Kungl. Maj.ts proposition nr 63 år 1961

1

Er 63

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag med
särskilda bestämmelser rörande riksbankens sedelutgivning,
m. m.; given Stockholms slott den 3 mars
1961.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
dels antaga härvid fogat förslag till lag med särskilda bestämmelser rörande
riksbankens sedelutgivning;

dels ock bifalla det förslag i övrigt, om vars avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.

GUSTAF ADOLF

G. E. Sträng

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås i fråga om riksbankens sedelutgivning, att vissa
undantagsbestämmelser från lagen för Sveriges riksbank skall gälla jämväl
för tiden den 1 juli 1961—den 30 juni 1962. Enligt vid propositionen fogat
lagförslag må riksbanken utgiva sedlar till ett belopp av högst 7 400 miljoner
kronor. Det nuvarande maximibeloppet utgör 7 000 miljoner kronor.

Vidare föreslås, att riksdagen måtte medgiva att riksbanken även för tiden
från och med den 1 juli 1961 till och med den 30 juni 1962 fritages från
skyldigheten att vid anfordran inlösa av banken utgivna sedlar med guld.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1961. 1 samt. Nr 63

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 63 år 1961

Förslag

....... till

pni - • - ■ -rr. ''.‘.u

Lag

med särskilda bestämmelser rörande riksbankens sedelutgivning

Härigenom förordnas, att under tiden från och med den 1 juli 1961 till
och med den 30 juni 1962 skola, i stället för vad i 9 § och 11 § första stycket
lagen den 30 juni 1934 (nr 437) för Sveriges riksbank finnes stadgat, följande
särskilda bestämmelser lända till efterrättelse.

1 §•

Riksbanken må utgiva sedlar till ett belopp av högst sjutusenfyrahundra
miljoner kronor.

2 §•

Därest så med hänsyn till utomordentliga omständigheter prövas nödigt
må Konungen, under tid då riksdagen ej håller session, på framställning av
fullmäktige i riksbanken och efter samråd med fullmäktige i riksgäldskontoret
medgiva riksbanken att utgiva sedlar till ett belopp av ytterligare högst
sjuhundra miljoner kronor. Dylikt av Konungen lämnat medgivande skall,
därest detsamma icke godkännes av riksdagen inom tjugu dagar från början
av nästföljande session, efter utgången av nämnda tid upphöra att gälla.

3 §.

Som riksbankens metalliska kassa skall räknas allt riksbanken tillhörigt
guldmynt och omyntat guld.

Kungl. Maj:ts proposition nr 63 år 1961

3

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet d Stockholms slott den 3 mars
1961.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Nilsson, Sträng, Andersson, Lindström, Lange, Lindholm, Kling,

Skoglund, Edenman, Netzén, Johansson, af Geijerstam, Hermansson.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler
chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, fråga om särskilda bestämmelser
rörande riksbankens sedelutgivning, m. m. samt anför därvid
följande.

I skrivelse den 26 januari 1961 har fullmäktige i riksbanken gjort framställning
rörande fortsatt provisorisk lagstiftning om riksbankens sedelutgivning
ävensom hemställt om fortsatt befrielse för riksbanken från skyldigheten
att inlösa av banken utgivna sedlar med guld. över framställningen
har, efter remiss, yttrande den 10 februari 1961 inkommit från fullmäktige
i riksgäldskontoret.

Lagstiftningen rörande riksbankens sedelutgivningsrätt och
inlösningsskyldighet

Riksbankens rätt att utgiva sedlar grundas på stadgande i 72 § regeringsformen.
Enligt nämnda lagrum har riksbanken även skyldighet att därest
icke Kungl. Maj :t och riksdagen i viss ordning medgiver undantag därifrån
— vid anfordran inlösa utgivna sedlar med guld efter deras lydelse.

Jämlikt 9 § första stycket lagen den 30 juni 1934 (nr 437) för Sveriges
riksbank (riksbankslagen) begränsas riksbankens rätt att utgiva
sedlar till att omfatta det belopp, som motsvaras av dubbla summan av
riksbankens metalliska kassa beräknad enligt 11 §, samt därutöver till ett
belopp av 350 miljoner kronor. Enligt 9 § andra stycket kan riksbanken
under vissa förutsättningar erhålla bemyndigande att utgiva sedlar till ett
belopp av ytterligare högst 350 miljoner kronor. Så snart ske kan skall dock
den utelöpande sedelmängden nedbringas med ett belopp motsvarande vad
som utgivits med stöd av sådant bemyndigande.

Enligt 10 § skall den del av bankens utelöpande sedlar, som överstiger
bankens metalliska kassa, motsvaras av vissa i sistnämnda paragraf angivna
tillgångar, den s. k. supplementära sedeltäckningen, nämligen

tf Ilihang till riksdagens protokoll 1961. 1 sand. .Vr tf.J

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 63 år 1961

a) lätt säljbara statspapper;

b) allmänna hypoteksbankens och konungariket Sveriges stadshypotekskassas
obligationer ävensom sådana andra inhemska obligationer, som noteras
å utländsk börs;

c) på utrikes ort nedsatt eller under transport varande, på betryggande
sätt försäkrat guldmynt och omyntat guld, som icke enligt It § inräknas i
metalliska kassan;

d) växlar, betalbara inom eller utom riket;

e) hos bank eller bankir på utrikes ort i räkning innestående, inom sex
månader till betalning förfallna medel, efter avdrag av riksbankens skuld
i dylik räkning;

f) medel, utlånade på bestämd tid av högst tre månader eller med högst
samma uppsägningstid mot säkerhet av sådana statspapper och obligationer,
som omförmäles under a) och b), samt, intill ett belopp av etthundra miljoner
kronor, mot annan säkerhet.

Såsom riksbankens metalliska kassa skall enligt 11 § första stycket räknas
allt riksbankens guld inom landet samt dessutom, intill ett belopp motsvarande
femton procent av hela metalliska kassan, banken tillhörigt, på
utrikes ort nedsatt eller under transport varande, på betryggande sätt försäkrat
guld. I 11 § andra stycket stadgas, att metalliska kassan ej må bibehållas
vid lägre belopp än 150 miljoner kronor.

I syfte att skapa den större elasticitet i penningsystemet, som förhållandena
påkallade, modifierades de enligt riksbankslagen gällande bestämmelserna
temporärt med stöd av lagen den 22 december 1939 (nr 895) angående
rätt för Konungen att meddela särskilda bestämmelser om riksbankens sedelutgivning
och bankrörelse m. m. Denna lag gällde ursprungligen till och
med den 31 mars 1940 men erhöll därefter fortsatt giltighet, sista gången
genom lag den 16 maj 1947 (nr 194), enligt vilken giltighetstiden utsträcktes
till och med den 30 juni 1948. Lagen i fråga utgjorde ett led i krigsårens
beredskapslagstiftning och hade karaktären av en fullmaktslag, tillämplig
vid krig eller krigsfara, vari riket befann sig, eller eljest under utomordentliga
av krig föranledda förhållanden.

De modifierade bestämmelser, som meddelades med stöd av 1939 års lag
innebar följande.

Genom kungörelsen den 31 januari 1950 (nr 55) med viss bestämmelse
angaende riksbankens metalliska kassa sattes stadgandet i 11 § första stycket
riksbankslagen angående metalliska kassan temporärt ur kraft. I sagda
kungörelse förordnades, att såsom riksbankens metalliska kassa skulle räknas
allt riksbanken tillhörigt guld. De i riksbankslagen givna begränsningarna
för sedelutgivningsrätten, vilka sammanhängde med guldets placering,
hade nämligen ansetts lägga hinder i vägen för en sådan fördelning av riksgande118
guldbehålInin& som ur säkerhetssynpunkter varit mest betryg Vidare

utfärdades bestämmelser, varigenom ökning medgavs av det belopp,
varmed sedelutgivningen jämlikt 9 § första stycket riksbankslagen

5

Kungl. Maj.ts proposition nr 63 år 1961

finge överstiga dubbla summan av metalliska kassan. Genom kungörelsen
den 14 februari 1947 (nr 31) med viss bestämmelse angående riksbankens
sedelutgivning ökades sålunda nämnda belopp från 350 till 1 400 miljoner
kronor. Genom kungörelsen den 20 juni 1947 (nr 251) med viss bestämmelse
angående riksbankens sedelutgivning ökades beloppet till 2 500 miljoner
kronor.

1939 års fullmaktslag, som upphörde att gälla med utgången av juni
månad 1948, ersattes med lagen den 28 maj 1948 (nr 248) med särskilda
bestämmelser rörande riksbankens sedelutgivning.

I sistnämnda lag stadgades, att under tiden från och med den 1 juli 1948
till och med den 30 juni 1949 skulle, i stället för vad i 9 § och 11 § första
stycket riksbankslagen funnes stadgat, följande särskilda bestämmelser
lända till efterrättelse, nämligen att riksbanken finge utgiva sedlar till ett
belopp av högst 3 200 miljoner kronor (1 §), att därest så med hänsyn till
utomordentliga omständigheter prövades nödigt Konungen finge, om riksdagen
ej vore samlad, på framställning av fullmäktige i riksbanken och
efter samråd med fullmäktige i riksgäldskontoret medgiva riksbanken att
utgiva sedlar till ett belopp av ytterligare högst 700 miljoner kronor, att
dylikt av Konungen lämnat medgivande skulle, därest detsamma icke godkändes
av riksdagen inom tjugu dagar från det riksdagen åter sammanträtt,
efter utgången av nämnda tid upphöra att gälla (2 §), samt att som riksbankens
metalliska kassa skulle räknas allt riksbanken tillhörigt guldmynt
och omyntat guld (3 §).

1948 års lag, vilken som nämnts gällde för tiden intill utgången av juni
månad 1949, har sedermera successivt ersatts med ny lagstiftning, varvid
maximibeloppet för riksbankens sedelutgivning höjts. Nu gällande bestämmelser
återfinns i lagen den 1 april 1960 (nr 66). Maximibeloppet för sedelutgivningen
bestämmes däri till 7 000 miljoner kronor.

Beträffande sedelomloppet och sedelutgivningsrätten må i övrigt hänvisas
till de uppgifter härom som redovisades i samband med att 1956 års riksdag
förelädes förslag till lag i ämnet (prop. 117/1956).

Genom kungörelsen den 1 april 1960 (nr 67) har riksbanken för tiden
till och med den 30 juni 1961 medgivits befrielse från skyldigheten
att vid anfordran inlösa av banken utgivna sedlar
in c d guld efter deras lydelse, med rätt dock för banken att, om förhållandena
därtill ger anledning, före utgången av nämnda tid återuppta inlösningen
av bankens sedlar.

Pågående utredningsarbete

I skrivelse till Kungl. Maj:t den 1 februari 1951 hemställde fullmäktige i
riksbanken, alt Kungl. Maj:t måtte underställa riksdagen förslag till ny riksbankslag
i huvudsaklig överensstämmelse med ett av 1949 års riksbankslagskommitté
utarbetat förslag. Förslaget innebar, förutom en huvudsak -

6

Kungi. Maj:ts proposition nr 63 år 1961

ligen formell omarbetning av riksbankslagen, att ändrade grunder för sedelutgivningsrätten
skulle införas. Sålunda skulle någon övre gräns för sedelutgivningen
icke fastställas. Ej heller i övrigt skulle några »spärrar» för
sedelutgivningen föreligga utöver den begränsning, som innefattades i de
speciella stadgandena om de tillgångar riksbanken genom sina rörelsegrenar
ägde förvärva och den bestämmelse som närmare kvalificerade vissa av
dessa tillgångar som täckningsgilla samt en allmän bestämmelse om att
riksbanken i all sin verksamhet hade att verka för uppnåendet av de penning-
och valutapolitiska direktiv som uppställdes av riksdagen. Förslaget
mötte, såvitt gällde sedelutgivningsrätten, invändningar såväl hos reservanter
bland bankofullmäktige som hos remissinstanserna. I den proposition
(nr 181) till 1951 års riksdag, varigenom förslag till förnyad temporär lagstiftning
rörande riksbankens sedelutgivning framlades för riksdagen, förklarade
sig departementschefen icke beredd att för det dåvarande taga slutlig
ståndpunkt till frågan, hur sedelutgivningsrätten på längre sikt borde
regleras men anmälde sin avsikt att senare taga spörsmålet under närmare
övervägande. Eventuellt skulle det — framhöll departementschefen — därvid
visa sig lämpligt att tillkalla särskilda sakkunniga för ytterligare utredningar
i ämnet.

Efter vederbörligt bemyndigande tillkallades sedermera den 13 november
1951 sakkunniga med uppdrag att verkställa ifrågavarande utredning. I utredningsdirektiven
framhölls, att utredningens uppgift i stort sett borde begränsas
till att avse den del av det av riksbankslagskommittén framlagda
förslaget till riksbankslag, som hade samband med sedelutgivningen. Efter
fullgjort uppdrag har de sakkunniga, med skrivelse den 3 november 1955,
överlämnat betänkande om riksbankens sedelutgivningsrätt och därmed
sammanhängande penningpolitiska frågor (SOU 1955:43). I betänkandet
har de sakkunniga anslutit sig till den av 1949 års riksbankslagskommitté
intagna ståndpunkten, att sedeltäckningsbestämmelserna i nuvarande riksbankslag
bör upphävas utan att ersättas med några motsvarande bestämmelser.
De sakkunniga har vidare föreslagit definitivt upphävande av riksbankens
skyldighet att inlösa sina sedlar med guld. De framlagda författningsförslagen
innefattar bl. a. vissa ändringar i 72 § regeringsformen.

De sakkunnigas betänkande har varit föremål för remissbehandling.
Bankofullmäktige har i avgivet yttrande förklarat sig icke vara beredda att
taga ställning till de framlagda förslagen, innan en inom riksbanken påbörjad
allmän överarbetning av riksbankslagen slutförts och hela frågan om
ny riksbankslagstiftning kunde prövas i ett sammanhang.

Riksbanksfullmäktiges framställning

I sin förenämnda skrivelse hemställer bankofullmäktige, att gällande lagstiftning
med särskilda bestämmelser rörande riksbankens sedelutgivningsiätt
gives förlängd giltighet till utgången av juni 1962 och att maximibeloppet
för sedelutgivningsrätten i samband därmed höjes till 7 400 miljoner

7

Kungl. Maj. ts proposition nr 63 år 1961

kronor. Härjämte hemställes, att riksbanken för tiden från och med den 1
juli 1961 till och med den 30 juni 1962 fritages från skyldigheten att inlösa
sina sedlar med guld, med rätt dock för riksbanken att, om förhållandena
därtill giver anledning, före utgången av nämnda tid återupptaga inlösningen
av bankens sedlar.

I skrivelsen anför fullmäktige.

I avbidan på omreglering av riksbankens sedelutgivningsrätt torde det
sedan 1948 tillämpade systemet med maximering av sedelutgivningsrätten
böra bibehållas även under nästa budgetår. Vad då angår frågan om nu gällande
maximibelopp, 7 000 miljoner kronor, kan bibehållas även under denna
tid är att märka följande.

Vid utgången av år 1960 utgjorde beloppet utelöpande sedlar 6 559 miljoner
kronor. Det högsta beloppet under året förelåg emellertid den 23 december
och uppgick till 6 788 miljoner kronor. När sedelomloppet var som
störst under året förelåg sålunda en marginal för ytterligare sedelutgivning
om 212 miljoner kronor, motsvarande omkring 3,1 procent av den då utelöpande
sedelmängden.

Om beloppet utelöpande sedlar vid de skilda rapportdagarna under 1960
jämföras med motsvarande siffror för föregående år, befinnes att förändringarna
i sedelomloppets omfattning varierat mellan en ökning å 0,9 procent,
som förefanns den 23 mars, och en höjning å 7,7 procent, som registrerades
den 23 juni. När sedelmängden var som störst, d. v. s. den 23 december,
förelåg en ökning i förhållande till motsvarande rapportdag föregående
år, som beloppsmässigt uppgick till 316 miljoner kronor och procen
tuellt till 4,9 procent.

Om man räknar med att sedelomloppet kommer att under 1961 procentuellt
ökas lika mycket som under 1960, erfordras en lyftning av sedeltaket.
En höjning med 5 procent å det den 23 december 1960 utelöpande beloppet
sedlar skulle sålunda höja sedelomloppet till 7 127 miljoner kronor. Inom
sedeltaket bör emellertid rymmas ej blott en dylik höjning utan även sådana
ökningar i sedelbehovet som kunna sammanhänga med ändrade betalnings-
och kassahållningsvanor m. m. För sådant ändamål har en reserv om
300 miljoner kronor brukat anses erforderlig. Med hänsyn härtill torde
maximibeloppet för riksbankens sedelutgivningsrätt böra höjas med förslagsvis
400 miljoner kronor till 7 400 miljoner kronor.

