Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1961

1

Nr 50

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående reglering av
priserna på fisk under budgetåret 1961/62; given
Stockholms slott den 17 februari 1961.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att

dels antaga härvid fogade förslag till

1) förordning angående fortsatt giltighet av förordningen den 30 maj
1952 (nr 320) om viss reglering av handeln med fisk, m. m.;

2) förordning om fortsatt giltighet av förordningen den 5 juni 1953 (nr
372) angående reglering av införseln av vissa slag av fisk och skaldjur;

3) förordning om fortsatt giltighet av förordningen den 5 juni 1953 (nr
374) angående reglering av utförseln av vissa slag av fisk och skaldjur
m. m.;

dels bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen i övrigt hemställt.

GUSTAF ADOLF

Gösta Netzén

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen begäres bemyndigande att under budgetåret 1961/62 reglera
priserna på fisk ävensom importen och exporten av fisk enligt i huvudsak
de grunder, som tillämpas under innevarande budgetår.

De nu gällande förordningarna om viss reglering av handeln med fisk,
m. m., angående reglering av införseln av vissa slag av fisk och skaldjur
ävensom angående reglering av utförseln av fisk och skaldjur in. in., vilka
nu gäller till och med den 30 juni 1961, föreslås skola gälla till och med
den 30 juni 1962. 1

1 llihanq till riksdagens protokoll i961. 1 saml. Nr 50

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1961

Förslag

till

Förordning

angående fortsatt giltighet av förordningen den 30 maj 1952 (nr 320)
om viss reglering av handeln med fisk, m. m.

Härigenom förordnas, att förordningen den 30 maj 1952 om viss reglering
av handeln med fisk, m. m.1, vilken enligt förordning den 13 maj
1960 (nr 125) gäller till och med den 30 juni 1961, skall äga fortsatt giltighet
till och med den 30 juni 1962.

Förslag

till

Förordning

om fortsatt giltighet av förordningen den 5 juni 1953 (nr 372) angående
reglering av införseln av vissa slag av fisk och skaldjur

Härigenom förordnas, att förordningen den 5 juni 1953 angående reglering
av införseln av vissa slag av fisk och skaldjur2, vilken enligt förordning
den 13 maj 1960 (nr 126) gäller till och med den 30 juni 1961, skall
äga fortsatt giltighet till och med den 30 juni 1962.

Förslag

till

Förordning

om fortsatt giltighet av förordningen den 5 juni 1953 (nr 374) angående
reglering av utförseln av vissa slag av fisk och skaldjur m. m.

Härigenom förordnas, att förordningen den 5 juni 1953 angående reglering
av utförseln av vissa slag av fisk och skaldjur m. m3., vilken enligt
förordning den 13 maj 1960 (nr 127) gäller till och med den 30 juni 1961,
skall äga fortsatt giltighet till och med den 30 juni 1962.

1 Senaste lydelse, se beträffande 1 § SFS 1953: 373, beträffande 8 § SFS 1960:337, beträffande
9 § SFS 1959: 108 och beträffande 12 § SFS 1956: 202.

1 Senaste lydelse, se beträffande 4 och 6 §§ SFS 1960: 338, beträffande 7 § SFS 1959:109,
beträffande 11—14 §§ SFS 1960:428 samt beträffande den vid förordningen fogade bilagan SFS
1959:109; 15 § upphävd genom SFS 1960: 428.

3 Senaste lydelse, se beträffande 4 § SFS 1960: 339 samt beträffande den vid förordningen
fogade bilagan SFS 1959:110.

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1961

3

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
17 februari 1961.

N är varande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Nilsson, Andersson, Lindström, Lindholm, Kling, Skoglund, Edenman,
Netzén, af Geijerstam, Hermansson.

Efter gemensam beredning med cheferna för finans- och handelsdepartementen
anmäler chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Netzén,
vissa frågor angående regleringen av priserna på fisk m. m. samt anför därvid
följande.

I. Inledning

I förordningen den 30 maj 1952 (nr 320; ändrad genom förordningarna
1953:373, 1956:202, 1959:108 och 1960:337) om viss reglering av handeln
med fisk, m. in., vilken förordning gäller t. o. m. den 30 juni 1961,
är bestämmelser meddelade om handelsreglering -—- grundad på auktorisation
av s. k. producentföreningar — och om prisregleringsavgift på fisk.
Importen och exporten av fisk och fiskprodukter regleras med stöd av kungörelsen
den 14 mars 1947 (nr 82) angående allmänt importförbud samt
förordningarna den 5 juni 1953 (nr 372 och 374) angående reglering av införseln
av vissa slag av fisk och skaldjur resp. utförseln av vissa slag av
fisk och skaldjur m. m. Enligt sistnämnda förordningar, vilka likaså äger
giltig,het t. o. m. den 30 juni 1961, fordras i princip tillstånd av statens
jordbruksnämnd för import av fisk och fiskprodukter.

Genom beslut den 13 maj 1960 bemyndigade Kungl. Maj:t statens jordbruksnämnd
att — i huvudsaklig överensstämmelse med de grunder, som
angivits i propositionen 1960: 82 och i jordbruksutskottets utlåtande 1960:
21 — för tiden t. o. in. den 30 juni 1961 anordna reglering av priserna på
fisk samt av importen och exporten av fisk och skaldjur utav vissa slag
ävensom att dels förordna om upptagande av prisregleringsavgift på svenskfångad
fisk och importfisk enligt 5 och 8 §§ nyssnämnda förordning 1952:
320, dels enligt 12 § samma förordning meddela — såvitt angår täckande
av andra kostnader i samband med prisreglering på fisk än i jordbruksnämndens
centrala organisation uppkommande uppbörds- och kontrollkostnader
— närmare föreskrifter rörande användningen av medel, som
till jordbruksnämndens prisregleringskassa för fisk inflyter genom upp -

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1961

tagande av omförmälda prisregleringsavgifter m. in. I samma beslut föreskrev
Kungl. Maj :t, att medel, som inflyter vid upptagandet av införselavgifter
på färsk, kyld eller fryst filéad torsk, kolja, gråsej, vitiing eller
kungsfisk (rödfisk, uer) skulle av jordbruksnämnden — med den begränsning,
som anges i det följande — tillföras nämndens prisregleringskassa
för fisk att användas för med kassan avsedda ändamål. Vidare bemyndigades
jordbruksnämnden att av de medel, som innestår i prisregleringskassan
för fisk, till regleringsföreningarna pa fiskets omiade jämväl
under budgetåret 1960/61 utlämna lån för tillfällig finansiering av kreditförsäljningar
av fisk till utlandet på de villkor, som Kungl. Maj :t föreskrivit
genom beslut den 3 september 1954 och den 11 april 1958. Samtidigt
bemyndigades jordbruksnämnden att under budgetåret 1960/61 -— med
beaktande av vad i förenämnda proposition och utskottsutlåtande anförts
— till bestridande av i propositionen omförmälda eventuella tillskott till
kvalitetskontrollen av konserver samt av kostnaderna för kvalitetskontrollen
av andra fiskvaror än konserver — i den mån sistnämnda kostnader
icke kunde bestridas genom inflytande kontrollavgifter — använda ett belopp
av högst 50 000 kr. ur de genom upptagande av införselavgifter på fiskets
område för budgetåret 1960/61 inflytande eller dessförinnan influtna
medlen. Vidare bemyndigade Kungl. Maj :t jordbruksnämnden att för bestridande
av kostnaderna under budgetåret 1960/61 för den befattningshavare,
som har till uppgift att främja fiskexporten, disponera ett belopp av
högst 90 000 kr. från de genom upptagande av införselavgifter på fiskets
område för budgetåret 1960/61 inflytande eller dessförinnan influtna medlen.
Slutligen hemställde Kungl. Maj :t i samma beslut till fullmäktige i riksgäldskontoret
att i enlighet med riksdagens omförmälda beslut under budgetåret
1960/61 ställa garanti för lån i Sveriges kreditbank mot gängse ränta
åt Sydkustfisk, förening u. p. a., intill ett belopp av 2 000 000 kr. jämte ränta
och åt Västkustfisk, förening u. p. a., intill ett belopp av 3 000 000 kr. jämte
ränta.

Med stöd av Kungl. Maj :ts nyssnämnda beslut och enligt däri angivna
grunder har hittills under innevarande budgetår upprätthållits prisreglering
på fisk ävensom reglering av handeln med strömming samt av importen
och exporten av fisk. Enligt kungörelsen den 17 april 1959 (nr 111) om
införselavgift på vissa slag av filéad fisk har vidare t. o. in. den 30 juni
1960 vid införsel till riket av färska och frysta fiskfiléer av gråsej, kolja,
kungsfisk, torsk och vitiing utgått en avgift av 45 öre per kg av varans
nettovikt. Med stöd av kungörelsen den 27 maj 1960 (nr 343) om de högsta
införselavgifter, som statens jordbruksnämnd må bestämma i vissa fall,
har nämnda avgift fr. o. in. den 1 juli 1960, utgått med 36 öre per kg
av varans nettovikt för fryst filéad torsk, kolja, gråsej, vitiing och kungsfisk
vid införsel, som i tullhänseende är berättigad till områdesbehandling
enligt EFTA-konventionen, samt med 45 öre per kg såväl vid annan införsel
av sådan fryst filéad fisk, som nyss angivits, som för färsk och kyld filéad
dylik fisk, oberoende av det land, varifrån varan införes.

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1961

I en till jordbruksdepartementet den It februari 1961 inkommen skrivelse
har statens jordbruksnämnd framlagt förslag till reglering av priserna på
fisk under budgetåret 1961/62, in. in. Jordbruksnämnden erinrar därvid
om att Kungl. Maj :t genom beslut den 19 februari 1960 uppdragit åt nämnden
att — i anslutning till den i artikel 28 i EFTA-konventionen omförmälda
undersökningen av förhållandena i fråga om handeln med vissa slag av
fisk och andra marina produkter inom Europeiska frihandelssammanslutningen
— under samråd med representanter för fiskerinäringen och andra
därav berörda utreda frågan om utformningen av prisregleringssystemet på
fiskets område och därmed sammanhängande spörsmål samt att till Kungl.
Maj :t inkomma med därav föranledda förslag. För att biträda nämnden med
ifrågavarande utredningsarbete har sedermera en särskild utredningsman
tillkallats. Nämnden upplyser, att den i sin framställning inte tagit hänsyn
till sådana ändringar i fråga om handeln med fiskprodukter, som kan föranledas
av den nyss omförmälda undersökningen enligt artikel 28 i EFTAkonventionen,
eftersom undersökningen inte ännu slutförts.

Jordbruksnämnden anmäler vidare, att den berett representanter för
vederbörande fiskarorganisationer samt för fiskhandeln och industrien tillfälle
att framlägga sina synpunkter på frågan om de fortsatta regleringarna
på fiskets område. Överläggningar i ämnet har därjämte ägt rum med
jordbruksnämndens råd beträffande prisregleringsfrågor på fiskets område.
Slutligen har nämnden i de frågor, som berörts i skrivelsen, samrått med
fiskeristyrelsen, som därvid förklarat sig i princip biträda nämndens förslag.

II. Reglering av priserna på fisk m. m.
Nuvarande förhållanden

Innebörden av prisregleringen. Prisregleringarna på fisk har utformats i
viss man olika för, å ena sidan, väst- och sydkustens prisregleringsområden
och, å andra sidan, ostkustens prisregleringsområde. På väst- och sydkusten
innebär prisregleringarna, att jordbruksnämnden, efter överläggningai
med fiskarorganisationerna därstädes, fastställer minimipriser
på de viktigaste fiskslagen och därigenom möjliggör för fiskarna att utfå

lägst dessa priser för bl. a. den fisk, som säljes till färskkonsumtion inom
landet. Den fisk, som vid försäljning ej uppnår de sålunda fastställda minimipriserna
övertages och nyttiggöres av för ändamålet särskilt bildade
prisregleringsföreningar, på västkusten Västkustfisk, förening u. p. a., och
på sydkusten Sydkustfisk, förening u. p. a.

Föreningarnas nyttiggörande av denna fisk sker genom försäljning på
export — i färskt eller berett skick — eller inom landet för exempelvis framställning
av konserver och fiskmjöl. För verksamheten med omhändertagandet
av fisken erhåller föreningarna av jordbruksnämnden vissa i förväg
bestämda statliga bidrag, s. k. pristillägg, vilka tidigare — bortsett från

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1961

vissa inskränkningar beträffande exporten — utgått med visst belopp per
kg av föreningen övertagen fisk. Under senare ar har pi istilläggen i all
mänhet utgått i den formen, att ett fast belopp bestämts för prisregleringen
under året. I den mån detta belopp ej behövt tagas i anspråk för täckande
av utgifterna under året, har det tillförts prisregleringsföreningarnas
konjunkturutjämningsfonder. Anledningen till att jordbruksnämnden övergått
till att utbetala ett bestämt fast belopp för prisregleringen av fisk har
varit, att nämnden velat eftersträva, att prisregleringsföreningarna vid handhavandet
av verksamheten skall stimuleras till mera ekonomiska och långsiktiga
bedömanden. För den övertagna fisken utbetalar prisregleringsförening
till fiskaren ett pris, s. k. garantipris, vilket fastställes av föreningen
och bestämmes under hänsynstagande till beräknade försäljningsmöjligheter
och erhållna pristillägg för fisken. Garantipriset fastställes i förväg och ar
det pris, som fiskaren lägst kan påräkna för sina leveranser av fisk. Beträffande
de allmänna grunderna i övrigt för prisregleringarna på väst- och
sydkusten hänvisar nämnden till propositionerna 1946:232, 1948:48 och
1951:81.

Prisregleringen på ostkusten har fatt sin särskilda prägel av att
den knutits till den år 1935 genomförda handelsregleringen på strömming,
genom vilken fiskarnas ekonomiska föreningar på ostkusten (de s. k. auktoriserade
fiskförsäljningsföreningarna) erhållit ensamrätt att för återförsäljning
mottaga färsk strömming från fiskare. Genom denna ensamrätt bestämmer
de auktoriserade fiskförsäljningsföreningarna det pris, som strömmingen
skall betinga vid försäljning till olika ändamål.

Prisregleringen innebär, att jordbruksnämnden till Ostkustfisk, förening
u. p. a., (centralorganisation för de auktoriserade fiskförsäljningsföreningarna)
årligen utbetalar vissa statliga medel, s. k. prisutjämningsbidrag, att
användas såsom tillskott till de priser, som föreningarna erhåller vid försäljningen
av strömmingsfångster, som ej kan avsättas till färskkonsumtion
eller rökning inom landet. Prisutjämningsbidrag har i allmänhet fått åtnjutas
för färsk eller frusen exportströmming, saltströmming för den inhemska
marknaden (under år 1960 strömming, som avsättes för beredning av saltströmming
för inhemsk konsumtion) och färskströmming, vilken såsom
djurföda levereras till pälsdjursfarm. Till skillnad mot den prisreglering,
som upprätthålles på väst- och sydkusten, är prisregleringen på strömming
f. n. så utformad, att den enskilde fiskaren ej blir tillförsäkrad vare sig ett
av staten bestämt lägsta pris för den strömming, som avsättes på färskmarknaden
inom landet, eller ett fast pris (garantipris) för strömmingsöverskottet.
Ett bemyndigande för jordbruksnämnden att utvidga prisregleringen
till strömming, som användes för tillverkning av konserver eller
för beredning av kraftfoder, har under år 1960 icke tagits i anspråk.
Nämnden har ej heller utnyttjat rätten att genomföra prisreglering för
torsk på ostkusten norr om Blekinge enligt det på väst- och sydkusten gällande
systemet.

Kostnaderna för prisregleringarna täckes av medel, som

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1961

genom pi isreglerings- och införselavgifter tillföres den av jordbruksnämnden
förvaltade prisregleringskassan för fisk. Prisregleringsavgifter utgår
för såväl svenskfångad som importerad saltvattensfisk och upptages av
förstahandsköpare av fisk m. fl. För färsk, kyld eller fryst importfisk samt
för svenskfångad fisk, som ilandföres på västkusten, utgår prisregleringsavgift
f. n. på i huvudsak all fisk med undantag av skarpsill och de fiskslag,
varav filéer belagts med införselavgift. För svenskfångad fisk, som
ilandföres på syd- och ostkusten, uttages avgift endast på sill (strömming).
Fisk, som övertages av prisregleringsföreningarna på väst- och sydkusten,
är ej avgiftsbelagd liksom ej heller strömming på ostkusten, som säljes för
annat ändamål än färskkonsumtion eller rökning. Regleringsavgiften utgör
5 procent av inköpspriset för svenskfångad fisk, som ilandföres på
väst- och sydkusten, samt 4 öre per kg för på ostkusten ilandförd strömming.
För importfisk, som i samband med införsel säljes på kommunal
fiskauktion, är avgiften 5 procent av inköpspriset. Avgiften för annan importfisk
utgör för färsk, kyld eller fryst fisk 5 procent av värdet, beräknat
enligt 3 § tulltaxeförordningen, för saltad islandssill 4,7 öre per kg av nettovikten
samt för annan beredd importsill än islandssill 3,7 procent av
nyssnämnda värde. Avgiften på importfisk är så avvägd, att den i stort sett
motsvarar den avgift, som utgår för svenskfångad fisk. Införselavgift utgår,
såsom förut nämnts, på viss filéad fisk. Avgiften utgår fr. o. m. den
1 juli 1960 med 36 öre per kg av varans nettovikt för fryst filéad torsk,
kolja> gråsej, vitling och kungsfisk vid införsel, som i tullhänseende är berättigad
till områdesbehandling enligt EFTA-konventionen samt med 45
öre per kg såväl vid annan införsel av sådan fryst filéad fisk, som nyss
angivits, som för färsk och kyld filéad dylik fisk, oberoende av det land,
varifrån varan införes.

Prisregleringsföreningarnas behov av rörelsekapital täckes till
stor del av de medel, som tillförts föreningarnas konjunkturutjämningsfonder
genom bl. a. avvecklingen av vissa föreningarna tidigare beviljade
statslån. Föreningarna Västkustfisk och Sydkustfisk åtnjuter som förut
nämnts enligt beslut av 1960 års riksdag därutöver rätt att under innevarande
budgetår mot av riksgäldskontoret ställda garantier i Sveriges kreditbank
mot gängse ränta erhålla lån intill 3 000 000 resp. 2 000 000 kr.

Fångst- och prisutvecklingen m. m. Jordbruksnämnden lämnar i sin skrivelse
vissa uppgifter rörande utvecklingen inom saltsjöfisket av antalet
fiskare och fiskebåtar, fångst- och prisutvecklingen inom saltsjöfisket,
exporten och importen av fisk och fiskprodukter, fiskkonsumtionen inom
landet, prisutvecklingen för fiskets förnödenheter, lönsamheten inom fisket
samt det ekonomiska resultatet av statens hittillsvarande verksamhet i
fråga om prisregleringen av fisk.

Vad först angår antalet fiskare framgår av jordbruksnämndens uppgifter,
vilka såsom bilaga 1 torde få bifogas detta protokoll, att under år 1959

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1961

en fortsatt minskning skett av antalet yrkesfiskare på samtliga kuststräckor.
Minskningen, som utgör 1,7 procent, är påtagligt mindre än tidigare
under åren efter krigsslutet. På ostkusten, som under senare år uppvisat
den starkaste nedgången, har antalet yrkesfiskare under 1959 minskat med
endast 0,5 procent, medan motsvarande tal för syd- och västkusten är 2,5
resp. 2 procent. Totalantalet yrkesfiskare år 1959 anges till 9 350, vilket
är 31,5 procent lägre än antalet fiskare under förkrigsåren 1935—1939.
Även antalet binäringsfiskare har under år 1959 sjunkit något på ost- och
västkusten, medan för sydkusten redovisas en uppgång, som nara nog
exakt motsvarar minskningen av antalet yrkesfiskare på kuststräckan.

Av en utav jordbruksnämnden uppgjord tablå över antalet fiskebåtar,
vilken som bilaga 2 torde få fogas till detta protokoll, kan utläsas, att ä\en
under år 1959 på samtliga kuststräckor en fortsatt övergång skett till fiskebåtar
med allt större motorstyrka. Enligt tillgängliga uppgifter har år
1959 sammanlagt 72 av de i tablån redovisade fiskebåtarna med motorstyrka
över 200 hästkrafter utrustats med motorer överstigande 300 hästkrafter.
Av dessa båtar är 70 hemmahörande på västkusten och två i Blekinge.
Totalantalet däckade båtar med motor har år 1959 minskat på samtliga
kuststräckor och uppgick vid årsslutet till 2 973. En ökning kan däremot
noteras av totalantalet öppna båtar med motor.

I fråga om fångstutvecklingen anmäler jordbruksnämnden, att definitiva
uppgifter nu föreligger angående det svenska havsfiskets avkastning undei
år 1959. Enligt dessa uppgifter har fångstmängden uppgått till 268 miljoner
kg med ett förstahandsvärde av 171 miljoner kr. Denna avkastning är den
högsta dittills noterade till såväl kvantitet som värde och överstiger de tidigare
för år 1958 redovisade rekordsiffrorna med 30 miljoner kg och 16,7 miljoner
kr. För år 1960 kan fångstmängden, enligt hittills för nämnden tillgängliga
statistiska uppgifter, beräknas ligga i nivå med 1959 års kvantitet.
Fångstvärdet torde år 1960 däremot komma att överstiga fångstvärdet 1959
och uppgå till omkring 178 miljoner kr.

De gjorda beräkningarna i fråga om fiskets avkastning under år 1960 på
västkusten tyder på någon minskning av fångstmängden men en fortsatt
stegring av fångstvärdet. Fångstminskningen faller helt på västkustfiskarnas
direktlandningar i utlandet, som beräknas ha reducerats med omkring
16 miljoner kg, samtidigt som en ökning skett av de på västkusten ilandförda
kvantiteterna med ca 14 miljoner kg. Denna ökning utgöres i sin helhet
av sill. Nedgången av utlandslandningarna utgöres av minskade leveranser
av s. k. skrapfisk, medan de direktlandade sillkvantiteterna nugot
ökat jämfört med år 1959. Vad angår utlandslandningarna upplyser nämnden
vidare, att dessa under år 1960 mer än fördubblats, såvitt gäller Västtyskland
och Storbritannien, medan en kraftig nedgång skett av i Danmark
landade kvantiteter av i huvudsak s. k. skrapfisk. De senaste två
årens utveckling av sillfisket på västkusten belyses av att sillfångsterna
stigit från 81 resp. 84 miljoner kg åren 1957 och 1958 till 107 miljoner kg
år 1959 och kan beräknas uppgå till omkring 127 miljoner kg år 1960.
Västkustfiskets allt starkare inriktning på fiske efter sill — något som ägt

Kungi. Maj:ts proposition nr 50 år 1961

9

rum samtidigt som minskade fångster redovisas av fiskslag, varav import
måste vidtagas för att täcka efterfrågan inom landet — accentuerar enligt
nämnden fiskets beroende av avsättningsförhållandena på exportmarknaderna.
Nämnden framhåller, att denna utveckling ger anledning till viss
oro, enär man av allt att döma framdeles måste räkna med ökad konkurrens
på dessa marknader. Medan sillfisket på västkusten sålunda ökat, bär
under år 1960 fångsterna av makrill samt av olika slag av torskfiskar
minskat.

På sydkusten däremot redovisas för år 1960 väsentligt ökade fångster
av torsk, medan sillfisket varit i stort sett oförändrat. I fångstsiffrorna är
härvid — i likhet med tidigare år — inräknade även västkustfiskarnas
landningar på sydkusten. Sammanlagt uppgår fångstökningen på kuststräckan
till 16 procent och ökningen av förstahandsvärdet till 8 procent.
Fångstmängden på ostkusten beräknas under år 1960 ha minskat i större
grad än fångstvärdet. Nedgången beror på att strömmingsfångsterna väsentligt
minskat i förhållande till år 1959. Fångstutvecklingen sedan förkrigstiden
redovisas av nämnden i en särskild tablå, vilken såsom bilaga 3
torde få fogas till detta protokoll.

I likhet med år 1959 har fångstbegränsningar, såvitt avser prisreglerade
fiskslag, under år 1960 upprätthållits på västkustsill och makrill samt tidvis
även på sill på sydkusten. Också på strömming har under år 1960 tidvis
upprätthållits en viss fångstbegränsning.

Till belysande av fiskprisernas utveckling har jordbruksnämnden upprättat
en tablå över de genomsnittliga fiskarpriserna samt minimipriserna på
fisk under tiden juli 1956—september 1960. Priserna i denna tablå, vilken
såsom bilaga 4- torde få bifogas detta protokoll, avser västkustfisk av olika
slag, sill och torsk vid sydkusten ävensom partipriserna på strömming i
Stockholm, allt kvartalsvis. Beträffande den prisutveckling, som framgår
av tablån, anför jordbruksnämnden, att en jämförelse mellan priserna under
fjärde kvartalet 1959—tredje kvartalet 1960 och priserna under motsvarande
kvartal närmast föregående år ger vid handen, att för västkustens vidkommande
(uppgifterna avser försäljningen vid de större fiskauktionerna)
en genomgående höjning skett av det genomsnittliga fiskarpriset för all
fisk. Av de i tablån särskilt redovisade fiskslagen redovisas för sill och torsk
genomgående höjda priser på västkusten, medan för makrill en prisnedgång
skett under första och tredje kvartalen 1960. Fn prishöjning har däremot
skett under andra kvartalet, då säsongfisket (garn- och dörjfisket) efter
makrill bedrives. Denna prishöjning sammanhänger med alt fångstmängden
under säsongfisket minskat i förhållande till 1959 års redan låga nivå.
Även för västkusttorsk noterar nämnden minskade fångster under år 1960,
medan fångsterna av såväl vintersill som fladensill ökat rätt avsevärt. Den
kraftiga prishöjning på västkustsill, som trots fångstökningen uppnåtts under
första kvartalet 1960, torde enligt nämnden bero på att vintcrsillcn i
större omfattning än under år 1959 utgjorts av stor sill, som betingat högre
fiskarpriser.

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1961

Även på sydkusten redovisas för torsk höjda priser under år 1960, vilket
sammanhänger med att högre minimipriser upprätthållits på varan. Prisutvecklingen
på sydkustsill utvisar höjda priser utom under andra kvartalet
1960. Partinoteringarna på strömming i Stockholm har under de senast
redovisade fyra kvartalen legat över de noteringar, som gällt under motsvarande
kvartal nästföregående år. Även vid ostkusten i övrigt har partinoteringarna
under år 1960 i allmänhet hållits på en högre nivå än år 1959.

Minimipriserna undergick — bortsett från sedvanliga säsongmässiga variationer
beträffande västkustsill — ej några andra förändringar under det
gångna året än nyss berörda prishöjning på sydkusttorsk samt viss höjning
av priserna på fladensill och makrill.

I fråga om utrikeshandeln med fisk och fiskprodukter kan enligt jordbruksnämnden
konstateras, att såväl export- som importsiffrorna för år
1960 är högre än för år 1959. Exporten av fisk och fiskprodukter, inklusive
utrikes ilandföring, har under år 1960 överträffat tidigare års resultat och
beräknas ha utgjort 126,2 miljoner kg till ett värde av 86,2 miljoner kr.
Motsvarande siffror för år 1959 utgjorde 122,9 miljoner kg och 76,0 miljoner
kr. Exportökningen hänför sig till den kommersiella exporten av främst
färsk och fryst sill, medan utlandslandningarna minskat med 16,0 miljoner
kg och 3,3 miljoner kr. och uppgår till 66,0 miljoner kg och 30,5 miljoner
kr.

Importen av fisk och fiskprodukter har ökat från 47,0 miljoner kg och
105,1 miljoner kr. år 1959 till 47,9 miljoner kg och 111,1 miljoner kr. år
1960. En stark importökning kan konstateras av färsk och fryst fisk, främst
torskfiskar av olika slag och makrill, medan importen av saltad och kryddad
sill till följd av felslaget fiske nedgått betydligt. Importen av frysta
filéer, som under år 1959 minskade något, har under år 1960 återigen stigit
och uppgår till 5 051 ton, den högsta kvantitet, som hittills registrerats.
Stegringen utgöres huvudsakligen av koljafiléer, medan importen av torskfiléer
varit ungefärligen oförändrad. Beträffande utrikeshandeln med fisk
in. in. hänvisar jordbruksnämnden till en inom nämnden upprättad sammanställning,
vilken såsom bilaga 5 torde få fogas till detta protokoll.

I fråga om konsumtionen av fisk och fiskprodukter anför jordbruksnämnden,
att nämnden årligen företager konsumtionsundersökningar beträffande
fisk. Hittills tillgängliga uppgifter visar, att konsumtionen av
färsk och fryst fisk samt skaldjur under år 1960 ökat med ca 2 miljoner
kg, vilken ökning helt hänför sig till djupfrysta filéer. Däremot synes konsumtionen
av konserver och beredd fisk ha minskat i motsvarande grad, så
att den sammanlagda förbrukningen av fisk under år 1960 i stort sett ligger
på samma nivå som under år 1959. Nedgången i förbrukningen inom
varugruppen konserver och beredd fisk beror på att konsumtionen av saltsill
minskat. De förbrukade kvantiteterna av färsk och fryst vara beräknas
under år 1960 uppgå till sammanlagt 91 miljoner kg (landad vikt), medan
konsumtionen av beredd vara kan beräknas till 43 miljoner kg (produktvikt).
Nämnden framhåller dock, att materialet, som ligger till grund för

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1961

dessa beräkningar, är osäkert, bl. a. med hänsyn till att en del av lagerförändringarna
under år 1960 ännu ej är kända. Nämnden anmärker vidare, att
den efter slutförandet av nu pågående översyn av konsumtionsberäkningarna
torde komma att företaga viss uppjustering av de hittills redovisade konsumtionssiffrorna
beträffande fisk. Importens andel av färskkonsumtionen,
inklusive frysta varor, beräknas lia stigit från 26 procent år 1959 till 27
procent år 1960 och andelen frysta fiskfiléer (såväl importerade som beredda
inom landet) från 25 till 27 procent. Av konsumtionen av frysta fiskfiléer
svarar importen för omkring 55 procent mot 60 procent under år
1959. Konsumtionen av färska filéer kan — enligt vissa för nämnden tillgängliga
uppgifter — beräknas uppgå till drygt 40 procent av förbrukningen
av frysta filéer.

Konsumtionsutvecklingen för frysta fiskfiléer under senare år framgår av
följande sammanställning (filévikt, miljoner kg).

1954

1955

1956

1957

1958

1959

1960

(prel.)

Import (exklusive reexport) ..

1,7

4,0

4,3

3,2

4,5

4,3

5,0

Tillverkning inom landet ....

1,3

2,0

2,0

2,2

2,9

2,8

3,9

Summa

3,0

6,0

6,3

5,4

7,4

7,1

8,9

Lagerförändring ............

+0,5

+ 1,2

+0,3

—0,6

+0,1

—0,3

+0,4

Konsumtion

2,5

4,8

6,0

6,0

7,3

7,4

8,5

Av sammanställningen framgår, att under år 1960 en fortsatt ökning
skett av konsumtionen av frysta filéer. Importen av frysta filéer under år
1960 har till stor del bestått av torsk (2 095 ton) och i övrigt främst av kolja
och rödspätta. Den inhemska beredningen av frysta torskfiléer, avsedda för
försäljning inom landet, steg under år 1960 med 50 procent till drygt 3 500
ton. Härutöver har inhemska filéer beretts främst av sill (strömming). Beredningen
av frysta torskfiléer för inhemsk marknad har även under år
1960 främjats genom att föreningen Sydkustfisk av prisregleringsmedel utbetalat
ett visst prisutjämningsbidrag för att möjliggöra för fiskarna att
utfå de för färskmarknaden gällande minimipriserna för den torsk, som
levereras för ifrågavarande beredning.

Beträffande prisutvecklingen för fiskets olika förnödenheter framhåller
jordbruksnämnden, att det under det senaste året ej skett andra förändringar
än sådana, som orsakats av omsättningsskattens införande eller som
betingats av höjda arbetskostnader för reparationer etc. Härutöver har
emellertid prisstegringar inträffat på enstaka mindre betydande förnödenheter.
Vad angår förnödenheter, som ej beröres av omsättningsskatten och
som är av större betydelse för fisket, anför nämnden, att den genomsnittliga
noteringen på motorbrännolja (i 0-zon) för år 1960 var 22,8 öre per 1 mot
24,2 öre för år 1959. Motorbrännoljan betingar f. n. ett pris av 23 öre per 1
mot 23 och 26 öre vid samma tidpunkt år 1960 resp. år 1959. Priset på 45-kilos fisklådor har under år 1960 stigit från 2 kr. 65 öre till 3 kr. per låda.

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1061

Jordbruksnämnden anför vidare, att lönsamhetsutvecklingen inom fisket
varit föremål för undersökningar även under år 1960. Inom Svenska västkustfiskarnas
centralförbund har sålunda företagits vissa undersökningar
av bl. a. fladensill- och makrillfiskets lönsamhet för år 1959. Vidare har
statistiska centralbyrån för att belysa de relativa förändringarna av yrkesfiskarnas
inkomster och utgifter m. m. gjort vissa sammanställningar av
material, som hämtats ur yrkesfiskarnas självdeklarationer. Sammanställningarna,
som baserar sig på ett på modern samplingmetodik grundat urval
av yrkesfiskare, avser förhållandena åren 1952—1958. Materialet ger vid
handen, att det beräknade kontanta nettot av fisket under åren 1952—1957
i medeltal per yrkesfiskare genomgående ökat på södra öster sjö- och öresundskusten
samt för insjöfisket. För år 1958 redovisas en mindre tillbakagång
på södra östersjö- och öresundskusten men en fortsatt betydande uppgång
för insjöfisket. Nedgången på sydkusten beror helt på att ålfisket i
Skåne givit sämre utbyte än år 1957. För ostkusten noteras för år 1958 en
högre genomsnittlig bruttoinkomst och ökade kostnader, jämfört med år
1957, men ungefärligen samma nettoinkomst som detta år. För båtlagsfisket
på västkusten redovisas för år 1958 en fortsatt ej oväsentlig förbättring,
som till övervägande del kommit manskapslotterna till godo. Jämfört med
basåret 1952 redovisas för år 1958 en nettointäkt per båtlag, som är 50 procent
högre, medan motsvarande procenttal för bruttointäkten och kostnaderna
är 44 resp. 38.

Vad slutligen angår det ekonomiska resultatet av statens hittillsvarande
verksamhet i fråga om prisregleringen på fisk åberopar jordbruksnämnden
en inom denna upprättad tablå, vilken såsom bilaga 6 torde bifogas statsrådsprotokollet.
Av tablån framgår bl. a., att den 1 januari 1961 på den hittills
drivna prisregleringsverksamheten föreligger en behållning av 19,4 miljoner
kr., medan behållningen ett år tidigare utgjorde 17,1 miljoner kr. Utbetalningarna
under år 1960 av pristillägg och prisutjämningsmedel understiger
med 1,75 miljoner kr. summan av de under året influtna regleringsoch
införselavgifterna. Dessa uppgår till ca 4,9 miljoner kr., varav inemot
1,5 miljoner kr. utgöres av införselavgifter. Av tablån framgår vidare, att
på samtliga kuststräckor de totala utgifterna för prisregleringen överstiger
summan av de inom resp. områden sedan systemets införande influtna regleringsavgifterna.
Underskotten utgjorde den 1 januari 1961 i runda tal på
västkusten 2,9 miljoner kr., på sydkusten 1,1 miljoner kr. och på ostkusten
3,2 miljoner kr. I utgifterna har härvid inräknats även de medel, som ianspråktagits
ur prisregleringskassan för avvecklingen av vissa prisregleringsföreningarna
beviljade statslån.

Prisregleringsföreningarnas ekonomiska ställning betecknar jordbruksnämnden
som god. Omfattningen av föreningarnas verksamhet belyses enligt
nämnden genom storleken av de fiskkvantiteter, som föreningarna övertager.
För västkustens vidkommande har dessa kvantiteter under det senaste
decenniet varierat mellan 30 och drygt 40 miljoner kg med undantag
av åren 1956 och 1958, då den övertagna fångstmängden understeg 20 mil -

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1961

joner kg. På sydkusten har de övertagna kvantiteterna under 1950-talet varierat
mellan 4 och 6 miljoner kg. Avvikelser härifrån kan noteras dels för
år 1952, då den övertagna fångstmängden uppgick till hela 10,8 miljoner kg,
dels för år 1959, då kvantiteten nedgick till 2,8 miljoner kg. Under år 1960
har — såsom framgår av det följande — den på sydkusten övertagna fångstmängden
ytterligare minskat. Nedgången under de senaste två åren beror
hl. a. på att fångsterna av sydkustsill minskat och att överskotten av torsk
nära nog helt eliminerats på grund av en ökad beredning av frysta filéer.
De prisreglerade kvantiteterna strömming på ostkusten har under det senaste
decenniet varierat mellan 3,2 och 7,1 miljoner kg.

Enligt preliminära siffror har föreningen Västkustfisk år 1960 övertagit
lotalt 36,8 miljoner kg fisk (därav 35,0 miljoner kg sill och 0,8 miljoner kg
makrill) för 16,1 miljoner kr. Föreningen Sydkustfisk har år 1960 övertagit
2,1 miljoner kg sill för 0,6 miljoner kr. För jämförelsens skull kan nämnas,
att föreningen Västkustfisk år 1959 övertog totalt 31,0 miljoner kg fisk
(därav 27,6 miljoner kg sill, 1,3 miljoner kg gråsej och 0,9 miljoner kg
makrill) till ett förstahandsvärde av 12,7 miljoner kr. och föreningen Sydkustfisk
2,8 miljoner kg fisk för 0,8 miljoner kr. (därav 2,7 miljoner kg
sill för 0,7 miljoner kr.). I detta sammanhang bör enligt nämnden uppmärksammas
att, med hänsyn till den organisation, som genomförts beträffande
exporten till länder med centraliserad import, prisregleringsföreningarna
övertager även den fisk, som exporteras på sådana marknader. Av de
kvanliteter, som föreningarna övertager, exporteras normalt 85 å 90 procent.
Nämnden framhåller, att endast en mindre del av de av föreningarna
övertagna kvantiteterna därför kan betraktas som överskott i egentlig mening.
Föreningen Ostkustfisk har under år 1960 enligt preliminära beräkningar
prisreglerat 3,6 miljoner kg strömming, varav 1,8 miljoner kg exporterats,
mot under år 1959 5,4 resp. 3,9 miljoner kg.

Av de i det föregående redovisade siffrorna framgår enligt jordbruksnämnden,
att numera i huvudsak endast sill (strömming) övertages av föreningarna,
medan tidigare år utom sill också ganska betydande kvantiteter
av sydkusttorsk och av på västkusten landade torskfiskar inte fann avsättning
till gällande minimipriser. Till belysning härav anför nämnden, att
Västkustfisk under åren 1950—1959 i medeltal per år övertog ca 4,5 miljoner
kg annan fisk än sill och makrill, medan motsvarande kvantiteter för
åren 1958, 1959 och 1960 utgör 3,7, 2,6 och 1,0 miljoner kg. Bortfallet av

torsköverskottet på sydkusten sammanhänger — såsom tidigare berörts _

med utvecklingen av filéberedningen, som resulterat i alt fiskarna för all
under år 1960 levererad torsk kunnat utfå de fastställda minimipriserna.

Frågan om fortsatt prisreglering m. rn.

Jordbruksnämndens överläggningar med berörda parter. Som förut nämnts
bär jordbruksnämnden berett representanter för vederbörande fiskarorganisationer
samt för fiskhandeln och industrien tillfälle att framlägga sina
synpunkter på frågan om de fortsatta regleringarna på fiskets område.

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år i961

Beträffande vad som förekommit vid nyssnämnda överläggningar anför
jordbruksnämnden, att det från fiskarorganisationernas sida framhållits,
att behov föreligger av en fortsatt prisreglering på fisk efter i huvudsak
nuvarande grunder (innebärande bl. a. rätt för nämnden att, om förutsättningar
härför föreligger, medge, att prisregleringen må utvidgas till strömming
för foder- och konservändamål samt till på sydkusten ilandförd makrill,
horngädda och skrubba ävensom att prisreglering må genomföras för
torsk på ostkusten norr om Blekinge enligt det på väst- och sydkusten gällande
systemet).

Prisregleringsföreningarna Västkustfisk och Sydkustfisk har anhållit, att
de föreningarna tillerkända kreditgarantierna skall få åtnjutas även under
nästa budgetår.

Jordbruksnämnden meddelar även, att färskfiskhandeln, liksom tidigare,
i stort sett vitsordat lämpligheten av det nuvarande prisregleringssystemet
samt förordat en fortsatt prisreglering efter i huvudsak oförändrade grunder.
Ej heller konservindustrien eller saltsillhandeln har framlagt några
förslag till principiella ändringar av regleringarna på fiskets område. Från
såväl fiskgrossisthåll som från konservindustrien och saltsillhandeln har
dock framställts krav på vissa begränsningar i avgiftsbeläggningen for fisk.
Från grossisthåll har härvid — under hänvisning till den stigande behållningen
i prisregleringskassan för fisk — föreslagits, att prisregleiingsavgiften
på svenskfångad fisk och importfisk snarast sänkes från nuvarande
5 till 3 procent av inköpsvärdet, medan saltsillhandeln yrkat
på att regleringsavgiften för all saltsill slopas. Konservindustrien slutligen
har krävt, dels att regleringsavgiften skall hävas för råvaruinköp,
som sker för industriens behov, dels att införselavgiften för av industrien
importerade färska filéer av kolja och vitling skall avvecklas i samma
takt som sker i fråga om frysta filéer, som vid införsel är berättigade till
områdesbehandling enligt EFTA. Representanterna för fiskets organisationer
har i anslutning till nu nämnda yrkanden förklarat, att de med hänsyn
bl. a. till den avsedda undersökningen enligt artikel 28 i EFTA-konventionen
— ej vill tillstyrka, att någon begränsning sker i uttagandet av
avgifter på fiskets område.

Fiskerinäringens representanter har samtliga förordat en förlängning på
ett år av gällande förordningar om regleringarna på fiskets område.

I fråga om inställningen hos jordbruksnämndens råd beträffande prisregleringsfrågor
på fiskets område till de fortsatta regleringarna hänvisar
nämnden till ett vid sin skrivelse fogat protokoll. Av protokollet framgår
bl. a. att samtliga rådsledamöter med undantag för en ledamot uttalat sig
för att nämnden skall anhålla om bemyndigande att direkt ur prisregleringskassan
för fisk utbetala vissa medel (högst 250 000 kr. per år) för Centralnämndens
för fiskpropaganda verksamhet.

Jordbruksnämndens förslag. Enligt jordbruksnämndens mening föreligger
alltjämt behov av prisstöd för fiskarna. Nämnden anser därför att i av -

15

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1961

vaktan på de förslag, som kan framkomma med anledning av den pågående
utredningen om utformningen av prisregleringssystemet på fiskets område
— prisregleringsverksamheten bör bibehållas jämväl under budgetåret 1961/
62 och att den i stort sett bör handbas i enlighet med nu gällande grunder.
Hänsyn bar härvid dock, som redan nämnts, ej tagits till sådana ändringar
i fråga om handeln med fiskprodukter, som kan föranledas av den
i det föregående omförmälda undersökningen enligt artikel 28 i EFTA-konventionen.

\ad angår linansieringen av prisregleringen erinrar jordbruksnämnden
om att i propositionen 1960: 82 utan erinran från riksdagens sida uttalats,
att prisregleringen under innevarande budgetår i princip bör bedrivas så,
att medelsbehovet för att upprätthålla denna i huvudsak kan täckas av
till prisregleringskassan inflytande medel. Enligt uttalande i anslutning
härtill borde vidare — i avvaktan på resultatet av jordbruksnämndens omförmälda
utredning — prisregleringsavgifter under innevarande budgetår
kunna uttagas i den omfattning, som förekommit under de senare åren.
Av bilaga 6 till detta protokoll kan utläsas, att behållningen i prisregleringskassan
ökat ganska avsevärt under år 1960 — liksom under åren efter
år 1950 — så att den vid årsskiftet 1960/1961 utgjorde 19,4 miljoner kr.
Enligt nämndens mening är förhållandena på exportmarknaden dock alltjämt
sådana, att avsevärda medel i särskilda fall kan bli erforderliga vid
uppkommande avsättningssvårigheter eller för att täcka förluster vid kreditförsäljningar.
Även om i vissa avseenden en begränsning i avgiftsbeläggningen
för fisk sedermera kan komma att vidtagas efter överläggningai
med representanter för fiskerinäringen, bör därför nämndens bemyndigande
att upptaga regleringsavgifter i den omfattning, som förekommit
under de senare åren, bibehållas, i varje fall under nästa budgetår.

I detta sammanhang erinrar jordbruksnämnden också om att i propositionen
1956:86 uttalats, att det i fortsättningen borde ankomma på Kungl.
Maj:t att årligen efter förslag av jordbruksnämnden meddela föreskrifter
rörande den huvudsakliga användningen för det framförliggande budgetåret
av de införselavgifter, som ullages på vissa slag av färska och frysta
filéer. Enligt samma uttalande borde detta lämpligen ske i samband med
den sedvanliga framställningen beträffande fiskprisregleringen, varvid
nämndens förslag rörande den huvudsakliga dispositionen av ifrågavarande
medel skulle åtföljas av dels beräkningar rörande storleken av inflytande
införselavgifter under del framförliggande budgetåret, dels — i fråga om
såväl storleken som användningen av införselavgiftsmedlen — redovisning
av utfallet för tilländalupet år samt en reviderad beräkning för det löpande
åi et. Med anledning härav meddelar nämnden följande.

Under tiden t. o. in. den 31 december 1960 bar i införselavgifler influtit
ett sammanlagt belopp av omkring 7,2 miljoner kr. Av detla^belopp kommer
1,53 miljoner kr. på budgetåret 1959/60 och 0,6 miljoner kr. på innevarande
budgetår. Såsom nämnden framhållit i sin framställning angående
fiskprisregleringen för innevarande budgetår, föreligger av naturliga skäl
sloia svaiigheter all bedöma den fortsatta utvecklingen av importen av in -

16

Kungl Maj:ts proposition nr 50 år 1961

förselavgiftsbelagda filéer och därmed också storleken av de inkomster,
som framdeles kan komma att inflyta i form av införselavgifter. I namnda
skrivelse har den avgiftsbelagda filéimporten för innevarande budgetar ansetts
böra uppskattas till 3 200 ton. En reviderad beräkning med hansyn
bl a till hittills företagen import ger vid banden, att denna kvantitet
uppskattats för lågt och nu bör beräknas till 4 000 ton Motsvarande import
för nästa budgetår anser sig nämnden bora uppskatta till 4 oOO torn Med utgångspunkt
från eu införselavgift per kg filé för innevarande budgetar av
36 öre samt för nästa budgetår av 36 öre för första och 31,5 ore för andra
hälften av budgetåret skulle inkomsten av införselavgifter bil 1,4 nnlIjoner
kr för budgetåret 1960/61 och 1,5 miljoner kr. for budgetaret 1961/Ö2. Beräkningen
av beloppen har skett utan hänsyn till att avgiftsminskningen
ei berör den import, som sker från länder utanför frihandelsomradet, oc
även oberoende av om någon sänkning under nästa budgetar kommer att
ske av införselavgiften på färska filéer. Ifrågavarande import ar nämligen
av alldeles underordnad betydelse jämfört med importen av frysta tileei

från EFTA-länderna. ■

I enlighet med Kungl. Maj :ts beslut den 1/ april 19o9 och den 131 maj
1960 skall — i likhet med de medel, som inflyter genom upptagande av
prisregleringsavgifter — de under budgetåren 1959/60 och 1960/61 influtna
eller inflytande införselavgifterna med vissa begränsningar tillföras prisregleringskassan
för fisk att användas för med kassan avsedda andamal.
Begränsningarna innebär, att införselavgiftsmedel till vissa högsta belopp
må för ett vart av budgetåren disponeras till bestridande av kostnaderna
dels för befattningen som fiskexportrepresentant, dels för kvalitetskontroll
av fisk och fiskprodukter. De högsta belopp, som mihgt besluten far anvandas
för nyssnämnda ändamål, utgor for budgetaret 1959/60 45 000 resp.
35 000 kr. och för budgetåret 1960/61 90 000 resp. 50 000 kr. Av dessa medel
har under budgetåret 1959/60 ianspråktagits sammanlagt 60 962 kr. .12
öre varav 35 982 kr. 72 öre såsom bidrag till kostnaden för fiskexportrepresentanten
och återstoden eller 24 980 kr. 20 öre för kvalitetskontroll av fisk
och fiskprodukter. Under första hälften av innevarande budgetar har tor
resp. ändamål disponerats 40 839 kr. 14 öre och 18 276 kr. 57 öre.

Införselavgiftsmedel, som ej ianspråktages för nu angivna särskilda andamål,
skall enligt förenämnda beslut tillföras prisreglermgskassan för Esk.
Av den tidigare lämnade redogörelsen för det ekonomiska resultatet av den
prisreglerande verksamheten för år 1960 framgår, att de under året influtna
reglerings- och införselavgifterna ej helt åtgått för täckande av utgifterna
under året. I vad mån införselavgifterna använts för täckande av löpande
utgifter för prisregleringen eller ingår i prisregleringskassans behållning
kan dock ej anges, då — med den konstruktion prisreglermgskassan erhållit
__samtliga i kassan ingående medel måste betraktas såsom en enhet.

Detta gäller oberoende av att i bilaga 6 till denna skrivelse avräkning skett
av utgifterna för prisregleringen vid de olika kuststräckorna mot de pusre°''lenngsavgifter,
som influtit på vederbörande kuststräcka. Att så skett
ha''r berott därpå att man velat särskilt för varje kuststräcka redovisa det
ekonomiska resultatet av prisregleringsverksamheten.

Enligt jordbruksnämndens mening bör ej heller i fortsättningen åtskillnad
göras mellan de olika medel, som tillföres prisreglermgskassan för fisk,
i annan män än som kan föranledas av särskilda beslut angaende användningen
av införselavgiftsmedlen. Nämnden har senare i sin skrivelse föreslagit,
att dessa medel till ett belopp av högst 95 000 kr. skall få användas

17

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1961

till bestridande av kostnaderna under nästa budgetår för fiskexportrepresentanten
och till ett belopp av högst 50 000 kr. för kostnaderna under budgetåret
för kvalitetskontroll av fisk och fiskprodukter.

Under hänvisning till vad som sålunda anförts hemställer jordbruksnämnden,
att de för regleringsåret 1961/62 inflytande införselavgifterna —
med de begränsningar, som föranledes av bifall till nyssnämnda förslag —
skall enligt i huvudsak samma grunder som under innevarande budgetår få
disponeras för i första hand täckande av de löpande utgifterna för prisregleringens
upprätthållande.

Med hänsyn till omfattningen av prisregleringsverksamheten tillstyrker
jordbruksnämnden, att föreningarna Västkustfisk och Sydkustfisk även under
nästa budgetår till deras fulla belopp skall få disponera de krediter, för
vilka staten ställt garanti, samt att behållningen i prisregleringskassan för
fisk på de villkor, som fastställts av Kungl. Maj :t genom beslut den 3 september
1954 och den 11 april 1958, får användas för lån till prisregleringsföreningarna
för tillfällig finansiering av kreditförsäljningar av fisk till utlandet.

Vad angår förslaget från jordbruksnämndens råd, att möjlighet för nämnden
bör föreligga att direkt ur prisregleringskassan för fisk utbetala medel
för Centralnämndens för fiskpropaganda verksamhet, erinrar jordbruksnämnden
om att vissa rådsledamöter uttalat sig härför redan år 1959 i samband
med att vid behandlingen av regleringarna på fiskets område för budgetåret
1959/60 förslag väckts från färskfiskhandelns sida, att prisregleringsföreningarna
skulle givas tillstånd att till centralnämnden lämna medel
för fiskpropaganda, samt anför vidare.

Enligt uttalande i den av riksdagen godtagna propositionen 1959: 65 har
Kungl. Maj :t med anledning härav lämnat utan erinran ett förslag av jordbruksnämnden,
att hinder ej skulle föreligga för de i centralnämnden ingående
prisregleringsföreningarna att bidra till centralnämndens verksamhet
med belopp, som jordbruksnämnden godkänner. Erinras bör vidare, att
jordbruksutskottet sedermera i utlåtande 1960:21 i anledning av ett motionsvägen
väckt förslag av samma innehåll, som det nu föreliggande förslaget,
ansett motionen ej behöva föranleda någon riksdagens åtgärd, med
hänsyn till att enligt nyssnämnda uttalande av Kungl. Maj :t vederbörande
prisregleringsföreningar själva hade möjlighet att vid sin avvägning av prisregleringsmedlens
användande bedöma, i vilken utsträckning medel bör användas
för propagandaverksamhet.

Under hänvisning till sistnämnda uttalande vidhåller jordbruksnämnden
sin uppfattning, att medel för fiskpropaganda bör — liksom hittills
skett i vissa fall — lämnas av prisregleringsföreningarna med belopp, som
jordbruksnämnden godkänner, och således ej utgå direkt ur prisregleringskassan.

Såsom framgått av den tidigare redogörelsen utgår giltighetstiden för förordningen
1952: 320 om viss reglering av handeln med fisk, in. in., den 30
2 Biliang till riksdagens protokoll 1961. 1 samt. Nr 50

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1961

juni 1961. Jordbruksnämnden föreslår, att förordningen —■ i avvaktan på
resultatet av nämndens tidigare omförmälda utredning — förlänges att gälla
t. o. in. den 30 juni 1962. I detta sammanhang framhåller nämnden, att
näringsfrihetsrådet genom beslut den 14 juni 1960 lämnat de auktoriserade
fiskförsäljningsföreningarna på ostkusten fortsatt tillstånd att tills vidare
t. o. in. den 30 juni 1961 tillämpa av jordbruksnämnden meddelade föreskrifter
om förbud mot underskridande av partinoteringar och om minimirabatter
på färsk och frusen strömming. Nämnden upplyser, att den avser
att i skrivelse till näringsfrihetsrådet anhålla, att nyssnämnda tillstånd måtte
förlängas t. o. m. den 30 juni 1962.

Vad angår skyddet för avsättningen inom landet av fladensill erinrar
jordbruksnämnden om att den i sitt år 1953 avgivna förslag till regleringar
på fiskets område under budgetåret 1953/54 förklarade sig ha för avsikt
att, därest förhållandena icke föranleder till annat, under de närmaste åren
dels med stöd av kungörelsen den 6 maj 1949 (nr 179) om förbud mot försäljning
av islandssill under viss del av året upprätthålla förbud mot försäljning
av islandssill, dock längst t. o. m. utgången av september, dels inställa
importlicensgivningen för annan beredd sill än islandssill under den
tid, som försälj ningsförbudet var i tillämpning. Under senare år har ifrågavarande
åtgärder icke vidtagits. I princip anser nämnden, att sådana ingripanden
ej heller fortsättningsvis skall behöva ifrågakomma utan att de
bör kunna ersättas med bl. a. kvalitetsfrämjande åtgärder av beskaffenhet
att stärka fladensillens konkurrenskraft gentemot andra sillsorter.

III. Utrikeshandeln med fisk

Såsom framgår av den tidigare redogörelsen utgår giltighetstiden för förordningarna
angående reglering av in- och utförseln av vissa slag av fisk
och skaldjur den 30 juni 1961. Jordbruksnämnden föreslår —• i likhet med
vad den föreslagit i fråga om giltighetstiden för förordningen 1952: 320 —
att dessa förordningar förlänges att gälla t. o. m. den 30 juni 1962.

Vad angår tillämpningen av importregleringen erinrar jordbruksnämnden
om att i propositionen 1960:82 utan erinran från riksdagens
sida uttalats, att importregleringen under innevarande budgetår bör
anordnas i huvudsaklig överensstämmelse med de grunder, som jordbruksnämnden
ägt tillämpa under budgetåret 1959/60, därvid dock bör få företagas
de jämkningar, som kan bli erforderliga på grund av bestämmelserna
i konventionen angående upprättandet av Europeiska frihandelssammanslutningen
eller av åtaganden inom andra internationella organisationer.
Ifrågavarande grunder innebär enligt uttalande i propositionen 1948:
48, att importen av fisk skall begränsas i den omfattning, som är nödvändig
för prisregleringssystemets upprätthållande. Nämnden anför vidare följande.

19

Kungi. Maj:ts proposition nr 50 år 1961

Vid sin tillämpning av importregleringen har jordbruksnämnden, med
stöd av Kungl. Maj :ts bemyndiganden, från licenstvånget undantagit vissa
varuslag vid import från bl. a. OEEC-länderna och dollarområdet. Dessa
varuslag utgöres f. n. i huvudsak av helgeflundra, rocka och ål, filéer av
gråsej, kolja, kungsfisk, torsk och vitling, saltad islandssill och stor- och
vårsill, torkad fisk med undantag av spillånga, rökt fisk samt blötdjur och
kräftdjur utom hummer. Genom att licensfriheten vid införsel av kryddad
skarpsill och sardeller utsträckts att gälla tills vidare är nu också samtliga
fiskvaror hänförliga till kap. 16 i tulltaxan licensfria (sockersaltad eller
kryddad fisk, fiskkonserver m. m.). Vid import av övriga fiskslag har
nämnden begagnat sig av såväl individuella som generella importlicenser.
Systemet med generella licenser, som utgör ett förenklat licensförfarande,
innebär, att vara, som upptagits på denna licens, tills vidare kan införas
på samma villkor, som de licensfria varuslagen, under förutsättning att
fisken inköpts i fast räkning och att den ej heller införts vid direktlandning,
i vilket fall individuell licens erfordras. Till skillnad mot den individuella
licensen förlänges den generella licensen automatiskt men kan
hävas med mycket kort varsel. Systemet med generella licenser användes
f. n. vid import av flertalet ej licensfria fiskslag och av hummer. I annat
fall begagnas individuell licens, som innebär, att nämnden efter ansökan
medger importör rätt att under begränsad tid från visst land införa fiskvaror
av visst slag och till viss myckenhet eller värde. Kvantitativ importreglering
har under år 1960 i praktiken upprätthållits i huvudsak endast
av färsk och fryst sill, vissa torskfiskar samt beredd nordsjösill.

I frågor av allmänt intresse beträffande tillämpningen av importregleringen
av färska och frysta fiskvaror inhämtas synpunkter från ett av
nämnden inrättat organ, det s. k. fiskimportrådet, som består av särskilt
utsedda representanter för av importen berörda intressen, nämligen fiskare,
handel, beredare och konsumenter. I frågor angående importen av
saltsill sker vid behov samråd i särskild ordning med av saltsillimporten
berörda parter.

Vad angår den fortsatta tillämpningen av importregleringen av fisk tillstyrker
jordbruksnämnden, att regleringen anordnas i huvudsaklig överensstämmelse
med de grunder, som nämnden ägt tillämpa under innevarande
budgetår.

I detta sammanhang erinrar jordbruksnämnden om att nämnden i sin
regleringsskrivelse för budgetåret 1960/61 lämnat en kortfattad redogörelse
för den huvudsakliga innebörden av EFTA-konventionens bestämmelser
i fråga om fisk och fiskprodukter och i anslutning härtill anfört
några synpunkter på de problem, som uppkommer i anledning av konventionen.
Som en följd av EFTA-konventionens förpliktelser, har fr. o. in.
den 1 juli 1960 tullarna på fiskkonserver o. d. samt införselavgiften på
djupfrysta filéer av torsk, kolja, gråsej, vitling och kungsfisk sänkts med
20 procent vid införsel från länder anslutna till Europeiska frihandelssammanslutningen.
Vidare har som ett led i den successiva avvecklingen av de
kvantitativa importrestriktionerna fr. o. in. den 1 juli 1960 fastställts globalkontingenter
för sådana fiskvaror, för vilka EFTA-konventionens förpliktelser
i detta hänseende gäller och för vilka införsel ej kunnat ske
utan licens. De sålunda fastställda globalkontingenterna kan enligt niimn 2|

Bihang till riksdagens protokoll 1061. I samt. Nr SO

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1961

den — utom såvitt de gäller sill- och makrillfiléer — betecknas som rent
nominella, då under de senaste åren import av dylika varuslag medgivits
utan kvantitativ begränsning. Någon import av djupfryst sill- eller makrillfilé
har hittills icke aktualiserats.

Vad angår de indirekta verkningarna av den successiva avvecklingen
av tullskyddet erinrar jordbruksnämnden vidare om att Kemisk-tekniska
och livsmedelsfabrikanters förening (KeLiFa) i särskilda framställningar
till jordbruksdepartementet den It resp. 21 december 1959, vilka skrifter
remitterats till jordbruksnämnden för yttrande, anhållit, att fiskkonservoch
filéberedningsindustrien i Sverige genom ett system med fri import
och fri prisbildning för industriernas råvaror skulle beredas möjlighet att
konkurrera på lika villkor med motsvarande industrier i Danmark och
Norge. I sin regleringsskrivelse för budgetåret 1960/61 uttalade nämnden
med anledning härav, att den icke var beredd att före slutförandet av då
pågående överläggningar med berörda parter taga ställning till huruvida
och i vilken utsträckning ett tillmötesgående av önskemålen borde ske.
Nämnden upplyser, att överläggningarna sedermera har resulterat i temporära
lösningar närmast i anslutning till den avtrappning av tullskyddet,
som trädde i kraft den 1 juli 1960. I fråga om den sänkning av införselavgiften
på djupfrysta filéer, som då genomfördes, kunde vid överläggningarna
konstateras, att några åtgärder på grund härav icke påkallades.
Nämnden erinrar om att den svenska beredningen av frysta torskfiléer
också har — såsom i det föregående berörts — under år 1960 utvecklats
utomordentligt gynnsamt. Även för fiskkonservindustrien, som efter hand
modifierat sitt yrkande att avse endast rätt till fri råvaruimport, har frågan
kunnat temporärt lösas genom att industrien erhållit rätt att under
vissa förutsättningar under innevarande budgetår fritt importera fiskråvaror.
Nämnden framhåller dock, att konservindustrien i skrivelse till
nämnden den 9 december 1960 anhållit, att den nu medgivna rätten bör
utsträckas att i första hand gälla till den 1 januari 1962. I detta sammanhang
kan enligt nämnden anmärkas, att här ifrågavarande medgivande
för konservindustrien, som i praktiken endast inneburit, att prövningen av
importbehovet av färsk sill bortfallit, hittills icke torde ha medfört, att
större kvantiteter importerats för konservindustriens behov än som skulle
ha varit fallet vid en bibehållen licensprövning.

Enligt EFTA-konventionen skall den andra avtrappningen av tullskyddet
— såvida överenskommelse om acceleration icke träffas mellan medlemsländerna
— ske den 1 januari 1962, medan en uppräkning av globalkontingenternas
belopp skall genomföras redan fr. o. m. den 1 juli 1961.
Jordbruksnämnden förutsätter, att nämnden även under nästa budgetår
skall inom ramen för de allmänna bemyndigandena i fråga om fiskregleringen
kunna lösa de problem, som för de nyss berörda industrierna kan
uppkomma till följd av EFTA-konventionen och som sammanhänger med
gränsdragningen mellan »fiskvaror» och » industrivaror».

Jordbruksnämnden anmäler slutligen, att den hittills icke ansett sig böra

21

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1961

tillmötesgå önskemål från viss del av färskfiskhandeln om sänkning av införselavgiften
på färska filéer. Ej heller har nämnden velat f. n. bifalla den
nu gjorda framställningen från konservindustrien om sänkning av införselavgiften
för av industrien importerade färska filéer. Nämnden anser, att —
i enlighet med vad den anfört i sin regleringsskrivelse för budgetåret 1960/
61 — en justering av denna avgift emellertid bör ske, om så med hänsyn
till marknadsläget kan bedömas lämpligt.

I fråga om exportregleringen erinrar jordbruksnämnden om att
för export av fisk och fiskprodukter i princip fordras licens av nämnden enligt
Kungl. Maj:ts förutnämnda förordning 1953: 374. Om det faktiska läget
anför nämnden följande.

Fisk och fiskprodukter är emellertid upptagna bland de varuslag, som är
föremål för s. k. villkorlig exportfrilistning. Detta innebär, att de under
vissa förutsättningar tills vidare får exporteras utan särskild licens till bl. a.
OEEC-området. Bland de förutsättningar, som jordbruksnämnden uppställt
för frilistningen, märkes dels att den får utnyttjas endast av affärsföretag,
som är infört i svenskt firma-, förenings- eller aktiebolagsregister, dels att
fisk, som exporteras, skall vara inköpt enligt gällande bestämmelser om
reglering av handeln med fisk samt om prisreglering beträffande fisk, dels
att företag, som önskar utnyttja frilistningen, låter hos jordbruksnämnden
registrera en förbindelse att iakttaga de för licensfriheten uppställda
villkoren.

I sådana frågor om export av fisk och fiskprodukter, som är av intresse
för den svenska fiskerinäringen eller eljest av mera allmän betydelse, inhämtar
jordbruksnämnden uttalande från det s. k. fiskexportrådet. Härom
anför nämnden följande.

Fiskexportrådet består av representanter för de olika fiskexportintressena
— fiskarna, färskfiskhandlarna, salteriföretagen och konservindustrien
— på västkusten (Göteborgs och Bohus län samt Halland), sydkusten (Skåne
och Blekinge) samt ostkusten (de östra kustlandskapen i övrigt). Till
rådets sammanträden kallas jämväl statens fiskexportrepresentant.

Fiskexportrådet kallas av nämnden till sammanträde bl. a. för att utröna
olika exportönskemål inför förestående handelsavtalsförhandlingar, diskutera
fördelning mellan olika kustområden av redan erhållna kontingenter
för export till länder, där importen av fisk och fiskprodukter är centraliserad,
och rådgöra om olika möjligheter att främja och stödja fiskexporten i
allmänhet. Inom de på väst- resp. sydkusten lokalt inrättade s. k. exportnämnderna,
i vilka vederbörande kuststräckas exportintressen är allsidigt
företrädda, sker bl. a. en förberedande behandling av fiskexportrådets ärenden.
Upplysningsvis kan i detta sammanhang meddelas, att en sammanslagning
inom den närmaste tiden avses skola ske av de på västkusten inrättade
lokala organen för samarbetet mellan fiskerinäringens olika intressen
(exportnämnden, importnämnden och exportutskotten).

Jordbruksnämnden upplyser vidare, att exporten till länder med centraliserad
import ytterligare har centraliserats och f. n. sker i enlighet med en
den 25 november 1959 dagtecknad överenskommelse mellan Ostkustfisk,
centralförening u. p. a., Sydsvensk exportfisk, förening u. p. a., Västkust -

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1961

fisk, förening u. p. a., och Fiskkonservfabrikernas förening, ekonomisk förening,
ävensom Exportutskottet för färsk och fryst fisk och Exportutskottet
för svensk saltsill, som representanter för däri ingående här tidigare ej
nämnda företag. Överenskommelsen innebär, att all export av saltvattensfisk,
såväl färsk och fryst som beredd vara, däribland även konserver, till sådana
marknader, som jordbruksnämnden förklarar skola omfattas av centraliseringen,
skall förberedas och övervakas av ett affärsutskott för svensk
fiskexport med uppgift bl. a. att undersöka olika möjligheter för denna export
och att före avtalsförhandling avseende viss export behandla frågor,
som sammanhänger härmed, såsom kontingentfördelning, prispolitik m. m.,
ävensom att exportförhandlingarna skall ske genom en permanent förhandlingsdelegation
under ledning av en heltidsanställd exportchef. Beträffande
sammansättningen av affärsutskottet och förhandlingsdelegationen in. m.
anför nämnden följande.

Affärsutskottet består av åtta ordinarie ledamöter, varav fyra representanter
för rena fiskarintressen och fyra representanter för fiskhandel och
fiskkonservindustri, jämte en av jordbruksnämnden utsedd opartisk ordförande.
Förhandlingsdelegationen utgöres, förutom av exportchefen, av en
ledamot från envar av föreningarna Ostkustfisk, Sydsvensk exportfisk och
Västkustfisk. Vidare kan i delegationen ingå en representant även för annan
fiskhandel eller industri. Enligt överenskommelsen skall i regel avtal om export
för samtliga parter tecknas gemensamt, varvid såsom svensk kontraktspartner
skall stå någon av föreningarna Sydsvensk exportfisk, Västkustfisk
eller Fiskkonservfabrikernas förening. Om enighet i väsentlig fråga icke
kan nås inom affärsutskottet, t. ex. i fråga om fördelning av kontingent mellan
de olika parterna, skall frågan genom ordföranden i utskottet underställas
jordbruksnämnden för avgörande. Även beslut, som i annan ordning
meddelas enligt bestämmelserna i överenskommelsen, skall av part kunna
överklagas hos jordbruksnämnden, därest beslutet avser fråga av principiell
art eller eljest är av större praktisk eller ekonomisk betydelse.

Jordbruksnämnden anmäler, att den i anslutning till nyssnämnda överenskommelse
har föreskrivit, att exportlicens till centraliserade marknader
för fisk, som avses i överenskommelsen, endast beviljas för sådan export,
som sker i enlighet med överenskommelsen. Exportlicens utställes, för affärsutskottets
räkning, antingen på föreningen Sydsvensk exportfisk eller
på föreningen Västkustfisk eller på Fiskkonservfabrikernas förening.

Jordbruksnämnden upplyser vidare, att allmänt har stadgats skyldighet
för de i affärsutskottet ingående föreningarna att tillse att allas berättigade
intressen av att deltaga i exporten blir tillgodosedda och att exporten, om
det befinnes nödvändigt, fördelas mellan exportörerna enligt grunder, som
fastställes av nämnden. Vidare har förutskickats, om nämnden så finner
angeläget, att möjligheter skall öppnas för exportörerna att inbördes tävla
om exportleveranserna (exempelvis genom särskilda exportauktioner).

Behovet av ett organ, motsvarande det s. k. fiskexportrådet och av en centralisering
av fiskexporten, såvitt gäller länder med centraliserad import,
har enligt jordbruksnämnden även under det gångna året dokumenterats
vid upprepade tillfällen. Enligt nämndens mening är det erforderligt, om

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år i961

23

exportmöjligheterna skall kunna rationellt tillvaratagas, att exporten även i
fortsättningen regleras i den omfattning, som nu sker. I princip synes någon
ändring ej heller vara påkallad i fråga om exportfrilistningen på fiskområdet.
Jordbruksnämnden förutsätter emellertid, att nämnden skall vara oförhindrad
att i de allmänna frilistningsvillkoren vidtaga de förenklingar, som
befinnes kunna lämpligen genomföras.

Jordbruksnämnden erinrar vidare om att Kungl. Maj :t genom förutnämnda
beslut den 13 maj 1960 bemyndigat nämnden att för bestridande av kostnaderna
under budgetåret 1960/61 för den befattningshavare, som har till
uppgift att främja fiskexporten, disponera ett belopp av högst 90 000 kr.
från de genom upptagande av införselavgifter på fiskets område för samma
budgetår inflytande eller dessförinnan influtna medlen. Befattningen som
fiskexportrepresentant har inrättats genom Kungl. Maj:ts beslut
den 23 oktober 1952 och har av den nuvarande representanten innehafts
sedan den 1 december 1952. Befattningshavaren är sedan den 1 januari
1955 stationerad i Bonn. Beträffande kostnaderna för befattningen anför
nämnden följande.

Kostnaderna för befattningen har uppgått för budgetåret 1957/58 till
76 745 kr., för budgetåret 1958/59 till 78 163 kr. och för budgetåret 1959/
60 till 79 663 kr. Enligt Kungl. Maj:ts beslut den 22 april 1960 skall till den
nuvarande fiskexportrepresentanten, räknat fr. o. m. den 1 januari 1960,
tills vidare utgå dels arvode med belopp motsvarande lön enligt löneklass
A 24, ortsgrupp 5, statens allmänna avlöningsreglemente, dels prisutjämningstillägg
med 32 100 kr. för år, dels ock ersättning för vad befattningshavaren
visar sig ha utgivit för bibehållande under förordnandet som fiskexportrepresentant
av sin rätt till pension i Svenska personal-pensionskassan
(SPP), dock högst 6 000 kr. för år. De nu bestämda löneförmånerna medför
för budgetåret 1961/62, jämfört med budgetåret 1959/60, en merkostnad,
såvitt nu kan beräknas, av något över 4 000 kr.

Behov av en befattning med uppgift att främja den svenska fiskexporten
föreligger enligt jordbruksnämndens mening även för tiden efter utgången
av innevarande budgetår. Enligt vad nämnden har inhämtat, delas denna
uppfattning av vederbörande fiskeriorganisationer och av övriga företrädare
för den berörda fiskerinäringen. I detta sammanhang anmäler nämnden,
att inom fiskexportrådet nyligen väckts förslag om översyn av den för
tiskexportrepresentanten gällande instruktionen. I den mån sedermera
företagen översyn av instruktionen påkallar ändring härav, avser nämnden
att i särskild ordning inkomma med förslag till sådan ändring.

Enligt jordbruksnämndens mening bör — med hänsyn till de ökade löneförmånerna
för fiskexportrepresentanten samt till sannolika stegringar
i rese- och levnadskostnaderna i olika länder ävensom till önskvärdheten
av alt en viss marginal reserveras till bestridande av kostnaderna för de
längre resor, som kan visa sig erforderliga — anslagsbehovet för fiskexportrepresentanten
för budgetåret 1961/62 beräknas till något högre belopp än
det för innevarande budgetår anvisade eller till, förslagsvis, 95 000 kr.

24

Kungl. Maj.ts proposition nr 50 år 1961

Nämnden hemställer på grund av vad i det föregående anförts, att bemyndigande
erhålles att under nästa budgetår för bestridande av kostnaderna
för fiskexportrepresentanten använda ett belopp av högst 95 000 kr. av de
för budgetåret 1961/62 inflytande eller dessförinnan influtna införselavgiftsmedlen
på fiskets område.

Jordbruksnämnden framlägger härefter förslag om bestridandet av kostnaderna
för kvalitetskontroll av fisk och fiskprodukter.
Inledningsvis anför nämnden.

Genom förutnämnda beslut den 13 maj 1960 har Kungl. Maj:t föreskrivit,
att till bestridande av ett eventuellt tillskott till konservkontrollen samt
av sådana kostnader för kvalitetskontrollen av andra fiskvaror än konserver,
som icke kan täckas genom inflytande kontrollavgifter, skall få tagas
i anspråk ett belopp av högst 50 000 kr. ur de för budgetåret 1960/61 inflytande
eller dessförinnan influtna införselavgiftsmedlen på fiskets område.

Kvalitetskontrollen av fisk och fiskprodukter är dels obligatorisk, dels
frivillig. Den obligatoriska kontrollen omfattar saltad och torkad fisk, fiskkonserver
samt fiskfiléer, allt avsett för export, ävensom för försäljning
på hemmamarknaden avsedd salt strömming. Den av jordbruksnämnden
inrättade frivilliga kontrollen omfattar på sydkusten färsk och fryst torsk
och sill, som blir föremål för centraliserad export, ävensom likaledes på sydkusten
framställda fiskfiléer, avsedda för försäljning inom landet. Den frivilliga
kontrollen inbegriper vidare på västkusten saltad fladensill och höstsill,
som försäljes på den inhemska marknaden. Under åren 1959 och 1960
har den frivilliga kontrollen utvidgats att omfatta även färsk strömming på
ostkusten.

Enligt jordbruksnämndens uppfattning är den kvalitetskontroll, som
f. n. upprätthålles på svenska fiskvaror, behövlig för att varorna skall kunna
hävda sig på marknaden.

Vad angår finansieringen av konservkontrollen erinrar jordbruksnämnden
om att enligt uttalanden i propositionen 1957:88 tillskott av statliga
medel ej vidare skulle erfordras, sedan 20 000 kr. tillförts en i propositionen
omförmäld buffertfond hos Svenska konservkontrollens råd. Efter framställningar
härom av jordbruksnämnden har emellertid — med hänsyn bl. a.
till de svårigheter, som föreligger att i förväg beräkna inkomster och utgifter
för konservkontrollen — genom Kungl. Maj :ts bemyndiganden möjligheter
erhållits att under de senaste tre budgetåren vid behov använda
statsmedel för finansieringen av denna kontroll. Dessa bemyndiganden har,
anför nämnden, dock ej behövt utnyttjas. Vid en fortsatt normal export
synes det nämnden att kostnaderna för kontrollen fram till den 1 juli 1962
i sin helhet skall kunna täckas av nu utgående avgifter. Då emellertid —
såsom förut berörts — svårigheter föreligger att beräkna de framtida inkomsterna
och utgifterna i verksamheten och anspråk kan komma att ställas
på ytterligare medel för att möta ej förutsedda behov, anser nämnden,
att även nästa budgetår möjlighet bör finnas att kunna använda statsmedel
för konservkontrollens finansiering. I detta sammanhang anmäler nämnden,
att frågan om den fortsatta organisationen av konservkontrollen är

25

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1961

föremål för överväganden med anledning av att Svenska institutet för konserveringsforskning
nyligen uppsagt samarbetsavtalet med konservkontrollens
råd.

Kvalitetskontrollen av andra fiskvaror än konserver utövas av kontrollpersonal,
som är direkt underställd jordbruksnämnden. För att bestrida
kostnaderna för denna kontroll — utom såvitt avser kontroll av salt strömming
på hemmamarknaden — upptages avgifter av den, som begärt kontrollens
utförande. Beträffande kostnadstäckningen i övrigt anför jordbruksnämnden.

Dessa avgifter förslår totalt sett ej till att täcka kostnaderna för kontrollen.
För budgetåret 1959/60 har sålunda inkomsterna av löpande kontrollavgifter
understigit utgifterna för kvalitetskontrollen med i runt tal
32 000 kr. Under åren därförut har underskotten varierat mellan omkring
11 000 och 32 000 kr. Under första hälften av innevarande budgetår har för
kvalitetskontrollen — utöver influtna kontrollavgifter — ianspråktagits ett
belopp av ca 18 000 kr. För återstoden av innevarande budgetår kvarstår
då av anvisade införselavgiftsmedel omkring 32 000 kr., som enligt nämndens
mening torde förslå till bestridande av kostnaderna för kontrollen.

För budgetåret 1961/62 saknas enligt jordbruksnämnden möjlighet att
med någon större grad av säkerhet beräkna det tillskott, som utöver kontrollavgifterna
erfordras för kvalitetskontrollens fullgörande. Storleken av
detta tillskott är nämligen beroende av bl. a. omfattningen av den export,
som blir föremål för kvalitetskontroll. För att kunna bestrida kostnaderna
för kontrollen under nästa budgetår anser sig nämnden böra räkna med
att minst samma tillskott av statliga medel kan komma att erfordras som
det för innevarande budgetår anvisade. Hänsyn har härvid tagits till att
— såsom tidigare berörts -— medel kan behöva tillskjutas också för finansieringen
av konservkontrollen. Jordbruksnämnden hemställer därför om bemyndigande
att under nästa budgetår för kvalitetskontrollens genomförande
använda ett belopp av högst 50 000 kr. av de för budgetåret 1961/62 inflytande
eller dessförinnan influtna införselavgiftsmedlen på fiskets område.

IV. Departementschefen

Avkastningen av det svenska havsfisket har under de senaste åren stigit
betydligt. Enligt nu tillgängliga definitiva uppgifter utgjorde totalfångsten
för år 1959 omkring 268 miljoner kilogram med ett värde av 171 miljoner
kronor. Denna avkastning var den högsta dittills noterade till såväl kvantitet
som värde och översteg 1958 års fångst med 30 miljoner kilogram och
16,7 miljoner kronor. Beträffande år 1960 beräknar statens jordbruksnämnd,
att fångstmängden kommer att ligga i nivå med 1959 års kvantitet. Fångstvärdet
torde emellertid komma att överstiga 1959 års värde och uppgå till
omkring 178 miljoner kronor. Samtidigt med fångstökningen år 1959 har
antalet yrkesfiskare fortsatt att minska och en övergång till större båtar

26 Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1961

och kraftigare motorer i båtarna ägt rum. Nedgången i antalet yrkesfiskare
har emellertid varit påtagligt mindre än tidigare under åren efter andra
världskriget. Antalet binäringsfiskare har sedan krigsslutet i allmänhet
minskat varje år men under år 1959 totalt sett varit i huvudsak oförändrat.

Anmärkningsvärd är den under åren 1959 och 1960 inträffade kraftiga
ökningen av sillfisket på västkusten. Belysande för de två senaste årens
utveckling är att västkustfiskarnas sillfångster stigit från 81 respektive
84 miljoner kilogram åren 1957 och 1958 till 107 miljoner kilogram år 1959
och till omkring 127 miljoner kilogram år 1960 enligt jordbruksnämndens
uppskattning. Västkustfiskets allt starkare inriktning på fiske eller sill, vilken
till större delen avsättes på exportmarknaden, har agt rum samtidigt
som minskade fångster redovisas av fiskslag, varav import måste vidtagas
för att täcka efterfrågan inom landet. På sydkusten redovisas däremot för
år 1960 väsentligt ökade fångster av torsk, medan sillfisket varit i stort sett
oförändrat. På ostkusten beräknas fångsterna ha minskat under år 1960 på
grund av en väsentlig nedgång i strömmingsfisket.

Priserna till fiskare har under de tre första kvartalen 1960 i allmanhet
varit högre än under motsvarande kvartal år 1959. I fråga om priserna på
fiskets förnödenheter har under det sistlidna året i huvudsak ej skett andra
förändringar än sådana, som orsakats av omsättningsskattens införande eller
betingats av höjda arbetskostnader för reparationer m. m.

Såväl exporten som importen av fisk och fiskprodukter har ökat under år
1960. Exportökningen hänför sig till den kommersiella utförseln av främst
färsk och fryst sill, medan direktlandningarna i utrikes hamnar minskat.
Importökningen berör i första hand färsk och fryst fisk, främst torskfiskar
av olika slag och makrill, medan importen av saltad och kryddad sill nedgått
betydligt. Införseln av frysta filéer, som minskade något under år
1959, har under år 1960 återigen stigit och var under sistnämnda år större
än någon gång tidigare. Konsumtionen inom landet av fisk och fiskprodukter
under sistlidna år har enligt jordbruksnämndens uppskattningar ökat
beträffande djupfrysta filéer men minskat i motsvarande grad i fråga om
saltsill, varför den sammanlagda förbrukningen legat på samma nivå som
under år 1959.

Såsom förut anförts har Kungl. Maj:t genom beslut den 19 februari 1960
uppdragit åt jordbruksnämnden att — i anslutning till viss i artikel 28
EFTA-konventionen omförmäld undersökning — under samråd med representanter
för fiskerinäringen och andra därav berörda utreda frågan om
utformningen av prisregleringssystemet på fiskets område och därmed sammanhängande
spörsmål samt att till Kungl. Maj :t inkomma med därav föranledda
förslag. Eftersom nämnda undersökning ännu inte slutförts, har
jordbruksnämnden i sin förevarande framställning inte kunnat taga hänsyn
till sådana ändringar i fråga om handeln med fiskprodukter, som undersökningen
kan föranleda.

27

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1961

Behov av fortsatt prisstöd för fiskarna föreligger, såsom jordbruksnämnden
framhållit, såvitt nu kan bedömas även för nästa budgetår. P r i s r e gleringsverksamheten
torde därför böra bibehållas också under budgetåret
1961/62. I avbidan på resultatet av jordbruksnämndens nyssnämnda
utredning torde därvid prisregleringen böra handhavas i huvudsak på samma
sätt som hittills, d. v. s. i stort sett i enlighet med de uttalanden i ämnet som
gjorts av föredragande departementschefen i propositionen 1951: 81.

Prisregleringen är för närvarande grundad på förordningen den 30 maj
1952 (nr 320) om viss reglering av handeln med fisk, m. in. Giltighetstiden
för denna utgår den 30 juni 1961. I avvaktan på resultatet av jordbruksnämndens
utredning bör förordningen förlängas och erhålla fortsatt giltighet
till och med den 30 juni 1962.

Av den redogörelse, som jordbruksnämnden lämnat rörande kostnaderna
för upprätthållandet av prisregleringen, framgår att utbetalningarna
av pristillägg och prisutjämningsmedel för år 1960 — liksom för åren 1951
—1959 — rätt avsevärt understiger summan av de under året influtna reglerings-
och införselavgifterna. Behållningen av prisreglerings- och införselavgiftsmedel
uppgick den 1 januari 1961 till 19,4 miljoner kronor mot 17,1
miljoner kronor vid ingången av år 1960.

I anslutning till vad jag nyss anfört, torde prisregleringen även under budgetåret
1961/62 i princip böra bedrivas så, att medelsbehovet för att upprätthålla
den i huvudsak kan täckas av till prisregleringskassan inflytande
medel. I avbidan på jordbruksnämndens omförmälda utredning synes därför
bemyndigandet för nämnden att upptaga regleringsavgifter även för
nästa budgetår böra bibehållas i den omfattning, som förekommit under de
senare åren.

I likhet med vad som gäller för innevarande budgetår bör enligt min mening
inte heller under nästa budgetår hinder möta att — under särskilda
förhållanden och på de villkor, som fastställes av Kungl. Maj :t —- använda
behållningen i prisregleringskassan för 1 å n till prisregleringsföreningarna
på fiskets område för tillfällig finansiering av kreditförsäljningar på export.
Jag tillstyrker vidare jordbruksnämndens förslag, att prisregleringsföreningarna
skall få disponera de krediter, för vilka staten ställt garanti,
till deras fulla belopp jämväl under budgetåret 1961/62.

Vad jordbruksnämnden anfört rörande skyddet för avsättningen inom
landet av f 1 ad e n s i 11 föranleder ej någon erinran från min sida. I princip
synes sålunda under nästa budgetår förbudet mot försäljning av islandssill
under viss del av året ej böra upprätthållas och ej heller synes under
samma tid importliccnsieringen av annan beredd sill än islandssill böra inställas.
I stället bör, såsom jordbruksnämnden föreslagit, dessa ingripanden
ersättas med kvalitetsbefrämjande åtgärder av beskaffenhet att stärka fladensillens
konkurrenskraft gentemot andra sillsorter.

Regleringen av importen och exporten av fisk in. m. sker
för närvarande med stöd av bland annat förordningarna den 5 juni 1953 an -

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1961

gående reglering av införseln av vissa slag av fisk och skaldjur (nr 372)
samt angående reglering av utförseln av vissa slag av fisk och skaldjur m. m.
(nr 374). Båda förordningarnas giltighetstid utgår den 30 juni 1961.

Även för nästa budgetår torde, såsom jordbruksnämnden föreslagit, importregleringen
böra anordnas i huvudsaklig överensstämmelse med de
grunder, som nämnden ägt tillämpa under innevarande budgetår, varvid
nämnden i likhet med förhållandet under nämnda år bör få företaga de
jämkningar, som kan bli erforderliga på grund av bestämmelserna i konventionen
angående upprättandet av Europeiska frihandelssammanslutningen
eller av åtaganden inom andra internationella organisationer. I avbidan
på resultatet av jordbruksnämndens förut nämnda utredning torde
sålunda giltighetstiden för införselförordningen (1953: 372) böra förlängas
till och med den 30 juni 1962.

Med utgångspunkt från jordbruksnämndens beräkning av de medel, som
genom uttagande av införselavgifter å frysta och färska filéer av gråsej,
kolja, kungsfisk, torsk och vitling kan komma att inflyta under budgetåret
1961/62, torde inkomsterna av införselavgifterna för närvarande kunna
uppskattas till ett belopp av omkring 1,5 miljoner kronor. Jag kan ansluta
mig till nämndens förslag, att de för budgetåret 1961/62 inflytande
införselavgiftsmedlen disponeras på i huvudsak samma sätt som prisregleringsavgifterna
och sålunda i första hand användes för att täcka de löpande
utgifterna för prisregleringens upprätthållande.

Regleringen av exporten av fisk på marknader med centraliserad import
bör under budgetåret 1961/62 handhavas i enlighet med de för denna export
nu gällande allmänna grunderna. Likaså bör regleringen av exporten
till övriga marknader jämväl under nästa budgetår ordnas efter i huvudsak
de grunder, som följts under innevarande budgetår. I enlighet härmed
bör även utförselförordningen (1953: 374) ges förlängd giltighet till och
med den 30 juni 1962.

För budgetåret 1960/61 har medgivits, att till kostnaden för en befattning
som fiskexportrepresentant får tagas i anspråk ett belopp
av högst 90 000 kronor från de för budgetåret 1960/61 genom upptagande
av införselavgifter på fiskets område inflytande eller dessförinnan
influtna medlen. Kostnaderna för befattningen bör, såsom jordbruksnämnden
föreslagit, även för budgetåret 1961/62 utgå ur de införselavgiftsmedel,
som upptages eller upptagits på fiskets område. Till täckande av nämnda
kostnader torde för nästa budgetår med hänsyn till höjda löneförmåner
och stegrade rese- och levnadskostnader i enlighet med jordbruksnämndens
förslag böra beräknas ett något högre belopp än för innevarande budgetår
eller högst 95 000 kronor.

För budgetåret 1960/61 har medgivits, att till bestridande av ett eventuellt
tillskott till kostnaderna för konserv kontrollen samt av
sådana kostnader för kvalitetskontrollen av andra fiskvaror
än konserver, som inte kan täckas genom inflytande kontrollavgif -

29

Kungl. Maj.ts proposition nr 50 år 1961

ter, får tagas i anspråk ett belopp av högst 50 000 kronor ur de för nämnda
budgetår inflytande eller dessförinnan influtna införselavgiftsmedlen
på fiskets område.

För finansieringen av konservkontrollen skall enligt uttalanden i propositionen
1957:88, vilka lämnats utan erinran av riksdagen, tillskott av
statsmedel ej vidare erfordras, sedan 20 000 kronor tillförts en i propositionen
omförmäld buffertfond. På grund av inträffade och befarade exportsvårigheter
medgav emellertid riksdagen åren 1958, 1959 och 1960 beträffande
ettvart av budgetåren 1958/59—1960/61 ett avsteg från sagda
princip. Kungl. Maj :t har sålunda bland annat bemyndigat jordbruksnämnden
att använda vissa statsmedel för finansieringen av konservkontrollen.
Bemyndigandena att använda statsmedel som tillskott till konservkontrollen
har hittills ej behövt utnyttjas.

Även om inflytande kontrollavgifter i konservkontrollverksamheten jämte
i buffertfonden innestående medel beräknas kunna täcka konservkontrollkostnaderna
fram till den 1 juli 1962, anser jordbruksnämnden —
med hänsyn till svårigheterna att beräkna de framtida inkomsterna och
utgifterna i verksamheten — att möjlighet bör finnas att även under nästa
budgetår vid behov använda statsmedel för finansieringen av konservkontroll.
De medel, som under nästa budgetår kommer att erfordras för
kvalitetskontroll av andra fiskvaror än konserver utöver vid sistnämnda
kontroll inflytande kontrollavgifter, har jordbruksnämnden beräknat till
samma belopp som för 1960/61 eller högst 50 000 kronor. Nämnden har
i detta belopp även inräknat de medel, som kan behöva tillskjutas för finansieringen
av konservkontrollen.

Med hänsyn till det anförda finner jag mig böra förorda, att till bestridande
av eventuellt erforderligt tillskott till konservkontrollen samt av
sådana kostnader för kvalitetskontrollen av andra fiskvaror än konserver,
som inte kan täckas genom inflytande kontrollavgifter, skall få tagas i anspråk
ett belopp av högst 50 000 kronor ur de för budgetåret 1961/62 inflytande
eller dessförinnan influtna införselavgiftsmedlen på fiskets område.
Såsom jag framhöll vid anmälan av propositionen 1958: 71 förutsätter
jag emellertid, att även i fortsättningen vid export av normal omfattning
kostnaderna för konservkontrollen i sin helhet skall täckas genom
kontrollavgifterna och att avgifterna skall höjas, därest de normala
kontrollkostnaderna skulle stiga.

Det av en majoritet inom jordbruksnämndens råd beträffande prisregleringsfrågor
på fiskets område framförda förslaget att öppna möjligheter
för jordbruksnämnden att direkt ur prisregleringskassan för fisk utbetala
medel till centralnämndens för fiskpropaganda verksamhet anser
jag mig i likhet med jordbruksnämnden inte kunna tillstyrka. Liksom
hittills bör sålunda de i centralnämnden ingående prisregleringsföreningarna
själva vid sin avvägning av prisregleringsmedlens användning äga bedöma,
i vilken utsträckning medel bör användas för propagandaverksamhet.

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1961

I enlighet med det anförda har inom jordbruksdepartementet upprättats
förslag till de förordningar, som framgår av min hemställan i det följande.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl.
Maj :t måtte föreslå riksdagen att

A. antaga förslagen till följande förordningar:

1) förordning angående fortsatt giltighet av förordningen
den 30 maj 1952 (nr 320) om viss reglering av handeln
med fisk, m. m.;

2) förordning om fortsatt giltighet av förordningen den
5 juni 1953 (nr 372) angående reglering av införseln av
vissa slag av fisk och skaldjur;

3) förordning om fortsatt giltighet av förordningen den
5 juni 1953 (nr 374) angående reglering av utförseln av
vissa slag av fisk och skaldjur m. m.;

B. medgiva, att för tiden till och med den 30 juni 1962
reglering av priserna på fisk ävensom importen och exporten
av fisk av vissa slag jämte vad därmed sammanhänger
må anordnas i huvudsaklig överensstämmelse med
vad som förordats i det föregående; samt

C. bemyndiga fullmäktige i riksgäldskontoret att under
budgetåret 1961/62 för lån i Sveriges kreditbank mot gängse
ränta ställa garanti dels åt Sydkustfisk, förening u. p. a.,
intill ett belopp av 2 000 000 kronor jämte ränta, dels åt
Västkustfisk, förening u. p. a., intill ett belopp av 3 000 000
kronor jämte ränta.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan lämnar Hans Maj :t Konungen bifall samt
förordnar, att proposition av den lydelse, bilaga till
detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Jan B randt

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1961

31

Bilaga 1

Antal fiskare vid saltsjöfisket åren 1935—1959

(Indextal: 1935/39 = 100)

År

Ostkusten (norr om Blekinge)

Sydkusten (Blekinge och Skåne)

Yrkes-

fiskare

Binä-

rings-

fiskare

Summa

Index-

tal

Yrkes-

fiskare

Binä-

rings-

fiskare

Summa

Index-

tal

1935/39

4 580

7 437

12 017

100

2 480

1128

3 608

100

1940/44

5 432

6 921

12 353

103

2 558

1409

3 967

no

1945

5 896

6 373

12 269

102

2 817

1492

4 309

119

1946

5 528

6168

11696

97

2 756

1423

4179

116

1947

5 250

6 047

11297

94

2 606

1328

3 934

109

1948

4 926

6 099

11025

92

2 597

1236

3 833

106

1949

4 673

6100

10 773

90

2 532

1335

3 867

107

1950

4 306

5 818

10 124

84

2 452

1268

3 720

103

1951

3 947

5 722

9 669

80

2 320

1175

3 495

97

1952

3 771

5 598

9 369

78

2199

1103

3 302

92

1953

3 616

5 598

9 214

77

2 068

1136

3 204

89

1954

3 288

5 652

8 940

74

2 027

1077

3104

86

1955

3 007

5 549

8 556

71

1913

1098

3 011

83

1956

2 768

5 666

8 434

70

1831

1065

2 896

80

1957

2 479

5 716

8195

68

1772

1016

2 788

77

1958

2 349

5 699

8048

67

1765

942

2 707

75

1959

2 338

5684

8022

67

1721

985

2 706

75

År

Västkusten (Hallands län, Göteborgs
och Bohus län)

Samtliga kuststräckor

Yrkes-

fiskare

Binä-

rings-

fiskare

Summa

Index-

tal

Yrkes-

fiskare

Binä-

rings-

fiskare

Summa

Index-

tal

1935/39

6 586

1406

7 992

100

13 646

9 971

23 617

100

1940/44

6 749

1247

7 996

100

14 739

9 577

24 316

103

1945

7 321

1203

8 524

107

16 034

9 068

25102

106

1946

7 210

1343

8 553

107

15 494

8 934

24 428

103

1947

7 211

1224

8 435

106

15 067

8 599

23 666

100

1948

7 230

1245

8 475

106

14 753

8 580

23 333

99

1949

7185

1275

8 460

106

14 390

8 710

23100

98

1950

7 051

1231

8 282

104

13 809

8 317

22 126

94

1951

7 017

1200

8 217

103

13 284

8 097

21381

91

1952

6 874

1140

8 014

100

12 844

7 841

20 685

88

1953

6 770

1137

7 907

99

12 454

7 871

20 325

86

1954

6 416

1092

7 508

94

11731

7 821

19 552

83

1955

6 058

1076

7134

89

10 978

7 723

18 701

79

1956

5 749

1012

6 761

85

10 348

7 743

18 091

77

1957

5 583

970

6 553

82

9 834

7 702

17 536

74

1958

5 400

963

6 363

80

9 514

7 604

17118

72

1959

5 291

942

6 233

78

9 350

7 611

16 961

72

Anm. Uppgifterna är hämtade från den officiella fiskeristatistiken. Enligt instruktionen för
statistikinsamlarna skall som yrkesfiskare anses person, som har sin huvudsakliga inkomst av
fiske. Lokala skiljaktigheter förekommer emellertid i fråga om gränsdragningen mellan yrkesoch
binäringsfiskare.

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1961

Bilaga 2

Antal fiskebåtar åren 1935/39, 1948/52, 1953/57 och 1958—1959

År

Däckade båtar med motor

Öppna båtar med motor

Sum-

ma

båtar

med

motor

Hkr

Sum-

ma

Hkr

Sum-

ma

1—

10

11—

30

31—

90

91—

150

151—

200

>200

1—5

6—

10

>10

Ostkusten

1935/39

. .

388

4 636

5 024

1948/52

834

535

21

1

—

—

1391

3178

1509

109

4 796

6187

1953/57

590

609

37

12

3

--

1251

3047

1578

200

4 825

6 076

1958

421

523

53

34

13

1

1045

2 964

1506

283

4 753

5 798

1959

371

512

50

40

13

9

995

2 983

1511

324

4818

5 813

Sydkusten

1935/39

749

459

1208

1948/52

314

302

122

36

—

—

774

563

in

7

681

1455

1953/57

321

265

124

57

3

2

772

640

145

18

803

1575

1958

290

220

86

71

20

12

699

655

150

21

826

1525

1959

281

210

75

71

26

16

679

650

159

29

838

1517

V ästku sten

1935/39

••

••

1345

496

1841

1948/52

432

199

347

318

162

1458

660

256

21

937

2 395

1953/57

415

191

297

217

158

125

1403

688

311

33

1032

2 435

1958

393

180

239

173

145

175

1305

653

342

42

1037

2 342

1959

398

172

229

171

133

196

1299

657

363

47

1067

2 366

Samtliga t

mststräckor

1935/39

••

2 482

. .

5 591

8 073

1948/52

1580

1036

490

355

162

3 623

4 401

1876

137

6 414

10037

0/

/O

43,6

28,6

13,5

9,8

4,5

100,0

68,6

29,3

2,1

100,0

1953/57

1326

1065

459

285

163

128

3 426

4 375

2 034

251

6 660

10086

%

38,7

31,1

13,4

8,3

4,8

3,7

100,0

65,7

30,5

3,8

100,0

1958

1104

923

378

278

178

188

3 049

4 272

1998

346

6 616

9 665

%

36,2

30,3

12,4

9,1

5,8

6,2

100,0

64,6

30,2

5,2

100,0

1959

1050

894

354

282

172

221

2 973

4 290

2 033

400

6 723

9 696

%

35,3

30,1

11,9

9,5

5,8

7,4

100,0

63,8

30,2

6,0

100,0

Anm. Uppgifterna är hämtade från den officiella fiskeristatistiken. I denna bilaga redovisas
emellertid ej fiskebåtar utan motor.

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1961

33

Bilaga 3

Saltsjöfiskets avkastning, fördelad på olika fångstområden,
fördelning åren 1935—1960

mängd, värde samt procentuell

År

Ostkusti

in

Sydkusten

Västkusten

Totalfångst

Därav ilandfört
i utrikes
hamnar

Milj. kg

%

Milj. kg

%

Milj. kg

%

Milj. kg

1 %

Milj. kg

0/

/o

Fångstmängd

1935/39

1940/44

1945/48

1949

1950

1951

1952

1953

1954

1955

1956

1957

1958

1959

19601

31,9

37.0

28.0

27.3
27,8
27,8
27,6

29.3

28.5

30.1

24.3

24.2

27.2

29.6
26,0

27

31

17

15

15

15

13

15

14

14

12

11

11

11

10

11.9
19,3
22,0

32.9

27.7
28,6

32.0

32.7

31.1

34.1

33.1

40.0

37.8

37.1
43,0

10

16

14

18

14

15

16

16

16

15

17

18

16

14

16

75,6

64,1

113.4

124.3
135,1
128,8

147.9
137,7

141.5

155.3

140.0

157.9

173.0

201.3

199.0

63

53

69

67

71

70

71

69

70

71

71

71

73

75

74

119.4

120.4

163.4

184.5

190.6
185,2

207.5

199.7
201,1

219.5
197,4
222,1

238.0

268.0
268,0

100

100

100

100

100

100

100

100

100

100

100

100

100

100

100

14,8

1,7

10.7

20,2

28.5

21.5

32.2

33.2

35.6

45.0

35.8

38.0

66.8

82.0
66,0

12

1

6

11

15

12

16

17

18

21

18

17

28

31

25

År

Ostkusten

Sydkusten

Västkusten

Totalfångst

Därav ilandfört

i utrikes
hamnar

Milj. kr.

0/

/o

Milj. kr. j %

Milj. kr.

%

Milj. kr.

%

Milj. kr.

%

Fångstvärde

1935/39

8,3

28

1940/44

26,3

31

1945/48

24,1

23

1949

22,7

22

1950

22,6

22

1951

24,9

23

1952

24,4

20

1953

24,7

20

1954

24,4

20

1955

23,8

18

1956

22,9

17

1957

23,2

16

1958

23,2

15

1959

26,7

16

19601

26,0

15

1 Uppgifterna är hämtade

av jordbruksnämnden.

3,7

13

17,6

59

13,5

16

45,8

53

13,5

13

65,3

64

16,1

15

65,7

63

14,8

15

64,7

63

16,4

15

68,0

62

18,4

15

79,6

65

20,3

17

77,0

63

20,6

16

80,9

64

23,2

17

88,5

65

21,1

16

88,8

67

25,2

17

100,5

67

24,9

16

106,1

69

26,5

15

117,7

69

28,5

16

123,0

69

den officiella statistiken utom

29,6

100

3,1

10

85,6

100

0,3

0

102,9

100

7,0

7

104,5

100

7,0

7

102,1

100

9,3

9

109,3

100

9,0

8

122,4

100

11,4

9

122,0

100

11,2

9

125,9

100

13,1

10

135,5

100

16,1

12

132,8

100

16,7

13

148,9

100

17,9

12

154,2

100

29,7

19

170,9

100

33,8

20

177,5

100

30,5

17

för år 1960, då de är uppskattade

Anm. Avrens är inkluderat i fångstmängdsuppgifterna fr. o. m. år 1949 men däremot icke för
åren dessförinnan. Det totala avrenset har för åren 1945/48 utgjort i genomsnitt 8 7 mili ko
För åren fr. o m. 1949 är i ilandföringen i utrikes hamnar inkluderad s. k XapfLk ^Sådaa fisk
ingår däremot ej i motsvarande siffror for åren dessförinnan och därmed ej heller i kolumnerna

land8*''hXritobélydliggSt>'' sistnämnda ärcn torde “^dföringen av skrapfisk i ut -

Genomsnittliga fiskarpriser och minimipriser på fisk under tiden juli 1956 september 1960, ore/kg

Bilaga 4 w

Tid

Västkusten

Genomsnittliga fiskarpriser1

All

fisk1

Sill

(färsk)

Torsk

Mak rill -

Annan

fisk*

Minimipriser1

Sill
nr 1*

Sill
nr 3*

Torsk
nr 1

Torsk
nr 2

Makrill
(ej liten)

Sydkusten

Genomsnittliga
fiskarpriser

Sill

Torsk

Minimipriser”

Sill
nr 1

Sill
nr 3

Torsk
nr 1

Torsk
nr 2

Genomsnittet
av
partinoteringar
på
strömming
i Stockholm6 -

1956
3:e kv.
4:e kv.

1957
l:a kv.
2:a kv.
3:e kv.
4:e kv.

1958
l:a kv.
2:a kv.
3:e kv.
4:e kv.

1959
l:a kv.
2:a kv.
3:e kv.
4:e kv.

1960
l:a kv.
2:a kv,
3:e kv

68,8

74.4

64.0

69.0

65.8

79.4

66.9

82.5
81,3

75.0

53.0

84.8

67.2

79.3

57.7

96.9

67.7

48.0

44.5

42.2

42.0

47.2

49.6

47.1
45,5

53.9

47.2

34.9

41.0

48.0

48.0

43.2

42.1

48.9

82,2

111,2

97.2

77.0

78.8

96.3

73.8

84.0

92.7

127.6

96,5

96.8

96.1

139.6

101.7

108.7

118.3

98.6

96.4

99.2

64.0

75.9

80.6

73.0

72.9
103,3

90.4

95.8

69.9

96.3

104.0

60,2

74.4

95.9

97.2

113.6

115.0
89,4

93.9

108.0

108.2

109.1

104.9

131.7

124.8
105,7

110.3

141.1

126,0

126.3
126,6

59 (47)
55 (45)

49 (43)
49 (43)
62 (48)
55 (44)

62 (41)
52 (41)
62 (48)
62 (48)

52 (41)
52 (41)
62 (48)
60 (47)

52 (42)
52 (42)
64 (48)

39 (31)

36 (27)

31 (24)
31 (28)
41 (33)
35 (27)

33 (24)
33 (24)
41 (33)
41 (33)

33 (24)
33 (24)
41 (33)

37 (33)

33 (24)
33 (24)
41 (33)

68

68

68

68

69

69

69

69

69

69

69

69

69

69

69

69

69

58

58

58

58

59
59

59

59

59

59

59

59

59

59

69

59

59

55 (48)
55 (48)

55 (48)
59 (50)
59 (50)
59 (50)

59 (50)
59 (47)
59 (44)
59 (44)

59 (44)
59 (44)
59 (44)
59 (44)

59 (44)
61 (44)
61 (44)

47,4

53.1

58.7
61,0

54.0

59.2

66.7

51.3

53.7

53.4

63.3
56,6

53.5

55.5

68,2

53.0

54.4

56.1

59.5

54,4

51.2

55.6

58.6

58.0
53,9

58.1

65.3

58,8

59.3
58,1

63.6

61.4

64.5

62.6

68

68

68

68

68

68

68

68

68

68

68

68

68

68

68

68

68

58

58

58

58

58

58

58

58

58

58

58

58

58

58

58

58

58

55

56

56

54

55

56

56

54

55

56

56

56

56

56

58

68

58

52

53

53

51

52

53

53

51

52

53

53

53

53

53

55

55

55

128.9

139.4

135.7

125.3

133.6

141.9

136.9

123.5

132.0

120.8

124.0

128.3

135.4

132.7

140.7
131,2

137.6

1 Uppgifterna avser försäljningen vid fiskauktionerna i Göteborg,
Gravarne, Smögen, Lysekil och Strömstad.

* Skarpsill, saltsill, skrapfisk och skaldjur ej medtagna.

3 Minimipriserna på sill och makrill avser orensad vara samt på

torsk rensad vara med huvud. , , ....

4 Avser minimipriser vid försäljning på s. k. forsta auktion (tor
alla köpare). Inom parentes har angivits minimipriset vid försäljning
på s. k. andra auktion (för exportörer och beredare i fråga om sill
samt för beredare av frysta filéer i fråga om makrill).

6 Partinoteringen på strömming är det pris, som producentföre ningen

fastställt att gälla vid partihandelns försäljning till detaljhandeln,
och är sålunda ej jämförbar med de i kolumnerna redovisade
fiskarpriserna.

Anm Såväl de genomsnittliga fiskarpriserna som minimipriserna
inkluderar i förekommande fall exempelvis auktionsavgifter och fiskarens
andel i lådkostnaden.

Kungl. Maj ds proposition nr 50 år 1961

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 dr 1961

35

Bilaga 5

Utrikeshandeln med fisk, kräftdjur och blötdjur samt beredd eller konserverad fisk m. m,
tillhörande kap. 3 och 16 i tulltaxan

Utförsel

Införsel

Differens

Kommers

fisk,
kräft-djur och
blötdjur
kap. 3

iell export

beredd
eller kon-serverad
fisk m. m.
kap. 16

Direkt-land-ningar i
utlandet

Summa

fisk,
kräft-djur och
blötdjur
kap. 3

beredd
eller kon-serverad
fisk m. m.
kap. 16

Summa

Utförsel-överskott
( + )

Införsel-

överskott

<-)

1935/39

1940/44

1945/49

1950

1951

1952

1953

1954

1955

1956

1957

1958

1959

1960

5,4

30.2

34,9

50.8
54,6

47.5

51.9

50.5

40.2

42.0

35.9

38.1

56.5

Miljoner kilogram

1,4

14,8

41,3

44,5

7,1

51,6

0,4

*1,7

7,5

11,6

0,4

12,0

2,0

12,6

44,8

21,5

4,7

26,2

3,3

28,5

66,7

22,9

5,4

28,3

2,0

21,5

74,3

23,1

9,2

32,3

2,4

32,2

89,2

27,7

8,7

36,4

1,7

33,2

82,4

27,0

11,4

38,4

3,1

35,6

90,6

27,5

9,0

36,5

2,3

45,0

97,8

34,3

12,5

46,8

2,6

35,8

78,6

33,7

13,5

47,2

1,9

38,0

81,9

30,2

11,8

42,0

2,9

66,8

105.6

33,8

15,9

49,7

2,8

82.0

122,9

30,2

16,8

47,0

3,7

66,0

126,2

31,4

16,5

47,9

- 4,5
4- 18,6

+ 38,4
+ 42,0
+ 52,8
+ 44,0
+ 54,1
+ 51,0
+ 31,4
+ 39,9
+ 55,9
+ 75,9
+ 78,3

Miljoner kronor

1935/39

7,8

1,3

3,1

1940/44

2,8

0,3

0,3

1945/49

21,0

5,5

7,0

1950

22,3

8,8

9,3

1951

33,2

6,2

9,0

1952

37,5

6,9

11,4

1953

33,0

4,9

11,2

1954

33,6

9,2

13,1

1955

34,2

6,6

16,1

1956

31,7

7,7

16,7

1957

36,9

5,3

17,9

1958

30,6

9,4

29,7

1959

32,5

9,7

33,8

1960

43,5

12,2

30,5

12,2

20,9

4,6

25,5

- 13,3

3,4

10,4

1,7

12,1

- 8,7

33,5

23,3

7,3

30,6

+ 2,9

40,4

26,2

10,2

36,4

+ 4,0

48,4

29,3

13,9

43,2

+ 5,2

55,8

39,4

14,5

53,9

+ 1,9

49,1

41,1

17.9

59,0

- 9,9

55,9

47,7

17,9

65,6

- 9,7

56,9

61,9

24,6

86,5

-29,6

56,1

60,3

27,7

88,0

-31,9

60,1

59,9

28,6

88,5

-28,4

69,7

71,4

37,9

109,3

-39,6

76,0

66,6

38,5

105,1

- 29,1

86,2

71,8

39,3

111,1

-24,9

Anm. 1. Vissa beredda eller konserverade varor av fisk och skaldjur, som i den tidigare tulltaxan
hanförts till stat. nr 281:1 och 321:5, ingår i denna tabell fr. o. m. 1957.
land™'' ^ren m" +’ s. k. skrapfisk icke inkluderad i direktlandningarna i ut ,

Direktlandningar i utlandet enligt jordbruksnämndens statistik. Övriga siffror är

hamtade från handelsstatistiken utom för år 1960, som grundar sig på tullverkets preliminära

6101R3 Stockholm 1961. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Bilaga 6

w

o»

Tablå över inkomster (prisregleringsavgifter m. m.) och utgifter för prisregleringen på fisk under tiden “/,* 1946—’»/,„ 1960, allt i kr.

År

Västkusten

Sydkusten

Ostkusten (strömming)

Importfisk

Prisregle-

ringsavgifter

Utgifter

Prisregle-

ringsavgifter

Utgifter

Prisregle-

ringsavgifter

Utgifter

Prisregle-

ringsavgifter

Införsel-

avgifter

1946—1950............

1951—1955............

1956 ..................

1957 ..................

1958 ..................

1959 ..................

1960 ..................

Omkostnader 1946—1960
Avveckling av statslån

Summa

Underskott ..........

8 604 534: 36
10 769 464:15

1 653 500:39

1 411 977: 28

1 517 551: 29

1 309 238:10

1 491 373:03

26 757 638:60

Pristillägg
m. m.

9 223 575:36

7 976 061:13

2 564 811:90

1 562 371:21

1 675 000: —

1860 000: —

1 925 600: —
402 852:68

2 500 000: —

29 690 272: 28

1 234 318:23

2 439 792:09

299 295:86
303 648:20
309 853:68
264 783:08
277 197:10

5 128 888:24

Pristillägg
m. m.

1187 022: 99

1102 423:55

634 727:07
752 478:06
582 799:52
600 889: 28

3 768 904:57
88 613:06
500 000: —

6 217 858:10

1041 366:05

2 342 103: 20

382 933:98
355 869: 48
395 109: 84
463 521:83
376 157:14

5 357 061:52

Prisutj äm-ningsbidrag3

1 590 487:20

3 751110:95

582 461:13
324 751:95
702 548:09
641 885:50

3 475 006: 25

3 154:80
500 000: —

8 571405:87

1188 025:25

7 018 342:03

1 707 184:85

1 230 877: 92

1 455 745:03

1 400 618:02

1 299 189:02

15 299 982:12

1 560 000: —
1 108 852:05
1 535 000: —
1 561 034: 49
1470 000: —
4- 181 647: 77

7 053 238: 77

- 2 932 633:68

- 1088 969:86

- 3 214 344: 35

Överfört år 1946 från
clearingkassan för fisk

Ränteinkomster ......

Uppbörds- och kontroll-kostnader ..........

+15117 273:-

+ 1000 000: —

+ 3 524.579:52

- 246 675: —

Total behållning sl/u
1960................

+ 19 395177:52

1 Beträffande strömmingsregleringen den */«•

2 Bortsett från fonder å tillhopa 543 168 kr., vilka vid regleringssystemets
införande ställts till Ostkustens förfogande för prisutjämningsbidrag
och sedermera helt åtgått.

3 Beloppet är preliminärt.

4 Av beloppet utgör 138 391 kr. kostnad för fiskexportrepresentanten
och 43 256 kr. 77 öre kostnad för kvalitetskontrollen för fisk.

Anm. »Prisregleringsavgifter» och »införselavgifter» avser under resp.
år faktiskt influtna inkomster, medan »pristillägg m. m.» och »prisutj
ämningsbidrag» belöper på resp. år. Specificerade siffror för åren
1946—1955 finns redovisade i propositionen 1960:82 (s. 42).

Kungl. Maj:ts proposition nr 50 år 1961