Kungl. Maj:ts proposition nr 14 år 1961
1
Nr 14
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om
ändrad lydelse av 1 och 3 §§ lagen den 16 december
1949 (nr 680) om förfifigl mot spridning av vissa kartor
m. m.; given Stockholms slott den 16 december
1960.
Under åberopande av bilagda i statsrådet förda protokoll över justitiedepartementsärenden
för denna dag vill Kungl. Maj :t härmed föreslå riksdagen
att antaga härvid fogat förslag till lag om ändrad lydelse av 1 och 3 §§
lagen den 16 december 1949 (nr 680) om förbud mot spridning av vissa
kartor m. m.
GUSTAF ADOLF
Herman Kling
Propositionens huvudsakliga innehåll
Det i propositionen framlagda lagförslaget innebär i huvudsak, att kartsekretessen
i vissa hänseenden av praktiska skäl uppmjukas. 1
1 Bihang till riksdagens protokoll 1961. 1 samt. Nr 14
2
Kungl. Maj:ts proposition nr lk år 1961
Bilaga
Förslag
till
Lag
om ändrad lydelse av 1 och 3 §§ lagen den 16 december 1949 (nr 680)
om förbud mot spridning av vissa kartor m. m.
Härigenom förordnas, att 1 och 3 §§ lagen den 16 december 1949 om förbud
mot spridning av vissa kartor m. m.1 skola erhålla ändrad lydelse på
sätt nedan angives.
(Gällande lydelse)
1
Genom tryck mångfaldigad, av annan
än rikets allmänna kartverk eller
sjöf artsstyrelsen framställd karta
över svenskt område i större skala
än 1:1 000 000 må ej hållas till salu
eller annorledes spridas, om ej kartan
blivit godkänd vid granskning i
kartverket eller styrelsen i fråga om
detaljer som kunna vara av betydelse
för rikets försvar; Konungen meddelar
härom närmare bestämmelser.
Vad sålunda stadgats skall ej gälla
spridning inom försvarsväsendet av
karta, som framställts för dess rökning.
3
Karta över svenskt område, framställd
genom tryck, i skala 1:200 000
eller större skala må icke utan tillstånd
av Konungen eller den myndighet
Konungen bestämmer utföras
ur riket. 1
(Föreslagen lydelse)
§•
Genom tryck mångfaldigad, av annan
än rikets allmänna kartverk eller
sjöfartsstyrelsen framställd karta
över svenskt område i större skala
än 1:500 000 må, såframt den återger
efter år 1900 tillkommet förhållande,
ej hållas till salu eiller annorledes
spridas, om ej kartan blivit godkänd
vid granskning i kartverket eller styrelsen
i fråga om detaljer som kunna
vara av betydelse för rikets försvar;
Konungen meddelar härom närmare
bestämmelser.
Vad sålunda stadgats skall ej gälla
spridning inom försvarsväsendet eller
civilförsvaret av karta, som framställts
för försvarsväsendets eller civilförsvarets
räkning.
§•
Karta, som enligt 1 § första styckei
ej må hållas till salu eller annorledes
spridas, må icke utan tillstånd av
Konungen eller den myndighet Konungen
bestämmer utföras ur riket.
1 Senaste lydelse av 1 § se SFS 1956: 591.
Kungl. Maj.ts proposition nr lb år 1961
3
(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)
Angående påföljd för överträdelse Angående påföljd för överträdelse
av detta förbud gäller vad som är av detta förbud gäller vad som är
stadgat i lagen om straff för olovlig stadgat i lagen om straff för varuvaruutförsel.
smuggling.
Denna lag träder i kraft den 1 juli
1961.
lf Bihang till riksdagens protokoll 1961. 1 samt. Nr 14
4
Kungl. Maj.ts proposition nr l''i år 1961
Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet
inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 16 december 1960.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Nilsson, Sträng, Andersson, Lindström, Lange, Lindholm, Kling,
Skoglund, Edenman, Netzén, Johansson, af Geijerstam, Hermansson.
Efter gemensam beredning med cheferna för försvars-, inrikes-, jordbruksoch
handelsdepartementen anmäler chefen för justitiedepartementet, statsrådet
Kling, fråga om ändring i gällande bestämmelser om förbud mot spridning
av vissa kartor m. m. samt anför därvid följande.
I gemensam skrivelse den 25 juni 1959 har chefen för försvarsstaben, rikets
allmänna kartverk och sjöfartstyrelsen framlagt förslag till vissa ändringar
i de bestämmelser som rör kartsekretessen. Ändringsförslagen avser,
förutom vissa bestämmelser av administrativ natur, lagen den 16 december
1949 (nr 680) angående förbud mot spridning av vissa kartor in. m.
I ärendet har efter remiss yttranden avgivits av kartverkskommissionen
och lantinäteristyrelsen.
Jag anhåller nu att få upptaga förevarande lagfråga till prövning.
Aktuella bestämmelser i ämnet
Enligt 1 kap. 5 § tryckfrihetsförordningen är karta, ritning eller bild att
anse som tryckt skrift, även om den ej åtföljes av text. Den allmänna regeln
om rätt för envar att inom ramen för tryckfrihetsförordningens bestämmelser
fritt sprida tryckt skrift blir sålunda tillämplig på nu ifrågavarande
handlingar, då de utgivits. För att likväl möjliggöra vissa inskränkningar i
spridningen av sådan karta över Sverige eller del därav, som innehåller upplysning
av betydelse för rikets försvar, eller av därmed jämförlig ritning eller
bild har i 6 kap. 2 § tryckfrihetsförordningen upptagits ett särskilt stadgande,
enligt vilket närmare bestämmelser beträffande spridande av dylik
karta, ritning eller bild meddelas i lag.
Med utgångspunkt från sistnämnda stadgande och på grundval av en av
kartverkskommissionen år 1947 framlagd utredning rörande kontroll å
framställningen och försäljningen av vissa kartor framlade Kungl. Maj :t i
prop. nr 182 till 1949 års riksdag förslag till lag om förbud mot spridning
av vissa kartor m. m. Sedan riksdagen med vissa ändringar godkänt förslaget
(första lagutskottets uti. nr 49/1949), utfärdades lag i ämnet den 16
Kungl. Maj.ts proposition nr 14 år 1961
•december 1949 (nr 680), vilken trädde i kraft den 1 januari 1950. Ändringar
i lagen har genomförts år 1955 och 1956 (SFS 393/1955 och 591/1956).
Enligt 1 § i lagen (i dess lydelse enligt lag den 14 december 1956) må genom
tryck mångfaldigad, av annan än kartverket eller sjöfarlsstyrelsen
framställd karta över svenskt område i större skala än 1:1 000 000 ej hållas
till salu eller annorledes spridas, om ej kartan blivit godkänd vid granskning
i kartverket eller styrelsen i fråga om detaljer, som kan vara av betydelse
för rikets försvar. Från lagens tillämpning har undantagits spridning
inom försvarsväsendet av karta, som framställts för dess räkning. — överträdelse
av det i 1 § stadgade förbudet medför enligt 2 § straff, varjämte
karta kan förklaras förverkad enligt allmänna regler om förverkande av föremål
som använts såsom hjälpmedel vid brott.
I 3 § meddelas bestämmelser om utförsel av kartor. Härom gäller att karta
över svenskt område, framställd genom tryck i skala 1: 200 000 eller större
skala, icke får utan tillstånd av Kungl. Maj :t eller den myndighet Kungl.
Maj:t bestämmer utföras ur riket. Vid överträdelse av förbudet blir bestämmelserna
om straff för olovlig varuutförsel tillämpliga.
Samtidigt med lagen utfärdades kungörelse den 16 december 1949 (nr
683) angående utsträckt tillämpning av bestämmelserna i lagen den 16 december
1949 (nr 680) om förbud mot spridning av vissa kartor m.m. Genom
kungörelsen förordnas, att vad i lagen är stadgat angående tryckta kartor
skall äga motsvarande tillämpning beträffande kartor, som framställts
på annat sätt än genom tryck.
Jämlikt föreskrift i 1949 års lag ankommer det på Kungl. Maj :t att meddela
närmare bestämmelser angående sådant godkännande av karta, som
avses i 1 § av lagen. Detta har skett genom särskilda av Kungl. Maj:t meddelade
föreskrifter för kartverket och sjöfartsstyrelsen. Gällande bestämmelser
innefattas i Kungl. Maj :ts föreskrifter den 25 september 1959 om vad
rikets allmänna kartverk och sjöfartsstyrelsen har att med hänsyn till rikets
säkerhet iakttaga vid utgivning av kartor in. m. eller vid prövning av
fråga om godkännande för spridning av karta, som framställts av annan än
l ikets allmänna kartverk eller sjöfartsstyrelsen. Dessa föreskrifter, som ersatt
år 1956 i ämnet meddelade bestämmelser, har utfärdats på grundval av
ett av chefen för försvarsstaben samt kartverket och sjöfartsstyrelsen i förut
berörda skrivelse den 25 juni 1959 framlagt förslag. Enligt den grundläggande
bestämmelsen i föreskrifterna skall vid framställning av kart- och
tlygfotoinaterial, som ej endast är avsett att utnyttjas inom krigsmakten eller
civilförsvaret, tillses att materialet icke innehåller sådana upplysningar, som
kan vara till men för rikets försvar eller folkförsörjningen i krig. I föreskrifterna
har närmare angivits vad som skall beaktas vid tillämpningen av
denna bestämmelse. I fråga om den granskning, som kartverket och sjöfartstyrelsen
har att fullgöra enligt 1949 års lag, stadgas att godkännande
jämlikt nämnda lag icke må utan synnerliga skäl lämnas med mindre i fråga
om kartans innehåll vidtagits enahanda inskränkningar, som föreskrivits
6
Kungl. Maj.ts proposition nr 14 år 196t
beträffande de av kartverket och sjöfartsstyrelsen framställda kartorna. Vid
prövning av ärende om godkännande av karta skall hänsyn tagas å ena sidan
till intresset av att kartan blir tillgänglig samt å andra sidan till vikten av
att men ej uppkommer för rikets försvar. Därest så finnes påkallat, må godkännande
begränsas till att avse spridning inom viss personkrets eller för
visst ändamål eller föreskrift meddelas, att försäljning ej må ske i allmänna
handeln, eller annat villkor rörande spridningens begränsning uppställas.
— Vid tillämpningen av föreskrifterna skall samråd äga rum mellan kartverket
resp. sjöfartsstyrelsen och chefen för försvarsstaben i de fall militärassistenten
resp. chefen för försvarskontoret så påfordrar. Framkommer
olika meningar skall ärendet underställas Kungl. Maj:ts prövning.
Tillämpningsföreskrifter till 3 § i 1949 års lag har utfärdats genom kungörelsen
den 16 december 1949 (nr 682) angående utförsel av kartor. Enligt
kungörelsen må utan hinder av förbudet att från riket utföra karta i skalan
1 : 200 000 eller större skala sådan karta utföras a) med fartyg eller luftfartyg,
om kartan är avsedd för fartygets eget behov, b) av statlig befattningshavare,
som vid resa medför kartan för tjänstebruk, samt c) av annan
resande eller å transportmedel anställd person, såvitt fråga är om enstaka
exemplar av inom landet allmänt tillgänglig karta, som är framställd i skalan
1 : 50 000 eller mindre skala eller har karaktär av turist- eller vägledningskarta.
I andra fall skall fråga om tillstånd till utförsel av sådan karta
som avses i 3 § av 1949 års lag prövas av chefen för försvarsstaben eller av
honom utsedd militär befattningshavare.
Slutligen må anmärkas, att enligt 1 § försvarets sekretesskungörelse (SFS
462/1950) må vissa grupper av handlingar, upprättade efter år 1870, icke
utlämnas såframt handlingarnas offentliggörande kan skada rikets försvar
eller eljest medföra våda för dess säkerhet. Inbegripna är bl. a. kartor, ritningar
och bilder av närmare angiven beskaffenhet.
Förslaget till lagändring
Chefens för försvarsstaben, kartverkets och sjöfartsstyrelsens skrivelse innehåller,
såvitt nu är av intresse, följande.
De olika bestämmelser, som reglerar sekretessbehandlingen av kartor och
därmed jämförliga handlingar, har varit föremål för översyn inom försvarsstaben.
