt för elektrisk kraft, som förbrukats vid framställning av skattepliktigt
bränsle.

26 §.

Kontrollstyrelsen äger förordna, att skatt för bensin helt eller delvis må
betalas vid annan tidpunkt än som sägs i 26 § förordningen den 3 april 1959
(nr 92) om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning, dock tidigast inom
femton dagar och senast inom tre månader efter utgången av det kalenderkvartal,
som deklarationen avser.

28 §.

Beträffande bränsle---- skatt restituerats.

Ansvarsbestämmelser m. m.
(Rubrik till 34—39 §§)

5»

Kungl. Maj:ts proposition nr 7 år 1961

Denna förordning träder i kraft den

Genom förordningen upphäves förordningen den 3 maj 1929 (nr 62) om
särskild skatt å bensin och motorsprit.

I samband med ikraftträdandet skall iakttagas följande.

1. Där produktion inom riket av bensin eller motorsprit bedrives vid förordningens
ikraftträdande, skall den i 20 § omförmälda anmälan för registrering
göras senast den

2. Vid tillämpningen av 24 § skall skatt för bensin eller motorsprit, som
erlagts enligt förordningen den 3 maj 1929, nr 62, anses ha erlagts enligt
denna förordning.

Kungl. Maj:ts proposition nr 7 år 1961

Innehåll

Propositionens huvudsakliga innehåll............................ 1

Förslag till förordning om bensinskatt.......................... 3

Förslag till förordning angående ändring i förordningen den 31 maj
1957 (nr 262) om allmän energiskatt.......................... 6

I. Inledning .............................................. 9

II. Omläggning av bensin- och motorspritbeskattningen

Gällande ordning........................................ 11

Kontrollstyrelsens framställning.......................... 13

Remissyttrandena ...................................... 15

Departementschefen .................................... 24

III. Skattepliktiga varor

Gällande ordning och förslag............................ 26

Departementschefen .................................... 28

IV. Skattesatser

Bensin ................................................ 28

Flytande bränslen som användes för framställning av stadsgas 31

Motorsprit.............................................. 34

Departementschefen ....................................37

V. Restitution — avdrag

Gällande ordning........................................41

Kontrollstyrelsens framställning .......................... 43

Remissyttrandena ...................................... 43

Departementschefen .................................... 47

V/. övriga frågor

Registrering ............................................ 49

Tid för betalning av skatt................................ 51

Skattenedsättning ...................................... 52

Departementschefen .................................... 53

VII. Departementschefens hemställan.......................... 56

Bihang: Kontrollstyrelsens förslag till förordning om ändring i
förordningen den 31 maj 1957 (nr 262) om allmän energiskatt.. 57

601923 Stockholm 1961. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag