Kungl. Maj.ts proposition nr 136 år 1961
1
Nr 136
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående vissa ändringar
i statliga avlönings- och pensionsförfattningar,
m. m.; given Stockholms slott den 7 april 1961.
Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över civilärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF ADOLF
Sigurd Lindholm
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås att riksdagen måtte bemyndiga Kungl. Maj :t att
vidtaga vissa ändringar i med stöd av riksdagens beslut utfärdade avlöningsoch
pensionsförfattningar. Vissa av ändringarna är föranledda av riksdagens
redan fattade beslut eller avhängiga av bifall till förslag, som i tidigare
propositioner framlagts för årets riksdag. Andra ändringar påkallas för lösning
av vissa särskilda frågor, som varit föremål för beredning inom civildepartementet,
såsom frågan om genomförandet av 1956 års riksdags principbeslut
om en tjänstebostadsreform och om ersättning till vissa deltagare
i kurser i företagsdemokrati m. m.
Vidare redovisas för riksdagen vissa tilltänkta ändringar i den s. k. bilersältningskungörelsen.
Slutligen framlägges förslag om förbättring av vissa skadeståndslivräntor
och om pensionsrätt för vissa personer.
1 Bihang till riksdagens protokoll 1961. 1 saml. Nr 136
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 136 år 1961
Utdrag av protokollet över civilärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 7 april
1961.
Närvarande:
Ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden Nilsson, Sträng, Andersson,
Lindström, Lange, Lindholm, Kling, Skoglund, Edenman, Netzén,
af Geijerstam, Hermansson.
Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler
chefen för civildepartementet, statsrådet Lindholm, frågor om vissa ändringar
i statliga avlönings- och pensionsförfattningar, m. m. samt anför
därvid följande.
I olika tidigare propositioner till årets riksdag har framlagts förslag, som
föranleder ändringar i gällande statliga avlöningsreglementen och statens
allmänna tjänstepensionsreglemente m. m.
Förslag av här avsedd natur har sålunda framlagts i bl. a. årets statsverksproposition
(VIII ht, p. 123) samt prop. 1961: 47 angående vissa anslag
ur kyrkofonden m. m„ prop. 1961:82 angående handelsgymnasieutbildningen
samt anslag för budgetåret 1961/62 till de statsunderstödda handelsgymnasierna
och prop. 1961: 116 angående vissa organisationsfrågor
inom skolväsendet m. m. I anslutning till de i dessa propositioner framlagda
förslagen har begärts riksdagens bemyndigande för Kungl. Maj:t att vidtaga
av förslagen betingade författningsändringar.
Vidare föreslås i prop. 1961:83 angående anslag för budgetåret 1961/62
till vissa högskolor, att handelshögskolan i Göteborg skall förstatligas fr. o.
m. den 1 juli 1961. I prop. 1961: 88 med förslag till åtgärder för förbättring
av rekryteringen till polisväsendet m. m. föreslås bl. a. inrättande fr. o. m.
den 1 januari 1962 av en särskild aspirantorganisation för rekryteringspersonalen
inom polisväsendet.
I prop. 1961: 80 med förslag till lag om redareavgift för sjöfolks pensionering,
m. m. föreslås införande av en särskild till övrig socialförsäkring anpassad
sjöfolkspensionering. Förslaget medför behov av viss ändring i 4 §
tilläggsbestämmelserna till statens allmänna tjänstepensionsreglemente.
Vid 1957 års riksdag fattades principbeslut om en reform av den territoriella
pastoratsindelningen och den församlingsprästerliga organisationen
i riket (prop. 153, SU 175, rskr 388). Reformen avses skola genomföras den
1 januari 1962 och medför behov av viss ändring i prästlönereglementet.
Enligt beslut av 1960 års riksdag (prop. 95, SU 132, rskr 315) skall
fr. o. m. budgetåret 1961/62 ske en omorganisation av lärarutbildningen på
Kungl. Maj.ts proposition nr 136 år 1961
3
det husliga området, innebärande bl. a. att statens skolköksseminarium i
Stockholm ombildas till seminarium för huslig utbildning och att fackskolan
för huslig ekonomi i Uppsala, seminariet för huslig utbildning i Umeå
och Göteborgs skolköksseminarium blir statliga seminarier för huslig utbildning.
Härav föranleds vissa ändringar i statens allmänna avlöningsreglemente,
avlöningsreglementet för övningslärare och statens allmänna
tjänstepensionsreglemente. Riksdagens förenämnda beslut innefattar bemyndigande
för Kungl. Maj :t att vidtaga dessa ändringar.
Enligt beslut av 1960 års riksdag (prop. 124, LI. 2U 43, rskr 340) skall sjömanshusen
förstatligas fr. o. m. den 1 juli 1961. Detta medför behov av viss
ändring i den vid statens allmänna tjänstepensionsreglemente fogade bilagan.
Inom civildepartementet har härutöver varit föremål för beredning vissa
andra löne- och pensionsfrågor, som för sin lösning påkallar reglementsändringar
eller som eljest är av natur att böra underställas riksdagen. Jag
torde sålunda få anmäla bl. a. frågor rörande genomförandet av 1956 års
riksdagsbeslut om en tjänstebostadsreform, vissa frågor rörande ersättning
vid tjänsteresa med egen bil och om ersättning till deltagare i kurser i företagsdemokrati
samt frågor om förbättring av vissa skadeståndslivräntor
och om pensionsrätt för vissa personer.
I. Vissa ändringar i avlöningsreglementena och statens
allmänna tjänstepensionsreglemente m. m.
Jag torde nu få anmäla frågor om vissa ändringar i avlöningsreglementena
och statens allmänna tjänstepensionsreglemente m. in., vilka ändringar
ej kan ske med stöd av redan lämnade eller begärda bemyndiganden.
A. Statens allmänna avlöningsreglemente (Saar) m. m.
I fråga om Saar m. fl. författningar föreligger anledning att vidtaga de
ändringar, som framgår av det följande.
3 §•
För reglementets tillämpning grundläggande bestämmelser
I prop. 1961:83 föreslås förstatligande av handelshögskolan i Göteborg
fr. o. m. den 1 juli 1961. Därest riksdagen bifaller detta förslag, bör nämnda
handelshögskola införas bland de under samlingsbenämningen »universiteten
och vissa högskolor» i 1 mom. av förevarande paragraf upptagna
läroanstalterna.
4
Kungl. Maj.ts proposition nr 136 år 1961
19 §.
Avlöningsförmåner av olika slag. Sammanträffande av förmåner
I 19 § 5 mom. Saar och motsvarande stadganden i andra av Kungl. Maj:t
utfärdade avlöningsreglementen m. m. jämte därtill anslutande tilläggsbestämmelser
regleras frågan om sammanträffande av lön och pension. Genom
statens allmänna tjänstepensionsreglemente har införts ett system
(brutlosystem), vilket innebär att reglementet bestämmer en bruttopensionsförmån,
som i det fall att förmånstagaren är berättigad till socialförsäkringsförmåner
regelmässigt innefattar dessas belopp. Samtidigt har beträffande
äldre pensioner införts beteckningen basbelopp för summan av
grundbelopp och rörliga tilläggsförmåner före samordning med vissa socialförsäkringsförmåner.
I anslutning till bruttosystemets införande har uppkommit vissa tolkningssvårigheter
vid tillämpningen av här ifrågavarande avlöningsbestämmelser.
Del bär sålunda ansetts oklart, huruvida avdrag å lönen med hänsyn
till pension skall beräknas med utgångspunkt i en bruttoberäknad pensionsförmån
eller ej.
Med de grundläggande principerna i pensionssystemets konstruktion
överensstämmer att i förevarande sammanhang hänsyn tages till bruttopensionsförmånen.
Bestämmelserna bör enligt min mening överarbetas och
ges en sådan utformning att avsedda beräkningsnorm klart framgår. Detta
torde förutsätta dels viss ändring i reglementstexten och dels att vissa definitioner
lämnas i härtill anslutande föreskrifter.
I reglementstexten bör uttrycket »berättigad att av statsmedel uppbära
egenpension eller årligt understöd» ersättas av uttrycket »berättigad uppbära
egenpensionsförmån eller motsvarande förmån enligt statliga pensionsbestämmelser».
I sistnämnda uttryck inbegripes jämväl pensionsförmån, som
utgår i form av livränta. Samma ändring bör ske i 52 § Saar och häremot
svarande stadganden i övriga avlöningsreglementen.
Vidare torde böra utfärdas en till angivna reglementsbestämmelser ävensom
till bestämmelserna om förhöjning av begravningshjälp i de olika avlöningsreglementena
anknytande författning, i vilken föreskrives, att vid
tillämpning av ifrågavarande stadganden skall med pensionsförmån (pension,
livränta) förstås, såvitt gäller förmåner, som utgår enligt det nya pensionsreglementet,
förmånernas bruttobelopp och såvitt gäller förmåner, som
utgår enligt äldre pensionsbestämmelser, förmånernas basbelopp eller häremot
svarande belopp. Det torde få ankomma på Kungl. Maj :t att besluta om
sist avsedda författning.
35 §.
Lönetillägg vid vissa slag av tjänstgöring
1. I punkten 8 av de under 3 mom. förevarande paragraf meddelade bestämmelserna
för försvaret stadgas, att beställningshavare, som fullgjort
föreskriven flygtjänstgöring under minst 12 år, äger, om han går förlustig
Kungl. Maj.ts proposition nr 136 år 1961
5
rätten till flygtillägg genom att flygtjänstgöringen upphör, för tiden därefter,
så länge han kvarstår i flygvapnets tjänst, uppbära lön enligt löneklass,
vars nummer med 2 enheter överstiger numret å den löneklass, vari han
är placerad. Har flygtjänstgöringen upphört till följd av skada vid olycksfall
vid flygning eller sjukdom, till vilken flygtjänstgöringen kan anses ha
väsentligen bidragit, äger vissa beställningshavare komma i åtnjutande av
denna förmån, även om flygtjänstgöring fullgjorts under kortare tid än 12
år. Enligt punkten 9 av förenämnda bestämmelser äger beställningshavare,
som i annat fall går förlustig rätten till flygtillägg efter flygtjänstgöring
under kortare tid än 12 år, under ett år därefter uppbära särskild ersättning,
i den mån ej anställningen vid flygvapnet dessförinnan upphör. Dylik
ersättning utgår med belopp motsvarande 3/4 av det flygtillägg beställningshavaren
senast uppburit.
I skrivelse den 3 december 1959 har chefen för fortifikationskåren betonat
önskvärdheten av att kåren rekryteras från samtliga försvarsgrenar,
enär den betjänar såväl armén, vars chef den är underställd, som marinen
och flygvapnet. I skrivelsen anföres vidare följande.
Emellertid har vissa svårigheter uppstått vid rekrytering från flygvapnet
därigenom att vissa före detta flygförare enligt 35 § 3 mom. statens allmänna
avlöningsreglemente uppbära lön enligt löneklass, vars nummer med två
enheter överstiger numret å den löneklass, vari han enligt reglementet är
placerad. Denna rätt föreligger enligt bestämmelsen endast så länge beställningshavaren
kvarstår i flygvapnets tjänst. Därest han skulle överföras till
annan försvarsgren förlorar han således denna löneförmån. Med hänsyn
härtill är beställningshavare ur denna personalkategori icke benägna att
låta sig förflyttas till fortifikationskåren, vilket innebär att synnerligen
angelägen arbetskraft icke kan tillföras kåren. Detta är nödvändigt, sett
mot bakgrunden av att fortifikationskårens arbetsuppgifter med ca 40 %
hänför sig till flygvapnet. Det är därför angeläget och även rimligt att ifrågavarande
förmån får bibehållas även efter övergången till kåren.
Under åberopande av det anförda hemställer chefen för fortifikationskåren
att Kungl. Maj:t måtte medgiva, att beställningshavare, som överföres
från flygvapnet till fortifikationskåren får bibehålla förmånen av förhöjd
lön enligt 35 § 3 inom. Saar under sin tjänstgöring vid kåren.
Framställningen har tillstyrkts av överbefälhavaren, cheferna för armén
och flygvapnet ävensom försvarets civilförvaltning.
Det synes önskvärt, att fortifikationskåren med hänsyn till sina arbetsuppgifter
rekryteras ej blott från arméns truppslag och marinen utan även
från flygvapnet. Utformningen av de i förevarande sammanhang aktuella
bestämmelserna kan ha försvårat en dylik rekrytering. Med hänsyn jämväl
till att f. n. 20 procent av fortifikationskårens officersbeställningar enligt
uppgift är vakanta, synes den bl. a. av chefen för flygvapnet tillstyrkta
framställningen böra bifallas. Därest riksdagen ej har något att erinra häremot,
torde det få ankomma på Kungl. Maj:t att meddela föreskrifter i delta
syfte.
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 136 år 1961
2. De för försvaret gällande bestämmelserna om flygtillägg i 3 mom. av
förevarande paragraf är så utformade, att den från den 1 oktober 1961 utnämnde
överbefälhavaren vid fortsatt flygtjänstgöring efter nämnda tidpunkt
ej synes uppfylla stadgade förutsättningar för rätt till flygtillägg. Det
torde, därest fråga härom skulle uppkomma, få ankomma på Kungl. Maj :t
att meddela beslut om fortsatt rätt för överbefälhavaren till angivna förmån.
3. Enligt de under 3 mom. förevarande paragraf meddelade särskilda bestämmelserna
för Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut (SMHI)
skall angående flygtraktamente m. m. till tjänsteman, som deltager i meteorologiska
observationsflygningar, gälla vad Kungl. Maj :t därom förordnar.
Med stöd av detta bemyndigande har Kungl. Maj :t meddelat närmare bestämmelser
i 24 § tilläggsbestämmelserna till Saar. Dessa bestämmelser innebär,
att tjänsteman som på grund av institutets förordnande deltager i
flygning för meteorologiska undersökningar äger uppbära flygtraktamente
enligt samma bestämmelser som enligt förevarande moment gäller för personal
vid försvaret. Om här avsedd tjänsteman under deltagande i flygning,
som medför rätt till flygtraktamente, drabbas av olycksfall, varav föranledes
sjukdom eller förlust av arbetsförmågan, äger han -— likaledes i överensstämmelse
med vad som gäller för försvarets personal — under tjänstledighet
till följd av olycksfallet uppbära särskild ersättning med visst belopp
för månad under en tid av högst två år. I
I skrivelse den 26 juli 1960 har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen hemställt,
att de tjänstemän, som av styrelsen eller vägförvaltning förordnas
deltaga i flygning för fotogrammetriska projekteringsarbeten, måtte beredas
samma förmåner, som tillkommer förutnämnda tjänstemän vid SMHI.
Alternativt hemställes att styrelsen bemyndigas till ifrågavarande förrättningsmän
utgiva ersättning för styrkta kostnader för olycksfallsförsäkringsavgifter.
Slutligen hemställes att flygtraktamente (eller ersättning för
försäkringsavgifter) måtte få utgå retroaktivt från den 1 juli 1959. Av skrivelsen
framgår bl. a. att avgift för olycksfallsförsäkring, uppgående till omkring
16 kronor per person och flygdag, hittills bekostats av förrättningsmännen
själva.
Statskontoret och statens lönenämnd har avgivit infordrade utlåtanden i
ärendet. Statskontoret tillstyrker, att angivna personal vid väg- och vattenbyggnadsverket
kommer i åtnjutande av samma förmåner, som i förevarande
hänseende tillkommer personal vid SMHI, men kan ej biträda yrkandet
om retroaktivitet. Statens lönenämnd har ingen erinran mot framställningen
i vad den avser flygtraktamente och särskild ersättning vid olycksfall.
Nämnden kan i likhet med statskontoret ej tillstyrka yrkandet om retroaktivitet
men anser skäligt, att ersättning för kostnad, som tjänsteman utgivit
för försäkringsavgifter, får utgå retroaktivt från den 1 juli 1959.
Av en promemoria från telestyrelsen den 22 mars 1961 framgår vida -
7
Kungl. Maj:ts proposition nr 136 år 1961
re, att vissa tjänstemän vid televerket på grund av sin tjänst har att deltaga
i flygning för radiotekniska undersökningar eller terrängundersökningar.
I promemorian uttalas önskemål om utfärdande av bestämmelser angående
flygtraktamente m. m. till sådan tjänsteman vid televerket, som på
grund av sin tjänst beordras deltaga i flygning. Bestämmelserna borde ges
i huvudsak samma innehåll som de för SMHI gällande. Närmare föreskrifter
beträffande förutsättningarna för åtnjutande av flygtraktamente borde dock
få meddelas av telestyrelsen.
Det är enligt min mening motiverat, att de tjänstemän, som avses i förenämnda
skrivelse och promemoria, medges samma förmåner som tillkommer
i flygning deltagande personal vid SMHI. Jag föreslår därför, att i förevarande
paragraf införes särskilda bestämmelser för väg- och vattenbyggnadsverket
och televerket av i huvudsak den innebörden, att Kungl. Maj :t
skall äga förordna angående flygtraktamente till tjänsteman, som deltager
i flygning av i det föregående angivet slag ävensom angående särskild ersättning
till tjänsteman, som under deltagande i sådan flygning drabbas av
olycksfall, varav föranledes sjukdom eller förlust av arbetsförmågan. Vägoch
vattenbyggnadsstyrelsens yrkande om retroaktiv tillämpning av de föreslagna
bestämmelserna finner jag mig ej kunna biträda.
39 §.
Tjänstedräkt och tjänstetecken m. m.
Enligt punkten 3 av de under förevarande paragraf meddelade särskilda
bestämmelserna för försvaret äger vissa i stadgandet uppräknade icke-ordinarie
beställningshavare såsom lån mot ersättning erhålla beklädnad och
övrig för tjänsten erforderlig utrustning.
Enligt beslut av 1960 års riksdag (prop. 110, SU 114, rskr 291) har trafikledarpersonalen
vid flygvapnet överförts till civilmilitär anställningsform.
I samband därmed har Kungl. Maj :t genom beslut den 23 september 1960
(TLA nr 88) ålagt ifrågavarande personal uniformsplikt.
I skrivelse den 11 november 1960 har chefen för flygvapnet hemställt, att
trafikledare i lönegrad Af 13 måtte intagas i uppräkningen av de till förmåner
enligt förenämnda bestämmelse berättigade beställningshavarna. I
skrivelsen framhålles, att för trafikledare rätt till ekiperingshjälp inträder
först efter ett och ett halvt års aspirantanställning i förenämnda lönegrad.
Jag finner framställningen böra bifallas och föreslår sålunda, att bestämmelserna
i förenämnda punkt 3 göres tillämpliga även å trafikledare i
lönegrad Af 13 vid flygvapnet.
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 136 år 1961
B. Prästlönereglementet (Pr)
Vid 1957 års riksdag fattades beslut om en reform av den territoriella
pastoratsindelningen och den församlingsprästerliga organisationen, avsedd
att genomföras samtidigt i hela riket (prop. 153, SU 175, rskr 388). Reformen
avses skola genomföras den 1 januari 1962. Riksdagsbeslutet innebär
bl. a., att antalet för komministertjänster tillämpliga lönegrader i
samband med reformens genomförande skall minskas från fyra till två.
F. n. tillämpas enligt 17 § 1 mom. Pr lönegraderna Ao 22, 21, 20 och 19, av
vilka Ao 21 och 19 ej längre skall förekomma . Bestämmelserna i 17 § 1 och
2 mom. Pr bör ändras i anslutning härtill.
C. Polislönereglementet (Pir)
I prop. 1961:88 har framlagts vissa förslag till åtgärder för förbättring
av rekryteringen till polisväsendet. Förslagen bygger på ett av polisverksamhetsutredningen
avgivet betänkande (stencilerat) rörande rekrytering
och grundläggande utbildning av polispersonal m. m.
Kungl. Maj :t har den 3 april 1959 utfärdat anvisningar angående rekrytering
och grundläggande utbildning av polispersonal. Enligt dessa anvisningar
kan den som vid prövning befinnes lämplig för anställning vid polisväsendet
antingen anställas som polisaspirant eller i vissa fall som därmed
jämförlig extra polisman eller också i egenskap av polisrekryt få
tjänstgöra vid polisväsendet. 1 de båda förstnämnda fallen erhåller vederbörande
en i ett polisdistrikts personalstat upptagen lönegradsplacerad
tjänst, vars innehavare för utbildning och förkovran i polisyrket anlitas för
vikariats- eller förstärkningstjänslgöring i distriktet. En polisrekryt däremot
är ej fast knuten till något polisdistrikt. Den grundläggande fackutbildningen
för här avsedd rekryteringspersonal äger rum i polisdistrikten.
I förenämnda proposition föreslås, att en särskild aspirantorganisalion
skall inrättas i syfte att möjliggöra större enhetlighet och planmässighet i
den grundläggande utbildningen av polispersonal. Enligt förslaget skall för
all rekryteringspersonal användas benämningen polisaspirant. Aspiranterna
skall för varje län och de fem s. k. polismästarstäderna sammanföras i
särskilda rekryterings- och utbildningssektioner. För länsrekryteringsområdenas
del avses en sådan sektion skola tillgodose rekryteringsbehovet i
hela länet men vara knuten till ett polisdistrikt, vars poliskår skall utgöra
»moderkår» för polisaspiranterna. Den nya aspirantorganisationen skall enligt
förslaget träda i verksamhet från och med den 1 januari 1962.
Av propositionen framgår vidare, att polisaspiranterna före påbörjandet
av konstapelsutbildning avses skola genomgå en grundläggande fackutbildning,
omfattande en teoretisk och en praktisk del. Den teoretiska delen
skall omhänderhas av statens polisskola och omfatta åtta veckor. Efter denna
teoretiska utbildning förutsätts polisaspiranterna skola återvända till
Kungl. Maj. ts proposition nr 136 år 1961
9
sina »moderkårer» och där genomgå den praktiska delen av den grundläggande
fackutbildningen. Denna del avses skola omfatta cirka tre månader
och bör enligt polisverksamhetsutredningens förslag i så stor utsträckning
som möjligt anordnas som utbildningstjänstgöring.
Av föredragande departementschefens i propositionen redovisade ställningstagande
till utredningens förslag rörande bestridande av kostnaderna
för den nya aspirantorganisationen framgår, att aspiranterna förutsätts skola
åtnjuta oavkortad lön under den grundläggande fackutbildningen. I sak
innebär detta ej någon nämnvärd förändring i förhållande till vad som f. n.
gäller, eftersom den grundläggande fackutbildning, som nu förekommer i
polisdistrikten i regel ej torde medföra behov av tjänstledighet för aspiranten.
Om de i det föregående redovisade förslagen genomförs, erfordras viss
ändring i 12 § I punkt 5 Pir. Den i nämnda stadgande intagna bestämmelsen
om rätt till oavkortad lön för innehavare av i personalstat upptagen
rekryteringstjänst under tiden för genomgång av konstapelsklassen vid statens
polisskola bör sålunda ändras att omfatta all rekryteringspersonal under
ledighet för genomgång av konstapelsutbildning.
D. Statens allmänna tjänstepensionsreglemente (SPR) m. m.
I fråga om SPR och kungörelsen med tilläggsbestämmelser till SPR föreligger
anledning vidtaga de ändringar, som framgår av det följande.
SPR
17 §.
Har rektor under minst 12 år i en följd innehaft ordinarie tjänst (eller
tjänster), som tillsatts medelst förordnande för viss tid, äger han enligt 4
§ b) statens pensionslöneförordning efter övergång till annan anställning i
fråga om pensionslön behandlas som om han kvarstod i tjänst inom den lönegrad,
till vilken hans närmast före övergången innehavda tjänst hört.
Detta dock under förutsättning att han ej avgår med ålderspension tidigare
än vid nedre gränsen av pensioneringsperioden för rektor stjänsten.
Förordnande å rektorstjänst kan i vissa fall, i samband med att ny förordnandeperiod
börjar, komma att avse en lägre lönegrad än den tidigare
gällande utan att fråga är om övergång till annan tjänst.
Det synes motiverat, att även i sist avsedda fall nyssnämnda garanti
i fråga om pensionslön skall gälla, om förutsättningar i övrigt föreligger
härför. De för vissa rektorer och därmed jämställda tjänstemän under 11a
i förevarande paragraf meddelade särskilda bestämmelserna torde böra
kompletteras med en föreskrift härom.
10
Kurigl. Maj:ts proposition nr 136 år 1961
Bilagan till SPR
Vid bifall till förslagen i prop. 1961: 83 skall anställningshavare vid handelshögskolan
i Göteborg ej längre omfattas av de i bilagan till SPR under
VII k) meddelade bestämmelserna.
Till följd av riksdagens beslut (prop. 1960: 124, L2U 43, rskr 340) om
sjömanshusens förstatligande skall de i bilagan till SPR under X intagna
föreskrifterna upphöra att gälla.
Kungörelsen med tilläggsbestämmelser till SPR
4 §•
I prop. 1961: 80 har framlagts vissa förslag till nya bestämmelser rörande
sjöfolks pensionering. Förslagen innebär bl. a., att från och med den 1 juli
1961 såsom en komplettering från i regel 55 till 67 års ålder till allmän tilläggspension
införes sjömanspension, som skall kunna uppgå till högst 7 200
kronor för år, räknat i penningvärdet i december 1957. Sjömanspensioneringen
har karaktär av socialförsäkring.
Vid bifall till de i förenämnda proposition framlagda förslagen bör de i
4 § 1 mom. första stycket tilläggsbestämmelserna till SPR uppräknade socialförsäkringsförmånerna
kompletteras med sjömanspension. I fråga om
denna pension bör därvid gälla samma föreskrift som den nu beträffande
allmän tilläggspension meddelade. Frågan om de närmare grunder, som
skall gälla för en samordning av tjänstepensionsförmåner enligt SPR med
sjömanspension, torde få underställas riksdagen i ett senare sammanhang.
II. Genomförandet av 1956 års principbeslut om en tjänstebostadsreform
I prop. 1956: 116 framlade Kungl. Maj :t på grundval av ett av 1952 års
tjänstebostadsutredning avgivet betänkande (SOU 1955: 30) principförslag
till ändrade riktlinjer i fråga om tillämpning av tjänstebostadstvång och i
fråga om hyressättning för tjänstebostäder. Dessa principiella riktlinjer godkändes
av riksdagen (SU 118, rskr 271). Frågan om tidpunkten för tjänstebostadsreformens
genomförande lämnades därvid öppen; ställning härtill
avsågs skola tagas först sedan erforderliga detalj föreskrifter och övergångsanordningar
utformats. Det fortsatta utredningsarbetet förutsattes — utom
i vad avsåg statsbidragsfrågorna — skola ankomma på 1952 års tjänstebostadsutredning.
Statsutskottet anförde i sitt utlåtande i ärendet att av förslagets karaktär
av principförslag torde följa, att en viss rörelsefrihet borde inrymmas åt det
fortsatta utredningsprogrammet. Även om de ledande tankegångarna i förslaget
vann statsmakternas gillande, borde detta inte uppfattas som ett rigoröst
fastläggande på alla punkter av de däri uppdragna riktlinjerna. Där
så kunde ske utan uppgivande av de ledande principerna borde alltså vid
Kungl. Maj:ts proposition nr 136 år 1961
11
detaljutformningen utrymme finnas för modifikationer i de utstakade riktlinjerna,
i den mån sådana befunnes önskvärda eller påkallade.
Principbeslutet innebär bl. a., att endast tjänstesynpunkter och icke bostadsförsörjningssynpunkter
skall tillmätas betydelse vid avgörandet av
fråga om skyldighet att bebo anvisad bostad. Sådan skyldighet skall föreligga
endast när detta är av väsentlig betydelse för de med tjänsten förenade
arbetsuppgifternas behöriga fullgörande eller eljest kräves för ett ändamålsenligt
bedrivande av verksamheten vid tjänstestället. Tjänstebostadssystemet
skall avvecklas för bl. a. folkskollärare, organister, provinsialläkare
och distriktsveterinärer samt tjänstemän vid häradsrätterna.
Avvecklingen av tjänstebostadssystemet för folkskolans lärare, nomadlärarna
och organisterna har — efter särskild utredning i statsbidragsfrågan
genom lärarbostadsutredningen och i anslutning till förslag från 1952 års
tjänstebostadsutredning — enligt beslut vid 1960 års riksdag (prop. 61, SU
105, rskr 280) genomförts den 1 oktober 1960.
Med stöd av 1956 års principbeslut samt av beslut vid 1958 års riksdag
(statsverksprop., bil. 14, SU 12, rskr 12) har Kungl. Maj:t den 18 juni 1958
förordnat om inrättande från och med den 1 juli 1958 av statens personalbostadsdelegation
såsom ett rådgivande organ för de bostadsförvaltande
myndigheterna. Delegationens närmare åligganden framgår av Kungl. Maj :ts
cirkulär till statsmyndigheterna den 29 augusti 1958 (nr 470) angående
vissa åtgärder för övergång till nytt tjänstebostadssystem m. m. Kungl.
Maj:t har, till ledning för delegationen vid översynen av hyressättningen
för tjänstebostäder, genom beslut den 14 november 1958 fastställt preliminär
bostadstvångsförteckning.
Lärarbostadsutredningen har i det betänkande Statsbidrag till
lärarbostäder (SOU 1958: 46), som anmäldes för riksdagen vid behandlingen
år 1960 av frågan om en avveckling av folkskolans tjänstebostäder,
i enlighet med erhållet uppdrag behandlat jämväl frågan om återbetalning
av statsbidrag för anskaffande av provinsialläkarbostäder. Utredningen
ansåg sig varken för lärarbostäder eller provinsialläkarbostäder
kunna förorda en generell återbetalning av de statsbidrag, som utbetalats
före tidpunkten för avskaffandet av tjänstebostadssystemet. Däremot borde
enligt utredningens mening i fråga om återbetalning bibehållas föreskrifter
av i sak samma innebörd, som de förut gällande. Återbetalning skulle sålunda
kunna ifrågakomma om bostad försåldes eller användes för annat
ändamål än som bostad för lärare respektive provinsialläkare. Utredningens
förslag biträddes vid remissbehandlingen av bl. a. statskontoret, sex länsstyrelser
och SACO. Såvitt gäller lärarbostäder har bestämmelser härom
meddelats i kungörelsen 1960: 387.
1952 års tjänstebostadsutredning har i en den 23 november 1959 avgiven
promemoria med förslag till bestämmelser om tjänstebostäder
med utförlig motivering bl. a. framlagt förslag till kungörelse
angående tjänslebostadshyra och förslag till bostadsordning. Författ
-
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 136 år 1961
ningarna föreslås skola bli tillämpliga på tjänstebostäder, som avses i avlöningsreglementen,
utfärdade av Kungl. Maj:t. Bostadsordningen skulle
dock ej bli tillämplig på de prästerliga tjänstebostäderna, för vilka ecklesiastika
boställsordningen alltfort skall gälla. Utredningen förutsätter därvid,
att sistnämnda författning blir föremål för översyn och att bestämmelser
motsvarande dem, som kommer att fastställas för förvaltningen i
allmänhet, kommer att ingå i densamma.
Promemorian innehåller, såvitt nu är i fråga, jämväl förslag till övergångsregler
beträffande hyresuttaget i tjänstebostäder och de bostäder som
övergår från att vara tjänstebostäder till att bli uthyrningsbostäder, samt
förslag till kungörelse om upphävande av kungörelsen den 2 december 1921
(nr 687) angående statsbidrag för anskaffande av bostäder åt provinsialläkare
å landsbygden.
Promemorian har varit föremål för vederbörlig remissbehandling.
Statens personalbostadsdelegation har den 14 december 1960 till statsrådet
och chefen för civildepartementet överlämnat en promemoria
med förslag till kungörelse angående bränslekos tnadsgottgörelse.
Promemorian har varit föremål för vederbörlig
remissbehandling.
Viss överarbetning av de till förenämnda promemorior fogade författningsförslagen
har i anslutning till remissbehandlingen skett inom civildepartementet.
Förslag till kungörelse angående tjänstebostadshyra m.'' m. och
till kungörelse angående bränslekostnadsgottgörelse torde få fogas såsom
bilaga A och B till statsrådsprotokollet i detta ärende.
SACO, Statstjänarkartellen, Statstjänstemännens riksförbund och TCO.s
statstjänstemannasektion har beretts tillfälle taga del av nyssnämnda författningsförslag
och har förklarat sig ej ha något att erinra mot förslagen.
I prop. 1961: 128 angående förlängning av hyresregleringslagen m. m. har
i anledning av särskilda framställningar från byggnadsstyrelsen och järnvägsstyrelsen
framlagts förslag om sådan ändring i hyresregleringslagen
att hyreskontrollen avvecklas såvitt gäller statlig myndighets upplåtelse avlägenhet,
som är avsedd att helt eller till väsentlig del nyttjas till bostad. Förslaget
innebär, att bestämmelserna om reglering av hyran i 2—6 §§ nämnda
lag ej kommer att vara tillämpliga på statliga uthyrningsbostäder. Angivna
lagändring har förutsatts böra träda i kraft samtidigt som det nya tjänstebostadssystemet
träder i tillämpning. Härav skulle följa, att det förhållandevis
stora antal statliga tjänstebostäder på hyresreglerad ort, som då övergår
till att bli uthyrningsbostäder, icke införes under hyresregleringen.
I propositionen understryks, att förslaget ej berör hyresregleringslagens
bestämmelser om möjlighet till tvångsförlängning av redan träffade hyresavtal.
Järnvägsstyrelsen har i sin framställning, med instämmande av flera remissorgan,
föreslagit, att under en övergångstid i samband med det nya
tjänstebostadssystemets ikraftträdande den blivande statens tjänstebostads
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 136 år 1961
13
nämnd skall ha att avgöra tvister beträffande hyressättning för statliga uthyrningsbostäder.
I propositionen förutsättes, att frågan härom får närmare
övervägas i samband med genomförandet av tjänstebostadsreformen.
Departementschefen
I prop. 1956: 116 lämnades en utförlig redogörelse för de principiella
riktlinjer i fråga om tillämpning av tjänstebostadstvång och i fråga om hyressättning
m. m. för tjänstebostäder, som avsågs skola följas vid genomförandet
av den föreslagna tjänstebostadsreformen. Angivna riktlinjer godkändes
av riksdagen.
Jag torde därför i detta sammanhang — under hänvisning jämväl till
statsutskottets förut återgivna uttalande i samband med dess behandling av
principförslaget -— kunna i huvudsak inskränka mig till att anmäla frågan
om tidpunkten och formerna för reformens genomförande. Härutöver skall
beröras allenast vissa särskilda frågor, som uppkommit efter principbeslutets
fattande eller som eljest ej omfattas av detsamma.
I principbeslutet förutsattes, att tidpunkten för reformens genomförande
icke skulle bestämmas förrän erforderliga detalj föreskrifter och övergångsanordningar
utformats. Såsom tidigare erinrats har avvecklingen av
tjänstebostadssystemet för folkskolans lärare och för nomadlärare och organister
i enlighet med beslut vid 1960 års riksdag genomförts den 1 oktober
1960. Valet av angivna tidpunkt sammanhängde med att giltighetstiden
för vissa beträffande folkskolans lärarbostäder gällande bestämmelser då
utlöpte. Beträffande reformens genomförande i övrigt har åsyftats att detta
skulle ske vid en och samma tidpunkt för samtliga berörda förvaltningsområden.
De omfattande förberedelsearbetena har främst åvilat 1952 års tjänstebostadsutredning
och den i anslutning till 1956 års principbeslut inrättade
statens personalbostadsdelegation. Arbetet har inriktats på ett genomförande
av reformen den 1 januari 1962. Enligt vad jag inhämtat har personalbostadsdelegationen
i det närmaste slutfört en allmän översyn av hyressättningen
såsom förberedelse för genomförandet av det nya systemet på personalbostadsområdet.
Förutsättningar synes nu föreligga för att reformen skall kunna genomföras
vid den tilltänkta tidpunkten. Jag förordar i anslutning härtill, att det
nya tjänstebostadssystemet sättes i kraft den 1 januari 1962.
För reformens genomförande erfordras i formellt hänseende vidtagande
av en rad olika åtgärder. I det följande skall beröras frågor om ändringar
i de statliga avlöningsreglementena, utfärdande av vissa författningar om
tjänstebostäder, meddelande av övergångsbestämmelser i olika hänseenden
samt upphävande av vissa nu gällande föreskrifter.
Vissa ändringar i Saar och övriga statliga avlöningsreglcmenten
kommer att erfordras. I Saar liksom i övriga avlönings
-
14
Kungl. Maj:ts proposition nr 136 år 1961
reglementen utom polislönereglementet torde, samtidigt med att gällande
huvudbestämmelser om tjänstebostäder upphäves, böra införas ett huvudstadgande
om skyldighet att bebo anvisad bostad, om så är av väsentlig betydelse
ur tjänstesynpunkt, ävensom att, där ej annat föreskrives, erlägga
tjänstebostadshyra. Vissa bestämmelser om fria bostäder bör bibehållas.
I polislönereglementet, inom vars tillämpningsområde tjänstebostäder ej
längre skall förekomma, kan nu meddelade bestämmelser om tjänsteboslad
utgå.
I detta sammanhang må nämnas, att såsom förutsattes i principbeslutet
de befattningar, beträffande vilka skyldighet att bebo anvisad bostad
prövas vara av väsentlig betydelse ur tjänstesynpunkt, skall upptagas i
särskild av Kungl. Maj :t eller i förekommande fall, efter Kungl. Maj :ts bemyndigande,
av vederbörande myndighet fastställd förteckning. Förslag till
här avsedd förteckning torde inom kort komma att avgivas till Kungl. Maj :t
av statens personalbostadsdelegation.
Närmare bestämmelser om tjänstebostäder avses skola
meddelas i tre olika författningar, nämligen en kungörelse angående tjänstebostadshyra
m. m., en kungörelse angående bränslekostnadsgottgörelse
och en bostadsordning.
Såsom framgår av det föregående har statstjänstemännens huvudorganisationer
förklarat sig ej ha något att erinra mot de förslag till lydelse av
nämnda båda kungörelser, vilka intagits såsom bilaga A och B till statsrådsprotokollet
i detta ärende.
Förslaget till kungörelse angående tjänstebostadshyra m. m. (bilaga A)
har upprättats i anslutning till de riktlinjer, som tidigare godkänts av riksdagen.
Bestämmelserna förutsätter sålunda ett individuellt fastställande av
hyran i varje särskilt fall. Marknadshyran skall utgöra normen för hyressättningen
men reducering skall kunna ske med beaktande av olika i 1956
års principproposition redovisade faktorer. Jämkning bör sålunda ske, om
den anvisade bostaden är onormalt stor eller om hyran icke skulle stå i
rimlig proportion till lönen. Jämväl olika omständigheter, sammanhängande
med bostadens karaktär av tjänstebostad, bör kunna föranleda en liyresreducering.
Enligt min redan i princippropositionen uttalade mening bör
den allmänna riktpunkten för hyressättningen vara den, att skyldigheten
att bebo en tjänstebostad varken skall medföra en indirekt löneförmån eller
utgöra en belastning.
Beträffande det administrativa förfarandet i samband med hyressättningen
får jag anföra följande.
De föreslagna bestämmelserna i hyreskungörelsen bygger på att myndigheten
har att besluta om tjänstebostadshyra men att beslutet skall ha
föregåtts av samråd med statens personalbostadsdelegation. Myndigheten
har vidare att delgiva delegationen sina beslut i hyresfrågor.
I anslutning härtill vill jag till en början erinra om att enligt principbeslutet
personalbostadsdelegationen förutsatts skola vara rådgivande organ
15
Kungl. Maj.ts proposition nr 136 år 1961
jämväl beträffande hyressättningen för uthyrningsbostäder och att även såvitt
gäller beslut om hyror för dylika bostäder viss delgivningsskyldighet
ansetts böra föreligga. Myndigheterna avses skola i lämplig form underrättas
om vad som skall åligga dem i angivna hänseenden.
Jag vill vidare understryka vad som i princippropositionen uttalades om
att personalbostadsdelegationen bör kunna utfärda rekommenderande anvisningar
i fråga om hyressättningen. I frågor, som omfattas av sådana anvisningar,
skall eljest föreskrivet samråd med delegationen anses redan hava
skett.
I princippropositionen lämnades öppen frågan huruvida personalbostadsdelegationen
skulle äga besvärsrätt hos statens tjänstebostadsnämnd över
myndighets beslut i hyresfråga. Angivna spörsmål ansågs böra övervägas vid
det fortsatta utredningsarbetet. 1952 års tjänstebostadsutredning har i sin
år 1959 avgivna promemoria funnit sig icke kunna förorda en sådan anordning.
Därest myndighet mera allmänt skulle bestämma lägre hyror än
som delegationen funnit vara motiverat, borde enligt utredningens mening
delegationen hos Kungl. Maj:t anmäla detta förhållande, varefter frågan om
besvärsrätt skulle kunna upptagas till förnyad prövning. Jag delar utredningens
mening. Skulle behov av besvärsrätt uppkomma, torde Kungl. Maj :t
äga ulfärda erforderliga bestämmelser.
Jämväl förslaget till kungörelse angående bränslelcostnadsgottgörelse (bilaga
B) har utarbetats med beaktande av vad i princippropositionen anförts.
Rätt till här avsedd gottgörelse skall föreligga i fall, då tjänstebostadsinneliavaren
har att själv hålla bränsle och svara för uppvärmningen av bostaden
och denna har en lägenhetsyta, som överstiger viss i tabell angiven yta.
I princip är sist avsedda yta avvägd med beaktande av den största lägenhetsyta,
efter vilken hyressättningen må ske. Av administrativa skäl har det
ej ansetts möjligt att vid beräkning av här avsedd gottgörelse särskilja kostnaderna
för varmvattenberedning och i förekommande fall hushållsbränsle
från de egentliga uppvärmningskostnaderna.
Vid förslagets utarbetande har förutsatts att i bränslekostnad skall få
inräknas styrkta kostnader för intagning av bränsle i förrådsutrymme ävensom
för kapning av ved. Ersättning skall däremot icke utgå för eget arbete
eller för havda kostnader för eldning.
I detta sammanhang vill jag framhålla att ersättning till bostadsinnehovaren
naturligen bör utgå för anskaffat bränsle till uppvärmning av utrymmen,
som icke hör till tjänstebostaden, exempelvis expeditionsrum eller samlingslokal.
Denna ersättning är emellertid av annan natur än den i kungörelsen
avsedda ehuru den i allmänhet torde kunna framräknas på motsvarande
sätt.
Bostadsordningen avses skola utfärdas i huvudsaklig överensstämmelse
med det förslag till lydelse härav, som framlagts av 1952 års tjänstebostadsutredning.
I densamma skall bl. a. inflyta vissa bestämmelser, som reglerar
förhållandet mellan myndighet och bostadsinnehavare såvilt gäller uppsägning,
avflyttning, reparationer m. m.
16
Kungl. Maj:ts proposition nr 136 år 1961
Enligt tjänstebostadsutredningens förslag skulle bostadsordningen icke
äga tillämpning å prästerliga tjänstebostäder. Utredningen förutsatte därvid,
såsom tidigare nämnts, att i ecklesiastik boställsordning skulle komma att
införas bestämmelser motsvarande de i bostadsordningen ingående. Sedan
tjänslebostadsutredningen avgivit sitl förslag har inom ecklesiastikdepartementet
särskilda sakkunniga, 1960 års ecklesiastika boställsutredning, tillkallats
att verkställa översyn av den ecklesiastika boställsförvaltningen och
framlägga förslag till ny författningsreglering på området avseende bl. a.
ecklesiastik boställsordning. I betraktande härav bör ändring nu inte vidtagas
i boställsordningen utan torde den blivande bostadsordningen, i den mån
hinder icke möter på grund av stadgande i ecklesiastika boställsordningen,
också böra gälla för de prästerliga tjänstebostäderna. Vid översynen av ecklesiastik
boställsordning torde frågan om en avgränsning mellan de båda författningarnas
ämnesområden böra uppmärksammas. Jag vill i detta sammanhang
understryka vad som i 1956 års principproposition — i anledning av
förslag om undantagande av de prästerliga tjänstebostäderna från tjänstebostadsreformen
— uttalades om angelägenheten av att tjänstebostadsfrågan
bedömdes efter enhetliga grunder för samtliga de grupper, på vilka statliga
avlöningsreglementen är tillämpliga.
I samband med reformens genomförande föreligger behov av övergångsanordningar
i olika hänseenden.
Erinras må till en början, att i anslutning till beslut vid 1960 års riksdag
vissa övergångsbestämmelser meddelats i samband med avskaffandet av
folkskolans m. fl. tjänstebostäder. Visst övergångsskydd beträffande hyresuttaget
och en på visst sätt begränsad kvarboenderätt i samband med bostädernas
övergång till uthyrningsbostäder har sålunda föreskrivits. Vidare
har möjlighet öppnats att till vederbörande länsstyrelse såsom slutinstans
hänskjuta frågor om fastställande av den hyra, som i samband med övergången
skall bestämmas för bostäderna. Ifrågavarande bestämmelser bygger
på förslag, som avgivits av 1D52 års tjänstebostadsutredning.
Tjänstebostadsutredningen har i sin förutnämnda promemoria framlagt
vissa motsvarande förslag till övergångsanordningar vid genomförande av
tjänstebostadsreformen inom övriga områden. Dylika anordningar bör enligt
utredningen ifrågakomma för den som omedelbart före reformens genomförande
innehar tjänstebostad, oavsett om bostaden bibehåller sin karaktär
av tjänstebostad eller om den övergår till att bli uthyrningsbostad.
De för innehavare av tjänstebostad, som behåller sin karaktär av dylik
bostad, föreslagna reglerna har efter en i anslutning till remissbehandlingen
gjord omredigering den utformning, som återfinnes i det såsom bilaga A
till statsrådsprotokollet intagna författningsförslaget. I sina huvuddrag innebär
bestämmelsen att, om tjänstebostadshyran med mer än 25 % överstiger
tidigare gällande hyres- eller bostadsavdrag, såsom hyra under första året
må uttagas endast det belopp, som överstiger det förutvarande avdraget med
angivna procenttal. Intill dess hyresskillnaden utjämnats skall under föl
-
17
Kangl. Maj.ts proposition nr 136 år 1961
jande år uttagas en hyra, som med samma procenttal överstiger den uttagna
hyran för det närmast föregående året.
Tjänstebostadsutredningens förslag beträffande övergångsbestämmelser
för innehavare av sådan tjänstebostad, som övergår till att bli uthyrningsbostad,
innebär, att motsvarande regler om skydd beträffande hyresuttag
bör gälla som för innehavare av nyssberörda tjänstebostäder. Hyresuttagsskyddet
föreslås emellertid skola kombineras med en kvarboenderätt under
två år under förutsättning att vederbörande kvarstår i samma befattning.
Vad sålunda föreslagits kan jag i princip biträda. Avsedda föreskrifter torde,
såsom också föreslagits av utredningen, böra inflyta såsom övergångsbestämmelser
till de i detta sammanhang erforderliga ändringarna i respektive
avlöningsreglementen.
Jag torde i anslutning till denna redovisning av de övergångsbestämmelser,
som skulle ha avseende å de blivande uthyrningsbostäderna, få anknyta
till den tidigare lämnade redogörelsen för de förslag i prop. 1961: 128, som
behandlar frågan om slopande av hyreskontrollen för statsverkets uthvrningsbostäder.
Såsom därav framgår har järnvägsstyrelsen, med instämmande
av flera remissorgan, förordat, att statens tjänstebostadsnämnd under
en övergångstid i samband med tjänstebostadsreformens ikraftträdande
skall ha att avgöra tvister beträffande hyressättningen för statliga uthyrningsbostäder.
Det förutsattes i nämnda proposition, att frågan fick närmare
övervägas i samband med genomförandet av tjänstebostadsreformen.
Angivna förslag torde böra behandlas i förevarande sammanhang. Med
hänsyn till den ändring i förutsättningarna, som hyreskontrollens slopande
innebär i förhållande till underlaget för 1956 års principbeslut, finner jag
det motiverat, att till statens tjänstebostadsnämnds avgörande skall kunna
hänskjutas frågor rörande fastställande av de hyror, som med avseende å
statsverkets uthyrningsbostäder å liyresreglerad ort skall gälla från lidpunkten
för tjänstebostadsreformens ikraftträdande. En jämförelse ligger
emellertid nära till hands med den motsvarande besvärsmöjlighet, som infördes
vid avvecklingen av folkskolans tjänstebostäder och för vilken jag
nyss redogjort. Angivna bestämmelse infördes utan att skäl, motsvarande
de nu aktuella, var för handen. Med hänsyn härjämte till att angivna besvärsmöjlighet
för folkskolans område införts jämväl och främst i fråga om bostäder
på icke hyresreglerade orter, kan det enligt min mening vara anledning
överväga om en begränsning till statsverkets uthyrningsbostäder å hyresreglerad
ort bör upprätthållas. Jag finner vissa skäl tala för att en motsvarande
möjlighet i samband med reformens genomförande tillskapas jämväl
för de övriga fall, där i detta sammanhang fråga uppkommer om att
fastställa den första tillämpliga hyran. Skulle denna väg väljas, uppstår
frågan huruvida statens tjänstebostadsnämnd eller vederbörande länsstyrelse
skall fungera som besvärsinstans. Även om skäl kunde finnas att, på
sätt skedde beträffande folkskolans lärarbostäder, utnyttja den sakkunskap
och kännedom om de lokala förhållandena, som länsstyrelserna besitter, an2
Bihang till riksdagens protokoll 1961. 1 samt. Nr 136
18
Kurtgl. Maj.ts proposition nr 136 år 1961
ser jag dock i förevarande sammanhang en centralisering böra ske av frågornas
bedömande till statens tjänstebostadsnämnd.
Jag förordar i anslutning till det anförda, att möjlighet att hänskjuta hyrestvister
till statens tjänstebostadsnämnd införes i alla de fall, då tjänstebostadsinnehavare
vid reformens genomförande kvarbor i bostad, som övergår
till att bli uthyrningsbostad. Föreskrifter härom kan lämpligen meddelas
i anslutning till de övriga övergångsbestämmelser, som avses skola gälla
för innehavare av nämnda bostäder.
Jämväl vissa andra övergångsbestämmelser kan komma att bli erforderliga
i samband med reformens genomförande.
I anslutning till vidtagandet av förut angivna åtgärder för tjänstebostadsreformens
genomförande bör vissa nu gällande föreskrifter upphävas. Sålunda
medför utfärdandet av den föreslagna kungörelsen om tjänstebostadshyra
m. m. att cirkuläret den 21 mars 1941 (nr 179) angående bestämmande
av ersättning för tjänstebostad kan upphävas. Genom den nya
bostadsordningen ersätts bl. a. kungörelsen den 30 december 1922 (nr 626)
angående tjänstebostäder i vissa statsverket tillhöriga byggnader ävensom
kungörelsen den 28 januari 1938 (nr 48) med vissa bestämmelser angående
tjänstebostäder för lärare vid statens undervisningsväsende. Såsom
förutsatts i 1956 års principbeslut bör vidare vid reformens genomförande
kungörelsen den 2 december 1921 (nr 687) angående statsbidrag för anskaffande
av bostäder åt provinsialläkare å landsbygden upphöra att gälla,
därvid föreskrift bör meddelas om att hittills gällande bestämmelse om
maximihyra ej längre skall tillämpas heller beträffande bostäder, för vilkas
anskaffande statsbidrag redan utgått. Samtidigt härmed torde i anslutning
till förut redovisade förslag av lärarbostadsutredningen och 1952 års tjänstebostadsutredning
få meddelas föreskrifter om återbetalning i vissa fall av
tidigare åtnjutna statsbidrag. Behov av upphävande eller ändring av åtskilliga
andra nu gällande beslut och föreskrifter kan förutses föreligga i
samband med reformens genomförande.
Det torde få ankomma på Kungl. Maj :t att utfärda de bestämmelser och
vidtaga de åtgärder i övrigt, som i enlighet med vad här förut anförts kan
erfordras i samband med tjänstebostadsreformens genomförande. Riksdagens
bemyndigande för Kungl. Maj:t torde böra utverkas att vidtaga ändringar
i de statliga avlöningsreglementena i huvudsaklig överensstämmelse
med vad i det föregående anförts.
III. Vissa frågor rörande ersättning vid tjänsteresa med egen bil
Enligt 2 § 1 mom. kungörelsen 1952: 780 (senast ändrad genom SFS
1960:283) utgår resekostnadsersättning vid tjänsteresa med egen bil med
vissa i stadgandet närmare angivna belopp, uttryckta i öre per kilometer. I
2 mom. samma paragraf föreskrives att vid tjänsteresa inom Väslernorrlands,
Jämtlands, Västerbottens eller Norrbottens län skall utgå tilläggser
-
19
Kungl. Maj.ts proposition nr 136 år 1961
sättning med 1 öre per kilometer under tiden den 1 juli—den 30 november
samt eljest med 2 öre per kilometer inom Västernorrlands och Jämtlands
län och 4 öre per kilometer inom Västerbottens och Norrbottens län.
I kungörelsen anges kilometerersättningar dels för mindre bil med en
tjänstevikt under 1 100 kilogram och dels för större bil med en tjänstevikt
om minst 1 100 kilogram. Resekostnadsersättning skall beräknas för
mindre bil, dock att enligt 3 § andra stycket kungörelsen medgivande för
förrättningsman att utan s. k. kostnadsjämförelse uppbära ersättning för
tjänsteresa med egen bil må avse större bil, såvida användande av sådan
bil anses oundgängligen nödvändigt för fullgörande av förrättningsmannens
åligganden. Föreligger skyldighet att enligt bestämmelserna i 4 § första
stycket allmänna resereglementet verkställa kostnadsjämförelse för varje
resa, kan sålunda ersättning för större bil icke komma ifråga. Enligt
av statens sakrevision gjorda beräkningar belöper sig statsverkets merkostnad
vid medgiven användning av större bil till en krona per mil vid 1 000
mils körning per år.
I anslutning till förslag från statens sakrevision, vilka redovisades i
prop. 1960: 136, uppdrog Kungl. Maj :t genom beslut den 2 december 1960
åt sakrevisionen att verkställa utredning rörande grunderna för och beräkningen
av tilläggsersättning vid tjänsteresa med egen bil i de nordligare
länen ävensom förutsättningarna för medgivande för förrättningsman
att utan kostnadsjämförelse erhålla resekostnadsersättning för tjänsteresa
med s. k. större bil.
Sakrevisionen har i skrivelse den 20 februari 1961 redovisat resultatet
av den verkställda utredningen. Av skrivelsen framgår att i anledning av
uppdraget överläggningar under hand förts med företrädare för vissa centrala
myndigheter och myndigheter i norrlandslänen. Uppgifter om kostnaderna
för bilanvändning har inhämtats vid besök hos bilverkstäder i
Luleå, Boden, Lycksele, Umeå och Östersund. I besöken har deltagit, förutom
av sakrevisionen anlitad expert, representanter för vissa personalorganisationer.
Vidare har beträffande tilläggsersättning överläggningar förts
med representanter för SACO, Statstjänarkartellen, Statstjänstemännens
riksförbund och TCO:s statstjänstemannasektion. Nämnda organisationer
har även fått tillfälle att framföra sina principiella synpunkter på spörsmålet
om större bil.
Jag torde nu få anmäla sakrevisionens förslag.
Tilläggsersättning vid tjänsteresa med egen bil i de nordligare länen. I
en vid sakrevisionens skrivelse fogad, av en särskild utredningsman inom
sakrevisionen upprättad promemoria erinras om att de ersättningsbelopp,
som utgår vid tjänsteresa med egen bil, är baserade på för hela landet representativa
genomsnittliga kostnader med beaktande av de speciella törliållandcn,
som mera allmänt kan anses karakterisera tjänsteresor med
egen bil. Härav följer alt relationen mellan kostnad och ersättning vid i övrigt
lika förhållanden varierar bl. a. olika landsdelar emellan. Denna skillnad
2+ Whang till riksdagens protokoll 1961. 1 samt. Nr 136
20
Kungi. Maj:ts proposition nr 136 år 1961
har ansetts särskilt framträdande i de nordligare länen och har föranlett, att
sedan lång tid tillbaka där utgått tilläggsersättning till kilometerersättningarna.
De i samband med utredningen gjorda beräkningarna rörande tilläggsersättning
har grundats på inhämtade uppgifter om frekvenser och kostnader
vid bilanvändning i Norrland för de olika i den s. k. bilkalkylen ingående
posterna. Härav föranledda avvikelser i förhållande till den på genomsnittet
för hela landet grundade beräkningen (normalkalkylen) visar
bl. a., att kostnadsökningarna är störst för de fasta kostnadsposterna frakt,
försäkring och garage. Sistnämnda post innefattar även täckning för i samband
med tjänsteresa vid stark kyla uppkommande utgifter för varmgarage,
anslutning av el-motorvärmare samt tomgångskörning. Härigenom har
enligt vad sakrevisionen framhåller en av personalorganisationerna tidigare
väckt fråga om »biltraktamenten» vunnit beaktande. Av de rörliga
kostnadsposterna har för mindre bil kostnaden för bensin grundats på en
förbrukning av 1 liter/mil mot 0,95 liter/mil enligt normalkalkylen. I fråga
om posten reparationskostnader framgår av promemorian, att den till
något mer än 12 % beräknade kostnadsökningen efter förslag av personalorganisationerna
höjts till 14 %. Sistnämnda höjning motiveras av icke
direkt mätbara kostnader i samband med långa resor till och från reparationsverkstäder.
Denna kostnadspost har bl. a. påverkats av att icke belagda
eller ej oljegrusbehandlade vägar förekommer i förhållandevis stor
omfattning. Enligt uppgifter från väg- och vattenbyggnadsstyrelsen finns
anledning räkna med att nuvarande proportion mellan bunden väg i sydligare
delar av landet respektive i Norrland även på längre sikt blir bestående.
De kostnadshöjande faktorerna har vid den verkställda undersökningen
befunnits vara i stort sett mera framträdande i inlandet än i kustlandet,
liksom de också är mera kännbara i områdets nordliga delar än i dess
sydliga.
Statens sakrevision föreslår, att tilläggsersättning liksom hittills skall
utgå vid resor inom de fyra nordligaste länen. Revisionens förslag beträffande
tilläggsersättningarnas storlek innebär, att vid resa inom samtliga
fyra län under hela året skall utgå ersättning med 2 öre per kilometer och
att därutöver under tiden den 1 december—den 30 juni vid resa inom Västerbottens
och Norrbottens län skall utgå ytterligare ersättning med 2 öre
per kilometer.
I förhållande till beloppen av nu utgående tilläggsersättningar innebär förslaget
en höjning inom samtliga fyra län med 1 öre per kilometer under
tiden den 1 juli—den 30 november. Förslagets förverkligande beräknas, därest
till utgångspunkt tas en över året jämnt fördelad medelkörlängd av 1 000
mil per år, medföra en kostnadsökning av i runt tal 90 000 kronor per år.
Såsom eu följd av att de föreslagna tilläggsbeloppen grundats på ett faktiskt
underlag kommer å andra sidan vissa poster i normalkalkylen att något
21
Kuntjl. Maj:ts proposition nr 136 år 1961
sänkas. Dessa sänkningar påverkar dock ej i dagsläget storleken av utgående
kilometerersättningar.
Personalorganisationerna liar förklarat sig godtaga det framlagda förslåget.
Förutsättningarna för medgivande att erhålla resekostnadsersättning för
tjänsteresa med s. k. större bil. I den vid sakrevisionens skrivelse fogade
promemorian har uppdragits vissa allmänna riktlinjer beträffande förutsättningarna
för medgivande att erhålla resekostnadsersättning för tjänsteresa
med större bil. Härvid har till utgångspunkt tagits dels en jämförelse
mellan de egenskaper, som kännetecknar mindre respektive större bilar, dels
ock de speciella betingelser, som kan föranleda behov av större bil. Sammanfattningsvis
framhålles i promemorian att, även om större och tyngre bilar
i allmänhet är överlägsna i fråga om bekvämlighet, den mindre bilens
prestanda kan anses vara otillräckliga endast under vissa särskilda förhållanden.
Som exempel på dylika förhållanden anges långa dagsresor, svåra
yttre betingelser, krävande tjänsteuppdrag och bogsering av släpvagn med
tungt bagage. Dessa faktorer anses dock endast i undantagsfall var för sig
göra sig så starkt gällande, att mindre bil ej lämpligen kan begagnas. Begagnande
av större bil mot ersättning torde därför i regel böra förutsätta,
att en kombination av särskilda förhållanden är för handen och att de förekommer
med en viss frekvens.
I promemorian anföres vidare, att den nuvarande bestämningen av begreppet
större bil — en tjänstevikt av minst 1 100 kilogram icke utgör
någon garanti för en önskvärd större kapacitet hos fordonet. Vikten är
endast en av de komponenter, som härvidlag kan vara avgörande. Det har
emellertid visat sig att det skulle vara förenat med betydande svårigheter
att genom tekniska data etc. åstadkomma en mera tillfredsställande definition
av begreppet större bil. I promemorian föreslås, att myndighetens prövning
i här ifrågavarande ärenden skall omfatta jämväl fragan, huruvida
viss föreslagen biltyp kan godtagas såsom större bil.
Enligt 2 § 3 mom. förenämnda kungörelse kan myndighet under vissa förutsättningar
tillerkänna förrättningsman särskild transportkostnadsersättning.
För medgivande av sådan ersättning med högre belopp än normalbeloppet
krävs att myndigheten haft samråd med statens sakrevision. I promemorian
föreslås att ett liknande samrådsförfarande skall föreskrivas i fråga
om myndighets medgivande för förrättningsman att utan kostnadsjämförelse
erhålla ersättning för tjänsteresa med större bil. Som samrådsmyndighet
föreslås riksrevisionsverket. Samrådsskyldigheten bör enligt vad som
uttalas i promemorian avse varje beslut om medgivande och varje byte av
större bil efter den 1 juli 1961.
Sakrevisionen delar dessa i promemorian framförda synpunkter. Revisionen
finner det angeläget, att den i promemorian föreslagna samrådsskvldigheten
införes. I avvaktan på erfarenheter av samrådsförfarande! föreslås
i övrigt ej någon ändring i kungörelsens bestämmelser. Sakrevisionen framhåller
avslutningsvis, att — även om det är vanskligt att förutse resultatet
22
Kungl. Maj:ts proposition nr 136 år 1961
av en på förordade principer grundad prövning — de uppgifter, som inhämtats
om motiven för lämnade medgivanden beträffande större bil, tyder på
att en viss begränsning av antalet medgivanden kan komma i fråga.
Personalorganisationerna har förklarat sig godtaga sakrevisionens förslag
om samrådsförfarande.
Departementschefen
Det ankommer på Kungl. Maj :t att utfärda bestämmelser om ersättning för
tjänsteresa med egen bil. Vid tidigare tillfällen, då ändringar i bilersättningskungörelsen
varit aktuella, har emellertid de tilltänkta ändringarna redovisats
för riksdagen. I analogi härmed får jag nu för riksdagens kännedom i
korthet redovisa mitt ställningstagande till de av sakrevisionen framlagda
förslagen.
Jag delar sakrevisionens uppfattning att tilläggsersättning alltjämt bör utgå
vid tjänsteresa inom de fyra nordligaste länen och finner mig även kunna
godtaga de föreslagna ersättningarna.
Sakrevisionen har föreslagit, att myndighets beslut i fråga om medgivande
att uppbära ersättning för användande av större bil skall föregås av samråd
med riksrevisionsverket. Med hänsyn till vikten av att åstadkomma
största möjliga enhetlighet vid bedömningen av här avsedda frågor finner
jag mig kunna godtaga detta förslag.
Sakrevisionen har vidare föreslagit, att myndighets prövning av ansökan
om här avsett medgivande skall omfatta jämväl den typ av bil, med vilken
tjänsteresorna företas. Enligt sakrevisionens mening bör en förutsättning
för medgivande till ersättning, beräknad efter normerna för större bil, vara
att bilen i fråga på ett påtagligt bättre sätt än bilar, hänförliga till kategorien
mindre bil, tillgodoser de med användningsförhållandena i det speciella
fallet förenade kraven. Med hänsyn till de merkostnader för statsverket, som
uppkommer genom utgivande av ersättning för användande av större bil,
finner jag det vara angeläget att angivna synpunkter vinner beaktande. Sakrevisionen
har på denna punkt ej föreslagit någon ändring i bilersättningskungörelsen.
Avsikten synes vara att frågan om beaktande av biltypens lämplighet
för användningsförhållandena skall ingå i samrådsförfarandet. Anledning
synes mig därför saknas att i detta sammanhang ingå på formerna för
prövningen eller de närmare bedömningsgrunderna.
IV. Ersättning till vissa deltagare i kurser i företagsdemokrati m. m.
Enligt cirkulär till statsmyndigheterna den 30 maj 1958, nr 384, må myndighet
medge statlig befattningshavare, som är ledamot (suppleant) i samarbets-
eller företagsnämnd eller är företagsombud (suppleant för ombud),
ratt att vid deltagande i kurs i företagsdemokrati in. in. dels bibehålla oavkortad
lön under tre dagar jämte, i förekommande fall, erforderlig restid,
dels ock vid resor från hemorten till kursorten och åter uppbära resekost
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 136 år 1961
23
nadsersältning och traktamente såsom vid tjänsteresa enligt allmänna resereglementet.
Motsvarande gäller för sådan sekreterare i samarbets- eller företagsnämnd,
som ej är ledamot i nämnden, under förutsättning dock att han
är tjänsteman med avlöning enligt av Kungl. Maj :t meddelade bestämmelser.
Bestämmelserna i cirkuläret har meddelats av Kungl. Maj :t med
stöd av riksdagens vid skilda tillfällen givna bemyndiganden (rskr 1950: 169,
1955: 306 och 1958: 250).
Under tiden 27—29 april 1960 anordnade civildepartementet en kurs i företagsdemokrati
för bl. a. ledamöter i företagsnämnden vid länsarbetsnämnden
i Jönköpings län. En av de i kursen deltagande ledamöterna var vice
ordföranden i länsarbetsnämnden, vilken ej innehade statsanställning. I
skrivelse den 15 juli 1960 har arbetsmarknadsstyrelsen hemställt bl. a. att
Kungl. Maj :t måtte tillerkänna denne ledamot ersättning för förlorad arbetsinkomst
under tiden för deltagande i kursen med sammanlagt 270 kronor.
Arbetsmarknadsstyrelsen anser det oegentligt, att privatanställd ledamot
i statlig företagsnämnd i ersättningshänseende är sämre ställd än ledamot
som är statsanställd. Styrelsen anför härutöver bl. a. följande.
I vart fall vice ordförande och ledamöter i länsarbetsnämnd, tillika i regel
länsarbetsnämndens representanter i företagsnämnden, är emellertid ofta
anställda i privat tjänst eller är egna företagare. Till följd härav måste det
naturligen inträffa, att även sådan representant blir utsedd att deltaga i
kurser i företagsdemokrati in. in. Enligt styrelsens uppfattning bör likväl även
dylik företagsnämndsledamot kunna erhålla ersättning för den arbetsinkomst,
som han kan komma att förlora när han deltar i sådan kurs.
Nu ifrågavarande problem torde kunna bli aktuellt även framdeles och
jämväl för andra statliga myndigheter med lekmannarepresentation. Med
hänsyn härtill synes det styrelsen ändamålsenligt, att ovan nämnda cirkulär
kompletteras med en bestämmelse som medger myndighet att besluta om
ersättning åt företagsnämndsrepresentant i fall som förevarande. Styrelsen
vill i sammanhanget erinra om liknande föreskrift i punkt 6 fjärde stycket i
bestämmelser angående företagsnämnder m. m. inom statsförvaltningen, intagna
i Kungl. Maj :ts cirkulär den 19 december 1958 (SFS nr 662).
Med stöd av det anförda hemställer styrelsen om sådan komplettering av
cirkuläret 1958: 384, att myndighet tillerkännes rätt att avgöra om och i
vad mån ersättning vid deltagande i kurs i företagsdemokrati och därmed
sammanhängande ämnen skall utgå av myndighetens medel till sådan företagsnämndsledamot
(suppleant), som icke är statlig befattningshavare.
Jag har ingen erinran mot att myndighet på sätt arbetsmarknadsstyrelsen
föreslagit medgives rätt att besluta om ersättning åt sådan ledamot (suppleant)
i företagsnämnd, som ej är statsanställd. Medgivandet bör enligt min
mening omfatta även sådan sekreterare i företagsnämnd, som ej är ledamot
av nämnden och ej är underkastad statliga avlöningsbestämmelser.
I cirkuläret 1958: 384 bör i enlighet härmed intagas föreskrift om rätt för
myndighet att avgöra om och i vad mån ersättning skall utgå av myndighetens
medel till sådan icke statsanställd deltagare i kurs i företagsdemokrati,
som är ledamot, suppleant eller sekreterare i företagsnämnd.
24
Kungl. Maj:ts proposition nr 136 år 1961
Det torde kunna förekomma att en person, som ej är ledamot, suppleant
eller sekreterare i företagsnämnd, i någon av dessa egenskaper ingår i underkommitté
till företagsnämnden. Med nuvarande utformning av bestämmelserna
kan sådan person vid deltagande i kurs i företagsdemokrati ej erhålla
någon av de förmåner, som avses i cirkuläret. För att öppna möjlighet
härtill bör meddelas en föreskrift innebärande att vad i cirkuläret sägs om
samarbets- eller företagsnämnd även skall avse underkommitté till företagsnämnd.
Därest riksdagen godkänner vad sålunda föreslagits, torde det få ankomma
på Kungl. Maj :t att besluta om ersättning för förlorad arbetsinkomst
åt den i arbetsmarknadsstyrelsens framställning avsedda företagsnämndsledamoten.
Om framdeles ytterligare ändringar av bestämmelserna i cirkuläret 1958:
384 skulle visa sig erforderliga, torde det — om riksdagen ej har något däremot
att erinra -— ankomma på Kungl. Maj :t att besluta härom, såsom f. n.
gäller i fråga om de i cirkuläret den 19 december 1958 (nr 662) angående
företagsnämnder in. in. inom statsförvaltningen intagna ersättningsbestämmelserna.
V. Förbättring av vissa skadeståndslivräntor
Staten utger i vissa fall ersättningar av skadeståndsnatur till personer,
som fått sin arbetsförmåga helt eller delvis nedsatt på grund av olycksfall
eller yrkessjukdom m. m., och till efterlevande makar till personer, som
avlidit av sådan anledning.
Rätten till ersättning i fall av angivna slag har vanligen grundats genom
dom eller dom i förening med riksdagsbeslut eller enbart genom sådant beslut,
stundom även genom avtal eller avtal i förening med riksdagsbeslut. Å
förenämnda ersättningar kan tillägg utgå enligt av riksdagen fastställda
grunder.
Systematiskt indelas ifrågavarande ersättningar med hänsyn till metoden
för ersättningsbeloppens beräkning i två huvudgrupper, typ I och typ II.
Typ I omfattar ersättningar, som av riksdagen fastställts att utgå enligt
grunderna för 1901 års olycksfallsersättningslag eller 1916 års olycksfallsförsäkringslag
eller någon av militärersättningsförordningarna eller annan
författning inom hithörande områden, ävensom ersättningar bestämda till
ungefärligen det belopp, varmed de vid tillämpning av sådan författning
skulle ha utgått.
Typ II omfattar övriga av riksdagen fastställda ersättningar samt ersättningar,
som fastställts i annan ordning.
Storleken av här ifrågavarande ersättningar regleras för närvarande genom
Kungl. Maj :ts brev den 30 december 1955 till riksförsäkringsanstalten
angående tillägg till vissa ersättningar av statsmedel i anledning av olycksfall
eller yrkessjukdom m. m.
Enligt föreskrifterna i nämnda brev skall å skadestånd av typ I tillägg ut -
Kungl. Maj:ts proposition nr 136 år 1961
25
gå med så stort belopp, att skadestånd och tillägg tillsammans motsvarar
vad som skulle ha utgått, därest omreglering skett enligt endera av två författningar,
nämligen förordningen den 2 juni 1950 (nr 262) angående omreglering
av vissa ersättningar i anledning av kroppsskada, ådragen under
militärtjänstgöring, i dess lydelse jämlikt förordningen den 3 juni 1955 (nr
363) samt förordningen den 17 juni 1955 (nr 470) angående omreglering av
vissa ersättningar av statsmedel i anledning av olycksfall i arbete m. m.
Härigenom har skadestånd av typ I förbättrats i samma mån som författningsenliga
ersättningar i fall av militärskada respektive olycksfall i arbete,
inträffade före den 1 januari 1955.
Å skadestånd av typ II utgår enligt en i brevet intagen särskild tabell procentuella
tillägg. Tilläggen är graderade efter skadans svårighet på så sätt,
att skadade med över 75 procent invaliditet som regel erhåller full kompensation
för levnadskostnadsökningen intill år 1953, medan till skadade
med över 50 men högst 75 procent invaliditet utgår tre fjärdedels och till
skadade med 30—50 procent invaliditet halv sådan kompensation. Tilläggen
förbehålles skadade med minst 30 procent invaliditet. Tilläggen utgår endast
till 67 års ålder. Efterlevande makar jämställes med avseende å rätt till tilllägg
med skadade med 30—50 procent invaliditet.
Statskontoret och riksförsäkringsanstalten har år 1960 i remissutlåtanden
över en till Kungl. Maj :t ingiven ansökning ifrågasatt viss omreglering av
äldre skadeståndslivräntor.
Kungl. Maj:t uppdrog genom beslut den 20 januari 1961 åt riksförsäkringsanstalten
att verkställa utredning och till Kungl. Maj:t inkomma med
förslag angående förbättring från och med den 1 juli 1961 av här förut avsedda
ersättningar av typ II.
Riksförsäkringsanstalten har i en den 24 februari 1961 dagtecknad skrivelse
redovisat resultatet av den begärda utredningen. Ämbetsverket erinrar
inledningsvis om att genom 1955 års omregleringsbestämmelser ersättningar
av typ I i förekommande fall har erhållit en kompensation, som i regel ej
kommit andra till typ II hänförliga fall till del än sådana, där en författningsenlig
livränta utgår vid sidan av skadeståndet. Anstalten anför vidare.
Nu förevarande uppdrag tar sikte på att i ersättningshänseende bringa
typfallen II i paritet med till typ I hänförliga fall. Typfallen II skola alltså
ej erhålla en bättre ställning än fall enligt typ I, varav följer, att hänsyn ej
skall tagas till den försämring av penningvärdet, som inträtt på senare år.
Med nu angivna målsättning synas omregleringsbestämmelserna med vederbörliga
ändringar böra göras tillämpliga å av omregleringarna tidigare
oberörda fall tillhörande typ II.
Riksförsäkringsanstalten uttalar att man vid en omreglering av ifrågakommande
till typ II hänförliga ersättningar i första hand torde ha att i behövlig
mån reducera den till grund för skadeståndet liggande arbetsförtjänsten
till belopp, som vid tiden för olycksfallets inträffande utgjorde maximibelopp
enligt 1916 års olycksfallsförsäkringslag. Omreglering bör därefter
ske i enlighet med bestämmelserna i omregleringsförfattningarna. I den mån
26
Kungl. Maj:ts proposition nr 136 år 1961
det vid omregleringen visar sig, att den ersättningsberättigade därigenom
skulle erhålla en förbättring i ersättningsförmånerna, skulle han tillerkännas
ett häremot svarande tillägg. Därest hittillsvarande förmåner är fördelaktigare,
skulle han få bibehållas vid dessa.
Enligt ämbetsverkets mening kan frågan i vad mån från annan statlig
myndighet än riksförsäkringsanstalten utgående ersättningar kommer att
förbättras icke avgöras utan närmare undersökning i de enskilda fallen.
En sådan undersökning måste enligt verkets uppfattning komma till stånd
innan nya föreskrifter utfärdas i ämnet. Ämbetsverket är berett att efter
härom av Kungl. Maj :t meddelat uppdrag infordra uppgifter och vidta
nämnda undersökning.
Statskontoret, generalpoststyrelsen, telestyrelsen, järnvägsstyrelsen och
vattenfallsstyrelsen har i avgivna remissutlåtanden över riksförsäkringsanstaltens
förslag förklarat sig icke ha funnit anledning till erinran mot förslaget.
Statskontoret framhåller emellertid att, eftersom samordning i egentlig
bemärkelse av ifrågavarande ersättningar icke sker med folkpension eller
annan pension av statsmedel, det av organisatoriska och — för delegationen
för pensionsutbetalning — av arbetstekniska skäl synes naturligast, att riksförsäkringsanstalten
övertager utbetalningsansvaret och även verkställer den
föreslagna omregleringen beträffande de ifrågavarande ersättningar, som
nu utgår från annan myndighet.
Departementschefen
Den omreglering, som år 1953 genomfördes beträffande skadeståndslivräntor
som staten utger, omfattade både sådana livräntor som utgick enligt
grunderna i vissa författningar inom yrkesskadelagstiftningen och andra
livräntor.
Den år 1955 beslutade omregleringen av lagförmåner omfattade däremot
ej skadeståndslivräntor av sistnämnda slag. Tillräckliga skäl ansågs då icke
föreligga för en omreglering av dessa. Enligt min mening bör åtgärder nu
vidtas för att utjämna förefintliga nivåskillnader mellan de olika slagen av
livräntor. I sådant syfte bör de tidigare ej omreglerade livräntorna fr. o. m.
den 1 juli 1961 omregleras enligt i princip samma grunder, som tillämpas
för övriga livräntor.
Riksförsäkringsanstaltens förslag, som lämnats utan erinran av remissmyndigheterna,
synes mig vara ägnat att i görlig mån åstadkomma en utjämning
av skillnaderna.
Jag finner statskontorets förslag i fråga om det administrativa handhavandet
av hithörande arbetsuppgifter beaktansvärt och avser att, i den mån
förutsättningar för dess genomförande befinnes föreligga, anmäla frågan därom
för Kungl. Maj :t.
Riksdagens bemyndigande för Kungl. Maj :t att med giltighet från och
med den 1 juli 1961 genomföra de avsedda åtgärderna torde böra inhämtas.
Kungl. Maj:ts proposition nr 136 år 1961
27
VI. Pensionsrätt för vissa personer
Jag torde nu få anmäla frågor om pensionsrätt för vissa personer.
Ingenjören vid statens hantverbsinstitut M. A. Milton
Ingenjören M. A. Milton, som är född den 19 juli 1894, var under tiden
12 februari 1942—30 juni 1953 anställd vid statens bränslekommission. I
samband med avvecklingen av kommissionen övergick Milton den 1 juli
1953 till anställning vid riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap och
den 20 augusti 1953 från riksnämnden till anställning vid den icke statligt
reglerade men med bidrag av statsmedel uppehållna verksamheten vid statens
hantverksinstitut, där han fortfarande är anställd. Miltons övergång till
anställning vid institutet föranleddes av att de arbetsuppgifter, som åvilat
honom vid kommissionen, överflyttats till institutet. Under i genomsnitt 6
månader om året av tidsperioden 20 augusti 1953—30 juni 1957 har Milton
fullgjort sådana uppgifter, som tidigare ålegat honom i hans anställning
hos statens bränslekommission. Avlöningen härför har bestritts av medel
ur fonden för försöks- och forskningsverksamhet på bränsleområdet. För
den övriga tjänstgöringen vid institutet har avlöning utgått av de medel,
som stått till förfogande för institutets normala kursverksamhet.
År 1950 hade Milton — räknat fr. o. m. den 1 juli 1948 — tillerkänts pensionsrätt
jämlikt kungörelsen den 30 juni 1948 (nr 537) med föreskrifter
angående pensionering av vissa befattningshavare vid statens krisorgan. Miltons
anställning hos hantverksinstitutet har fr. o. m. den 1 juli 1957 registrerats
hos statens pensionsanstalt och därigenom blivit förenad med
statlig pensionsrätt. Tiden 20 augusti 1953—30 juni 1957 får enligt beslut
av pensionsanstalten tillgodoräknas honom under förutsättning att engångsavgift
erlägges. Så har hittills icke skett.
Milton har hos Kungl. Maj :t anhållit att krispensionsbestämmelserna
måtte få tillämpas på hans anställning vid hantverksinstitutet under sistnämnda
tidsperiod.
Statens hantverksinstitut har i sitt utlåtande i ärendet såsom anledning
till att Miltons pensionsfråga icke förrän den 1 juli 1957 ordnats genom
registrering hos pensionsanstalten angivit det förhållandet, att institutet i
ovisshet om verksamhetens fortsättande icke ansett sig kunna bereda Milton
en mera stadigvarande anställning. Förutsättningar härför hade dock
sedermera uppstått. Institutet, som uppgivit sig i avsaknad av medel ej
kunna erlägga engångsavgift, tillstyrker ansökningen med framhållande
härvid av sambandet mellan Miltons arbetsuppgifter vid institutet och vid
statens bränslekommission.
Statens pensionsanstalt tillstyrker också bifall till framställningen. Enligt
anstalten kunde såsom en alternativ form för lösande av pensionsfrågan
övervägas, att Milton får tillgodoräkna nämnda lid för pension genom att
28
Kungl. Maj:ts proposition nr 136 år 1961
statsbidrag beviljas till engångsavgiften. Med hänsyn till nu gällande system
för finansiering av verksamheten vid institutet vill dock pensionsanstalten
för sin del ogärna tillstyrka en sådan bidragsgivning.
Statskontoret har i utlåtande över ansökningen förklarat sig icke ha något
att erinra mot att statsbidrag medgives till hälften av de ifrågasatta engångsavgifterna.
Ämbetsverket finner sig däremot svårligen kunna tillstyrka, att
sådant bidrag lämnas till engångsavgifter avseende tid, under vilken avlöning
åtnjutits av kursverksamhetsmedel.
I betraktande av att Milton övergick till statens hantverksinstitut i samband
med att hans arbetsuppgifter överflyttades dit, synes det mig skäligt,
att den tid han före anställningens registrering var anställd hos hantverksinstitutet
och sysslade med nämnda arbetsuppgifter tillgodoräknas honom
i pensionshänseende. Jag föreslår, att tillgodoräkning medgives på sådant
sätt, att Milton beträffande de delar av tidsperioden 20 augusti 1953—30 juni
1957, under vilka han varit sysselsatt med de överflyttade uppgifterna, med
beaktande av tjänstgöringens omfattning bibehålies vid pensionsrätt enligt
krispensionsbestämmelserna. Huruvida angivna tidsperiod i övrigt skall få
tillgodoräknas torde få bli beroende av om engångsavgift erlägges.
Rektorn vid sociala barnavårdsseminariet W. Isberg
Riksdagen beslöt år 1956 (prop. 157, SU 120, rskr 273) bemyndiga Kungl.
Maj :t att besluta om personlig pensionsrätt i anknytning till SPA-reglementet
för rektorn vid sociala barnavårdsseminariet H. Wanre. Den avsedda
pensionsrätten har sedermera i enlighet med allmänt riksdagsbemyndigande
(prop. 1959: 151, SU 110, rskr 258) ersatts av en till SPR anknuten personlig
pensionsrätt.
Styrelsen för sociala barnavårdsseminariet har i skrivelse den 25 januari
1961 meddelat, att Wanre den 14 september 1960 avgått från sin anställning
och efterträtts av rektorn tillika skolchefen vid det obligatoriska skolväsendet
i Värmdö kommun W. Isberg. Denne är tjänstledig från sistnämnda
anställning till och med den 30 juni 1961 och avgår då från densamma. Seminariestyrelsen
hemställer om medgivande för Isberg att även efter utgången
av juni 1961 kvarstå med statlig pensionsrätt som om han vore anställd
vid det obligatoriska skolväsendet.
