Kungl. Maj:ts proposition nr 747 år 1961
1
Nr 147
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förordning
angående ändring i förordningen den 15 november
1912 (nr 298) om provianteringsfrilager,
m. m.; given Stockholms slott den 3 mars 1961.
Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
antaga härvid fogade förslag till
1) förordning angående ändring i förordningen den 15 november 1912
(nr 298) om provianteringsfrilager;
2) förordning om ändrad lydelse av 2 § förordningen den 12 maj 1955
(nr 203) med särskilda bestämmelser angående behandling i tullhänseende
av rusdrycker, som införas eller disponeras av aktiebolaget Vin- & spritcentralen;
samt
3) förordning angående ändring i förordningen den 27 maj 1960 (nr
253) om tillverkning och beskattning av malt- och läskedrycker.
GUSTAF ADOLF
G. E. Sträng
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås vissa moderniseringar och förenklingar av gällande
bestämmelser rörande de s. k. provianteringsfrilagren, varifrån proviant
och utrustning skattefritt kan tillhandahållas fartyg och luftfartyg.
Sålunda förordas att från utrikes ort infört gods skall få uppläggas på
frilager ej endast — såsom för närvarande är fallet — då godset är tullpliktigt
utan även då det är belagt med annan vid införsel utgående avgift.
Därjämte skall inom riket tillverkat starköl kunna uppläggas på provianteringsfrilager
även av annan än Aktiebolaget Vin- & spritcentralen. Vidare
föreslås i fråga om utlämning av gods från frilager vissa sänkningar av
de dräktighetsgränser, som nu gäller för fartygen. Sänkningarna ansluter sig
till en rekommendation av Tullsamarbetsrådet i Bryssel.
1 Bihang till riksdagens protokoll 1961. 1 samt. Nr 147
2
Kungi. Maj:ts proposition nr lk7 år 1961
Ytterligare förordas vissa lättnader för frilagershavarna. Sålunda föreslås
bl. a. att säkerhet för tull och andra avgifter inte längre skall behöva
ställas i fråga om rusdrycker och tobaksvaror och att avgiftsbefrielse skall
kunna medges i vissa fall.
Slutligen föreslås några ändringar som föranledes av annan lagstiftning
ävensom vissa följdändringar i andra författningar.
De nya bestämmelserna föreslås träda i kraft den 1 juli 1961.
''(xli;
t;
ty; ok, 1
/
r
) ( I t
Kungl. Maj:ts proposition nr 147 år 1961
3
Förslag
till
förordning angående ändring i förordningen den 15 november 1912
(nr 298) om provianteringsfirilager
Härigenom förordnas, att § 1 mom. 1 och §§ 3—6 förordningen den 15
november 1912 om provianteringsfrilager1 skola erhålla ändrad lydelse på
sätt i det följande sägs samt att i förordningen skola införas två nya paragrafer,
betecknade §§ 5 a och 5 b, av nedan angiven lydelse.
(Gällande lydelse)
§ I
1.
Från utrikes ort infört, till proviantering
och utrustning av fartyg
eller luftfartyg ansett tullpliktigt gods
må efter verkställd tulltaxering, utan
att tullavgift erlägges men mot ställande
av säkerhet för denna avgift,
uppläggas i särskilt magasin under
vård av godsets ägare (provianteringsfrilager).
Å provianteringsfrilager
må jämväl uppläggas från
utrikes ort införda, förtullade eller
oförtullade tobaksvaror ävensom
inom riket tillverkade sådana varor
mot ställande av säkerhet för tullavgift,
beräknad enligt bestämmelserna
i § 6.
Rätt till —• — — för tullverket.
Rätt till —•--sådan rätt.
§ 3.
A provianteringsfrilager — — -—
annan bearbetning.
(Föreslagen lydelse)
§ 1.
1. Från utrikes ort infört gods,
som är avsett till proviantering och
utrustning av fartyg eller luftfartyg
eller, enligt vad därom särskilt stadgas,
till försäljning till flygpassagerare
på tullflygplats och som tillika
är belagt med tull eller annan införselavgift,
må efter verkställd tulltaxering,
utan att dylika avgifter erläggas
men, såvitt avser andra varor
än rusdrycker och tobaksvaror, mot
ställande av säkerhet för belopp som
motsvarar avgifterna, uppläggas i
särskilt magasin under vård av godsets
ägare (provianteringsfrilager).
Å provianteringsfrilager
må jämväl uppläggas tobaksvaror
och starköl, som tillverkats inom
riket. Om uppläggning å provianteringsfrilager
av spritdrycker och vin,
som tillverkats inom riket, ävensom
av förtnllade rusdrycker är särskilt
stadgat.
Rätt till —--för tullverket.
Rätt till---- sådan rätt.
§ 3.
Å provianteringsfrilager — -—- —
annan bearbetning.
Konungen äger bestämma om och
under vilka villkor gods må överflyttas
till annat provianteringsfrilager.2
1 Senaste lydelse av §§ 1, 5 och 6 se 1957: 119 samt av § 4 se 1955:200.
2 Det föreslagna nya stycket i § 3 motsvaras i gällande förordning av § 5 andra stycket
sista punkten.
4
Kungl. Maj:ts proposition nr lkl år 1961
(Gällande lydelse)
§ 4.
Från provianteringsfrilager må
gods, fördelat i större eller mindre
partier, för proviantering eller utrustning
utlämnas till fartyg eller
luftfartyg, under villkor,
beträffande fartyg, att dess dräktighet
icke understiger det tontal,
som av Konungen i sådant avseende
bestämts vid meddelandet för orten
av tillstånd till åtnjutande av provianteringsfrilagersrätt,
eller, där
fråga är om utlämning av rusdrycker,
sjuttiofem ton, och,
såvitt angår luftfartyg, att detsamma
användes i yrkesmässig trafik
samt i övrigt i fråga om storlek och
användning uppfyller de villkor, som
av Konungen i sådant avseende bestämts
vid meddelandet av tillstånd
till åtnjutande av provianteringsfrilagersrätt.
Såsom villkor för utlämning av
gods för ändamål som ovan sagts
skall vidare gälla, att fartyget eller
luftfartyget utklarerat till utrikes ort,
vare sig direkt eller via en eller flera
andra svenska orter, eller ock befinner
sig på resa mellan utrikes orter;
ankommande dock på Konungens
prövning vid meddelande av tillstånd
till provianteringsfrilagersrätt, huruvida
rätt att från sådant lager intaga
gods jämväl må tillkomma fartyg
eller luftfartyg, vilket inkommit från
utrikes ort med destination till annan
svensk ort, eller med vederbörligt
svenskt mätbrev försett däckat
fiskefartyg, vilket skall avgå till i
Nordsjön eller därbortom belägen
fiskeplats.
Utan hinder av vad i föregående
stycke sägs må gods överföras från
provianteringsfrilager till svenskt fartyg
under byggnad å utrikes ort.
§ 5.
Gods, som från provianteringsfrilager
i föreskriven ordning utlämnas
till fartygs eller luftfartygs provian
-
(Föreslagen lydelse)
§ 4.
Från provianteringsfrilager må
gods för proviantering eller utrustning
utlämnas till fartyg eller luftfartyg,
under villkor,
beträffande annat fartyg än fiskefartyg,
att dess nettodräktighet icke
understiger, där fråga är om utlämning
av spritdrycker, sjuttiofem
ton, vid utlämning av tobaksvaror
trettio ton och eljest tio ton, och
såvitt angår luftfartyg, att detsamma
i fråga om storlek och användning
uppfyller de villkor, som av Konungen
i sådant avseende bestämts
vid meddelandet av tillstånd till åtnjutande
av provianteringsfrilagersrätt.
Såsom villkor för utlämning av
gods för ändamål som ovan sagts
skall vidare gälla, att fartyget eller
luftfartyget utklarerat till utrikes ort,
vare sig direkt eller via en eller flera
andra svenska orter, eller ock befinner
sig på utrikes ort eller på resa
mellan utrikes orter, eller, i fråga om
fiskefartyg, att det av omständigheterna
klart framgår att fartyget skall
avgå till mera avlägsna fiskevatten;
ankommande dock på Konungens
prövning vid meddelande av tillstånd
till provianteringsfrilagersrätt, huruvida
rätt att från sådant lager intaga
gods jämväl må tillkomma fartyg eller
luftfartyg, vilket inkommit från
utrikes ort med destination till annan
svensk ort.
§ 5.
För gods, som från provianteringsfrilager
i föreskriven ordning utlämnas
till fartygs eller luftfartygs pro
-
5
Kungl. Maj:ts proposition nr H7 år 1961
(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)
lenng eller utrustning, är befriat från
tullavgift.
För å provianteringsfrilager upplagt
gods, vilket av ägaren annorledes
disponeras, ävensom för gods,
som å sådant frilager undergår förskämning
eller genom olyckshändelse
eller eljest går förlorat, skall ägaren,
utom i fall som i tredje stycket
sägs, vidkännas belöpande tullavgift
utan något avdrag; ägande Konungen
bestämma, om och under vilka
villkor gods må överflyttas till annat
provianteringsfrilager.1
§ 5 tredje stycket.
För tobaksvaror, som från provianteringsfrilager
i vederbörlig ordning
överlämnas till utövaren av statens
tobaksmonopol, skall tullavgift icke
utgå.
1 Jfr noten till § 3 i dess föreslagna lydelse.
viantering eller utrustning eller, enligt
vad därom särskilt stadgas, till
försäljning till flygpassagerare på
tullflygplats, skall icke utgå annan
avgift än som avses i § 2.
Har å provianteringsfrilager upplagt
gods disponerats annorledes än
i första stycket sägs eller undergått
förskämning, förstörts eller gått förlorat,
skall ägaren till tullverket erlägga
särskild avgift. Denna skall
motsvara
för spritdrycker och vin samt tobaksvaror:
tull som skulle hava utgått
vid införsel av resande; samt
för annat gods: tull, införselavgift
och skatt, även om sådan eljest icke
skolat utgå.
Utöver vad i andra stycket sägs
skall i där angivna fall icke utgå annan
avgift än som avses i § 2.
Om befrielse från avgift i vissa
fall stadgas i §§ 5 a och 5 b.
§ 5 a.
Har i fall, som avses i § 5 andra
stycket, godset förstörts eller gått
förlorat genom olyckshändelse, må
befrielse från där stadgad avgift åtnjutas.
I fråga om rusdrycker och tobaksvaror
må sådan befrielse, om särskilda
skäl därtill äro, åtnjutas jämväl
då godset förstörts eller gått förlorat
annorledes än genom olyckshändelse.
Fråga om avgiftsbefrielse enligt
denna paragraf prövas av generaltullstyrelsen.
§ 5 b.
För å provianteringsfrilager upplagda
rusdrycker, vilka enligt tillstånd
av Konungen förstöras eller utföras
ur riket, skall i § 5 andra stycket
stadgad avgift icke utgå.
Generaltullstyrelsen äger medgiva,
att å provianteringsfrilager upplagda
tobaksvaror må, utan crläggandc av
sådan avgift, förstöras eller utföras
ur riket.
6
Kungl. Maj:ts proposition nr t hl år 196i
(Gällande lydelse)
(Föreslagen lydelse)
§ 6.
Tullavgifter, som skola utgå för
varor, upplagda å provianteringsfrilager,
beräknas efter de taxor och författningar,
som äro gällande, då förtullningsinlaga
för godset skall avlämnas.
För tobaksvaror skall i §§ 1 och
5 omförmäld tullavgift beräknas efter
de taxor, som gälla för av Kungl.
Maj:t fastställd mindre myckenhet
dylika varor, som inkomma till riket
såsom gåva till enskild person
för dennes eget bruk.
§ 6.
Den särskilda avgift, varom stadgas
i § 5 andra stycket, skall beräknas
med ledning av de taxor och författningar,
som äro gällande, då varuanmälan
rörande godset skall avlämnas.
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1961 men skall äga giltighet
redan dessförinnan med avseende på åtgärder som erfordras för tillämpningen
därefter.
De äldre bestämmelserna skola alltjämt äga tillämpning beträffande förhållanden,
som hänföra sig till tiden före ikraftträdandet av denna förordning.
Förslag
till
förordning om ändrad lydelse av 2 § förordningen den 12 maj 1955
(nr 203) med särskilda bestämmelser angående behandling i tullhänseende
av rusdrycker, som införas eller disponeras
av aktiebolaget Vin- & spritcentralen
Härigenom förordnas, att 2 § förordningen den 12 maj 1955 med särskilda
bestämmelser angående behandling i tullhänseende av rusdrycker,
som införas eller disponeras av aktiebolaget Vin- & spritcentralen, skall erhålla
följande ändrade lydelse.
(Gällande lydelse)
(Föreslagen lydelse)
2 §•
Inom riket tillverkade eller tidigare
förtullade rusdrycker må uppläggas
å provianteringsfrilager.
2 §•
Förtullade rusdrycker ävensom
spritdrycker och vin, som tillverkats
inom riket, må uppläggas å provianteringsfrilager.
Om rätt att å provianteringsfrilager
upplägga inom riket tillverkat
starköl stadgas i förordningen om
provianteringsfrilager.
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1961.
Kungl. Maj.ts proposition nr 747 år 1961
7
Förslag
till
f örordning angående ändring i förordningen den 27 maj 1960 (nr 253)
om tillverkning och beskattning av malt- och läskedrycker
Härigenom förordnas, att 6 och 8 §§ förordningen den 27 maj 1960 om
tillverkning och beskattning av malt- och läskedrycker skola erhålla ändrad
lydelse på sätt nedan angives.
(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)
6 §•
Malt- och läskedrycker må för annat
ändamål än utförsel ur riket eller
till svensk frihamn utlämnas
från tillverkningsställe endast på
slutna kärl eller behållare, vilka godkänts
av kontrollstyrelsen eller med
avseende på rymden blivit märkta
på sätt i 14 § lagen om mått och vikt
sägs. Sådana kärl och behållare skola
vara försedda med uppgift om tillverkarens
namn samt, beträffande
maltdrycker, om varuslag (lättöl, Öl,
starköl) och, beträffande läskedrycker,
om dryckens benämning. Tillverkarens
namn må ersättas med
dennes inregistrerade varumärke eller
av kontrollstyrelsen godkänd förkortning
av namnet. Varuslag må angivas
med särskild beteckning, som
godkänts av kontrollstyrelsen. Kärl
eller behållare, innehållande maltdryck,
må icke förses med uppgift,
ägnad att giva drycken sken av att
tillhöra annat varuslag än det till
vilket den är hänförlig.
Utan hinder — — — vederbörligen
justerad.
8 §■
Deklaration skall — —• — varje
tillverkningsställe.
Deklarationen skall — — — deklarationen
avser.
6 §•
Malt- och läskedrycker må för annat
ändamål än utförsel ur riket eller
till svensk frihamn eller, såvitt
avser starköl, uppläggning på provianteringsfrilager
utlämnas från
tillverkningsställe endast på slutna
kärl eller behållare, vilka godkänts
av kontrollstyrelsen eller med avseende
på rymden blivit märkta på sätt
i 14 § lagen om mått och vikt sägs.
Sådana kärl och behållare skola vara
försedda med uppgift om tillverkarens
namn samt, beträffande maltdrycker,
om varuslag (lättöl, Öl,
starköl) och, beträffande läskedrycker,
om dryckens benämning. Tillverkarens
namn må ersättas med
dennes inregistrerade varumärke eller
av kontrollstyrelsen godkänd förkortning
av namnet. Varuslag må angivas
med särskild beteckning, som
godkänts av kontrollstyrelsen. Kärl
eller behållare, innehållande maltdryck,
må icke förses med uppgift,
ägnad att giva drycken sken av att
tillhöra annat varuslag än det till vilket
den är hänförlig.
Utan hinder —--- vederbörligen
justerad.
8 §•
Deklaration skall -— — — varje
tillverkningsställe.
Deklarationen skall —- — — deklarationen
avser.
8
Kungl. Maj.ts proposition nr H7 år 1961
(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)
Om särskilda---deklaratio
nen
avser.
I deklaration må särskilt för varje
varuslag avdrag göras för myckenhet,
som
a) enligt bevis av tullmyndighet
utförts ur riket eller till svensk frihamn,
b) tillverkats vid annat tillverkningsställe,
c) efter utlämning återinförts till
tillverkningsställets lager och icke utgöres
av vara, som tillverkats vid annat
tillverkningsställe,
d) förstörts utanför tillverkningsstället,
medan varan befunnit sig i
tillverkarens besittning, eller
e) utlämnats såsom kontrollprov.
