Kungl. Maj.ts proposition nr 44 år 1961

1

Nr 44

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till förordning
om antalet ortsgrupper vid skattegrupperingen;
given Stockholms slott den 10 februari 1961.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att dels
antaga härvid fogat förslag till förordning om antalet ortsgrupper vid
skattegrupperingen, dels ock bifalla det förslag i övrigt, om vars avlåtande
till riksdagen föredragande departementschefen hemställt.

GUSTAF ADOLF

G. E. Sträng

Propositionens huvudsakliga innehåll

Kommunerna indelas för närvarande vid beskattningen i fyra dyrortsgrupper,
betecknade II—V. I propositionen föreslås att ortsgrupp II slopas och att
kommunerna i denna ortsgrupp uppflyttas till ortsgrupp III.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1961. 1 samt. Nr 44

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 44 år 1961

Förslag

till

förordning om antalet ortsgrupper vid skattegrupperingen

Härigenom förordnas, att antalet ortsgrupper, som avses i 48 § 1 mom.
kommunalskattelagen och 8 § 1 mom. förordningen om statlig inkomstskatt,
skall från och med den 1 januari 1962 tills vidare utgöra tre (ortsgrupp III—
ortsgrupp V).

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1962 men skall icke äga
tillämpning i fråga om 1962 års taxering eller eftertaxering för år 1962 eller
tidigare år.

Genom denna förordning upphäves förordningen den 5 juni 1953 (nr
406) om antalet ortsgrupper vid skattegrupperingen.

Kungl. Maj.ts proposition nr H år 1961

3

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 10 februari
1961.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Nilsson, Sträng, Andersson, Lindström, Lange, Lindholm, Kling,

Skoglund, Edenman, Netzén, af Geijerstam, Hermansson.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler fråga om slopande
av ortsgrupp 11 inom skattegrupperingen samt anför därvid följande.

Vid beskattningen indelas kommunerna i fyra dyrortsgrupper, ortsgrupp
II—V (den s. k. skattegrupperingen). Antalet ortsgrupper fastställdes senast
vid 1953 års riksdag.

Förslag om avveckling av skattegrupperingen eller reduktion av antalet
dyrortsgrupper har därefter framkommit i olika sammanhang. Vid 1960
års riksdag väcktes sålunda motioner i ämnet. I anledning av dessa motioner
anhöll riksdagen i skrivelse, nr 132, hos Kungl. Maj :t att åtgärder måtte
vidtas i syfte att reducera antalet ortsgrupper till tre.

Jag anhåller att nu få upptaga detta ärende.

Nuvarande bestämmelser m. m.

Jämlikt 48 § 1 mom. kommunalskattelagen indelas samtliga orter i riket
av Kungl. Maj :t i ortsgrupper. Antalet ortsgrupper skall utgöra fem (ortsgrupp
I—ortsgrupp V) eller det lägre antal, som fastställes genom särskild
författning. Enligt förordning den 5 juni 1953 (nr 406) om antalet ortsgrupper
vid skattegrupperingen är antalet ortsgrupper från och med den 1 januari
1954 tills vidare begränsat till fyra (ortsgrupp II—ortsgrupp V).

Den från och med den 1 januari 1959 gällande skattegrupperingen återfinnes
i kungörelsen den 5 december 1958 (nr 574). Indelningen gäller enligt
nyssnämnda stadgande i kommunalskattelagen för en tid av fem år i
sänder men kan inom femårsperioden jämkas av Kungl. Maj :t då särskilda
omständigheter påkallar det. Den för statstjänstemannens löner tillämpade
dyrortsgrupperingen (lönegrupperingen) överensstämmer med skattegrupperingen.
Fördelningen på de olika ortsgrupperna framgår av denna uppställning.

lf Bihang till riksdagens protokoll 1961. 1 samt. Nr 44

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 44 år 1961

Orts-

Antal kommuner 1

jan. 1961

Folkmängd (i 1 000-tal) 1 jan. 1960

grupp

Samtliga

därav städer

Samtliga

därav städer

antal

procent

antal

procent

totalt

procent

totalt

procent

II ....

390

37,9

13

9,8

1364

18,3

95

2,5

III ____

457

44,4

95

71,4

3 548

47,5

2 084

54,5

IV ....

106

10,3

13

9,8

1094

14,6

597

15,6

V ....

76

7,4

12

9,0

1466

19,6

1045

27,4

Summa

1029

100

133

100

7 471

100

3 821

100

Enligt bestämmelser i 48 § kommunalskattelagen och 8 § förordningen
om statlig inkomstskatt erhåller den skattskyldige (dock inte bolag och
andra juridiska personer) i regel vid inkomstbeskattningen ett skattefritt
avdrag (ortsavdrag) från sin i hemortskommunen taxerade inkomst. Ortsavdragets
belopp är differentierat efter ortsgrupp. De från och med 1961
års taxering gällande ortsavdragen, vilka är lika stora vid den statliga och
kommunala taxeringen, uppgår för helt år till följande belopp.

Ortsavdragskategori

Ortsgrupp

II

III

IV

V

Gift skattskyldig ävensom
ensam skattskyldig med
barn ..................

3520

3 680

3 840

4 000

Ensamstående skattskyl-dig ....................

1760

1840

1920

2 000

Vid fastställande av ortsavdragens belopp har utgångspunkten varit att
skillnaden mellan ortsavdragen för två intill varandra liggande ortsgrupper
skulle utgöra 4 procent av ortsavdraget i högsta dyrort. Viss överensstämmelse
har tidvis rått mellan skattegrupperingen och lönegrupperingen i fråga
om spännvidd. Från och med den 1 januari 1957 uppgår emellertid den
horisontala spännvidden mellan högsta och lägsta tillämpade ortsgrupp
(ortsgrupp II—ortsgrupp V) å nedre delen av löneplan A till omkring 16
procent.

I detta sammanhang torde få beröras även de skatteersättningar som sedan
år 1958 utgår till kommunerna. Ersättningarna avser att kompensera
kommunerna för den minskning av skatteunderlaget som uppkom genom
att de kommunala ortsavdragen höjdes från och med den 1 januari 1958.
Hithörande bestämmelser är intagna i lagen den 16 maj 1957 (nr 202) med
särskilda bestämmelser om kommuns, landstingskommuns och annan samfällighets
utdebitering av skatt för åren 1958—1965, kungörelsen nämnda
dag (nr 203) angående omräkning av 1957 och 1958 års skatteunderlag
m. m., och kungörelsen samma dag (nr 205) angående skatteersättning i

Kungl. Maj.ts proposition nr ii år 1961 5

anledning av 1957 års ortsavdragsreform. Bestämmelserna innebär i huvudsak
följande.

Statsbidrag utgår till kommuner och kommunsamfälligheter med självständig
beskattningsrätt, dock ej till tingslagen. Bidraget motsvarar kommunalskatt
enligt den i kommunen för året fastställda utdebiteringssatsen
och beräknas på ett av staten tillskjutet skatteunderlag. Statsbidraget tillgodoföres
kommunerna automatiskt på samma sätt som gäller för kommunerna
tillkommande kommunalskatt.

Det tillskjutna skatteunderlaget bestämmes med utgångspunkt från ett
s. k. bidragsunderlag. Detta bidragsunderlag utgör i princip dels det skatteunderlagsbortfall,
uttryckt i skattekronor, som 1957 års ortsavdragsreform
medförde och dels det skatteunderlag som den provisoriska skatteersättningen
till kommunerna i anledning av 1950 års ortsavdragsreform beräknades
motsvara. Storleken av skatteunderlagsbortfallet vid 1957 års ortsavdragsreform
fastställdes under år 1957 genom en särskild omräkning av
1957 års taxering.

För åren 1958—1960 har det av staten tillskjutna skatteunderlaget motsvarat
bidragsunderlaget, d. v. s. full kompensation har dessa år utgått. De
kommuner, vilkas skattekraft uttryckt i antal skattekronor per invånare
uppgår till eller överstiger 60 procent av den för samtliga primärkommuner
genomsnittliga skattekraften (medelskattekraften), får emellertid under
femårsperioden 1961—1965 vidkännas en reduktion av det tillskjutna skatteunderlaget
i enlighet med fastställd plan. Under nämnda år kommer sålunda
det av staten tillskjutna skatteunderlaget att utgå med en successivt
minskande del av bidragsunderlaget och i kommuner med hög skattekraft
helt avvecklas. Kommuner med en skattekraft som understiger 60 procent
av medelskattekraften behåller däremot det tillskjutna skatteunderlaget
ograverat.

Länsstyrelsen fastställer årligen vad staten skall tillskjuta för det kommande
året och underrättar vederbörande kommun om beslutet.

Ortsgrupperingsutredningens förslag m. m.

Under år 1957 tillkallade Kungl. Maj:t sakkunniga för att verkställa översyn
av ortsgrupperingssystemet (ortsgrupperingsutredningen). Utredningen
avlämnade under året ett betänkande om löne- och skattegrupperingarna
(SOU 1957:42). I betänkandet förordades i princip ett slopande av såväl
den statliga lönegrupperingen som skattegrupperingen. Utredningen ansåg
dock att en övergång från ortsgraderade löner borde ske först sedan överenskommelse
förhandlingsvägen träffats om utformningen av ett nytt system
för erforderlig lönedifferentiering. I betänkandet förordades att sådana
förhandlingar kom till stånd.

I fråga om skattegrupperingen förordade utredningen ett principbeslut
om att slopa denna gruppering och om att införa enhetliga skattefria avdrag
över hela landet, motsvarande nu gällande ortsavdrag i ortsgrupp V. Med

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 44 år 1961

hänsyn till de i det följande berörda ekonomiska konsekvenserna härav för
stat och kommun ansåg utredningen att reformen borde genomföras etappvis.
Som ett första steg mot en slutlig avveckling av skattegrupperingen föreslog
utredningen att ortsgrupp II skulle slopas med verkan från och med
den 1 januari 1959 och att kommunerna i denna ortsgrupp skulle uppflyttas
i grupp III.

Utredningens undersökning rörande de finansiella verkningarna för det
allmänna av en avveckling av skattegrupperingen utvisade följande. En uppflyttning
till grupp III av de till grupp II hänförda orterna beräknades leda
till 12 milj. kronor minskade skatteinkomster för staten och till 679 000
skattekronors lägre skatteunderlag för kommunerna. Skatteunderlagsbortfallet
motsvarade en utdebitering i kommunerna varierande mellan 0,09 och
0,26 kronor per skattekrona. En total avveckling av skattegrupperingen
skulle medföra ett skattebortfall för staten av något över 105 milj. kronor,
vartill kom ungefär 10 milj. kronor i ökade utgifter för skatteunderlagsgraderade
statsbidrag till kommunerna och minskade inkomster i form av kommunala
bidrag till folkpensioneringskostnaderna. För kommunernas del
kunde den totala avvecklingen av skattegrupperingen beräknas föra med sig
ett skatteunderlagsbortfall å 6 milj. skattekronor, motsvarande utdebiteringar
i de olika kommunerna varierande mellan 0,10 och 0,86 kronor per
skattekrona. — Det erinrades om att en höjning av den genomsnittliga kommunala
utdebiteringen automatiskt medförde ökade skatteersättningar till
kommunerna.

Över betänkandet har, efter remiss, yttranden avgivits av ett stort antal
myndigheter och organisationer.

Utredningens förslag att avskaffa den statliga lönegrupperingen till förmån
för en friare lönesättning inom statsförvaltningen avstyrktes av det
övervägande flertalet remissinstanser, däribland samtliga huvudorganisationer
på arbetsmarknadens område. Därvid hänvisades bl. a. till förekommande
skillnader i levnadskostnadernas höjd mellan olika orter.

Förslaget att i skattehänseende uppflytta orterna i ortsgrupp II till ortsgrupp
III tillstyrktes eller lämnades utan erinran av kammarrätten, riksräkenskapsverket,
socialstyrelsen, 21 länsstyrelser, Riksförbundet Landsbygdens
folk, Sveriges lantbruksförbund, Kooperativa förbundet, Statstjänstemännens
riksförbund och Svenska stadsförbundet. Ytterligare några remissinstanser
ställde sig i princip positiva till utredningens förslag i denna
del men framhöll att resultatet av en prisgeografisk undersökning borde avvaktas
innan en minskning av antalet ortsgrupper kunde genomföras. —
Utredningens rekommendation att statsmakterna nu skulle fatta principbeslut
om en framtida successiv avveckling av skattegrupperingen avstyrktes
emellertid av flertalet remissinstanser, däribland kammarrätten, 11 länsstyrelser,
Statstjänstemännens riksförbund och Svenska stadsförbundet.

7

Kungl. Maj:ts proposition nr H år 1961

I motioner vid 1958 års B-riksdag yrkades bl. a. att ortsgrupp II omedelbart
skulle slopas. Bevillningsutskottet avstyrkte emellertid (betänkande nr
B 18) bifall till motionerna och uttalade bl. a. att enligt utskottets mening
en prisgeografisk undersökning torde vara erforderlig för att bedöma frågan
om spännvidden i ortsgrupperingen samt antalet ortsgrupper. Utskottet förutsatte
emellertid att Kungl. Maj:t skulle föranstalta om en dylik undersökning
och vidtaga de ytterligare åtgärder, som erfordrades för att frågan så
snart som möjligt skulle kunna föreläggas riksdagen.

Riksdagen beslöt att i skrivelse (nr B 1) till Kungl. Maj:t giva till känna
vad utskottet anfört.

Det kan i detta sammanhang nämnas att chefen för civildepartementet
den 27 februari 1959 tillkallade en särskild utredningsman för att utreda
grunderna för en prisgeografisk undersökning. Undersökningen är ännu ej
slutförd.

Även vid 1960 års riksdag kom, som tidigare nämnts, skattegrupperingen
under diskussion. Motionsyrkanden förelåg om principbeslut att slopa skattegrupperingen
och om omedelbar uppflyttning av de i ortsgrupp II placerade
orterna till ortsgrupp III.

Enligt bevillningsutskottets mening (betänkande nr 35) talade övervägande
skäl för att en prisgeografisk undersökning borde avvaktas innan
ställning togs till principfrågan om skattegrupperingens avskaffande. Motionsyrkandena
avstyrktes alltså i denna del. Däremot fann utskottet att
den kritik som riktats mot den nuvarande indelningen i ortsgrupperna
II och III syntes i det väsentliga befogad. Ett slopande av ortsgrupp II —
medförande att dit hänförliga orter uppflyttas till ortsgrupp III — skulle
innebära att en successiv avveckling av skattegrupperingen påbörjades. En
sådan åtgärd ansåg utskottet vara förtjänt att övervägas utan att resultatet
av den prisgeografiska undersökningen avvaktades. Utskottet var emellertid
inte berett att tillstyrka att riksdagen omedelbart beslutade i saken.
Vissa spörsmål tarvade ytterligare överväganden, bl. a. frågan huru skulle
förfaras med nu utgående statliga skatteersättning till berörda kommuner
och vilka verkningar åtgärden skulle få på de berörda kommunernas skatteunderlag.
Utskottet föreslog att riksdagen skulle hos Kungl. Maj :t hemställa
att åtgärder vidtas i syfte att slopa ortsgrupp II vid beskattningen så snart
detta lämpligen kunde ske. — Utskottets hemställan bifölls av riksdagen.

1960 års riksdag hade även att ta ställning till frågan om slopande av
ortsgrupp II vid lönegrupperingen. I proposition nr 151 hemställdes sålunda
om godkännande av en den 13 april 1960 träffad överenskommelse med
statstjänstemännens huvudorganisationer angående statstjänstemännens löner
under åren 1960 och 1961 m. m. Denna överenskommelse innebär bl. a.
att antalet ortsgrupper inom lönegrupperingen den 1 januari 1962 skall
minskas från fyra till tre genom uppflyttning av samtliga till ortsgrupp II
nu hänförliga orter till ortsgrupp III. — Riksdagen biföll propositionen
(SU 143, rskr 323).

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 44 år 1961

Departementschefen

Frågan om ändring av skattegrupperingen har diskuterats vid olika tillfällen,
och yrkanden har framställts om att helt eller delvis utjämna den
skillnad som i angivna hänseende finnes mellan de skattskyldiga i olika
kommuner. Såsom bevillningsutskottet funnit synes ytterligare utredningar
erforderliga innan ställning kan tas till frågan om att helt slopa skattegrupperingen.
Däremot synes det möjligt att redan nu överväga att minska antalet
ortsgrupper genom att uppflytta kommunerna i ortsgrupp II till ortsgrupp
III. Riksdagen har också på hemställan av bevillningsutskottet uttalat
sig för en sådan åtgärd.

Rörande de ekonomiska konsekvenserna för staten och de berörda kommunerna
kan först erinras om att de skattskyldiga i nämnda kommuner får
ungefär 4,5 procent högre ortsavdrag än hittills. Ortsavdragsförhöjningen
gäller såväl vid den statliga som den kommunala taxeringen.

Inom finansdepartementet har beräkningar gjorts rörande den minskning
i skatteintäkterna som på grund härav är att vänta. Beräkningarna
ger vid handen, att skattebortfallet uppgår till sammanlagt 22,8 milj. kronor
för år. Hur detta belopp fördelar sig mellan stat och kommun blir i
viss mån beroende av hur den statliga skatteersättningen till kommunerna
i anledning av 1957 års ortsavdragsreform kommer att påverkas.

Rättviseskäl talar för att man i detta sammanhang höjer det av staten
i samband med ortsavdragsreformen tillskjutna skatteunderlaget för de
kommuner som nu tillhör ortsgrupp II. Om dessa kommuner redan vid
1957 års taxering tillhört den högre ortsgruppen skulle nämligen bidragsunderlaget
ha beräknats till motsvarande högre belopp. Skillnaden, vars t
exakta belopp är beroende av hur de skattskyldiga inom kommunen fördelades
efter civilstånd vid 1957 års taxering, kan genomsnittligt uppskattas
till 3,57 procent av det fastställda bidragsunderlaget. Det synes naturligt
att en häremot svarande förhöjning av det tillskjutna skatteunderlaget
sker, när ortsgruppsindelningen nu ändras. Höjningen bör avse icke blott
primärkommunerna utan även de landstingskommuner och övriga av den
aktuella reformen berörda kommunala samfälligheter som uppbär skatteersättning
av staten.

Om hänsyn sålunda tas till den ökning av skatteersättningen till kommunerna
som föranleds av en uppräkning av bidragsunderlaget med 3,6 procent
och härtill lägges den ökning av skatteersättningen som enligt 1957 års riksdagsbeslut
kan följa av en höjd kommunal utdebitering, kommer 16,5 milj.
kronor av det sammanlagda skattebortfallet 22,8 milj. kronor att falla på
staten. Därefter kvarstår ett belopp om 6,3 milj. kronor, som i princip får
bäras av kommunerna.

De utdebiteringshöjningar som kan bli erforderliga inom berörda kommuner
för att täcka det skattebortfall som eljest uppkommer, när kommunen
uppflyttas i högre ortsgrupp, synes måttliga. De inom departementet
gjorda beräkningarna, som grundar sig på siffrorna för 1960 års taxering,

Kungl. Maj:ts proposition nr 44 år 1961

9

visar, att dessa utdebiteringshöjningar blott undantagsvis kominer att överstiga
10 öre per skattekrona.

Vad som sålunda framkommit synes visa, att de ekonomiska konsekvenserna
för stat och kommun av ett slopande av ortsgrupp II vid beskattningen
inte är av sådan storleksordning att de behöver inge betänkligheter. Jag
förordar därför att denna reform genomföres nu. Av praktiska skäl kan den
inte tillämpas förrän beträffande inkomståret 1962, d. v. s. 1963 års taxering.

Inom finansdepartementet har upprättats förslag till ny förordning om
antalet ortsgrupper vid skattegrupperingen, varigenom antalet ortsgrupper
bestämmes att från och med den 1 januari 1962 utgöra tre, nämligen ortsgrupperna
III—V. Det torde därefter få ankomma på Kungl. Maj :t att i
administrativ ordning genom ändring av gällande kungörelse angående
skattegrupperingen flytta upp berörda kommuner till ortsgrupp III. I samband
därmed bör, likaledes i administrativ ordning, bestämmelser utfärdas
om uppräkning av dessa kommuners bidragsunderlag med 3,6 procent
att gälla första gången vid fastställande av tillskjutet skatteunderlag för år
1962. Motsvarande uppräkning bör ske för de berörda landstingskommunerna
och övriga tidigare nämnda kommunala samfälligheter.

Under åberopande av det sagda hemställer jag, att Kungl. Maj :t måtte
genom proposition föreslå riksdagen att

dels antaga det inom finansdepartementet upprättade förslaget
till förordning om antalet ortsgrupper vid skattegrupperingen,

dels ock, med godkännande av i det föregående angivna
ändrade grunder för statsbidrag i anledning av 1957 års
ortsavdragsreform, bemyndiga Kungl. Maj :t att utfärda föreskrifter
i ämnet.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen,
att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse
bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:
Ragnar Sohlman

610118 Stockholm 1961. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag