Kungl. Maj:ts proposition nr 36 år 1961

1

Nr 36

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till förordning
om ändrad lydelse av 1 § förordningen den 30 juni
1937 (nr 655) angående bidrag från landsting och städer,
som ej deltaga i landsting, till bestridande av kostnaderna
för vård i vissa fall å karolinska sjukhuset och
serafimerlasarettet; given Stockholms slott den 27
januari 1961.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över inrikesärenden för denna dag, föreslå riksdagen, att
antaga härvid fogade förslag till förordning om ändrad lydelse av 1 § förordningen
den 30 juni 1937 (nr 655) angående bidrag från landsting och
städer, som ej deltaga i landsting, till bestridande av kostnaderna för vård
i vissa fall å karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet.

GUSTAF ADOLF

Rune B. Johansson

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås — i anslutning till de av 1960 års riksdag godkända
riktlinjerna för regionsjukvårdens utbyggande — vissa ändringar i
bestämmelserna om vårdbidrag från hemortslandsting för patient, som intagits
på karolinska sjukhuset eller serafimerlasarettet.

Ändringarna syftar i första hand till att i fråga om vårdbidragets storlek
och rätten att remittera patienter till sjukhusen möjliggöra en anpassning
till vad som överenskommits mellan de kommunala sjukvårdshuvudmännen
enligt det s. k. utomlänsavtalet.

Vidare förordas att undantagsställningen för den psykiatriska kliniken
vid karolinska sjukhuset försvinner.

Ändringarna avses träda i kraft den 1 januari 1962.

1—Bihang till riksdagens protokoll 1961. 1 samt. Nr 36

2

Kungi. Maj:ts proposition nr 36 år 1961

Förslag

till

Förordning

om ändrad lydelse av 1 § förordningen den 30 juni 1937 (nr 655) angaende
bidrag från landsting och städer, som ej deltaga i landsting, till bestridande av
kostnaderna för vård i vissa fall å karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet

Härigenom förordnas, att 1 § förordningen den 30 juni 1937 angående
bidrag från landsting och städer, som ej deltaga i landsting, till bestridande
av kostnaderna för vård i vissa fall å karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet1
skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse)

1 §•

Då någon för vård, som avses i 1 §
lagen om vissa av landsting eller
kommun drivna sjukhus, intages å
karolinska sjukhuset, har det landsting
inom vars område han är boende,
att till sjukhuset erlägga bidrag
till kostnaderna för vården enligt
vad nedan sägs.

I fråga om vård å annan avdelning
vid karolinska sjukhuset än radiumhemmet
föreligger skyldighet att utgiva
vårdbidrag som i första stycket
avses endast under förutsättning a nt
i n g e n att den å sjukhuset intagne
under vistelse inom Stockholms stad
eller Stockholms län insjuknat i den
sjukdom, vården avser, eller ock
att han erhållit hänvisning till sjukhuset
för vård, som ej kan beredas d
landstingets s jukvårdsinrättningar.
Sådan hänvisning skall ske skrift 1

Senaste lydelse av 1 §, se SFS 1958: 433.

(Föreslagen lydelse)

1 §•

Då någon för vård, som det enligt
sjukhuslagen åligger landstingskommun
att ombesörja, intages å
karolinska sjukhuset, skall den
landstingskommun inom vilken han
är bosatt till sjukhuset erlägga bidrag
till kostnaderna för vården enligt
vad nedan sägs.

I fråga om vård å annan avdelning
vid karolinska sjukhuset än radiumhemmet
föreligger skyldighet att utgiva
vårdbidrag som avses i första
stycket endast under förutsättning
antingen att den å sjukhuset intagne
under vistelse inom Stockholms
stad eller Stockholms län insjuknat
i den sjukdom, vården avser,
eller ock att han erhållit hänvisning
till sjukhuset för vård, som ej
kan beredas på landstingskommunens
sjukhus. Närmare föreskrifter

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 36 år 1961

(Nuvarande lydelse)
ligen och må meddelas av lasarettsläkare
vid lasarett som drives av
landstinget, överläkare vid akademiska
sjukhuset i Uppsala samt
överläkare vid statens sinnessjukhus
och annat därmed jämförligt
sinnessjukhus. Hänvisning må även,
efter samråd med läsår ettsläkare vid
landstingslasarettet i fråga, meddelas
av sjukstugu-, sanatorie- eller
tuberkulossjukstuguläkare vid sjukstuga,
sanatorium eller tuberkulossjukstuga,
som drives av landstinget,
så ock av vederbörande tjänsteläkare.

Vårdbidraget skall, oavsett huruvida
vården meddelas å allmänt,
enskilt eller halvenskilt rum, för
varje vårddag utgå med det belopp,
varmed den för sjuka från landstingsområdet
fastställda legosängsavgiften
å allmänt rum vid karolinska
sjukhuset överstiger fem kronor.

Vad ovan stadgas om landsting och
landstingsområde skall i tillämpliga
delar gälla stad, som ej deltager i
landsting.

Utgår vårdbidrag, minskas legosängsavgiften
med ett häremot svarande
belopp.

(Föreslagen lydelse)
om sådan hänvisning meddelas av
Konungen.

Vårdbidraget skall, oavsett huruvida
vården meddelas å allmänt, enskilt
eller halvenskilt rum, för varje
vårddag utgå med det belopp, varmed
den för patienten i fråga tilllämpliga
vårdavgiften å allmänt rum
vid karolinska sjukhuset överstiger
fem kronor.

Vad ovan stadgas om landstingskommun
skall även gälla stad, som
ej tillhör landstingskommun.

Utgår vårdbidrag, minskas vårdavgiften
med ett häremot svarande
belopp.

Denna förordning träder i kraft
den 1 januari 1962.

1* — Dihang till riksdagens protokoll 1961. 1 samt. Nr 36

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 36 år 1961

Utdrag av protokollet över inrikesärenden, hållet inför Hans
Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 27
januari 1961.

N ärvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Nilsson, Sträng, Andersson, Lindström, Lindholm, Kling, Skoglund,
Edenman, Netzén, Johansson, af Geijerstam, Hermansson.

Efter gemensam beredning med cheferna för finans- och ecklesiastikdepartementen
anmäler chefen för inrikesdepartementet, statsrådet Johansson,
fråga om vissa ändringar beträffande landstingsbidragen till kostnaderna
för patienter på karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet samt
anför.

Inledning

Av de allmänna vårdplatserna på karolinska sjukhuset är ett visst antal
avsedda för patienter från Stockholms stad och Stockholms län och ett visst
antal, de s. k. riksplatserna — beträffande vilka staten ensam svarat för
byggnadskostnaderna — för patienter från landet i övrigt. I fråga om serafimerlasarettet
förhåller det sig på liknande sätt. Mellan staten samt Stockholms
stad och Stockholms läns landsting har ingåtts avtal, som bl. a. innehåller
bestämmelser om skyldighet för staden och landstinget att bidraga
till sjukhusens vårdkostnader. Beträffande övriga landsting och städer utanför
landsting regleras motsvarande skyldighet genom förordningen den 30
juni 1937 (nr 655) angående bidrag från landsting och städer, som ej deltaga
i landsting, till bestridande av kostnaderna för vård i vissa fall å karolinska
sjukhuset och serafimerlasarettet, i fortsättningen kallad bidragsförordningen.
Enligt denna förordning åligger det landsting (varmed här
och i det följande jämställes stad utanför landsting) att — då en inom dess
område boende person intages å ifrågavarande sjukhus för vård, som avses
i sjukhuslagen — till statsverket erlägga bidrag till kostnaden för vården,
s. 1c. vårdbidrag. Vårdbidraget skall, oavsett huruvida vården meddelas å
allmänt, enskilt eller halvenskilt rum, för vårddag utgå med det belopp,
varmed den för sjuka från landstingsområdet fastställda legosängsavgiften
å allmänt rum vid karolinska sjukhuset överstiger fem kronor. Legosängsavgiften
fastställes av Kungl. Maj :t. Så har senast skett genom beslut
den 30 december 1959, enligt vilket legosängsavgiften å allmänt rum för

5

Kungl. Maj.ts proposition nr 36 år 1961

sjuka, boende inom annan del av riket än Stockholms stad eller Stockholms
län, utgör 55 kronor per vårddag. Vårdbidraget är alltså nu 50 kronor per
vårddag. Som förutsättning för bidragsskyldighet gäller, utom såvitt avser
radiumhemmet, att den intagne antingen under vistelse inom Stockholms
stad eller Stockholms län insjuknat i den sjukdom, vården avser (akuta
fall), eller erhållit hänvisning till sjukhuset för vård, som ej kan beredas
å landstingets sjukvårdsinrättningar (remissfall). Sådan hänvisning skall
enligt bidragsförordningen ske skriftligen och får meddelas av lasarettsläkare
vid lasarett som drives av landstinget, överläkare vid akademiska
sjukhuset i Uppsala samt överläkare vid statens sinnessjukhus och annat
därmed jämförligt sinnessjukhus. Efter samråd med lasarettsläkare vid
landstingslasarettet i fråga får hänvisning även meddelas av sjukstugu-,
sanatorie- eller tuberkulossjukstuguläkare vid sjukstuga, sanatorium eller
tuberkulossjukstuga, som drives av landstinget, samt av vederbörande
tjänsteläkare. Utgår vårdbidrag enligt vad nu sagts, minskas legosängsavgiften
för den intagne med motsvarande belopp.

Psykiatriska kliniken vid karolinska sjukhuset intar såtillvida en särställning
att vårdavgiften för sjuka intagna på allmänt rum utgår enligt
de grunder, som gäller för motsvarande sjuka på statens sinnessjukhus.
Även enligt det numera upphävda reglementet den 16 januari 1953 för
karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet skulle för denna klinik, som
är avsedd för psykiskt sjuka från hela riket, oberoende av hemorten, i tilllämpliga
delar gälla vad som stadgas rörande statens sinnessjukhus. Någon
sådan bestämmelse har inte upptagits i det fr. o. m. den 1 juli 1960 gällande
reglementet för karolinska sjukhuset. Kliniken är i detta reglemente
helt likställd med övriga kliniker på sjukhuset.

Uttalanden i anslutning till riktlinjerna för regionsjukvårdens
utbyggande

I den av riksdagen godkända propositionen nr 159/1960, vari förslag framlades
till principiella riktlinjer för utbyggandet av den högspecialiserade
kroppssjukvården i riket, behandlades även frågan om rikssjukhusens framtida
ställning. Riktlinjerna innebär, alt landet indelas i sju regioner och i
varje region, som kommer att omspänna flera sjukvårdsområden, skall
finnas regionsjukhus. Till regionsjukhusen förlägges sådana exklusiva specialiteter,
som för att vården skall bedrivas rationellt kräver ett större befolkningsunderlag
än vad ett sjukvårdsområde ger. För dessa specialiteter
skall alltså regionen utgöra upptagningsområde. När regionsjukvården blivit
fullt utbyggd, finns inte längre behov av sjukhus med riksplatser för högspecialiserad
vård. Meningen är därför att karolinska sjukhuset i framtiden
skall ingå i Storstockholms sjukhusorganisation och att en väsentlig
del av Stockholmsregionens behov av sjukvård inom regionspecialiteterna

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 36 år 1961

skall tillgodoses vid detta sjukhus. I nämnda proposition framhålls, att riksplatserna
vid karolinska sjukhuset bör avvecklas successivt i takt med att
vårdplatser för motsvarande specialiteter tillskapas inom andra sjukvårdsområden
eller regioner och att avvecklingen bör kunna vara genomförd till
år 1970.

Emellertid bör enligt samma proposition bidragsförordningens bestämmelser
om landstingsbidrag samt om rätt att remittera patienter för intagning
på karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet redan nu anpassas till vad
som gäller enligt det 1955 träffade avtalet mellan landsting och städer utanför
landsting om ersättning för vård av vissa utomlänspatienter — det s. k.
utomlänsavtalet. Detta avtal, vilket enligt särskilda godkännanden av huvudmännen
även tillämpas på akademiska sjukhuset i Uppsala, gäller endast
för utomlänspatient som antingen 1) under vistelse inom det främmande
sjukvårdsområdet drabbats av sjukdom eller skada och på grund därav
blivit i behov av omedelbar vård på sjukhus eller under sådan vistelse blivit
i behov av omedelbar vård på förlossningsanstalt eller ock likväl i undantagsfall
intagits, emedan patientens tillstånd påkallat omedelbar behandling
eller undersökning och hänvisning till något hemlandstingets sjukhus
eller till närbeläget statligt sjukhus därför icke kunnat ske, eller 2) för
specialistvård remitterats till främmande sjukhus av någon hos hemlandstinget
anställd a) överläkare vid lasarett, sanatorium eller epidemisjukhus,
eller b) centraldispensärläkare vid fristående centraldispensär. Den överenskomna
ersättningen för vård enligt avtalet utgör per vårddag 55 kronor för
akuta fall och 95 kronor för remissfall. För patient som vårdas på neurologisk,
neurokirurgisk, thoraxkirurgisk eller plastikkirurgisk klinik eller avdelning
för käkortopedi och käkprotetik eller som utan att lida av polio
vårdas i respirator utgör ersättningen dock 95 kronor per vårddag även om
patienten intagits såsom akut fall. Av ersättningen uttages en vårdavgift
av patienten eller den som svarar för patienten, varefter återstoden debiteras
hemlandstinget.

Beträffande den psykiatriska kliniken vid karolinska sjukhuset uttalas i
propositionen angående regionsjukvården, att kliniken i framtiden bör inta
samma ställning som övriga kliniker på sjukhuset, vilket betyder, att
huvuddelen av dess vårdplatser skall genom avtal förbehållas Stockholms
stad och län samt att avgift skall uttagas enligt detta avtal för patienter från
nämnda sjukvårdsområden och enligt utomlänsavtalet för patienter från
andra sjukvårdsområden.

Departementschefen

Karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet är statliga undervisningssjukhus,
avsedda för patienter från hela riket. Enligt särskilda samarbetsavtal
mellan Kungl. Maj:t och kronan, å ena sidan, samt Stockholms stad
och Stockholms läns landsting, å andra sidan, har emellertid ett visst antal

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 36 år 1961

platser reserverats för patienter från staden och länet mot det att staden
och landstinget i princip ersätter staten den del av kostnaderna för sjukhusets
drift, som belöper på antalet vårddagar för stadens resp. landstingets
sjuka. För patienter från landet i övrigt åligger det respektive hemlandsting
enligt 1937 års bidragsförordning att till sjukhuset erlägga bidrag till
vårdkostnaderna, s. k. vårdbidrag. Såsom förutsättning för skyldigheten att
utgiva vårdbidrag stadgas emellertid att patienten antingen insjuknat i
Stockholms stad eller län (akutfall) eller att han hänvisats till sjukhuset
för vård, som ej kan beredas på landstingets sjukhus (remissfall). Vårdbidraget
skall för varje vårddag utgå med ett belopp motsvarande vad legosängsavgiften
överstiger fem kronor. F. n. utgör vårdbidraget 50 kronor.

Nämnda vårdbidrag å 50 kronor motsvarar den vårdavgift, som enligt
utomlänsavtalet i allmänhet debiteras hemlandstinget för vård av akutfall.
Vårdbidraget utgör emellertid 50 kronor även i sådana fall då vårdavgiften
enligt utomlänsavtalet uppgår till 90 kronor, nämligen då vården meddelas
på vissa specialkliniker och då patienten intagits efter remiss.

Som jag framhållit i den av 1960 års riksdag godkända propositionen angående
regionsjukvårdens utbyggande, vilken proposition grundar sig på
en särskild utredning och ett omfattande remissförfarande, saknas numera
anledning att vid karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet tillämpa
andra vårdavgifter för utomlänspatienter än som utgår enligt utomlänsavtalet.
Legosängsavgiften -— eller vårdavgiften, som avgiften i överensstämmelse
med terminologien i den nya sjukhuslagen och det nya reglementet
för karolinska sjukhuset bör benämnas — bör alltså bestämmas
till samma belopp som den enligt avtalet överenskomna vårdersättningen,
d. v. s. 95 kronor för remissfall och för vård på vissa specialkliniker oavsett
grunden för intagningen samt 55 kronor för akutfall på övriga kliniker,
allt per vårddag å allmänt rum. Eftersom vårdavgiften sålunda skulle
komma att utgå med olika belopp beroende på var vården lämnas eller på
vilken grund intagningen skett men bestämmelsen i bidragsförordningen
om vårdbidragets storlek förutsätter en enhetlig vårdavgift, måste en jämkning
ske av bestämmelsens lydelse. Enligt den jämkade lydelsen bör vårdbidraget
utgå med det belopp, varmed den för patienten i fråga tillämpliga
vårdavgiften å allmänt rum överstiger fem kronor.

Därest vårdbidraget höjes på sätt som nu föreslagits, synes det ännu
väsentligare än f. n., att rätten för läkare att remittera patienter till intagning
på karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet så nära som möjligt
överensstämmer med vad som enligt utomlänsavtalet gäller beträffande remiss
för specialistvård till främmande sjukhus. Bidragsförordningens nuvarande
bestämmelser i detta hänseende upptar vissa läkarkategorier, som
inte är remissberättigade enligt utomlänsavtalet, nämligen överläkare vid
statens sinnessjukhus och annat därmed jämförligt sinnessjukhus samt —
dock endast efter samråd med lasarettsläkare vid landstingslasarettet —

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 36 år 1961

sjukstuguläkare och tjänsteläkare. Å andra sidan saknas i bidragsförordningen
ett par kategorier, som enligt utomlänsavtalet äger remissrätt, nämligen
överläkare vid epidemisjukhus och centraldispensärläkare vid fristående
centraldispensär.

Under alla förhållanden synes en överenstämmelse mellan de statliga och
de kommunala bestämmelserna kunna åstadkommas såvitt avser de landstingsanställda
läkarnas och tjänsteläkarnas remissrätt. Och i fråga om överläkarna
vid mentalsjukhusen förefaller det tveksamt, om någon skillnad
behöver upprätthållas mellan statliga och kommunala kroppssjukhus beträffande
rätten att remittera patienter till sjukhusen.

I och för sig skulle det sålunda inte möta större svårigheter att åstadkomma
en nära överensstämmelse mellan bidragsförordningens och utomlänsavtalets
bestämmelser om remissrätten. Genomförandet av regionsjukvården
torde emellertid kräva en överarbetning av intagnings- och remissreglerna
i utomlänsavtalet och, som jag förordat i propositionen angående
regionsjukvården, bör frågan om en samordning mellan de kommunala och
statliga bestämmelserna på området upptagas till överläggningar i det av
representanter för staten och de kommunala huvudmännen bestående samordningsorganet
för regionsjukvårdsfrågor. Vid den definitiva regleringen
av intagnings- och remissrätten beträffande karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet
bör också ställning tagas till den av mig i nyssnämnda proposition
berörda frågan, huruvida en av forskningens intresse betingad fri
intagningsrätt för klinikchef vid dessa sjukhus kan medges i begränsad
omfattning, vilken fråga tarvar ytterligare utredning.

Det synes sålunda inte lämpligt att nu införa nya bestämmelser om remissrätt
i bidragsförordningen. Å andra sidan är det som jag förut sagt
angeläget att utan onödigt dröjsmål samordna de statliga och kommunala
bestämmelserna på området. För att möjliggöra en smidig anpassning av de
statliga bestämmelserna vill jag förorda, att det överlämnas åt Kungl. Maj :t
att i administrativ ordning meddela erforderliga föreskrifter. De nuvarande
reglerna om remissrätt i bidragsförordningen bör därför ersättas med ett
stadgande att närmare föreskrifter härom meddelas av Konungen.

Som framgått av vad jag anfört inledningsvis intar psykiatriska kliniken
på karolinska sjukhuset f. n. en särställning såtillvida som avgifterna för
sjuka på allmänt rum utgår enligt de grunder, som gäller för motsvarande
sjuka på statens mentalsjukhus. Tidigare var också bestämmelserna för
sådana sjukhus i sinnessjuklagstiftningen i huvudsak tillämpliga på den
psykiatriska kliniken vid karolinska sjukhuset, vilket emellertid inte längre
är fallet sedan ett nytt reglemente för karolinska sjukhuset trätt i kraft den
1 juli 1960. Principiellt sett föreligger nu inte någon skillnad mellan kliniken
och en psykiatrisk lasarettsklinik. Såsom jag anfört i propositionen angående
regionsjukvården bör kliniken i allt ges samma ställning som övriga
kliniker på karolinska sjukhuset, vilket betyder att huvuddelen av vård -

9

Kungl. Maj.ts proposition nr 36 år 1961

platserna på kliniken genom avtal förbehålles Stockholms stad och län, att
avgift uttages enligt detta avtal för patienter för nämnda sjukvårdsområden
samt att vårdbidrag motsvarande vårdavgift enligt utomlänsavtalet utgår
för patienter från andra sjukvårdsområden.

För att i berörda hänseenden likställa psykiatriska kliniken med övriga
kliniker på karolinska sjukhuset behövs ingen speciell ändring i bidragsförordningen.
Däremot blir det nödvändigt att borttaga särbestämmelsen
angående legosängsavgiften vid kliniken, vilket jag senare ämnar föreslå
Kungl. Maj:t skola ske med verkan från och med den 1 januari 1962. Har
avtal rörande kliniken dessförinnan inte träffats med Stockholms stad och
län, kommer enligt 3 § andra stycket i bidragsförordningen staden eller
länet att för sjuka från dessa sjukvårdsområden, som vårdas på kliniken,
få erlägga bidrag efter samma grunder som avtalats beträffande övriga
kliniker.

Utöver de ändringar i bidragsförordningen, som jag tidigare föreslagit
och vilka ändringar uteslutande hänför sig till 1 §, bör vissa redaktionella
jämkningar ske på grund av landstingslagen och den nya sjukhuslagen.
Ändringarna i bidragsförordningen bör träda i kraft den 1 januari 1962.

I enlighet med vad jag nu anfört har inom inrikesdepartementet utarbetats
förslag till förordning om ändrad lydelse av 1 § bidragsförordningen.

Föredragande departementschefen hemställer härefter, att Kungl. Maj :t
måtte genom proposition föreslå riksdagen att antaga det inom inrikesdepartementet
upprättade förslaget till förordning om ändrad lydelse av 1 §
förordningen den 30 juni 1937 (nr 655) angående bidrag från landsting och
städer, som ej deltaga i landsting, till bestridande av kostnaderna för vård i
vissa fall å karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen, att till
riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga
till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:
Börje Alpsten