Om särskilda —--deklaratio
nen
avser.
I deklaration må särskilt för varje
varuslag avdrag göras för myckenhet,
som
a) utförts ur riket eller till svensk
frihamn ävensom, såvitt avser starköl,
upplagts på provianteringsfrilager,
b) tillverkats vid annat tillverkr
ningsställe,
c) utlämnats såsom kontrollprov,
d) efter utlämning återinförts till
tillverkningsställets lager och för vilken
avdrag icke gjorts med stöd av
bestämmelserna under a)—c) ovan,
eller
e) förstörts utanför tillverkningsstället,
medan varan befunnit sig i
tillverkarens besittning.
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1961. De äldre bestämmelserna
skola dock alltjämt äga tillämpning beträffande förhållanden, som hänföra
sig till tiden före ikraftträdandet.
Kungl. Maj.ts proposition nr 147 år 1961
9
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj. t
Konunqen i statsrådet å Stockholms slott den 3 mars
1961.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Nilsson, Sträng, Andersson, Lindström, Lange, Lindholm, Kling,
Skoglund, Edenman, Netzén, Johansson, af Geijerstam, Hermansson.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efter gemensam
beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om vissa ändringar
i gällande bestämmelser om provianteringsfrilager, m. m. samt anför därvid
följande.
I. Inledning
För proviantering och utrustning av fartyg i utrikes fart bär sedan länge
provianteringsfrilager funnits inrättade i vårt land. Från och med den 1
juli 1948 bär rätten att använda provianteringsfrilager utvidgats att avse
även luftfartyg i utrikes trafik. De huvudsakliga bestämmelserna i ämnet
är intagna i förordningen den 15 november 1912 (nr 298) om provianteringsfrilager
och kungörelsen den 5 juni 1953 (nr 398) med tillämpningsföreskrifter
till nämnda förordning.
Enligt förordningen må till proviantering och utrustning av fartyg eller
luftfartyg avsett gods, som införes från utrikes ort och som är tullpliktigt,
utan erläggande av tull eller annan vid införsel utgående avgift uppläggas
på provianteringsfrilager i särskilt magasin under vård av godsets
ägare. Godset är emellertid därmed ej befriat från de nämnda avgifterna,
för vilka för övrigt efter verkställd tulltaxering säkerhet skall ställas vid
uppläggningen. Avgiftsbefrielsen är nämligen i så måtto villkorad, att av
den framtida användningen av godset beror, huruvida avgifterna skall uttagas
eller ej. Utlämnas godset i enlighet med därom meddelade föreskrifter
till fartyg eller luftfartyg för proviantering eller utrustning, inträder
definitiv befrielse från avgiftsskyldighet. Vid annan användning skall däremot
i princip de avgifter utgå för vilka säkerhet ställts.
Särskild rätt att upplägga på provianteringsfrilager föreligger för bl. a.
tobaksvaror och rusdrycker. Sålunda får även förtullade och inom landet
tillverkade dylika varor ävensom tullfria tobaksvaror uppläggas på frilager,
rusdrycker dock endast av Aktiebolaget Vin- & spritcentralen enligt
förordningen den 12 maj 1955 (nr 203) med särskilda bestämmelser angå
-
10 Kungl. Maj.ts proposition nr H7 år 1961
ende behandling i tullhänseende av rusdrycker, som införes eller disponeras
av bolaget.
Provianteringsfrilager får endast anordnas i ort, som av Kungl. Maj :t
erhållit tillstånd därtill.
I skrivelse den 8 januari 1959 har generaltullstijrelsen framlagt förslag
till vissa ändringar i förordningen om provianteringsfrilager. Styrelsen föreslår
sålunda — efter framställning från kontrollstyrelsen och på grundval
av en inom denna styrelse utarbetad promemoria — att i förordningen
skall införas ett allmänt stadgande om att inom riket tillverkat starköl får
uppläggas på provianteringsfrilager. Rätten att upplägga sådan vara skall
alltså enligt förslaget ej längre vara förbehållen Aktiebolaget Vin- & spritcentralen.
Vidare förordar generaltullstyrelsen, att tullfria varor, som vid
införsel belägges med skatt eller annan avgift, med avseende på rätten till
uppläggning på provianteringsfrilager skall jämställas med tullpliktiga varor,
att befrielse från skyldighet att erlägga tull och annan införselavgift
för vara som genom olyckshändelse förstörts eller gått förlorad skall kunna
medges, samt att frilagershavare åvilande skyldighet att ställa säkerhet skall
slopas i fråga om rusdrycker och tobaksvaror. Därjämte föreslås ytterligare
ett par ändringar av författningsteknisk karaktär.
Vid general tullstyrelsens skrivelse var fogade kontrollstyrelsens nyss
nämnda promemoria och ett av tulldirektionen i Stockholm däröver avgivet
utlåtande ävensom förslag till ändringar i provianteringsfrilagersförordningen,
rusdrycksförsäljningsförordningen och förordningen med särskilda
bestämmelser angående behandling i tullhänseende av rusdrycker,
som införes eller disponeras av Aktiebolaget Vin- & spritcentralen, samt
i den vid tiden för styrelsens framställning gällande förordningen om tillverkning
och beskattning av maltdrycker.
över generaltullstyrelsens förslag har efter remiss yttranden inkommit
från kontrollstyrelsen, sjöfartsstyrelsen, Aktiebolaget Svenska tobaksmonopolet,
Aktiebolaget Vin- & spritcentralen, Svensk industriförening, Svenska
bryggareföreningen, Sveriges redareförening och Sveriges skeppshandlareförbund.
Vid remissbehandlingen har de framlagda förslagen väsentligen tillstyrkts
eller lämnats utan erinran.
I ett den 6 december 1960 i annat ärende avgivet remissyttrande har generaltullstyrelsen,
såvitt avser på provianteringsfrilager upplagda rusdrycker
och tobaksvaror, föreslagit att avgiftsbefrielse skall kunna ifrågakomma
ej endast —- såsom i styrelsens skrivelse den 8 januari 1959 förordats
— vid olyckshändelse utan även i vissa andra fall.
Vid yttrandet var fogat förslag till ändringar i förordningen om provianteringsfrilager,
omfattande -—- förutom de ändringar som förordats i yttrandet
— dels de ändringsförslag, som framlagts genom skrivelsen den 8
januari 1959, och dels förslag till ändringar, som styrelsen framfört i re
-
11
Kungl. Maj.ts proposition nr lbl år 1961
missyttrande över framställningar om tillstånd att på vissa flygplatser inrätta
s. k. tax-free shops (jfr. prop. 1961: 11).
Vid statsrådsprotokollet i detta ärende torde såsom Bihang få fogas det
sist inkomna förslaget till ändringar i förordningen om provianteringsfrilager
samt förslaget till ändring i förordningen angående behandling i tullhänseende
av rusdrycker, som införes eller disponeras av Aktiebolaget Vin&
spritcentralen.
Jag anhåller nu att få taga upp detta ärende och avser därvid att behandla
jämväl fråga om villkoren för utlämning av gods från provianteringsfrilager.
II. Uppläggning på provianteringsfrilager
Svenskt starköl
Såsom förut nämnts får enligt förordningen om provianteringsfrilager
på sådant lager — med undantag beträffande tobaksvaror — uppläggas endast
från utrikes ort infört gods. Enligt förordningen med särskilda bestämmelser
om behandling i tullhänseende av rusdrycker, som införes eller
disponeras av Aktiebolaget Vin- & spritcentralen, får dessutom inom
riket tillverkade eller tidigare förtullade rusdrycker — d. v. s. spritdrycker,
vin dch starköl — av spritcentralen uppläggas på provianteringsfrilager.
Annan än bolaget äger inte upplägga här tillverkat starköl på provianteringsfrilager.
Inom bryggerinäringen har man därför varit hänvisad
till andra förfaringssätt än proviantering från frilager, då man önskat utföra
svenskt starköl som proviant.
Merendels har tillverkarna utfört starkölet direkt från bryggeriet. Vidare
har — i Stockholm, Göteborg och Malmö där frihamn finns — svenskt
starköl utförts till frihamnen, som är jämställd med utrikes ort. ölet har
sedan införts från frihamnen och upplagts på provianteringsfrilager. Slutligen
har svenskt starköl upplagts på konsignationslager, som tillverkaren
upprättat hos skeppshandlare, eller hos lagerförande handelsagenter och
sedan utförts som proviant.
I sammanhanget må nämnas att som villkor för proviantering av fartyg
med starköl från frilager gäller, att fartygets nettodräktighet ej får
understiga 75 ton. För proviantering av fartyg med starköl på annat sätt
än från frilager gäller däremot inte någon begränsning i fråga om dräktigheten.
Generaltultstgrelsen har, såsom i det föregående angivits, föreslagit att i
provianteringsfrilagersförordningen skall införas ett allmänt stadgande om
att inom riket tillverkat starköl skall få uppläggas på provianteringsfrilager.
Styrelsen uppehåller sig i sin framställning till en början vid försälj -
12
Kungl. Maj.ts proposition nr H7 år 1961
ningen från konsignationslager eller genom lagerförande handelsagenter
och hänvisar till att kontrollstyrelsen i sin förut nämnda promemoria funnit
att sådan försäljning står i strid med gällande bestämmelser. Beträffande
kontrollen av försäljningen i fråga återger generaltullstyrelsen följande
uttalande av kontrollstyrelsen.
Oavsett den rättsliga bedömningen är det enligt kontrollstyrelsens mening
även av praktiska skäl olämpligt, att försäljning av starköl bedrives
från konsignationslager på sätt som hittills skett eller i likartade former
(t. ex. av lagerförande handelsagenter). Den kontroll och de ansvarsbestämmelser,
som gäller i avseende på tillverkaren, har icke någon motsvarighet
beträffande skeppshandlarna. Även om tillverkaren anser sig ha
ansvaret för kommissionärens försäljning, är kontrollmöjligheterna allt
annat än tillfredsställande, och missbruk har i flera fall konstaterats.
Generaltullstyrelsen delar kontrollstyrelsens uppfattning, att den försäljning
av inhemskt starköl för provianteringsändamål, som nu äger rum
från konsignationslager eller genom lagerförande handelsagenter, knappast
är förenlig med bestämmelserna i gällande rusdrycksförsäljningsförordning
och ej heller kan anses lämplig ur kontrollsynpunkt. Generaltullstyrelsen
anför vidare.
I och för sig skulle emellertid kunna invändas att den omständigheten
att nyssnämnda försäljningsform bringas att upphöra ej utgör tillräcklig
anledning att genomföra en rätt för maltdryckstillverkare att upplägga
inom riket tillverkat starköl å provianteringsfrilager. Eftersom ovannämnda
förordning den 12 maj 1955 (nr 203) medgiver uppläggning av dylikt
starköl å provianteringsfrilager i den mån starkölet disponeras av aktiebolaget
Vin- & spritcentralen, skulle nämligen tillverkaren vid behov
kunna anlita bolaget såsom mellanhand. Under hand har emellertid inhämtats
att bolaget icke önskar ställa sig till förfogande för sådant ändamål.
Med hänsyn härtill synes det angeläget att på annat sätt bereda möjlighet
för uppläggning av svensktillverkat starköl å provianteringsfrilager.
Kontrollstyrelsen hade förordat, att tillverkare av starköl skulle få upplägga
sådant Öl på provianteringsfrilager hos skeppshandlare. Generaltullstyrelsen
ifrågasätter lämpligheten av att rätten i fråga på detta sätt förbehålles
tillverkare. Generaltullstyrelsen anser, att sådan rätt i stället bör
tillkomma innehavare av provianteringsfrilager.
I anslutning till sitt förslag om ändring i provianteringsfrilagersförordningen
förordar generaltullstyrelsen däremot svarande ändring i den förut
nämnda förordningen med särskilda bestämmelser om behandlingen i tullhänseende
av rusdrycker, som införes eller disponeras av Aktiebolaget Vin&
spritceniralen. Hänvisning till vad i nämnda förordning stadgas bör vidare
enligt styrelsens mening intagas i provianteringsfrilagersförordningen.
Vidare förordas, att tillverkningsskatt ej skall utgå för svenskt starköl,
som upplägges på frilager.
Vid remissbehandlingen har generaltullstyrelsens förslag genomgående
tillstyrkts eller lämnats utan erinran. Svensk industriförening, Svenska
bryggareföreningen och Sveriges skeppshandlareförbund önskar dock att
möjligheten till försäljning från konsignationslager skall bibehållas.
13
Kungi. Maj:ts proposition nr lb7 år 1961
Kontrollstyrelsen uttalar, att generaltullstyrelsens förslag helt tillgodoser
syftet med den genom kontrollstyrelsens promemoria gjorda framställningen.
Svenska bryggareföreningen anför om försäljning av svenskt starköl
från konsignationslager och genom lagerförande handelsagenter, att dessa
försälj ningsformer vuxit fram för att inom ramen av förefintliga formella
förutsättningar tillgodose behovet av praktiska och ändamålsenliga former
för proviantering av fartyg. Föreningen hänvisar till att kontrollstyrelsen
i ett remissyttrande, som återgivits i prop. 1948: 11, redovisat försäljning
genom konsignationslager som en av myndigheterna godtagen
lämplig form. Att denna metod skulle ha blivit mindre lämplig och ur kontrollsynpunkt
otillfredsställande, sedan starkölet efter den 1 oktober 1955
får försäljas även inom landet, kan föreningen inte inse. Föreningen anför
vidare att försäljning genom konsignationslager ägt rum under relativt
lång tid, vilket synes tala för att missbruk icke kan ha förekommit i sådan
utsträckning att det nu skulle vara motiverat med ett förbud.
Bryggareföreningen anser att den föreslagna rätten att upplägga svenskt
starköl på provianteringsfrilager i en del lokala fall skulle medföra viss
förenkling vid försäljning av starköl för provianteringsändamål. Det skulle
emellertid, anför föreningen, av flera skäl vara beklagligt om, i samband
med den nämnda rättens tillskapande, försäljning genom konsignationslager
måste upphöra. Mot att slopa denna form av försäljning anför föreningen
ytterligare.
De nuvarande provianteringsfrilagren är i de flesta fall icke av den storleksordningen
att möjlighet finnes att däri upplägga större kvantiteter
starköl. För proviantering köpes emellertid till båtarna ofta stora kvantiteter
åt gången. Detta har hittills kunnat klaras genom att utnyttja enklare
lagerlokaler för starköl. Skulle nu krävas, att allt starköl upplades på
provianteringsfrilager, kommer detta att medföra krav på större lokaler,
vilket i sin tur medför fördyring av varan med åtföljande försämrad konkurrenskraft
gentemot skeppshandlare utanför Sverige, ökat besvär vid
uttagande av starköl ur lagret samt även ökade kostnader i samband med
tullens medverkan får liknande effekt.
Försäljning från provianteringsfrilager får icke äga rum till fartyg under
75 tons dräktighet. Med den förändring av fiskeformerna, som ägt rum
under senare år, förekommer i stor utsträckning fiske utanför landets
gränser med fiskebåtar av mindre storlek. Till dessa inköpes starköl i
mindre poster, varför distribution direkt från bryggeri skulle ställa sig
onormalt kostsam. Båtarna har dessutom synnerligen oregelbundna ankomsttider
och anlöper ofta hamnar på andra orter, än där bryggeri är beläget.
Därest starkölsförsäljning genom konsignationslager icke längre
skulle bliva möjlig, blir sådana mindre fiskebåtar i stor utsträckning utestängda
från möjligheterna att proviantera starköl.
Under hänvisning till vad sålunda anförts hemställer föreningen att
även om den föreslagna ändringen av förordningen om provianteringsfrilager
genomföres — i fortsättningen möjlighet måtte kvarstå att såsom
hittills i erforderlig utsträckning för fartygs proviantering av starköl anlita
konsignationslager, eventuellt med den skärpning av kontrollförcskrif
-
14
Kungl. Maj:ts proposition nr 147 år 1961
terna som kan befinnas erforderlig. Föreningen hemställer vidare att, därest
försäljning genom konsignationslager skulle bringas att upphöra, bestämmelsen
om begränsning av rätten till utlämning från provianteringsfrilager
till fartyg under 75 ton måtte slopas, samt att awecklingstiden
för de nuvarande konsignationslagren blir så lång — minst fyra månader
— att där upplagt starköl hinner utförsäljas och inte behöver återföras
till bryggerierna.
Sveriges skeppshandlareförbund har på den förevarande frågan anlagt
i allt väsentligt samma synpunkter som bryggareföreningen.
Svensk industriförening upplyser att frågan inte i någon nämnvärd grad
berör de mindre bryggeriernas intressen. Föreningen framhåller att den
hittillsvarande möjligheten för fartyg att inköpa starköl från konsignationslager
inneburit en enkel och smidig anordning till förmån även för
fartyg under 75 ton.
Tobaksvaror
Från den allmänna principen att endast tullpliktigt gods som införes
från utrikes ort får uppläggas på provianteringsfrilager har, som förut angivits,
undantag gjorts för tobaksvaror. I förordningen om provianteringsfrilager
är sålunda särskild föreskrift meddelad om alt från utrikes ort
införda, förtullade eller oförtullade tobaksvaror ävensom inom riket tillverkade
sådana varor får uppläggas på provianteringsfrilager. Föreskriften
var, såvitt avser importerade tobaksvaror, vid sin tillkomst betingad
av att tobaksvaror då var tullfria. Sedan den 1 januari 1960 är emellertid
sådana varor — bortsett från snus och tuggtobak — tullpliktiga. I den
prop. (1959: 177), på grundval av vilken tobaksvaror gjordes tullpliktiga,
uttalades att vissa smärre jämkningar borde vidtagas i provianteringsfrilagersförordningen
men att de lämpligen syntes kunna anstå till en senare
tidpunkt.
Generaltullstgrelsen förordar, att stadgandet om rätt att på provianteringsfrilager
upplägga från utrikes ort införda oförtullade tobaksvaror utgår
ur författningstexten såsom numera obehövligt. Däremot anser styrelsen,
att möjligheten att på sådant lager upplägga importerade och förtullade
tobaksvaror bör bibehållas. Det är nämligen enligt styrelsen önskvärt,
att förtullade tobaksvaror, för vilka — enligt ett av tobaksmonopolet i oktober
1960 framlagt förslag till förordning om tobaksskatt — skyldighet
att erlägga sådan skatt ej inträtt, skall kunna uppläggas på provianteringsfrilager.
Varor för tax-free shops
Genom prop. nr 11 till innevarande års riksdag har, såsom förut nämnts,
framlagts förslag till förordning om försäljning av obeskattade varor på
tullflygplats. Enligt förslaget skall butiker för skattefri försäljning till
Kungl. Maj:ts proposition nr 1^7 år 1961
15
flygpassagerare — s. k. tax-free shops av samma typ som nu förekommer
på ett flertal större flygplatser i utlandet — få inrättas på svenska flygplatser
med internationell trafik. Försäljningen förutsättes tills vidare endast
omfatta tobaksvaror och rusdrycker.
Generaltullstijrelsen har föreslagit, att i provianteringsfrilagersförordningen
skall intagas särskild föreskrift om rätt att på provianteringsfrilager
upplägga varor, som är avsedda för försäljning i tax-free shops.
Departementschefen
Såsom framgått av den tidigare lämnade redogörelsen kan Aktiebolaget
Vin- & spritcentralen på provianteringsfrilager upplägga och därifrån skattefritt
förse fartyg med svenskt starköl, medan tillverkare — eller
annan — inte har denna möjlighet. Inom bryggerinäringen har man
för proviantering av fartyg i stället tillhandahållit starköl från konsignationslager,
som upprättats hos skeppshandlare, eller genom lagerförande
handelsagenter.
Generaltullstyrelsen har föreslagit, att i provianteringsfrilagersförordningen
skall införas ett generellt stadgande av innebörd att svenskt starköl
skall få uppläggas på provianteringsfrilager. Förslaget har föranletts av
att de nyssnämnda, inom bryggerinäringen praktiserade försäljningsformerna
ansetts strida mot rusdrycksförsäljningsförordningen.
Vid remissbehandlingen har någon erinran ej gjorts mot den föreslagna
vidgade rätten att upplägga på provianteringsfrilager. Från några håll har
dock uttalats önskemål att möjligheten till försäljning från konsignationslager
skall bibehållas.
Provianteringsfrilagershavare har enligt gällande ordning rätt att upplägga
importerade rusdrycker på frilager och därifrån skattefritt förse fartyg
med sådana drycker. Genom medverkan av spritcentralen kan även
spritdrycker och vin, som tillverkats här i landet, uppläggas på frilager.
Enligt vad som upplysts önskar spritcentralen däremot inte medverka till
uppläggning av svenskt starköl på sådant lager. Det bör under angivna
förhållanden inte möta några betänkligheter att öppna möjligheter till proviantering
av fartyg med svenskt starköl från frilager även för annan än
sprilcentralen. Ett ytterligare skäl härför utgör det förhållandet, att de
inom bryggerinäringen för närvarande praktiserade formerna för proviantering
av fartyg med inhemskt starköl, såsom kontrollstyrelsen och generaltullstyrelsen
funnit, inte torde stå i överensstämmelse med gällande rusdrycksförsäljningsförordning.
Jag förordar sålunda, att i provianteringsfrilagersförordningen
intages föreskrift om rätt för frilagershavare att upplägga
svenskt starköl på provianteringsfrilager.
Proviantering med starköl från frilager får inte ske, när fartyget har
mindre nettodräktighet än 75 ton. Någon motsvarande begränsning har
däremot inte tillämpats vid proviantering från konsignationslager eller genom
lagerförande handelsagenter. I vissa remissyttranden har framhållits,
16
Kungl. Maj:ts proposition nr 747 år 1961
att mindre fartyg — och därmed de flesta fiskefartygen — vilka nu provianterar
starköl från konsignationslager, vid ett genomförande av generaltullstyrelsens
förslag skulle komma i sämre läge än med nuvarande ordning.
Det har även gjorts gällande, att varan skulle fördyras, om tullens
medverkan fordras vid uppläggning på och utlämning från provianteringsfrilager.
Med anledning av vad sålunda anförts vill jag förutskicka att jag
i det följande kommer att föreslå, att det särskilda kravet på minimidräktighet
slopas när det gäller proviantering av fartyg med starköl. Vidare må
framhållas att tullens biträde vid uppläggning på och utlämning från provianteringsfrilager
är kostnadsfritt för frilagershavaren under tullkontrolltid,
vanligen mellan klockan 7 och 17. Vid angivna förhållanden är enligt min
mening de krav uppfyllda, som skäligen kan ställas på möjligheterna att
från frilager proviantera fartyg med starköl.
I förevarande fråga vill jag avslutningsvis uttala, att intet synes vara
att erinra mot att, i enlighet med vid remissbehandlingen framställt önskemål,
de nuvarande konsignationslagren får avvecklas i smidiga former.
Med avseende på rätten att upplägga tobaksvaror på provianteringsfrilager
bör — såsom förutskickades i prop. 1959: 177 — vissa jämkningar
vidtagas. Sålunda erfordras inte längre någon föreskrift om rätt
att upplägga tullfria sådana varor på frilager, enär varorna numera —
bortsett från i sammanhanget betydelselösa undantag — är tullpliktiga.
Ej heller fyller en föreskrift om rätt att upplägga redan förtullade tobaksvaror
något ändamål, därest — såsom föreslagits i prop. nr 115 till innevarande
års riksdag — för befrielse från eller återbäring av tull för tobaksvaror
i fortsättningen skall gälla enahanda regler som för sådana fall i
allmänhet. Enligt dessa regler kan restitution av tull nämligen icke erhållas
vid uppläggning på frilager. Frilagersrätten kommer således i fråga om
tobaksvaror att avse dels inhemska sådana varor, dels ock importerade
tullpliktiga varor, som, i enlighet med vad i allmänhet gäller, utan erläggande
av tull och skatt direkt upplägges på frilager.
Enligt ett genom propositionen nr 11 till innevarande års riksdag framlagt
förslag skall butiker för skattefri försäljning till flygpassagerare -—
s. k. tax-free shops — få inrättas på svenska flygplatser med internationell
trafik. Ett bifall till förslaget synes böra föranleda att möjlighet
införes att upplägga varor för tax-free shops på provianteringsfrilager.
Inom finansdepartementet har upprättats förslag till ändring av förordningen
om provianteringsfrilager, vilket i fråga om uppläggning av gods
på frilager utformats i enlighet med vad jag nu anfört. Förslag har jämväl
upprättats till erforderliga ändringar i förordningen med särskilda bestämmelser
angående behandling i tullhänseende av rusdrycker, som införes
eller disponeras av Aktiebolaget Vin- & spritcentralen, samt i förordning
-
Kungl. Maj.ts proposition nr 747 år 1961
17
eu den 27 maj 1960 (nr 253) om tillverkning och beskattning av malt- och
läskedrycker. Däremot torde jag i annat sammanhang få anmäla fråga om
följdändring i rusdrycksförsäljningsförordningen.
III. Utlämning från provianteringsfrilager
Gällande ordning
Som villkor för utlämning från provianteringsfrilager av gods för proviantering
eller utrustning av fartyg gäller, att fartygets dräktighet inte
får understiga det tontal som Kungl. Maj :t bestämt vid meddelande för orten
av tillstånd till åtnjutande av provianteringsfrilagersrätt. Gränsen är i
allmänhet satt vid 30 tons nettodräktighet men är för vissa orter bestämd
till allenast 10 ton. För utlämning av rusdrycker gäller enligt förordningen
den särskilda regeln att nettodräktigheten ej får understiga 75 ton.
Utöver vad nu sagts fordras att fartyget utklarerat till utrikes ort eller
befinner sig på resa mellan utrikes orter. Kungl. Maj :t äger dock — vid
meddelande av tillstånd till provianteringsfrilagersrätt — medge att provianteringsfrilagersgods
även får utlämnas till däckat fiskefartyg, som är
försett med vederbörligt svenskt mätbrev och som skall avgå till i Nordsjön
eller därbortom belägen fiskeplats.
Gods får även överföras från provianteringsfrilager till svenskt fartyg,
som är under byggnad på utrikes ort.
I kungörelsen den 26 april 1957 (nr 123) med särskilda bestämmelser
om utförsel av vissa obeskattade varor såsom proviant eller resgods har
reglerats under vilka villkor obeskattade spritdrycker och tobaksvaror får
ombordtagas för utförsel från tullområdet såsom proviant. Denna kungörelse
bär —- efter riksdagens hörande — utfärdats i överensstämmelse med
en av Rådet för samarbete på tullområdet i Bryssel år 1954 antagen rekommendation,
avseende förebyggande av smuggling av sprit- och tobaksvaror.
I fråga om andra fartyg än fiskefartyg gäller enligt kungörelsen som
villkor för rätt till proviantering med spritdrycker och tobaksvaror att
nettodräktigheten inte får understiga 30 ton. För fiskefartyg finns däremot
inte föreskrivet någon viss storlek som villkor för att åtnjuta rätten
i fråga. Beträffande sådant fartyg kräves emellertid att det skall avgå till
mera avlägsna fiskevatten.
Departementschefen
Statsmakterna har, såsom nyss nämnts, år 1957 beslutat följa en av
Rådet för samarbete på tullområdet i Bryssel antagen rekommendation,
avseende åtgärder för att förebygga smuggling av sprit- och tobaksvaror.
De härav påkallade föreskrifterna har meddelats i kungörelsen samma år
med särskilda bestämmelser om utförsel av vissa obeskattade varor som
proviant eller resgods. I kungörelsen föreskrivna villkor för rätt till pro2
Iiihang till riksdagens protokoll 1961. 1 samt. Nr 147
18 Kungl. Maj.ts proposition nr 147 år 1061
viantering av fartyg med spritdrycker och tobaksvaror avviker i vissa hänseenden
icke oväsentligt från vad som gäller enligt provianteringsfrilagersförordningen.
Det synes lämpligt att i förevarande sammanhang genomföra
en viss anpassning av föreskrifterna i frilagersförordningen till den
nyssnämnda kungörelsen, som tillkommit i anslutning till det internationella
samarbetet för att förebygga smuggling.
Även i vissa andra hänseenden — vilka i och för sig inte har något samband
med nämnda internationella samarbete — bör enligt min mening villkoren
för utlämning av gods från provianteringsfrilager jämkas.
Såsom framgått av den tidigare redogörelsen innehåller utförselkungörelsen
icke någon föreskrift om att fiskefartyg skall ha viss minsta storlek
för att få utföra obeskattade varor såsom proviant. Enligt min mening
bör detsamma gälla för fiskefartygen även med avseende på rätten att
proviantera från frilager. Detta innebär att för fiskefartyg annat villkor
inte kommer att gälla än att fartyget skall avgå till mera avlägsna fiskevatten,
t. ex. Nordsjön eller längre bort belägna delar av Östersjön.
I fråga om andra fartyg än fiskefartyg bör vissa minimikrav på dräktighet
fordras för proviantering från frilager. Därvid bör i fråga om spritdrycker
den nuvarande gränsen vid 75 ton bibehållas. Vad beträffar tobaksvaror
bör den enligt utförselkungörelsen gällande gränsen vid 30 ton
införas även för proviantering från frilager. I fråga om andra varor, inbegripet
vin och starköl, synes gränsen lämpligen kunna bestämmas till 10
ton, vilken är den lägsta gräns som nu gäller för proviantering från frilager
av varor i allmänhet. Samma gräns gäller för övrigt dckså för fartygs
rätt att gå in i frihamn och därmed för proviantering i sådan hamn.
För närvarande kan proviantering från frilager ske av svenskt fartyg som
är under byggnad på utrikes ort. Sveriges redareförening har hemställt att
rätten till proviantering skall utsträckas att omfatta alla svenska fartyg i
utländska hamnar. Så bör även enligt min mening ske varvid emellertid någon
begränsning till svenska fartyg icke synes påkallad. Den nya bestämmelsen
är avsedd att omfatta även fartyg som är under byggnad. Den nuvarande
specialbestämmelsen om svenska fartygsbyggen i utlandet kan härvid
utgå. Några nämnvärda kontrollsvårigheter torde inte behöva uppstå
och det är i och för sig önskvärt, att fartygen i görlig utsträckning provianterar
från svenska frilager och därmed gynnar svensk skeppshandel.
För rätt till proviantering av luftfartyg från frilager är för närvarande som
villkor uppställt, att luftfartyget användes i yrkesmässig trafik. 1957 års
kungörelse innehåller inte någon sådan begränsning och motsvarande villkor
gäller, såsom framgått av den föregående redogörelsen, ej heller för
proviantering av fartyg från frilager. Mot bakgrund härav föreligger enligt
min mening inte grundad anledning att bibehålla det ifrågavarande villkoret
för rätt till proviantering av luftfartyg.
Det inom finansdepartementet upprättade förslaget till ändring av förordningen
om provianteringsfrilager har i fråga om utlämning av gods från frilager
utformats i överensstämmelse med vad jag nu anfört.
Kungl. Maj:ts proposition nr 747 år 1961
19
IV. Övriga frågor
Varor belagda med annan införselavgift än tull
Enligt förordningen om provianteringsfrilager må, såsom tidigare angivits,
på dylikt lager — med undantag beträffande tobaksvaror — uppläggas
endast tullpliktigt gods. På tullnederlag får däremot enligt föreskrift i 170 §
tullstadgan gods uppläggas ej endast om det är belagt med tull utan även
om det är belagt med annan införselavgift. Enligt författningar på jordbrukets
område är vidare vissa varor, för vilka vid införsel — och även i
vissa andra fall — olika slag av avgifter skall utgå, med avseende på rätten
till uppläggning på transitupplag eller provianteringsfrilager likställda
med till riket inkommen tullbelagd vara i allmänhet.
Generaltullstyrelsen föreslår att — på motsvarande sätt som skett beträffande
tullnederlag i 170 § tullstadgan — i § 1 provianteringsfrilagersförordningen
intages ett generellt stadgande av innebörd att tullfria varoi% belagda
med införselavgift av något slag, skall kunna uppläggas på provianteringsfrilager.
Vidare föreslås att §§ 5 och 6 skall erhålla därav betingad
jämkad lydelse.
Vid remissbehandlingen har förslaget tillstyrkts eller lämnats utan erinran.
Säkerhet för avgifter
Vid uppläggning av varor på provianteringsfrilager skall enligt frilagersförordningen
säkerhet ställas för tull och annan införselavgift. För inom riket
tillverkade rusdrycker, som enligt den förut nämnda förordningen av år
1955 av spritcentralen upplägges på provianteringsfrilager, saknas däremot
föreskrift om ställande av säkerhet. I praxis göres emellertid inte någon
skillnad mellan från utrikes ort införda och inom riket tillverkade rusdrycker.
Rusdrycker och tobaksvaror skall på provianteringsfrilager förvaras under
såväl tullverkets som ägarens lås.
Generaltullstyrelsen föreslår att skyldigheten att ställa säkerhet skall slopas
såvitt avser rusdrycker och tobaksvaror. Styrelsen framhåller att sådana
varor på provianteringsfrilager förvaras under lika betryggande kontroll som
på tullnederlag — under såväl tullverkets som varuhavarens lås — och att säkerhet
ej behöver ställas i fråga om gods, som upplägges på tullnederlag.
Styrelsen erinrar även om att enligt rusdrycksförsäljningsförordningen på
provianteringsfrilager upplagda rusdrycker vid straffpåföljd icke må — utan
av Kungl. Maj :t för varje särskilt fall meddelat tillstånd — disponeras annorledes
än till fartygs eller luftfartygs proviantering eller utrustning, samt
att enligt kungörelsen med tillämpningsföreskrifter till provianteringsfrilagersförordningen
utlämnande av på frilager upplagda tobaksvaror till
förbrukning inom landet kan medföra förverkande av tillstånd att hålla så2f
Bihang till riksdagens protokoll 1961. 1 samt. Nr 147
20
Kungl. Maj.ts proposition nr 1^7 år 1961
dant lager. Styrelsen understryker därjämte att för utlämnande av varuslagen
i fråga alltid fordras tullverkets medverkan. Ur kontrollsynpunkt torde
därför enligt styrelsens mening anledning inte föreligga att bibehålla kravet
på ställande av säkerhet. Styrelsen anför vidare, att ställande av säkerhet
på grund av avgifternas storlek är i hög grad betungande för frilagershavarna,
särskilt när det gäller tobaksvaror. Erfarenheten har enligt styrelsen visat
att den nuvarande möjligheten att upplägga tobaksvaror på provianteringsfrilager
utnyttjats endast i ringa omfattning.
Generaltullstyrelsens förslag har vid remissbehandlingen tillstyrkts eller
lämnats utan erinran.
Avgifter
För gods, som upplagts på provianteringsfrilager och som disponeras annorledes
än för proviantering eller utrustning av fartyg eller luftfartyg, skall
ägaren vidkännas på godset belöpande tullavgift, d. v. s. tull och annan vid
införsel utgående avgift. Detta gäller, med visst undantag, även om godset
undergår förskämning eller genom olyckshändelse eller eljest går förlorat.
I fråga om tobaksvaror motsvarar avgiften den s. k. resandetullen på sådana
varor. För importerade rusdrycker utgår vanlig tull. I praxis har — i avsaknad
av särskild författningsreglering — för inom riket tillverkade rusdrycker,
vilka upplägges på provianteringsfrilager i obeskattat skick, uttagits
avgift, motsvarande tull för importerad vara.
Generaltullstgrelsen förordar att för här avsedda tobaksvaror, i stället för
resandetull, skall uttagas skatt och i förekommande fall tull, allt beräknat
enligt gängse principer. Förslaget är föranlett av att efter den omläggning
av tobaksbeskattningen, som genomfördes från och med den 1 januari 1960,
behov inte föreligger av ett sådant förenklat förfarande, som uttagande av
resandetull innebär.
Beträffande inom riket tillverkade rusdrycker förordar styrelsen, att nuvarande
praxis stadfästes genom stadgande i provianteringsfrilagersförordningen
och att sålunda även i fortsättningen avgift uttages som motsvarar tull
för importerad vara. För en sådan beräkningsgrund talar, anför styrelsen,
såväl praktiska skäl som det förhållandet att uttagande av avgift, varom här
är fråga, endast förekommer i ringa utsträckning.
Vid remissbehandlingen har generaltullstyrelsens förslag tillstyrkts eller
lämnats utan erinran.
Avgiftsbefrielse
Därest på provianteringsfrilager upplagt gods disponeras annorledes än
för fartygs eller luftfartygs proviantering eller utrustning eller undergår
förskämning eller genom olyckshändelse eller eljest går förlorat, skall,
såsom nyss angivits, ägaren vidkännas på godset belöpande tullavgift. Härifrån
gäller enligt provianteringsfrilagersförordningen allenast det undan
-
21
Kungl. Maj.ts proposition nr 147 år 1961
laget, att avgift inte skall utgå för tobaksvaror, som från dylikt lager i vederbörlig
ordning överlämnas till tobaksmonopolet.
Generaltullstyrelsen föreslår att möjligheter skall öppnas att i vissa fall
erhålla befrielse från eljest utgående avgift.
Styrelsen erinrar till en början om att beträffande gods, som ej ställts
till varuhavarens förfogande, t. ex. tullnederlagsgods, i 146 § tullstadgan
föreskrives, att befrielse från tull och annan införselavgift som uppbäres
av tullverket må åtnjutas, därest det kan visas att godset genom olycka
förstörts eller gått förlorat. Styrelsen anser det rimligt att provianteringsfrilagersgods
i berörda hänseende jämställes med gods, som ej ställts till
varuhavarens förfogande. Möjlighet till avgiftsbefrielse bör enligt styrelsens
mening vidare införas även för de fall då på provianteringsfrilager
upplagda rusdrycker eller tobaksvaror förstörts eller gått förlorade annorledes
än genom olyckshändelse och ägaren kan åberopa omständigheter,
varöver han skäligen inte kunnat råda. Styrelsen hänvisar därvid till
det förut nämnda förhållandet, att rusdrycker och tobaksvaror på provianteringsfrilager
skall förvaras under såväl tullverkets som ägarens lås.
Frågor om avgiftsbefrielse anses i varje särskilt fall böra prövas av generaltullstyrelsen.
Generaltullstyrelsen framhåller vidare, att enligt 12 § 4 mom. e) rusdrycksförsäljningsförordningen
på provianteringsfrilager upplagda rusdrycker
inte — utan tillstånd av Kungl. Maj :t för varje särskilt fall —
får disponeras annorledes än till fartygs eller luftfartygs proviantering eller
utrustning, samt påpekar att Kungl. Maj:t vid meddelande av dylikt
tillstånd inte äger medge avgiftsbefrielse. Styrelsen anser skäligt att sådan
befrielse får åtnjutas i fall, då på provianteringsfrilager upplagda rusdrycker
enligt vederbörligt tillstånd förstöres eller utföres ur riket.
Generaltullstyrelsen erinrar slutligen om att stadgandet om avgiftsfrihet
för tobaksvaror, som överlämnas till utövaren av statens tobaksmonopol,
i första hand syftar till att möjliggöra att lagerskadade tobaksvaror
utan beskattning skall kunna överlämnas till monopolets utövare för förstöring.
Stadgandet tillkom, anför styrelsen, med hänsyn bland annat till
de särskilda risker för kvalitetsförsämringar, som är förknippade med
lång tids lagring av tobaksvaror. Samma syfte tillgodoses enligt styrelsens
mening på ett enklare sätt genom att frilagershavare beredes möjlighet att,
utan erläggande av avgift, under tullkontroll själv få förstöra lagerskadade
tobaksvaror eller, om han så önskar, utföra dem ur riket. Styrelsen föreslår
att stadgandet i fråga ersättes med en föreskrift, enligt vilken generaltullstyrelsen
bemyndigas att, då särskilda skäl föreligger, medge att på
provianteringsfrilager upplagda tobaksvaror må utan erläggande av avgift
förstöras eller utföras ur riket.
22
Kungl. Maj.ts proposition nr 117 år 1961
Departementschefen
Såsom nyss redovisats har generaltullstyrelsen föreslagit lättnader i skilda
hänseenden i nuvarande bestämmelser om provianteringsfrilager. Förslagen
har vid remissbehandling genomgående tillstyrkts eller lämnats utan
erinran.
Även enligt min mening är de skäl som anförts för förslagen i allt väsentligt
bärande. I sak har jag endast på ett par punkter en något avvikande
uppfattning.
I fråga om utformningen av den avgiftsskyldighet, som skall åvila frilagershavaren
om varorna användes till annat än avsett ändamål, synes sålunda
lämpligast att — i viss anslutning till vad som nu tillämpas — över
hela linjen använda det av generaltullstyrelsen i fråga om inhemska rusdrycker
föreslagna systemet. Man skulle då som gemensam beteckning kunna
använda termen särskild avgift och i fråga om olika slag av gods ange
vad denna avgift skall motsvara av tull, införselavgitf och skatt.
För spritdrycker och vin bör därvid enligt min mening i fall av avgiftsskyldighet,
såväl för importerad som för inhemsk vara, utgå avgift, som
motsvarar tull, omsättningsskatt — enligt 1957 års förordning om skatt
på spritdrycker och vin — och allmän varuskatt. Därvid synes ett förenklat
förfarande böra komma till användning i så måtto, att den s. k. resandetullen
för varorna lägges till grund för beräkningen av avgiften. Motsvarande
bör gälla tobaksvaror. I fråga om starköl bör avgift utgå efter samma
grunder för inhemsk och för importerad vara och motsvara full tull och allmän
varuskatt. Tullen på importerat starköl är nämligen bestämd med
beaktande av den på inhemskt starköl utgående tillverkningsskatten och
från denna skatt kommer tillverkarna — vid bifall till vad jag i det föregående
förordat — att åtnjuta befrielse då varan läggs upp på provianteringsfrilager.
I fråga om övriga varor bör på motsvarande sätt i förekommande
fall utgå avgift motsvarande tull, införselavgift och skatt. Tilläggas kan att
förordningen den 13 maj 1960 (nr 396) om frihet från införselavgift i vissa
fall icke blir tillämplig på avgiften i fråga.
Till bestämmelsen om möjlighet för generaltullstyrelsen att medge frilagershavare
att — under kontroll — förstöra eller ur riket utföra tobaksvaror
synes icke behöva knytas det föreslagna villkoret, att särskilda skäl
för sådant medgivande skall föreligga. Ett dylikt villkor skulle nämligen
— mot vad som med stadgandet avses — kunna tolkas som en inskränkning
i förhållande till nu föreliggande möjligheter att utan erläggande avavgift
överlämna tobaksvaror till monopolbolaget. Jag vill emellertid uttala
att tillstånd till förstöring eller utförsel i princip bör förbehållas de
fall då tobaksvaror skadats under lagringen.
Utöver vad nu sagts har jag i sak inte något att erinra mot vad generaltullstyrelsen
föreslagit,
Det inom finansdepartementet upprättade författningsförslaget har i förevarande
delar utformats i överensstämmelse med mitt nu redovisade
ställningstagande.
Kungl. Maj.ts proposition nr 1U7 år 1961
23
V. Departementschefens hemställan
Det är enligt min mening önskvärt, att de föreslagna ändringarna kan
genomföras redan vid instundande halvårsskifte. Jag har emellertid ingen
erinran emot att, om skäl därtill befinnes föreligga, frågan av riksdagen
behandlas senare än under nu pågående vårsession, i vilket fall tidpunkten
för ikraftträdandet bör framflyttas till den 1 januari 1962.
Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl.
Maj :t måtte genom proposition föreslå riksdagen att antaga inom finansdepartementet
upprättade förslag till
1) förordning angående ändring i förordningen den 15 november 1912
(nr 298) om provianteringsfrilager;
2) förordning om ändrad lydelse av 2 § förordningen den 12 maj 1955
(nr 203) med särskilda bestämmelser angående behandling i tullhänseende
av rusdrycker, som införas eller disponeras av aktiebolaget Vin- & spritcentralen;
samt
3) förordning angående ändring i förordningen den 27 maj 1960 (nr
253) om tillverkning och beskattning av malt- och läskedrycker.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen,
att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse
bilaga till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Bo Natt och Dag
24
Kungl. Maj.ts proposition nr 147 år 1961
Bihang
Generaltullstyrelsens författningsförslag
Förslag
till
förordning om ändring i förordningen den 15 november 1912
(nr 298) om provianteringsfrilager
Kungl. Maj:t har, med riksdagen, funnit gott förordna, att § 1 mom. 1
samt §§ 5 och 6 förordningen den 15 november 1912 om provianteringsfrilager
skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
§ 1.
1. Från utrikes ort infört, till proviantering och utrustning av fartyg
eller luftfartyg avsett gods, som är belagt med tull eller annan införselavgift,
må efter verkställd tulltaxering, utan att dylika avgifter erläggas men,
såvitt avser andra varor än rusdrycker och tobaksvaror, mot ställande av
säkerhet för avgifterna, uppläggas i särskilt magasin under vård av godsets
ägare (provianteringsfrilager). Å provianteringsfrilager må jämväl uppläggas
från utrikes ort införda, förtullade tobaksvaror ävensom inom riket
tillverkade sådana varor och inom riket tillverkat starköl. Att inom riket
tillverkade spritdrycker och vin ävensom tidigare förtullade rusdrycker
må uppläggas å provianteringsfrilager, därom är särskilt stadgat.
Vad i första stycket föreskrives skall gälla även i fråga om varor, avsedda
att enligt vad därom särskilt stadgas försäljas till flygpassagerare
å tullflygplats.
Rätt till---för tullverket.
Rätt till---sådan rätt.
§ 5.
Gods, som från provianteringsfrilager i föreskriven ordning utlämnas
till fartygs eller luftfartygs proviantering eller utrustning eller enligt vad
därom särskilt stadgas till försäljning till flygpassagerare å tullflygplats,
är befriat från tull och annan införselavgift.
För å provianteringsfrilager upplagt, från utrikes ort infört gods, vilket
av ägaren annorledes disponeras, eller som å sådant frilager undergår förskämning
eller eljest går förlorat, skall ägaren, utom i fall som i tredje
och fjärde styckena sägs, vidkännas belöpande tull och annan införselavgift
utan något avdrag. För inom riket tillverkade, å provianteringsfrilager
upplagda rusdrycker eller tobaksvaror skall i fält, som nyss sagts,
ägaren till tullverket erlägga beträffande rusdrycker avgift, motsvarande
tull för importerade varor, samt i fråga om tobaksvaror belöpande tobaksskatt,
allt utan något avdrag.
Visas att å provianteringsfrilager upplagt gods genom olycka förstörts
eller gått förlorat, må efter prövning av generaltullstyrelsen befrielse åtnjutas
från i andra stycket avsedd avgift. I enahanda ordning må, då särskilda
skäl därtill äro, befrielse från sådan avgift kunna åtnjutas för å
Kungl. Maj.ts proposition nr 1^7 år 1961
25
provianteringsfrilager upplagda rusdrycker och tobaksvaror, som gått förlorade
annorledes än genom olycka.
Generaltullstyrelsen äger, då särskilda skäl därtill äro, medgiva, att å
provianteringsfrilager upplagda tobaksvaror må utan erläggande av i andra
stycket avsedd avgift förstöras eller ur riket utföras. Befrielse från avgift,
som nyss sagts, må åtnjutas jämväl för å provianteringsfrilager upplagda
rusdrycker, vilka förstörts eller utförts ur riket enligt av Konungen
med stöd av särskilt stadgande lämnat tillstånd.
Konungen äger bestämma, om och under vilka villkor gods må överflyttas
till annat provianteringsfrilager.
§ 6.
Tull och andra i § 5 andra stycket avsedda avgifter, som skola utgå för
varor, upplagda å provianteringsfrilager, beräknas efter de taxor och författningar,
som äro gällande, då varuanmälan för godset skall avlämnas.
Denna förordning träder i kraft den
26
Kungl. Maj.ts proposition nr 147 år 1961
Förslag
till
förordning angående ändrad lydelse av 2 § förordningen den 12 maj 1955
(nr 203) med särskilda bestämmelser angående behandling i tullhänseende
av rusdrycker, som införas eller disponeras av aktiebolaget
Vin- & spritcentralen
Kungl. Maj :t har, med riksdagen, funnit gott förordna, att 2 § förordningen
den 12 maj 1955 med särskilda bestämmelser angående behandling
i tullhänseende av rusdrycker, som införas eller disponeras av aktiebolaget
Vin- & spritcentralen, skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
2 §.
Inom riket tillverkade spritdrycker och vin ävensom tidigare förtullade
rusdrycker må uppläggas å provianteringsfrilager.
Denna förordning träder i kraft den . . . .
Stockholm 1961. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag 610501