Kungl. Maj.ts proposition nr 137 år 1961
1
Nr 137
Kungl. Maj:is proposition till riksdagen med förslag till lag om
ändrad lydelse av bl § sjömanslagen; given Stockholms
slott den 7 april 1961.
Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill
Kungl. Maj :t härmed jämlikt 87 § regeringsformen föreslå riksdagen att
antaga härvid fogade förslag till lag om ändrad lydelse av 41 § sjömanslagen
den 30 juni 1952 (nr 530).
GUSTAF ADOLF
Gunnar Lange
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås sådan ändring i sjömanslagen att utländsk sjöman
tillförsäkras samma rätt till lön under arbetslöshet till följd av fartygets
förolyckande, som tillkommer svensk sjöman.
1 Bihamj till riksdagens protokoll 1961. 1 saml. Nr 137
2
Knngl. Maj:ts proposition nr. 137 år 1961
Förslag
till
Lag
om ändrad lydelse av 41 § sjömanslagen den 30 juni 1952 (nr 530)
Härigenom förordnas, att 41 § sjömanslagen den 30 juni 1952 skall erhålla
ändrad lydelse på sätt nedan angives.
(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)
41 §.
Går fartyget------sjöförklaringen avgivits.
Blir svensk sjöman arbetslös till
följd av fartygets förolyckande, äger
han rätt till lön för den tid han av
sådan anledning är utan anställning,
dock högst för två månader utöver
den tid, för vilken han enligt första
stycket åtnjuter lön.
Upphör till --------stycket stadgas.
Blir sjöman arbetslös till följd av
fartygets förolyckande, äger han rätt
till lön för den tid han av sådan anledning
är utan anställning, dock
högst för två månader utöver den tid,
för vilken han enligt första stycket
åtnjuter lön.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1961.
Kungl. Maj.ts proposition nr 137 år 1961
3
Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
17 mars 1961.
N ärva rande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Nilsson, Sträng, Andersson, Lindström, Lange, Lindholm, Kling,
Skoglund, Edenman, Netzén, af Geijerstam, Hermansson.
Efter gemensam beredning med ministern för utrikes ärendena samt cheferna
för justitie- och socialdepartementen anmäler chefen för handelsdepartementet,
statsrådet Lange, fråga om viss ändring av ii § sjömanslagen
samt anför därvid följande.
I 41 § sjömanslagen finns bestämmelser meddelade, som reglerar sjömans
rätt i det fall att fartyget förolyckas. Enligt första stycket i paragrafen
upphör i sådant fall sjömannens tjänsteavtal att gälla om inte annat är
avtalat. Han är dock skyldig att mot lön och underhåll deltaga i bärgningen
och bliva tillstädes till dess sjöförklaringen avgivits.
I fråga om svensk sjöman gäller enligt paragrafens andra stycke att om
han blir arbetslös till följd av fartygets förolyckande, äger han rätt till lön
för den tid han av sådan anledning är utan anställning, dock högst för två
månader utöver den tid, för vilken han enligt vad nyss sagts i samband
med bärgning eller sjöförklaring åtnjuter lön. Enligt 6 § är befälhavare i
detta avseende likställd med sjöman.
Regeln i 41 § andra stycket sjömanslagen om rätt till lön vid arbetslöshet,
som beror av att fartyget förolyckats, kan göras tillämplig även beträffande
utländska sjömän. Kungl. Maj :t äger nämligen enligt 87 § befogenhet
att, under förutsättning av ömsesidighet, förordna att vad som enligt
hl. a. 41 § gäller till förmån för svensk sjöman skall tillämpas jämväl i
fråga om utländsk sjöman.
Den reglering sjömanslagen sålunda innehåller om sjömans rätt till lön
vid arbetslöshet grundar sig ytterst på en av Internationella arbetsorganisationen
(ILO) vid dess konferens i Genua år 1920 antagen konvention (nr
8) angående ersättning till sjömän för arbetslöshet vid fartygs förolyckande.
Riksdagen lämnade år 1934 sitt bifall till Sveriges anslutning till konventionen
(prop. 1934: 137; rskr. nr 216). Konventionen ratificerades av
vårt land den 1 januari 1935 och har i övrigt vunnit anslutning från Danmark,
Finland och Norge jämte ytterligare 26 länder.
4
Kungl. Maj.ts proposition nr 137 år 1961
Konventionen upptager i huvudsak följande bestämmelser.
Med sjöman förstås envar, som är anställd å fartyg, nyttjat i sjöfart till
havs. Fartyg definieras såsom varje i allmän eller enskild ägo varande båt,
fartyg eller skepp, av vad slag som helst, vilket nyttjas i sjöfart till havs,
med undantag likväl för krigsfartyg. Då fartyg förolyckas, skall redaren
eller den, med vilken sjömannen slutit avtal om tjänst ombord å fartyget,
till varje å fartyget anställd sjöman utge ersättning för den arbetslöshet,
som förorsakas av fartygets förolyckande. Denna ersättning skall utgå för
alla de dagar, under vilka sjömannen är verkligt arbetslös, och enligt den
beräkningsgrund, som gäller för den genom avtalet bestämda hyran. Den
totala ersättningen må begränsas till ett belopp motsvarande två månaders
hyra. Ersättning enligt konventionen skall åtnjuta samma rättsliga skydd
som fordran på intjänad hyra, och sjömannen skall för dess indrivande äga
anlita samma tillvägagångssätt som beträffande sådan fordran.
Genom kungörelse den 18 maj 193A (nr 166) angående utländsk sjömans
likställighet i visst fall med svensk sjöman har Kungl. Maj :t förordnat, att
den rätt till lön vid arbetslöshet, som enligt sjömanslagen tillförsäkras
svensk sjöman skall från och med den 1 januari 1935 tillkomma jämväl
sjöman tillhörande stat, för vilken konventionen efter ratificering är eller
varder gällande.
I den svenska sjömanslagstiftningen behandlas sålunda utländsk sjöman
i fråga om rätt till lön vid arbetslöshet enligt reciprocitetsprincipen, d. v. s.
de förmåner som gäller för svensk sjöman tillförsäkras utländsk sjöman
endast under förutsättning att hans hemland bereder svensk sjöman motsvarande
förmån. I samband med att de av konventionen föranledda lagändringarna
förelädes 1934 års riksdag uttalade föredragande departementschefen
(prop. 1934: 137), att han icke ansåg hinder behöva möta mot en
ratificering av konventionen på grund därav, att den direkta tillämpligheten
av sjömanslagens bestämmelse om ersättning är begränsad till svensk
sjöman, om blott sjömän i de länder, som bereder vårt lands sjömän arbetslöshetsersättning,
tillerkänns motsvarande förmån. En dylik ömsesidighet
fick enligt departementschefen förutsättas komma till stånd.
Begränsningen enligt reciprocitetsprincipen vid tillämpningen av 41 §
andra stycket sjömanslagen i fråga om utländsk sjöman har emellertid
mött erinran från ILO:s sida. Vid upprepade tillfällen har den expertkommitté
inom organisationen, som har till uppgift att övervaka konventionens
efterlevnad, fäst den svenska regeringens uppmärksamhet på att vår lagstiftning
enligt kommitténs uppfattning icke står i överensstämmelse med
konventionen utan bör ändras så att berörda förmån tillkommer alla sjömän
utan hänsyn till nationalitet.
Motsvarande påpekanden har från expertkommittén gjorts beträffande
den norska lagstiftningen. I Norge har på grund härav år 1958 genomförts
sådan ändring av reglerna att ifrågavarande begränsning av rätt till lön
vid arbetslöshet bortfallit.
5
Kungl. Maj:ts proposition nr 137 år 1961
I anledning av de gjorda erinringarna har frågan om den svenska sjömanslagens
ståndpunkt beträffande utländsk sjömans rätt till arbetslöshetsersättning
vid fartygs förolyckande behandlats i en inom handelsdepartementet
i april 1958 upprättad promemoria.
I promemorian anföres — efter redogörelse för gällande rätt och de erinringar
som gjorts från ILO — att en omprövning av vår lagstiftning på
ifrågavarande punkt torde vara ofrånkomlig. Enligt promemorian bör det
därvid beaktas att det i den svenska lagstiftningen upprätthållna kravet på
reciprocitet icke har någon motsvarighet i konventionens ordalydelse. Oavsett
om vår lagstiftning i fråga om behandlingen av utländska sjömän kan
anses direkt strida mot konventionen eller ej torde den av expertkommittén
inom ILO hävdade tolkningen stå i god överensstämmelse med vår allmänna
syn på uppgifterna för det internationella socialpolitiska arbetet.
Med hänsyn till det anförda bör enligt promemorian övervägas att jämka
sjömanslagens ersättningsbestämmelse i 41 § andra stycket på sådant sätt
att där stadgad rätt till lön vid arbetslöshet tillkommer sjöman oavsett nationalitet.
Över promemorian har, efter remiss, yttranden avgivits av socialstyrelsen,
delegationen för det internationella socialpolitiska samarbetet, sjöfartsstyrelsen,
Sveriges redareförening, Stockholms rederiförening, Rederiföreningen
för mindre fartyg, Sveriges fartygsbefälsförening, Svenska maskinbefälsförbundet,
Svenska stewardsföreningen och Svenska sjöfolksförbundet.
Promemorians förslag tillstyrkes av samtliga remissinstanser utom två
av de hörda redarorganisationerna, nämligen Sveriges redareförening och
Stockholms rederiförening. Socialstyrelsen erinrar om att styrelsen redan
under förarbetena till den lagändring, varigenom 41 § andra stycket sjömanslagen
fick sin nuvarande lydelse, framhöll, att begränsningen av ersättningsrätten
till att avse endast svenska sjömän knappast kunde anses
stå i överensstämmelse med konventionen. Delegationen för det internationella
socialpolitiska samarbetet framhåller, att den nu föreslagna ändringen
skulle giva uttryck åt de synpunkter som numera anlägges i vårt land på
utländska medborgares rätt till sociala förmåner. Svenska maskinbefålsförbundet
upplyser, att förbundet vid upprepade tillfällen sökt undanröja
bl. a. nu ifrågavarande missgynnande av utländskt maskinbefäl men inte
haft framgång i sina strävanden. — Sveriges redareförening anser inte att
en omprövning av den svenska lagstiftningen i här ifrågavarande avseende
skulle vara ofrånkomlig. Föreningen framhåller, att Sverige ratificerat konventionen
med utgångspunkt från reciprocitetsprincipen, och erinrar därvid
om att dåvarande departementschefen i propositionen till 1934 års riksdag
i olikhet med socialstyrelsen ansåg hinder inte möta mot ratificering
på den grund att ersättningsrätten begränsats till svenska sjömän och till
sjömän i länder som bereder svenska sjömän motsvarande förmån. Föreningen
anser del inte billigt, att arbetslöshetsersättning vid förlisning skall
tillkomma sjöfolk, tillhörande stat som ej tillförsäkrar svenskt sjöfolk mot
-
6 Kungl. Maj.ts proposition nr 137 år 1961
svarande förmån. I föreningens yttrande instämmer Stockholms rederiförening.
För egen del kan jag i stort sett ansluta mig till de synpunkter rörande
innehållet i 41 § sjömanslagen som anförts i promemorian. Av tillgängliga
uppgifter rörande fartygsförlisningar under åren 1955—59 framgår, att
under denna tid icke ett enda fall förekommit, där ett uppgivande av reciprocitetskravet
skulle inneburit ökad kostnad för redaren. Den föreslagna
reformen kan därför icke antagas få nämnvärd betydelse i ekonomiskt avseende.
Jag vill därför förorda att den i promemorian föreslagna lagändringen
genomföres. I samband härmed bör 1934 års kungörelse angående
utländsk sjömans likställighet i visst fall med svensk sjöman upphävas.
I enlighet med vad nu anförts har inom handelsdepartementet upprättats
förslag till lag om ändrad lydelse av U § sjömanslagen den 30 juni 1952
(nr 530).
Föredragande departementschefen hemställer härefter, att lagrådets utlåtande
över nämnda lagförslag, vilket såsom bilaga1 torde få fogas vid
statsrådsprotokollet för denna dag, måtte för det i § 87 regeringsformen
omförmälda ändamålet inhämtas genom utdrag av protokollet.
Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
bifaller Hans Maj :t Konungen.
Ur protokollet:
Torbjörn Lindvall
1 Bilagan, som överensstämmer med det vid propositionen fogade lagförslaget, har här utelämnats.
Kungt. Maj:ts proposition nr 137 år 1961
7
Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 4 april
1961.
Närvarande:
justitierådet Regner,
regeringsrådet Jarnerup,
justitieråden af Trolle,
Bomgren.
Enligt lagrådet den 31 mars 1961 tillhandakonnnet utdrag av protokoll
över handel särenden, hållet inför Hans Maj :t Konungen i statsrådet den 17
mars 1961, hade Kungl. Maj :t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle för
det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över upprättat
förslag till lag om ändrad lydelse av 41 § sjömanslagen den 30 juni 1952.
Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av
hovrättsassessorn G. Steen.
Lagrådet lämnade förslaget utan erinran.
Ur protokollet:
T. Johansson
8
Kungt. Maj.ts proposition nr 137 år 1961
Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans
Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
7 april 1961.
Närvarande:
Ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden Nilsson, Sträng, Andersson,
Lindström, Lange, Lindholm, Kling, Skoglund, Edenman, Netzén,
af Geijerstam, Hermansson.
Efter gemensam beredning med ministern för utrikes ärendena samt cheferna
för justitie- och socialdepartementen anmäler chefen för handelsdepartementet,
statsrådet Lange, lagrådets den 4 april 1961 avgivna utlåtande
över det till lagrådet den 17 mars 1961 remitterade förslaget till lag om
ändrad lydelse av 41 § sjömanslagen den 30 juni 1952 (nr 530).
Med förmälan att förslaget av lagrådet lämnats utan erinran hemställer
föredraganden, att detsamma måtte jämlikt § 87 regeringsformen genom
proposition föreläggas riksdagen till antagande.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen, att till
riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till
detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Barbro Blomberg
Stockholm 1961. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag 610446