Kungl. Maj:ts proposition nr 23 år 1961
1
Nr 23
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående ytterligare medelsanvisning
till ombyggnad och reparation av operahuset
i Stockholm; given Stockholms slott den 13 januari
1961.
Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över handelsärenden för denna dag, föreslå riksdagen bifalla
det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF ADOLF
Gunnar Lange
Propositionens huvudsakliga innehåll
När ombyggnad av operahuset i Stockholm beslutades på våren 1958 beräknades
kostnaderna härför till 7 milj. kronor, att betalas ur behållningarna
av de årligen anordnade särskilda lotterierna till förmån för teater,
konst och andra kulturella ändamål. Avsevärda fördyringar i arbetena har
emellertid uppkommit. Enligt en numera verkställd utredning kan ombyggnadsföretaget
komma att kosta något över 18 milj. kronor. I propositionen
föreslås att 9 milj. kronor av merkostnaderna täckes genom särskild
medelsanvisning på kapitalbudgeten.
1 Bihang till riksdagens protokoll 1961. 1 samt. Nr 23
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 23 år 1961
Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
13 januari 1961.
N ärvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Nilsson, Sträng, Andersson, Lindström, Lange, Lindholm, Kling,
Skoglund, Edenman, Netzén, Johansson, af Geijerstam, Hermansson.
Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen
för handelsdepartementet, statsrådet Lange, fråga om ytterligare medelsanvisning
till ombyggnad och reparation av operahuset i Stockholm och anför
därvid följande.
Inledning
Operahuset i Stockholm uppfördes under åren 1889—1898 och är statens
egendom. Byggnaden är sedan år 1935 av Kungl. Maj :t förklarad som
byggnadsminnesmärke. Den inrymmer, förutom lokaler för teaterändamål,
några affärslokaler samt en restaurang, Operakällaren. Nyttj anderätten till
byggnaden tillkommer Kungl. teaterns aktiebolag. Det åligger bolaget — i
det följande kallat teaterbolaget — att svara för teaterverksamhetens upprätthållande
samt för inre underhåll av byggnaden. För det yttre underhållet
svarar byggnadsstyrelsen. Teaterbolaget äger disponera inflytande hyresinkomster.
Huvudparten därav, i runt tal 200 000 kronor för år, avsåg
tidigare Operakällaren. Verksamheten där upphörde emellertid under våren
1955 på grund av att lokalerna blivit otjänliga för restaurangbruk.
I februari 1956 gjorde teaterbolagets styrelse framställning till Kungl.
Maj :t i syfte att få till stånd en renovering och ombyggnad av operahuset.
Styrelsen åberopade den intensifierade teaterverksamhetens krav på flera
och tidsenligare lokaler — särskilt behövde repetionsutrymmen, sångrum
och klädloger utökas samt de sceniska resurserna förbättras. I fråga om
restaurangen hänvisades till att ekonomilokalerna, som huvudsakligen låg i
källarvåningen, befann sig i ett ur hälsovårds- och arbetarskyddssynpunkt
icke tillfredsställande skick. I betraktande av det stora inkomstbortfallet
vid avstängning av restauranglokalerna var det enligt styrelsen av vikt, att
arbetena kunde påbörjas snarast möjligt. Styrelsen hemställde att medel i
första hand skulle ställas till förfogande för utrednings- och projekteringsarbeten.
Kungl. Maj:ts proposition nr 23 år 1961
3
Redan i juli 1955 hade, ehuru detla inte framgick av teaterbolagets ansökning,
avtal slutits mellan teaterbolaget och Aktiebolaget Operakällaren —
vilket sistnämnda bolags aktier då övergått i nuvarande ägares hand — om
förhyrning av restauranglokalerna för tiden den 1 april 1956—den 31 december
1966. I avtalet förutsattes att lokalerna skulle iordningställas i enlighet
med avtalet bilagda ritningar och promemoria m. m. Några preciseringar
rörande ombyggnadens standard innehöll inte promemorian, men
det angavs däri, att kökslokalerna skulle flyttas från källarvåningen till bottenplanet,
att genom påbyggnad av en terrass på operahusets baksida skulle
iordningställas en festvåning samt att erforderliga kontorsutrymmen skulle
åstadkommas. Grundhyran bestämdes till 165 000 kronor för år, vartill kom
bland annat indextillägg och tilläggshyra knuten till omsättningen.
Kungl. Maj:t uppdrog den 16 mars 1956 åt byggnadsstyrelsen att efter
samråd med teaterbolagets styrelse utarbeta och till Kungl. Maj:t inkomma
med förslag och plan rörande erforderliga ombyggnadsarbeten inom operahuset.
Samtidigt medgavs att byggnadsstyrelsen för ändamålet fick ta i anspråk
högst 200 000 kronor av behållningen av ett av Svenska penninglotteriet
aktiebolag under år 1955 anordnat lotteri till förmån för teater och
musik. Av nämnda lotteribehållning ställde Kungl. Maj :t sedermera, den
26 april 1957, ytterligare 200 000 kronor till byggnadsstyrelsens förfogande
för ulredningsändamål.
Förslag till ombyggnadsarbetena avlämnades av byggnadsstyrelsen den 19
november 1957, avseende såväl teater- som restauranglokalerna. Det förutsattes
att arbetena skulle bedrivas i fyra etapper —- varav blott etapperna I
och II behandlas i förevarande sammanhang. Den första etappen avsåg dels
ombyggnad och iståndsättning av restaurangen, huvudsakligen flyttning av
ekonomilokalerna från källarvåningen till bottenplanet, dels iordningställande
för teaterns del av repetitionssal och sidomagasin med kulisshiss. Sistnämnda
arbeten betraktades som följdåtgärder till restaurangombyggnaden;
genom kökets flyttning till bottenvåningen förlorade teatern utrymmen,
som måste ersättas på andra håll inom byggnaden. Dessutom skulle inom
denna etapp utföras ljudisolering av järnridån, vissa arbeten i orkesterdiket
samt omläggning av panncentralen. Hela kostnaden för etapp I uppskattades
tdl drygt 7 milj. kronor, varav 5 milj. kronor belöpte på restaurangen, 1,6
milj. kronor på de nämnda följdåtgärderna samt 500 000 kronor på pannrum
och ljudisolering av järnridån in. m. I första etappen ingick inte någon
påbyggnad av terrassen på operahusets baksida. En sådan påbyggnad avsågs
ske i etapp II, därvid på terrassen skulle iordningställas repetitionssal två
balettsalar, sex loger samt lunch- och fritidslokaler för teaterns personal
Kostnaderna för denna etapp, som alltså helt avsåg teatern, beräknades till
1,7 milj. kronor.
Ombyggnadsförslaget i de! följande kallat novemberförslaget _ för
anledde
överläggningar i handelsdepartementet med företrädare för teaterbolaget
och för byggnadsstyrelsen. Från departementets sida framhölls där
-
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 23 år 1961
vid att medel i den utsträckning, som förutsattes för förslagets genomförande,
icke skulle kunna påräknas. Med hänsyn härtill överenskoms, att byggnadsstyrelsen
närmare skulle pröva, huruvida restaurangen ej kunde
iståndsättas på ett mindre genomgripande sätt, eller därest detta icke lät
sig göra undersöka huruvida restaurangutrymmena kunde ges annan lämplig
användning varigenom operan kunde tillföras hyresinkomster. Till efterföljd
härav framlade byggnadsstyrelsen med skrivelse den 10 december
1957 ett nytt förslag — hädanefter kallat decemberförslaget —- till ombyggnad
av restauranglokalerna och teatern, begränsat till de i förenämnda
etapp I ingående arbetena. Någon annan användning av lokalerna uppgavs
från styrelsens sida icke kunna ifrågakomma. Kostnaderna för restaurangen
angavs i detta förslag till 2,9 milj. kronor. Som följ dåtgärd kom iordningställande
för teatern av en repetitionssal för en uppgiven kostnad av 400 000
kronor. Därtill kom ytterligare arbeten inom teatern enligt novemberförslaget
(500 000 kronor). Kostnaderna enligt decemberförslaget utgjorde
alltså sammanlagt 3,8 milj. kronor.
En sålunda genomförd ombyggnad avvek på väsentliga punkter från den
ombyggnad, som förutsatts i 1955 års hyresavtal. Bland annat hade liksom
i novemberförslaget någon festvåning på terrassen inte medtagits. Detta föranledde
kritik från restaurangbolagets sida. Efter ytterligare överläggningar
och sedan enighet nåtts mellan byggnadsstyrelsen, teaterbolaget och restaurangbolaget
angående omfattningen av restauranglokalerna efter ombyggnaden,
utarbetades ytterligare ett förslag till ombyggnad av operahuset.
Skrivelse härom ingick till Kungl. Maj :t den 18 mars 1958. I detta förslag
— som i det följande kallas marsförslaget — angavs kostnaderna för ombyggnad
av restaurangen till 2,2 milj. kronor. Därjämte skulle den i etapp
II i novemberförslaget ingående terrasspåbyggnaden utföras varvid en del
av terrassen — i stället för lokaler till teatern — skulle iordningställas som
festvåning för en kostnad av 700 000 kronor. För teatern förutsågs — ehuru
utan uppgift om vad som var att anse som följdarbeten i anledning av restaurangombyggnaden
— ungefär samma kostnader som för etapp I i novemberförslaget,
d. v. s. drygt 2 milj. kronor, i vilket belopp emellertid ingick
1 milj. kronor för den del av förenämnda terrasspåbyggnad, som inte
skulle iordningställas som festvåning. I skrivelsen uttalades också önskemål
om iordningställande för teatern av balettsalar och kostymmagasin för
en beräknad kostnad av 1 milj. kronor. Slutligen fanns i kostnadsberäkningen
upptagen en utgiftspost på 900 000 kronor, avseende »allmänna
Byggnadsåtgärder samt reparation och underhåll», utan angivande av om
arbetena avsåg restaurangen eller teatern. De uppskattade sammanlagda
kostnaderna för ombyggnadsarbetena enligt marsförslaget blev därvid 7
milj. kronor. Fördelningen på olika poster framgår av sammanställningen
på s. 7 och 8.
Genom beslut den 11 april 1958 uppdrog Kungl. Maj:t åt byggnadsstyrelsen
att utföra ombyggnads- och reparationsarbeten inom operahuset i hu
-
Kungl. Maj. ts proposition nr 23 år 1961
5
vudsaklig överensstämmelse med marsförslaget till en sammanlagd kostnad
av högst 7 milj. kronor. Samtidigt medgav Kungl. Maj:t, att byggnadsstyrelsen
fick såsom ett första anslag för ändamålet allt efter behov ta i anspråk
3 milj. kronor av disponibel behållning av 1955 års lotteri till förmån för
teater och musik. Ombyggnadsarbetena påbörjades i september 1958.
På grund av de sålunda vidtagna ändringarna i ombyggnadsplanerna för
restaurangen upptogs diskussioner mellan teaterbolaget och restaurangbolaget
om 1955 års avtal angående förhyrning av restauranglokalerna. Nytt
avtal underställdes Kungl. Maj:t för godkännande i juni 1958. Efter remissbehandling
därav, varvid ändringsförslag framfördes, upptogs nya förhandlingar
mellan parterna. Dessa resulterade i ytterligare en ny överenskommelse
mellan teaterbolaget och restaurangbolaget den 13 april 1959, vilken godkändes
av Kungl. Maj :t genom beslut den 30 samma månad. Hyrestiden är
enligt avtalet bestämd till tio år, räknat från och med den 1 oktober 1960.
Lokalerna anges omfatta 4 000 m2 och skall på hyresvärdens bekostnad
iordningställas på ett ändamålsenligt och förstklassigt sätt. Hyresvärden
skall även tillhandahålla en sommarveranda utanför restaurangen. Grundhyran
utgör 200 000 kronor för år jämte bränsle- och varmvattentillägg.
Tilläggshyra skall -— med undantag för de två första hyresåren —■ efter
grunder, som finns närmare angivna i avtalet, utgå i relation till restaurangrörelsens
omsättning. Avtalet skall efter fem år kunna under vissa
förutsättningar bli föremål för revision. I händelse av tvist skulle frågan
därom underställas skiljenämnd.
Den 4 maj 1960 framlade operaledningen och byggnadsstyrelsen under
hand förslag om medelsanvisning för vissa mindre tilläggsarbeten i samband
med ombyggnaden. Sedan i anledning härav uppgift begärts, huruvida
redan beslutade arbeten skulle komma att hållas inom den medgivna ramen
av 7 milj. kronor, anmälde byggnadsstyrelsen i en den 27 maj 1960 dagtecknad
promemoria, att kostnaderna för ombyggnaden skulle komma att väsentligt
överskrida de tidigare beräknade. Såvitt styrelsen för det dåvarande
kunde bedöma, skulle de sammanlagda kostnaderna för ombyggnaden komma
att uppgå till i runt tal 14,5 milj. kronor, varav för restaurangen 9,7 och
för teatern 4,8 milj. kronor. Styrelsen tilläde att en uppenbar felbedömning
av de med ombyggnadsåtgärderna förknippade kostnaderna måste ha skett
samt att åtskilliga icke förutsebara kostnader tillkommit.
Med anledning av vad sålunda inträffat förordnade Kungl. Maj:t på min
föredragning den 3 juni 1960 generaldirektören S. A. E. ödeen att verkställa
utredning rörande orsakerna till kostnadsökningen samt att inkomma med
redogörelse härför.
Kungl. Maj: t har sedermera — till förhindrande av att byggnadsarbetena
skulle behöva inställas — genom beslut den 28 juli, den 26 augusti och den
9 december 1960 ställt sammanlagt 8 milj. kronor av tillgängliga särskilda
lotterimedel till byggnadsstyrelsens förfogande för fullföljande av de byggnadsarbeten
inom operahuset, vilka förutsågs i Kungl. Maj :ts beslut den 11
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 23 år 1961
april 1958. Med inräknande av beloppet 3 milj. kronor enligt sistnämnda beslut
har sålunda för ifrågavarande arbeten hittills anvisats sammanlagt 11
milj. kronor. I detta sammanhang torde få erinras att Kungl. Maj:t härutöver
_och utöver de tidigare omnämnda beloppen om sammanlagt 400 000
kronor till utrednings- och projekteringsändamål — av de särskilda lotterimedlen
anvisat 1,3 milj. kronor för anskaffande och installation av nytt
ställverk för operans scenbelysning, 950 000 kronor som ersättning för uteblivna
hyresinkomster för teaterbolaget i anledning av ombyggnaden samt
185 000 kronor, avseende bland annat gottgörelse till restaurangbolaget för
utgifter genom dröjsmålet med iståndsättandet av restauranglokalerna. Sistnämnda
tre poster lämnas i det följande utanför. Ej heller upptas i den fortsatta
framställningen kostnaderna för de fasadputsningsarbeten m. m. å
operahuset, vilka kommit till utförande under senare år med anlitande av
medel å staten för statens allmänna fastighetsfond.
Den av Kungl. Maj :t i juni 1960 förordnade utredningsmannen avlämnade
den 22 november 1960 sitt betänkande (stencilerat) med yttrande över orsakerna
till fördyringen av operahusombyggnaden.
över betänkandet har, efter remiss, utlåtanden avgivits av byggnadsstyrelsen
och Kungl. teaterns styrelse. Aktiebolaget Operakällaren har därjämte
inkommit med en skrivelse i ärendet. Ett exemplar av betänkandet har
överlämnats till justitiekanslersämbetet för kännedom.
Betänkandet
Utredningsmannen framhåller att hans arbete mött åtskilliga svårigheter,
sammanhängande ej minst med att frågan om ombyggnad av teatern och
restaurangen behandlats under lång tid och att därunder flera förslag till
ombyggnad framlagts. Samtidigt har mellan de berörda parterna olika överenskommelser
och avtal träffats, vilkas verkningar torde ha sträckt sig fram
till de nu aktuella ombyggnadsarbetena. Ärendet har också handlagts parallellt
av två institutioner med olika ställning — teaterbolagets styrelse och
byggnadsstyrelsen — och den bild av händelseförloppet, som handlingarna
hos de båda institutionerna ger, stämmer inte alltid överens. Ytterligare tillkommer
att många ställningstaganden — även viktiga sådana — har skett
efter blott muntliga förhandlingar.
Med hänsyn härtill fann utredningsmannen det nödvändigt att från ett
icke obetydligt antal personer inhämta kompletterande uppgifter, vilket
skedde muntligen, varvid samtalen protokollfördes. Sammanlagt hördes 32
personer. Protokollen har fogats till betänkandet såsom bilaga, vartill här
torde få hänvisas.
Utredningsmannen understryker att hans uppdrag endast avsett en utredning
om orsakerna till kostnadsökningen. Han har sålunda ej haft att ingå
på frågan huruvida och i vad mån myndighet eller enskild genom åtgärd,
som av utredningsmannen anges som orsak till överskridandet, gjort sig
skyldig till fel eller försummelse. Ej heller har det fallit inom hans uppdrag
Kungl. Maj. ts proposition nr 23 år 1961
7
att pröva huruvida ombyggnadens utformning eller sättet för arbetets bedrivande
varit ekonomiskt och tekniskt riktigt; han har därvidlag endast sökt
konstatera faktiska förhållanden, som bidragit till kostnadsökningen. Lika
litet har utredningsmannen ansett sig böra ingå på en bedömning av de
träffade hyresavtalen, än mindre blanda sig i föreliggande tvister om tolkningen
av det nu gällande avtalet.
Ombyggnadskostnadernas storlek
I fråga om storleken av kostnaderna för operahusets ombyggnad konstaterar
utredningsmannen, att det redan vid en första granskning av anslagsoch
utgiftsbokföringen inom byggnadsstyrelsen visade sig, att därpå icke
kunde grundas någon beräkning av nämnda kostnader. I vart fall fordrades
en noggrann genomgång av de sinsemellan icke korresponderande bokföringarna
inom byggnadsstyrelsens administrativa byrå och byggnadsbyrå. Utredningsmannen
föranstaltade därför om granskning genom särskilt förordnad
expert av medelsredovisningen inom byggnadsstyrelsen, särskilt ifråga om
teaterombyggnaden.
Det visade sig vidare att några kostnadsberäkningar för teaterombyggnaden
ej förelegat vid arbetenas påbörjande samt att det fanns anledning att
antaga, att ombyggnaden ytterligare fördyrats, sedan inom byggnadsstyrelsen
kring årsskiftet 1959—1960 på grundval av då aktuella ritningar och
med biträde av utomstående expertis verkställts en kostnadsberäkning, vars
riktighet emellertid blev föremål för delade meningar inom styrelsen. Utredningsmannen
bedömde det därför nödvändigt att verkställa en helt ny
kostnadsberäkning. Arbetet därmed utfördes delvis inom utredningen med
anlitande av särskild expertis, delvis inom byggnadsstyrelsen. I en till betänkandet
såsom bilaga fogad »Redogörelse för handläggningen av ärendet rörande
operahusets ombyggnad 1954—1960» lämnar utredningsmannen detaljerade
uppgifter om de premisser, som låg till grund för beräkningsarbetet.
Därutinnan torde få hänvisas till utredningsmannens redogörelse.
Beräkningarna leder fram till att kostnaderna för de ombyggnadsarbeten,
vilka förutsågs i Kungl. Maj:ts beslut den 11 april 1958, sannolikt kommer
att uppgå till cirka 18,1 milj. kronor. Fördelningen därav på olika poster
framgår av efterföljande sammanställning, som också visar — enligt vad tidigare
sagts — hur motsvarande poster var upptagna i marsförslaget, vilket
låg till grund för Kungl. Maj:ts nyssnämnda beslut.
Byggnadsstyrelsens
skrivelse 18/3 1958
Mkr
Restaurangen
Ombyggnad av restaurangen................ 2,2
Terrasspåbyggnaden........................ 0,7 2,9
T ealern
Terrasspåbyggnaden........................ 1,0
Arbeten inom teatern ...................... 0,7
Utredningen
Mkr
9,4
2,8 12,2
1,7
1,1
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 23 år 1961
Byggnadsstyrelsens
skrivelse 18/3 1958
Mkr
Omläggning av panncentralen................ 0,3
Ljudisolering av ridån och ombyggnad av orkesterdiket
................................ 0,2
Balettsalar och kostymmagasin.............. 1,0 3,2
Utredningen
Mkr
0,8
0,3
1,1 5,0
Byggnaden
Allmänna byggnadsåtgärder samt reparation och
underhåll “..... ............ .......... .03 _03
7,0 18,1
Rörande posten »Byggnaden: Allmänna byggnadsåtgärder samt reparation
och underhåll» säger utredningsmannen, att densamma torde ha avsett sådana
arbeten, som på grund av tidigare eftersatt underhåll inom restauranglokalerna
ansetts böra utföras, oavsett för vilket ändamål lokalerna
framdeles skulle användas, och som därför bedömts ej böra belasta restauranglokalerna,
åtminstone inte vid beräkning av den investeringskostnad,
vilken borde förräntas genom hyresinkomster från lokalerna. Att dessa arbeten
avser restaurangen bestyrkes av innehållet i en av för utredningsmannen
tillgänglig, av byggnadsstyrelsen den 17 mars 1958 upprättad promemoria,
vilken synes ha legat till grund för marsförslaget. I promemorian —
som kommer att närmare behandlas i det följande och därvid kallas marspromemorian
-— är beloppet 900 000 kronor inlagt i kostnaderna för restaurangombyggnaden,
vilka härigenom kom att sluta på 3,8 milj. kronor. I skrivelsen
görs sedan uppdelningen på tre rubriker.
Utredningsmannen förser den framräknade nya siffran för ombyggnadskostnaderna,
18,1 milj. kronor, med vissa reservationer. Beräkningsarbetet
inom utredningen och inom byggnadsstyrelsen samordnades i möjligaste
mån, och de slutliga kostnadssammanställningarna underställdes byggnadsstyrelsen
med begäran om yttrande, huruvida den angivna kostnadssumman
kunde anses vara rimlig och med säkerhet icke under några förutsebara
förhållanden skulle komma att överskridas. Styrelsen hade emellertid
ej före utredningsarbetets avslutande yttrat sig om huruvida de beräknade
kostnaderna är riktiga. Vidare påpekar utredningsmannen, att i summan
18,1 milj. kronor ingår vissa arbeten och leveranser, som enligt byggnadsstyrelsens
uppfattning bör slutligt gäldas av restaurangbolaget. Krav i dessa
hänseenden har av styrelsen hittills aktualiserats till ett belopp av 300 000
kronor, överenskommelse därom hade emellertid ej kunnat träffas då betänkandet
avgavs.
Orsakerna till fördyringen
Av den tidigare redogörelsen framgår att de stora överskridandena hänför
sig till restaurangombyggnaden. Den kommer sannolikt att kosta omkring
fyra gånger så mycket som tidigare uppgivits, medan för övriga ar
-
9
Kungl. Maj:ts proposition nr 23 år 1961
beten överskridandena torde röra sig om i allmänhet under 60 procent. Det
är därför i första hand orsaken till fördyringen för restaurangen, som är
av betydelse.
Utredningsmannen anser att den betydande skillnaden mellan tidigare angivna
och nu bedömbara kostnader för ombyggnad av operahuset i allt väsentligt
kan återföras på två faktorer. Den ena sammanhänger med att byggnadsstyrelsen
i december- och marsförslagen lämnade kostnadsuppgifter,
som låg avsevärt under novemberförslagets kostnadsberäkningar, utan att
styrelsen gjorde däremot svarande minskningar i byggnadsprogrammet. Som
den andra huvudorsaken till de stora överskridandena betecknar utredningsmannen
att 1955 års hyresavtal mellan teaterbolaget och restaurangbolaget
träffades med de bristande förutsättningar för dess genomförande som förelåg
från teaterbolagets sida.
I fråga om de missvisande kostnadsuppgifterna i december- och marsförslagen,
erinrar utredningsmannen om att i novemberförslaget kostnaderna
för restaurangombyggnaden var uppskattade till 5 milj. kronor, vartill för
en beräknad kostnad av 1,6 milj. kronor skulle komma arbeten inom teaterns
del av byggnaden, vilka hade karaktären av oundvikliga följ dåtgärder av
restaurangens intrång i teaterlokalerna. I en andra etapp skulle för teaterns
uteslutande räkning göras en påbyggnad av terassen på operahusets baksida.
Till grund för kostnadsuppgifterna i novemberförslaget låg en serie beräkningar,
vilka var delvis tämligen detaljerade och i det stora hela av god
noggrannhet. De hade utförts inom byggnadsstyrelsens byggnadsbyrå under
åren 1956 och 1957. Utredningsmannen anser att dessa kostnadsuppgifter
var underbyggda i tillräcklig omfattning och anser, att därest förslaget skulle
ha kommit till utförande, siffrorna hade visat sig hållbara, om byggnationen
utförts efter den standard — i nu gällande hyresavtal användes orden
»ändamålsenlig och förstklassig» — som legat till hands att förutsätta vid
beräkningarna.
Som framgår av den tidigare redogörelsen bedömdes emellertid novemberförslaget
alltför kostsamt att genomföra. Byggnadsstyrelsen uppgjorde
därför decemberförslaget. Detta angavs medföra mindre intrång i teaterns
dittillsvarande lokaler, dock att restaurangköket liksom i tidigare förslag
skulle flyttas från källarvåningen till bottenvåningen. Det framgår av schematiska
skisser, som var fogade till förslaget, att teatern skulle få avstå i
huvudsak samma lokaler som enligt novemberförslaget, med undantag av
att i bottenvåningen en del magasinsutrymmen ej togs i anspråk. Ej heller
enligt detta förslag skulle emellertid restaurangen få någon festvåning inom
en eventuell terrasspåbyggnad, men genom ett nytt entresolbjälklag över en
del av det nya köket och grillen skapades en festsal på ca 100 in2.
Kostnaderna för denna ombyggnad av restauranglokalerna angavs till 2,9
milj. kronor, vartill skulle komma följdåtgärder inom teatern för en uppgiven
kostnad av 400 000 kronor. Bortsett från följdåtgärderna — soin emellertid
hade reducerats väsentligt i förhållande till novemberförslaget, bland
annat hade icke räknats med någon ersättning till teatern för loger och om
-
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 23 år 1961
klädnadsrum, som tagits i anspråk för restaurangen — förutsattes i decemberförslaget
ungefär samma kostnader för teatern som i novemberförslaget.
Utredningsmannen konstaterar på grundval av jämförelser mellan de ritningar,
som fanns i decemberförslaget, och motsvarande skisser i novemberförslaget,
att de inbördes avvikelserna i fråga om restaurangen inte kan
anses vara av betydelse att i avgörande utsträckning påverka ombyggnadskostnaderna.
Skillnaden bestod egentligen endast däri, säger utredningsmannen,
att i decemberförslaget köket gjorde mindre intrång i teaterns lokaler
men utvidgades mot grillen samt att en festsal inlades ovan köket.
Detta innebar en minskning av de totala lokalytorna med mindre än fem
procent. Då i övrigt byggnadssätt och inredning, enligt vad utredningen givit
vid handen, förutsågs lika, kan decemberförslaget för restaurangens del
ej ha inneburit något nämnvärt förbilligande. De av byggnadsstyrelsen för
ombyggnaden anlitade arkitekterna och övriga konsulter har också under
utredningsarbetet förklarat, att såvitt de kände till någon skillnad i ombyggnadsplanerna
för restaurangen, som kunnat motivera sänkningen av de
beräknade ombyggnadskostnaderna från i novemberskrivelsen angivna 5
milj. kronor till decemberskrivelsens 2,9 milj. kronor, inte avsetts. I sammanhanget
har också framhållits, att de största kostnaderna för restaurangen
hänförde sig till ekonomilokalerna med inredning och utrustning samt
att de olika förslagen i denna del icke skilde sig från varandra.
Rörande det tekniska underlaget för decemberförslaget framhåller utredningsmannen,
att detsamma var knapphändigt och torde ha inskränkt sig
till de vid förslaget fogade schematiska skisserna, ett material som inte
kunde utgöra underlag för ens en uppskattning av kostnaderna. Å andra
sidan synes avsikten med dessa skisser -—• till vilka återkommes i det följande
— endast ha varit att utvisa de ändringar, främst i fråga om kökets
storlek och den nya festsalen i entresolplanet, som förslaget innebar jämfört
med novemberförslaget, medan ombyggnaden i övrigt förutsattes skola följa
det tidigare förslaget, som ju detaljberäknats.
Angående tillkomsten av decemberförslagets kostnadsuppgifter har klarhet
inte kunnat skapas. Den för ärendets beredning inom styrelsens utredningsbyrå
i första rummet ansvarige tjänstemannen har gjort gällande
och inför utredningsmannen bestämt vidhållit, att till grund för kostnadsuppgiften
2,9 milj. kronor låg beräkningar, som ställts till hans förfogande
av styrelsens byggnadsbyrå. Tillkomsten av dylika beräkningar har emellertid
enständigt bestritts av alla ifrågakommande tjänstemän inom nämnda
byrå. Något beräkningsmaterial har ej heller kunnat företes under utredningen,
och mycket talar för att kostnadsuppgifterna i decemberskrivelsen
väsentligen grundade sig på muntliga diskussioner mellan den nämnde
tjänstemannen inom utredningsbyrån och underordnade tjänstemän inom
byggnadsbyrån.
Men bortsett från huruvida i detta sammanhang några nya kostnadsberäkningar
utförts inom byggnadsstyrelsen eller ej, torde så mycket kunna
sägas, anför utredningsmannen, att den uppgivna siffran 2,9 milj. kronor
11
Kungl. Maj. ts proposition nr 23 år 1961
— särskilt mot bakgrunden av de föreliggande tidigare kostnadsberäkningarna
— inte av någon byggnadssakkunnig bort kunna godtas såsom rimlig
för det ombyggnadsförslag, som framlades i decemberskrivelsen Detta styrkes
också av att utredningsbyråns ordinarie chef — som vid november- och
decemberförslagens avlåtande befann sig på tjänsteresa — efter återkomsten
ansåg sig böra fråga byggnadsbyrån, hur det kunde komma sig att
kostnaderna för operahusombyggnaden kunnat pressas såsom skett. Han
hade då upplysts om att kostnaderna tillkommit efter resonemang mellan
vissa namngivna tjänstemän inom byggnadsstyrelsen på ett reviderat förslag
utan egentlig beräkning. Även byggnadsbyråns chef synes ha meddelats
-detta.
Trots att sålunda tveksamhet rådde angående decemberförslagets kostnadssiffror,
upptogs i en hos byggnadsstyrelsen upprättad promemoria,
marspromemorian, alltjämt kostnaderna för restaurangen till 2,9 milj. kronor,
vartill emellertid kom 200 000 kronor för en veranda och 700 000 kronor
för en »reducerad» festvåning på den ovanliggande terrassen. Det blir sammanlagt
3,8 milj. kronor. I fråga om terrasspåbyggnaden må erinras om att
den var upptagen i novemberförslaget, andra byggnadsetappen, och helt
avsågs för teatern. Detsamma torde ha förutsatts i decemberförslaget, som
•endast avsåg första byggnadsetappen.
Marspromemorian och vissa förhandlingar mellan parterna, som föregått
densamma, hade tillkommit på föranledande av restaurangbolaget, som
framhöll att decemberförslaget på avgörande punkter avvek från den ombyggnad,
som förutsatts i 1955 års hyresavtal, framför allt därigenom att någon
festvåning inte skulle tillföras restaurangen, över huvud taget förklarades
från restaurangbolagets sida, att decemberförslaget på intet sätt kunde
hetraktas som tillfredsställande och så väsentligt avvek från det förslag, varpå
1955 års hyresavtal grundat sig, att förslaget inte kunde tjäna som underlag
för en förhyrning av restaurangen från Aktiebolaget Operakällarens sida.
Marspromemorian innebar en utökning av restaurangens lokalytor med 20
procent, jämfört med decemberförslaget, vilken utökning nästan helt berodde
på festvåningen. Utredningsmannen erinrar i detta sammanhang om att i
novemberskrivelsen — där kostnaderna för restaurangen utan festvåning
angavs till 5 milj. kronor — hade också angivits att de beräknade kostnaderna
för ett utförande av restaurangen jämte festvåning på hela terrassen
skulle belöpa sig till 8,6 milj. kronor och inklusive följdåtgärder till 11,4
milj. kronor. Till grund för dessa kostnader låg fullständiga ritningar.
Enligt marspromemorian skulle den del av terrasspåbyggnaden, som ej
logs i anspråk som festvåning, disponeras för teaterns räkning. Promemorian
innefattade också, på teaterledningens önskan, ett nytt kostymmagasin
med hiss. För vardera av de nu nämnda ändamålen upptogs i promemorian
1 milj. kronor. För följdåtgärder inom teatern räknades med 700 000 kronor
och för pannanläggning, ljudisolering av ridån in. m. lika mycket som
i decemberförslaget, 500 000 kronor.
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 23 år 1961
Utredningsmannen anför att bakom ifrågavarande promemoria låg ett än
ofullständigare skissmaterial än det som företeddes i decemberförslaget,
och materialet gav mycket ringa upplysning om utformning, utförande och
inredning. Promemorian lades likväl till grund för byggnadsstyrelsens skrivelse
den 18 mars 1958, marsförslaget. Som antytts tidigare (s. 8) avviker
emellertid skrivelsens utformning i vissa hänseenden från promemorians.
Bland annat minskades i skrivelsen kostnaderna för själva restaurangen
med veranda från sammanlagt 3,1 milj. kronor till 2,2 milj. kronor genom
att ett belopp av 900 000 kronor uppfördes som en särskild post »Byggnaden:
Allmänna byggnadsåtgärder samt reparation och underhåll». Med tilllägg
av 700 000 kronor för festvåningen kom därvid slutsiffran för restaurangens
ombyggnad att, såsom i decemberförslaget, sluta på 2,9 milj. kronor,
en siffra som enligt vad som framkommit under utredningen torde ha förekommit
redan i förarbetet till 1955 års hyresavtal. Utredningsmannen pekar
också på att i såväl november- som decemberskrivelserna särskilt angavs
omfattningen av de arbeten för teaterns räkning, vilka var att betrakta som
följdåtgärder i anledning av restaurangombyggnaden. Detta skedde även i
promemorian — där beräknades 700 000 kronor för »Följdåtgärder inom
teatern». Samma belopp återfinns i skrivelsen, men beteckningen har nu
ändrats till »Arbeten inom teatern».
Utredningsmannen anför att även när det gäller handläggningen inom
byggnadsstyrelsen av marsförslaget föreligger motsägande uppgifter och
förty oklarheter. Bland annat har det inte gått att med säkerhet utreda hur
de i förslaget redovisade kostnadsuppgifterna underbyggts med kostnadsberäkningar.
I vart fall har några kostnadsberäkningar, upprättade på sedvanligt
sätt och avsedda att utgöra underlag för de i marsförslaget intagna,
här behandlade kostnadsuppgifterna, ej kunnat förebringas. Utredningsmannen
tillägger att de olika befattningshavare och till ombyggnadsarbetena
knutna konsulter, som hörts av utredningen, har förklarat, att marsförslaget
inte innefattade sådana avvikelser från eller förenklingar i förhållande
till de förslag, som redovisats i novemberskrivelsen, att ändringarna kunnat
motivera de låga kostnader för en ombyggnad av restauranglokalerna och
inrättande av en reducerad festvåning, som intagits i marsförslaget.
Full klarhet har sålunda ej kunnat vinnas om hur kostnaderna för restaurangen
i marsförslaget kom att anges till 2,9 milj. kronor. Utredningsmannen
anser, mot bakgrunden av kostnadsberäkningarna från novemberförslaget,
att nämnda siffra rätteligen borde ha varit 7 milj. kronor. Den missvisande
kostnadsuppgiften i marsförslaget förklarar sålunda omkring 4 milj.
kronor av överskridandena. Återstoden av kostnadsökningen för restaurangen,
omkring 5 milj. kronor, skulle då bero på fördyringar, främst förorsakade
av ändringar av byggnadsarbetenas standard eller omfattning m. in.,
väsentligen sammanhängande med 1955 års hyresavtal.
Vad gäller 1955 års hgresavtal — den enligt utredningsmannens åsikt
andra huvudorsaken till överskridandena — erinrar utredningsmannen om
att när frågan angående operahusets renovering under första hälften av
Kungl. Maj:ts proposition nr 23 år 1961
13
1950-talet upptogs till allvarliga överväganden, gällde mellan teaterbolaget
och Aktiebolaget Operakällaren ett den 2 januari 1951 upprättat hyresavtal
om restauranglokalerna, avseende tiden den 1 januari 1951—den 31 december
1955. På grund av köks- och ekonomiutrymmenas bristfälliga skick torde
det tidigt ha stått klart för teaterns ledning, att en förlängning av avtalet
på oförändrade villkor inte skulle kunna ske samt att en upprustning av
restauranglokalerna var oundgängligen påkallad. Med hänsyn till att teaterbolaget
tillgodofördes hyresinkomsterna från restauranglokalerna, ansågs
det angeläget, att rörelsen kunde fortgå samt att avtal träffades med person
eller företag, som hade möjlighet att bedriva rörelsen på ett vinstgivande
sätt och erlägga en för teaterbolaget fördelaktig hyra.
Då förhandlingar någon gång under andra halvåret 1954 inleddes med
företrädare för den sedermera insatta hyresgästen, Aktiebolaget Operakällaren
—- vars aktier vid denna tid övergick i ny ägares hand — förelåg inte
några ritningar till grund för en förutsatt ombyggnad av restaurangen, och
dylika torde ej heller ha uppgjorts innan avtalet träffades den 1 juli 1955.
Däremot hade redan från början restaurangbolaget angivit tre olika grundförutsättningar
för ett övertagande av restaurangen, nämligen att kökslokalerna
skulle flyttas upp från källarvåningen till bottenvåningen, att en festvåning
skulle inredas på terrassen samt att hyressättningen blev rimlig. De
praktiska lösningarna härav åskådliggjordes i frihandsskisser och en promemoria,
uppgjorda av eu av företrädarna för restaurangbolaget och enligt
uPP§ift av denne granskade av bland andra byggnadsstyrelsens ledning. Dessa
skisser kom att ligga till grund för avtalet. I detsamma åtog sig nämligen
teaterbolaget att — mot en grundhyra av 165 000 kronor och med viss ökning
vid omsättning över 3 milj. kronor — den 1 april 1956 tillhandahålla
restaurangbolaget ombyggda lokaler enligt ifrågavarande frihandsskisser.
Efter vilka grunder hyran avvägts under förhandlingarna har ej kunnat
fullständigt klarläggas. Teaterbolaget torde emellertid ha räknat med en
ombyggnadskostnad av 2,9 milj. kronor. Utredningsmannen erinrar i detta
sammanhang om att genom byggnadsstyrelsens försorg sedermera utarbetades
fullständiga huvudritningar i mycket nära anslutning till de nämnda
skisserna, och att det var ett ombyggnadsförslag på grundval därav, som i
novemberskrivelsen 1957 diskussionsvis omnämndes skola kosta 8,6 milj.
kronor, utom följdåtgärder.
Utredningsmannen säger att utöver de förenämnda ytterst schematiska
idéskisserna — som dock visade den lösning, som i stort sett följdes vid
det senare projektarbetet — torde vid kontraktstillfället varje som helst
tekniskt underlag ha saknats. Ej heller innehöll avtalet någon precisering
av den utrustning och den standard restauranglokalerna avsågs att få. Emellertid
har det under utredningen framkommit, att i samband med avtalets
uppgörande och under fortsatta förhandlingar mellan teaterbolagets styrelse
och restaurangbolaget överenskommelser träffats och preciseringar gjorts
ifråga om lokalutrustning och standard. Dessa överenskommelser har visserligen
oftast ej haft bindande form, men de torde av båda parterna ha be
-
14
Kungl. Maj. ts proposition nr 23 år 1961
traktats som normgivande för restaurangombyggnaden. Detta har också bekräftats
av teaterbolagets styrelse. Dess inställning till restaurangbolagets
krav kan också ha influerats av att styrelsen i samband med avtalet torde
ha utlovat, att först i andra hand begära ett tillgodoseende av teaterns behov.
Utredningsmannen framhåller i detta sammanhang, att de överenskommelser
rörande utrustning och standard, som enligt vad nyss sagts träffats
vid sidan av det vid kostnadsberäkningstillfället gällande hyresavtalet, ej
torde, såvitt framkommit under utredningen, ha varit kända för byggnadsstyrelsen,
i vart fall ej av de tjänstemän därstädes, som utfört kostnadsberäkningarna.
Styrelsens kostnadsuppskattningar i novemberförslaget torde
därför sannolikt ha grundats på en mindre exklusiv standard och i vissa
hänseenden på mindre omfattande arbeten, än vad som avsetts mellan avtalsparterna.
Närmast torde styrelsens bedömanden i dessa hänseenden ha
anslutit sig till den definition av utrustning och standard, som i det nu gällande
kontraktet uttryckes med att lokalerna »iordningställas på ett ändamålsenligt
och förstklassigt sätt». Utredningsmannen nämner att byggnadsstyrelsen
den 18 april 1959, med anledning av ett protokoll från sammanträde
mellan operastyrelsen och restaurangbolaget den 13 april och med
hänsyn till avtalstexten fann anledning att i skrivelse till teatern meddela,
att styrelsen icke ansåg sig bunden av några åtaganden utöver dem,,
som framgick av avtalets ordalydelse. Protokollet angav, att ombyggnadsarbeten,
fast inredning och apparatur, som hyresvärden avtalsenligt tillhandahåller,
skall vara av sådan beskaffenhet, »att de fullt motsvarar alla
de krav, som kunna ställas i fråga om en sådan restaurang av första klass,
som här avses», medan i avtalet samma dag angivits att lokalen skulle iordningställas
»på ett ändamålsenligt och förstklassigt sätt».
Detta borde, anför utredningsmannen, även ha givit anledning till att frågan
om restaurangens utrustning och standard tagits upp mellan teaterstjrelsen
och byggnadsstyrelsen, därvid säkerligen de för kostnaderna så betydelsefulla
skillnaderna i uppfattning kommit fram och givit anledning till
omprövning antingen av standardkraven eller av anslagsbehovet. Teaterstyrelsens
uppfattning om utlovad standard synes närmast ha anslutit till restaurangbolagets
uppfattning, att restaurangen skulle bli sådan att den »ur
alla synpunkter överglänste allt vad som hittills existerat i restaui angväg
i Skandinavien». Emellertid föredrogs byggnadsstyrelsens nyssnämnda skrivelse
ej i teaterstyrelsen och var för densamma okänd intill den 27 september
1960, då vid sammanträde inför utredningsmannen teaterns ekonomidirektör
medgav, att skrivelsen ifråga fanns i teaterns kansli.
De fördyringar, som genom nu relaterade omständigheter förorsakats, torde
enligt utredningsmannen visserligen i stor utsträckning hänföra sig till
dyrbarare utförande, inredning och utrustning i allmänhet. På vissa punkter
kan fördyringarna emellertid på grundval av nu gjorda kostnadsberäkningar
också anges till sin ungefärliga storlek. Hit hör i första hand de betydande
arbetena i matsal och grill, där i byggnadsstyrelsens ursprungliga
kostnadsberäkningar förutsatts blott »uppsnyggning» för mellan 200 000
Kungl. Maj:ts proposition nr 23 år 1961
15
och 270 000 kronor. I verkligheten torde nya fönster, fönsterdörrar, golv,
ventilationsanordningar m. m. i lokalerna samt omläggning av taket i matsalen
ha kostat omkring 500 000 kronor.
Redan i förutsättningarna kring det första avtalet ingick en »representativ»
ny trappa med hiss till festvåningen. I november- och decemberförslagen
1957 var denna ej med, då någon festvåning ej ingick. I marsförslaget
1958 antyddes blott en fortsättning av befintlig trappa till terrassen. Mycket
tidigt under projektarbetet hade emellertid en exklusiv ombyggnad, icke
blott av trappan utan även av angränsande utrymmen och av hela denna del
av byggnadens stomme upptagits. Utredningsmannen anser att omkring
500 000 kronor av merkostnaderna torde vara att hänföra härtill.
Omkring 900 000 kronor av fördyringen anses av utredningsmannen sammanhänga
med terrasspåbyggnaden. Det heter härom i betänkandet bland
annat följande.
I 1955 års avtal, som förutsatte hela terrassen som festvåning, ingick en
stor central festlokal. Marsförslaget 1958 hade här i stället en repetitionssal
för teatern. Restaurangbolaget gjorde tidigt anspråk på att i stor utsträckning
få disponera denna och på att den skulle få en exklusiv inredning.
Det senare synes — efter underhandskontakt med chefen för handelsdepartementet
— ha avvisats av teaterledningen, men sannolikt har
de tidigare förutsättningarna och teaterstyrelsens förstående inställning till
ett rätt långtgående uthyrande till restaurangen påverkat arkitekternas utformning
av lokalen, om vars lämplighet som repetitionssal dessutom olika
uppfattningar framförts. Dyrbara akustiska anordningar har också nödvändiggjorts.
Det torde vara rimligt att räkna med, att repetitionssalen blivit
cirka 500 000 kronor dyrare än vad som på grund av marsskrivelsens skisser
bort kunna förutses av byggnadsstyrelsen.
På terrassen upptog marsförslaget vidare ett större och ett mindre lunchrum,
det senare skilt från repetitionssalen genom en foajé. Denna senare har
sedermera flyttats, och den större salen ytterligare ökats samt fått direkt förbindelse
med repetitionssalen. Mellan teaterstyrelsen och restaurangbolaget
synes under hand överenskommelse ha träffats, att den större lunchlokalen
skall få disponeras som personalmatsal av restaurangen före normal
lunchtid klockan 12—14. Ifråga om tiden därefter har olika uppgifter lämnats
av restaurangbolaget och teaterstyrelsen. Så mycket är emellertid klart,
att genom denna omdisposition de tidigare förefintliga personalmatsalarna
i källaren kunnat användas för utökning av restaurangens ekonomiutrymmen.
Det synes också sannolikt, att restaurangen räknar med att få disponera
lunchlokalen, i förbindelse med repetitionssalen, även under kvällstid.
Denna nya användning av lokalen, tillsammans med en därmed sammanhängande
överenskommelse om att restaurangen skall, på ännu ej fastställda
villkor, tillhandahålla lunch åt teaterns personal, har medfört vissa ändringar
ifråga om kök, trappor, hissar etc. Rätteligen borde kostnaden för
det större lunchrummet och bilokalerna liksom uppkomna merkostnader
åtminstone delvis belasta restaurangen, vilket också i de i det föregående redovisade
kostnadssiffrorna förutsatts. Därmed har restaurangens kostnad
ökat med i runt tal 400 000 kronor.
Eu annan fördyrande utökning av restaurangens lokaler är, säger utredningsmannen,
afl bland annat möbelförråd och fläktrum inlagts över köket,
varigenom dettas höjd minskats. Bortsett från att det betytt en ökning av lo
-
16
Kungl. Maj:ts proposition nr 23 år 1961
kalytan, har det varit en bidragande orsak till att ventilationsanläggningarna
för kökslokalerna måst kompletteras med kylning. Allt som allt torde
detta medfört en fördyring av lågt räknat 200 000 kronor.
Andra ändringar, som inneburit fördyringar, är festvåningens uppdelning
genom dyrbara vikväggar i sju separata lokaler, inredning av en som kontor
förutsatt lokal till »snackbar», dyrbara arrangemang för en »lagerlund»
i Kungsträdgården, anordnande av rotisseri, ovanlig hylbnredmng i vissa
kapprum, värme- och ventilationsanläggningar för grill och matsal in. m.
med även kylning av luften, dyrbara uppvärmningsanordnmgar for entreer,
varuintag, sommarveranda m. m. Kostnadsökningen genom de namnda andringarna
uppskattas av utredningsmannen till omkring 600 000 kronor- En
del av dessa och liknande arbeten och leveranser skall restaurangbolaget enligt
hyresavtalet eller träffade särskilda uppgörelser bekosta liksom enligt
avtalet också viss del av köksutrustning, armatur m. m. Till denna del har
de ej heller medräknats i kostnaderna i det föregående. I andra fall råder
tvist om betalningsskyldigheten. Byggnadsstyrelsen har dock ombesorjt arbetena
ifråga och fortsatta förhandlingar erfordras for en uppgörelse.
I enlighet med vad nu anförts leder utredningsmannens bedömningar
fram till att de fördyrande ändringar och utökningar, som under projektets
utarbetande skett, i mycket stor utsträckning är att hänföra till 1955 års hyresavtal
mellan teaterbolaget och restaurangbolaget. Att detta avtal haffades
med de bristande förutsättningar för dess genomforande som från teaterbolagets
sida förelåg, har därför av utredningsmannen betecknats som
den andra huvudorsaken till överskridandet.
Med vad nu sagts i fråga om inverkan av nämnda hyresavtal in. m. och av
bristande överensstämmelser mellan kostnadsuppgifter och byggnadspro«ram
förklaras alltså större delen av överskridandena för restaurangen.
Därutöver finns emellertid förhållanden och åtgärder, som verkat i storre
eller mindre mån fördyrande för såväl restaurangombyggnaden som teater
ombyggnaden.
... .. . _
Utredningsmannen nämner därvid först den prisstegring, som ag iu
sedan de ursprungliga kostnaderna beräknades eller uppskattades. I sin
promemoria den 27 maj 1960 bedömde byggnadsstyrelsen själv den av okade
priser föranledda sammanlagda kostnadsökningen till 230 000 kronor.
För att bedöma prisstegringarnas andel i kostnadsöverskndandena har
emellertid utredningsmannen ansett det riktigast att söka ange, hur myc et
av de verkliga kostnaderna — sådana dessa numera kunnat beräknas —
som är att hänföra till prisstegringen. Han når därvid en siffra på mellan
500 000 och 600 000 kronor.
En annan orsak har givetvis varit arbetets speciella art. Det har galit att
bygga om en mer än 60 år gammal byggnad till en tekniskt fullandad lyxrestaurang.
Det är självklart att en hel del ej förutsebara arbeten och andringar
måst göras och även att förutsedda arbeten kommit att i vissa fall
dra ökade kostnader. Dock torde, tillägger utredningsmannen, en del sådana
fördyringar ha kunnat undvikas, därest på ett tidigt stadium en mera ing
Kungl. Maj. ts proposition nr 23 år 1961
17
ende besiktning gjorts av byggnaden, än som i verkligheten skedde, och om
förekommande krav från andra myndigheter, exempelvis yrkesinspektionen,
i tid inhämtats.
Viktigast i sammanhanget torde dock vara, att byggnadsarbetet påbörjades
utan att några som helst arbetsritningar förelåg. Huvudritningarna för
restaurangombyggnaden färdigställdes den 31 januari 1959 och har sedan
ändrats ett stort antal gånger. Övriga ritningar och beskrivningar har tillkommit
efter hand och långt ifrån alltid legat färdiga vid den tidpunkt, då
arbetet bort igångsättas. Sedvanliga byggnads- och materialbeskrivningar har
då ej kunnat uppgöras, och tillräcklig tid för anbudsinfordran och prisförhandlingar
ej alltid förelegat. Detta har i sin tur medverkat till att projektorarvodena
blivit stora: utom de 400 000 kronor, som i särskild ordning ställdes
till förfogande för utarbetande av novemberförslaget, torde summan av
dylika arvoden uppgå till över 2 milj. kronor, varav huvudparten gäller restaurangen.
Den granskning, som enligt gällande rutin skett inom byggnadsstyrelsen
efter hand som nytt ritningsmaterial framställts, har av styrelsen angivits
innefatta ej blott en teknisk utan även en ekonomisk granskning. I allmänhet
torde dock granskningen, säger utredningsmannen, ha varit enbart formell
och skett genom underordnad personal. Vid flera tillfällen, då frågor
av denna art fördes upp till byggnadschefen, syns dock åtgärder ha vidtagits
för att få fram mindre kostsamma lösningar — stundom med framgång.
Sedan de betydande överskridandena konstaterats på våren 1960, har ett
flertal sådana åtgärder vidtagits ifråga om återstående arbeten och leveranser.
Det torde därför nu kunna sägas, att om riskerna för stora överskridanden
tidigare beaktats, besparingsåtgärder säkerligen skulle ha förekommit
i större omfattning.
Utredningsmannen anser att det för närvarande inom byggnadsstyrelsen
tillämpade systemet för medelsdispositioner och utgiftsredovisningar inte
möjliggör en effektiv dispositions- och kostnadskontroll. Därtill kommer i
detta speciella fall, att ingen uppdelning av arbetena på konton skedde och
att de olika delanslagen och jämväl anslag av andra medel sammanfördes.
Därmed försvann även de möjligheter som den normala bokföringsrutinen
skulle medgivit. Alt anslagen inte delades upp torde ha sin grund i att någon
kostnadsberäkning från början ej gjorts, efter vilken en lämplig uppdelning
och därmed uppföljning av disponerade och utbetalade medel kunde
ske. Detta gjorde att överskridanden kunde äga rum i byggnadsbyråns
disposition av medel och — på grund av att byrån förfogar över förskottsmedel
— även i utbetalningar.
Även om ett i och för sig olämpligt redovisningssystem — som dessutom
i detta fall av särskilda skäl blev helt ineffektivt — bidrog till att överskridandena
ej i tid uppmärksammades, har dock av utredningen framgått, att
redan vid igångsättning av arbetena på restaurangombyggnaden år 1958 de
i arbetet engagerade tjänstemännen i olika ställning, liksom arkitekterna,
bade klart för sig, att de anslagna medlen endast kunde förslå till en mindre
2 Iiihang till riksdagens protokoll 1961. 1 saml. Nr 23
18
Knngl. Maj.ts proposition nr 23 år 1961
del av arbetet. Med hänsyn härtill anser utredningsmannen att det får betecknas
som anmärkningsvärt, att ej på ett tidigt stadium hela frågan om
medelsbehovet togs upp på nytt. Ej ens i januari 1960, då en inom byggnadsstyrelsen
utarbetad kostnadssammanställning, vars slutbelopp visserligen
ansågs tvistigt, ådagalade, att väsentliga fördyringar förelåg, fann styrelsen
anledning att ånyo underställa ärendet Kungl. Maj :t, eller ens att under
hand underrätta handelsdepartementet.
Därmed skulle, anför utredningsmannen, huvudparten av de omständigheter
i ärendets handläggning och i arbetets ledning och bedrivande ha behandlats,
som orsakat de stora överskridandena. I den mån ytterligare bidragande
orsaker förefunnits, torde de ha varit av relativt sett mindre betydelse.
Emellertid har de flesta av de nu angivna orsakerna i större eller mindre
utsträckning sin grund i vissa organisatoriska förhållanden — främst fördelningen
av ansvaret för operahusets förvaltning -— utan vilka mycket av
det inträffade knappast skulle ha varit möjligt; i vart fall skulle på ett tidigare
stadium rättelse kunnat ske. Utredningsmannen yttrar härom hland
annat följande.
Hil hör först och främst den egendomliga fördelningen av det tekniska
och ekonomiska förvaltningsansvaret för teaterbyggnaden. Formellt förvaltas
den av byggnadsstyrelsen och redovisas över styrelsens delfond av statens
allmänna fastighetsfond. Styrelsens tekniska ansvar inskränker sig
emellertid till det »yttre underhållet». Teaterbolaget disponerar enligt för
viss tid löpande avtal hela byggnaden, inklusive för uthyrning avsedda
restaurang- och andra lokaler. Bolaget erlägger härför ingen hyra men har att
svara för det »inre underhållet» och äger uthyra lokaler och uppbära inflytande
hyresintäkter. Det ligger då i sakens natur, att teaterstyrelsens intresse
måste vara inriktat på att förbättra bolagets ekonomi genom ökade hyresintäkter
och att styrelsen ägnar mindre intresse åt frågan om därav föranledda
investeringars räntabilitet, då ju teaterbolaget ej har att svara för finansieringen.
Att det inre underhållet därvid nästan totalt eftersatts är kanske
också naturligt. Det är väl också detta förhållande som möjliggjort för
teaterstyrelsen att år 1955 träffa det avtal, som sedermera fått för staten så
vittgående konsekvenser. När medel sedan ställts till förfogande för ombyggnaderna
har ansvaret för genomförandet helt åvilat byggnadsstyrelsen, som
icke varit part i avtalsförhållandet rörande restauranglokalerna och, som
i det föregående sagts, i stor utsträckning ej torde ha informerats om vid
sidan av avtalet mellan parterna träffade överenskommelser. Först genom
remissförfarandet i samband med ett 1958 träffat nytt preliminärt hyresavtal
har styrelsen satts i tillfälle att taga ställning till räntabilitetsfrågan.
Att detta i förevarande fall kom att ske utifrån felaktiga siffror rörande investeringskostnaderna
har, som framgår av det föregående, berott på särskilda
omständigheter.
Ett annat förhållande, som enligt utredningsmannens uppfattning förklarar
varför ärendet handlagts på det sätt som skett, är byggnadsstyrelsens inre
organisation och arbetsformer. Det heter härom i betänkandet.
Trots att som i detta fall fyra av styrelsens byråer i större eller mindre
utsträckning vid olika tidpunkter eller samtidigt haft att handlägga olika
Kungl. Maj:ts proposition nr 23 år 1961
19
delar av ärendet, vill det synas som om de tillämpade arbetsformerna icke
inneburit ett rationellt samarbete. En ej oväsentlig dualism i fråga om ansvarsfördelningen
synes också råda. Sålunda leds projektarbetet, då det gäller
arkitekterna, av utredningsbyrån men, då det gäller andra projektorer,
av byggnadsbyrån. Kostnadsredovisningen är på ett föga rationellt sätt uppdelad
mellan byggnadsbyrån och administrativa byrån. Även byggnadsbyråns
inre organisation synes ge en mindre lämplig uppdelning av ansvaret, i det
att de egentliga byggnadsarbetena och därmed platsledningen sorterar under
en byrådirektörsavdelning medan vvs-arbetena och el-arbetena, vid sidan
av platschefen, sorterar under två andra dylika avdelningar. Någon effektiv
löpande sammanhållning av arbetet i större byggnadsärenden på styrelseplanet
i form av behandling vid plenum e. dyl. synes ej, åtminstone under
de år det här gäller, ha tillhört den normala rutinen inom styrelsen. Även
styrelsens karaktär av administrativt ämbetsverk utan affärsmässigt tvång
att hålla investeringskostnaderna på en ur förräntningssynpunkt acceptabel
nivå torde i sin mån ha bidragit.
Utredningsmannen påpekar slutligen, att den omständigheten, att i detta
fall för en investering av denna storleksordning lotterimedel kommit till
användning och ej, som för statliga byggnader normalt, statsanslag, har
gjort att ärendet ej kommit att underkastas den mera ingående prövning som
gäller normala nybyggnadsföretag av denna ekonomiska omfattning.
Yttrandena
Byggnadsstyrelsen framhåller, att styrelsen med hänsyn till den korta
remisstiden ej haft möjlighet att i detalj analysera utredningsmannens uppgifter,
men vitsordar att de i stort förefaller riktiga. Styrelsen anser sig
emellertid inte böra ingå på de av utredningsmannen kritiserade redovisningsmetoderna
inom styrelsen, eftersom det ändå torde vara uppenbart, att
dessa i och för sig inte varit vållande till det inträffade och dessutom för
närvarande är under särskild utredning. Styrelsen vidhåller sålunda sin
slutsats i promemorian den 27 maj 1960, att ett klart felbedömande av de
med ombyggnadsåtgärderna förknippade kostnaderna har skett samt att åtskilliga
icke förutsebara kostnader tillkommit.
Härutöver pekar styrelsen på vissa allmänna förhållanden, ägnade att till
eu viss del förklara uppkomsten av kostnadsfördyringen.
Under den för ärendets handläggning avgörande tiden har skiften ägt rum
på ledande poster inom byggnadsstyrelsen, varjämte under den här aktuella
tidsperioden styrelsen haft att arbeta med en tilltagande brist på teknisk
personal samtidigt som arbetsuppgifterna inom styrelsen ökat. Därjämte
fanns inom byggnadsstyrelsen en stark ambition — inspirerad från flera
håll, däribland riksdagsrevisorernas uttalanden under § 41 i berättelsen över
1957 års granskning angående statsverket — att snarast driva fram ombyggnadsärendet
till ett avgörande, något som ledde till att ombyggnadsarbetet
’&ungsattes på hösten 1958 utan att på slutlig kostnadsberäkning för arbetet
i dess helhet grundad kostnadstablå kunnat fastställas. Om — såsom är
20
Kungl. Maj.ts proposition nr 23 år 1961
normalt inom byggnadsstyrelsen — fullständigt ritningsmaterial avvaktats
för ombyggnadsarbetena inom restaurangen, skulle det inte ha blivit aktuellt
att igångsätta dessa arbeten förrän tidigast ett år senare. De fullständiga
kostnadsberäkningarna skulle då automatiskt ha lett till en omprövning
av ärendet.
Enligt styrelsens uppfattning är det naturligt, att man vid en restaurering
av delta slag måste röra sig med betydande osäkerhetsmarginaler. Styrelsen
vill emellertid —- närmast med anledning av vad som anförts i den allmänna
debatten rörande operahusutredningens betänkande — framhålla som något
självklart, att statsmakterna måste ha anledning att sätta tilltro till de kostnadsberäkningar,
som byggnadsstyrelsen i egenskap av fackorgan presterar.
Erfarenheterna visar också att anslagsöverskridanden inom byggnadsstyrelsens
mycket omfattande verksamhetsområde är relativt sällsynta, sannolikt
långt mindre förekommande än inom den offentliga byggnadssektorn i
övrigt. Det inträffade anses av styrelsen utgöra en engångsföreteelse, tillkommen
under ogynnsamma omständigheter. Det är styrelsens förhoppning att
resultatet av den av chefen för kommunikationsdepartementet den 25 november
1960 tillsatta organisationsutredningen skall bli en sådan förstärkning
av styrelsens kapacitet, att den rubbade tilltron till styrelsens förmåga
att utföra anförtrodda uppgifter skall kunna återställas.
Styrelsen beräknar att, därest inga oförutsebara hinder uppstår under
den återstående byggnadstiden, ombyggnadsarbetena skall vara färdiga för
slutbesiktning omkring den 1 juli 1961.
Styrelsen anser att den av utredningen angivna kostnaden icke kommer
vid oförändrad prisnivå att under några förutsebara omständigheter överskridas.
Det återstående medelsbehovet för samtliga arbeten utgör 7,6 milj.
kronor varav kommer att erfordras 2 milj. kronor vardera den 15 januari,
den 15 mars och den 15 maj 1961 samt återstoden 1,6 milj. kronor den 15
juli 1961.
Kungl. teaterns styrelse säger sig vilja inlägga en bestämd gensaga mot
utredningsmannens förmodanden, att åtgärder eller uraktlåtenheter från
styrelsens sida skulle ha i väsentlig mån bidragit till fördyringen av operabygget.
Styrelsen förfogar icke över egen byggnadsexpertis. 1955 års avtal
föregicks av förhandlingar mellan operastyrelsen och byggnadsstyrelsens
dåvarande chef, vilken hölls noga underrättad om alla planer och åtgärder
från operastyrelsens sida. De kostnadskalkyler, på vilka överenskommelsen
om hyresvillkoren då grundades, hade lämnats av byggnadsstyrelsen. Operastyrelsen
finner det förklarligt att utredningsmannen kommit till uppfattningen
att bristande förutsättningar för avtalets genomförande från operastyrelsens
sida förelåg, men vill framhålla att det i dåvarande läge icke var
möjligt att avvakta utarbetandet av detaljritningar m. m. innan avtalet
undertecknades, då icke minst från byggnadsstyrelsen framhölls, att en förutsättning
för att man skulle kunna gå vidare med planeringen av ombyggnaden
var att en acceptabel hyresgäst fanns, villig att ingå avtal.
Kungl. Maj:ts proposition nr 23 år 1961
21
Styrelsen framhåller vidare, att det av utredningsmannen citerade uttalandet
beträffande restaurangens utformning enligt planerna 1955 — restaurangen
skulle bli sådan att den »ur alla synpunkter överglänste allt vad som
hittills existerat i restaurangväg i Skandinavien» — ingalunda har varit
normgivande för operastyrelsens handläggning av 1958 års förslag till avtal
eller 1959 års slutliga avtal. De citerade orden förekommer i ett yttrande, avgivet
av en av företrädarna för restaurangbolaget den 14 januari 1958, däri
bolaget — innan bolaget angav sina villkor för ett nytt avtal —- rekapitulerar
de förutsättningar, under vilka bolaget var berett att sluta 1955 års
avtal. Förutsättningarna för detta avtal hade 1958 förfallit, och det nya
avtal, varom då förhandlades, gällde en betydligt förminskad restaurang.
Under de diskussioner, som fördes mellan byggnadsstyrelsen, operastyrelsen
och restaurangbolaget under förberedelserna till 1959 års avtal, yppades
ingen motsättning i fråga om restaurangens standard och karaktär och operastyrelsen
har icke på egen hand träffat några överenskommelser och preciseringar
i fråga om utrustning och standard i de blivande restauranglokalerna.
Sedan ombyggnadsförslaget och hyresavtalet godkänts av Kungl.
Maj :t, har genomförandet av ombyggnaden helt varit byggnadsstyrelsens sak.
Under arbetets gång har visserligen representanter för operastyrelsen med
byggnadsstyrelsen diskuterat frågor, där meningsskiljaktigheter uppstått
mellan byggnadsstyrelsen och restaurangbolaget rörande vissa detaljer i restaurangens
ombyggnad, standard samt kostnadernas fördelning. De stora
överskridandena av beräknade anslag, som nu konstaterats, blev emellertid
kända för operastyrelsen först i maj 1960. Den motsättning mellan byggnadsstyrelsen
och restaurangbolaget i fråga om restaurangens standard,
som kunde utläsas ur byggnadsstyrelsens förklaring den 18 april 1959, att
byggnadsstyrelsen icke ansåg sig bunden av några åtaganden utöver dem,
som framgick av det nya avtalets utfästelser — nämligen att de nya lokalerna
skulle »iordningställas på ett ändamålsenligt och förstklassigt sätt» —
blev icke för operastyrelsen bekant, då byggnadsstyrelsens skrivelse härom
genom förbiseende icke föredrogs inom operastyrelsen. Denna omständighet
har dock icke kunnat påverka handläggningen från byggnadsstyrelsens sida
av de önskemål och förslag, som under ombyggnaden framställts från arkitekternas
eller restaurangbolagets sida.
Operastyrelsen framhåller att den har kunnat konstatera att vissa ändringai
skett i fråga om dispositionerna för restaurangbygget, varom styrelsen
icke har tillfrågats. Dessa ändringar torde enligt styrelsen i vissa fall ha
motiverats av estetiska skäl och tillkommit på arkitekternas förslag. Detta
galler bland annat trappan inom restaurangen, som medfört merkostnader
Fördyringarna genom omdisposition av kökslokalerna m. m. har för operastyrelsen
varit helt obekanta. 1
Nar det gällt själva teaterns lokalbehov har däremot från teaterledningens
sida framställts önskemål i fråga om gränsdragningen mellan teatern och
restaurangen, i fråga om logeutrymmen, sanitära anordningar samt kansli
-
22
Kungl. Maj:ts proposition nr 23 år 1961
lokalerna, vilka gått något över de i 1957 års plan beräknade kostnaderna.
Det rör sig dock här om förhållandevis små summor. Styrelsen vill slutligen
påpeka att vissa angelägna önskemål om ytterligare förbättringar inom teatern,
exempelvis anskaffande av publikhissar m. m., ställts i efterhand endast
därför att man räknat med att dessa arbeten skulle utföras under följande
etapp av ombyggnaden.
Aktiebolaget Operakällaren vänder sig mot utredningsmannens uppfattning
att 1959 års avtal skulle förutsätta en lägre standard än 1955 och 1958
års avtal. En absolut förutsättning för tecknande av kontrakt har varit
att en första klassens restaurang på högsta tekniska och estetiska nivå
skulle åstadkommas. De underhandlingar, som föregick 1959 års avtal,
gällde därför enligt bolagets uppfattning uteslutande hyrans storlek samt
vissa smärre ändringar i gränsdragningen mellan teatern och Operakällaren.
Bolagets uppfattning om restaurangens standard har delats ej blott av de
representanter, som från första början företrädde teatern, utan även av dem,
som företrädde teatern vid tecknandet av 1959 års avtal och som alltjämt
företräder denna. Byggnadsstyrelsen föreslog visserligen att orden »och
förstklassigt» i § 2 i avtalet skulle utgå. Teatern och bolaget var emellertid
fullt eniga om att en sådan förändring av avtalstexten icke var förenlig med
avtalets syften. För att ytterligare understryka målsättningen om en hög
standard intogs i förhandlingsprotokoll den 13 april 1959 en närmare precisering
av den förutsatta standarden, varvid också uttryckligen angavs, att
riktlinjerna för restaurangens utformning skulle vara att söka åstadkomma
största möjliga effektivitet och konkurrenskraft hos denna. Byggnadsstyrelsens
skrivelse den 18 april 1959 blev känd för bolaget först i samband med
denna utredning. Därest skrivelsen varit känd, skulle bolaget insisterat på
ett betydligt mera detaljerat, skriftligt underlag till de överenskommelser,
som träffades med byggnadsstyrelsen under projekteringen och utförandet
av ombyggnaden. Skrivelsen kan emellertid enligt bolagets mening icke tillmätas
någon betydelse för tolkningen av kontraktet.
Bolaget hemställer att ombyggnaden av Operakällaren måtte få fullföljas
i enlighet med träffade avtal och överenskommelser, samt att snara åtgärder
vidtas i syfte att förhindra den avtalsstridiga standardsänkning, som
nu i vissa detaljer genomförs.
Departementschefen
Varje år sedan 1954 med ett undantag har Svenska penninglotteriets aktiebolag
anordnat ett särskilt lotteri till förmån för teater, konst och andra
kulturella ändamål. Behållningarna av de särskilda lotterierna — varje
lotteri ger som regel en nettoavkastning av omkring 4 milj. kronor — disponeras
av Kungl. Maj:t och har till större delen använts till olika byggnadsföretag
för kulturella ändamål med staten som huvudman. Det var för
övrigt just för att möjliggöra ombyggnad av de kungl. teatrarna som dessa
lotterier började. De har sedan fortsatt och under senare år har medel ur
23
Kungl. Maj. ts proposition nr 23 år 1961
behållningarna anvisats för bland annat pågående byggnadsarbeten inom
nationalmuseum., På sistone har bidrag ur de särskilda lotterimedlen även
beräknats, och delvis ställts till förfogande, för planerade ombyggnader av
stadsteatern i Hälsingborg och Stora teatern i Göteborg.
Frågan rörande ombyggnad av operahuset i Stockholm underställdes mig
lörsta gången på våren 1956. Till departementet inkom en framställning
från byggnadsstyrelsen om åtgärder i syfte att modernisera såväl teater- som
restauranglokalerna. Styrelsen åberopade den intensifierade teaterverksamhetens
krav på flera och tidsenligare lokaler, och i fråga om restaurangutrymmena
hänvisades till att dessa befann sig i ett mycket bristfälligt skick.
Detta senare hade gjort att restaurangrörelsen måst upphöra, vilket betydde
ett stort inkomstbortfall för operan. Byggnadsstyrelsen hemställde att
medel i första hand skulle ställas till förfogande för utrednings- och projekteringsarbeten.
I anledning av denna framställning fick byggnadsstyrelsen den 16 mars
1956 Kungl. Maj :ts uppdrag att efter samråd med teaterbolagets styrelse
utarbeta och inkomma med förslag till plan rörande erforderliga ombyggnadsarbeten.
Samtidigt medgavs att byggnadsstyrelsen för ändamålet fick
ta i anspråk 200 000 kronor av tillgängliga särskilda lotterimedel. Av dylika
medel ställdes sedermera ytterligare 200 000 kronor till byggnadsstyrelsens
förfogande för utredningsändamål.
I november 1957 gav byggnadsstyrelsen in ett omfattande förslag till renovering
av teater- och restauranglokalerna, avsett att utföras i fyra etapper.
Etapp I avsåg huvudsakligen restaurangen, som beräknades kosta 5
milj. kronor. I denna etapp ingick jämväl vissa följdarbeten inom teatern
för 1,6 milj. kronor samt ytterligare arbeten för 500 000 kronor. Etapp II
gällde enbart teatern och var kostnadsberäknad till 1,7 milj. kronor.
Jag ansåg att detta ombyggnadsförslag var alltför kostsamt och fann det
framför allt tveksamt om arbetena borde omfatta även restaurangen. Vid
de överläggningar i ombyggnadsfrågan, som jag förde med representanter
för byggnadsstyrelsen och operaledningen, underströks särskilt från sistnämnda
håll det besvärliga läge, som uppkommit genom att restaurangrörelsen
måst nedläggas — operan gick miste om den hyresinkomst, som
restaurangen gett och som använts för teaterverksamheten. För teatern ansågs
det även ur publiksynpunkt — och därmed ur ekonomisk synpunkt —
önskvärt att det fanns en restaurang i huset. Dessutom representerade restaurangmatsalarnas
inredning i tak och väggar ett visst kulturhistoriskt
värde, vilket är en av de omständigheter, som gjort att operahuset av
Kungl. Maj :t år 1935 förklarats som byggnadsminnesmärke. Köks- och ekonomilokalerna
befann sig också i ett sådant skick, att det under alla omständigheter
var nödvändigt att göra något åt dem. I sammanhanget diskuterades
även om inte lokalerna skulle kunna efter ett förenklat iordningställande
användas för annat än restaurangändamål, varigenom operan likväl
skulle kunna tillföras hyresinkomster. Man kunde exempelvis tänka sig
24
Kungl. Maj:ts proposition nr 23 år 1961
att inrätta kontor eller butiker. Av skilda skäl bedömdes emellertid lokalerna
av byggnadsstyrelsen inte lämpliga för något av dessa ändamål.
Med hänsyn härtill fann jag mig böra i princip inta den ståndpunkten,
att ombyggnaden skulle gälla även restaurangen. Jag ansåg emellertid två
bestämda villkor böra uppställas, nämligen dels att kostnaderna för restaurangen
begränsades i möjligaste mån, dels att hyran blev så stor, att den
någorlunda väl förräntade i restauranglokalerna vid ombyggnaden nedlagt
kapital. Ingen av dessa förutsättningar var vid ifrågavarande tidpunkt
enligt min mening för handen. Den av byggnadsstyrelsen angivna kostnadsramen
för restaurangen — 5 milj. kronor jämte 1,6 milj. kronor för följdåtgärder
i anledning av restaurangens intrång i teaterlokalerna — ansåg jag
alltför stor. I fråga om hyran hade jag under diskussionerna i frågan blivit
upplyst om innehållet i det avtal, som slutits i juli 19a5 mellan operaledningen
och Aktiebolaget Operakällaren om förhyrning av restauranglokalerna.
Den i avtalet inskrivna årliga grundhyran, 165 000 kronor, bedömde jag
ur teaterbolagets och statens synpunkt ekonomiskt mindre förmånlig. På
grund härav överenskoms dels att byggnadsstyrelsen skulle närmare undersöka
om inte restaurangen kunde iståndsättas på ett mindre genomgripande
sätt, än som avsågs i styrelsens förslag, dels att operaledningen skulle efter
samråd med byggnadsstyrelsen förhandla med restaurangbolaget om ändring
av de i 1955 års avtal ingående hyresvillkoren.
Byggnadsstyrelsen inkom i december 1957 med ett reviderat ombyggnadsförslag,
däri kostnaderna för restaurangen avsevärt minskats. Detta förslag
blev emellertid föremål för kritik från restaurangbolagets sida, därför att
endast en mindre festsal men ej någon festvåning medtagits — man framhöll
att det över huvud taget inte var möjligt att finna en restauratör, som
var villig att ta restaurangen, om inte festvåning ingick. Tillkomsten av en
dylik hade också förutsatts i 1955 års hyresavtal. Detta ledde till att byggnadsstyrelsen
— efter samtal mellan mig och de berörda parterna — åtog
sig att genom omdisponeringar försöka bereda utrymme för iordningställande
av en festvåning till restaurangen.
Det nya ombvggnadsförslaget från byggnadsstyrelsen inkom den 18 mars
1958. Det inkluderade en festvåning, vilken emellertid var mindre än som
tidigare avsetts mellan parterna. De totala kostnaderna för ombyggnaden
angavs till 7 milj. kronor, varav 2,9 milj. kronor upptogs för restaurangen.
Vid föredragningen härav — som skedde i närvaro av representanter för
byggnadsstyrelsen och för operaledningen — försäkrade vederbörande representant
för byggnadsstyrelsen, att kostnadsuppgifterna var tilltagna med
marginaler. Mot denna bakgrund uppdrog Kungl. Maj :t på min hemställan
den 11 april 1958 åt byggnadsstyrelsen att utföra ombyggnads- och reparationsarbeten
inom operahuset »i huvudsaklig överensstämmelse med byggnadsstyrelsens
den 18 mars 1958 framlagda förslag till en sammanlagd kostnad
av högst 7 000 000 kronor». Denna utformning av beslutet valdes i avsikt
att markera, att kostnaderna skulle begränsas till sagda belopp. Ombyggnadsarbetena
började i september 1958.
Kungl. Maj. ts proposition nr 23 år 1961
25
Under mellantiden hade förhandlingar tagits upp mellan operaledningen
och restaurangbolaget om revision av 1955 års hyresavtal. Dessa resulterade
under våren 1959 i en överenskommelse, som jag på tillgängligt material ansåg
innebära en ur teaterbolagets-statens synpunkt godtagbar lösning.
Bland annat hade grundhyran höjts till 200 000 kronor för år, och de samlade
hyresintäkterna skulle — såvitt vid denna tid kunde bedömas — ge en
under omständigheterna godtagbar förräntning av det kapital som nedlagts
i restauranglokalerna vid ombyggnad. Avtalet godkändes av Kungl. Maj :t
den 30 april 1959.
Vid kontakter som under byggnadsarbetenas gång ägde rum mellan handelsdepartementet
och byggnadsstyrelsen framhölls flera gånger frän styrelsens
sida, att ombyggnadskostnaderna skulle komma att hålla sig inom
den i Kungl. Maj :ts beslut den 11 april 1958 angivna kostnadsramen, 7 milj.
kronor. Vid ett sammanträffande den 4 maj 1960, därvid operaledningen
och byggnadsstyrelsen under hand hemställde om ytterligare medelsanvisning
för vissa mindre tilläggsarbeten, ställde jag frågan huruvida redan beslutade
arbeten skulle komma att hållas inom den medgivna ramen av 7
milj. kronor. Man svarade att det inom byggnadsstyrelsen pågick beräkningar
rörande de slutliga kostnaderna och att besked skulle lämnas mig så
snart resultatet därav förelåg. I en den 27 maj 1960 dagtecknad promemoria
anmälde så byggnadsstyrelsen, att kostnaderna för ombyggnaden skulle
komma att väsentligt överskrida de tidigare angivna. Såvitt styrelsen för
det dåvarande kunde bedöma skulle ombyggnadskostnaderna komma att
uppgå till 14,5 milj. kronor, varav för restaurangen 9,7 och för teatern 4,8
milj. kronor. Styrelsen tilläde att en uppenbar felbedömning av de med ombyggnadsåtgärderna
förknippade kostnaderna måste ha skett och att åtskilliga
icke förutsebara kostnader uppkommit.
Enligt den expertis, som jag i denna situation anlitade, kunde det ur
praktiska och ekonomiska synpunkter inte anses försvarligt att inställa arbetena.
Jag föranstaltade då omedelbart om en särskild utredning rörande
orsakerna till fördyringen av operahusombyggnaden. Den av Kungl. Maj :t
på min föredragning i början av juni 1960 förordnade utredningsmannen
avlämnade den 22 november samma år sitt betänkande. Av betänkandet och
av eu därtill fogad redogörelse med bilagor framgår, att kostnaderna för restaurangombyggnaden
kan komma att bli 12,2 milj. kronor och att ombvggnadsföretaget
i sin helhet — utom ett nytt ställverk m. in., till vilket särskilt
anslag anvisats — kan dra kostnader på drygt 18 milj. kronor. Det är 11
milj. kronor mera än som angavs i byggnadsstyrelsens skrivelse den 18 mars
1958, på vilken Kungl. Maj:ts beslut i anslagsfrågan grundade sig. Utredningsmannen
anser att den betydande skillnaden mellan tidigare angivna
och nu bedömbara kostnader för ombyggnad av operahuset i allt väsentligt
kan återföras på två faktorer. Den ena sammanhänger med att byggnadsstyrelsen
i december- och marsförslagen lämnade kostnadsuppgifter, som låg
avsevärt under novemberförslagets detaljerade och med god noggrannhet
utförda kostnadsberäkningar, utan att styrelsen gjorde däremot svarande
26
Kungl. Maj. ts proposition nr 23 år 1961
minskningar i byggnadsprogrammet. Som den andra huvudorsaken till de
stora överskridandena betecknar utredningsmannen, att 1955 års hyresavtal
mellan teaterbolaget och restaurangbolaget träffades med de bristande förutsättningar
för dess genomförande som förelåg från teaterbolagets sida; i
avtalet fanns visserligen inga preciseringar i fråga om byggnadens utrustning
och standard, men enligt vad som framkommit under utredningen avsågs
av parterna en mycket hög standard, varom emellertid handelsdepartementet
och byggnadsstyrelsen inte upplystes. Utredningsmannen pekar också
på andra orsaker till fördyringen och nämner därvid den prisstegring,
som ägt rum sedan de ursprungliga kostnaderna beräknades eller uppskattades,
arbetets speciella art — det bär gällt att bygga om en mer än 60 år
gammal byggnad, förklarad som byggnadsminnesmärke — avsaknaden av
xirbetsritningar när byggnadsarbetena påbörjades samt den bristfälliga tekniska
och ekonomiska granskning, som efter hand framställt ritningsmaterial
underkastades i byggnadsstyrelsen. Därjämte anses det inom styrelsen
tillämpade systemet för medelsdispositioner, utgiftsanvisningar och kostnadskontroll
ha bidragit till att överskridandena inte uppmärksammades i
lid.
Vid remissbehandlingen av betänkandet har byggnadsstyrelsen upprepat,
att ett klart felbedömande av de med ombyggnadsåtgärderna förknippade
kostnaderna har skett samt att åtskilliga icke förutsebara kostnader tillkommit.
Operastyrelsen bestrider att åtgärder eller uraktlåtenheter från
styrelsens sida skulle i väsentlig mån ha bidragit till fördyringen av operabygget.
Från restaurangbolagets sida hävdas att bolaget och operastyrelsen
hela tiden har varit ense om att restaurangen skulle få en hög standard, och
bolaget hemställer att ombyggnaden fullföljes i enlighet med träffade avtal
och överenskommelser.
För egen del kan jag i stort ansluta mig till utredningsmannens på ett
omfattande undersökningsmaterial grundade slutsatser rörande orsakerna
till fördyringen av operahusombyggnaden och behöver följaktligen inte här
ta upp dessa slutsatser till närmare granskning. Då jag funnit mycket av
vad som förekommit vid ärendets handläggning anmärkningsvärt, har jag
överlämnat ett exemplar av redogörelsen till justitiekanslern för kännedom.
Som utredningsmannen framhållit torde de flesta orsakerna till överskridandena
i större eller mindre utsträckning ha sin grund i vissa organisatoriska
förhållanden, nämligen dels den nuvarande uppdelningen mellan
operaledningen och byggnadsstyrelsen av ansvaret för operahusets förvaltning,
däribland för dess finansiering, för dess inre och yttre underhåll
etc., dels byggnadsstyrelsens nuvarande inre organisation och arbetsformer.
Det är synnerligen angeläget att ändamålsenliga anordningar i dessa hänseenden
snarast åvägabringas. Exempelvis bör det övervägas om inte ansvaret
för de olika grenarna av operahusets förvaltning bör samlas på en
hand, och när det gäller byggnadsstyrelsens arbetsformer finns skäl bland
annat för en intimare samverkan än nu mellan den projekterande verksamheten
och den byggande. Dessa frågor är också redan föremål för övervä
-
27
Kungl. Maj. ts proposition nr 23 år 1961
ganden i samband med utredningar. Frågan om förvaltningen av operahuset
behandlas sålunda av den av chefen för ecklesiastikdepartementet
med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande den 30 juni 1959 tillkallade utredningsmannen
med uppdrag att verkställa utredning rörande operans
ekonomi och därmed sammanhängande förhållanden. Vidare har chefen för
kommunikationsdepartementet med stöd av särskilt bemyndigande av
Kungl. Maj :t den 25 november 1960 tillkallat fem utredningsmän för att
verkställa en översyn av byggnadsstyrelsens organisation. Vid prövningen
av de förslag, som kommer att framläggas på grundval av dessa utredningar,
bör det nu inträffade beaktas, och de omständigheter i organisationen
som medverkat därtill såvitt möjligt undanröjas.
Självfallet bör också alla rimliga åtgärder vidtas för att undvika överskridanden
i framtiden. Vid företag som helt eller till övervägande delen
bekostas av lotterimedel bör således den av fjolårets riksdag (Statsverksprop.
Bil. 2: Gemensamma frågor s. 17—20; SU 14 s. 7—8; rskr 14) godkända
ordningen för handläggning av frågor rörande den statliga byggnadsverksamheten
i tillämpliga delar iakttagas. Denna ordning har för övrigt
redan de facto iakttagits i detta fall genom den särskilda medelsanvisningen
för projektering. I anledning av vad utredningsmannen sagt om att
frågor, som gäller dispositionen av de särskilda lotterimedlen, skulle vara
underkastade en mera schematisk prövning än andra ärenden av motsvarande
slag, vill jag uttala att frågan om operahusombyggnaden av mig behandlades
med samma grad av noggrannhet, som när det gäller investeringar
över riksstaten. I detta sammanhang vill jag också erinra om att anvisning
av lotterimedel till byggnadsföretag i regel — såvitt avser lotterimedelsfonden
alltid — sker i form av bidrag till anläggningar som uppföres och till
återstående del bekostas av annan än staten.
Vad gäller kostnaderna för operabygget framgår av den tidigare redogörelsen,
att jag redan från början eftersträvade att hålla dessa — särskilt i
vad avsåg restauranglokalerna —- inom en snäv ram. Siffran 7 milj. kronor,
varav 2,9 milj. kronor för restaurangen, ansåg jag efter förhandlingar
med parterna i ärendet innebära en ur statens synpunkter godtagbar lösning.
Innan frågan härom underställdes Kungl. Maj :t hade jag, som även
framgår av utredningen, mottagit försäkringar om att en medelsram av
nämnda storlek rymde marginaler för oförutsedda händelser. Avsevärda
överskridanden -— vilka enligt vad tidigare sagts kan uppgå till omkring
It milj. kronor — har likväl uppkommit. Givetvis finner jag denna utveckling
beklaglig och nödgas i den uppkomna situationen föreslå Kungl. Maj :t
att underställa riksdagen frågan om slutlig täckning av ifrågavarande merkostnader.
Genom beslut den It april 1958 samt den 28 juli och 26 augusti 1960 har
Kungl. Maj :t av tillgängliga särskilda lotterimedel ställt sammanlagt 9 milj.
kronor till byggndsstyrelsens förfogande för fullföljande av de byggnadsarbeten
inom operahuset, vilka avsågs i Kungl. Maj:ts beslut den 11 april
1958 och som numera är kostnadsberäknade till cirka 18 milj. kronor. Dess
-
28
Kungl. Maj:ts proposition nr 23 år 1961
utom har Kungl. Maj:t den 9 december 1960 — i avvaktan på riksdagens
prövning av frågan om medelsanvisning på kapitalbudgeten till operabygget
— av de särskilda lotterimedlen förskotterat för ändamålet 2 milj. kronor.
Därmed har sammanlagt 11 milj. kronor ställts till byggnadsstyrelsens
förfogande för operahusombyggnaden. Styrelsen räknar med att av återstoden,
cirka 7 milj. kronor, 2 milj. kronor kommer att erfordras under var
och en av månaderna januari, mars och maj 1961 samt resten under sommaren
1961.
Innestående behållning av de särskilda lotterierna utgjorde den 1 december
1960 — alltså före utbetalningen för operabygget den 9 i samma månad
— något över 6,5 milj. kronor. Detta belopp är att betrakta som i sin helhet
bundet till vissa, i allmänhet redan påbörjade kulturella och därmed
besläktade ändamål av den art jag inledningsvis nämnde. Sålunda har den
numera fullbordade renoveringen av Dramatiska teatern i Stockholm, vilken
kostnadsberäknats till 8 milj. kronor, beräknats draga ytterligare mellen
700 000 och 800 000 kronor. För pågående byggnadsarbeten inom nationalmuseum
erfordras 2 milj. kronor, för nya lokaler åt ostasiatiska museet
ungefär lika mycket, för bärgning av regalskeppet Wasa 1,2 milj. kronor,
för ombyggnadsarbeten inom Hälsingborgs stadsteater 300 000 kronor
samt för arbeten inom djurparken på Skansen i Stockholm 300 000 kronor.
Det gör sammanlagt omkring 6,5 milj. kronor. Ytterligare ändamål
står på tur att få bidrag ur de medel — mellan 3 och 4 milj. kronor —
som kan komma att utgöra behållningen av 1961 års särskilda lotteri. Där
har drygt 500 000 kronor beräknats för vissa tidigare beslutade pensionskostnader
råd de statsunderstödda teatrarna och orkestrarna samt visst
ytterligare bidrag till Skansen. Av återstoden av behållningen från 1961
års särskilda lotteri torde huvudparten komma att behöva disponeras för
bidrag till ombyggnad av stadsteatern i Hälsingborg och Stora teatern i Göteborg.
Dessa arbeten kan beräknas kosta vardera åtminstone 5 å 6 milj.
kronor, varav dock vederbörande städer förutsättes komma att täcka den
större andelen.
Varje utbetalning för operabygget från de särskilda lotterimedlen som
ägt rum eller kan komma att äga rum efter den 1 december 1960 inkräktar
sålunda på eller omöjliggör medelsanvisning till de av mig nyss omnämnda
särskilda ändamålen. I vissa av dessa fall har byggnadsarbetena redan påbörjats,
i andra har planering och förberedelser fortskridit så långt, att
det skulle innebära stora svårigheter och ibland även merkostnader att inställa
arbetet. Jag har med hänsyn härtill funnit det motiverat, att större
delen av merkostnaderna för operahusombyggnaden täckes genom medelsanvisning
över särskilt anslag på kapitalbudgeten och vill i det följande
göra hemställan därom. Jag uppskattar den i dylikt sammanhang erforderliga
anvisningen till 9 milj. kronor, varav 2 milj. kronor — motsvarande
utbetalningen för operabygget den 9 december 1960 — torde böra återföras
till de särskilda lotterimedlen. Med anlitande av sistnämnda medel påbör
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 23 år 1961 29
jade eller planerade projekt kan därvid programenligt komma till utförande.
Med hänsyn till utfallet av betalningarna för operahusombyggnaden torde
den av mig föreslagna kapitalbudgetanvisningen äga rum på tilläggsstat
för innevarande budgetår. I avvaktan på riksdagens beslut i frågan torde förekommande
utbetalningar för operabygget böra förskotteras ur de reserverade
särskilda lotterimedlen.
Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen
att till Ombyggnad och reparation av operahuset i Stockholm
på tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1960/61
under statens allmänna fastighetsfond anvisa ett investeringsanslag
av 9 000 000 kronor.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen,
att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse
bilaga till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Barbro Blomberg
610058 Stockholm 1961. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag