Knngl. Maj.ls proposition nr 164 år 1961

1

Jir m

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående godkännande
av tilläggsavtal till avtalet den 24 december 1936 mellan
Sverige och Frankrike för undvikande av dubbelbeskattning
och fastställande av bestämmelser angående
ömsesidig handräckning beträffande arvsskatt;
given Stockholms slott den 28 april 1961.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollen över finansoch
utrikesdepartementsärenden för den 7 april 1961 och över finansärenden
för denna dag samt med överlämnande av ett den 21 april 1961 undertecknat
tilläggsavtal till avtalet den 24 december 1936 mellan Sverige och
Frankrike för undvikande av dubbelbeskattning och fastställande av bestämmelser
angående ömsesidig handräckning beträffande arvsskatt vill
Kungl. Maj :t härmed föreslå riksdagen att godkänna nämnda tilläggsavtal.

Enligt Vårt nådiga beslut:

GUSTAF ADOLF

G. E. Sträng

! Bihang till riksdagens protokoll 1961. 1 samt. Nr 164

9

Kungl. Maj.ts proposition nr 1 (ih år 1961

Avenant å la Convention du 24 décembre
1936 entre la Suéde et la France tendant
å éviter les doubles impositions et å établir
des régles d’assistance en matiere d’impöts
sur les successions

Sa Majesté le Roi de Suéde et le
Px-ésident de la République Francaise,
désireux de modifier et compléter
les dispositions de la Convention du
24 décembre 1936 entre la Suéde et la
Fiance tendant ä éviter les doubles
impositions et å établir des régles
d’assistance administrative réciproque
en matiére d’impot sur les successions,
complétée par 1’avenant du 8
avril 1949, ont décidé de conclure un
nouvel avenant ii ladite Convention et
ont nomme, it cet effet, pour lenrs
plénipotentiaires:

Sa Majesté le Roi de Suéde:

Son Excellence Monsieur R. Kumlin,
Ambassadeur Extraordinaire et
Plénipotentiaire de Suéde,

Le President de la République
Francaise:

Son Excellence Monsieur E. de
Carbonnel, Ambassadeur de France,
Secrétaire Général du Ministéie des
Affaires Etrangéres,
lesquels, aprés avoir échangé leurs
pleins pouvoirs, reconnus en bonne et
due forrne, sou! convenus des dispositions
suivantes:

Artide premier. — - Il est ajouté
dans la convention du 24 décembre
1936 susvisée un article 6 bis ainsi
coneu:

«Article 6 bis. 1. Les ressortissants
d’un Etat contractant ne sont
soumis dans 1’autre Etat contractant
ii aucune imposition ou obligation y
relative, qui est autre ou plus lourde
que les impositions et les obligations
y rclatives auxquelles sont ou pourronl
étre assujettis les ressortissants

(Översättning)

Tilläggsavtal till avtalet den 24 december
1936 mellan Sverige och Frankrike för undvikande
av dubbelbeskattning och fastställande
av bestämmelser angående ömsesidig
handräckning beträffande arvsskatt

Hans Majestät Konungen av Sverige
samt Franska Republikens President
hava i syfte att ändra och fullständiga
bestämmelserna i avtalet den
24 december 1936 mellan Sverige och
Frankrike för undvikande av dubbelbeskattning
och fastställande av bestämmelser
angående ömsesidig
handräckning beträffande arvsskatt,
vilket avtal kompletterats genom tillläggsavtal
den 8 april 1949, beslutat
att träffa ett ytterligare tilläggsavtal
till bei-örda avtal och för detta ändamål
utsett såsom sina befullmäktigade
ombud:

Hans Majestät Konungen av Sverige: Hans

Excellens R. Kuxnlin, Sveriges
utomordentlige och befullmäktigade
ambassadör,

Franska Republikens President:

Hans Excellens Ambassadören E.
de Caidxonnel, generalsekreterare i utrikesministeriet,

vilka, efter att hava utväxlat sina
fullmakter, som befunnits i god och
behörig form, överenskommit om följande
bestämmelser:

Artikel 1. — I ovannämnda avtal
den 24 december 1936 tillägges en ny
artikel, betecknad 6 bis, av följande
lydelse:

»Artikel 6 bis. — 1. Medborgarna i
en avtalsslutande stat skola ej i den
andra avtalsslutande staten underkastas
någon beskattning eller därmed
sammanhängande förpliktelse som är
av annat slag eller mer tyngande än
den beskattning eller de därmed sammanhängande
förpliktelser, som med -

3

Kungl. Maj.ts proposition nr 16i år 1961

de cet autre Etat se trouvant dans la
mcme situation.

2. En particulier, les ressortissants
de chacun des Etats contractants bénéficient
sur le territoire de 1’autre Etat
contractant, en ce qui concerne les
droits de succession et les droits de
donation, dans les mémes conditions
que les ressortissants de ce dernier
Etat, des exemptions, abattements å la
base, déductions et réductions d’impöt
accordés en raison de la situation
et des charges de famille.

3. Les collectivités et les établissements
publics, les établisseinents
d''utilité publique ainsi que les sociétés,
associations, institutions et fondations
ayant leur siöge sur le territoire
de l’un des deux Etats contractants
bénéficient sur le territoire de 1’autre
Etat, dans les conditions prévues par
la législation de celui-ci, des exonérations,
abattements, réductions et
tous autres avantages accordés en
matiére de droits de donation et de
droits de succession aux collectivités
de méme catégorie ou d’une catégorie
siinilaire ayant leur siége sur le territoire
de ce dernier Etat.»

Article 2. — Le paragraphe 4 de
1’article 9 du Titre III, Dispositions
Générales, est remplacé par la disposition
suivante:

«§ 4. a) La présente convention
s’applique:

En ce qui concerne la France, å la
France métropolitaine, aux départements
d’Outre-Mer (Guadeloupe, Martinique,
Guyane et Réunion), aux departements
algériens et aux départements
saharicns.

En ce qui concerne la Suöde, au territoire
du Royaume de Suöde.

b) Elle pourra étre étendue telle
quelle ou avec les modifications nécessaires,
aux territoires d’Outre-Mer
de la République francaise ä condition
que ees territoires pereoivent des
impöts de caractöre analogue å ceux
auxquels elle s’applique. Cette exlcnsion
prendra effet å compter de la
dale, avec les modifications et dans

borgarna i denna andra stat under
samma förhållanden äro eller kunna
bliva underkastade.

2. Särskilt skall iakttagas att medborgarna
i vardera avtalsslutande staten
skola i fråga om arvs- och gåvoskatter
åtnjuta inom den andra staten,
under samma förutsättningar
som sistnämnda stats egna medborgare,
de befrielser, grundavdrag, nedsättningar
och lättnader i beskath
ningen, som medgivas på grund av
familjeförhållanden och försörjningsplikt.

3. Offentligrättsliga juridiska personer
samt allmännyttiga enskilda
inrättningar ävensom bolag, föreningar,
enskilda institutioner och
stiftelser, vilka hava sitt säte i en av
de båda avtalsslutande staterna, skola
åtnjuta inom den andra staten, under
de i denna stats lagstiftning angivna
förutsättningarna, de befrielser,
grundavdrag, nedsättningar och alla
övriga förmåner, som i fråga om arvsoch
gåvoskatter medgivas sammanslutningar
av samma eller liknande
art vilka hava sitt säte i denna andra
stat.»

Artikel 2. — Artikel 9 § 4 i avdelning
III, Allmänna bestämmelser, ersättes
av följande bestämmelse:

»§ 4 a) Detta avtal skall tillämpas:

Såvitt angår Frankrike, å det egentliga
Frankrike, å de utomeuropeiska
departementen (Guadelope, Martinique,
Franska Guyana och Réunion),
å de algeriska departementen samt å
Sahara-departementen;

såvitt angår Sverige, å Konungariket
Sverige.

b) Avtalet skall kunna utsträckas
att gälla, i sin helhet eller med erforderliga
jämkningar, Franska Republikens
utomeuropeiska områden, under
förutsättning att dessa områden
uttaga skatter likartade med dem, på
vilka avtalet är tillämpligt. Utsträckningen
skall träda i kraft från den
dag och med de jämkningar och vill -

Ilihang till riksdagens protokoll 1961. 1 samt. Nr

Kungl. Maj.ts proposition nr löt år 1961

4

les conditions (y compris celles relatives
å la cessation d’application) qui
seront fixées d’un commun accord entre
les Etats contractants par échange
de notes diplomatiques.»

Article 3. — Le paragraphe VII du
Protocole annexé å la Convention du
24 décembre 1936 susvisée est modifié
comme il suit:

«Sous réserve des dispositions de
1’article 6 bis, il est entendu que les
droits de donation entre vifs ne sont
pas visés par la présente convention.»

Article t. — Le présent avenant,
fait en double exemplaire en langue
frangaise, sera ratifié et les instruments
de ratification seront échangés
å Stockholm dans le plus bref délai.

Il forme partie intégrante de la
convention et il entrera en vigueur le
jour de 1’échange des instruments de
ratification et le demeurera dans les
conditions déterminées par 1’article
9 de la Convention.

En foi de quoi les Plénipotentiaires
des deux Etats ont signé cet avenant
et y ont apposé leurs sceaux.

Fait å Paris, le 21 avril 1961.

R. Kumlin Eric de Carbonnel

kor (inbegripet även villkor angående
giltighetstiden) som bestämmas genom
diplomatisk noteväxling mellan
de båda avtalsslutande staterna.»

Artikel 3. — Punkt 7 i det vid ovannämnda
avtal den 24 december 1936
fogade protokollet skall hava följande
ändrade lydelse:

»Med förbehåll för bestämmelserna
i artikel 6 bis är det överenskommet
att gåvoskatt icke innefattas i detta
avtal.»

Artikel t. — Detta tilläggsavtal,
som är avfattat i dubbla exemplar på
franska språket, skall ratificeras. Utväxling
av ratifikationshandlingarna
skall ske i Stockholm snarast möjligt.

Tilläggsavtalet utgör en integrerande
del av avtalet samt skall träda
i kraft å dagen för utväxlingen av
ratifikationshandlingarna och förbliva
i kraft jämlikt de bestämmelser,
som fastställts i artikel 9 av avtalet.

Till bekräftelse härav hava de båda
staternas befullmäktigade ombud undertecknat
detta tilläggsavtal och försett
detsamma med sina sigill.

Som skedde i Paris den 21 april
1961.

R. Kumlin Eric de Carbonnel

Kungl. Maj.ts proposition nr 164 år 1961

5

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 7 april
1961.

Närvarande:

Ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden Nilsson, Sträng, Andersson,
Lindström, Lange, Lindholm, Kling, Skoglund, Edenman, Netzén,
af Geijerstam, Hermansson.

Efter gemensam beredning med ministern för utrikes ärendena anmäler
chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, fråga om godkännande
av tilläggsavtal till avtalet den 24- december 1936 mellan Sverige och Frankrike
för undvikande av dubbelbeskattning och fastställande av bestämmelser
angående ömsesidig handräckning beträffande arvsskatt samt anför därvid
följande.

Den 24 december 1936 träffades mellan Sverige och Frankrike ett avtal
för undvikande av dubbelbeskattning och fastställande av bestämmelser
angående ömsesidig handräckning beträffande arvsskatt. Den 8 april 1949
ingicks ett tilläggsavtal till avtalet. Avtalet jämte tilläggsavtalet är fogat
vid kungörelsen den 14 mars 1952 (nr 132) om tillämpning av avtalet.

I motsats till vad som numera gäller enligt det likaledes den 24 december
1936 med Frankrike ingångna inkomstskatteavtalet (SFS 1960: 535) är det
svensk-franska arvsskatteavtalets tillämpningsområde i territoriellt hänseende
å fransk sida något begränsat, och arvsskatteavtalet innehåller ej heller
någon allmän klausul om icke-diskriminatorisk eller s. k. nationell behandling
vid beskattningen. Då behov av komplettering i dessa hänseenden
förelegat, har frågan härom vid skilda tillfällen under hand tagits upp med
svenska och franska vederbörande, främst genom förmedling av generalkonsul
G. Forssius i Paris. I anslutning till sammanträden med den inom
organisationen för europeiskt ekonomiskt samarbete (OEEC) verksamma
skattekommittén har muntliga överläggningar ägt rum mellan en svensk
och en fransk delegation under tiden den 24—den 26 oktober 1960. Den
svenska delegationen har letts av chefen för finansdepartementets rättsavdelning
Sten Walberg och i övrigt bestått av byråchefen i finansdepartementet
Ivan Eckersten, lagbyråchefen i samma departement Erik Åqvist
samt generalkonsuln Forssius. Vid överläggningarna i Paris nåddes enighet
om ett på franska språket avfattat förslag till tilläggsavtal till avtalet den
24 december 1936 mellan Sverige och Frankrike för undvikande av dubbelbeskattning
och fastställande av bestämmelser angående ömsesidig hand -

6

Kunyl. Maj.ts proposition nr 16i år 1961

räckning beträffande arvsskatt. Förslaget till tilläggsavtal — vilket torde
jämte svensk översättning få såsom bilaga1 fogas vid protokollet i detta
ärende — har överlämnats till respektive regeringar för godkännande.

Under hand har meddelats att man på fransk sida är beredd att underteckna
förslaget. Jag torde nu få anmäla frågan om godkännande av detsamma
på svensk sida.

Det föreslagna tilläggsavtalet avser dels infogande i 1936 års arvsskatteavtal
av en ny artikel, betecknad artikel 6 bis, och dels ändring av artikel
9 § 4 av sagda avtal ävensom av punkt 7 i protokollet till avtalet.

Enligt artikel 6 bis föreslås medborgare i de avtalsslutande staterna skola
i den andra avtalsslutande staten åtnjuta en behandling i beskattningshänseende
»om ej är mindre fördelaktig än den som denna stats egna medborgare
under samma förhållanden blir föremål för. De båda staternas medborgare
skall således åtnjuta s. k. nationell behandling. Huvudregeln om
denna nationella behandling har intagits i punkt 1 av artikeln. Bestämmelsen
är tillämplig på såväl fysiska som juridiska personer och skall gälla
ej blott i fråga om arvsskatt utan även beträffande gåvoskatt, ehuru avtalet
i övrigt — såsom framgår av punkt 7 i protokollet — ej är tillämpligt
på sådan skatt. Denna utvidgning har föranlett en följdändring i nyssnämnda
punkt 7 av protokollet. I punkterna 2 och 3 av den föreslagna artikeln
har vidare vissa preciseringar gjorts avseende både fysiska och juridiska
personer. Beträffande juridiska personer stadgas bl. a. att jämförelse
i fråga om skattekraven skall göras med sammanslutningar av samma eller
liknande art.

Såsom inledningsvis angivits innehåller det svensk-franska inkomstskatteavtalet
en regel om s. k. nationell behandling. Denna regel är tillämplig
endast för samma skatter, som omfattas av inkomstskatteavtalet i övrigt.
I inkomstskatteavtal som Sverige ingått med andra stater har emellertid i
flera fall motsvarande regel om nationell behandling gjorts tillämplig på
skatter av alla slag, alltså även sådana som eljest faller utanför inkomstskatteavtalets
tillämpning. Detta är fallet i t. ex. det förra året avslutade
inkomstskatteavtalet med Storbritannien (prop. 1960: 180), och en sådan
utvidgning av den icke-diskriminatoriska bestämmelsens tillämpningsområde
har skett bl. a. i anslutning till en rekommendation i ämnet av OEEC.

Vad särskilt beträffar förhållandet mellan Sverige och Frankrike må
erinras om att det gällande den 16 februari 1954 undertecknade bosättnings-
och sjöfartsavtalet mellan de båda länderna även innehåller en regel
om nationell behandling i beskattningshänseende. Regeln, som återfinnes
i artikel 7 av sagda avtal (se prop. 1954: 143) och är tillämplig för såväl
fysiska som juridiska personer, innefattar ett förbehåll för bestämmelser
i dubbelbeskattningsavtal. Då dylika bestämmelser hittills saknats i fråga

1 Förslaget till avtal har här uteslutits. Avtalsförslaget överensstämmer med det vid propositionen
fogade avtalet utom därutinnan att ombudens namn tillagts i ingressen samt att, sedan
datering och underskrift verkställts, uppgift därom införts.

7

Kungl. Maj. ts proposition nr 16b år 1961

om arvs- och gåvoskatt får föreskriften i bosättningsavtalet anses ha tills
vidare omfattat även skatter av dessa slag.

I fråga om innebörden för Sveriges del av de ifrågavarande bestämmelserna
torde jag få erinra om att 1941 års arvs- och gåvoskatteförordning
innehåller vissa föreskrifter om befrielse från skattskyldighet eller om beskattning
enligt lägre tariff för stiftelser och sammanslutningar med vissa
ändamål (bl. a. sociala eller vetenskapliga ändamål), därest stiftelsen eller
sammanslutningen ej är utländsk. Skattelättnaden kan genom avtal utsträckas
till att omfatta även utländska sammanslutningar (71 § 1 mom. nyssnämnda
förordning). I den franska skatteförfattningen (Code Général des
Impöts) återfinnes regler av motsvarande innebörd. I vissa fall medges sålunda
full befrielse från arvs- och gåvoskatt och i andra fall sker beskattningen
efter en lägre tariff. Av avtalsbestämmelserna om nationell behandling
följer att svenska och franska sammanslutningar vid beskattningen
skall behandlas lika och således exempelvis en svensk socialvårdande sammanslutning
åtnjuta samma skattefrihet som enligt den franska skatteförfattningen
skulle ha tillkommit en fransk med liknande ändamål. Nämnas
må f. ö. att å fransk sida i vissa fall redan medgivits dylik skatteeftergift
på grundval av regeln i 1954 års bosättnings- och sjöfartsavtal.

Utöver tillägget av förenämnda klausul om icke-diskriminering avser tilläggsavtalet
en viss utvidgning av arvsskatteavtalets tillämpning i territoriellt
hänseende. Enligt avtalets artikel 9 § b i dess efter 1949 års ändring
gällande lydelse är detsamma å fransk sida tillämpligt på det egentliga
Frankrike samt Algeriet. I tilläggsavtalet föreslås att artikel 9 § 4 ändras
sa att avtalet skall tillämpas även i fråga om de franska utomeuropeiska
departementen (Guadelope, Martinique, Franska Guyana och Réunion) samt
Sahara-departementen. Därjämte tillägges en bestämmelse varigenom möjliggöres,
genom noteväxling i diplomatisk väg, en utvidgning av avtalet till
att omfatta jämväl Frankrikes utomeuropeiska områden i övrigt. Genom
dessa ändringar och tillägg ernås en nära överensstämmelse med vad som
gäller i territoriellt hänseende för det inledningsvis omnämnda svenskfranska
inkomstskatteavtalet, vilket f. ö. utsträckts till utomeuropeiska områden
med tillämpning av klausulen om förfarande i diplomatisk väg (artikel
24 av sagda avtal).

Tilläggsavtalet, som skall ratificeras, föreslås skola träda i kraft å dagen
för utväxlingen av ratifikationshandlingarna. Tilläggsavtalet skall utgöra en
integrerande del av 1936 års avtal, vars bestämmelser om uppsägning således
blir tillämpliga.

Sammanfattningsvis får jag anföra följande. Såsom framgår av den förut
lämnade redogörelsen är 1936 års svensk-franska arvsskatteavtal ofullständigt
i vissa hänseenden. Detta gäller dels en viss begränsning i tillämpningsområdet
i territoriellt avseende på fransk sida och dels avsaknaden av
en klausul om icke-diskriminatorisk behandling vid beskattningen. Sedan

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 164 år 1961

länge har önskemål och behov förelegat att komplettera avtalet på dessa
punkter. I fråga om likställighetsklausulen kan konstateras att bestämmelser
av liknande innebörd i och för sig redan gäller jämlikt 1954 års svenskfranska
bosättnings- och sjöfartsavtal. Såvitt avser arvs- och gåvobeskattningen
synes emellertid denna fråga böra på sätt föreslagits regleras i arvsskatteavtalet.
Även detta avtals utvidgning i territoriellt hänseende på
fransk sida och därmed närmare anpassning till motsvarande bestämmelser
i inkomstskatteavtalet får från såväl allmänna som enskilda svenska
synpunkter anses tillfredsställande. Jag får därför tillstyrka att förslaget
godkännes.

Under erinran att det torde ankomma på chefen för utrikesdepartementet
att göra framställning rörande avtalets undertecknande hemställer föredragande
departementschefen härefter, att Kungl. Maj :t måtte för sin del
godkänna det föreliggande förslaget till tilläggsavtal till avtalet den 24 december
1936 mellan Sverige och Frankrike för undvikande av dubbelbeskattning
och fastställande av bestämmelser angående ömsesidig handräckning
beträffande arvsskatt.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
bifaller Hans Maj :t Konungen.

Ur protokollet:

Olof Norén

Kungl. Maj: is proposition nr 16b år 1961

9

Utdrag av protokollet över utrikesdepartementsärenden, hållet
inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 7 april 1961.

Närvarande:

Ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden Nilsson, Sträng, Andersson,
Lindström, Lange, Lindholm, Kling, Skoglund, Edenman, Netzén,
af Geijerstam, Hermansson.

Kungl. Maj :t har -förut denna dag på föredragning av chefen för finansdepartementet
godkänt förslag till tilläggsavtal till avtalet den 24 december
1936 mellan Sverige och Frankrike för undvikande av dubbelbeskattning
och fastställande av bestämmelser angående ömsesidig handräckning beträffande
arvsskatt.

Enligt artikel 4 i förslaget skall tilläggsavtalet ratificeras.

Kungl. Maj :t finner gott bemyndiga beskickningschefen i Paris att underteckna
tilläggsavtalet.

Ur protokollet:
Ulf Norström

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 16b år 1961

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av Södermanland,
i statsrådet å Stockholms slott den 28 april 1961.

Närvarande:

Statsministern Erlander, statsråden Nilsson, Sträng, Andersson, Lindström,

Lange, Lindholm, Kling, Skoglund, Edenman, Johansson, af Geijerstam,

Hermansson.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anför efter gemensam
beredning med tillförordnade chefen för utrikesdepartementet, statsrådet af
Geij er stam.

Sedan Kungl. Maj:t den 7 april 1961 bemyndigat beskickningschefen
i Paris att för Sveriges del underteckna tilläggsavtal till avtalet den 24 december
1936 mellan Sverige och Frankrike för undvikande av dubbelbeskattning
och fastställande av bestämmelser angående ömsesidig handräckning
beträffande arvsskatt av en lydelse svarande mot det förslag Kungl.
Maj:t tidigare samma dag för sin del godkänt, har tilläggsavtalet den 21
april 1961 blivit vederbörligen undertecknat.

I anledning härav hemställer jag, under åberopande av vad jag den 7
april 1961 anfört i ärendet samt under framhållande att det inte torde vara
något att erinra mot att propositionen av riksdagen behandlas senare än
under innevarande vårsession, att Kungl. Maj :t måtte i proposition föreslå
riksdagen att godkänna nämnda tilläggsavtal.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet Regenten,
att proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar
skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:
Ragnar Sohlman

Stockholm 1961. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag 610117