Kungl. Maj:ts proposition nr 19 år 1961
1
Nr 19
V ''
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående frågor om befrielse
från ersättningsskyldighet Kil kronan; given
Stockholms slott den 3 januari 1961.
Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.
GUSTAF ADOLF
Gösta Skoglund
Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott
den 3 januari 1961.
Närvarande:
Ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden Nilsson, Sträng,
Andersson, Lange, Lindholm, Kling, Skoglund, Edenman, Netzén,
Johansson, af Geijerstam, Hermansson.
Chefen för kommunikationsdepartementet, statsrådet Skoglund, anmäler
— efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet — frågor
om befrielse från ersättningsskyldighet till kronan.
1715 60 Bihang till riksdagens protokoll 1961. 1 samt. Nr 19
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 19 år 1961
1 1
Den 3 september 1958 avled agronomen E. Vid dödsfallet häftade denne
i skuld till väg- och vattenbyggnadsverket med 2 903 kr., utgörande ersättning
för arbeten med grävmaskin m. m. Efter ansökan av dödsbodelägarna
— änka, en myndig dotter samt en omyndig son företrädd av särskilt förordnad
medförmyndare — förordnade Västmanlands östra domsagas häradsrätt
den 1 oktober 1958, att dödsboet skulle avträdas till förvaltning
av boutredningsman.
I skrivelse den 24 september 1959 har boutredningsmannen lämnat en
redovisning för dödsboets ställning. Av redogörelsen framgår, att de oprioriterade
skulderna, däribland skulden till väg- och vattenbyggnadsverket,
uppgår till 264 418 kr. 52 öre, samt att tillgångarna efter avdrag för prioriterade
fordringar m. m. uppgår till 163 163 kr. 23 öre, vilket motsvarar
61 % av det oprioriterade skuldbeloppet. Detta är fördelat på 92 borgenärer.
I syfte att få till stånd en uppgörelse med fordringsägarna har änkan och
medförmyndaren för den omyndige sonen förklarat sig villiga att tillskjuta
viss ytterligare egendom, varigenom en ackordsuppgörelse efter 73 % skulle
bli möjlig. Förslaget har godtagits av samtliga borgenärer med undantag
av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, som förklarat sig författningsenligt
förhindrad därtill. Dödsboets tillgångar har emellertid fördelats mellan
fordringsägarna enligt förslaget till ackordsuppgörelse. I enlighet härmed
har till vägförvaltningen i Västmanlands län inbetalats 2 119 kr. 19 öre,
utgörande 73 % av dödsboets skuld. Boutredningsmannen har hemställt,
att Kungl. Maj :t måtte medgiva avskrivning av återstående del av skuldbeloppet,
783 kr. 81 öre.
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen framhåller i remissutlåtande den 2
februari 1960, att i förevarande fall icke något torde stå att vinna med att
förkasta ackordet. Styrelsen tillstyrker därför att ackordet godtages.
Statskontoret finner i utlåtande den 9 mars 1960 att ackordsuppgörelsen
i beaktande av förevarande omständigheter bör godtagas.
Departementschefen
I likhet med väg- och vattenbyggnadsstyrelsen samt statskontoret anser
jag, att det föreliggande ackordsförslaget bör godtagas. Jag hemställer alltså,
att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen
att bemyndiga Kungl. Maj :t att, med godtagande av lämnat
ackordserbjudande, efterskänka kronans återstående fordran
å dödsboet efter E„ utgörande 783 kr. 81 öre.
1 Kommunikationsdepartementets dnr SA 27/60.
Kungi. Maj:ts proposition nr 19 är 1961
3
2 1
Kommanditbolaget A. var i början av år 1956 på obestånd. Ansvariga
delägare i bolaget var bröderna S. L. och J. L. Bolaget häftade vid denna
tid i skuld till statens järnvägar med ett belopp av 20 023 kr. 38 öre enligt
betalningsförelägganden av Stockholms rådhusrätt, vilka enligt bevis av
domstolen lämnats obestridda. Vid sammanträde med bolagets fordringsägare
den 23 mars 1956 beslöts bl. a., att såväl bolagets som S. L:s och J. L:s
ekonomiska ställning skulle utredas.
Av en den 19 och den 20 april 1956 dagtecknad promemoria rörande
bolagets ekonomiska ställning och avveckling framgår, att tillgångarna beräknades
uppgå till 1 040 000 kr. och skulderna till 1 889 000 kr. Skulderna
var till ett belopp av 1 482 000 kr. oprioriterade. I sistnämnda belopp ingår
skulden till järnvägsstyrelsen. Innehavarna av de oprioriterade fordringarna
beräknades vid likvidation av bolaget få åtnjuta en utdelning
av omkring 27 % under förutsättning att bolaget icke försattes i konkurs.
Vid sammanträde den 7 maj 1956 godkände de närvarande fordringsägarna
förslaget om avveckling av bolaget i enlighet med ifrågavarande promemoria.
I skrivelse den 14 maj 1956 förklarade sig statens järnvägar t. v. icke
ämna på exekutiv väg försöka indriva sin fordran utan i stället avvakta
likvidationen.
Likvidationen av bolaget genomfördes, varvid den totala utdelningen på
bevakade oprioriterade fordringsbelopp uppgick till 23,4 %.
I skrivelse den 8 juni 1960 har J. L. —- under förmälan att hans broder
avlidit samt att dödsboet, som avträtts till förvaltning av boutredningsman,
saknade utmätningsbara tillgångar — anhållit om befrielse från betalningsskyldighet
för återstående skuld till statens järnvägar. J. L. har därvid
anfört att han numera driver annan rörelse, att denna genom ett utmätningsförsök
skulle spolieras samt att möjligheterna att försörja familjen
därigenom skulle minskas. Även ett frivilligt fullgörande av skulden genom
avbetalningar skulle bli mycket betungande samtidigt som hotet om exekutiva
åtgärder komme att kvarstå.
Järnvägsstyrelsen framhåller i utlåtande den 20 juli 1960, att dess fordran
f. n. uppgår till 15 433 kr. 91 öre jämte fem procent ränta å 20 023 kr.
38 öre från april 1956 samt att styrelsen f. n. torde sakna möjligheter att på
exekutiv väg indriva ens någon del av fordringen. Vid likvidationen av bolaget
har statens järnvägar erhållit bättre utdelning än om bolaget försatts
i konkurs. Vederbörande distriktschef har tillstyrkt, att återstående skuld
eftergives. Ej heller styrelsen vill motsätta sig, att fordringen, i likhet med
vad som skett i andra någorlunda jämförbara fall, eftergives, dock att J. L.
torde böra före viss dag till styrelsen kontant inbetala förslagsvis 1 000 kr.
Statskontoret tillstyrker framställningen på sätt järnvägsstyrelsen förordat.
1 Kommunikationsdepartementets dnr SA 147/60.
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 19 år 1961
Departementschefen
Av utredningen framgår, att statens järnvägar genom likvidationsförfarandet
erhållit bättre utdelning å sin fordran än om bolaget försatts i
konkurs. Den skuldbörda, som J. L. i egenskap av delägare i bolaget ådragit
sig, är av sådan storlek att han uppenbarligen icke har några som helst
möjligheter att med egna ansträngningar till nämnvärd del frigöra sig från
densamma. De i detta fall föreliggande särskilda omständigheterna är av
sådan art att jag icke vill motsätta mig att J. L. befrias från honom åvilande
betalningsskyldighet gentemot kronan. Att vid befrielsen fästa villkor om
inbetalning av visst belopp finner jag i förevarande fall icke lämpligt.
Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen medgiva
att J. L. befrias från honom åvilande betalningsskyldighet
till kronan i anledning av förut nämnda skuld.
3 1
Den 30 augusti 1947 tillgrep metallsvarvaren N. i samråd med annan
person ur ett garage i Halmstad en personbil, som tillhörde vägförvaltningen
i Hallands län. Bilen användes för färd till Göteborg och åter. Vid återfärden
från Göteborg kolliderade bilen med en mötande lastbil, varvid båda
fordonen skadades.
Genom utslag den 18 december 1947 dömde rådhusrätten i Halmstad
N., förutom för vissa egendomsbrott, för vårdslöshet i trafik samt olovlig
körning till ungdomsfängelse. N. förpliktades dessutom bl. a., att till kronan
utge skadestånd med 2 500 kr. jämte fem procent ränta från den 11
december 1947 tills betalning komme att ske och att solidariskt med annan
person ersätta kronan rättegångskostnaderna i målet med 400 kr. Hovrätten
för Västra Sverige upphävde i utslag den 7 juni 1948 rådhusrättens
utslag såvitt N. dömts till ungdomsfängelse och förordnade att med ådömande
av straff skulle villkorligt anstå samt att N. under en prövotid av tre
år skulle stå under övervakning. Genom ett den 29 september 1952 av rådhusrätten
i Halmstad meddelat utslag i lagsökningsmål förpliktades N.
tillika att i anledning av trafikolyckan till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
utge 9 775 kr. jämte fem procent ränta från den 12 september 1952 tills
betalning komme att ske samt 50 kr. i ersättning för lagsökningskostnaden.
Utslagen har vunnit laga kraft.
I framställning den 11 februari 1959 anhöll N. att hans skuld till kronan
måtte avskrivas. Såsom skäl härför åberopade N., att han efter det han
dömts ordnat sin tillvaro och skött sig utan anmärkning. Han vore numera
gift och hade två minderåriga barn. — I ett till framställningen fogat intyg
har den för N. förordnade övervakaren förklarat, att N. under såväl övervak
-
1 Kommunikationsdepartementets dnr SA 185/60.
5
Kungl. Maj:ts proposition nr 19 år 1961
ningstiden sorn tiden därefter skött sig utan anmärkningar. — Den 15 september
1960 har N. på förfrågan av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen meddelat,
att han är villig att inom ett år till styrelsen betala 2 000 kr. under
förutsättning att Kungl. Maj:t nedsätter skulden till detta belopp.
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen framhåller i utlåtande den 4 november
1960, att N. den 16 december 1948 betalat av 70 kr., varför hans skuld till
kronan utgör 12 655 kr. jämte ränta. N. är numera lagerchef och har en
lön av 1 000 kr. i månaden. Utmätningsförsök har företagits hos N. senast
den 8 juni 1959, varvid han befunnits sakna utmätningsbar lösegendom.
N. äger en villafastighet, som är taxerad för 42 900 kr. Den är emellertid
intecknad för 52 830 kr. Enligt länsbostadsnämnden i Hallands län ligger
högsta försäljningspriset för fastigheten vid omkring 55 000 kr. En försäljning
torde icke komma att inbringa något större belopp utöver inteckningssumman
men skulle enligt styrelsens mening säkerligen innebära, att
grundvalen för N:s sociala ställning skulle raseras med risk att han kunde
komma att falla samhället till last. Styrelsen förordar, att hans skuld nedsättes
till 2 000 kr. under förutsättning att beloppet inbetalas till kronan
inom ett år från det slutligt beslut i ärendet föreligger.
Statskontoret anför i utlåtande den 24 november 1960 såsom skäl för viss
eftergift, att skadeståndet uppkommit genom olyckshändelse och att N. således
icke själv tillgodogjort sig något belopp eller haft för avsikt att göra
detta. N. har dessutom under en lång följd av år efter den brottsliga gärningen
fört ett oförvitligt liv. Den erbjudna summan förefaller visserligen
låg, men i beaktande av praxis i liknande ärenden vill statskontoret dock
ej avstyrka att N., därest han inom viss bestämd tid inbetalar 2 000 kr.,
befrias från återstoden av sin skuld.
Departementschefen
Med hänsyn till N:s ekonomiska förhållanden och hans ådagalagda skötsamhet
samt omständigheterna i övrigt vill jag icke motsätta mig att N.,
därest han till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen betalar ett belopp av 2 000
kr., befrias från den ersättningsskyldighet som jämlikt rådhusrättens i
Halmstad ifrågavarande utslag åvilar honom gentemot kronan. Ifrågavarande
belopp synes, böra gäldas på sätt styrelsen förordat.
Jag hemställer, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva
att N., därest han inom tid som Kungl. Maj :t bestämmer
till väg- och vattenbyggnadsstyrclsen inbetalar ett belopp om
2 000 kr., befrias från honom åvilande ersättningsskyldighet
till kronan i anledning av rådhusrättens i Halmstad utslag den
18 december 1947 och den 29 september 1952.
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 19 år 1961
Med bifall till vad föredragande departementschefen
sålunda, med instämmande av statsrådets övriga
ledamöter, under punkterna 1—3 hemställt, förordnar
Hans Maj :t Konungen, att till riksdagen skall avlåtas
proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll
utvisar.
Ur protokollet:
Jan Thyberg
Sthlm 1961. K. L. Beckmans Boktr.