Kungl. Maj:ts ''proposition nr 55 år 1961

1

Nr 55

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående åtgärder för
avskrivning av vissa studielån; given Stockholms
slott den 17 februari 1961.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

GUSTAF ADOLF

Ragnar Edenman

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen framlägges förslag om stöd från och med den 1 juli 1961
åt de studieskuldsatta genom avskrivning av 25 procent av kapitalskulden
å studielån med statlig kreditgaranti samt å lån från statens lånefond för
universitetsstudier och allmänna studielånefonden ävensom å lån för studier
från värnpliktslånefonden. Ifrågavarande avskrivning förutsättes äga rum
vid första amorteringstillfället efter det att systemet trätt i kraft. Avskrivningen
föreslås omfatta för budgetåret 1961/62 den då befintliga skulden i
fråga om såväl lån, vilka börjat amorteras före den 1 juli 1961, som lån vilka
börjar amorteras under nämnda budgetår. Från och med budgetåret
1962/63 skall enligt förslaget avskrivningen omfatta lån, som börjar amorteras
under respektive budgetår. Kreditinstitut, som utlämnat studielån
med statlig kreditgaranti, förutsättes bli ersatta för det avskrivna lånebeloppet
genom utbetalning från det under åttonde huvudtiteln upptagna
anslaget till kostnader för avskrivning av vissa studielån med statlig kreditgaranti.
För ifrågavarande ändamål äskas för budgetåret 1961/62 ett förslagsanslag
av 22 miljoner kronor. Garantilånenämnden föreslås bli den
myndighet, som i första hand skall svara för centrala åtgärder i samband
med förslagets genomförande. Kostnaderna för avskrivning av studielån ur
de berörda statliga lånefonderna — 15 miljonor kronor budgetåret 1961/62
— förutsättes bli debiterade respektive fond. För den minskning av inflytande
amorteringar, som avskrivningen medför, bör fonderna enligt förslaget
successivt kompenseras genom en motsvarande ökning av investeringsanslagen
till dem. Under kapitalbudgeten erfordras dock nästa budgetår
ingen medelsanvisning för detta ändamål.

1 — Bihang till riksdagens protokoll 19G1. Jf samt. Nr 65

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 55 år 1961

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 17 februari 1961.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Nilsson, Andersson, Lindström, Lindholm, Kling, Skoglund, Edenman,
Netzén, af Geijerstam, Hermansson.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler
chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Edenman, fråga angående
åtgärder för avskrivning av vissa studielån och anför därvid följande.

I årets statsverksproposition har Kungl. Maj:t under bilagan åttonde
huvudtiteln, punkten 325, föreslagit riksdagen att, i avbiaan på särskild
proposition i ämnet, för budgetåret 1961/62 till Kostnader för avskrivning
av vissa studielån med statlig kreditgaranti beräkna ett förslagsanslag av
22 000 000 kronor.

Sedan detta ärende numera färdigberetts, får jag ånyo anmäla detsamma.

I. Inledning

Den 23 maj 1951 framlade 19Jfjf års allmänna skattekommitté ett betänkande
angående studiekostnaders behandling i beskattningshänseende (SOU
1951: 13). Betänkandet innehöll förslag till rätt i vissa fall till avdrag vid
inkomsttaxeringen för kapitalavbetalning av studieskuld. Efter sedvanlig
remissbehandling av betänkandet förordnade Kungl. Maj:t den 20 juni
1952, att handlingarna i ärendet skulle överlämnas till skattelagssakkunniga
för att tagas i övervägande vid fullgörandet av det åt dem anförtrodda
utredningsuppdraget.

Skattelagssakkunniga1 har i anledning härav med en den 20 januari 1960
dagtecknad skrivelse överlämnat ett betänkande i ämnet »Studiekostnader
vid beskattningen» (SOU 1960: 6), innefattande författningsförslag med bestämmelser
om avdrag i vissa fall för amorteringar av studieskulder.

I det följande kommer till en början att redogöras för de olika former
av studielån som det statliga studiesociala stödet innefattar. Därefter redo -

1 Regeringsrådet F. H. Björne, ordförande, och kammarrättsassessorn E. G. Eklund.

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 55 år 1961

visas de i skattelagsakkunnigas betänkande framställda förslagen jämte en
sammanfattning av de synpunkter som framkommit vid remissbehandlingen.
I anslutning till beredningen av skattelagssakkunnigas betänkande
har inom finansdepartementet utarbetats en promemoria angående stöd åt
de studieskuldsatta, dagtecknad den 23 augusti 1960 och i det följande benämnd
för slag spromemorian. Vidare har inom finansdepartementet utarbetats
en promemoria angående vissa tekniska frågor rörande avskrivning
av studielån, dagtecknad den 22 december 1960 och i det följande benämnd
den tekniska promemorian.

En redogörelse kommer att lämnas för såväl de förslag angående viss avskrivning
av studielån som framlagts i nyssnämnda promemorior som remissinstansernas
synpunkter härpå. I anslutning därtill redovisas även de
kostnader som ett förverkligande av ifrågavarande förslag kan beräknas
medföra. Slutligen kommer att till Kungl. Maj:ts prövning framställas mina
förslag i ämnet.

II. Nuvarande former av lånestöd åt studerande

Ur statens lånefond för universitetsstudier (SFS 1956: 578, ändr. 1960:
407) kan universitets- och högskolestuderande med god studiebegåvning
utan säkerhet av borgen efter behovsprövning erhålla studielån (s. k. räntefritt
studielån) av högst 2 500 kronor för år. När särskilda omständigheter
därtill föranleder kan lånebeloppet höjas upp till 3 500 kronor. Studielånen
är räntefria till och med andra året efter det kalenderår, då låntagaren varit
berättigad att lyfta sista delen av honom senast tilldelat lån. Därefter utgår
ränta (med för närvarande 2 y2 procent). Lånen beviljas av statsstipendienämnderna
samt utlämnas och administreras av postsparbanken. Samtidigt
med att nytt eller fortsatt lån beviljas fastställer vederbörande statsstipendienämnd
amorteringsvillkor för hela den dittills beviljade lånesumman.
Därvid gäller som regel, att amorteringen påbörjas tredje året efter det då
lån senast beviljades samt att låntagaren alltid skall ha återbetalt sina
studielån före utgången av femtonde året efter det då lån senast beviljades
honom. Generalpoststyrelsen kan medge förändringar i amorteringsvillkoren.
Om styrelsen inte anser sig kunna bevilja begärd förändring, skall
ärendet överlämnas till garantilånenämnden för prövning och avgörande.

Vid utgången av 1960 uppgick den sammanlagda utlåningen från fonden
till 54,9 miljoner kronor. Utlåningen beräknas 1960/61 till 12,6 miljoner
kronor och 1961/62 till 13,6 miljoner kronor; den utgjorde 7 miljoner kronor
1956/57, 8,1 miljoner kronor 1958/59 och 9,2 miljoner kronor 1959/60. De
inflytande amorteringarna beräknas 1960/61 till cirka 1,6 miljoner kronor.

Studielån med statlig kreditgaranti (garantilån till studerande) är den för
universitets- och högskolestuderande vanligaste låneformen (SFS 1950: 469,

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 55 år 1961

ändr. 1956:260, 1956:579, 1960:405). Lånen skall avse studiekostnader
och kan utgå till studerande som ådagalagt studielämplighet och är i behov
av studiekredit. Lånen, som beviljas för ett år i sänder av statsstipendienämnderna,
utlämnas av riksbanken, affärsbanker, sparbanker m. fl. utan
annan säkerhet än den statliga garantien. Räntesatsen (för närvarande 5 *4
procent) fastställes av Kungl. Maj:t i anslutning till det allmänna ränteläget.
Något högsta lånebelopp är ej fixerat; det individuella lånebehovet
är avgörande för lånets storlek, som bestämmes av statsstipendienämnderna
på grundval av en av sökanden uppgjord budget. Fortsatt lån kan erhållas
så länge låntagaren kan styrka att studier bedrives med omsorg och framgång.
Varje gång nytt eller fortsatt lån beviljas, fastställer statsstipendienämnden
amorteringsplan för hela den dittills beviljade lånesumman. Planen
börjar löpa tre år senare om inte utbildningen då fortfarande pågår.
Amorteringstiden får bestämmas till högst femton år, och amorteringens
början sättes i regel till tredje året efter det då kreditgaranti senast beviljades.
Förändringar i amorteringsvillkoren kan i vissa fall beslutas av vederbörande
kreditinstitut eller eljest av garantilånenämnden.

Den sammanlagda lånesumman avseende lån av förevarande slag med
statlig kreditgaranti uppgick den 30 juni 1960 till 130,1 miljoner kronor.
Totalt utlånades under 1959/60 37,3 miljoner kronor. Utlåningen uppgick
till 22 miljoner kronor 1956/57 och 33 miljoner kronor 1958/59. Stegringen
under de senaste budgetåren torde främst sammanhänga med det ökade
studerandeantalet.

I enlighet med beslut av 1952 och 1957 års riksdagar har tillkommit en
speciell låneform, garantilån åt flykting studenter (SFS 1952: 570; ny författning
1957: 276). Numera är emellertid, efter beslut av 1960 års riksdag,
flyktingstudenter i studiesocialt hänseende jämställda med svenska universitets-
och högskolestuderande och kan alltså erhålla garantilån på samma
villkor som gäller för övriga studerande. Den sammanlagda lånesumman av
tidigare beviljade studielån med statlig kreditgaranti åt flyktingstudenter
uppgick den 30 juni 1960 till cirka 500 000 kronor.

Genom lån med statlig kreditgaranti åt den som avlagt akademisk eller
därmed jämförlig examen (s.k. akademikerlån), (SFS 1946:676; ändr.
1956: 580) kan vederbörande givas möjlighet till en planmässig amortering
av samtliga sina studieskulder genom att dessa sammanföres till ett lån
med statlig kreditgaranti. Med jämförlig examen avses bland annat examen
som avlagts av folkskollärare, hortonomer, teckningslärare och sjukgymnaster.
I akademikerlån ingår inte lån från lånefonden för universitetsstudier,
allmänna studielånefonden eller från värnplikt slånefonden, vilka lån även
efter examen består såsom separata. Fråga om akademikerlån blir i praktiken
aktuell antingen för den som förutom studielån med statlig kreditgaranti
— garantilån till studerande — har bank- eller privatlån eller för den
som uteslutande har lån av det senare slaget. Beslut om den statliga kredit -

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 55 år 1961

garantien fattas av garantilanenämnden. Den prövning som härvid sker syftar
bland annat till att i förekommande fall begränsa lånebeloppet till vad
som kan anses motsvara normala studiekostnader med hänsyn till den sökandes
examen. Amorteringen påbörjas i allmänhet inom ett år efter avlagd
examen. I övrigt gäller samma regler som för garantilån till studerande.
Lånesumman av akademikerlån var 61,4 miljoner kronor den 30 juni 1960.
Utlåningen uppgick 1956/57 till 12,4 miljoner kronor, 1958/59 till 6,8 miljoner
kronor och 1959/60 till 6,4 miljoner kronor. Av det utlånade beloppet
sistnämnda budgetår hänförde sig 3,7 miljoner kronor till överflyttade garantilån
till studerande och garantilån åt flyktingstudenter. Amorteringarna
under budgetåret 1959/60 utgjorde 8,8 miljoner kronor. Akademikerlånen
kan successivt väntas avta i omfattning.

Lr allmänna studielånefonden beviljas enligt allmänna studiehjälpsreglementet
(SFS 1958: 326; ändr. 1959: 326, 1960: 203) räntefria studielån till
elever vid vissa högre yrkesutbildande skolor, nämligen sådana skolor som
är statliga eller ställda under statlig tillsyn och som icke är hänförbara till
kategorien universitet och högskolor. Beslut om tilldelande av dylika lån
fattas av studiehjälpsnämnden, som också fastställer amorteringsvillkor. I
alla andra hänseenden gäller samma bestämmelser som för lån från lånefonden
för universitetsstudier. Den sammanlagda utlåningen från allmänna
studielånefonden uppgick vid utgången av 1960 till 86,6 miljoner kronor.
Utlåningen beräknas 1960/61 till 19 miljoner kronor och 1961/62 till 22
miljoner kronor; den utgjorde 11,4 miljoner kronor 1956/57, 16,5 miljoner
kronor 1958/59 och 18,5 miljoner kronor 1959/60. De inflytande amorteringarna
beräknas 1960/61 till 7,5 miljoner kronor.

Ur värnpliktslånefonden kan räntefritt lån, värnpliktslån, enligt en särskild
kungörelse (SFS 1945:494; ändr. 1960:241) beviljas värnpliktig,
som helt eller delvis undergått utbildning till värnpliktig officer, underofficer
eller reservofficer eller som skadats till följd av olycksfall eller annorledes
ådragit sig sjukdom under militärtjänstgöring. Lån beviljas endast
i den mån så prövas erforderligt för underlättande av den sökandes yrkesutbildning
eller för utövande av yrke eller näring, varav sökanden har sin
bärgning, eller för övergång till annan verksamhet, allt under förutsättning
att förhållanden under militärtjänstgöringen bidragit till att framkalla eller
öka föreliggande lånebehov. Det övervägande flertalet lån tilldelas för studier
vid statliga eller under statlig tillsyn ställda undervisningsanstalter.
Högsta lånebelopp är 5 000 kronor. Lånen är borgensfria samt räntefria
även under amorteringstiden, vilken uppgår till tio år efter det att lånet
erhållits. Lånen beviljas av försvarets socialbyrå (från och med den 1 april
1961 av försvarets civilförvaltning) men utbetalas och administreras av
riksbanken. Den sammanlagda utlåningen från värnpliktslåncfonden avseende
lån beviljade för studieändamål beräknas den 31 december 1960 ha
uppgått till 2,8 miljoner kronor. Utlåningen beräknas 1960/61 till omkring

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 55 år 1961

405 000 kronor; den utgjorde i runda tal 440 000 kronor 1956/57, 575 000
kronor 1958/59 och 615 000 kronor 1959/60. De inflytande amorteringarna
beräknas 1960/61 till cirka 450 000 kronor.

Slutligen torde i detta sammanhang böra nämnas lån med statlig kreditgaranti
åt den som genomgått polisskola (s. k. polislån). Bestämmelserna för
ifrågavarande låneform (SFS 1948: 210) överensstämmer i huvudsak med
dem som gäller för akademikerlån, dock att amorteringstiden uppgår till
högst tio år. Beslut om statlig kreditgaranti meddelas av garantilånenämnden.
Den sammanlagda lånesumman uppgick den 30 juni 1960 till cirka
100 000 kronor.

TIT. Avdragsrätt vid amortering av studieskulder

Såsom inledningsvis anförts framlade skattelagssakkunniga den 20 januari
1960 ett betänkande, »Studiekostnader vid beskattningen» (SOU 1960: 6)
med förslag till bestämmelser om avdrag i vissa fall för amorteringar av
studieskulder.

Över skattelagssakkunnigas betänkande har yttranden avgivits av statskontoret,
kammarrätten, riksskattenämnden, skolöverstyrelsen, överstyrelsen
för yrkesutbildning, kanslern för rikets universitet, socialstyrelsen, överståthållarämbetet,
samtliga länsstyrelser, garantilånenämnden, studiehjälpsnämnden,
Landsorganisationen i Sverige, Statstjänstemännens riksförbund,
Svenska landskommunernas förbund, Svenska landstingsförbundet, Svenska
stadsförbundet, Sveriges akademikers centralorganisation, Sveriges förenade
studentkårer, Sveriges industriförbund, Taxeringsnämndsordförandenas
riksförbund och Tjänstemännens centralorganisation, varjämte Sveriges
lantbruksförbund och Riksförbundet Landsbygdens folk såsom gemensamt
yttrande åberopat ett av Lantbrukets skattedelegation avgivet utlåtande
över betänkandet. Yttranden har vidare inkommit från Sveriges liberala
studentförbund och Sveriges socialdemokratiska studentförbund.

Universitetskanslern har vid sitt utlåtande fogat yttranden från rektorsämbetet
vid universitetet i Uppsala ävensom teologiska, juridiska, medicinska,
humanistiska och matematisk-naturvetenskapliga fakulteterna därstädes,
rektorsämbetet jämte juridiska fakulteten vid universitetet i Lund,
större akademiska konsistoriet vid universitetet i Göteborg, rektorsämbetet
vid Stockholms högskola samt stats- och rättsvetenskapliga avdelningen vid
högskolan ävensom rektorsämbetena vid karolinska mediko-kirurgiska institutet
och tandläkarhögskolan i Stockholm.

Överståthållarämbetet har insänt ett av stadskollegiet i Stockholm avgivet
yttrande över betänkandet, varjämte garantilånenämnden översänt till
nämnden inkomna yttranden i ämnet av statsstipendienämnderna i Uppsala
och Stockholm.

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 55 år 1961

Skattelagssakkunniga

Skattelagssakkunnigas författningsförslag innebär i huvudsak följande. I
fråga om lån ur statens lånefond för universitetsstudier och studielån med
statlig kreditgaranti föreslås rätt till avdrag för amortering intill 60 procent
av det under året i enlighet med fastställd amorteringsplan erlagda beloppet.
I fråga om annan studieskuld än som nyss nämnts skall enligt förslaget
i princip gälla, att hänsyn till den av amorteringsskyldighet föranledda
nedsättningen i skatteförmågan skall tagas inom ramen för det avdrag
om högst 3 000 kronor för väsentligen nedsatt skatteförmåga, som
enligt 50 § kommunalskattelagen och 9 § förordningen om statlig inkomstskatt
kan medges efter taxeringsnämnds eller prövningsnämnds särskilda
beprövande. Skattelagssakkunniga föreslår därutöver, att sådant avdrag
även skall kunna ifrågakomma för den vars inkomst understigit existensminimum,
om vederbörande på grund av studier eller utbildning under
beskattningsåret blott i begränsad omfattning kunnat ägna sig åt förvärvsarbete.

I skattelagssakkunnigas betänkande lämnas en uttömmande redogörelse
för skälen för och emot hänsynstagande vid beskattningen till kostnader
för utbildning. De sakkunniga framhåller i samband härmed att, för den
händelse hänsyn från det allmännas sida anses böra tagas till det förhållandet
att vissa personer med dyrbarare utbildning tynges av studieskulder,
denna grupps speciella förhållanden i stället kan beaktas genom direkta
statsbidrag till amorteringarna. De sakkunniga tillägger, att åtskilliga skäl
kan anföras för att stödet till personer med tyngande studieskulder får
denna form. De sakkunniga har likväl inte ansett det ligga inom ramen för
uppdraget att såsom alternativ till de ifrågasatta avdragsreglerna upprätta
förslag till statsbidrag enligt de nu antydda grunderna. Med hänsyn till de
betänkligheter, som de sakkunniga funnit att avdragsalternativet obestridligen
är ägnat att framkalla, finner de sakkunniga dock ett system med direkta
bidrag vara förtjänt att närmare övervägas, om särskilda åtgärder
anses erforderliga för att minska bördan för personer som tynges av studieskulder.

Yttranden

Den opinion, som kommer till synes i remissyttrandena, är enig i fråga
om behovet av åtgärder i syfte att lätta den ekonomiska bördan för de
studieskuldsatta. Sådana åtgärder tillstyrkes sålunda genomgående.

Rörande formen för de ifrågasatta åtgärderna har olika uppfattningar
kommit till synes. Det övervägande flertalet remissinstanser tillstyrker, att
rätt till avdrag för amortering av studieskuld införes i huvudsaklig överensstämmelse
med det av skattelagssakkunniga utarbetade förslaget. I vissa
yttranden förordas dock att samhällets stöd ges i form av direkta bidrag.

8

Kungl. May.ts proposition nr 55 år 1961

Till förmån för det av utredningen berörda förslaget, att direkta bidrag lämnas
till de studieskuldsatta, uttalar sig härvid överståtliållarämbetet, länsstyrelsen
i Södermanlands län, Landsorganisationen i Sverige, Sveriges socialdemokratiska
studentförbund, Svenska landskommunernas förbund och
Svenska stadsförbundet. I några yttranden, som reservationsvis framförts
inom remissinstanserna, har synpunkterna på ett dylikt direkt bidrag närmare
utförts. Sådana yttranden har avgivits bland annat inom juridiska
fakulteten i Lund av professorn C. Welinder (med principiellt instämmande
av professorn P. Nilsson-Stjernquist) och av en minoritet inom garantilånenämnden
(professorn B. Rexed och numera t.f. avdelningschefen S.
Moberg).

Professor Welinder framhåller att om man väl i skattelagstiftningen inför
principen, att avdrag får ges för ett slag av amorteringar, man har tagit
ett steg som kan få svåröverskådliga konsekvenser. Reservanten understryker,
att det inte blott är akademiker, som kan känna skuldamorteringar
som en börda, vilken minskar deras skatteförmåga. Om man likväl i syfte
att uppmuntra högre studier vill underlätta amortering av studieskulder
synes det vara mer rationellt att direkt efterskänka viss del av lånen.

Garantilånenämndens minoritet framhåller som sin uppfattning, att den
på längre sikt enda godtagbara lösningen av studieskuldsättningens problem
är en utvidgad stipendiering. I dagens läge synes dock enligt reservanternas
mening en rad omständigheter tala för en studiesocial reform i syfte att
efter studietidens slut stödja de skuldsatta. Detta bör, framhålles det i det
särskilda yttrandet, ske genom ett system för bidrag till amorteringar å studieskulder
eller avskrivning av dessa skulder till viss del.

IV. Avskrivning av viss del av studieskulder

Mot bakgrunden av de invändningar, som anförts mot förslaget om ändringar
i skattelagstiftningen för att underlätta amortering av studielån, har
det ansetts motiverat att undersöka huruvida det åsyftade stödet skulle
kunna ges i en form som inte vore behäftad med de antydda svagheterna.
Ett ytterligare skäl för en dylik omprövning har ansetts vara, att den föreslagna
avdragsrätten mindre väl skulle låta sig principiellt och praktiskt
inpassas i det system för samhällets åtaganden på det studiesociala området,
som successivt byggts upp under 50-talet och alltjämt befinner sig under
utveckling. Det av skattelagssakkunniga antydda alternativet med direkta
statsbidrag för avskrivning av studieskulder har därför tagits upp till behandling
i den inledningsvis berörda, inom finansdepartementet utarbetade
förslagspromemorian av den 23 augusti 1960 angående stöd åt studieskuldsatta.

Över de i promemorian framförda synpunkterna och förslagen har yttran -

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 55 år 1961

den avgivits av statskontoret, riksriikenskapsverket, skolöverstyrelsen, överstyrelsen
för yrkesutbildning, garantilånenämnden, studiehjälpsnämnden,
försvarets socialbyrå, Statstjänstemannens riksförbund (SR), Sveriges akademikers
centralorganisation (SACO) samt Sveriges förenade studentkårer
(SFS). Härjämte har garantilånenämnden överlämnat från statsstipendienämnderna
i Lund och Stockholm till nämnden avgivna yttranden
över promemorian. Vidare har i anledning av de i promemorian framställda
förslagen socialinstitutens elevkårers organisation (SEO) inkommit med en
skrift.

Förslagspromemorian

Behovet av stödåtgärder. I promemorian erinras om att den
kraftigt stegrade tillströmningen till universitet och högskolor under efterkrigstiden
och femtiotalet medfört en både absolut och relativ ökning av
antalet studerande från ekonomiskt mindre starka grupper i samhället. Det
statliga stipendiesystemet har visserligen under samma tid utbyggts förhållandevis
snabbt. Det av studentsociala utredningen uppställda målet,
en 26-procentig stipendiering, har nu helt uppnåtts. Från och med budgetåret
1960/61 har stipendieringen vidgats ytterligare, och antalet stipendier
innevarande budgetår motsvarar 47 procent av de nyinskrivna.

Även efter denna utbyggnad av stipendiesystemet, som för övrigt först
om några år kommer att ha helt slagit igenom bland de studerande, återstår
dock — framhålles det vidare i promemorian — ett stort behov av
kompletterande studiefinansieringsformer. Stipendierna utgår endast under
halva studietiden och täcker då blott ungefär hälften av studiekostnaderna.
De stipendierade är alltså hänvisade till att på annat sätt — i flertalet fall
genom lånefinansiering — täcka de återstående kostnaderna under studietiden.
Stipendiesystemet kommer dessutom även efter den beslutade utbyggnaden
att omfatta endast hälften av de studerande. De övriga blir
också i fortsättningen hänvisade till att vid sidan av eventuellt föräldrabidrag
och eget förvärvsarbete finansiera sina studier genom upptagande av
lån. Dessa förhållanden synes enligt promemorian böra ses i samband med
att den högre utbildningen bland annat till följd av den ökade stipendieringen
alltmer drar till sig studerande från ekonomiskt mindre bärkraftiga
familjer. Denna förskjutning i rekryteringen av de studerande bidrar —
trots stipcndicringen — till en ökning av det totala behovet av lånefinansiering.
Det ter sig därför som en angelägen uppgift att, anföres det i promemorian,
lindra verkningarna av den studieskuldsättning, som nu erfordras
för genomförandet av en högre utbildning.

I fortsättningen framhålles att de akademiker, som redan avslutat sina
studier och som nu amorterar eller står inför uppgiften att börja amortera
uppkomna studieskulder, till sitt förfogande haft stipendier i väsentligt
mindre omfattning än som för närvarande gäller. Denna studentgeneration

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 55 år 1961

har därför i de fall där föräldrabidrag saknats eller varit otillräckliga måst
ådra sig stora studieskulder. Mot denna bakgrund synes det enligt promemorian
från rättvisesynpunkt angeläget, att samhällets insatser för att lätta
de studieskuldsattas situation bringas att omfatta jämväl denna kategori.

Enligt skattelagssakkunnigas förslag skulle avdragsrätten komma att gälla
också de akademikerlån, som enligt vad förut nämnts kan beviljas folkskollärare
och vissa andra grupper tillhörande studiehjälpsnämndens verksamhetsområde.
Däremot skulle avdragsrätten inte omfatta amorteringar
av lån från allmänna studielånefonden. Dessa skulle i stället motivera rätt
till avdrag för nedsatt skatteförmåga. I promemorian framhålles, att det
ter sig principiellt föga motiverat att på detta sätt avgränsa det reguljära
stödet åt de studieskuldsatta så att det tillkommer endast en del av dem som
tillhör studiehjälpssystemet. Med hänsyn härtill och till önskvärdheten av
att man ekonomiskt stimulerar även utbildningsvägarna utanför universitetsväsendet
synes enligt promemorian stödåtgärderna böra omfatta också
lånen från allmänna studielånefonden och — av samma skäl — även lån
för studier från värnpliktslånefonden.

En fortsatt utbyggnad av stipendiesystemet kommer, understrykes det
vidare, att successivt minska behovet av åtgärder som tar sikte på att underlätta
de studieskuldsattas problem. Vid införande av ett system av stödåtgärder
måste därför betonas vikten av att systemet ges en sådan utformning
att det kan anpassas till andra, på det direkta behovet bättre inriktade
studiesociala åtgärder. I promemorian betonas att åtgärder för att
förbättra läget för skuldsatta akademiker och andra studerande — oberoende
av åtgärdernas tekniska utformning — i sak innebär en stipendiering i
efterskott efter studiernas avslutande. Det framhålles, att det då ligger i
sakens natur, att villkoret att bli berättigad till detta »efterskottsstipendium»
är att ha ådragit sig studieskulder. Betraktat som en utbyggnad av
det existerande stipendiesystemet måste detta framstå som föga rationellt.
Att åtgärder av ifrågavarande slag i dagens läge ändå förordas, betingas enligt
promemorian främst av att en fullständig utbyggnad av stipendiesystemet
av ekonomiska skäl synes kunna förverkligas först under en ganska
lång period. Det i det följande redovisade förslaget angående viss avskrivning
av studieskulder bör därför — framhålles det vidare — i första hand
ses som en komplettering till det nuvarande stipendiesystemet.

Utformningen av stödet. Utformningen av det av skattelagssakkunniga
åsyftade stödet synes enligt förslagspromemorian uppnås effektivast
och administrativt enklast genom en för alla enhetlig procentuell avskrivning
av studieskulden. Systemets principiella utformning sammanfattas
i promemorian på följande sätt.

1) Avskrivningen föreslås liksom enligt de sakkunnigas förslag omfatta
lån ur statens lånefond för universitetsstudier och lån med statlig kreditgaranti
avseende studiekostnader samt, utöver vad de sakkunniga föreslagit,

11

Kungl. Maj:ts ‘proposition nr 55 år 1961

även lån ur allmänna studielånefonden och lån för studier ur värnpliktslånefonden.
Någon prövning av behovet utöver den som redan nu sker i de
lånebeviljande nämnderna föreslås inte skola förekomma.

2) Avskrivningens storlek bör bestämmas så att den ger samma totala
stöd som skulle ha utgått enligt de sakkunnigas förslag. Den avdragsprocent
som förordas däri motsvarar enligt vad de sakkunniga uttalar en avskrivning
med knappt 25 procent. Avskrivningen synes därför böra fastställas
till 25 procent.

3) Förslaget innebär att staten helt påtar sig den mot avskrivningen
svarande delen av studieskulden inklusive räntekostnader från och med
första amorteringstillfället. Stödet går därmed utöver vad de sakkunniga
föreslagit.

Betydande fördelar i förhållande till skattelagssakkunnigas förslag följer
av den föreslagna uppbyggnaden av stödet, framhålles det i fortsättningen.
Stödet erhåller sålunda en vidare omfattning, genom att även andra utbildningsvägar
än de akademiska inkluderas. I och med att avskrivningen sker
med en för alla enhetlig procentsats blir stödets storlek dessutom oberoende
av den enskildes inkomst. Systemets uppläggning innebär därmed att också
de som saknar förvärvsarbete, däribland främst de gifta icke förvärvsarbetande
kvinnliga akademikerna, blir delaktiga av stödet.

I förevarande promemoria lämnas endast en översiktlig redogörelse för
den tekniska utformningen av det föreslagna systemet. Härom anföres sålunda
bland annat följande.

Beträffande lån, som beviljas efter systemets ikraftträdande, torde avskrivningen
böra ske i den administrativt enkla formen att studieskulden,
då lånet beviljas, av vederbörande nämnd nedskrives med 25 procent.
Samtidigt härmed fastställes amorteringsplanen i sitt nedskrivna skick.
Amorteringarna bör i regel fördelas med lika belopp över amorteringstiden.
Där behov av en annan fördelning av amorteringarna kan bedömas föreligga
ger redan nuvarande bestämmelser möjlighet till en anpassning av
amorteringsplanen i enlighet härmed.

För sådana studieskulder beträffande vilka amorteringsplaner vid systemets
ikraftträdande redan börjat löpa bör systemet av praktiska skäl ges
en något annorlunda utformning. En generell nedskrivning av alla dessa
redan fastställda amorteringsplaner skulle komma att medföra ett betydande
administrativt merarbete. Därtill kommer att många av dem som
tillhör denna grupp av skuldsatta har en förhållandevis kort återstående
amorteringstid. De kan därför väntas vilja fortsätta med de redan fastställda
amorteringsbeloppen för att i stället tillgodogöra sig stödet i form
av en motsvarande förkortning av amorteringstiden. Mot denna bakgrund
bör som huvudregel för stödets insättande vis å vis den hiir ifrågavarande
gruppen gälla, att avskrivningen koncentreras till slutet av amorteringstiden,
varvid alltså amorteringsskyldigheten iir fullgjord när ett belopp motsvarande
avskrivningen skulle återstå att erlägga. Det bör dock finnas möjlighet
för låntagaren att — om han i stället önskar en likformig fördelning

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 55 år 1961

av avskrivningen över hela den återstående amorteringsperioden — efter
hänvändelse till vederbörande kreditinstitut få envar av de återstående
amorteringarna nedsatta med 25 procent.

Yttranden

Flertalet av de myndigheter och organisationer, som avgivit yttranden
över förevarande promemoria, biträder de däri framförda förslagen samt
understryker behovet av åtgärder i syfte att lindra verkningarna av den
studieskuldsättning, som genomförandet av en högre utbildning ofta
medför.

Garantilånenämnden uttalar i huvudsak följande.

Även med den omfattning, det statliga stipendiesystemet för universitets-
och högskolestuderande fått under innevarande budgetår, omfattar
det endast ungefär halva levnadskostnaden under ungefär halva studietiden
för icke fullt halva antalet studerande. Under överskådlig tid framåt måste
därför flertalet studerande skuldsätta sig till relativt höga belopp för sin
utbildning. Mot den här skisserade bakgrunden har garantilånenämnden
tidigare tillstyrkt, att avdragsrätt för amortering av studieskulder införes.
Nämnden har ansett åtgärder i här berört avseende särskilt angelägna icke
minst av hänsyn till den stora grupp av redan yrkesverksamma, starkt
skuldsatta akademiker, vilka aldrig nåtts av de studiesociala reformer i
form av vidgad stipendiering, som under de senaste åren kommit deras
yngre kamrater till gagn. Garantilånenämnden vidhåller sin uppfattning,
att effektiva åtgärder syftande till en lösning av de studieskuldsattas ekonomiska
problem snarast möjligt bör vidtagas.

De förslag, som framförts i finansdepartementets promemoria, är otvivelaktigt
ägnade att bidraga till en dylik lösning. Från de synpunkter garantilånenämnden
har att företräda kan nämnden således tillstyrka förslaget.
Nämnden vill i detta sammanhang understryka, att nämnden härvid icke
vägt och värderat det nu framlagda förslaget mot de förslag, som tidigare
framlagts rörande avdragsrätt vid beskattningen för amorteringar av studieskulder.

Den föreslagna avskrivningen avses enligt departementspromemorian omfatta
lån ur statens lånefond för universitetsstudier, lån med statlig kreditgaranti
avseende studiekostnader, lån ur allmänna studielånefonden samt
lån för studier ur värnpliktslånefonden.. Garantilånenämnden anser det
särskilt värdefullt, att de två sistnämnda lånefonderna även medtagits.

Statsstipendienämnden i Lund finner, att det i promemorian framlagda
förslaget, vilket fyller den dubbla uppgiften att hjälpa studieskuldsatta
akademiker och utgöra en komplettering av nu existerande studiesociala
stödåtgärder, är att föredraga framför skattelagssakkunnigas förslag.

Skolöverstyrelsen anser vissa av de i promemorian angivna fördelarna
med förslaget uppenbara.

Överstyrelsen för yrkesutbildning betonar, att det i promemorian framförda
förslaget synes vara förmånligare för de studerande än det tidigare
framlagda. Överstyrelsen tillägger dock, att även promemorians förslag

Kungl. Maj:ts proposition nr 55 år 1961 13

måste anses såsom en dellösning i det att ett betydande antal studerande,
som \ ant tvungna att upptaga lan i andra former än de i promemorian
nämnda, inte kommer i åtnjutande av en önskvärd lättnad vid amorteringen
av sina studieskulder. Enligt överstyrelsen är det därför önskvärt,
att den statliga stipendieverksamheten bygges ut i så rask takt som de ekonomiska
resurserna medger.

Försvarets socialbyrå framhåller, att de av förslaget berörda lånen från
värnpliktslånefonden närmast har karaktär av kompensation för den längre
tids militärtjänstgöring, som den enskilde tvångsvis ålagts eller frivilligt
åtagit sig. Kompensationsformens värde har — anför socialbyrån vidare —
alltid stått i relation till de andra motsvarande möjligheter, vilka kunnat
stå öppna för den värnpliktslåneberättigade. Enligt byrån är det angeläget,
att denna relation icke ändras.

SACO konstaterar — efter att ha bemött i promemorian resta invändnmgar
mot skattelagssakkunmgas förslag — att en generell 25-procentig
nedskrivning av studielånen har ungefär samma ekonomiska innebörd som
nyssnämnda sakkunnigas förslag både genomsnittligt för den berörda gruppen
och i stort sett också för de berörda individerna för sig. SACO anför
vidare bland annat följande.

Dessutom innebär departementsförslaget vissa ekonomiska fördelar järnfört
med skattelagssakkunmgas förslag. Salunda skall nedskrivningen omfatta
även akademiker som på grund av lag eller obefintlig inkomst inte kan
utnyttja ett skatteavdrag. Detta gäller icke blott äkta makar som saknar
taxerad inkomst utan även de fall då makes avdragsrätt inte kan utnyttjas.
Vidare blir även räntan på den avskrivna delen av studieskulden i sin helhet
aysknven. Nedskrivningen omfattar automatiskt även lån ur allmänna studie!
anef onden och studielån ur värnpliktslånefonden. Slutligen blir den ekolättnaden
jämfört med skattelagssakkunnigas förslag större under
de första yrkesverksamma åren, då amorteringsbördan är tyngst.

Den föreslagna nedskrivningen kan betraktas som ett generellt stipendium
i efterskott. Genom sin konstruktion har detta betydande fördelar
j amf ort med det nuvarande naturastipendiesystemet, vilket är behovsprövat
med hänsyn till föräldrarnas inkomst. Studieskuldnedskrivningen kommer
aw ,verka utjämnande på naturastipendiesystemets ojämnheter och tröskelctlekter.
Förslaget måste således från studiefinansieringssynpunkt betecknas
som ett betydande framsteg.

TCO anser, att i departementspromemorian anförts skäl för ett avskrivningssystem,
vilka motiverar införande i någon form av ett sådant.

SR hävdar, att den riktiga principiella lösningen av de studieskuldsattas
problem är den som organisationen gav uttryck åt vid sitt tillstyrkande av
skattelagssakkunnigas förslag. Emellertid anser sig förbundet detta till trots
icke vilja motsätta sig, att förslagen i promemorian genomföres såsom en
iörsta stödåtgärd, eftersom det skulle väcka besvikelse i vida kretsar, om
icke lättnad i någon form omgående erbjöds de studieskuldsatta.

SFS finner, att departementspromemorians förslag kan betraktas som en

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 55 år 1961

tänkbar åtgärd, med vilkens hjälp man till en viss del kan eliminera de
negativa verkningarna av de studerandes stora skuldsättning.

Enligt statskontoret, som erinrar om att ämbetsverket i yttrande över
skattelagssakkunnigas betänkande fann, att utvägen med direkta bidrag i
stipendieform vore att föredraga framför det däri framlagda förslaget med
skatteavdrag, synes det i promemorian föreslagna systemet med generell
avskrivning av studielån icke böra införas. En vidare utbyggnad av stipendiesystemet
är enligt ämbetsverket främsta medlet att astadkomma en
lättnad i de ekonomiska villkoren för den studerande ungdomen. Statskontoret
anför tillika bland annat följande.

Statskontoret får understryka det föga tillfredsställande i att utan vidare
anpassa ett stipendiestöd till hur stora studieskulder vederbörande ådragit
sig. Tekniskt sett är det icke heller tillfredsställande, att lån beviljas till
visst belopp, varav samtidigt en del efterskänkes utan att ens såsom villkor
skulle uppställas att studierna fullföljts. En stipendiering i efterskott synes
— om en sådan över huvud taget bör införas — lämpligast på ett eller
annat sätt böra anknytas till uppnådda studieresultat.

Med den å sistone starkt ökade stipendiegivningen, lättheten på arbetsmarknaden
att erhålla arbeten under ferietid samt de bredare folklagrens
förbättrade ekonomiska ställning torde studieskulderna per capita för de
skuldsatta alltmera tendera att minska. Den totala skuldbördan för en
färdigutbildad akademiker synes också — sedd i relation till dennes inkomstmöjligheter
— te sig mindre än tidigare. Den komplettering av den
statliga stödverksamheten för studieändamål, som nu synes angelägnast, är
därför att på ett eller annat sätt hjälpa de studerande, som icke^ kunnat
komma i åtnjutande av den utökade stipendieverksamheten. Svårigheter
föreligger emellertid att avgöra, vilka dessa är. En gränsdragning måste
alltid te sig vansklig och bli föremål för kritik. Statskontoret får för sin del
föreslå, att möjligheter öppnas att avskriva viss del av bestående studieskulder
av i promemorian avsett slag efter prövning i varje särskilt fall.

Studiehjälp snämnden, som erinrar om att nämnden i yttrande över
skattelagssakkunnigas betänkande tillstyrkte däri framlagt förslag, har icke
funnit skäl frångå sitt i nämnda yttrande redovisade ståndpunktstagande.
Studiehjälpsnämnden anser sig därför icke kunna biträda det i promemorian
framställda förslaget.

Nämndens ordförande samt ledamoten av nämnden, undervisningsrådet
Brevner, har i ett reservationsvis framlagt yttrande uttalat, att nämnden
bort i huvudsak tillstyrka departementspromemorians förslag såsom en
framkomlig väg att lindra de studieskuldsattas ekonomiska börda.

Vikten av att förslagets genomförande inte leder till någon skärpning
av lånepraxis understrykes av SACO, SR, SFS och SEO. SACO erinrar
dessutom om att privata lån enligt skattelagssakkunnigas förslag i viss
mån skulle kunna bli avdragsgilla efter särskild prövning av taxeringsnämnd
enligt reglerna om nedsatt skatteförmåga. Organisationen förutsätter,
att i sådana fall, då avdrag skulle ha erhållits för privat studielån en -

Kungl. Maj:ts proposition nr 55 år 1961 15

ligt skattelagssakkunnigas förslag, möjlighet skall föreligga att få sådana
äldre privata studielån omskrivna till akademikerlån efter prövning av
gar antil ånenämnden.

Frågan om avdragsprocentens storlek beröres av flera remissinstanser.
Garantilånenämnden uttalar, att de i promemorian anförda
argumenten för avskrivning av 25 procent av den totala studieskulden i och
för sig likaväl kan motivera en 15- eller 40-procentig avskrivning. Nämnden
erinrar i detta sammanhang om att den i sitt remissvar över skattelagssakkunnigas
betänkande förordade, att avdrag borde medges med 100 procent
av det årliga amorteringsbeloppet. Skolöverstyrelsen ifrågasätter om icke
en högre avskrivningsprocent än den föreslagna kan vara motiverad. TCO
förutsätter, att en höjning av avskrivningsnivån kan företas, då nödvändiga
utredningar i saken hunnit verkställas. Även SACO och SEO finner
en höjning av den föreslagna avskrivningens storlek motiverad. SFS föreslår,
att avskrivningen fastställes till 40 procent av den totala studieskulden.

Den för den enskilde låntagaren lämpligaste tidpunkten för avskrivning
av studielån diskuteras av flera remissinstanser. SACO
anför bland annat följande.

När det gäller vid vilken tidpunkt amorteringslättnaden skall insättas är
det önskvärt med största möjliga valfrihet för den skuldsatte. Normalt bör
man kunna räkna med att nedskrivningen kommer att jämnt fördelas över
amorteringsperioden, såsom förutsättes i promemorian. När det gäller de
nytillkommande lanen är det angeläget med en liberal prövningspolitik i
sadana fall då den skuldsatte t. ex. på grund av familjebildning önskar att
nedskrivningen skall koncentreras till de första amorteringarna. När det
gäller lan, vilkas amortenngsplaner redan börjat löpa, innebär promemorian
att avskrivningen antingen skall kunna jämnt fördelas eller koncentreras
till de sista amorteringarna.

Riksräkenskapsverket begränsar sig i sitt yttrande till att behandla d e
redovisningstekniska följderna av förslaget. Erforderliga
medel för avskrivningskostnader avseende lån med statlig kreditgaranti kan
enligt verket anvisas under det under åttonde huvudtiteln anvisade anslaget
till avskrivning av vissa studielån med statlig kreditgaranti. Ifråga om redovisningen
av avskrivningen av lån från de tre utlåningsfonderna diskuterar
ämbetsverket olika lösningar men förordar följande.

Avskrivningen kan ske med anlitande av till fondernas avskrivningskonto
avsatta medel. Då investeringarna i fonderna avskrives indirekt med 100
procent, finns redan med nuvarande avskrivningsregler full täckning för en
sadan avskrivning. För att kompensera det bortfall av medel för utlåning,
som avskrivningen innebär, erfordras emellertid en ökning av de i fonderna
anvisade mvesteringsanslagen.

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 55 år 1961

V. Undersökning av vissa tekniska frågor

Såsom inledningsvis anförts har inom finansdepartementet utarbetats en
promemoria — dagtecknad den 22 december 1960 — angaende vissa tekniska
frågor rörande avskrivning av studielån (den tekniska promemorian).

Över denna promemoria har yttranden avgivits av statskontoret, riksräkenskapsverket,
generalpoststyrelsen, garantilånenämnden, studiehjälpsnämnden,
försvarets civilförvaltning, fullmäktige i riksbanken, Svenska
bankföreningen samt Svenska sparbanksföreningen. Försvarets civilförvaltning
har vid sitt utlåtande fogat yttrande från försvarets socialbyrå.

Den tekniska promemorian

Till grund för de i den tekniska promemorian framställda förslagen ligger
det i förslagspromemorian redovisade förslaget om avskrivning av 25 procent
av den kapitalskuld, som förefinns vid första amorteringstillfället efter
den tidpunkt, då systemet trätt i kraft. Sistnämnda tidpunkt har förutsatts
vara den 1 juli 1961.

I fråga om lån, för vilka amorteringsplanen fastställts och börjat löpa vid
systemets ikraftträdande, bygger den tekniska promemorians förslag på att
kreditinstitutens fordran på statsverket, avseende den mot avskrivningen
svarande delen av kapitalskulden, till fullo skall betalas i anslutning till det
forsta amorteringstillfället efter ikraftträdandet. Förslaget innebär vidare,
att låntagaren står för hela kapitalskulden och alltsa även för räntan på
denna intill dess avskrivning av viss del av skulden skett.

Till en början beröres i promemorian vissa frågor av anslag steknisk
natur, som aktualiseras i samband med ett genomförande av
det föreslagna avskrivningssystemet. Beträffande lån med statlig kreditgaranti,
d. v. s. garantilån till studerande, akademikerlån, garantilan åt flyktingstudenter
och polislån, anföres bland annat följande.

För täckande av kostnader, som för närvarande uppstår vid avskrivning
av lån med statlig kreditgaranti, finns ett särskilt anslag upptaget under
åttonde huvudtiteln. Hittills har anslaget utnyttjats enbart för avskrivning
av lån i vissa fall då låntagaren avlidit. Erforderliga medel för den avskrivning,
som avses i promemorian, torde beträffande lånen med statlig kreditgaranti
lämpligast kunna anvisas under nämnda anslag. Anslaget bör således
från och med budgetåret 1961/62 uppräknas med det belopp, som erfordras
för täckning av nu ifrågavarande avskrivning.

De åtgärder, som i fråga om administration och medelsutbetalningar
kommer att åvila statsverket, synes lämpligen helt böra ankomma på garantilånenämnden.
Nämnden handlägger andra frågor rörande de statliga
garantierna för studielån, och den är kreditanstalternas normala kontakt -

17

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 55 år 1961

organ. I den mån kontrollåtgärder erfordras, kan dessa ske genom garantilånenämnden.
Erforderliga anvisningar till kreditanstalterna bör utfärdas
av nämnden.

Investeringar i statens lånefond för universitetsstudier, allmänna studielånefonden
och vär?ipliktslå?iefondeji är — såsom framhålles i promemorian
— redan under det budgetår, då investering sker, indirekt avskrivna med
hela sitt belopp. Full täckning finns sålunda för de kostnader, som uppstår
vid avskrivning av lån från dessa fonder. I fortsättningen anföres följande.

Av såväl redovisningstekniska skäl som med hänsyn till önskvärdheten
att undvika kontanta betalningar från statsverket till postsparbanken respektive
Sveriges riksbank, vilka administrerar dessa lån, bör respektive
lånefond debiteras för de belopp som skall avskrivas. Avskrivningen av
dessa kan således begränsas till bokföringsåtgärder hos kreditanstalterna
och statskontoret. I detta sammanhang bör det dock observeras, att avskrivningen
innebär, att de inflytande amorteringarna kommer att minska.
De bortfallande amorteringarna måste täckas genom en motsvarande ökning
av investeringsanslagen. Beträffande universitetsstudielånefonden och
allmänna studielånefonden inträder denna verkan från och med budgetåret
1962/63 och för värpliktslånefonden redan från och med budgetåret
1961/62.

I promemorian behandlas därefter det tekniska tillvägagångssätt,
som för den föreslagna avskrivningen förordas beträffande
varje av systemet berörd låneform. Därvid skiljes mellan lån, som enligt
fastställd amorteringsplan börjat amorteras före den 1 juli 1961, och lån,
som enligt fastställd amorteringsplan börjat amorteras efter den 30 juni
1961. För samtliga låneformer föreslås, att — från och med den dag systemet
trätt i kraft — avskrivning sker första förfallodagen för amortering.
Såvitt gäller lån, vilka börjat amorteras före den 1 juli 1961, föreslås avskrivningsbeloppet
beräknat på den kapitalskuld, som föreligger den 1 juli
1961 enligt ursprungligen fastställd eller sedermera ändrad amorteringsplan.
I fråga om övriga lån föreslås avskrivningsbeloppet beräknat på den
kapitalskuld, som föreligger före första amorteringen enligt fastställd amorteringsplan.

För fastställande av den kapitalskuld, som bör läggas till grund för beräkningen
av avskrivningsbeloppet avseende sådana lån, som enligt fastställd
amorteringsplan börjat amorteras före den 1 juli 1961, lämnas i promemorian
vissa närmare anvisningar. Rörande dessa — liksom beträffande andra
detaljfrågor av främst teknisk art — torde få hänvisas till handlingarna i
ärendet.

I promemorian förutsättes, att därest tvekan föreligger för kreditanstalten
rörande beräkningen av det belopp, på vilket avskrivning skall ske,
ärendet bör underställas garantilånenämnden.

I fråga om lån, vilkas amortering påbörjats före systemets ikraftträdande,
bör enligt förslaget gälla att, därest låntagaren önskar att avskrivningen

2 — Bihang till riksdagens protokoll 1961. 7/ saml. Nr 66

18

Kungl. May.ts proposition nr 55 år 1961

skall få formen av en över hela den återstående amorteringstiden fördelad
minskning av amorteringen, amorteringsplanen i enlighet härmed ändras
av kreditanstalten från och med nästfoljande förfallodag. En motsvarande
bestämmelse bör enligt förslaget gälla för sådana lån, vilkas amortering påbörjats
efter den 1 juli 1961 men vilkas amorteringsplaner fastställts före
nämnda datum. För övriga lån föreslås, att betalningslindringen sprides
jämnt över hela amorteringstiden samt att amorteringsplanen fastställes
under hänsynstagande till att så blir fallet. Det förutsättes, att det lånebeviljande
organet, redan i samband med att lånet beviljas, lämnar meddelande
om hur reglerna för avskrivning skall tillämpas.

Det belopp, som skall skrivas av, bör enligt promemorian beräknas av
den kreditanstalt som handhar lånet. Vidare föreslås att garantilånenämndens
beslut i fråga om avskrivningsberättigad låneskuld inte får överklagas.

I promemorian behandlas slutligen vissa frågor rörande utbetalning
av medel m. m. i samband med avskrivningen.

Såvitt gäller garantilån föreslås i huvudsak följande. Kreditanstalten
rekvirerar den summa, som skall avskrivas, hos garantilånenämnden genom
insändande före förfallodagen av ett rekvisitionskort för varje lån. Samtidigt
meddelas låntagaren om avskrivningen och om möjligheten för honom
att i förekommande fall få amorteringsplanen ändrad. Garantilånenämnden
utbetalar före förfallodagen från vederbörligt anslag det sammanlagda
avskrivningsbeloppet till kreditanstalten.

Avskrivning av lån ur statens lånefond för universitetsstudier, allmänna
studielånefonden samt vämpliktslånefonden bör enligt promemorian handläggas
av postsparbanken respektive riksbanken på samma sätt som föreslagits
i fråga om garantilån, dock att det belopp som avskrivits debiteras
den fond det i varje särskilt fall gäller. Redovisning av gjorda avskrivningar
bör årligen ske till statskontoret. Kopia av redovisningen bör enligt
förslaget sändas till lånemyndigheten — garantilånenämnden, studiehjälpsnämnden
respektive försvarets civilförvaltning — som i sina anslagsäskanden
rörande respektive fonder bör göra anmälan om gjorda avskrivningar.

Yttranden

Samtliga myndigheter och organisationer, som yttrat sig över den tekniska
promemorian, tillstyrker de däri föreslagna principerna för de berörda
lånemyndigheternas och kreditinstitutens handläggning av frågor rörande
avskrivning av studielån. Några remissinstanser har dock framfört vissa
kommentarer samt förslag till kompletterande bestämmelser.

Enligt gällande bestämmelser kan i vissa fall individuell avskrivning av
studielån redan nu ske. Skulle efter förslagets genomförande fråga om såväl
generell som individuell avskrivning samtidigt bli aktuell

19

Kungl. Mcij:ts proposition nr 55 år 1961

för ett lån, synes enligt statskontoret praktiska skiil tala för en enhetlig behandling
av alla de med promemorian avsedda avskrivningsfallen, även om
därmed vissa olägenheter kan komma att uppstå genom skilda beslut beträffande
en och samma låntagare. Garantilånenämnden fäster uppmärksamheten
på att kompletterande bestämmelser synes erfordras för att klarlägga
rättsläget i det fall, att låntagaren avlider före tidpunkten för den
första amorteringen. Enligt nämndens mening bör i sådana fall kapitalskulden
regelmässigt nedskrivas med 25 procent.

Garantilånenämnden framhåller vidare, att den förutsätter att avskrivna
belopp icke blir föremål för beskattning och att detta förhållande —
om så erfordras — säkerställes genom bestämmelser i skattelagarna.

I fråga om principerna för utbetalning av belopp som avskrivits
av garantilån framhåller riksräkenskapsverket, att då
garantilånenämnden icke har dragningsrätt på statsverkets checkräkning,
nämnden bör rekvirera erforderliga medel för utbetalning av avskrivningsbelopp
till kreditanstalterna från den myndighet, som äger utbetala vederbörligt
anslag. Statskontoret ifrågasätter lämpligheten av att kreditanstalterna
från samma anslag kommer att erhålla likvid genom såväl nämnden
som statskontoret samt yttrar bland annat följande.

Bestyret med utbetalning och bokföring torde kräva särskild personal.
Statskontorets fondbyrå, som har för ändamålet skolade tjänstemän, kan
beräknas utan förstärkning av personalen kunna ombesörja nämnda arbetsuPPoi_fter-
Bek visi tion skor t skulle i sa fall upprättas i fyra exemplar, varav
två tillställes nämnden, som efter prövning av avskrivningsbeloppet påstämplar
de båda exemplaren och vidarebefordrar det ena till statskontoret
för utbetalning och anslagsbelastning.

Avskrivning av lån, som av en eller annan anledning uppsagts till
återbetalning före den första amorteringen, synes enligt statskontoret
inte böra ifrågakomma. I fråga om lån, som uppsagts till återbetalning,
anför garantilånenämnden följande.

Frågan om avskrivning helt eller delvis av uppsagda lån, vilka av låntagaren
icke återbetalts, förutsättes därvid av nämnden bli föremål för uppmärksamhet
i annan ordning, varvid hänsyn bör tagas främst till de omständigheter,
vilka orsakat låntagarens bristande betalningsförmåga.

I anslutning härtill föreslår garantilånenämnden, att om låntagaren inte
åtnöjes med kreditanstaltens beslut i avskrivningsärende, ärendet bör efter
yttrande av kreditanstalten underställas nämnden. Detta bör dock inte
gälla beträffande beslut i avskrivningsärende, som fattats av generalpoststyrelsen
eller riksbanken.

Frågan om kostnader för den administrativa handläggningen
av avskrivningssystemet har berörts av garantilånenämnden,
som framhåller att om den föreslagna reformen skall träda i kraft den
1 juli 1901 förberedelserna inom nämnden måste påbörjas redan under
innevarande budgetår. Nämnden yttrar dessutom i huvudsak följande.

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 55 år 1961

I första hand betyder detta, att ett tilläggsanslag av 10 000 kronor för
budgetåret 1960/61 avseeende omkostnader för iordningställande av blanketter
m. m. kräves. Enligt nämndens mening är vidare dess nuvarande
personalstyrka ej tillräcklig för handläggningen av förberedelserna. En förstärkning
av denna torde sålunda krävas redan under innevarande budgetar
med dels en extra tjänsteman i amanuensgrad, dels ett skrivbiträde. Kostnaderna
härför beräknas till cirka 10 000 kronor. Garantilånenämnden hemställer
därför, att ett tilläggsanslag till avlöningar och omkostnader av tillhopa
20 000 kronor för budgetåret 1960/61 beviljas.

Även under budgetåret 1961/62 beräknar garantilånenämnden behov
föreligga av samma personalförstärkning. Nämnden hemställer således, att
det i årets statsverksproposition föreslagna anslaget till avlöningar, å
93 000 kronor, höjes med 32 000 kronor till 125 000 kronor. Vidare torde
garantilånenämndens omkostnader under nästa budgetår komma att öka
till följd av administrationen av avskrivningssystemet. Denna kostnadsökning,
vari ingår bland annat inköp av viss kontorsutrustning, beräknas
till cirka 5 000 kronor. Garantilånenämnden hemställer därför, att det i statsverkspropositionen
föreslagna anslaget av 27 000 kronor till omkostnader
höjes till 32 000 kronor.

VI. Kostnadsberäkningar

Under hand har från garantilånenämnden erhållits en inom nämndens
kansli upprättad överslagsberäkning av de kostnader som reformen beräknas
komma att medföra under budgetaren 1961/62 1966/67. Kalkylen

grundar sig på en summering av de lån, som beviljats till och med den 30
juni 1960, samt en beräkning av långivningen innevarande budgetår. Budgetåret
1966/67 har valts som sista budgetår i kalkylen av det skälet, att
den totala utlåning, för vilken staten på ett eller annat sätt kan beräknas
ha iklätt sig förbindelse vid reformens förutsatta ikraftträdande, kan antagas
ha avskrivits senast nämnda budgetår. Med beaktande av den för
respektive låneformer gällande praxis beräknas nämligen den genomsnittliga
tiden mellan tidpunkterna för beviljande av lån och första amorteringstillfället
till högst sex år. I kalkylen har därjämte hänsyn tagits till en
antagen omfattning av lån, som därutöver i vissa fall beviljas från och med
budgetåret 1961/62 till och med budgetåret 1966/67 och under denna tidsperiod
avskrives.

Vidare utgår kostnadskalkylen från den tekniska promemorians förslag,
att avskrivningen budgetåret 1961/62 skall avse såväl alla de lån, som
börjat amorteras före den 1 juli 1961, som de lan vilka börjar amorteras
under nämnda budgetår. Den beräknade avskrivningen under därpå följande
budgetår avser lån, som under respektive budgetår skulle komma in i
amorteringsgången. I överslagsberäkningen förutsättes dessutom, att erforderliga
medel för avskrivning av garantilån anvisas från åttonde huvudtitelns
anslag till kostnader för avskrivning av vissa studielån med statlig

21

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 55 år 1961

kreditgaranti. Kostnaderna för avskrivning av län ur de statliga lånefonderna
förutsiittes däremot komma att belasta respektive fonder. I enlighet med
den tekniska promemorians förslag har därvid räknats med att den minskning
av de till fonderna inflytande amorteringarna, som avskrivningen kommer
att medföra, kompenseras genom en motsvarande ökning av investeringsanslagen.

I samband med den i det föregående lämnade redogörelsen för olika former
av lånestöd åt studerande har redovisats utlåningen avseende garantilån
samt från de olika lånefonderna. Den sammanlagda lånesumman, för
vilken säkerhet av statlig kreditgaranti lämnats, uppgick den 30 juni 1960
till 192,1 miljoner kronor. Den sammanlagda utlåningen den 31 december
1960 från lånefonderna utgjorde 144,3 miljoner kronor; härvid har i fråga
om värnpliktslånefonden endast räknats med lån vilka beviljats för studier.
I nämnda totala lånesummor ingår emellertid ett stort antal lån, å vilka
amorteringar ännu icke börjat inflyta. Vid beräkning av kostnaderna budgetåret
1961/62 för den föreslagna avskrivningen av studielån har hänsyn
tagits endast till lån, å vilka amortering påbörjats före den 1 juli 1961 eller
kan beräknas bli påbörjad under 1961/62. Den sammanlagda lånesumman
av garantilån, vilkas amorteringsplaner börjat löpa före den 1 juli 1961, har
med utgångspunkt i utestående lån den 30 juni 1960 beräknats till 75
miljoner kronor, medan motsvarande summa för sådana garantilån, å vilka
amortering torde komma att påbörjas under budgetåret 1961/62 har beräknats
till 15 miljoner kronor. Den totala utlåningen från universitetslånefonden
avseende lån å vilka amorteringen påbörjats före den 1 juli 1961
har på likartat sätt beräknats till 13 miljoner kronor, medan utlåningen avseende
lån som börjar amorteras under nästa budgetår har förutsatts komma
att uppgå till 5 miljoner kronor. Motsvarande summor har för allmänna
studielånefondens del uppskattats till 27 respektive 13 miljonor kronor och
för värnpliktslånefondens del till 0,7 miljoner kronor respektive 0,5 miljoner
kronor. Den sammanlagda summan av den utlåning, som under budgetåret
1961/62 kan beräknas bli föremål för avskrivning, uppgår till 14-9,2 miljoner
kronor. I enlighet med förevarande förslag har antagits, att 25 procent av
ifrågavarande summa kommer att avskrivas nämnda budgetår, vilket alltså
innebär ett belopp av i runt tal 37 miljoner kronor.

I följande sammanställning redovisas den uppgjorda beräkningen avseende
vart och ett av budgetåren 1961/62—1966/67 av avskrivningsberättigade
lånesummor samt av kostnaderna för en tjugofemprocentig avskrivning.
Beräkningen omfattar, som förut nämnts, endast sådana lån som kan
bli föremål för avskrivning under perioden 1961/62—1966/67. Det har förutsatts,
att en genomsnittlig tid av sex år förflyter mellan det att ett lån
beviljats och den första amorteringen sker. Lån som medgivits under budgetåret
1960/61 har således i princip antagits komma in i amorteringsgången
1966/67. Undantag härifrån utgör dels akademikerlån och polislån,

22

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 55 år 1961

för vilka amorteringen i allmänhet börjar ett år efter beviljandet, dels
lån från allmänna studielånefonden, där motsvarande tid antagits vara fyra
år. De för budgetåren 1965/66 och 1966/67 redovisade totala lånesummorna
från sistnämnda fond utgör en uppskattning, som grundar sig på omfattningen
av dels den nuvarande, dels den för budgetåren 1961/62 och
1962/63 beräknade utlåningen. Hänsyn har vidare endast tagits till den beräknade
utlåning från värnpliktslånefonden som avser studier; sådana lån
utgör i genomsnitt cirka 90 procent av den totala utlåningen från fonden.
Beräkningen har givit följande resultat.

Budgetår
varunder
avskriv-ning sker

Lån med statlig
kreditgaranti

Lånefonden för
unversitetsstudier

Allmänna studie-lånefonden

Värnplikts-

lånefonden

Samtliga

låneformer

Avskriv-ningsbe-rät tigad
utlåning
milj. kr.

A vskriv-nings-belopp

milj. kr.

Avskriv-ningsbe-rättigad
utlåning
milj. kr.

Avskriv-

nings-

belopp

milj. kr.

Avskriv-ningsbe-rättigad
utlåning
milj. kr.

Avskriv-nings-belopp

milj. kr.

Avskriv -ningsbe-rättigad
utlåning
milj. kr.

Avskriv-nings-belopp

milj. kr.

Avskriv-ningsbe-rättigad
utlåning
milj. kr.

Avskriv-nings-belopp

milj. kr.

1961/62 ..

90

22

18

4,5

40

10,0

1,2

0,3

149,2

37

1962/63 ..

18

5

7

2,0

16

4,0

0,5

0,1

41,5

11

1963/64 ..

24

6

7

2,0

18

4,5

0,5

0,1

49,5

12

1964/65 ..

33

8

8

2,0

19

5,0

0,6

0,1

60,6

15

1965/66 ..

37

9

8

2,0

22

5,5

0,7

0,2

67,7

17

1966/67 ..

42

11

12

3,0

23

5,5

0,7

0,2

77,7

20

Summa

244

61

60

15,5

138

34,5

4,2

1,0

446,2

112

Av sammanställningen framgår, att kostnaden för den föreslagna avskrivningen
av garantilån, vilken bör upptagas under driftbudgeten, har beräknats
till 22 miljoner kronor budgetåret 1961/62 samt att lånefonderna samma
budgetår kan komma att belastas med en avskrivning av sammanlagt
nära 15 miljoner kronor. Minskningen av kostnaderna budgetåret 1962/63
har ansetts bero på att avskrivning detta budgetår — liksom de därpå
följande budgetåren — blir aktuell endast för de lån, som då kommer in
i amorteringsgången. Den stigande tendens, som sammanställningen utvisar
i fråga om kostnaderna efter budgetåret 1962/63, sammanhänger med de
senaste årens ökning av antalet studerande. Totalt har för tiden 1961/62—
1966/67 kostnaden för avskrivning av garantilån beräknats till 61 miljoner
kronor. Lånefonderna har under samma tid beräknats komma att bli belastade
med en avskrivning uppgående till sammanlagt 51 miljoner kronor.

Som utvecklats i det föregående har det förutsatts, att lånefonderna kompenseras
för det bortfall av amorteringar, som kommer att inträffa, därest
25 procent av utlåningen från fonderna avskrives. Ifrågavarande amorteringsbortfall
inträffar för universitetslånefondens och allmänna studielånefondens
del först från och med budgetåret 1962/63. Orsaken härtill är, att
amorteringar av lån från fonderna verkställes blott en gång om året — i

23

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 55 år 1961

december — vilket vid tillämpning av de i den tekniska promemorian föreslagna
reglerna kommer att innebära, att de första nedskrivna amorteringsbeloppen
inflyter i fonderna först i december 1962.

I följande sammanställning redovisas det beräknade bortfallet av amorteringar
avseende lånefonderna under budgetåren 1961/62—1964/65. För
universitetslånefondens del har redovisningen dock utsträckts till och med
budgetåret 1966/67, vilket sammanhänger med den i jämförelse med övriga
fonder längre tid som förflyter mellan det att lån beviljats och den första
amorteringen inflyter. Från och med budgetåret 1967/68 kan således lån
från fonden, vilka beviljats 1961/62 och vilkas amorteringsplaner fastställts
med hänsynstagande till den föreslagna avskrivningen, i princip beräknas ha
kommit in i amorteringsgången. För lån från de båda övriga fonderna har
detta förhållande förutsatts inträffa redan budgetåret 1965/66. Under
övergångstiden fram till budgetåren 1965/66 respektive 1967/68 har vid
beräkningen av amorteringsbortfallet hänsyn tagits till att vissa låntagare
kan antagas komma att begära, att avskrivningen skall få formen av en
över hela amorteringstiden fördelad minskning av amorteringsbeloppen. För
värnpliktslånefondens del har — på grund av den förhållandevis korta
amorteringstiden för lån ur denna fond — antagits att samtliga låntagare
kommer att begära sådan minskning. I fråga om de båda övriga fonderna
har förutsatts, att omkring hälften av låntagarna kommer att begära lägre
amortering. Från dessa utgångspunkter har följande siffror över beräknad
amortering och amorteringsbortfall erhållits.

Lånefonden för
universitetsstudier

Allmänna studielånefonden

Värapliktslånefonden

Budgetår

Beräknad amortering

Amorte-

Beräknad amortering

Amorte-

Beräknad amortering

Amorte-

Ursprung-

lig

Efter av-skrivning

rings-

bortfall

Ursprung-

lig

Efter av-skrivning

rings -bortfall

Ursprung-

lig

Efter av-skrivning

rings-

bortfall

milj. kr.

milj. kr.

milj. kr.

milj. kr.

milj. kr.

milj. kr.

kr.

kr.

kr.

19G1/G2 ..

1,9

_

_

10,0

_

500 000

375 000

125 000

19G2/G3 ..

2,4

2,1

0,3

11,8

10,3

1,5

500 000

375 000

125 000

1963/64 ..

2,9

2,5

0,4

13,7

12,0

1,7

500 000

375 000

125 000

1964/65 ..

3,4

3,0

0,4

16,8

14,7

2,1

500 000

375 000

125 000

1965/66 ..

3,9

3,4

0,5

—

—

—

—

—

—

1966/67 ..

4,8

4,2

0,6

—

—

—

—

—

—

I detta sammanhang torde få anmälas garantilånenämndens framställning
angaende medelsanvisning för budgetåret 1961/62 till det i riksstaten under
åttonde huvudtiteln upptagna förslagsanslaget Kostnader för avskrivning
av vissa studielån med statlig kreditgaranti. Från ifrågavarande anslag
har hittills bestritts kostnader för avskrivning av lån med statlig kreditga -

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 55 år 1961

ranti i vissa fall då låntagaren avlidit. Anslaget är för innevarande budgetår
uppfört med 100 000 kronor (statsliggaren s. 637).

Garantilånenämnden hemställer, att medelsanvisningen för ifrågavarande
ändamål höjes med 50 000 kronor till 150 000 kronor budgetåret 1961/62.
Som motivering härför anför nämnden följande.

Under budgetåret 1959/60 avskrevs å 8 akademikerlån 82 159 kronor
och å 8 garantilån till studerande 66 212 kronor eller å tillsammans 16 lån
sammanlagt 148 371 kronor. I samtliga fall orsakades avskrivningen av
låntagarens frånfälle. För närvarande är ytterligare 16 dödsfall anmälda
hos nämnden, aktualiserande avskrivning av en garantisumma på sammanlagt
cirka 162 000 kronor.

VII. Departementschefen

Den totala studieskuldsättningen har under senare år tilltagit i en omfattning
som är ägnad att väcka allvarlig oro. Under perioden 1951/52—
1959/60 har antalet närvarande studerande vid universitet och högskolor
stigit från över 18 000 till nära 33 000. Under samma tid har den årliga
summan av studielån förmedlade av statsstipendienämnderna, d. v. s. garantilån
till studerande samt lån från statens lånefond för universitetsstudier,
stigit från 9,5 till över 46,5 miljoner kronor. Denna ökning beror dels
på en förskjutning från icke-statliga till statliga lån, dels på en ökad lånebenägenhet
bland de studerande, vilken bland annat betingas av stegrade
levnadskostnader och av att föräldrarnas bidrag till barnens högre studier
i form av lån eller gåvor kraftigt minskat. Självfallet har härigenom den
individuella skuldsättningen starkt ökat.

Med en ökad studieskuldsättning utsättes ett växande antal personer med
högre utbildning för ekonomiska påfrestningar, vilka i många fall inte står
i rimlig proportion till inkomsternas storlek. Särskilt kännbart torde detta
förhållande vara för vissa relativt lågavlönade grupper. För det stora flertalet
låntagare sammanfaller dessutom amorteringarna under de första åren
efter examen med familjebildning och bosättning.

I skilda sammanhang har understrukits angelägenheten av att främja
rekryteringen till högre studier av begåvade och studielämpliga ungdomar
utan hänsynstagande till deras individuella ekonomiska möjligheter till
högre utbildning. Det torde stå klart, att den bästa rekryteringsfrämjande
åtgärden är stipendiering. Det statliga stipendiesystemet har under det senaste
årtiondet utbyggts förhållandevis snabbt. När den utbyggnad, varom
1960 års riksdag fattade beslut, om något år slagit igenom, kommer omkring
hälften av de studerande att under i genomsnitt halva studietiden ha
ungefär hälften av sina studiekostnader täckta. Återstående kostnader
måste sålunda täckas på annat sätt, i betydande grad genom lån. Den omständigheten,
att stipendieringen redan nu vidgat rekryteringen av stude -

25

Kungl. Maj:ts -proposition nr 55 år 1961

rande från ekonomiskt mindre bärkraftiga samhällsskikt, har samtidigt
skärpt behovet av studiekredit.

En långsiktig lösning av studiefinansieringsproblemen bör enligt min mening
främst ske genom någon form av utbyggnad av stipendiesystemet. Jag
vill i detta sammanhang erinra om att studiesociala utredningen enligt sina
direktiv har att verkställa en översyn av de studiesociala åtgärderna på den
högre utbildningens område. Denna översyn förutsättes utmynna i ett
handlingsprogram, som dels bör utformas mot bakgrunden av vad som kan
anses vara praktisk samhällsekonomisk politik i fråga om att satsa på utbildning,
dels också bör utförligt och konkret belysas med hänsyn till dess
samhällsekonomiska och statsfinansiella konsekvenser. Utredningen skall
även pröva hur avvägningen mellan olika direkta stödformer, såsom stipendier
och lån, på lämpligaste sätt bör ske. I avvaktan på de sakkunnigas
förslag framstår det enligt min mening som en angelägen uppgift att genom
omedelbara åtgärder lindra verkningarna av den studieskuldsättning, som
utgör ett så framträdande inslag i det nuvarande studiefinansieringssystemet.

Frågan om studiekostnaders behandling i skattehänseende har länge diskuterats.
Såsom framgår av den i det föregående lämnade redogörelsen har
frågan utretts av skattelagssakkunniga, som i fjol lagt fram ett betänkande
i ämnet. Skattelagssakkunniga har bland annat utarbetat ett förslag om rätt
att vid inkomstbeskattning under vissa förutsättningar erhålla avdrag för
60 procent av amorteringar av studielån med statlig kreditgaranti samt av
lån från statens lånefond för universitetsstudier. I betänkandet redovisas
ingående både de motiv som talar för och de som talar mot en sådan anordning.
I samband därmed har de sakkunniga uttalat, att åtskilliga skäl kan
anföras för att — därest hänsyn från det allmännas sida anses böra tas till
den omständigheten att vissa personer med dyrbarare utbildning tynges av
studieskulder — denna grupps speciella förhållanden i stället kan beaktas genom
direkta statsbidrag till amorteringarna. På grund av de betänkligheter,
som de föreslagna avdragsreglerna är ägnade att framkalla, har de sakkunniga
funnit, att ett sådant system med direkta bidrag kan vara värt att
överväga. Frågan om ett dylikt bidragssystem har dock inte legat inom
ramen för de sakkunnigas uppdrag.

Såsom framgår av den i augusti 1960 upprättade promemorian angående
stöd åt de studieskuldsatta — förslagspromemorian — har vid ärendets fortsatta
beredning frågan om införande av någon form av bidragssystem ytterligare
övervägts. Den effektivaste och administrativt enklaste formen för ett
sådant system uppnås enligt promemorian genom en för alla enhetlig procentuell
avskrivning av studieskulden. Avskrivningens storlek föreslås bli
25 procent, vilket kommer att ge i stort sett samma totala stöd som den av
skattelagssakkunniga föreslagna avdragsrätten. Avskrivningen föreslås

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 55 år 1961

vidare omfatta icke blott studielån med statlig kreditgaranti och lån från
statens lånefond för universitetsstudier utan även lån från allmänna studielånefonden
samt lån för studier från värnpliktslånefonden; promemorien går
sålunda i detta avseende betydligt längre än skattelagssakkunnigas förslag.

I den i december 1960 upprättade promemorian angående vissa tekniska
frågor rörande avskrivning av studielån — den tekniska promemorian —
behandlas frågan om tidpunkten och formerna för avskrivningen samt statens
utbetalning till kreditinstituten av de mot avskrivningen svarande beloppen.
Promemorians förslag innebär i huvudsak följande. Budgetåret
1961/62 nedskrives med 25 procent den då befintliga skulden i fråga om
såväl de lån, vilka börjat amorteras före den 1 juli 1961, som de lån, vilka
börjar amorteras under nämnda budgetår. Budgetåren därefter omfattar
avskrivningen de lån som börjar amorteras under respektive budgetår. Kreditinstituten
ersättes för avskrivning av studielån med statlig kreditgaranti
från det under åttonde huvudtiteln uppförda anslaget till kostnader för avskrivning
av sådana lån. Kostnaderna för avskrivning av lån från de statliga
lånefonderna debiteras respektive fonder. Den minskning av de till fonderna
inflytande amorteringarna, som avskrivningen medför, bör enligt promemorian
successivt kompenseras genom en motsvarande ökning av investeringsanslagen
till fonderna.

De invändningar av principiell och annan art mot den av skattelagssakkunniga
utformade avdragsrätten, som kommit fram i diskussionen, och som
även redovisats i de sakkunnigas betänkande, kan sammanfattas på följande
sätt.

Förslaget bryter mot principen att avdrag inte medges för kapitalavbetalningar
av skuld eller för utbildningskostnad. Det framstår som svårt att ge
en tillfredsställande principiell motivering för en avdragsrätt av föreslagen
art. Ett förverkligande av förslaget skulle därför komma att framstå som
ett privilegium för en viss grupp skatteskyldiga.

En rätt till avdrag för amorteringar av vissa studielån innebär även att
strävandena att förenkla skattelagstiftningen motverkas, och ett icke oväsentligt
merarbete för taxeringsnämnderna kan befaras. Ett särskilt skäl att
tillmäta dessa synpunkter vikt är, att skattelagstiftningen för närvarande
är föremål för en samlad översyn; partiella reformer på skattelagstiftningens
område bör inte utan mycket vägande skäl genomföras, medan denna översyn
pågår.

Avdragsrätten skulle till följd av skatteskalans progressivitet medföra,
att stödets omfattning växer med den skattskyldiges inkomst. Det framstår
inte som en rimlig avvägning att stödet blir minst för den som bäst behöver
det. Det skulle helt utebli hos sådana som saknar förvärvsinkomst, bland
annat hos kvinnliga akademiker som exempelvis för vårdnaden av sina barn
avstår från förvärvsarbete.