Socialstyrelsen och statens pensionsanstalt tillstyrker, att pensionsrätt beredes
Isberg. Pensionsanstalten uttalar vidare, att pensionsrätten tills vidare
bör vara personlig, därest ej resultatet av den pågående SP A-utredningen
skulle föranleda annat, och förutsätter avgiftsberäkning enligt särskilda
grunder.
Samma skäl som år 1956 föranledde riksdagsbeslut om personlig pensionsrätt
för den dåvarande rektorn vid sociala barnavårdsseminariet mot
särskilda huvudmansavgifter synes mig tala för att sådan rätt på motsvarande
villkor beredes den nuvarande rektorn W. Isberg.
Kungl. Maj:ts proposition nr 136 år 1961
29
Pension i vissa fall i samband med civilförsvarets omorganisation
Med stöd av riksdagens bemyndigande (skr. 1948: 448) kan Kungl. Maj :t
från anslaget Diverse pensioner och understöd m. m. bevilja s. k. riksdagspensioner
till f. d. anställningshavare i statens tjänst.
Under innevarande budgetår har i två fall sådan pension med stöd av
bemyndigandet beviljats personer, som i samband med civilförsvarets omorganisation
blivit övertaliga och som därvid icke fyllt de i fråga om tjänstår
och levnadsålder stadgade förutsättningarna för förtidspension enligt SPR.
Vad sålunda förekommit har jag ansett böra bringas till riksdagens kännedom.
Hemställan
Vad jag i det föregående under I A och D samt IV och V förordat bör i
princip träda i kraft den 1 juli 1961, medan vad som förordats under I B och
C samt II bör träda i kraft den 1 januari 1962. Det torde få ankomma på
Kungl. Maj:t att utfärda de övergångsbestämmelser, som kan befinnas erforderliga.
Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t måtte
föreslå riksdagen bemyndiga Kungl. Maj :t att
1) i huvudsaklig överensstämmelse med vad i det föregående
föreslagits vidtaga ändringar i med stöd av riksdagens
beslut utfärdade avlönings- och pensionsförfattningar, samt
2) meddela de föreskrifter och vidtaga de åtgärder i övrigt,
som erfordras för genomförande av de framlagda förslagen.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen,
att proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll
utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
C.-E. Mellgård
BO
Kungl. Maj:ts proposition nr 136 år 1961
Bilaga A
Förslag
till
kungörelse angående tjänstebostadshyra, m. m.
Härigenom förordnas som följer.
1 §•
Denna kungörelse äger tillämpning beträffande tjänstebostad, som avses
i avlöningsreglemente utfärdat av Kungl. Maj :t och för vilken tjänstebostadshyra
skall utgå.
2 §.
Såsom tjänstebostad bör anvisas bostad, vilken i fråga om storlek och beskaffenhet
i övrigt motsvarar eller i varje fall icke avsevärt avviker från vad
som i orten är normalt för personer i tjänstemannens löneläge.
Tjänstebostad omfattar icke garage.
^ 3 §.
Det ankommer, dar ej annat särskilt stadgas, på den myndighet, under
vars förvaltning tjänstebostaden står, att meddela beslut om hyran för densamma.
4 §•
Tjanstebostadshyran skall motsvara vad en likvärdig bostad betingar i
orten. Därest bostaden ej uppfyller de i 2 § angivna villkoren eller särskilda
_rballanden sammanhängande med bostadens karaktär av tjänstebostad
därtill föranleda, ma dock jämkning av hyran ske i den omfattning, som prövas
skälig.
I tjanstebostadshyran ingår i förekommande fall ersättning för bostadens
uppvärmning och förseende med varmvatten.
5 §.
1 mom. Innan tjänstebostadshyran vid anvisande av tjänstebostad bestämmes
eller beslut pa initiativ av myndigheten meddelas om ändring av
sådan hyra, skall samråd äga rum med statens personalbostadsdelegation
och tjänstemannen beredas tillfälle att yttra sig över den hyra, som avses
skola utgå för bostaden.
Beslut om tjänstebostadshyra skall delgivas tjänstemannen, som, där ej
hyran överensstämmer med av honom tidigare godkänt hyresförslag, har att
inom förelagd tid skriftligen meddela myndigheten huruvida han åtnöjes
med beslutet eller icke. Meddelar tjänstemannen, att han icke åtnöjes med
beslutet, skall frågan om tjänstebostadshyran av myndigheten hänskjutas till
statens tjänstebostadsnämnd.
Myndighets beslut om ändring av tjänstebostadshyra skall i här ovan avsedda
fall gälla från och med månaden efter den, då beslutet meddelades,
eller den senare dag myndigheten bestämmer.
31
Kungl. Maj:ts proposition nr i36 år 1961
2 mom. Önskar tjänsteman erhålla ändring av gällande tjänstebostadshyra,
skall han göra framställning härom till vederbörande myndighet, som,
innan beslut i ärendet fattas, har att samråda med statens personalbostadsdelegation.
Ätnöjes tjänstemannen icke med beslutet, äger han med angivande
av de skäl han önskar åberopa skriftligen underställa frågan statens
tjänstebostad snämnd.
3 mom. Vad i 1 och 2 mom. föreskrives beträffande ordningen för ärendes
handläggning ävensom vad där sägs om prövning genom statens tjänstebostadsnämnd
skall såvitt gäller ändring av ersättning för bostads uppvärmning
och förseende med varmvatten tillämpas allenast om ändringen avser
de grunder, efter vilka ersättningen beräknas.
6 §•
Myndighets beslut om tjänstebostadshyra länder till efterrättelse utan
hinder av att frågan hänskjutits till statens tjänstebostadsnämnd.
Över tjänstebostadsnämndens beslut i ärende, som avses i denna kungörelse,
må talan icke föras.
7 §-
Beslut om tjänstebostadshyra skall av vederbörande myndighet delgivas
statens personalbostadsdelegation.
Denna kungörelse träder i kraft den 1 januari 1962, dock skola föreskrifterna
i densamma gälla redan dessförinnan i avseende å åtgärder, som erfordras
för de nya bestämmelsernas tillämpning efter ikraftträdandet. Genom
kungörelsen upphäves Kungl. Maj:ts cirkulär till statsmyndigheterna
den 21 mars 1941 (nr 179) angående bestämmande av ersättning för tjänstebostad.
För tjänsteman, som den 31 december 1961 innehar tjänstebostad, skall
under innehav därefter av samma tjänstebostad övergångsvis gälla följande.
Överstiger den i anslutning till kungörelsens ikraftträdande bestämda
tjänstebostadsbyran för månad med mera än tjugufem procent det hyresavdrag
(bostadsavdrag), som tjänstemannen fått vidkännas för december 1961,
skall under år 1962 såsom månadshyra utgå det belopp, som överstiger nyssnämnda
avdrag med angivna procenttal. Kvarstår därefter någon del av angivna
hyresskillnad, skall, intill dess denna utjämnats, gälla följande. Under
varje särskilt år skall såsom månadshyra utgå det belopp, som med
tjugufem procent överstiger hyran för närmast föregående år, där ej den
vid ingången av visst år kvarstående hyresskillnaden skulle utjämnas redan
genom uttagande av en lägre månadshyra. Under sist avsedda år skall såsom
månadshyra utgå den närmast dessförinnan tillämpliga månadshyran, ökad
med det kvarstående skillnadsbeloppet ävensom i förekommande fall beloppet
av inträffad böjning av den ursprungliga tjänstebostadshyran, dock
högst så stor del av höjningsbeloppet att den sammanlagda höjningen av
månadshyran icke överstiger tjugufem procent. Därest ersättning för garage
innefattas i hyresavdraget (bostadsavdraget) för december 1961 eller förmån
av fritt garage då åtnjutes, skall vid beräkningen av hyresskillnaden
till tjänstebostadshyran läggas avtalad hyra för garaget. Hänsyn skall vid
ovan avsedda beräkningar icke tagas till uppvärmnings- och varmvattenkostnader.
Sådan höjning av tjänstebostadshyra, som föranletts av vidtagna förbättringar
i bostadens standard, må uttagas oberoende av vad i föregående
stycke föreskrives.
32
Kungl. Maj:ts proposition nr 136 år 1961
Bilaga B
Förslag
till
kungörelse angående bränslekostnadsgottgörelse
Härigenom förordnas som följer.
1 §•
Denna kungörelse äger tillämpning beträffande tjänstebostad, som avses i
avlöningsreglemente utfärdat av Kungl. Maj :t och för vilken tjänstebostadshyra
skall utgå.
2 §•
Innehavare av tjänstebostad, vilken har att ombesörja uppvärmning av
bostaden, äger, där bostadens lägenhetsyta överstiger i efterföljande tabell
angiven yta, såsom bidrag till täckande av havda bränslekostnader erhålla
ersättning (bränslekostnadsgottgörelse) för den del därav, som hänför sig
till den överstigande ytan.
Tjänstemannens |
Bränslekostnadsgottgörelse utgår för den yta, var- |
|
lönegrad |
med lägenhetsytan överstiger nedan angivet antal |
|
kvadratmeter |
||
A 1—10 |
75 |
|
11—17 |
90 |
|
18—22 |
110 |
|
23—25 |
140 |
|
26 B 1— |
180 |
Upplåter tjänsteman under längre tid mot hyra utrymme i tjänstebostaden,
må bränslekostnadsgottgörelsen nedsättas efter vad som prövas skäligt.
3 §•
Räkning å bränslekostnadsgottgörelse för bränsleår (1 juli—30 juni)
skall, åtföljd av verifikationer å kostnaderna för anskaffat bränsle, snarast
efter bränsleårets slut och senast den 1 oktober av tjänstemannen ingivas till
vederbörande myndighet.
Avflyttar tjänsteman, som enligt 2 § är berättigad till bränslekostnadsgottgörelse,
från tjänstebostad under bränsleåret, skall snarast efter avflyttningen
räkning företes å tjänstemannen tillkommande gottgörelse. Vid avflyttningen
förrådshållet bränsle skall inlösas av myndigheten till belopp,
som motsvarar tjänstemannens kostnader för detta bränsle.
4 §•
Kunna vederbörande myndighet och tjänstemannen icke enas om bränslekostnadsgottgörelsens
storlek, skall frågan av myndigheten hänskjutas i vad
gäller prästerlig tjänstebostad till stiftsnämnden och beträffande annan
Kungl. Maj:ts proposition nr 136 år 1961
33
tjänstebostad till statens tjänstebostadsnämnd. över stiftsnämnds eller tjänstebostadsnämndens
beslut må talan icke föras.
5 §•
Där ej annat särskilt stadgas, skall vid kungörelsens tillämpning med vederbörande
myndighet förstås den myndighet, som skulle haft att ombesörja
tjänstebostadens uppvärmning, därest denna skyldighet ej åvilat tjänstemannen.
Denna kungöreise träder i kraft den 1 januari 1962.
Bränslekostnadsgottgörelse för bränsleåret 1961/62 till präst, som omedelbart
före och efter kungörelsens ikraftträdande innehar samma tjänstebostad,
utgår med det belopp, som skulle hava ifrågakommit, om kungörelsen
varit gällande från bränsleårets början.
34
Kungl. Maj:ts proposition nr t36 år 1961
Innehållsförteckning
I. Vissa ändringar i avlöningsreglementena och statens allmänna
tjänstepensionsreglemente m. m......................... 3
A. Statens allmänna avlöningsreglemente (Saar) m. m......... 3
B. Prästlönereglementet (Pr) .............................. 8
C. Polislönereglementet (Pir).............................. 8
D. Statens allmänna tjänstepensionsreglemente (SPR) m. m. .. 9
II. Genomförandet av 1956 års principbeslut om en tjänstebostads
reform
.............................................. 10
III. Vissa frågor rörande ersättning vid tjänsteresa med egen bil .... 18
IV. Ersättning till vissa deltagare i kurser i företagsdemokrati m. m. 22
V. Förbättring av vissa skadeståndslivräntor.................... 24
VI. Pensionsrätt för vissa personer ............................ 27
Hemställan ............................................ 29
Bilaga A. Förslag till kungörelse angående tjänstebostadshyra,
m. m................................................... 30
Bilaga B. Förslag till kungörelse angående bränslekostnadsgottgörelse
................................................ 32
Stockholm 1961. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag G10497