Under utredningen, som skett i nära samarbete med kartverket och
sjöfartsstyrelsen, har allmän enighet rått om att vissa ändringar i 1949 års
lag bör företagas. I första hand har därvid beaktats de restriktioner, som
gäller i fråga om utförsel av kartor. På grund av reproduktionsteknikens
nuvarande möjligheter är det icke längre realistiskt att upprätthålla gällande
olika skalgränser för granskning för spridning inom landet och för meddelande
av tillstånd till utförsel. Den nuvarande uppdelningen av tillståndsprövningen
på dels kartverket eller sjöfartsstyrelsen (1 §), dels chefen för
försvarsstaben (3 §) är vidare opraktisk. Det skulle vara en avsevärd praktisk
fördel för de företag, som exporterar kartor, om prövningen kunde ske
Kungl. Maj.ts proposition nr 1\ år 1961
7
samordnat. Såsom allmän regel bör därför gälla, att kartor, som godkänts
för spridning inom landet, även får utföras ur riket.
Vissa lättnader bör även genomföras i kravet på granskning och godkännande
såsom villkor för spridning. Granskningsskyldighet bör i princip föreligga
endast för kartor, som utges i så stor skala att de kan komma att
innehålla försvarsviktiga upplysningar. Gränsen torde ligga mellan skalorna
1 : 500 000 och 1 : 1 000 000. Av praktiska skäl bör gränsen sättas till
1 : 500 000. Härigenom undvikes nämligen granskningsplikt för översiktskartor
över län, ett stort antal bilkartor in. m. Att granskning enligt gällande
bestämmelser erfordras även beträffande gamla kartor, som enbart
har historiskt intresse, har på senare tid med fog kritiserats. En åldersgräns
bör därför finnas. Lämplig tidsgräns torde vara år 1870. Kartor, som icke
återger efter nämnda tidpunkt tillkommet förhållande, föreslås undantagna
från granskningstvång. Tillika bör den jämkningen vidtagas att det nu
gällande undantaget för kartor, som framställes för försvarsväsendets räkning,
utvidgas till att omfatta jämväl för civilförsvaret avsedda kartor.
Härigenom uppnås även principiell överensstämmelse med den grundläggande
bestämmelsen i Kungl. Maj :ts föreskrifter för kartverket och sjöfartsstyrelsen.
Det i skrivelsen framlagda förslaget har utarbetats i samråd med ett stort
antal myndigheter. Det har därvid tillstyrkts eller lämnats utan erinran av
bl. a. byggnadsstyrelsen, civilförsvarsstyrelsen, järnvägsstyrelsen, luftfartsstyrelsen,
riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap, statspolisintendenten,
telestyrelsen, vattenfallsstyrelsen, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, cheferna
för armén, marinen och flygvapnet samt inspektören för rikets befästningar.
Yttrandena
I ärendet har som förut nämnts efter remiss yttranden avgivits av kartverkskommissionen
och lantmäteristijrclsen. Båda dessa remissinstanser har
tillstyrkt förslaget. Lantmäteristyrelsen har emellertid ifrågasatt ytterligare
begränsning av det i lagens 1 § stadgade granskningstvånget. Enligt styrelsen
kan det ifrågasättas, om det finnes anledning att granska kartor, som
är äldre än lemtio år. Hemligstämpling enligt 4 § sekretesslagen avser i regel
en tidsperiod av högst femtio år och det synes styrelsen tveksamt om
karta, som har karaktär av allmän handling, annat än undantagsvis kan
hemligstämplas för längre tid. Enligt styrelsen vore det också önskvärt, att
granskningstvånget kunde bindas vid kartinnehållet. Det förefaller uppenbart
meningslöst att föreskriva granskning av för historiska verk avsedda
uppmätningar av fornminnen, även om dessa redovisar nyare byggnader i
grannskapet. Ej heller synes det motiverat att granska kartor, som endast
redovisar växtgeografiska undersökningar eller liknande. Likaså förefaller
det onödigt att underkasta s. k. statistikkartor — d. v. s. kartografisk redovisning
av statistiska data, t. ex. åkerarealens fördelning, befolkningstäthet
8
Kungl. Maj.ts proposition nr It år W61
in. m. — granskning eftersom det statistiska materialet självt är fritt från
granskning, även om det i och för sig har ett kunskapsvärde för en potentiell
fiende. Även skogsbrukets drivningskartor torde böra räknas till denna
grupp. I sitt remissvar framhåller styrelsen emellertid, att de i skrivelsen
föreslagna lagändringarna är av så stor praktisk betydelse, att deras genomförande
icke bör försinkas av styrelsens önskan om en något längre gående
begränsning av granskningstvånget.
Departementschefen
Såsom framgår av den föregående redogörelsen stadgas i 1949 års kartsekretesslag,
i syfte att förhindra spridning av kartor som kan vara av betydelse
ur försvarssynpunkt, att av annan än kartverket eller sjöfartsstyrelsen
framställd karta i större skala än 1 : 1 000 000 icke får säljas eller eljest
spridas, om ej kartan blivit godkänd vid granskning i kartverket eller sjöfartsstyrelsen.
I lagen har även stadgats förbud att utan tillstånd av Kungl.
Maj:t eller den myndighet Kungl. Maj:t bestämmer ur riket utföra kartor
i skalan 1 : 200 000 eller större skala.
Det av chefen för försvarsstaben, rikets allmänna kartverk och sjöfartsstyrelsen
gemensamt framlagda förslaget syftar till vissa förenklingar och modifikationer
i dessa bestämmelser. Utvecklingen på det reproduktionstekniska
området har medfört, att utförselförbudet icke längre försvårar en
främmande makts användning av kartor som fritt sprides inom landet. En
storskalig karta kan nämligen utan svårighet och för ringa kostnad förminskas
till sådan skala, att den utan strid mot bestämmelserna i lagen
kan utföras för att därefter åter förstoras. Med anledning härav föreslås,
att kartor, som godkänts för spridning inom landet, också skall få utföras
utan inskränkningar. Förslaget innebär vidare att kravet på granskning och
godkännande såsom villkor för spridning begränsas till att gälla kartor,
som återger efter år 1870 tillkomna förhållanden och vilkas skala är större
än 1 : 500 000. Tillika föreslås den jämkningen, att det nu gällande undantaget
för kartor, som framställes för försvarsväsendets räkning, utvidgas
till att omfatta jämväl för civilförsvaret avsedda kartor.
Det framlagda förslaget, som tillkommit efter samråd med ett flertal av
frågan berörda myndigheter, synes välgrundat, och jag anser mig för egen
del kunna förorda, att det genomföres. Dock synes tidsgränsen kunna sättas
vid år 1900. Den av lantmäteristyrelsen väckta frågan om ännu längre gående
förenklingar torde få prövas vid den nyligen igångsatta utredningen för
en allmän översyn av sekretesslagstiftningen.
Enligt det anförda föreslår jag, att den i 1 § första stycket i 1949 års lag
angivna skalgränsen 1 : 1 000 000 ändras till 1 : 500 000 och att i samma
stycke intages förbehåll om att kartan skall återge efter år 1900 tillkommet
förhållande. Undantagsregeln i andra stycket av samma paragraf bör kompletteras,
så att den omfattar även civilförsvaret. Första stycket i 3 § bör
ändras på så sätt att karta, som enligt 1 § första stycket icke får hållas till
salu eller annorledes spridas, ej må utan tillstånd av Kungl. Maj:t eller den
Kungl. Maj.ts proposition nr It år 1961
9
myndighet Kungl. Maj:t bestämmer utföras ur riket. En formell jämkning
torde få vidtagas i 3 § andra stycket.
Den nya lagstiftningen torde böra träda i kraft den 1 juli 1961.
I enlighet med vad sålunda anförts har inom justitiedepartementet upprättats
härvid fogade förslag till lag om ändrad Igdelse av 1 och 3 §§ lagen
den 16 december 1919 (nr 680) om förbud mot spridning av vissa kartor
m. m.
Föredraganden hemställer, att förslaget måtte genom proposition föreläggas
riksdagen till antagande.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen, att till
riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till
detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Ulla Larsson
Stockholm 1961. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner
601859