27

Kungl. Maj:ts proposition nr 55 år 1961

Om man väger avdragsrätten mot rätten till avskrivning, medför den
senare enligt min mening vissa uppenbara fördelar. Stödets omfattning
kommer inte att bero av låntagarens inkomst utan kommer i stället att stå
i direkt proportion till den utbildning han genomgått och för vilkens genomförande
han skuldsatt sig. Avskrivningen av studieskulderna är administrativt
enkel och föga kostsam att handlägga. Den kommer med den utformning
som föreslagits att med en gång komma alla de låntagare tillgodo, som
för närvarande håller på att amortera sina studieskulder eller som börjar
göra detta vid den tidpunkt avskrivningsrätten införes. I motsats till vad
som skulle ha blivit fallet vid ett genomförande av skattelagssakkunnigas
förslag, kommer räntan på den del av lånet som skrives av att — såsom
framgår av den tekniska promemorian — falla bort vid första amorteringstillfället.

Avskrivningssystemet får sin främsta betydelse för de akademiker,
som nu amorterar eller just skall börja amortera sina studieskulder
men som inte haft tillgång till stipendier i samma utsträckning som dagens
och morgondagens studentgenerationer kommer att få. Dessa akademiker
har därför i oproportionerligt hög grad tvingats att skuldsätta sig. Från
rättvisesynpunkt är det angeläget att även denna kategori blir delaktig av
samhällets stödåtgärder för att lindra studieskuldsättningens bördor. Men
även för dagens studentgeneration utgör avskrivningen — i avvaktan på
ett framtida utbyggt stipendieringssystem — en värdefull komplettering till
de studiesociala åtgärderna under utbildningstiden.

På grund av det förhållandet, att rätten till avskrivning måste förutsätta
en skuld, kommer visserligen de, som av någon anledning i förväg återbetalat
sina lån, inte att bli delaktiga av reformen. Någon absolut rättvisa i
detta hänseende torde dock inte vara möjlig att åstadkomma och hade heller
inte varit möjlig vid ett genomförande av skattelagssakkunnigas förslag.

Från de utgångspunkter jag här redovisat förordar jag, att ett avskrivningssystem
införes med den huvudsakliga utformning som angivits i de
båda promemoriorna. Jag finner således, att den i förslagspromemorian
valda avskrivningsandelen, nämligen 25 procent, är rimligt avvägd. En avskrivning
av denna omfattning innebär en avsevärd lättnad i den skuldbörda,
som åvilar och med nuvarande studiefinansieringssystem kan komma
att åvila de studieskuldsatta.

Mot den i det föregående framlagda överslagsberäkningen avseende kostnaderna
för avskrivningen av studielån under perioden 1961/62—1966/67
har jag inte funnit anledning till erinran. För budgetåret 1961/62 beräknas
ett medelsbehov på riksstaten av cirka 22 miljoner kronor; därtill kommer
en debitering samma budgetår å de statliga fonderna av omkring 15
miljoner kronor. Det bör understrykas, att överslagsberäkningen — i synnerhet
vad gäller kostnaderna från och med budgetåret 1962/63 — bör

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 55 år 1961

betraktas som en uppskattning av totalkostnaderna för reformens genomförande
under de närmaste budgetåren.

Jag föreslår, att medel till kostnader för avskrivning av studielån med
statlig kreditgaranti anvisas under det nu under åttonde huvudtiteln uppförda
förslagsanslaget till kostnader för avskrivning av vissa studielån med
statlig kreditgaranti. Garantilånenämnden har, såsom framgår av min tidigare
lämnade redogörelse, hemställt om en ökning med 50 000 kronor till
150 000 kronor av medelsanvisningen under nämnda anslag för avskrivning
enligt nu gällande regler av lån i vissa fall, bland annat då låntagare avlidit.
Med beaktande även av medelsbehovet för sådan avskrivning förordar jag,
att ifrågavarande anslag för nästa budgetår uppföres med ett avrundat
belopp av 22 000 000 kronor.

Ett genomförande av avskrivningssystemet innebär också, att investeringsanslagen
till statens lånefond för universitetsstudier, allmänna studielånefonden
samt värnpliktslånefonden efter hand bör ökas i relation till det
bortfall av amorteringar, som orsakas av avskrivningarna. Det torde få
ankomma på berörda lånemyndigheter att för respektive budgetår beräkna
storleksordningen av ifrågavarande amorteringsbortfall.

Härutöver vill jag ytterligare framhålla följande. En reform, som går ut
på att minska den enskildes lånekostnader genom att erbjuda honom fördelaktigare
villkor än som är vanligt på lånemarknaden, kommer naturligtvis
att öka antalet legitima låneansökningar. De fördelaktigare lånevillkoren
kan väl också i enstaka fall tänkas komma att fresta till försök att få till
stånd lån för andra syften än studier. Nuvarande villkor för erhållande av
lån samt av respektive lånemyndigheter tillämpad praxis utgör emellertid
en spärr mot ett obehörigt utnyttjande av lånemöjligheterna. Garantilån
och lån från de statliga lånefonderna utlämnas inte utan att sökanden
styrkt studielämplighet samt behov av studiekredit. Vid lånets utbetalning
skall därtill i regel styrkas, att låntagaren bedriver studier vid avsedd läroanstalt.
Lån beviljas endast för ett år i sänder, och för att erhålla fortsatt
lån måste låntagaren kunna styrka att studier alltjämt bedrives med omsorg
och framgång. Jag förutsätter emellertid, att statsstipendienämnderna
och övriga lånemyndigheter inför den ökning av låneansökningsfrekvensen,
som kan förväntas, skärper sin uppmärksamhet på frågor av här berörd art
samt att garantilånenämnden, sedan erfarenheter av systemets tillämpning
vunnits, fortlöpande redovisar dessa och, om behov därav skulle visa sig
föreligga, vidtar erforderliga åtgärder.

Med anledning av vissa synpunkter, som framkommit vid remissbehandlingen
av de båda departementspromemoriorna, vill jag vidare framhålla
följande.

Garantilånenämnden har rest frågan huruvida avskrivna belopp kan tänkas
bli föremål för beskattning. Efter samråd med chefen för finansdepar -

29

Kungl. Maj:ts proposition nr 55 år 1961

tementet vill jag uttala, att någon grund för inkomstbeskattning av vederbörande
låntagare för avskrivet lånebelopp inte synes föreligga.

Statskontoret har föreslagit, att utbetalning till kreditanstalterna av belopp,
som avskrivits av lån med statlig kreditgaranti, skall ombesörjas av
ämbetsverkets fondbyrå i stället för — som förutsatts i den tekniska promemorian
— av garantilånenämnden. Då statskontorets förslag synes mig
mest rationellt och då det kan genomföras utan särskild personalförstärkning
förordar jag för egen del att utbetalningen sker på det av ämbetsverket
föreslagna sättet.

Garantilånenämnden har med hänvisning till de kostnader, som den administrativa
handläggningen av avskrivningssystemet kan väntas ge upphov
till, hemställt om ytterligare medelsanvisning till avlöningar och omkostnader
vid nämnden. För innevarande budgetår torde medel för ifrågavarande
ändamål böra anvisas genom överskridande av berörda anslag.
Med hänsyn till svårigheten att nu överblicka storleksordningen av nämnda
kostnader för budgetåret 1961/62 torde samma förfaringssätt böra tilllämpas
även nästa budgetår.

Med anledning av vissa synpunkter, som framkommit rörande utformningen
och tillämpningen av de föreslagna reglerna för avskrivningen av
studielån, vill jag fästa uppmärksamheten på följande av remissinstanserna
berörda frågor, nämligen klarläggandet av rättsläget om låntagaren avbryter
sina studier eller avlider, frågan om avskrivning av lån som uppsagts till
återbetalning, låntagarens rätt att överklaga beslut av lånemyndighet m. m.
Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att lösa dylika spörsmål liksom
frågan om avskrivningssystemets detaljutformning i övrigt. Jag förutsätter
därvid, att garantilånenämnden — i förekommande fall efter samråd med
övriga berörda myndigheter — skall avge förslag till härutinnan erforderliga
föreskrifter. Vidare förutsätter jag, att de tillämpningsbestämmelser och
anvisningar, som kan komma att krävas, får meddelas av garantilånenämnden
och övriga berörda lånemyndigheter.

Slutligen vill jag upptaga två detaljfrågor, som inte anknyter till den nu
aktuella reformen men som berör låneverksamheten i dess helhet.

Genom beslut av föregående års riksdag (Prop. 1960:89; SU 131; Ilskr
314) utvidgades naturastipendiesystemet till att omfatta de studerande vid
jordbrukets högskolor. Redan dessförinnan hade ifrågavarande läroanstalter,
med undantag av den högre trädgårdskursen vid Alnarps lantbruks-, mejerioch
trädgårdsinstitut, såtillvida infogats i det studiesociala stödsystemet, att
de studerande vid läroanstalterna äger rätt att söka statsgaranterat studielån
och lån från statens lånefond för universitetsstudier. Jag förordar nu,
att sistnämnda rätt utvidgas till alt även omfatta de studerande vid den
högre trädgårdskursen vid Alnarpsinstitutet. Därest riksdagen inte har något
att erinra mot detta skulle således de hortonomie studerande bli delaktiga

30 Kungl. Maj:ts ''proposition nr 55 år 1961

av samma studiesociala förmåner som övriga studerande vid högre utbildningsanstalter.

Vidare har Sveriges jordbrukskasseförbund i skrivelse den 2 februari 1961
hemställt om rätt för jordbrukskassa att utlämna lån med statlig kreditgaranti
åt den som avlagt akademisk eller därmed jämförlig examen. I
skrivelsen hänvisas till att enligt gällande bestämmelser jordbrukskassa må
utlämna garantilån till studerande. Med anledning härav tillstyrker jag
bifall till jordbrukskasseförbundets framställning. Därest riksdagen inte har
något att erinra däremot torde således även lån. med statlig kreditgaranti åt
den som avlagt akademisk eller därmed jämförlig examen få utlämnas av
jordbrukskassa.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen

a) att godkänna av mig i det föregående förordade grunder
för avskrivning av kapitalskuld å lån med statlig kreditgaranti
åt den som avlagt akademisk eller därmed jämförlig
examen, å garantilån till studerande, å garantilån åt
flyktingstudenter, å lån med statlig kreditgaranti åt den
som genomgått polisskola samt å lån från statens lånefond
för universitetsstudier och allmänna studielånefonden ävensom
å lån för studier från värnpliktslånefonden;

b) att till Kostnader för avskrivning av vissa studielån
med statlig kreditgaranti för budgetåret 1961/62 under
åttonde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 22 000 000
kronor;

c) att medgiva, att den under förslagsanslaget Garantilånenämnden:
Avlöningar upptagna anslagsposten Avlöningar
till övrig icke-ordinarie personal må budgetåren
1960/61 och 1961/62 överskridas i den utsträckning, som
fordras i anledning av avskrivningssystemets införande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen
att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse,
bilaga vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Inga Bäcklin

Kungl. Maj:ts proposition nr 55 år 1961 31

INNEHÅLL

Sid.

I. Inledning ...................................................... 2

II. Nuvarande former av lånestöd åt studerande...................... 3

III. Avdragsrätt vid amortering av studieskulder...................... 6

Skattelagssakkunniga ......................................... 7

Yttranden ................................................... 7

IV. Avskrivning av viss del av studieskulder.......................... 8

Förslagspromemorian ......................................... 9

Yttranden ................................................... 12

V. Undersökning av vissa tekniska frågor............................ 16

Den tekniska promemorian.................................... 16

Yttranden ................................................... 18

VI. Kostnadsberäkningar ........................................... 20

VII. Departementschefen ............................................ 24