Kungl. Maj:ts proposition nr 163 år 1961

Nr 163

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående ratifikation av
vissa av Internationella arbetsorganisationens konferenser
år 1946 vid dess tjuguåttonde sammanträde och
år 1958 vid dess fgrlioförsta sammanträde (sjätte respektive
sjunde sjöfärtskonferensen) antagna konventioner;
given Stockholms slott den 14 april 1961.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över handelsärenden för denna dag, föreslå riksdagen alt bifalla
det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

GUSTAF ADOLF

Gunnar Lange

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen hemställes om riksdagens godkännande av Sveriges anslutning
till dels en vid Internationella arbetsorganisationens konferens år 1946
vid dess tjuguåttonde sammanträde (sjätte sjöfartskonferensen) antagen
konvention (nr 73) angående läkarundersökning av sjömän, dels ock en vid
organisationens konferens år 1958 vid dess fyrtioförsta sammanträde (sjunde
sjöfartskonferensen) antagen konvention (nr 108) angående nationella
identitetshandlingar för sjömän. Frågan om ratificering av dessa konventioner
har jämväl tidigare förelagts riksdagen (prop. 1947:321 respektive

1 Hihang till riksdagens protokoll 1961. 1 samt. Nr 163

Kungl. Maj:ts proposition nr 163 år 1961

Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
li april 1961.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Nilsson, Sträng, Andersson, Lindström, Lange, Lindholm, Kling,

Skoglund, Edenman, Netzén, Johansson, af Geijerstam, Hermansson.

Efter gemensam beredning med ministern för utrikes ärendena samt cheferna
för social-, inrikes- och finansdepartementen anmäler chefen för handelsdepartementet,
statsrådet Lange, vissa av Internationella arbetsorganisationens
konferenser år 1946 vid dess tjuguåttonde sammanträde (sjätte sjöfartskonferensen)
och år 1958 vid dess fyrtioförsta sammanträde (sjunde
sjöfartskonferensen) fattade beslut samt anför därvid följande.

Sverige inträdde såsom medlem av Internationella arbetsorganisationen i
och med sin anslutning den 9 mars 1920 till Nationernas förbund. För kännedom
om arbetsorganisationen och dess arbetsformer torde få hänvisas
till den redogörelse härom, som senast lämnats i propositionen 1961:18
angående vissa vid organisationens fyrtiofjärde sammanträde fattade beslut.

Organisationens beslutande församling — Internationella arbetskonferensen
— har vid olika tillfällen behandlat frågor rörande sjöfolkets arbetsförhållanden.
Sju sammanträden — sjöfartskonferenser — har sålunda hållits,
vilka uteslutande avsett sådana frågor. De två senaste sjöfartskonferenserna
— den sjätte och den sjunde — ägde rum i Seattle år 1946 (prop. 1947:
321, L2U 49, Rskr 477) respektive i Genéve år 1958 (prop. 1959: 78, L2U
19, Rskr 177). Vissa sjöf artsfrågor behandlades vid arbetskonferensens allmänna
sammanträde i Genéve år 1949 (prop. 1950: 207, L2U 34, Rskr 238).

Av de konventioner, som beslutats vid dessa sjöfartskonferenser, torde
två nu få aktualiseras, nämligen den vid sjätte sjöfartskonferensen antagna
konventionen (nr 73) angående läkarundersökning av sjömän och den
vid sjunde sjöfartskonferensen antagna konventionen (nr 108) angående
nationella identitetshandlingar för sjömän.

Frågan om ratificering av dessa konventioner har tidigare förelagts riksdagen
genom propositionen 1947: 321 respektive propositionen 1959: 78.

Texterna till konventionerna torde i översättning såsom bilagor (Bilaga
A och B) få fogas till statsrådsprotokollet i detta ärende.

Kungl. Maj.is proposition nr 163 år 1961

Konvention (nr 73) angående läkarundersökning av sjömän

Denna konvention, som trädde i kraft den 17 augusti 1955, har ratificerats
av fjorton stater, nämligen Argentina, Belgien, Bulgarien, Canada, Cuba,
Finland, Frankrike, Italien, Japan, Nederländerna, Norge, Polen, Portugal
och Uruguay.

För att skapa garanti för ett gott hälsotillstånd bland sjömän har såsom
villkor för anställning i skeppstjänst i konventionen föreskrivits, att läkarintyg
skall företes av sjöman. Konventionen äger tillämpning på samtliga
sjömän ombord på fartyg om minst 200 tons bruttodräktighet i såväl inrikes
som utrikes fart. Anställning får ske, endast såframt företett läkarintyg
visar att sjömannen är duglig för det arbete, med vilket han skall sysselsättas
till sjöss. Utfärdandet av intyg skall föregås av undersökning av
legitimerad läkare. Intyget skall ha en giltighet av högst 2 år eller, såvitt
avser färgsinnet, högst 6 år.

Vid behandlingen år 1947 av frågan om konventionens ratificering anmälde
dåvarande chefen för handelsdepartementet, att bl. a. denna konvention
i stor utsträckning berörde ämnen, som då utreddes, och att i yttrandena
över konventionen föreslagits att den för det dåvarande icke skulle
ratificeras. Departementschefen anslöt sig till denna mening. -— Andra lagutskottet
(förut angivna utlåtande nr 49) ansåg likaså, att med avgörandet
av frågan om konventionens ratificering borde tills vidare anstå. I det fortsatta
lagstiftningsarbetet på området borde dock eftersträvas, att konventionen
så småningom skulle kunna ratificeras. — Detta blev också riksdagens
beslut (förut omförmälda skrivelse nr 477).

Bestämmelserna om läkarundersökning av sjömän och om läkarintyg för
sjömän återfinnes i 32 § sjölagen, 27 § sjömanslagen och 6 § sjöbefälskungörelsen.

Intill utgången av juni 1961 gäller i hithörande avseenden även bestämmelser
i kungörelsen den 9 juni 1939 (nr 306) angående sjömanshusen i
riket samt sjömäns på- och avmönstring m. m. (sjömanshuskungörelsen)
ävensom i förordningen den 22 maj 1925 (nr 263) angående vissa villkor
beträffande hälsotillstånd och kroppsbeskaffenhet för vinnande av anställning
å fartyg i viss fart in. m.; jfr förordningen den 31 december 1917 (nr
932) angående läkarintyg för sjöfolk.

Gällande bestämmelser om läkarundersökning av sjömän anknyter huvudsakligen
dels till inskrivningen vid sjömanshus och dels till påmönstringen.

För inskrivning vid sjömanshus erfordras sålunda att vederbörande undergått
läkarundersökning, som visar att han ej är behäftad med sjukdom,
lyte eller skada, som gör honom oduglig att sköta den tjänst han avser att
tillträda. Samma villkor gäller för den, som i Sverige önskar påmönstra
fartyg i utrikes fart, om fartyget skall avgå från svensk hamn. För sist -

Kungl. Maj:ts proposition nr 163 år 1961

nämnda fall föreskrives att sjömannen ej får ha könssjukdom i smittsamt
stadium eller annan sjukdom, som medför fara för ombord anställda personer.
Vid anställning av personer under 18 år gäller vissa skärpta bestämmelser.

Enligt 32 § sjölagen gäller, att sjöman icke får nyttjas såsom utkiksman
eller rorsman om han ej enligt läkares intyg äger normalt färgsinne samt
tillräcklig syn- och hörselförmåga. Sådant intyg får ej vara äldre än fyra
år.

Frånsett sistnämnda bestämmelse, vilken syftar till en läkarundersökning
vart fjärde år av den vaktindelade personalens syn- och hörselförmåga,
saknas bestämmelser om kontinuerlig läkartillsyn av sjömännen. För det
stora antal sjömän, som regelbundet mönstras utomlands, förekommer över
huvud taget inte någon allsidig läkartillsyn. Samma är förhållandet med
dem, som här i landet sysselsättes i den inrikes farten.

Spörsmålet om ändrad utformning av de svenska bestämmelserna om läkarundersökning
av sjöfolk har haft nära samband med frågan om reglerna
för mönstring och registrering av sjömän. Sedan 1960 års riksdag behandlat
ett i proposition nr 124 framlagt förslag angående nya bestämmelser
härom (L2U 43, Rskr 340), har enligt beslut av Kungl. Maj :t tidigare
denna dag utfärdats förordning om registrering och mönstring av sjömän
(mönstringsförordning). Enligt samma beslut har utfärdats kungörelse angående
läkarintyg för sjöfolk.

Genom mönstringsförordningen, som träder i kraft den 1 juli 1961, upphäves
1925 års förordning och — med vissa undantag — bestämmelserna i
sjömanshuskungörelsen. Kungörelsen angående läkarintyg för sjöfolk ersätter
från och med samma dag 1917 års förordning i ämnet.

Enligt de nya bestämmelserna skall en regelbunden hälsokontroll av sjömännen
ske genom en grundlig läkarundersökning vartannat år. Intyg över
sådan undersökning får i allmänhet åberopas vid inskrivning och mönstring
som sker intill två år efter utfärdandet. I enlighet med konventionens gränsdragning
har kravet på en sådan kvalificerad läkartillsyn endast upprätthållits
vid påmönstring av sjöfolk på fartyg med en bruttodräktighet av 200
registerton eller mera. I övriga fall skall nuvarande mera summariska läkarundersökning
även framdeles få godtagas.

De bestämmelser om läkarkontroll av sjömän, som sålunda kommer att
vara i tillämpning från och med den 1 juli 1961, uppfyller konventionens
krav.

Departementschefen

Med hänvisning till den lämnade redogörelsen förordar jag, att konventionen
om läkarundersökning av sjömän ratificeras.

Kungl. Maj:ts proposition nr 163 år 1961

Konvention (nr 108) angående nationella identitetshandlingar för sjömän

Konventionen, som trädde i kraft den 19 februari 1961, bär hittills ratificerats
av Ghana, Guatemala, Honduras och Tunisien. Det bör tilläggas, att
Storbritannien — utan att ännu ha ratificerat konventionen men i anledning
av densamma — den 1 juni 1960 utfärdat författning om identitetshandling
för brittiska sjömän, vilken författning trädde i kraft den 1 september
samma år och då ersatte en motsvarande författning av år 1942. Enligt
uppgift avses ratificering av konventionen komma att ske från brittisk sida.

Beträffande innehållet i konventionen, gällande svenska bestämmelser
samt de yttranden, som avgivits över konventionen, torde få hänvisas till
det såsom bilaga till propositionen 1959: 78 fogade utdraget av statsrådsprotokollet
s. 5—12. Här må endast erinras om att konventionens syfte är
att få till stånd en likalydande och likvärdig internationell identitetshandling
för sjömän samt att en dylik identitetshandling skall berättiga innehavaren
dels att återvända till det land, vilket utfärdat identitetshandling
för honom, dels att gå i land i främmande hamn och dels att genom främmande
länder företaga sådana resor, som betingas av hans på- och avmönstring
av fartyg.

Vidare må erinras om att departementschefen vid anmälan av nämnda
proposition gav sin fulla anslutning till konventionens syfte. Med hänsyn
till överenskommelsen mellan Sverige, Danmark, Finland och Norge om
upphävande av passkontrollen vid de internordiska gränserna ansågs emellertid
frågan om konventionens ratificering av de nordiska länderna vara en
gemensam nordisk angelägenhet, som måste lösas enhetligt. Det anfördes
därvid vidare, att utlänningskontrollmyndigheterna i såväl Sverige som
Danmark, Finland och Norge rest erinringar mot en ratificering av konventionen
på grund av de olägenheter, som ur utlänningskontrollsynpunkt
skulle uppstå vid dess tillämpning, men att spörsmålen härom skulle bli
föremål för gemensamma nordiska överläggningar mellan representanter för
sjöfartsmyndigheterna och för utlänningskontrollmyndigheterna. I avbidan
på dessa överläggningar ansågs en ratificering av konventionen från svensk
sida icke kunna förordas.

Andra lagutskottet anförde (tidigare omförmälda utlåtande nr 19), att
det enligt utskottets åsikt är angeläget att Sverige genom att ratificera konventionen
bidrager till att dess regler snarast genomföres och att utskottet
således helt delar departementschefens positiva inställning till konventionens
syfte. — Riksdagen hade samma mening (förut angivna skrivelse nr
177).

Departementschefen

Sedan frågan om ratificering av konventionen angående nationella identitetshandlingar
för sjömän behandlats av 1959 års riksdag, har frågan va -

Kungl. Maj:ts proposition nr 163 år 1961

rit föremål för överläggningar mellan representanter för de nordiska ministerier,
som handlägger sjöfartssociala ärenden, och för de nordiska ministerier,
som handhar frågor om utlänningskontrollen. Man har därvid å svensk,
dansk och norsk sida blivit ense om att konventionen bör ratificeras, dock
under förutsättning att även Storbritannien ratificerar densamma. På finsk
sida har man ännu icke kommit fram till ett slutgiltigt ställningstagande.
Detta kan dock förväntas ske under hösten 1961. Såsom framhölls vid anmälan
av propositionen 1959: 78 i ämnet är — med hänsyn till överenskommelsen
mellan Sverige, Danmark, Finland och Norge om upphävande av
passkontrollen vid de internordiska gränserna — frågan om ratificering av
konventionen av de nordiska länderna en gemensam nordisk angelägenhet,
som måste lösas enhetligt. Samtidigt som jag tillstyrker, att konventionen ratificeras
för Sveriges del, vill jag på grund av förut angivna omständigheter
förorda, att ratificering sker först vid tidpunkt, varom uppgörelse kan träffas
mellan de nordiska länderna.

Någon lagändring i anledning av ratificeringen är inte erforderlig.

Hemställan

Under åberopande av vad jag i det föregående anfört och under framhållande
av att det inte torde vara något att erinra mot att propositionen av
riksdagen behandlas senare än under innevarande vårsession far jag hemställa,
att Kungl. Maj :t måtte genom proposition föreslå riksdagen

att godkänna att Sverige ansluter sig dels till en vid Internationella
arbetsorganisationens konferens år 1946 vid
dess tjuguåttonde sammanträde (sjätte sjöfartskonferensen)
antagen konvention (nr 73) angående läkarundersökning av
sjömän, dels ock — vid tidpunkt, varom uppgörelse kan träffas
mellan Sverige, Danmark, Finland och Norge — till en
vid organisationens konferens år 1958 vid dess fyrtioförsta
sammanträde (sjunde sjöfartskonferensen) antagen konvention
(nr 108) angående nationella identitetshandlingar för
sjömän.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen,
att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse
bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Jan Palm

Kungl. Maj.ts proposition nr 163 år 1961

Bilaga A

Översättning

Konvention (nr 73) angående läkarundersökning av sjömän

Internationella arbetsorganisationens allmänna konferens,

vilken av styrelsen för Internationella arbetsbyrån sammankallats till
Seattle och där samlats den 6 juni 1946 till sitt tjugoåttonde sammanträde
och

beslutat antaga vissa förslag angående läkarundersökning av sjömän,
vilken fråga innefattas i den femte punkten på dagordningen för sammanträdet,
samt

bestämt, att dessa förslag skola taga form av en internationell konvention,

antager denna, den tjugonionde dagen i juni år nittonhundrafyrtiosex följande
konvention, som skall benämnas »konventionen angående läkarundersökning
av sjömän, 1946» (Medical Examination [Seafarers] Convention, 1946).

Artikel 1

1. Denna konvention äger tillämpning å sjögående fartyg i allmän eller enskild
ägo, vilka yrkesmässigt nyttjas till befordran av last eller passagerare
och som äro registrerade i ett territorium, för vilket denna konvention gäller.

2. Genom nationell lagstiftning skall fastställas när ett fartyg skall anses
såsom sjögående.

3. Denna konvention äger icke tillämpning å:

a) fartyg med en bruttodräktighet understigande 200 registerton;

b) träfartyg av primitiv byggnad, såsom »dhows» och »junks»;

c) fiskefartyg;

d) »estuarial craft» (flodmynningsfartyg).

Artikel 2

Med förbehåll för åtgärder, som krävas för säkerställande av att nedannämnda
personer äro vid god hälsa och icke utgöra någon fara för andra ombordvarande,
äger denna konvention tillämpning å varje ombord sysselsatt
person med undantag av:

a) lots, som ej tillhör besättningen;

b) personer, som äro anställda ombord av annan arbetsgivare än redaren,
med undantag av radiotelegrafister i tjänst hos ett radiobolag;

c) ambulerande stuveriarbetare, som icke tillhöra besättningen;

d) för arbete i hamn anställda personer, som vanligen icke sysselsättas ombord
då fartyget är till sjöss.

Artikel 3

1. Person, å vilken denna konvention äger tillämpning, må icke anställas
för tjänst ombord å fartyg, varå denna konvention äger tillämpning, med
mindre han företer intyg, utvisande att han är duglig för det arbete, med vilket
han skall sysselsättas till sjöss; intyget skall vara utfärdat av legitimerad
läkare eller, såvitt angår intyg som avser allenast synförmågan, av person,
som av vederbörande myndighet blivit bemyndigad utfärda sådant intyg.

Kungl. Maj.ts proposition nr 163 år 1961

2. Dock må under en tidrymd av två år, räknat från dagen för konventionens
ikraftträdande för vederbörande land, ombord anställas envar, som
kan visa, att han under större delen av de två närmast föregående åren varit
anställd å sjögående fartyg, varå denna konvention äger tillämpning.

Artikel 4

1. Vederbörande myndighet skall, efter samråd med berörda redar- och
sjöfolksorganisationer, föreskriva, huru läkarundersökningen skall utföras
och vad läkarintyget skall innehålla.

2. Vid fastställandet av regler för läkarundersökningen skall hänsyn tagas
till den undersöktes ålder och det arbete han har att utföra.

3. I läkarintyget skall särskilt angivas:

a) att vederbörandes hörsel och synförmåga samt i fråga om person, som
skall tjänstgöra inom däcksavdelning (utom sådana för särskilt ändamål
anställda personer, vilkas lämplighet för det arbete, de skola fullgöra, ej
påverkas av bristfälligt färgsinne), jämväl färgsinnet äro tillfredsställande,
och

b) att vederbörande icke lider av någon sjukdom, som kan antagas bliva
förvärrad av eller göra honom oduglig för tjänstgöring till sjöss eller som
kan antagas medföra en fara för övriga ombordvarandes hälsa.

Artikel 5

1. Läkarintyget skall gälla under en tid av högst två år räknat från dagen
för utfärdandet.

2. Såvitt läkarintyget avser färgsinnet, skall intyget gälla under en tid
av högst sex år räknat från dagen för utfärdandet.

3. Om tiden för intygets giltighet utgår under pågående resa, skall det
fortfara att gälla till resans slut.

Artikel 6

1. I trängande fall må vederbörande myndighet för enstaka resa tillåta
anställande av person, som ej uppfyller i föregående artiklar stadgade fordringar.

2. I dylika fall skola anställningsvillkoren vara desamma som för sjömän
av samma kategori, vilka innehava läkarintyg.

3. Anställning, som skett med stöd av denna artikel, må icke räknas såsom
sådan tidigare anställning, som avses i art. 3.

Artikel 7

Vederbörande myndighet må medgiva, att i stället för läkarintyg må godtagas
ett i föreskriven form utställt bevis om att sådant intyg utfärdats.

Artikel 8

Anordningar skola vidtagas i syfte att person, som efter undersökning förvägrats
läkarintyg, må hava tillfälle att på nytt undersökas av en eller flera
för ändamålet utsedda läkare, vilka skola vara oberoende av varje redare
eller redar- eller sjöfolksorganisation.

Artikel 9

Vederbörande myndighet må efter samråd med berörda redar- och sjösjöfolksorganisationer
helt eller delvis överlämna befogenhet, som enligt
denna konvention tillkommer densamma, åt organisation eller myndighet
som sysslar med uppgifter av liknande slag rörande sjöfolk i allmänhet.

Kungl. Maj. ts proposition nr 163 år 1961

Artikel 10

De officiella ratifikationerna av denna konvention skola delgivas Internationella
arbetsbyråns direktör och registreras av honom.

Artikel 11

1. Denna konvention är bindande allenast för de medlemmar av Internationella
arbetsorganisationen, vilkas ratifikationer registrerats av direktören.

2. Den skall träda i kraft sex månader efter den dag, ratifikationer registrerats
för sju av följande länder: Amerikas förenta stater, Argentina,
Australien, Belgien, Brasilien, Canada, Chile, Kina, Danmark, Finland,
Frankrike, Storbritannien och Norra Irland, Grekland, Indien, Irland, Italien,
Nederländerna, Norge, Polen, Portugal, Sverige, Turkiet och Jugoslavien,
varav minst fyra länder med en handelsflotta av var för sig minst en
miljon bruttoregisterton. Denna bestämmelse har till ändamål att underlätta
och främja medlemsstaternas snara ratifikation av konventionen.

3. Därefter träder denna konvention i kraft för varje medlemsstat sex
månader efter den dag, då dess ratifikation registrerats.

Artikel 12

1. Varje medlemsstat, som ratificerat denna konvention, kan, sedan tio
år förflutit från den tidpunkt, då konventionen först trädde i kraft, uppsäga
densamma genom skrivelse, som delgives Internationella arbetsbyråns
direktör för registrering. Uppsägningen träder icke i kraft förrän ett år efter
det den blivit registrerad.

2. Varje medlemsstat, som ratificerat denna konvention och icke inom ett
år efter utgången av den i föregående mom. nämnda tioårsperioden gör
bruk av den i denna artikel stadgade uppsägningsrätten, skall vara bunden
för en ny period av tio år och kan därefter, med iakttagande av de i denna
artikel föreskrivna villkoren, uppsäga konventionen vid utgången av varie
tioårsperiod.

Artikel 13

1. Internationella arbetsbyråns direktör skall underrätta samtliga medlemmar
av Internationella arbetsorganisationen om alla registreringar av
ratifikationer och uppsägningar, som medlemmarna delgiva honom.

2. När direktören underrättar medlemmarna av organisationen om registreringen
av den sista ratifikation, som är nödvändig för att sätta konventionen
i kraft, skall han göra organisationens medlemmar uppmärksamma
på dagen för konventionens ikraftträdande.

Artikel lb

Internationella arbetsbyråns direktör skall för registrering i enlighet med
artikel 102 av Förenta Nationernas stadga tillställa Förenta Nationernas generalsekreterare
fullständiga upplysningar om alla ratifikationer och uppsägningar,
som registrerats av honom i enlighet med villkoren i föregående
artiklar.

Artikel 15

Vid utgången av varje period av tio år, räknat från denna konventions
ikraftträdande, skall Internationella arbetsbyråns styrelse förelägga generalkonferensen
en redogörelse för konventionens tillämpning och taga under

Kungl. Maj:ts proposition nr 163 år 1961

övervägande, huruvida det finnes anledning att på konferensens dagordning
uppföra frågan om dess revision, helt eller delvis.

Artikel 16

1. För det fall konferensen skulle antaga en ny konvention, innebärande
revision, helt eller delvis, av förevarande konvention, och den nya konventionen
icke föreskriver annat, skall

a) en medlemsstats ratifikation av den nya, reviderade konventionen,
för såvitt denna trätt i kraft, ipso jure medföra omedelbar uppsägning av
förevarande konvention oberoende av vad i art. 12 härovan stadgas;

b) från den dag, då den nya, reviderade konventionen träder i kraft, förevarande
konvention icke längre kunna ratificeras av medlemsstaterna.

2. Förevarande konvention skall likväl förbliva gällande i sin nuvarande
form och med sitt nuvarande innehåll för de medlemsstater, som ratificerat
densamma men icke ratificerat den reviderade konventionen.

Artikel 17

De engelska och franska texterna till denna konvention skola båda äga
vitsord.

Kungl. Maj.ts proposition nr 163 år 1961

Bilagn B

Översättning

Konvention (nr 108) angående nationella identitetshandlingar

för sjömän

Internationella arbetsorganisationens allmänna konferens,

vilken av styrelsen för Internationella arbetsbyrån sammankallats till
Geneve och där samlats den 29 april 1958 till sitt fyrtioförsta sammanträde
och

beslutat antaga vissa förslag angående ömsesidigt eller internationellt
erltännade av nationella identitetshandlingar för sjömän, vilken fråga
utgör den sjunde punkten på dagordningen för sammanträdet, samt
beslutat att dessa förslag skola taga form av en internationell konvention,

antager denna den trettonde dagen i maj år nittonhundrafemtioåtta följande
konvention, som må benämnas »konventionen angående identitetshandlingar
för sjömän, 1958 (Seafarers’ Identity Documents Convention, 1958):

Artikel 1

1. Denna konvention äger tillämpning på varje sjöman, vilken i vad egenskap
det vara må är anställd ombord å fartyg, annat än krigsfartyg, som är
registrerat i ett territorium, för vilket denna konvention gäller, och vilket
regelmässigt nyttjas i sjöfart.

2. Därest tvekan uppstår, huruvida vissa kategorier av personer skola anses
såsom sjömän i och för tillämpningen av denna konvention, skall frågan
avgöras av vederbörande myndighet i varje land efter hörande av berörda
redar- och sjöfolksorganisationer.

Artikel 2

1. Medlemsstat, för vilken denna konvention gäller, skall på begäran av
sjöman, som är medborgare i staten, för honom utfärda identitetshandling
avfattad i enlighet med stadgandena i artikel 4 här nedan. Därest det är
omöjligt att utfärda dylik handling för vissa kategorier av sjömän, må medlemsstaten
dock i stället utfärda pass utvisande att innehavaren är sjöman;
sådant pass skall i och för tillämpningen av denna konvention äga samma
giltighet som förenämnda identitetshandling.

2. Medlemsstat, för vilken denna konvention gäller, må på begäran utfärda
identitetshandling jämväl för varje annan sjöman, som antingen är anställd
å fartyg, registrerat inom statens territorium, eller är inskriven vid
arbetsförmedling inom statens territorium.

Artikel 3

Identitetshandling skall alltid vara i sjömannens besittning.

Artikel 4

1. Identitetshandling skall vara av enkelt utförande; den skall vara av
hållbart material och så beskaffad att varje ändring i densamma lätt kan
upptäckas.

Kungl. Maj:ts proposition nr 163 år 1961

2. Identitetshandling skall innehålla uppgift om den utfärdande myndighetens
namn och om dag och plats för utfärdandet samt en förklaring, att
handlingen är en med denna konvention avsedd identitetshandling.

3. Identitetshandling skall innehålla följande uppgifter angående innehavaren
:

a) fullständigt namn (i förekommande fall såväl för- som efternamn);

b) födelsedag och -ort;

c) nationalitet;

d) signalement;

e) fotografi;

f) namnteckning eller, där innehavaren icke är skrivkunnig, tumavtryck.

4. Därest medlemsstat utfärdar identitetshandling för utländsk sjöman,
må uppgift om sjömannens nationalitet utelämnas; sådan uppgift utgör icke
ensamt bevis om sjömannens nationalitet.

5. I identitetshandling skall all begränsning i dess giltighetstid vara tydligt
angiven.

6. Med tillämpning av stadgandena i de föregående momenten skall medlemsstat
efter hörande av berörda redar- och sjöfolksorganisationer bestämma
identitetshandlingens slutliga form och innehåll.

7. Den nationella lagstiftningen må föreskriva, att ytterligare uppgifter
skola intagas i identitetshandlingen.

Artikel 5

1. Sjöman, som innehar giltig identitetshandling utfärdad av vederbörande
myndighet i territorium, för vilket denna konvention gäller, skall äga
rätt att återvända till sagda territorium.

2. Sjöman skall därjämte äga rätt att återvända till i föregående moment
nämnt territorium under en tid av minst ett år efter utgången av i identitetshandlingen
eventuellt angiven giltighetstid.

Artikel 6

1. Medlemsstat skall tillåta sjöman, som innehar giltig identitetshandling,
att inresa till territorium, för vilket denna konvention gäller, när inresa
begäres för tillfälligt besök i land i samband med fartygs hamnuppehåll.

2. Därest i identitetshandlingen finnes utrymme för vederbörliga anteckningar
därom, skall medlemsstat jämväl tillåta sjöman, som innehar giltig
identitetshandling, att inresa till territorium, för vilket denna konvention
gäller, när inresa begäres för

a) sjömannens inställelse ombord å hans fartyg eller sjömannens förflyttning
till annat fartyg;

b) genomresa för sjömannens inställelse ombord å hans fartyg i annat
land eller för sjömannens hemsändande;

c) annat ändamål, som godkänts av vederbörande medlemsstats myndigheter.

3. Medlemsstat må, innan inresa till dess territorium medgives för något
av i föregående moment angivna ändamål, av sjömannen, redaren eller vederbörande
fartygsagent eller vederbörande konsul, infordra tillfredsställande
utredning, inbegripet skriftliga uppgifter, angående sjömannens avsikt
med inresan och hans förmåga att förverkliga denna avsikt. Medlemsstat
må tillika begränsa sjömannens vistelse till att avse en för ändamålet ifråga
skälig tidsrymd.

4. Intet i denna artikel skall anses innebära inskränkning i en medlems -

Kungl. Maj:ts proposition nr 163 år 1961 13

stats rätt att förhindra viss persons inresa till eller vistelse inom statens territorium.

Artikel 7

De officiella ratifikationerna av denna konvention skola delgivas Internationella
arbetsbyråns generaldirektör och registreras av honom.

Artikel 8

1. Denna konvention är bindande allenast för de medlemmar av Internationella
arbetsorganisationen, vilkas ratifikationer registrerats av generaldirektören.

2. Den träder i kraft tolv månader efter den tidpunkt, då två medlemsstaters
ratifikationer registrerats av generaldirektören.

3. Därefter träder denna konvention i kraft för varje medlemsstat tolv
månader efter den dag, då dess ratifikation registrerats.

Artikel 9

1. Varje medlemsstat, som ratificerat denna konvention, kan, sedan tio
år förflutit från den tidpunkt då konventionen först träder i kraft, uppsäga
densamma genom skrivelse, som delgives Internationella arbetsbyråns
generaldirektör för registrering. Uppsägningen träder icke i kraft förrän
ett år efter det den registrerats.

2. Varje medlemsstat, som ratificerat denna konvention och icke inom
ett år efter utgången av den i föregående moment nämnda tioårsperioden
gör bruk av den i denna artikel stadgade uppsägningsrätten, skall vara
bunden för en ny period av tio år och kan därefter, med iakttagande av de
i denna artikel föreskrivna villkoren, uppsäga konventionen vid utgången
av varje följande tioårsperiod.

Artikel 10

1. Internationella arbetsbyråns generaldirektör skall underrätta samtliga
medlemmar av Internationella arbetsorganisationen om registreringen av alla
ratifikationer och uppsägningar, som delgivits honom av organisationens
medlemmar.

2. Då generaldirektören underrättar organisationens medlemmar om registreringen
av den andra ratifikationen som delgivits honom, har han att
fästa medlemmarnas uppmärksamhet på den dag, då konventionen träder i
kraft.

Artikel 11

Internationella arbetsbyråns generaldirektör skall för registrering jämlikt
artikel 102 av Förenta Nationernas stadga lämna Förenta Nationernas
generalsekreterare fullständiga upplysningar om alla ratifikationer och uppsägningar,
som av honom registrerats i enlighet med bestämmelserna i föregående
artiklar.

Artikel 12

Vid de tillfällen Internationella arbetsbyråns styrelse anser det nödvändigt,
skall den förelägga allmänna konferensen en redogörelse för konventionens
tillämpning och taga under övervägande, huruvida anledning föreligger
att på konferensens dagordning uppföra frågan om revidering, helt
eller delvis, av konventionen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 163 år 1961
Artikel 13

1. Därest konfenrensen skulle antaga en ny konvention, innebärande revision,
helt eller delvis, av förevarande konvention, och den nya konventionen
icke föreskriver annat, skall

a) en medlemsstats ratifikation av den nya, reviderade konventionen, för
såvitt denna trätt i kraft, ipso jure medföra omedelbar uppsägning av förevarande
konvention, utan hinder av vad i artikel 9 här ovan stadgas;

b) från den dag, då den nya reviderade konventionen träder i kraft, förevarande
konvention icke längre kunna ratificeras av medlemmarna.

2. Förevarande konvention skall likväl förbliva gällande i sin nuvarande
form och med sitt nuvarande innehåll för de medlemmar, som ratificerat
densamma men icke ratificerat den nya reviderade konventionen.

Artikel lb

De engelska och franska texterna till denna konvention skola äga lika vitsord.

!•>■> •aruc

Stockholm 1961. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag 610368

•i.)! »