Fullmäktige i riksgäldskontoret har tillstyrkt vad bankofullmäktige sålunda
föreslagit.

Departementschefen

Lagen den 1 april 1960 med särskilda bestämmelser rörande riksbankens
sedelutgivning — vilken gäller i stället för riksbankslagens stadganden i
motsvarande hänseende — innebär, bland annat, att riksbanken må utgiva
sedlar till elt belopp av högst 7 000 miljoner kronor. 1960 års lag har —
liksom föregående lagstiftning på området — provisorisk karaktär och har
tillkommit i avbidan på att en definitiv reglering av sedelutgivningsrätten
kommer till stånd.

Frågan om den framtida regleringen av riksbankens sedelutgivningsrätt

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 63 år 196i

äger, såsom förut berörts, samband med frågan om en ny riksbankslagstiftning.
De förslag i ämnet, som särskilt tillkallade sakkunniga framlagt i betänkande
år 1955, har — efter remissbehandling — gjorts till föremål för
överarbetning inom riksbanken. Detta arbete har emellertid ännu icke slutförts.
Med hänsyn härtill har riksbanksfullmäktige hemställt om förlängning
av den provisoriska lagstiftningen under ännu ett år. Denna hemställan
har tillstyrkts av fullmäktige i riksgäldskontoret. Under nu angivna
förhållanden förordar jag att den särskilda lagstiftningen med bestämmelser
om riksbankens sedelutgivningsrätt gives fortsatt giltighet för ytterligare
ett år.

Bankofullmäktige har vidare hemställt, att maximibeloppet för sedelutgivningen
måtte höjas från nuvarande 7 000 miljoner kronor till 7 400 miljoner
kronor. Denna höjning har av fullmäktige ansetts erforderlig för att
riksbanken skall kunna dels möta en ökning av sedelmängden av samma
storleksordning som föregående år och dels, såsom hittills, hålla en tillräcklig
reserv till mötande av eventuella ytterligare ökningar i sedelbehovet.
Förslaget, som tillstyrkts av fullmäktige i riksgäldskontoret, föranleder inte
någon erinran från min sida.

I enlighet med det anförda förordar jag att bestämmelser rörande riksbankens
sedelutgivning under tiden den 1 juli 1961—den 30 juni 1962 meddelas
genom en särskild lag, utformad i överensstämmelse med 1960 års lag
i ämnet, dock med den jämkningen att maximibeloppet för sedelutgivningen
höjes till 7 400 miljoner kronor.

Vad slutligen angår guldinlösningsskyldigheten biträder jag bankofullmäktiges
förslag, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen att medgiva, att
riksbanken må för tiden från och med den 1 juli 1961 till och med den
30 juni 1962 vara fritagen från skyldigheten att vid anfordran inlösa av
banken utgivna sedlar med guld efter deras lydelse, med rätt dock för banken
att, om förhållandena därtill ger anledning, före utgången av nämnda
tid återupptaga inlösningen av bankens sedlar.

I enlighet med vad i det föregående anförts har inom finansdepartementet
upprättats förslag till lag med särskilda bestämmelser rörande riksbankens
sedelutgivning.

Föredragande departementschefen hemställer härefter, att Kungl. Mai:t
måtte genom proposition föreslå riksdagen att

dels antaga nyssnämnda lagförslag;

dels ock medgiva, att riksbanken må för tiden från och
med den 1 juli 1961 till och med den 30 juni 1962 vara fritagen
från skyldigheten att vid anfordran inlösa av banken
utgivna sedlar med guld efter deras lydelse, med rätt dock
för riksbanken att, om förhållandena därtill ger anledning,
före utgången av nämnda tid återupptaga inlösningen av
bankens sedlar.

Kungl. Maj.ts proposition nr 63 år 1961

9

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen,
att proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll
utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:
Bo Natt och Dag

610813 Stockholm 1961. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag