Kungl. Maj:ts proposition nr 18 år 1961

Nr 18

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med anhållan om riksdagens
yttrande angående vissa av Internationella
arbetsorganisationens allmänna konferens år 1960
vid dess fyrtiofjärde sammanträde fattade beslut; given
Stockholms slott den 16 december 1960.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över socialärenden
för denna dag vill Kungl. Maj :t härmed anhålla om riksdagens yttrande
angående vissa i nämnda protokoll omförmälda, av Internationella
arbetsorganisationens allmänna konferens år 1960 vid dess fyrtiofjärde sammanträde
fattade beslut.

GUSTAF ADOLF

Torsten Nilsson

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen hemställes om riksdagens yttrande angående följande av
Internationella arbetsorganisationens allmänna konferens år 1960 antagna
konvention och rekommendationer, nämligen konventionen (nr 115) angående
skydd för arbetstagare mot joniserande strålning och rekommendationen
(nr 114) i samma ämne samt rekommendationen (nr 113) angående
samråd och samverkan på branschplanet och på det nationella planet mellan
offentliga myndigheter samt arbetsgivarnas och arbetstagarnas organisationer.
Svensk ratificering av konventionen föreslås. Vad beträffar rekommendationerna
förordas att rekommendationen nr 114 skall, i den utsträckning
så befinnes lämpligt och möjligt, beaktas vid tillämpningen av gällande
strålskyddslagstiftning samt vid utformningen av framtida bestämmelser
på strålskyddets område, medan däremot rekommendationen nr 113 ej anses
påkalla någon åtgärd från svensk sida.

1 Dihang till riksdagens protokoll 1961. 1 samt. Nr 18

Kungl. Maj.ts proposition nr 18 år 1961

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Maj.t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 16 december
1960.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Nilsson, Sträng, Andersson, Lindström, Lange, Lindholm, Kling,

Skoglund, Edenman, Netzén, Johansson, af Geijerstam, Hermansson.

Efter gemensam beredning med ministern för utrikes ärendena samt chefen
för inrikesdepartementet anmäler chefen för socialdepartementet, statsrådet
Nilsson, vissa av Internationella arbetsorganisationens allmänna konferens
år 1960 vid dess fyrtiofjärde sammanträde fattade beslut samt anför.

Genom sin anslutning till Nationernas förbund den 9 mars 1920 inträdde
Sverige såsom medlem av Internationella arbetsorganisationen i Geneve.

Organisationens beslutande församling — Internationella arbetskonferensen
— som sammanträder minst en gång varje år, har enligt artikel 19 i
organisationens stadga att beträffande förslag, som uppförts på dess dagordning,
välja mellan två former för godtagande. Antingen skall beslutet resultera
i ett förslag till internationell konvention, avsedd att ratificeras av organisationens
medlemmar, eller ock skall det utmynna i en rekommendation,
avsedd att övervägas vid lagstiftning eller annorledes, men utan den
bindande karaktär, som tillkommer en ratificerad konvention. Därest beslutet
är av mindre räckvidd eller av väsentligen formell innebörd, t. ex. då det
gäller en begäran om utredning, plägar det ges formen av en resolution.

Varje medlem av organisationen skall inom ett år från avslutandet av ett
konferenssammanträde underställa därå antagna konventioner och rekommendationer
vederbörlig myndighet (i vårt land riksdagen) för vidtagande
av lagstiftnings- eller andra åtgärder. Varje medlem har vidare skyldighet
att underrätta Internationella arbetsbyråns generaldirektör om de åtgärder,
som vidtagits för att underställa konventioner vederbörlig myndighet, samt
om eljest vidtagna åtgärder. Medlem, som icke ratificerat viss konvention,
skall tid efter annan till Internationella arbetsbyråns generaldirektör avge
redogörelse för såväl lagstiftning och praxis med avseende å de i konventionen
behandlade frågorna som den omfattning, vari konventionens bestämmelser
genomförts eller avses att genomföras genom lagstiftning, administrativa
åtgärder, kollektivavtal eller annorledes, med angivande tillika av de
omständigheter, som förhindrar eller fördröjer ratificeringen av konventio -

Kungl. Maj.ts proposition nr 18 år 1961

nen. Motsvarande gäller i fråga om rekommendationer med tillägg, att redovisning
skall lämnas även för sådana jämkningar i rekommendationer,
som befunnits eller må befinnas erforderliga vid antagande eller tillämpning
av bestämmelserna i desamma.

Generalsekreterarens i Nationernas förbund befattning med de konventioner
och rekommendationer, som beslutas av Internationella arbetsorganisationen,
har övertagits av generaldirektören för Internationella arbetsbyrån
(artiklarna 20 och 21), varvid emellertid föreskrivits, att ett av de två
officiella exemplaren av varje av Internationella arbetskonferensen antagen
konvention eller rekommendation skall deponeras hos Förenta Nationernas
generalsekreterare samt varje ratifikation av en sådan konvention delgivas
Förenta Nationernas generalsekreterare för registrering i enlighet med bestämmelsen
i artikel 102 av Förenta Nationernas stadga.

Internationella arbetskonferensens fyrtiofjärde sammanträde hölls i Geneve
under tiden den 1—23 juni 1960. I sammanträdet deltog omkring 900
representanter för 78 av organisationens då 83 medlemsstater, av vilka det
stora flertalet sänt fullständiga delegationer, d. v. s. två regerings-, ett arbetsgivar-
och ett arbetstagarombud. Sverige deltog i sammanträdet med en
fullständig delegation.1

Dagordningen för detta konferenssammanträde — för vars förhandlingar
och beslut en fullständig redogörelse kommer att lämnas av delegationen
för det internationella socialpolitiska samarbetet i dess publikationsserie
»Internationella arbetsorganisationen» — omfattade följande överläggningsämnen: I.

Generaldirektörens för Internationella arbetsbyrån årsredogörelse.

II. Finansiella och budgetära frågor.

III. Upplysningar och årsrapporter rörande medlemsstaternas tillämpning
av internationella arbetskonventioner och rekommendationer.

IV. Skydd för arbetstagare mot joniserande strålning (andra behandling).

V. Samråd och samverkan på branschplanet och på det nationella
planet mellan offentliga myndigheter samt arbetsgivarnas och arbetstagarnas
organisationer (andra behandling).

1 Genom särskilda beslut av Kungl. Maj:t den 29 april respektive den 20 maj 1960 hade att
deltaga i konferensen utsetts

såsom regeringsombud: f. d. generaldirektören Wilhelm Björck och statssekreteraren i socialdepartementet
Ernst Michanek samt såsom experter generaldirektören och chefen för arbetsmarknadsstyrelsen
Bertil Olsson, tillika ersättare för regeringsombuden, numera avdelningschefen
Leif Hultström, kanslirådet Lars-Åke Åström och byrådirektören Sten-Eric Heinrici i nämnda
departement samt civilingenjören Bo Lindell, radiofysiska institutionen;

såsom arbetsgivarombud: direktören i Svenska arbetsgivareföreningen Gullmar Bergenström
samt såsom experter direktörerna Gunnar Lindström och Ingemar Wahrolén, civilingenjören
Gideon Gerhardsson och aktuarien Kurt Rydé, samtliga i nämnda förening;

såsom arbetstagarombud: Landsorganisationens jurist advokaten Arnold Sölvén samt såsom
experter ordföranden i Handclsanställdas förbund Algot Jönsson, filosofie doktorn Rudolf Meidner
och ingenjören Karl-Gustav Karlsson i Landsorganisationen samt sekreteraren i Tjänstemännens
centralorganisation Per-Erik Rönquist.

Kungl. Maj:ts proposition nr 18 år 1961

VI. Åtgärder från Internationella arbetsorganisationens sida för att bidraga
till en höjning av inkomster och levnadsstandard i landskommuner,
med särskilt avseende på länder, som är stadda i utveckling
(allmän diskussion).

VII. Förkortning av arbetstiden (första behandling).

VIII. Bostadsbyggande för arbetstagare (första behandling).

Under punkt II på dagordningen antog konferensen budget för Internationella
arbetsorganisationen avseende utgifter under år 1961; budgeten fastställdes
till 9 857 110 U. S. dollars.

Följande av konferensen fattade beslut, vilka hänför sig till punkterna IV
och V på dagordningen, är av beskaffenhet att i enlighet med artikel 19 av
Internationella arbetsorganisationens stadga skola underställas riksdagen,
nämligen

1) Konvention (nr 115) angående skydd för arbetstagare mot joniserande
strålning,

2) Rekommendation (nr 114) angående skydd för arbetstagare mot joniserande
strålning,

3) Rekommendation (nr 113) angående samråd och samverkan på
branschplanet och på det nationella planet mellan offentliga myndigheter
samt arbetsgivarnas och arbetstagarnas organisationer.

Texterna till konventionen och rekommendationerna torde få såsom bilagor
(Bilagor A—C) fogas till statsrådsprotokollet i detta ärende.

I särskild bilaga (Bilaga D) lämnas en förteckning över samtliga vid konferensen
antagna resolutioner.

Konventionen och rekommendationen angående skydd för arbetstagare

mot joniserande strålning

Såväl konventionen som rekommendationen angående skydd för arbetstagare
mot joniserande strålning har varit föremål för behandling vid två
på varandra följande internationella arbetskonferenser. En första diskussion
rörande dessa instrument ägde sålunda rum år 1959 och ledde efter
ytterligare överväganden vid 1960 års konferens till instrumentens antagande.

Konventionen och rekommendationen

Konventionen förklarar, att varje medlem av Internationella arbetsorganisationen,
som ratificerar konventionen, skall vara förpliktad att
bringa den i tillämpning medelst lagstiftning, praktiska anvisningar eller
på annat lämpligt sätt. Vid tillämpningen av konventionens bestämmelser
skall vederbörande myndighet samråda med företrädare för arbetsgivare och
arbetstagare (art. 1). Konventionen äger tillämpning på all verksamhet, som
medför att arbetstagare under sitt arbete utsättes för joniserande strålning

Kungl. Maj:ts proposition nr 18 år 1961

(art. 2). Vidare förutsätter konventionen, att erforderliga på det nationella
planet vidtagna åtgärder för ernående av ett effektivt skydd skall successivt
bringas i överensstämmelse med föreskrifterna i konventionen, sedan denna
ratificerats (art. 3).

I konventionen fastslås såsom grundläggande princip att alla ansträngningar
skall göras för att begränsa arbetstagarnas strålexponering till lägsta
praktiskt möjliga nivå (art. 5). Konventionen stadgar vidare, att de högsta
tillåtliga doser av joniserande strålning, som kroppen må mottaga, ävensom
de högsta tillåtliga mängder av radioaktiva ämnen, som må tillföras kroppen,
skall fastställas (art. 6). Sådana nivåer skall avse med strålningsarbete
direkt sysselsatta arbetstagare och fastställas å ena sidan för sådana arbetstagare,
som fyllt 18 år, och å andra sidan för sådana, som är under 18 år.
Arbetstagare under 16 år får icke sysselsättas i arbete, som är förenat med
joniserande strålning (art. 7). Lämpliga nivåer skall likaledes fastställas för
arbetstagare, som ej är direkt sysselsatta med strålningsarbete men som vistas
på eller passerar ställen, där de kan bli utsatta för joniserande strålning
eller radioaktiva ämnen (art. 8).

Härefter övergår konventionen till att föreskriva, att ändamålsenliga varningstecken
skall användas samt att med strålningsarbete direkt sysselsatta
arbetstagare skall instrueras om de försiktighetsåtgärder de har att iakttaga
till skydd för hälsa och säkerhet (art. 9).

Arbete som medför exponering av arbetstagare för joniserande strålning
under arbetet skall anmälas (art. 10), varjämte strålningsmätning beträffande
såväl arbetstagare som arbetsställe skall utföras i syfte att kontrollera
att tillämpliga nivåer iakttages (art. 11).

Med strålningsarbete direkt sysselsatt arbetstagare skall underkastas lämplig
läkarundersökning före eller kort efter påbörjandet av sådant arbete; han
skall därefter undergå läkarbesiktningar med lämpliga tidsmellanrum (art.

12) . Arbetstagaren har att respektera av kvalificerad medicinsk sakkunskap
avgivet utlåtande rörande hans anställning eller fortsatta anställning i arbete,
som kan medföra strålexponering (art. 14).

Konventionen stadgar vidare, att de omständigheter skall angivas, under
vilka vissa speciella, i konventionen uppräknade åtgärder skall vidtagas (art.

13) och slutligen föreskriver konventionen, att lämplig inspektion skall åvägabringas
rörande tillämpningen av dess bestämmelser (art. 15).

Den kompletterande rekommendationen utvecklar och preciserar
de i konventionen angivna principerna samt förordar olika åtgärder,
som ej uttryckligen nämnts i konventionen. Sålunda förordas att särskilda
försiktighetsmått skall vidtagas för att förhindra, att kvinnor i fruktsam
ålder utsättes för hög strålningsrisk, att så vitt möjligt en fullständig förteckning
skall föras över samtliga under arbetet mottagna stråldoser samt
att arbetsgivare och arbetstagare bör intimt samverka för att genomföra åtgärder
till skydd mot joniserande strålning.

Konventionen och rekommendationen blev vid konferensen föremål för
var sin omröstning. Därvid antogs konventionen med 253 röster mot eu och

Kungl. Maj.ts proposition nr 18 år 1961

två nedlagda. Samtliga svenska ombud röstade för konventionen. Rekommendationen
antogs härefter enhälligt med 257 röster.

Svenska bestämmelser

För vårt lands vidkommande återfinnes de grundläggande bestämmelserna
om skydd mot joniserande strålning i strålskyddslagen den 14 mars 1958
(nr 110). I anslutning till denna lag har utfärdats kungörelsen den 19 december
1958 (nr 652) med tillämpningsföreskrifter till strålskyddslagen. Bestämmelser
av generell karaktär på detta område är vidare upptagna i vissa
cirkulär, som utfärdats av medicinalstyrelsens strålskyddsnämnd, såsom cirkuläret
den 19 december 1958 angående läkarundersökning m. m. enligt 12 §
strålskyddslagen, cirkuläret samma dag angående tillstånd att innehava och
till riket införa radioaktiva ämnen, cirkuläret samma dag med anvisningar
till förekommande av skada genom röntgenstrålning samt cirkuläret den 19
februari 1959 angående tillstånd för innehav och användande av röntgenapparat
för odontologisk röntgendiagnostik.

Strålskyddslagens tillämpningsområde framgår av lagens 1 §, enligt vilken
med radiologiskt arbete förstås arbete med radioaktivt ämne, arbete
vari brukas röntgenutrustning eller annan teknisk anordning, avsedd att utsända
joniserande strålning, och arbete vid anläggning för utvinning av
atomenergi. Med joniserande strålning avses i lagen strålning från radioaktivt
ämne, röntgenstrålning och till sin biologiska verkan likaitad strålning.

Strålskyddslagens bestämmelser avser att bereda skydd både för den
som sysslar med radiologiskt arbete och för andra, som av en eller annan
anledning kan bli utsatta för joniserande strålning. Lagens bestämmelser
tar således sikte icke blott på förhållandet mellan arbetsgivare och arbetstagare
i radiologiskt arbete utan även på förhållandet mellan en radiologisk
verksamhet och tredje man.

I övrigt innehåller lagen bestämmelser om tillstånd, allmänna skyldigheter
för tillståndshavare, läkarundersökning, tillsyn, transport och transitering
samt ansvarsbestämmelser och särskilda bestämmelser.

Yttranden

Yttranden över konventionen och rekommendationen har inhämtats från
medicinalstyrelsens strålskyddsnämnd samt från Svenska arbetsgivareföreningen,
Landsorganisationen i Sverige, Tjänstemännens centralorganisation
och delegationen för det internationella socialpolitiska samarbetet.

Vad först angår konventionen säger sig strålskyddsnämnden icke
ha anledning att uttala sig beträffande annat än artiklarna 1 och 7. När det
gäller i förstnämnda artikel intagen föreskrift om att vederbörande myndighet
vid tillämpningen av konventionen bör samråda med företrädare för arbetsgivare
och arbetstagare, förutsätter nämnden, att bestämmelsen tolkas
så, att samråd med dessa parter endast skall förekomma vid avgörande av
frågor, som är av allmän och principiell räckvidd och som mera direkt be -

Kungl. Maj. ts proposition nr 18 år 1961

rör förhållandet mellan arbetsgivare och arbetstagare. Vidare framhåller
nämnden att strålskyddsnämnden enligt 12 § strålskyddslagen äger att meddela
dispens för användning i radiologiskt arbete av arbetstagare, som icke
fyllt 18 år. Någon minimiålder finnes därutöver ej stadgad. I konventionen
har i artikel 7 stadgats förbud mot att arbetstagare under 16 års ålder överhuvud
sysselsättes i arbete, som är förenat med joniserande strålning. För
att icke hindra en svensk ratificering av konventionen är strålskyddsnämnden
beredd att icke meddela någon dispens för sysselsättning i radiologiskt
arbete av arbetstagare som är under 16 år.

Svenska arbetsgivareföreningen finner, att konventionen i nuvarande utformning
medger ett sådant hänsynstagande till nationella förhållanden, att
den inte behöver föranleda ändringar i den lagstiftning och de allmänna anvisningar
som f. n. tillämpas i vårt land. Ej heller föranleder den ändringar
i nuvarande praxis inom svensk industri. För att en smidig anslutning till
utvecklingen fortsättningsvis skall kunna åvägabringas är det av särskild
vikt att tillsynsmyndigheten vid utarbetandet av nya bestämmelser eller anvisningar
samråder med arbetsmarknadens parter i enlighet med konventionens
artikel 1.

Landsorganisationen och Tjänstemännens centralorganisation tillstyrker,
att Sverige ratificerar konventionen.

I fråga om rekommendationen har strålskyddsnämnden, Landsorganisationen
och T jänstemännens centralorganisation intet att erinra, medan
Svenska arbetsgivareföreningen anser, att den är onödigt detaljerad. Föreningen
understryker även i fråga om rekommendationen vikten av att
strålskyddsmvndigheten vid tillämpningen samråder med arbetsmarknadens
parter. En smidig tillämpning av rekommendationen torde icke medföra
särskilda svårigheter för vårt lands vidkommande; en osmidig tillämpning
kan däremot, säger föreningen, skapa avsevärda svårigheter för näringslivet
utan att för den skull skapa större säkerhet för arbetstagarna.

Delegationen för det internationella socialpolitiska samarbetet anmärker
följande i anslutning till vad strålskyddsnämnden yttrat rörande karaktären
av det i artikel 1 i konventionen föreskrivna samrådet med företrädare
för arbetsmarknadens parter vid genomförandet av konventionens bestämmelser.

Inom vederbörande konferensutskott betonades att föreskrivet samråd icke
kunde anses ha kommit till stånd enbart därigenom att regeringen underrättar
företrädare för parterna om de åtgärder som skulle komma att vidtagas.
Utskottet uttalade, att det förutsatta samrådet i verkligheten måste anses
innebära ett aktivt deltagande från dessa företrädares sida vid utformningen
av de i artikel 1 angivna åtgärderna.

Det kan enligt delegationens mening ej vara fråga om att samverkan med
parterna skall äga rum beträffande varje detalj i strålskyddsnämndens verksamhet.
Kravet på sådan samverkan måste anses vara uppfyllt, om den
kommer till stånd i principiella angelägenheter, som berör arbetstagarnas
skydd mot joniserande strålning.

Kungl. Maj:ts proposition nr 18 år 1961

Delegationen finner vidare nämndens uttalande, att dispens icke kommer
att meddelas för arbetstagare, som är under 16 år, för sysselsättning i radiologiskt
arbete, innebära en betryggande garanti för att bestämmelsen i
konventionens artikel 7 kommer att uppfyllas.

Då något hinder mot en svensk ratificering ej heller i övrigt synes föreligga,
tillstyrker delegationen, att konventionen ratificeras av Sverige.

I fråga om rekommendationen förordar delegationen slutligen,
att däri angivna riktlinjer, i den utsträckning så befinnes lämpligt och möjligt,
skall beaktas vid tillämpningen av gällande strålskyddslagstiftning ävensom
vid utformningen av framtida bestämmelser och anvisningar på strålskyddets
område.

Rekommendationen angående samråd och samverkan på branschplanet och
på det nationella planet mellan offentliga myndigheter samt arbetsgivarnas
och arbetstagarnas organisationer

Till en början må anmärkas, att frågor rörande ett tvåpartssamarbete mellan
arbetsgivar- och arbetstagarorganisationer samt ett trepartssamarbete
mellan offentliga myndigheter samt arbetsgivar- och arbetstagarorganisationer
tidigt aktualiserats inom Internationella arbetsorganisationen. Av olika
skäl bröts spörsmålet om tvåpartssamarbete på företagsplanet ut ur det
större sammanhanget och gjordes till föremål för en vid arbetskonferensen
år 1952 antagen rekommendation (nr 94) i ämnet (jfr proposition nr 73 till
1953 års riksdag).

Internationella arbetsbyråns styrelse beslöt sedermera att på dagordningen
för arbetskonferensens 43 :e sammanträde år 1959 upptaga övriga samarbetsspörsmål,
nämligen två- eller trepartssamarbete på industrinivå samt
trepartssamarbete på den nationella nivån rörande sociala, tekniska och ekonomiska
problem. Sedan detta ämne preliminärt behandlats vid nyssnämnda
sammanträde, återupptogs detsamma till förnyad diskussion vid 1960 års
arbetskonferens, vilken slutligen antog den nu ifrågavarande rekommendationen.

Rekommendationen

Rekommendationen förordar, att till nationella förhållanden anpassade
åtgärder vidtages för att främja effektivt samråd och effektiv samverkan på
branschplanet och på det nationella planet mellan å ena sidan de offentliga
myndigheterna samt å andra sidan arbetsgivarnas och arbetstagarnas organisationer
ävensom mellan dessa organisationer inbördes. Det allmänna målet
för sådant samråd och sådan samverkan bör vara, heter det vidare i rekommendationen,
att främja ömsesidig förståelse och goda förbindelser
mellan samtliga tre berörda parter i syfte att utveckla näringslivet i dess
helhet eller särskilda grenar därav, förbättra arbetsvillkoren samt höja lev -

Kungl. Maj:ts proposition nr 18 år 1961 9

nadsstandarden. Ifrågavarande samråd och samverkan bör särskilt ha till
uppgift att få till stånd en gemensam prövning av angelägenheter av ömsesidigt
intresse för arbetsgivarnas och arbetstagarnas organisationer i syfte
att i största möjliga utsträckning nå fram till lösningar i samförstånd samt
att skapa garantier för att de offentliga myndigheterna inhämtar dessa organisationers
synpunkter, råd och bistånd i frågor avseende exempelvis förberedelse
och genomförande av lagstiftning, som berör organisationernas
intressen, inrättande och förvaltning av sådana nationella organ som har att
svara för sysselsättningens organisation, yrkesutbildning och omskolning,
arbetarskydd, sundhet och säkerhet i arbetet, produktivitet, social trygghet
och välfärd samt utarbetandet och genomförandet av planer för ekonomisk
och social utveckling. I enlighet med nationell sedvänja eller praxis bör sådant
samråd och sådan samverkan åstadkommas eller främjas genom frivilliga
åtgärder från arbetsgivarnas och arbetstagarnas organisationer, genom
stimulerande åtgärder från de offentliga myndigheternas sida, genom
lagstiftning eller genom några av dessa metoder i förening. Ifrågavarande åtgärder
bör tillämpas utan att gentemot organisationerna eller mellan dessa
inbördes utövas någon som helst diskriminering på sådana grunder som
medlemmarnas ras, kön, religion, politiska uppfattning eller nationella härstamning.
Slutligen framhålles i rekommendationen att samråd och samverkan
bör lämna föreningsfriheten samt arbetsgivar- och arbetstagarorganisationernas
rättigheter, däri inbegripen rätten till kollektiva förhandlingar,
oförkränkta.

Rekommendationen antogs med 217 röster mot 0; 34 röster nedlades.
Samtliga svenska ombud röstade för rekommendationen.

Svenska bestämmelser och avtal

Med den vikt och betydelse, som genom utvecklingen kommit arbetsgivaroch
arbetstagarorganisationer till del, har det i vårt land varit naturligt att
offentliga myndigheter i större sammanhang sökt samarbete med dessa organisationer
i frågor av social, teknisk och ekonomisk innebörd. Här må endast
erinras hurusom § 10 regeringsformen föreskriver att »innan ärendena
hos Konungen i statsrådet föredragas, skola de, genom nödiga upplysningars
inhämtande från vederbörande ämbetsverk, av den föredragande beredas»,
men att numera ej blott ämbetsverken utan även de stora arbetsgivaroch
arbetstagarorganisationerna i praktiken regelmässigt och i stor utsträckning
anlitas som remissorgan. Också i andra avseenden har arbetsgivar- och
arbetstagarorganisationernas faktiska betydelse kommit till uttryck — bland
annat genom deras representation i olika statliga ämbetsverk, institutioner
och utredande kommittéer på det sociala området. Därutöver må nämnas,
att Svenska arbetsgivareföreningen och Landsorganisationen redan år 1938
genom träffandet av huvudavtalet skapade ett särskilt organ för organiserat
samarbete i arbetsmarknadsnämnden. Nämnda huvudorganisationer har
sedermera träffat ett principavtal om företagsnämnder, vilket avtal godkänts
som bindande kollektivavtal mellan många stora arbetsgivar- och ar -

Kungl. Maj:ts proposition nr 18 år 1961

betstagarorganisationer, varjämte tjänstemannaorganisationerna genom ett
särskilt principavtal med Svenska arbetsgivareföreningen kopplats in i samarbetet.
På grund härav är arbetsmarknadsnämndens uppgifter ej begränsade
till frågor, som behandlats i huvudavtalet eller som angår samarbetsnämnderna
på företagsnivån. I 1946 års principavtal om företagsnämnder,
vilket reviderats år 1958, lyder § 28 oförändrad sålunda:

Den genom huvudavtalet inrättade arbetsmarknadsnämnden skall, utöver
vad som åvilar den enligt huvudavtalet, ha till allmän uppgift

att främja och vägleda företagsnämndernas verksamhet ävensom motsvarande
verksamhet vid företag, där företagsombud utsetts;

att befordra en fortlöpande samverkan mellan parterna på arbetsmarknaden
för främjande av produktionens effektivitet och de anställdas välfärd;

samt ait överlägga om frågor, som i övrigt äro av allmän eller eljest större
betydelse för näringslivets organisation, ekonomi och arbetskraftsförsörjning.

Såsom framgår av den citerade bestämmelsen har de stora parterna på arbetsmarknaden
i vårt land själva och utan statlig inblandning skapat organisatoriska
förutsättningar för behandling av de spörsmål, som enligt rekommendationen
skall ge det ifrågasatta samarbetet dess sakliga innehåll
även vad angår de inbördes relationerna mellan arbetsmarknadens parter.
Bland frågor, som utretts och lett fram till positiva åtgärder i nämnden, kan
nämnas arbetarskyddet (den lokala säkerhetstjänstens organisation), yrkesutbildningen,
arbetsstudier, kvinnolönerna och de partiellt arbetsföras
ställning.

Yttranden

Yttranden över rekommendationen har inhämtats från socialstyrelsen,
Svenska arbetsgivareföreningen, Landsorganisationen i Sverige, Tjänstemännens
centralorganisation och delegationen för det internationella socialpolitiska
samarbetet.

Socialstyrelsen anmärker, att ett rikt samarbete här i landet utvecklats
såväl mellan myndigheterna och arbetsmarknadens parter som mellan parterna
inbördes samt anför härefter följande.

Den i Sverige gängse uppfattningen, att man i det längsta bör undvika
statlig inblandning i intressetvister, där staten icke är part, liksom den omständigheten,
att vårt land ligger så väl framme i frågor om utvecklingen
av samarbetet mellan arbetsmarknadens parter inbördes, ligger till grund för
socialstyrelsens tidigare deklarerade inställning, att frågor rörande dylikt
samarbete bör hållas utanför en internationell rekommendation. Emellertid
har bestämmelserna i föreliggande rekommendation givits en så allmänt
hållen formulering, att de enligt styrelsens uppfattning icke behöver föranleda
någon omläggning av den hittillsvarande utvecklingen här i landet på
ifrågavarande område. Icke heller i övrigt har styrelsen någon erinran att
göra emot rekommendationen.

Svenska arbetsgivareföreningen finner rekommendationstexten ägnad att
tjäna det avsedda syftet, i den mån en tillämpning sker i den positiva anda,

Kungl. Maj. ts proposition nr 18 år 1961

vari ämnet diskuterades vid Internationella arbetskonferensens 44 :e sammanträde.
Självfallet förutsättes att ett samarbete mellan myndigheter och
arbetsmarknadsorganisationer såväl som mellan de olika organisationerna
inbördes alltid måste vila på en grund av frivillighet och god vilja till ömsesidigt
hänsynstagande, likaväl som att de statliga myndigheterna har för
avsikt att taga all möjlig hänsyn till de av organisationerna framförda synpunkterna
och söka sammanjämka dessa på ett godtagbart sätt. Är ej dessa
väsentliga förutsättningar för handen, kan rekommendationen bli helt verkningslös,
eftersom den då endast skulle främja ett samarbete för formens
skull.

Då man sedan länge i vårt land i praktiken anlitat metoder för samråd
i enlighet med rekommendationens anvisningar, säger föreningen slutligen,
synes förutsättningarna för en tillämpning av rekommendationen för Sveriges
del vara för handen.

Landsorganisationen, som icke finner några författningsmässiga eller andra
åtgärder påkallade från svensk sida med anledning av rekommendationen,
anser likväl att några allmänna kommentarer till rekommendationen
kan vara på sin plats och anför i sådant hänseende följande.

Även om för Sveriges vidkommande några åtgärder med anledning av
rekommendationen inte är motiverade, torde det böra framhållas att sådana
åtgärder ingalunda är opåkallade vad angår det stora flertalet av de nu 90
medlemsstaterna i Internationella arbetsorganisationen. I dessa länder har
både arbetarnas och arbetsgivarnas fackliga organisationer en konstitutionellt
och reellt svag ställning, förhållandet till staten är präglat av ofrihet
och underordning etc. Och detta gäller inte endast de totalitära staterna utan
i stor utsträckning också en rad formellt demokratiska länder. Det är uppenbart
att för sådana länders del en rekommendation sådan som den förevarande
kan vara av stor betydelse som opinionsbildande faktor, under förutsättning
att fråga är dels om verkliga bona /ide-organisationer, dels om
regeringar som eftersträvar ett samarbete med resp. mellan partsorganisationerna,
vilket verkligen avser att upprätthålla och främja sådana organisationer
och inte endast att utnyttja dem som underlag för den politiska
regimen. Man hör nog inte — i flertalet fall — göra sig några illusioner
om ifrågavarande regeringars beredvillighet i detta avseende, men där regeringen
själv är bona fide hör rekommendationen kunna vara av praktiskt
värde såväl då det gäller den trepartssamverkan (mellan stat, arbetsgivaroch
arbetarorganisationer) som ock i fråga om den tvåpartskontakt mellan
arbetstagar- och arbetsgivarorganisationer, som samrådet och samverkan
enligt rekommendationen skall avse.

Vad här anförts, säger organisationen slutligen, berör ju inte frågan huruvida
några åtgärder från svensk sida må anses påkallade i anslutning till
rekommendationen. Att Landsorganisationen likväl framfört dessa reflexioner
beror på organisationens önskan att använda tillfället att framhäva rekommendationens
internationella betydelse och att uttala sin mening att
Sverige, där så kan komma i fråga (t. ex. inom Internationella arbetsorganisationen,
Förenta Nationerna etc.), bör göra allt för att medverka till en
opinionsbildning om förhållandet mellan staten och arbetsmarknadens or -

Kungl. Maj:ts proposition nr 18 år 1961

ganisationer med syfte att främja dessa organisationers självbestämmanderätt
i förhållande till staten och att befordra deras inbördes samverkan.

Tjänstemännens centralorganisation konstaterar, att rekommendationen i
huvudsak synes syfta till en ordning, motsvarande vad som gäller i vårt
land. Flertalet bestämmelser är för oss sedan länge självklara, såsom att
samråd och samverkan skall ske utan diskriminering och att samverkan
icke skall inkräkta på förenings- och förhandlingsrätten. Rekommendationen
synes sålunda icke påfordra några direkta åtgärder från svensk sida.

Delegationen för det internationella socialpolitiska samarbetet betonar, att
ett internationellt instrument av den art, varom här är fråga, självfallet
bör bedömas inte bara från det egna landets synpunkt utan att hänsyn också
bör tagas till dess möjliga effekt på en önskvärd utveckling internationellt
sett. Det kan visserligen ifrågasättas, huruvida instrumentet skall kunna
få en inom överskådlig framtid nämnvärd effekt i många länder, då en
grundförutsättning härför måste vara inte bara en stabil och omfattande
uppbyggnad av organisationsväsendet på såväl arbetsgivar- som arbetstagarsidan
utan också organisationernas principiellt sett oberoende ställning i förhållande
till statsmakterna. Ett aldrig så välment organisatoriskt program
för samarbete torde i vart fall riskera att förfela sitt syfte, om inte de psykologiska
och materiella förutsättningarna för samarbete i ordets egentliga
mening är förhanden.

Nu anförda betänkligheter kan å andra sidan icke dölja det faktum, att
rekommendationen kan komma att få ett icke obetydligt egenvärde därigenom,
att den på utvecklingens nuvarande ståndpunkt sammanfattar de bärande
ideer, varpå den industriella demokratin enligt den i vårt land liksom
i övriga demokratiska länder förhärskande åskådningen vilar. Betydelsen
av rekommendationen ligger enligt delegationens mening främst i förhoppningen,
att den åtminstone på längre sikt skall kunna bidraga till en utveckling
fram emot det åsyftade samarbetet även i stater, där förutsättningarna
i dagens läge kan synas mindre gynnsamma härför.

Då rekommendationen syftar till en ordning, motsvarande den som redan
gäller i vårt land, synes anledning ej föreligga, framhåller delegationen slutligen,
att från svensk sida vidtaga någon åtgärd i anslutning till densamma.

Departementschefen

Konventionen angående skydd för arbetstagare
mot joniserande strålning består av — förutom en uteslutande
formell del -— två huvuddelar, som innehåller allmänna bestämmelser respektive
föreskrifter om skyddsåtgärder. Av de tre artiklarna under rubriken
»Allmänna bestämmelser» medger den första en smidig tillämpning av
konventionen genom att flera olika metoder anvisas. Artikeln föreskriver
vidare, att de offentliga myndigheterna skall samråda med företrädare för
arbetsgivare och arbetstagare. Den andra artikeln anger konventionens tilllämpningsområde,
nämligen all verksamhet som medför att arbetstagare

Kungl. Maj:ts proposition nr 18 år 1961

under sitt arbete utsättes för joniserande strålning, men artikeln gör det
samtidigt klart att konventionen ej är tillämplig på radioaktiva ämnen
m. m., som endast alstrar strålning i begränsade doser. Artikel 3, som
föreskriver att åtgärder från medlemsstaternas sida skall vidtagas för att
garantera ett ettektivt skydd, tillåter en smidig och successiv tillämpning
av gällande nationella bestämmelser. Enligt artikeln skall det ankomma på
Internationella arbetsbyråns styrelse att inom tre år efter konventionens
ikraftträdande intör arbetskonterensen framlägga en specialrapport rörande
erfarenheterna av konventionens tillämpning

Den andra huvuddelen av konventionen, vilken berör skyddsåtgärder, innehåller
en rad tekniska bestämmelser om högsta tillåtliga doser, åldersgränser
för anställning i radiologiskt arbete, varning för strålrisker, anmälan
om bedrivandet av arbete, som medför exponering för strålning, mätning
av strålning beträffande såväl arbetstagare som arbetsställen, läkarundersökningar,
åtgärder som skall vidtagas vid olycksfall samt slutligen
inspektion.

Denna konvention behandlar ett område, där den tekniska utvecklingen
törlöper mycket snabbt och där kravet på skydd för arbetstagarna blir allt
starkare allt eftersom strålkällor i vidgad utsträckning tages i anspråk inom
olika sektorer av näringslivet. Tillämpningsområdet för ett internationellt
instrument av detta slag torde med hänsyn härtill icke kunna för närvarande
exakt angivas, och fasta skyddsnormer lär det icke vara möjligt att i
dag uppställa. Det är därför av vikt, att en internationell strålskyddskonvention
icke utformas så stelt, att den hindrar den kommande utvecklingen.
I detta avseende synes mig den nu framlagda konventionen fylla alla rimliga
krav.

Den svenska lagstiftningen på området, strålskyddslagen, som trädde i
kraft så sent som den 1 januari 1959, synes väl överensstämma med konventionens
bestämmelser och några ändringar erfordras inte i lagen för att
möjliggöra en svensk anslutning till konventionen. Under sådana förhållanden
tillstyrker jag i likhet med remissorganen, att konventionen (nr 115)
angående skydd för arbetstagare mot joniserande strålning ratificeras av
Sverige.

Vad angår rekommendationen i samma ämne innehåller den
vissa preciseringar av de i konventionen angivna principerna. Den förordar
vidare, att vissa i konventionen ej uttryckligen nämnda åtgärder skall vidtagas.
Rekommendationens anvisningar synes icke för närvarande påkalla
någon ändring i svensk lagstiftning. I likhet med delegationen för det
internationella socialpolitiska samarbetet anser jag, att rekommendationen,
i den utsträckning detta är lämpligt och möjligt, bör beaktas vid tillämpningen
av gällande svenska strålskyddslagstiftning ävensom vid utformningen
av framtida bestämmelser och anvisningar på strålskyddets område.
Jag förordar därför, att rekommendationen i delta syfte överlämnas till medicinalstyrelsens
strälskyddsnämnd.

Det tredje instrumentet som antogs vid 19G0 års arbetskonferens var

Kungl. Maj.ts proposition nr 18 år 1961

en rekommendation angående samråd och samverkan
på b r a n s c h p 1 a n e t och på det nationella planet mellan
offentliga myndigheter samt arbetsgivarnas och arbetstagarnas
organisationer. I vårt land har utvecklingen i
fråga om ett sådant samarbete mellan offentliga myndigheter samt arbetsmarknadens
organisationer ävensom mellan dessa organisationer inbördes,
som är det huvudsakliga ändamålet med denna rekommendation,
nått mycket långt. En redogörelse för de olika samarbetsformer som förekommer
hos oss har lämnats i det föregående. Jag hänvisar till nämnda
redogörelse och vill i övrigt endast framhalla, att jag helt ansluter mig
till den bedömning av värdet och betydelsen av denna rekommendation, som
gjorts av delegationen för det internationella socialpolitiska samarbetet. I
likhet med delegationen och övriga remissorgan finner jag rekommendationen
ej föranleda någon åtgärd från svensk sida.

Under åberopande av vad jag i det föregående anfört får jag hemställa,
att Kungl. Maj :t måtte till riksdagen avlåta proposition
med anhållan om riksdagens yttrande angående omförmälda,
av Internationella arbetsorganisationens konferens år
1960 vid dess fyrtiofjärde sammanträde antagna konvention
och rekommendationer.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen,
att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse
bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Bengt Wilhelmsson

Kungl. Maj:ts proposition nr 18 år 1961

Bilaga A
(Översättning)

Convention (No. 115) conceming the
Protection of Workers against Ionising
Radiations

The General Conference of the International
Labour Organisation,
Having been convened åt Geneva
by the Governing Body of the
International Labour Office, and
having met in its Forty-fourth
Session on 1 June 1960, and
Having decided upon the adoption
of certain proposals with regard
to the protection of workers
against ionising radiations, which
is the fourth item on the agenda
of the session, and
Having determined that these proposals
shall take the form of an
international Convention,
adopts this twenty-second day of
June of the year one thousand nine
hundred and sixty the following Convention,
which may be cited as the
Radiation Protection Convention,
1960:

Konvention (nr 115) angående skydd
för arbetstagare mot joniserande
strålning

Internationella arbetsorganisationens
allmänna konferens,

vilken av styrelsen för Internationella
arbetsbyrån sammankallats
till Geneve och där samlats
den 1 juni 1960 till sitt fyrtiiofjärde
sammanträde,

och beslutat antaga vissa förslag
angående skydd för arbetstagare
mot joniserande strålning, vilken
fråga utgör den fjärde punkten på
sammanträdets dagordning,

samt beslutat, att dessa förslag
skola taga form av en internationell
konvention,

antager denna den tjugoandra dagen
i juni månad år nittonhundrasextio
följande konvention, som må benämnas
strålskyddskonventionen, 1960.

Part I. General Provisions
Article 1

Each Member of the International
Labour Organisation which ratifies
this Convention undertakes to give
effect thereto by means of laws or
regulations, oodes of practice or other
appropriate means. In applying the
provisions of the Convention the
competent authority shall consult

Del I. Allmänna bestämmelser
Artikel 1

Varje medlem av Internationella
arbetsorganisationen, som ratificerar
denna konvention, förpliktar sig att
bringa den i tillämpning medelst lagstiftning,
praktiska anvisningar eller
på annat lämpligt sätt. Vid tillämpningen
av konventionens bestämmelser
skall vederbörande myndighet

Kungl. Maj:ts proposition nr 18 år 1961

with representatives of employers
and workers.

Article 2

1. This Convention applies to all
activities involving exposure of workers
to ionising radiations in the
course of their work.

2. This Convention does not apply
to radioactive substances, whether
sealed or unsealed, nor to apparatus
generating ionising radiations which
substances or apparatus, owing to the
limited doses of ionising radiations
which can be received from them,
are exempted from its provisions by
one of the methods of giving effect
to the Convention mentioned in
Article 1.

Article 3

1. In the light of knowledge available
åt the time, all appropriate steps
shall be taken to ensure effective protection
of workers, as regards their
health and safety, against ionising
radiations.

2. Rules and measures necessary
for this purpose shall be adopted, and
data essential för effective protection
shall be made available.

3. With a view to ensuring such
effective protection—

(a) measures for the protection
of workers against ionising radiations
adopted after ratification of the Convention
by the Member concerned
shall comply with the provisions
thereof;

(b) the Member concerned shall
modify, as soon as practicable, measures
adopted by it prior to the ratification
of the Convention, so as to
comply with the provisions thereof,

samråda med företrädare för arbetsgivare
och arbetstagare.

Artikel 2

1. Denna konvention äger tillämpning
på all verksamhet, som medför
att arbetstagare under sitt arbete utsättes
för joniserande strålning.

2. Denna konvention äger icke tilllämpning
på radioaktiva ämnen, vare
sig slutna eller icke slutna, ej
heller på anordningar, som alstra joniserande
strålning, såframt dessa
ämnen eller anordningar, på grund
av de begränsade strålningsdoser som
kunna härröra därifrån, äro undantagna
från konventionens bestämmelser
genom någon av de i artikel 1 angivna
tillämpningsmetoderna.

Artikel 3

1. Med beaktande av senast tillgängliga
rön skola alla lämpliga åtgärder
vidtagas för att säkerställa
att arbetstagare effektivt skyddas
mot joniserande strålning såvitt avser
deras hälsa och säkerhet.

2. För detta ändamål skola erforderliga
regler utfärdas och åtgärder
vidtagas samt data för möjliggörande
av ett effektivt skydd tillhandahållas.

3. I syfte att säkerställa ett sådant
effektivt skydd

a) skola av vederbörande medlemsstat
efter konventionens ratificering
vidtagna åtgärder för arbetstagarnas
skydd mot joniserande strålning uppfylla
konventionens föreskrifter;

b) skola av vederbörande medlemsstat
före konventionens ratificering
vidtagna åtgärder så snart detta är
praktiskt möjligt ändras på sådant
sätt, att de bringas i överensstämmel -

Kungi. Maj:ts proposition nr 18 år 1961

and shall promote such modification
of other measures existing åt the time
of ratification;

(c) the Member concerned shall
communicate to the Director-General
of the International Labour Office,
when ratifying the Convention, a
statement indicating the manner in
which and the categories of workers
to which the provisions of the Convention
are applied, and shall indicate
in its reports on the application
of the Convention any further progress
made in the matter;

(d) åt the expiration of three years
from the date on which this Convention
first enters into force the Governing
Body of the International Labour
Office shall submit to the Conference
a special report concerning the application
of subparagraph (b) of this
paragraph and containing such proposals
as it may think appropriate for
further action in regard to the matter.

Part II. Protective Measures
Article 4

The activities referred to in Article
2 shall be so arranged and conducted
as to afford the protection envisaged
in this Part of the Convention.

se med konventionens föreskrifter;
och skall medlemsstaten tillika på
samma sätt främja ändringar i andra
vid tidpunkten för ratificering
tillämpade åtgärder;

c) skall vederbörande medlemsstat
vid tidpunkten för konventionens ratificering
tillställa Internationella arbetsbyråns
generaldirektör en förklaring,
vari angives på vad sätt och på
vilka kategorier av arbetstagare konventionens
bestämmelser äga tilllämpning;
och skall medlemsstaten
tillika i sina rapporter rörande konventionens
tillämpning lämna uppgift
om de framsteg som må ha gjorts i
detta hänseende;

d) skall Internationella arbetsbyråns
styrelse sedan tre år förflutit
från den dag, då denna konvention
först trädde i kraft, inför arbetskonferensen
framlägga en specialrapport
rörande tillämpningen av stycket b)
med avgivande av förslag till de ytterligare
åtgärder, som styrelsen må
finna lämpliga i detta hänseende.

Del II. Skyddsåtgärder

Artikel 4

I artikel 2 angiven verksamhet
skall anordnas och utföras på sådant
sätt, att i förevarande del av konventionen
avsett skydd åvägabringas.

Article 5 Artikel 5

Every effort shall be made to Alla ansträngningar skola göras för
restrict the exposure of workers to att begränsa arbetstagarnas strålionising
radiations to the lowest exponering till lägsta praktiskt möjpracticable
level, and any unnecessary liga nivå, och varje onödig strålexexposure
shall be avoided by all ponering skall undvikas av samtliga
parties concerned. berörda parter.

2 Dihang till riksdagens protokoll 1961.1 samt Nr 18

Kungl. Maj:ts proposition nr 18 år 1961

Article 6

1. Maximum permissible doses of
ionising radiations which may be
reeeived from sources external to or
internal to the body and maximum
permissible amounts of radioactive
substances which can be taken into
the body shall be fixed in accordance
with Part I of this Gonventian for
various categories of workers.

2. Such maximum permissible doses
and amounts shall be kept under
constant review in the light of current
knowledge.

Artide 7

1. Appropriate levels shall be fixed
in accordance with Article 6 for
workers who are directly engaged in
radiation work and are—

(a) aged 18 and over;

(b) under the age of 18.

2. No worker under the age of 16
shall be engaged in work involving
ionising radiations.

Artide 8

Appropriate levels shall be fixed in
accordance with Article 6 for workers
who are not directly engaged in radiation
work, but who remain or pass
where they may be exposed to, ionising
radiations or radioactive substances.

Artide 9

1. Appropriate warnings shall be
used to indicate the presence of
haxards from ionising radiations. Any
information necessary in this connection
shall be supplied to the workers.

Artikel 6

1. De högsta tillåtliga doser av joniserande
strålning, som kroppen må
mottaga, vare sig från externa eller
interna strålkällor, ävensom de högsta
tillåtliga mängder av radioaktiva
ämnen som må tillföras kroppen, skola
fastställas i enlighet med del I
av denna konvention för olika kategorier
av arbetstagare.

2. Sådana högsta tillåtliga doser
och mängder skola göras till föremål
för ständig översyn under beaktande
av nyvunna rön inom området.

Artikel 7

1. Såvitt avser med strålningsarbete
direkt sysselsatta arbetstagare skola
lämpliga nivåer fastställas i enlighet
med artikel 6

a) beträffande å ena sidan sådana
arbetstagare, som fyllt 18 år;

h) beträffande å andra sidan sådana
arbetstagare, som äro under 18
år.

2. Arbetstagare under 16 år må icke
sysselsättas i arbete, som är förenat
med joniserande strålning.

Artikel 8

Lämpliga nivåer skola fastställas
i enlighet med artikel 6 för arbetstagare,
som ej äro direkt sysselsatta
med strålningsarbete men som vistas
på eller passera ställen, där de kunna
bli utsatta för joniserande strålning
eller radioaktiva ämnen.

Artikel 9

1. Ändamålsenliga varningstecken
skola användas för att angiva förefintlig
risk till följd av joniserande
strålning. I detta sammanhang erforderliga
upplysningar skola tillhandahållas
arbetstagarna.

Kungi. Maj:ts proposition nr 18 år 1961

2. All workers directly engaged in
radiation work shall be adequately
instructed, before and during such
employment, in the precautions to be
taken för their protection, as regards
their health and safety, and the
reasons therefor.

Article 10

Laws or regulations shall require
the notification in a manner prescribed
thereby of work involving
exposure of workers to ionising radiations
in the course of their work.

Artide 11

Appropriate monitoring of workers
and places of work shall be carried
out in order to measure the exposure
of workers to ionising radiations and
radioactive substances, with a view
to ascertaining that the applicable
levels are respected.

Artide 12

All workers directly engaged in
radiation work shall undergo an appropriate
medical examination prior
to or shortly after taking up such
work and subsequently undergo further
medical examinations åt appropriate
intervals.

Artide 13

Circumstances shall be specified,
by one of the methods of giving effect
to the Convention mentioned in Article
1, in which, because of the nature
or degree of the exposure or a combination
of both, the following action
shall be taken promptly:

(a) the worker shall undergo an
appropriate medical examination;

2f Hihang till riksdagens protokoll 1961. 1

2. Varje med strålningsarbete direkt
sysselsatt arbetstagare skall såväl
före som under arbetet tillfredsställande
instrueras rörande de försiktighetsåtgärder
han bär att iakttaga
till skydd för hälsa och säkerhet
samt skälen till dessa åtgärder.

Artikel 10

I lagstiftningen skall föreskrivas
att anmälan i den ordning däri stadgas
skall göras rörande bedrivande
av arbete, som medför exponering
av arbetstagare för joniserande strålning
under arbetet.

Artikel 11

Lämplig strålningsmätning beträffande
såväl arbetstagare som arbetsställen
skall utföras med avseende
på arbetstagarnas exponering för joniserande
strålning och för radioaktiva
ämnen i syfte att kontrollera,
huruvida tillämpliga nivåer iakttagas.

Artikel 12

Varje med strålningsarbete direkt
sysselsatt arbetstagare skall underkastas
lämplig läkarundersökning före
eller kort efter påbörjandet av sådant
arbete samt därefter undergå läkarbesiktningar
med lämpliga tidsmellanrum.

Artikel 13

De omständigheter, under vilka följande
åtgärder skyndsamt skola vidtagas
på grund av exponeringens natur
eller grad, skola bestämmas genom
någon av de i artikel 1 angivna
tillämpningsmetoderna:

a) arbetstagaren skall underkastas
för ändamålet lämpad läkarundersökning; samt.

Nr 18

Kungl. Maj:ts proposition nr 18 år 1961

(b) the employer shall notify the
competent authority in accordancc
with its requirements;

(d) the employer shall take any
necessary remedial action on the
basis of the technical findings and
the medical advice.

Article li

No Worker shall be employed or
shall continue to be employed in work
by reason of which the worker could
be subject to exposure to ionising
radiations contrary to qualified medical
advice.

Artide 15

Each Member which ratifies this
Convention undertakes to provide appropriate
inspection services for the
purpose of supervising the application
of its provisions, or to satisfy
itself that appropriate inspection is
carried out.

Part. III. Final Provisions

Artide 16

The formal ratifications of this
Convention shall be communicated to
the Director-General of the International
Labour Office for registration.

Artide 17

1. This Convention shall be binding
only upon those Members of the
International Labour Organisation
whose ratifications have been registered
with the Director-General.

2. It shall come into force twelve
months after the date on which the

b) arbetsgivaren skall underrätta
vederbörande myndighet i den ordning
myndigheten föreskriver;

c) med strålskyddsfrågor förtrogna
personer skola undersöka de omständigheter,
under vilka arbetstagaren
fullgör sitt arbete;

d) arbetsgivaren skall vidtaga de
rättelser, som påkallas av tekniska
iakttagelser och medicinska utlåtanden.

Artikel ii

Ej må någon mot utlåtande av kvalificerad
medicinsk sakkunskap sysselsättas
med eller fortfara att vara
sysselsatt med arbete, på grund avvars
art han kan bliva utsatt för
strålning.

Artikel 15

Varje medlemsstat Som ratificerar
denna konvention skall sörja för att
lämpliga organ inrättas för tillsyn å
efterlevnaden av konventionens bestämmelser
eller tillse att inspektion
på lämpligt sätt genomföres.

Hel III. Slutartiklar
Artikel 16

De officiella ratifikationerna av
denna konvention skola delgivas Internationella
arbetsbyråns generaldirektör
och registreras av honom.

Artikel 17

1. Denna konvention är bindande
allenast för de medlemmar av Internationella
arbetsorganisationen,
vilkas ratifikationer registrerats av
generaldirektören.

2. Den träder i kraft tolv månader
efter det två medlemmars ratifika -

Kungl. Maj:ts proposition nr 18 år 1961

ratifications of two Members liave tioner registrerats av generaldirektö been

registered with the Director- ren.

General.

3. Thereafter, this Convention shall 3. Därefter träder denna konvencome
into force for any Member tion i kraft för varje medlem tolv

twelve months after the date on månader efter den dag, då dess ra which

its ratification has been regis- tifikation registrerats,
tered.

Article 18

1. A Member which has ratified this
Convention may denounce it after the
expiration of five years from the date
on which the Convention first comes
into force, by an act communicated
to the Director-General of the International
Labour Office for registration.
Such denunciation shall not take
effect until one year after the date
on which it is registered.

2. Each Member which has ratified
this Convention and which does not,
within the year following the expiration
of the period of five years inentioned
in the preceding paragraph,
exercise the right of denunciation
provided for in this Article, will be
bound for another period of five years
and, thereafter, may denounce this
Convention åt the expiration of each
period of five years under the terms
provided for in this Article.

Article 19

1. The Director-General of the
International Labour Office shall
notify all Members of the International
Labour Organisation of the
registration of all ratifications and
denunciations communicated to him
by the Members of the Organisation.

2. When notifying the Members of
the Organisation of the registration
of the second ratification communicated
to him, the Director-General shall

Artikel 18

1. Varje medlem, som ratificerat
denna konvention, kan, sedan fem år
förflutit från den tidpunkt, då konventionen
först trädde i kraft, uppsäga
densamma genom skrivelse, som
delgives Internationella arbetsbyråns
generaldirektör för registrering. Uppsägningen
träder icke i kraft förrän
ett år efter det den registrerats.

2. Varje medlem, som ratificerat
denna konvention och icke inom ett
år efter utgången av den i föregående
moment nämnda femårsperioden gör
bruk av den i denna artikel stadgade
uppsägningsrätten, skall vara bunden
för en ny period av fem år och kan
därefter, med iakttagande av de i
denna artikel föreskrivna villkoren,
uppsäga konventionen vid utgången
av varje följande femårsperiod.

Artikel 19

1. Internationella arbetsbyråns generaldirektör
skall underrätta samtliga
medlemmar av Internationella
arbetsorganisationen om registreringen
av alla ratifikationer, förklaringar
och uppsägningar, som delgivits
honom av organisationens medlemmar.

2. Då generaldirektören underrättar
organisationens medlemmar om
registreringen av den andra ratifika -

Kungl. Maj.ts proposition nr 18 år 1961

draw the attention of the Members
of the Organisation to the date upon
which the Convention will come into
force.

Article 20

The Director-General of the International
Labour Office shall communicate
to the Secretary-General of
the United Nations for registration in
accordance with Article 102 of the
Charter of the United Nations full
particulars of all ratifications and
acts of denunciation registered by
him in accordance with the provisions
of the preceding Artides.

Artide 21

Åt such times as it may consider
necessary the Governing Body of the
International Labour Office shall
present to the General Gonference a
report on the working of this Convention
and shall examine the desirability
of placing on the agenda of
the Conference the question of its
revision in whole or in part.

Artide 22

1. Should the Conference adopt a
new Convention revising this Convention
in whole or in part, then,
unless the new Convention otherwise
provides—

(a) the ratification by a Member of
the new revising Convention shall
ipso jure involve the immediate denunciation
of this Convention, notwithstanding
the provisions of Article
18 above, if and when the new
revising Convention shall have come
into force;

(b) as from the date when the new
revising Convention comes into force

tionen i ordningen, som delgivits honom,
har han att fästa medlemmarnas
uppmärksamhet på den dag, då
konventionen träder i kraft.

Artikel 20

Internationella arbetsbyråns generaldirektör
skall, för registrering
jämlikt artikel 102 av Förenta Nationernas
stadga, lämna Förenta Nationernas
generalsekreterare fullständiga
upplysningar om varje ratifikation,
förklaring och uppsägning, som
av honom registrerats i enlighet med
bestämmelserna i föregående artiklar.

Artikel 21

Närhelst Internationella arbetsbyråns
styrelse finner det erforderligt,
skall styrelsen förelägga Internationella
arbetsorganisationens allmänna
konferens en redogörelse för konventionens
tillämpning och taga under
övervägande, huruvida anledning föreligger
att på konferensens dagordning
uppföra frågan om dess revision,
helt eller delvis.

Artikel 22

1. Därest konferensen skulle antaga
en ny konvention, innebärande
revision, helt eller delvis, av förevarande
konvention, och den nya konventionen
icke föreskriver annat,

a) skall en medlems ratifikation av
den nya, reviderade konventionen,
för såvitt denna trätt i kraft, ipso
jure medföra omedelbar uppsägning
av förevarande konvention,
utan hinder av vad i artikel 18
här ovan stadgas;

b) skall från den dag, då den nya,
reviderade konventionen träder i

Kungl. Maj:ts proposition nr 18 år 1961

this Convention shall cease to be open
to ratification by the Members.

2. This Convention shall in any
case remain in force in its actual
form and content for those Members
which have ratified it but have not
ratified the revising Convention.

Article 23

The English and French versions
of the text of this Convention are
equally authoritative.

kraft, förevarande konvention icke
längre kunna ratificeras av medlemmarna.

2. Förevarande konvention skall
likväl förbliva gällande till form och
innehåll för de medlemmar, som ratificerat
densamma och icke ratificera
den nya, reviderade konventionen.

Artikel 23

De engelska och franska texterna
till denna konvention skola äga lika
vitsord.

Kungl. Maj. ts proposition nr 18 år 1961

Bilaga B

(Översättning)

Recommendation (No. 114) concerning
the Protection of Workers against
Ionising Radiations

The General Conference of the
International Labour Organisation,
Having been convened åt Geneva by
the Goveming Body of the International
Labour Office, and
having met in its Forty-fourth
Session on 1 June 1960, and
Having decided upon the adoption
of certain proposals with regard
to the protection of workers
against ionising radiations, which
is the fourth item on the agenda
of the session, and
Having determined that these proposals
shall take the form of a
Recommendation supplementing
the Radiation Protection Convention,
1960,

adopts this twenty-second day of
June of the year one thousand nine
hundred and sixty the following Recommendation,
which may be cited
as the Radiation Protection Recommendation,
1960:

Rekommendation (nr 114) angående
skydd för arbetstagare mot joniserande
strålning

Internationella arbetsorganisationens
allmänna konferens,

vilken av styrelsen för Internationella
arbetsbyrån sammankallats
till Geneve och där samlats den 1
juni 1960 till sitt fyrtiofjärde sammanträde,

och beslutat antaga vissa förslag
angående skydd för arbetstagare
mot joniserande strålning, vilken
fråga utgör den fjärde punkten på
sammanträdets dagordning,

samt beslutat, att dessa förslag
skola taga form av en rekommendation,
vilken skall komplettera
strålskyddskonventionen, 1960,

antager denna den tjugoandra dagen
i juni månad år nittonhundrasextio
följande rekommendation, som må
benämnas strålskyddsrekommendationen,
1960.

I. General Provbions

1. This Recommendation should be
given effect to by means of laws or
regulations, codes of practice or other
appropriate means. In applying the
provisions of the Recommendation
the competent authority should consult
with representatives of employers
and workers.

I. Allmänna anvisningar

1. Denna rekommendation bör
bringas i tillämpning medelst lagstiftning,
praktiska anvisningar eller
på annat lämpligt sätt. Vid tillämpningen
av rekommendationen bör vederbörande
myndighet samråda med
företrädare för arbetsgivare och arbetstagare.

Kungl. Maj. ts proposition nr 18 ur 1961

2. (1) This Recoinmendation applies
to all activities involving exposure
of workers to ionising radiations
in the course of their work.

(2) This Recomraendation does not
apply to radioactive substances,
whether sealed or unsealed, nor to
apparatus generating ionising radiations
which substances or apparatus,
owing to the limited doses of ionising
radiations which can be received from
them, are exempted from its provisions
by one of the methods of
giving effect to the Recoinmendation
mentioned in Paragraph 1.

3. For the purpose of giving effect
to paragraph 2 of Article 3 of the
Radiation Protection Convention,
1960, every Member should liave due
regard to the recommendations made
from time to time by the International
Commission on Radiological
Protection and standards adopted by
other competent organisations.

II. Maximum Permissible Levels

4. The levels referred to in Artides
6, 7 and 8 of the Radiation Protection
Convention, 1960, should be
fixed with due regard to the relevant
values reconnnended from time to
time by the International Commission
on Radiological Protection. In addition,
maximum permissible concentrations
of radioactive substances in
such air and water as can be taken
into the body should be fixod on the
basis of tliese levels.

5. Appropriate measures of collective
and individual protection should
be taken to ensure that the maximum
permissible levels referred to in

2. 1) Denna rekommendation äger
tillämpning på all verksamhet, som
medför att arbetstagare under sitt arbete
utsättes för joniserande strålning.

2) Denna rekommendation äger
icke tillämpning på radioaktiva ämnen,
vare sig slutna eller icke slutna,
ej heller på anordningar, som alstra
joniserande strålning, såframt dessa
ämnen eller anordningar, på grund
av de begränsade strålningsdoser som
kunna härröra därifrån, äro undantagna
från rekommendationens anvisningar
genom någon av de i punkten
1 angivna tillämpningsmetoderna.

3. I och för tillämpningen av artikel
3, inom. 2, av strålskyddskonventionen,
1960, bör varje medlemsstat
vederbörligen beakta de rekommendationer,
som från tid till annan avgivas
av den internationella strålskyddskommissionen
samt de normer
som antagas av andra kompetenta
organisationer.

II. Högsta tillåtliga''nivåer

4. De i artiklarna 6, 7 och 8 av
strålskyddskonventionen, 1960, omförmälda
nivåerna böra fastställas
med vederbörligt beaktande av de
tillämpliga värden, som från tid till
annan förordas av den internationella
strålskyddskommissionen. Därjämte
böra högsta tillåtliga koncentrationer
av radioaktiva ämnen i sådan luft
och i sådant vatten, som kan tillföras
kroppen, fastställas på grundval av
dessa nivåer.

5. Lämpliga åtgärder för kollektivt
och individuellt skydd böra vidtagas
för att garantera, att de i artiklarna 6,
7 och 8 av strålskyddskonventionen,

Kungl. Maj:ts proposition nr 18 år 1961

Artides 6, 7 and 8 of the Radiation
Protection Gonvention, 1960, are not
exceeded and that the maximum
permissible concentrations referred to
in Paragraph 4 are not exceeded for
such air and water as may be taken
into the body.

III. Competent Person

6. The employer should appoint a
competent person to deal on behalf
of the undertaking with questions of
protection against ionising radiations.

IV. Methods of Protection

7. (1) In cases where they ensure
effective protection preference should
be given to methods of collective protection,
both physical and operational.

(2) Wherever methods of collective
protection are inadequate, personal
protective equipment and, as necessary,
appropriate protective procedures
should be used.

8. (1) All protective devices, appliances
and apparatus should be so
designed or modified as to fulfil their
intended purpose.

(2) All appropriate measures
should be taken to provide for regular
examination of these devices, appliances
and apparatus, in order to
determine whether they are in good
condition, are operating satisfactorily,
are properly sited and provide the
required protection; in particular
they should be examined before being
put into use and whenever changes
are made in procedures, equipment
or shielding.

1960, angivna högsta tillåtliga nivåerna
icke överskridas samt att de i
punkten 4 ovan avsedda högsta tillåtliga
koncentrationerna icke överskridas
beträffande luft och vatten, som
kan tillföras kroppen.

III. Kompetent ombud

6. Arbetsgivaren bör tillsätta ett
kompetent ombud med uppgift att å
företagets vägnar handlägga frågor
rörande skydd mot joniserande strålning.

IV. Skyddsmetoder

7. 1) Där betryggande skydd därigenom
uppnås, böra i första hand
kollektiva skyddsåtgärder vidtagas,
både i materiellt och arbetsorganisatoriskt
hänseende.

2) Där kollektiva skyddsåtgärder
äro otillräckliga, bör personlig
skyddsutrustning och om så erfordras
andra lämpliga skyddsmedel användas.

8. 1) Alla skyddsanordningar böra
utformas eller ändras på sådant sätt,
att de äro väl lämpade för sitt ändamål.

2) Alla lämpliga anstalter böra
träffas för utförandet av regelbundet
återkommande besiktningar av
skyddsanordningarna för utrönande
av huruvida de befinna sig i gott
skick, fungera på tillfredsställande
sätt, äro lämpligt anbragta och erbjuda
betryggande skydd; i synnerhet
bör dylik besiktning äga rum, innan
anordningarna tagas i bruk och
vid varje tillfälle då användningssätt,
utrustning eller avskärmning ändras.

Kungl. Maj:ts proposition nr 18 år 1961

(3) Any defects found in these
devices, appliances and apparatus
should be remedied åt once; if
necessary, the equipment to which
they are fitted should be taken immediately
out of service and kept out
of service until the defects have been
remedied.

(4) The competent authority
should require the inspection in an
appropriate manner and åt regular
intervals of major items of protective
equipment and in particular of monitoring
equipment.

9. (1) Unsealed sources should be
manipulated with due regard to their
toxicity.

(2) The methods of manipulation
should be chosen with a view to
minimising the risk of entry of radioactive
substances into the body and
the spread of radioactive contamination.

10. Plans should be made in
advance for measures—

(a) to detect as promptly as possible
any leakage from, or breakage
of, a sealed source of radioactive
substances which may involve a risk
of radioactive contamination; and

(b) to take prompt remedial action
to prevent the further spread of radioactive
contamination and to applv
other appropriate safety precautions,
including decontamination procedures,
with, as necessary, the immediate
collaboration of all authorities
concerned.

11. Sources which may involve
exposure of workers to ionising radiations,
and the areas in which such an
exposure may occur or where workers
may be exposed to radioactive con -

3) Varje fel, som befinnes vidlåda
skyddsanordning, bör omedelbart
avhjälpas; i den mån så erfordras
bör den anläggning, vid vilken
skyddsanordningen finnes anbragt,
omedelbart tagas ur bruk och så förbli
intill dess felet avhjälpts.

4) Vederbörande myndighet bör
föreskriva, att inspektion på lämpligt
sätt och med regelbundna mellanrum
företages beträffande väsentlig
skyddsutrustning och särskilt beträffande
utrustning för strålningsmätningar.

9. 1) Icke slutna strålkällor böra
handhavas med vederbörligt beaktande
av deras giftverkan.

2) De metoder som skola komma
till användning vid sådant handhavande
böra utväljas med det syftemålet
att i möjligaste mån nedbringa
risken för att radioaktiva ämnen intränga
i kroppen och att radioaktiv
kontaminering sprides.

10. Åtgärder böra i förväg planeras
—

a) för att så snabbt som möjligt upptäcka
varje läcka eller brott hos
en sluten strålkälla, som kan medföra
risk för radioaktiv kontaminering;
och

b) för att utan dröjsmål förhindra
ytterligare spridning av radioaktiv
kontaminering samt för att
bringa i tillämpning andra lämpliga
säkerhetsåtgärder, däri inbegripna
åtgärder för dekontaminering,
om så erfordras i omedelbar
samverkan med samtliga berörda
myndigheter.

11. Strålkällor, vilka kunna medföra
att arbetstagare utsättas för joniserande
strålning, ävensom områden,
där dylik strålexponering kan förekomma
eller där arbetstagare kun -

Kungl. Maj:ts proposition nr 18 år 1961

tamination, should be identified, in
appropriate cases, by means of easily
recognisable warnings.

12. All sources of radioactive substances,
whether sealed or unsealed,
in use or stored by an undertaking,
should be appropriately recorded.

13. (1) The competent authority
should require any employer or undertaking
using or having possession
of radioactive substances to make
reports as prescribed by it on the
use of these substances.

(2) The competent authority should
prescribe the conditions under which
such substances should be stored
when not in use.

14. No radioactive substance should
be transferred to another employer
or undertaking without such notification
as may be required by the competent
authority.

15. (1) Any person who has reason
to believe that a radioactive source
has been lost, mislaid, stolen or
damaged should immediately notify
the competent person referred to in
Paragraph 6 above or, if this is not
possible, another responsible person
who should pass the information to
the competent person as soon as
possible.

(2) If the loss, theft or damage is
confirmed, the competent authority
should be notified without delay.

16. In view of the special medical
problems involved in the employment
of women of child-bearing age in
radiation work every care should be
taken to ensure that they are not
exposed to high radiation risks.

na utsättas för radioaktiv kontaminering,
böra, då så befinnes lämpligt,
utmärkas medelst lätt igenkännbara
varningstecken.

12. Alla strålkällor i form av radioaktiva
ämnen, vare sig slutna eller
icke slutna, som av ett företag nyttjas
eller förvaras, böra på lämpligt
sätt registreras.

13. 1) Vederbörande myndighet
bör ålägga arbetsgivare eller företag,
som brukar eller innehar radioaktiva
ämnen, att i den ordning myndigheten
föreskriver avge anmälan beträffande
användningen av dessa ämnen.

2) Vederbörande myndighet
bör utfärda anvisningar rörande de
förhållanden, under vilka sådana ämnen
skola lagras, då de icke användas.

14. Ej må radioaktivt ämne överflyttas
till annan arbetsgivare eller
till annat företag, utan att sådan anmälan
skett, som må ha föreskrivits
av vederbörande myndighet.

15. 1) Den som finner anledning
antaga, att radioaktiv strålkälla gått
förlorad, eller blivit förlagd, stulen
eller skadad, bör därom omedelbart
underrätta det i punkten 6 omförmälda
kompetenta ombudet, eller om detta
icke är möjligt, annan ansvarig
person, som snarast möjligt bör underrätta
ombudet.

2) Om förlusten, stölden eller
skadan bekräftas, bör vederbörande
myndighet utan dröjsmål underrättas
därom.

16. Med hänsyn till de speciella
medicinska problem, som äro förknippade
med anställning av kvinnor
i fruktsam ålder i radiologiskt arbete,
böra särskilda försiktighetsmått vidtagas
för att förhindra att de utsättas
för hög strålningsrisk.

Kungl. Maj:ts proposition nr 18 år 1961

V. Monitoring

17. (1) Appropriate monitoring of
■workers and places of work should
be carried out in order to measure the
exposure of workers to ionising
radiations and radioactive substances,
with a view to ascertaining that the
applicable levels are respected.

(2) In the case of external radiation
this monitoring should be effected
by films, dosemeters or other
suitable means.

(3) In the case of internal radiation,
when there is reason to believe
that the maximum permissible levels
may be approached or have been
exceeded, this monitoring should
include tests—

(a) for radioactive contamination;

(b) if practicable, for body burden.

(4) In addition to measurement of
the exposure of the whole body, the
monitoring should make it possible
to determine the partial exposure of
that part of the body where the
greatest harm could be done.

18. The competent authority should,
where appropriate, require tests to be
made for the purpose of detecting
contamination of the hands, the body
and the clothes of persons leaving a
workplace.

19. Persons who carry out monitoring
in pursuance of the provisions
of the Radiation Protection Convention,
1960, and of this Recommendation,
should be afforded adequate
equipment and facilities for carrying
out this work.

V. Strålningsmätningar

17. 1) Lämplig strålningsmätning
beträffande såväl arbetstagare som
arbetsställen bör utföras med avseende
på arbetstagarnas exponering
för joniserande strålning och för radioaktiva
ämnen samt i syfte att kontrollera,
huruvida tillämpliga nivåer
iakttagas.

2) Vid extern bestrålning bör
denna övervakning utföras med hjälp
av filmer, penndosimetrar eller andra
lämpliga medel.

3) Vid intern bestrålning bör,
om anledning finnes antaga att högsta
tillåtliga nivåer kunna komma att
uppnås eller ha överskridits, denna
övervakning omfatta undersökning av

a) radioaktiv kontaminering;

b) om möjligt den mängd av radioaktivt
ämne, som förefinnes i
kroppen.

4) Förutom undersökning av
bestrålningen av kroppen som helhet
bör strålningsmätningen även möjliggöra
fastställande av den lokala
bestrålningen av den del av kroppen,
där den största skadan kan åstadkommas.

18. Vederbörande myndighet bör,
då så befinnes lämpligt, föreskriva,
att undersökningar skola utföras för
att avslöja kontaminering av händer,
kropp och kläder, då en person lämnar
ett arbetsställe.

19. De som i enlighet med bestämmelserna
i strålskyddskonventionen,
1960, och i denna rekommendation
ha att utöva strålningsmätningar
böra vara utrustade med för utförandet
av detta arbete lämpade hjälpmedel.

Kungl. Maj. ts proposition nr 18 år 1961

VI. Medical Examinations

20. All medical examinations referred
to in the Radiation Protection
Convention, 1960, should be carried
out by a suitably qualified physician.

21. In the cases referred to in
Article 13 of the Radiation Protection
Convention, 1960, all necessary
special medical examinations should
be carried out.

22. The medical examinations referred
to in the preceding Paragraphs
should not involve the workers in
any expense.

23. Physicians who carry out such
medical examinations should be
afforded adequate facilities for ascertaining
the conditions of work of the
workers concerned.

24. För all workers who undergo
such medical examinations health
records should be established and
kept in accordance with the requirements
of the competent authority.

25. These health records should be
in a form standardised åt the national
level.

26. So far as practicable a complete
record of all doses received in the
course of work by every worker
specified in Paragraph 24 of this
Recommendation should be kept so
that the cumulative dose may be
taken into account for employment
purposes.

27. If, as the result of such medical
advice as is envisaged in Article 14
of the Radiation Protection Convention,
1960, it is inadvisable to subject
a worker to further exposure to ionising
radiations in that workeris normal
employment, every reasonable

VI. Läkarundersökning

20.1 strålskyddskonventionen, 1960,
angivna läkarundersökningar böra utföras
av vederbörligen kvalificerade
läkare.

21. I de fall som avses i artikel 13
av strålskyddskonventionen, 1960, böra
samtliga erforderliga speciella läkarundersökningar
utföras.

22. I föregående punkter avsedda
läkarundersökningar böra vara kostnadsfria
för arbetstagaren.

23. Läkare som företager sådan undersökning
bör få tillfälle taga del av
de förhållanden, under vilka arbetstagaren
arbetar.

24. För varje arbetstagare som undergår
sådan läkarundersökning bör
i den ordning vederbörande myndighet
föreskriver hälsoregister upprättas
och föras.

25. Formen för dessa register bör
vara enhetlig för hela landet.

26. Så långt detta är genomförbart
bör en fullständig förteckning föras
över samtliga stråldoser, vilka varje
i punkten 24 av denna rekommendation
avsedd arbetstagare mottagit under
arbetet, så att den kumulativa
stråldosen kan beaktas i samband
med hans anställning.

27. Därest i artikel 14 av strålskyddskonventionen,
1960, avsett läkarutlåtande
ger vid handen att det
icke är tillrådligt att vidare utsätta
en arbetstagare för joniserande strålning
i denne arbetstagares normala
sysselsättning, böra alla rimliga åt -

Kungl. Maj:ts proposition nr 18 år 1961

effort should be made to provide such
a worker with suitable alternative
employment.

VII. Inspection and Notification

28. The inspection services referred
to in Article 15 of the Radiation
Protection Convention, 1960, should
include, or have readily available, a
sufficient number of persons fully
conversant with radiation hazards
and qualified to advise on protection
against ionising radiations.

29. (1) Representatives of these inspection
services should be empowered
to take steps with a view
to the remedying of defects observed
in installations, apparatus or working
methods which they may have
reasonable cause to believe constitute
a threat to the health or safety of the
workers by reason of ionising radiations.

(2) In order to enable representatives
of the inspection services to take
such steps they should be empowered,
subject to any right of appeal to a
judicial or administrative authority
which may be provided by laws or
regulations, to make or to have made
orders requiring—

(a) such aiterations to the installation
or plant, to be carried out
within a specified time limit, as may
be necessary to secure compliance
with the provisions relating to the
health or safety of the workers;

(b) measures with immediate cxecutory
force if the danger to the
health or safety of the workers makes
this necessary.

gärder vidtagas för att bereda honom
annan lämplig sysselsättning.

VII. Tillsyn och anmälningsskyldighet

28. De i artikel 15 av strålskyddskonventionen,
1960, omförmälda tillsynsorganen
böra innefatta eller äga
omedelbar tillgång till ett tillräckligt
antal med strålriskfrågor fullt förtrogna
personer med kompetens att
bistå med rådgivning i strålskyddsfrågor.

29. 1) Representanter för dessa
tillsynsorgan böra utrustas med befogenhet
att vidtaga åtgärder för undanröjande
av sådana i installationer,
anordningar eller arbetsmetoder
iakttagna brister, vilka skäligen kunna
antagas innebära ett hot mot arbetstagarnas
hälsa eller säkerhet på
grund av joniserande strålning.

2) För att tillsynsorganens representanter
skola kunna vidtaga dylika
åtgärder, böra de utrustas med
befogenhet att utfärda eller låta utfärda
föreläggande beträffande

a) vidtagandet inom viss angiven tid
av sådana ändringar i anordning
eller anläggning, som må erfordras
för uppfyllandet av bestämmelserna
angående arbetstagarnas
hälsa eller säkerhet;

b) omedelbar verkställighet av åtgärder,
därest hotet mot arbetstagarnas
hälsa eller säkerhet så kräver;

dock att giltigheten av dylikt
föreläggande må på besvär i judiciell
eller administrativ väg kunna bliva

Kungl. Maj:ts proposition nr 18 år 1961

30. (1) Every Member should
provide for measures to control the
distribution and use of sources of
ionising radiations.

(2) These measures should include— (a)

the notification to the competent
authority, as prescribed by it, of
the delivery of such sources;

(b) before work involving exposure
of workers to ionising radiations is
undertaken för the first time and
before substantial extensions or alterations
to apparatus or installations
emitting ionising radiations or affording
protection against them are carried
out, the notification to the competent
authority, as prescribed by it,
of information concerning the nature
of the apparatus or installation and
of the measures provided för protection
against ionising radiations.

31. The employer should notify the
competent authority, as prescribed by
it, of a final cessation of work involving
exposure of workers to ionising
radiations.

föremål för prövning i den ordning
som lagstiftningen stadgar.

30. 1) Varje medlemsstat bör vidtaga
åtgärder för tillsynen över distribution
och bruk av strålningskällor.

2) Sådana åtgärder böra innefatta a)

anmälan hos vederbörande myndighet
i den ordning myndigheten
föreskriver av leverans av sådana
källor;

b) innan arbete, i vilket arbetstagare
utsättes för joniserande strålning
för första gången påbörjas, och
innan väsentliga utvidgningar eller
förändringar vidtagas beträffande
anordningar eller installationer,
som avge eller bereda
skydd mot sådan strålning, anmälan
hos vederbörande myndighet
i den ordning myndigheten
föreskriver av detaljer rörande anordningarnas
eller installationernas
natur och rörande åtgärder,
som vidtagits till skydd mot joniserande
strålning.

31. Arbetsgivaren bör hos vederbörande
myndighet i den ordning
myndigheten bestämmer anmäla slutligt
upphörande av arbete, i vilket arbetstagare
utsatts för joniserande
strålning.

VIII. Co-operation of Employers and
Workers

32. Every effort should be made by
both the employers and the workers
to secure the closest co-operation in
carrying out the measures for protection
against ionising radiations.

VIII. Samverkan mellan arbetsgivare
och arbetstagare

32. Såväl arbetsgivare som arbetstagare
bör eftersträva en så intim
samverkan som möjligt för att genomföra
åtgärder till skydd mot joniserande
strålning.

Kungl. Maj:ts proposition nr 18 år 1961

Bilaga C

(Översättning)

Recommendatioii (No. 113) concerning
Consultation and Co-operation
between Public Authorities and Employers’
and Workers’ Organisations
åt the Industrial and National Levels

The General Conference of the
International Labour Organisation,
Having been convened åt Geneva
by the Governing Body of the
International Labour Office, and
having met in its Forty-fourth
Session on 1 June 1960, and
Having decided upon the adoption
of certain proposals with regard
to consultation and co-operation
between public authorities and
employers’ and workers’ organisations
åt the industrial and
national levels, which is the fifth
item on the agenda of the session,
and

Having determined that these proposals
shall take the form of a
Recommendation,

adopts this twentieth day of June of
the year one thousand nine hundred
and sixty the following Recommendation,
which may be cited as the
Consultation (Industrial and National
Levels) Recommendation, 1960:

Rekommendation (nr 113) angående
samråd och samverkan på branschplanet
och på det nationella planet
mellan offentliga myndigheter samt
arbetsgivarnas och arbetstagarnas
organisationer

Internationella arbetsorganisationens
allmänna konferens,

vilken av styrelsen för Internationella
arbetsbyrån sammankallats
till Genéve och där samlats den 1
juni 1960 till sitt fyrtiofjärde sammanträde,

och beslutat antaga vissa förslag
angående samråd och samverkan
på branschplanet och på det nationella
planet mellan offentliga myndigheter
samt arbetsgivarnas och
arbetstagarnas organisationer, vilken
fråga utgör den femte punkten
på sammanträdets dagordning,

samt beslutat att dessa förslag
skola taga formen av en rekommendation,

antager denna den tjugonde dagen i
juni månad år nittonhundrasextio
följande rekommendation, vilken må
benämnas rekommendation angående
samverkan (branschplanet och det
nationella planet), 1960.

1. (1) Measures appropriate to 1.1) Till nationella förhållanden
national conditions should be taken anpassade åtgärder böra vidtagas för
to promote effeetive consultation and att främja effektivt samråd och efco-operation
åt the industrial and fektiv samverkan på branschplanet

Kungl. Maj:ts proposition nr 18 år 1961

national levels between public authorities
and employers’ and workers’
organisations, as well as between
these organisations, for the purposes
indicated in Paragraphs 4 and 5
below, and on such other matters of
mutual concern as the parties may
determine.

(2) Such measures should be applied
without discrimination of any
kind against these organisations or
amongst them on grounds such as
the race, sex, religion, political opinion
or national extraction of their
members.

2. Such consultation and co-operation
should not derogate from freedom
of association or from the rights
of employers’ and workers’ organisations,
including their right of collective
bargaining.

3. In accordance with national
custom or practice, such consultation
and co-operation should be provided
for or facilitated—

(a) by voluntary action on the part
of the employers’ and workers’ organisations;
or

(b) by promotional action on the
part of the public authorities; or

(d) by a combination of any of
these methods.

4. Such consultation and co-operation
should have the general objective
of promoting mutual understanding
and good relations between public
authorities and employers’ and
workers’ organisations, as well as
between these organisations, with a
view to developing the economy as a
whole or individual branches thereof,

och på det nationella planet mellan
å ena sidan de offentliga myndigheterna
samt å andra sidan arbetsgivarnas
och arbetstagarnas organisationer
ävensom mellan dessa organisationer
inbördes, för de ändamål som angivas
i punkterna 4 och 5 nedan samt beträffande
andra angelägenheter av gemensamt
intresse, som parterna må
bestämma.

2) Nämnda åtgärder böra tilllämpas
utan att gentemot dessa organisationer
eller mellan dessa inbördes
utövas någon som helst diskriminering
på sådana grunder som medlemmarnas
ras, kön, religion, politiska
uppfattning eller nationella härstamning.

2. Samråd och samverkan, varom
nu är fråga, böra lämna föreningsfriheten
samt arbetsgivar- och arbetstagarorganisationernas
rättigheter,
däri inbegripen rätten till kollektiva
förhandlingar, oförkränkta.

3. I enlighet med nationell sedvänja
eller praxis böra sådant samråd
och sådan samverkan åstadkommas
eller främjas

a) genom frivilliga åtgärder från arbetsgivarnas
och arbetstagarnas
organisationer;

b) genom stimulerande åtgärder från
de offentliga myndigheternas sida;

c) genom lagstiftning;

d) genom några av dessa metoder i
förening.

4. Det allmänna målet för sådant
samråd och sådan samverkan bör
vara att främja ömsesidig förståelse
och goda förbindelser mellan de offentliga
myndigheterna samt arbetsgivarnas
och arbetstagarnas organisationer
ävensom mellan dessa organisationer
inbördes i syfte att utveckla
näringslivet i dess helhet eller sär -

Kungl. Maj. ts proposition nr 18 år 1961

improving conditions of work and
raising standards of living.

5. Such consultation and co-operation
should aim, in particular—

(a) åt joint consideration by employers’
and workers’ organisations
of matters of mutual concern with a
view to arriving, to the fullest possible
extent, åt agreed Solutions; and

(b) åt ensuring that the competent
public authorities seek the views,
advice and assistance of employers’
and workers’ organisations in an appropriate
manner, in respect of such
matters as—

(i) the preparation and implementation
of laws and regulations
affecting their interests;

(ii) the establishment and functioning
of national bodies, such as
those responsible for organisation of
employment, vocational training and
retraining, labour protection, industrial
health and safety, productivity,
social security and welfare;
and

(in) the elaboration and implementation
of plans of economic and
social development.

skilda grenar därav, förbättra arbetsvillkoren
samt höja levnadsstandarden.

5. Ifrågavarande samråd och samverkan
böra särskilt ha till uppgift att

a) få till stånd en gemensam prövning
av angelägenheter av ömsesidigt
intresse för arbetsgivarnas
och arbetstagarnas organisationer
i syfte att i största möjliga utsträckning
nå fram till lösningar
i samförstånd; samt

b) skapa garantier för att de offentliga
myndigheterna på lämpligt
sätt inhämta arbetsgivar- och arbetstagarorganisationernas
synpunkter,
råd och bistånd i frågor
avseende exempelvis

i) förberedelse och genomförande
av lagstiftning, som
berör organisationernas intressen; ii)

inrättande och förvaltning
av sådana nationella organ
som ha att svara för
sysselsättningens organisation,
yrkesutbildning och
omskolning, arbetarskydd,
sundhet och säkerhet i arbetet,
produktivitet, social
trygghet och välfärd; samt

iii) utarbetandet och genomförandet
av planer för ekonomisk
och social utveckling.

Kungl. Maj:ts proposition nr 18 år 1961

Bilaga D

Resolutioner

I. Resolution angående Internationella arbetsorganisationens roll i samband
med åtgärder för vidgat ekonomiskt bistånd till länder, som är
stadda i utveckling.

11. Resolution angående åtgärder till skydd för minderåriga arbetstagares
levnads- och arbetsförhållanden.

III. Resolution angående Internationella arbetsbyråns publikationsverksamhet.

IV. Resolution angående diskriminering.

V. Resolution angående beviljande av medlemskap för Camerun i Internationella
arbetsorganisationen.

VI. Resolution angående beviljande av medlemskap för Togo i Internationella
arbetsorganisationen.

Vll. Resolution angående beviljande av medlemskap för Mali i Internationella
arbetsorganisationen.

Vin. Resolution angående skydd för kvinnliga arbetstagare mot joniserande
strålning.

IX. Resolution angående åtgärder från Internationella arbetsorganisationens
sida för att bidraga till en höjning av inkomster och levnadsstandard
i landskommuner, med särskilt avseende på länder, som är
stadda i utveckling.

X. Resolution angående uppförande på dagordningen för nästa allmänna
konferenssammanträde av frågan om arbetstidens förkortning.

XI. Resolution angående uppförande på dagordningen för nästa allmänna
konferenssammanträde av frågan om bostadsbyggande för arbetstagare.

XII. Resolution angående antagande av budget för 43 :e budgetåret (1961)
och fördelning av utgifterna för samma budgetår mellan medlemsstaterna.

XIII. Resolution angående Internationella arbetsorganisationens bidrag för
år 1961 till arbetsbyråns tjänstepensionskassa.

XIV. Resolution angående förordnande av ledamöter av Internationella arbetsorganisationens
administrativa domstol.

Stockholm 1961. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner

601667