Kungl. Maj:ts proposition nr 3 år J961
1
Nr 3
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förordning
angående ändrad lydelse av 2 och 3 §§ förordningen
den 15 maj 1959 (nr 168) om särskilda investeringsfonder
för förlorade inventarier och lagertillgångar;
given Stockholms slott den 2 december
1960.
Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
antaga härvid fogat förslag till förordning angående ändrad lydelse av 2
och 3 §§ förordningen den 15 maj 1959 (nr 168) om särskilda investeringsfonder
för förlorade inventarier och lagertillgångar.
GUSTAF ADOLF
G. E. Sträng
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås en ändring i förordningen om särskilda investeringsfonder
för förlorade inventarier och lagertillgångar. Enligt förslaget
skall förordningens tillämpningsområde utsträckas till sådana formellt frivilliga
överlåtelser av inventarier och lager som sker i stället för statligt
förfogande.
1 Bihang till riksdagens protokoll 1961. 1 samt. Nr 3
2
Kungi. Maj:ts proposition nr 3 år 1961
Förslag
till
förordning angående ändrad lydelse av 2 och 3 §§ förordningen den 15 maj
1959 (nr 168) om särskilda investeringsfonder för förlorade
inventarier och lagertillgångar
Härigenom förordnas, att 2 och 3 §§ förordningen den 15 maj 1959 om
särskilda investeringsfonder för förlorade inventarier och lagertillgångar
skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
(Nuvarande lydelse)
2 §•
Avdrag enligt 1 § för avsättning
till särskild investeringsfond för förlorade
inventarier må icke överstiga
beloppet av sådan i den skattepliktiga
intäkten av förvärvskällan för
beskattningsåret ingående ersättning
för maskiner eller andra för stadigvarande
bruk avsedda inventarier,
som den skattskyldige åtnjutit på
grund av statligt förfogande, eldsvåda
eller därmed jämförlig, av den
skattskyldiges åtgöranden oberoende
anledning. Har den skattskyldige på
grund av ersättningen erhållit högre
avdrag för avskrivning å inventarier
än som eljest skulle hava ifrågakommit,
skall dock iakttagas att avdraget
för avsättning till investeringsfond
skall i motsvarande mån jämkas.
Avdrag enligt--— å fastighe
ten.
3 §•
Investeringsfond må — — — nedan
sägs:
särskild investeringsfond---
beskattningsåret; samt
särskild investeringsfond för förlorade
lagertillgångar: för nedskrivning
å råvaror samt hel- och halv
-
(Föreslagen lydelse)
2 §.
Avdrag enligt 1 § för avsättning
till särskild investeringsfond för förlorade
inventarier må icke överstiga
beloppet av sådan i den skattepliktiga
intäkten av förvärvskällan för
beskattningsåret ingående ersättning
för maskiner eller andra för stadigvarande
bruk avsedda inventarier,
som den skattskyldige åtnjutit på
grund av statligt förfogande, eldsvåda
eller därmed jämförlig, av den
skattskyldiges åtgöranden oberoende
anledning. Med statligt förfogande
jämställes avyttring) som sker under
sådana förhållanden att statligt förfogande
eljest skolat ifrågakomma.
Har den skattskyldige på grund av
ersättningen erhållit högre avdrag för
avskrivning å inventarier än som eljest
skulle hava ifrågakommit, skall
dock iakttagas att avdraget för avsättning
till investeringsfond skall i
motsvarande mån jämkas.
Avdrag enligt---å fastighe
ten.
3 §•
Investeringsfond må —- -—■ — nedan
sägs:
särskild investeringsfond---
beskattningsåret; samt
särskild investeringsfond för förlorade
lagertillgångar: för nedskrivning
å råvaror samt hel- och halv
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 3 år 1961
3
(Nuvarande lydelse)
fabrikat ävensom djur å jordbruksfastighet
med högst ett belopp motsvarande
kostnaderna under beskattningsåret
för tillverkning eller anskaffning
av dylika tillgångar, i den
mån tillverkningen eller anskaffningen
innefattar lagerökning under
året, dock att lägre värdesättning å
lagret i dess helhet vid beskattningsårets
utgång därvid icke må godtagas
än som enligt kommunalskattelagen
är medgivet.
Har under---— sitt ändamål.
(Föreslagen lydelse)
fabrikat ävensom djur å jordbruksfastighet
med högst ett belopp motsvarande
kostnaderna under beskattningsåret
för tillverkning eller anskaffning
av dylika tillgångar, i den
mån tillverkningen eller anskaffningen
innefattar lagerökning under
året, dock att lägre värdesättning å
lagret i dess helhet vid beskattningsårets
utgång därvid icke må godtagas
än som enligt eljest gällande bestämmelser
är medgivet.
Har under —---sitt ändamål.
Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt
därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling;
dock att äldre bestämmelser fortfarande skola äga tillämpning beträffande
1961 års taxering samt beträffande eftertaxering för år 1961 och tidigare
år.
tf Bihang till riksdagens protokoll 1961. 1 samt. Nr 3
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 3 år 1961
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
2 december 1960.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Nilsson, Sträng, Andersson, Lindström, Lange, Lindholm, Kling,
Skoglund, Edenman, Netzén, Johansson, af Geijerstam, Hermansson.
Efter gemensam beredning med chefen för handelsdepartementet anmäler
chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, fråga rörande ändring
i förordningen om särskilda investeringsfonder för förlorade inventarier
och lagertillgångar och anför därvid följande.
Inledning
I en den 24 augusti 1960 till finansdepartementet inkommen skrivelse har
Svenska petroleuminstitutet anhållit om en jämkning i förordningen den 15
maj 1959 (nr 168) om särskilda investeringsfonder för förlorade inventarier
och lagertillgångar.
Institutet erinrar om att enligt nämnda förordning må vid beräkning av
nettointäkt av rörelse avdrag åtnjutas för belopp, som avsatts till särskild
investeringsfond för förlorade inventarier och till särskild investeringsfond
för förlorade lagertillgångar. Avdraget må dock inte överstiga beloppet av
sådan i den skattepliktiga intäkten ingående ersättning för inventarier och
lagertillgångar, som den skattskyldige åtnjutit på grund av statligt förfogande,
eldsvåda eller därmed jämförlig av den skattskyldiges åtgöranden
oberoende anledning. Institutet fortsätter.
I samband med förhandlingar, som förts mellan oljeföretagen och Riksnämnden
för Ekonomisk Försvarsberedskap, har framhållits, att ovannämnda
förordning formellt icke blir tillämplig, när vid krig, krigsfara eller
skärpt försvarsberedskap lager av petroleumprodukter och/eller inventarier
av oljeföretagen frivilligt överlåtes till staten. Om skyndsamhet är av nöden
och ingen tvekan föreligger om att staten genom förfogandelagstiftning kan
överta företagens lager och inventarier, torde det i regel vara att föredraga,
att lager och inventarier frivilligt överlåtes. Härigenom uppnås både tidsvinst
och en smidigare överlåtelseform än vid tillämpning av förfogandelagstiftningen.
Överenskommelser om frivillig försäljning i nu avsedda fall kan
planeras eller tom träffas på förhand.
Vid dylika frivilliga överlåtelser bör uppenbarligen företaget skattemässigt
icke placeras i sämre ställning än om inventarier och/eller lager förlorats
genom statligt förfogande. Företaget bör sålunda ha samma möjlighet
att genom avsättning till särskilda investeringsfonder åtnjuta avdrag för
erhållen ersättning.
5
Kungi. Maj.ts proposition nr 3 år 1961
På grund av vad sålunda anförts hemställer institutet, att förordningen
om särskilda investeringsfonder för förlorade inventarier och lagertillgångar
måtte göras tillämplig även när inventarier och/eller lagertillgångar vid tillfällen
av krig, krigsfara eller beredskapsläge frivilligt överlåtes till staten
eller statlig myndighet.
över framställningen har, efter remiss, yttranden avgivits av kammarrätten,
riksskattenämnden, riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap,
överståthållarämbetet, länsstyrelserna i Stockholms, Östergötlands, Malmöhus
och Västernorrlands län, mellankommunala prövningsnämnden, Sveriges
industriförbund samt Kooperativa förbundet.
Gällande bestämmelser
Enligt förordningen den 15 maj 1959 (nr 168) om särskilda investeringsfonder
för förlorade inventarier och lagertillgångar äger skattskyldig fysisk
eller juridisk person vid beräkning av nettointäkt av rörelse enligt kommunalskattelagen
och förordningen om statlig inkomstskatt njuta avdrag med
belopp, som avsättes till särskild investeringsfond för förlorade inventarier
och till särskild investeringsfond för förlorade lagertillgångar. Avsättningen
skall avse ersättningar och andra intäkter som uppburits i samband med
statligt förfogande, eldsvåda eller därmed jämförlig av den skattskyldiges
åtgöranden oberoende anledning.
Beträffande avdragets storlek har meddelats vissa spärregler. Avdraget får
sålunda för visst beskattningsår inte överstiga beloppet av sådana i den
skattepliktiga inkomsten för beskattningsåret ingående ersättningar för inventarier
eller lagertillgångar, som den skattskyldige åtnjutit på grund av
det statliga förfogandet, eldsvådan etc.
Ytterligare en spärr finns såvitt angår lagertillgångar, i det att avdraget
icke får överstiga ett belopp motsvarande minskningen av dold reserv i
varulagret under beskattningsåret.
Särskild investeringsfond för förlorade inventarier må tagas i anspråk för
avskrivning å maskiner och andra för stadigvarande bruk avsedda inventarier,
som anskaffats under beskattningsåret. Särskild investeringsfond för
förlorade lagertillgångar får tagas i anspråk för nedskrivning å råvaror
samt hel- och halvfabrikat med högst ett belopp motsvarande kostnaderna
under beskattningsåret för tillverkning eller anskaffning av dylika tillgångar,
i den mån tillverkningen eller anskaffningen innefattar lagerökning
under året, dock att lägre värdesättning å lagret i dess helhet vid beskattningsårets
utgång därvid icke må godtagas än som enligt kommunalskattelagen
är medgivet. Något särskilt medgivande av myndighet e. d. erfordras
inte för att fonderna skall få tagas i anspråk.
Till investeringsfond avsatta medel skall återföras till beskattning, om
den skattskyldige tagit fonden i anspråk för annat ändamål än som avsetts
6 Kungl. Maj:ts proposition nr 3 år 1961
vid avsättningen eller om den skattskyldige trätt i likvidation. Vidare ålerföres
fonden till beskattning, om de avsatta medlen inte tagits i anspråk senast
under det beskattningsår, för vilket taxering sker under tredje taxeringsåret
efter det, då avdrag för avsättningen ägt rum. Visar skattskyldig
att svårigheter föreligger att taga medlen i anspråk inom tre år, må riksskattenämnden
förlänga tiden, dock längst till och med det beskattningsår
för vilket taxering sker under sjätte taxeringsåret efter det, då avdrag för
avsättningen ägt rum.
Genom förordningen den 5 december 1958 (nr 575) om avskrivning å vissa
oljelagringsanläggningar, m. m. har vissa lättnader i beskattningshänseende
medgivits företag som lagrar olja. Sålunda får enligt nämnda förordning en
anläggning i bergrum för lagring av mineralolja eller annan anläggning för
lagring av mineralolja, som innefattar skäligt skydd mot förstöring genom
bombanfall eller beskjutning, vid inkomsttaxeringen avskrivas med tjugu
procent för år. Såsom förutsättning härför gäller dock att anläggningen har
en volym av minst 1 000 m3, att anläggningen godkänts av riksnämnden för
ekonomisk försvarsberedskap samt att anläggningen färdigställts senast under
det beskattningsår, för vilket taxering i första instans verkställes år
1966. I den anskaffningskostnad, som må avskrivas på sätt nu sagts, får
inräknas alla kostnader för anläggningen utom kostnader för anskaffning
av mark eller för anläggande av tillfartsvägar, körplaner o. dyl.
Om en skattskyldig, som enligt bestämmelserna i förordningen erhållit
avdrag vid inkomsttaxeringen för avskrivning av viss anläggning, inom tio
år från utgången av det beskattningsår, då anläggningen färdigställts, avyttrar
densamma, skall beloppet av återvunna värdeminskningsavdrag till
den del detsamma överstiger skattepliktig vinst vid avyttringen upptagas
som intäkt av rörelse för det beskattningsår, varunder försäljningen ägt rum.
Med skattepliktig vinst skall därvid förstås dels skattepliktig realisationsvinst
vid taxeringen till statlig inkomstskatt dels ock belopp, varmed köpeskillingen
för i anläggningen ingående fasta maskiner överstiger maskinernas
taxeringsmässiga restvärden.
Förordningen upptar vidare bestämmelser om värdesättningen vid inkomsttaxeringen
av sådant lager av mineralolja, som rörelseidkare på grund
av gällande bestämmelser om beredskapslagring är skyldig hålla i lager
(tvångslager). Bestämmelserna tillåter en lägre värdesättning av tvångslagret
än som kan godkännas enligt kommunalskattelagens regler. Om de
ränte- och amorteringsfria lån av statsmedel, som rörelseidkaren erhållit på
grund av lagringsskyldigheten (lagerlån), upptagits till beskattning, får
tvångslagret värderas till noll.
Remissyttrandena
Samtliga remissinstanser har tillstyrkt den av petroleuminstitutet ifrågasatta
ändringen av förordningen om särskilda investeringsfonder för förlolade
inventarier och lagertillgångar. Några remissinstanser, bl. a. kammar
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 3 år 1961
7
rätten och riksskattenämnden, har inte varit främmande för tanken att redan
gällande bestämmelser skulle kunna bli tillämpliga vid sådan formellt
frivillig överlåtelse, som avses i institutets skrivelse. Det har emellertid därvid
också framhållits, att bestämmelserna inte kan anses vara så utformade
att de otvetydigt medger en sådan tolkning. I flera remissyttranden bär
framhållits, att bestämmelserna bör ges generell avfattning och inte bli tilllämpliga
endast på oljeföretagens varulager och inventarier.
Från remissyttrandena må följande här återgivas.
Kammarrätten uttalar, att det kunde ifrågasättas om inte enligt gällande
bestämmelser avdrag för avsättning till investeringsfond skulle kunna medgivas
i sådana fall, då frivillig överlåtelse uppenbarligen ersatt ett övertagande
enligt förfogandelagen, såsom exempelvis då överlåtelsen ägt rum i
enlighet med en i fredstid av vederbörande statliga myndighet verkställd
krigsplanläggning. Kammarrätten fortsätter.
Då emellertid nu gällande bestämmelser icke kunna anses vara så utformade
att de otvetydigt medgiva sådan tolkning, att rätt till avdrag kommer
att medgivas i de fall, där detta vore ur materiell synpunkt riktigt, anser
sig kammarrätten böra tillstyrka sådan ändring i förevarande förordning
som avses med framställningen. Kungl. Kammarrätten vill emellertid
framhålla, att oljeföretagens normala försäljningar till statliga myndigheter
icke böra medföra avdragsrätt enligt förordningen. Med hänsyn till de
särskilda förhållanden, under vilka de i framställningen omnämnda överlåtelserna
komma att äga rum, får det anses rimligt, att vid prövningen av
avdragsrätten bevisbördan i fråga om storleken av normala försäljningar
icke lägges på den skattskyldige.
På grund av vad sålunda anförts vill kammarrätten förorda sådan ändring
i förevarande förordning, att ifrågavarande skattskyldiga, vilka under tid
då allmänna förfogandelagen är tillämplig överlåtit inventarier eller lagertillgångar
till staten eller till statlig myndighet, i den mån överlåtelserna
icke visats motsvara normala försäljningar, erhålla rätt till avdrag för avsättning
till särskild investeringsfond för ersättande av sålunda överlåtna
tillgångar.
Även riksskattenämnden säger sig ha övervägt, huruvida icke gällande bestämmelser
kunde tolkas så att de täckte även fall av formellt frivillig överlåtelse.
Nämnden anför.
Det ligger härvid nära till hands att jämföra med de föreskrifter i 35 §
4 mom. första stycket kommunalskattelagen, enligt vilka realisationsvinstbeskattning
icke skall ske, därest egendom tagits i anspråk »genom expropriation
eller liknande förfarande eller eljest avyttrats under sådana förhållanden,
att tvångsförsäljning som nyss sagts måste anses vara för handen».
Sistnämnda lagrum tillämpas så att liven formellt frivilliga avyttringar
anses icke skattepliktiga. Med hänsyn till att angivna föreskrifter i
de bägge författningsrummen givits så olika avfattning anser riksskattenämnden
det emellertid mycket tveksamt, om man kan räkna med att
den tolkningsprincip, som kommit till användning i fråga om 35 § 4 mom.
första stycket kommunalskattelagen, anses tillämplig i fråga om 2 § förordningen
om särskilda investeringsfonder för förlorade inventarier och lagertillgångar.
I vart fall lärer man icke kunna räkna med att oljeföretagen i
förlitande på eu dylik tolkningsrcgel skola vara villiga att frivilligt överlåta
sina lager till staten. Riksskattenämnden förordar därför att genom
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 3 år 1961
tillägg till eller en särskild anvisning till sistnämnda författningsrum stadgas,
att vad som sägs om statligt förfogande skall gälla även i fråga om avyttring,
som sker under sådana förhållanden, att statligt förfogande eljest
skolat ifrågakomma. Bestämmelsen bör givetvis erhålla en så generell avfattning,
att den icke blott blir tillämplig på oljeföretagens varulager och
inventarier.
Enligt överståthållarämbetets uppfattning bör förordningen om ifrågavarande
särskilda investeringsfonder äga tillämpning jämväl i fråga om de frivilliga
avtal som avses i petroleuminstitutets skrivelse. Ämbetet fortsätter.
Därest det emellertid befinnes nödvändigt, för att undanröja all tvekan
på denna punkt, att förordningen uttryckligen lämnar klarhet i berörda
beskattningsfråga, synes detta lämpligen kunna ske genom ett tillägg till
§ 2 i förordningen, av innehåll, att med statligt förfogande jämställes avstående
av inventarier och lager till staten på grund av sådana frivilliga
avtal, som gälla endast i de fall ett statligt förfogande av dessa tillgångar
eljest vore att förvänta.
Riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap anför.
De i den remitterade skrivelsen nämnda förhandlingarna mellan representanter
för riksnämnden och oljeföretagen avse viss omorganisation av den
av företagen bildade drivmedelscentralen (DMC), så att den utöver sin uppgift
att vid beredskaps- och krigstillstånd ombesörja distributionen av flytande
bränslen m. m. även skulle omhänderha handeln med flytande bränslen
i krig. Man har därvid varit överens om att oljeföretagen vid försäljning
av olja, som de jämlikt oljelagringsförordningen varit skyldiga att
hålla i lager, borde få möjlighet att göra avsättningar till särskild investeringsfond.
Riksnämnden har emellertid funnit det tveksamt, om förordningen
om särskilda investeringsfonder för förlorade inventarier och lagertillgångar
skulle med nuvarande lydelse kunna tillämpas vid frivillig försäljning
av tvångslager av olja.
Under åberopande av det anförda får riksnämnden tillstyrka petroleuminstitutets
hemställan om ändring av nämnda förordning.
Departementschefen
I den proposition till 1958 års riksdag, nr 124, vari förslag framlades till
förordningen om avskrivning å vissa oljelagringsanläggningar, m. m., framhöll
jag, att vissa specialbestämmelser möjligen skulle bli erforderliga bl. a.
om tvångslagren fick tagas i anspråk i större utsträckning under en tillfällig
kris. Dylika specialbestämmelser borde emellertid utformas först när behov
därav uppkom.
Vad Svenska petroleuminstitutet anfört i sin skrivelse synes ge vid handen,
att man lämpligen redan nu bör överväga att utfärda de ifrågasatta specialbestämmelserna.
Institutets förslag har tillstyrkts av samtliga remissinstanser.
Jag anser mig därför kunna förorda, att förordningen om särskilda
investeringsfonder för förlorade inventarier och lagertillgångar ändras i föreslagen
riktning. Av förordningen bör sålunda klart framgå att sådan frivillig
överlåtelse av tillgångar, som avses i skrivelsen, omfattas av förord
-
Kungi. Maj:ts proposition nr 3 år 1961
9
ningen. Detta synes lämpligen kunna ske genom att i förordningen utsäges,
att med statligt förfogande jämställes avyttring som sker under sådana förhållanden
att statligt förfogande eljest skolat ifrågakomma, d. v. s. att det
rör sig om en avyttring som, om den icke genomförts frivilligt, skulle ha
framtvingats genom statligt förfogande. Såsom framhållits i flera remissyttranden
bör bestämmelsen erhålla generell avfattning och icke blott göras
tillämplig på oljeföretagens varulager och inventarier.
Samtidigt synes viss ändring böra vidtagas i 3 § första stycket. I nämnda
författningsrum stadgas bl. a. att, om investeringsfond användes för nedskrivning
av varulager, en lägre värdesättning å lagret i dess helhet vid beskattningsårets
utgång därvid icke må godtagas än som enligt kommunalskattelagen
är medgivet. Enligt förordningen om avskrivning å vissa oljelagringsanläggningar,
m. m. får, såsom redan framhållits, tvångslager av
mineralolja vid inkomsttaxeringen värderas lägre än enligt kommunalskattelagens
regler. Dylikt tvångslager bör även då investeringsfond tages i anspråk
för nedskrivning få värderas enligt de speciella bestämmelserna. Den
lägsta värdesättning för lagret i dess helhet, som kan godtagas vid tillämpning
av förordningen om särskilda investeringsfonder, bör därför vara den
som enligt eljest gällande bestämmelser är medgiven.
De ändrade bestämmelserna synes böra bli tillämpliga fr. o. m. 1962 års
taxering.
I enlighet med vad i det föregående anförts har inom finansdepartementet
upprättats förslag till förordning angående ändrad lydelse av 2 och 3 §§
förordningen den 15 maj 1959 (nr 168) om särskilda investeringsfonder för
förlorade inventarier och lagertillgångar.
Föredragande departementschefen hemställer, att nämnda författningsförslag
måtte genom proposition föreläggas 1961 års riksdag till antagande.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen, att till
riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till
detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Alice Magnusson
601697 Stockholm 1960. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag