Kungl. Maj.ts proposition nr 132 år 1961

1

Nr 132

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förordning
med särskilda bestämmelser om rätt till avdrag
vid 1961 års taxering för avsättning till pensionsstiftelse;
given Stockholms slott den 17 mars 1961.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga
härvid fogat förslag till förordning med särskilda bestämmelser om
rätt till avdrag vid 1961 års taxering för avsättning till pensionsstiftelse.

GUSTAF ADOLF

G. E. Sträng

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att skattskyldiga, som lämnat utfästelse om pension
enligt den mellan Svenska arbetsgivareföreningen, Svenska industritjänstemannaförbundet
och Sveriges arbetsledareförbund den 30 juni 1960
träffade överenskommelsen rörande bl. a. plan för kompletterande pensionsförmåner
eller enligt annan överenskommelse med väsentligen likalydande
innehåll, skall vid 1961 års taxering erhålla avdrag för härav föranledd
avsättning till pensionsstiftelse, även om därigenom större avdrag erhålles
än enligt kommunalskattelagens regler.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1961. 1 samt. Nr 132

2

Kungl. Maj. ts proposition nr 132 år 1961

Förslag

till

förordning med särskilda bestämmelser om rätt till avdrag vid 1961 års
taxering för avsättning till pensionsstiftelse

Härigenom föroTdnas som följer.

1 §•

Vid beräkning av avdrag för avsättning till pensionsstiftelse enligt bestämmelserna
i punkt 2 av anvisningarna till 29 § kommunalskattelagen
under beskattningsår, för vilket taxering i första instans verkställes år 1961,
skall, om därigenom större avdrag erhålles, gälla vad nedan i 2 § sägs.

2 §•

Skattskyldig, vilken lämnat utfästelse om pension enligt den mellan Svenska
arbetsgivareföreningen, Svenska industri^ änstemannaförbundet och Sveriges
arbetsledareförbund den 30 juni 1960 träffade överenskommelsen rörande
bl. a. plan för kompletterande pensionsförmåner eller enligt annan
överenskommelse av väsentligen likalydande innehåll och vilken under beskattningsåret
verkställt sådan avsättning till pensionsstiftelse som till följd
av överenskommelsen ålegat honom för att säkerställa efter utgången av år
1959 intjänad pension, äger, därest han under beskattningsåret icke verkställt
annan avsättning till pensionsstiftelse, åtnjuta avdrag för avsättningen.
För avsättning till sådan särskild stiftelse, som inrättats till följd av överenskommelse
varom nyss sagts, må avdrag erhållas med 5 001 kronor, även om
vad den skattskyldige till följd av överenskommelsen är pliktig avsätta icke
uppgår till detta belopp.

Avdrag må dock ej åtnjutas med mindre de villkor för avdragsrätt, som
angivas i punkt 2 första och andra styckena av anvisningarna till 29 § kommunalskattelagen,
äro uppfyllda. Ej heller må avdrag erhållas till den del
avsättningen gäller pensionering av någon som avses i fjärde stycket av
samma anvisningspunkt.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt
därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

Kungl. Maj.ts proposition nr 132 år 1961

3

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj.t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 11 mars
1961.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Nilsson, Sträng, Andersson, Lindström, Lange, Lindholm, Kling,
Skoglund, Edenman, Netzén, af Geijerstam, Hermansson.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen
för finansdepartementet, statsrådet Sträng, fråga om särskilda bestämmelser
rörande rätt till avdrag vid 1961 års taxering för avsättning till pensionsstiftelse
samt anför därvid följande.

I. Inledning

I en till finansdepartementet den 23 januari 1961 ingiven skrivelse har
Svenska arbetsgivareföreningen hemställt, att företagen måtte få rätt att vid
1961 års taxering åtnjuta avdrag för viss avsättning till pensionsstiftelse
utan hinder av de begränsningsregler som stadgas i kommunalskattelagen.
Till skrivelsen hade fogats en promemoria angående avdrag vid 1961 års
taxering för avsättning till pensionsstiftelse, inrättad enligt uppgörelse den
26 oktober 1960 mellan Svenska arbetsgivareföreningen, Svenska industritjänstemannaförbundet
och Sveriges arbetsledareförbund.

Över framställningen har efter remiss yttranden avgivits av kammarrätten,
riksskattenämnden, pensionsstiftelseutredningen, överståthållarämbetet,
länsstyrelserna i Stockholms, Kalmar, Malmöhus, Göteborgs och Bohus,
Värmlands och Västernorrlands län, allmänna ombudet hos mellankommunala
prövningsnämnden, Sveriges industriförbund, Sveriges grossistförbund,
Sveriges köpmannaförbund, Sveriges hantverks- och industriorganisation,
Sveriges lantbruksförbund, Sveriges redareförening, Kooperativa förbundet,
Landsorganisationen i Sverige, Tjänstemännens centralorganisation samt
Sveriges akademikers centralorganisation.

Jag avser nu att upptaga den av arbetsgivareföreningen aktualiserade frågan
och skall till en början lämna en redogörelse för de bestämmelser som
är av intresse i sammanhanget.

tf Bihang till riksdagens protokoll 1961. 1 samt. Nr 132

4

Kungl. Maj. ts proposition nr 132 år 1961

II. Gällande rätt

I punkt 6 av anvisningarna till 53 § kommunalskattelagen stadgas, att med
pensionsstiftelse avses, »förutom bankaktiebolags och sparbanks pensionsstiftelse
samt pensionsstiftelse bildad enligt lagen om aktiebolags pensionsoch
andra personalstiftelser, jämväl inrättning, självständig fond eller annan
stiftelse under förutsättning att denna står under tillsyn enligt lagen om tillsyn
över stiftelser, att stiftelsens stadgar fastställts av tillsynsmyndigheten,
att stiftelsens kapital och avkastning må användas endast till pensioner på
grund av tjänst, att genom föreskrifter i reglementet eller eljest trygghet skapats
för att stiftelsen så länge den består skall hava sådant ändamål samt
att vid dess upplösning eller då det icke längre finnes eller kan antagas
komma att finnas någon, vars rätt till pension på grund av tjänst skall
tillgodoses av stiftelsen, återstående medel antingen skola användas för
dylik pensionering eller ock skola anslås till välgörande eller eljest allmännyttigt
ändamål».

Enligt bestämmelserna i punkt 2 av anvisningarna till 29 § kommunalskattelagen
äger skattskyldig rätt att vid inkomsttaxeringen åtnjuta avdrag
för avsättning till pensionsstiftelse intill dess stiftelsens förmögenhet uppgår
till ett belopp som — bedömt på grundval av förhållandena vid beskattningsårets
utgång — jämte framtida avgifter erfordras för att säkerställa »de pensioner
jämte dyrtidstillägg eller andra därmed jämförliga tillägg, vilka högst
skola utgå enligt gjorda bindande utfästelser till personer som omfattas av
stiftelsens ändamålsbestämning».

Avdrag medgives inte med mindre pensioneringen ordnats på sådant sätt
att fråga är om pensionsförsäkring enligt kommunalskattelagens regler. Vidare
kräves för rätt till avdrag att medlen kontant eller i form av aktier,
obligationer eller därmed jämförliga tillgångar till ett värde motsvarande den
gjorda avsättningen överlämnats till stiftelsen. Är fråga om aktiebolag, ekonomisk
förening, ömsesidigt försäkringsbolag, sparbank, Sveriges allmänna
hypoteksbank, Konungariket Sveriges stadshypotekskassa, hypoteksförening,
svenska bostadskreditkassan eller bostadskreditförening, må med tillgångar
som nyss sagts jämställas av den skattskyldige utfärdat och till stiftelsen
överlämnat skuldebrev.

I s. k. familjebolag får avdrag icke ske för avsättning till pensionsstiftelse
för att säkerställa pensionsutfästelser till »någon, vilken genom eget eller
anhörigs innehav av aktier eller andelar har ett avgörande inflytande i bolaget
eller föreningen, eller ock efterlevande till någon varom sålunda är fråga».

Enligt 2 § 1937 års stiftelselag må överföring av vinstmedel till en bunden
stiftelse beslutas allenast vid fastställande av balansräkningen för föregående
år och skall avse räkenskapsårets utgång (balansdagen). Avdraget
för överföringen skall nämligen göras mot intäkterna för det år, varunder
den årsvinst uppkommit, från vilken överföringen sker. Avdrag medgives
även i sådana fall, då bolagsstämman, sedan deklarationen avgivits, beslutar
överföring, ehuru överföring ej föreslagits av styrelsen.

5

Kungl. Maj. ts proposition nr 132 år 1961

Även i fråga om fria pensionsstiftelser medgives avdrag i praxis, om avsättningen
upptagits såsom skuld till stiftelsen i bolagets balansräkning för
det beskattningsår, för vilket avdrag yrkas. Har en avsättning bokförts såsom
en efter beskattningsåret verkställd utgift, kan däremot avdrag medgivas
först påföljande år.

Innebörden av gällande bestämmelser för beräkning av tillåten stiftelseavsättning
är att avdrag får åtnjutas intill sådant belopp att stiftelsens förmögenhet
i princip uppgår till högst värdet av pensionsskulden. Avdrag får
med andra ord ske för de på beskattningsåret och tidigare år belöpande
pensionskostnaderna men däremot inte för s. k. framtida kostnader.

För beräkning av pensionsskulden anvisar kommunalskattelagen två möjligheter.
Den ena innebär att man nöjer sig med en mera schablonmässig
beräkning. Det »tak» för avsättningen, som erhålles med tillämpning av
denna schablonregel, brukar benämnas investeringsskattetaket, enär principen
för takberäkningen är densamma som kom till användning i förordningen
om investeringsskatt. Den andra möjligheten medger en exakt beräkning
av pensionsskuldens storlek.

Den schablonmässiga beräkningen, investeringsskattetaket, har införts i
syfte att underlätta uträkningen av tillåten stiftelseavsättning. Investeringsskattetaket
är emellertid i flertalet fall högre än det »tak», som motsvarar
den exakta pensionsskulden, och en beräkning enligt schablonen medger
därför i regel större stiftelseavsättningar än den exakta beräkningen.

Vid beräkning av tillåten stiftelseavsättning skall hänsyn endast tagas
till pensioner m. m., som skall utgå enligt bindande utfästelser. För att bindande
utfästelse skall anses föreligga kräves, att företaget beslutat att till
den anställde vid uppnådd pensionsålder utbetala viss pension samt att den
anställde erhållit del av beslutet. Bindande utfästelse anses föreligga även
om den anställde går förlustig pensionsrätten genom att sluta i företaget
före uppnådd pensionsålder. Utfästelsen får emellertid ej vara förbunden
med något villkor, som innebär, att arbetsgivaren tillerkännes diskretionär
prövningsrätt, huruvida pension i ett visst fall skall utgå eller ej. Utfästelsen
skall alltså vara sådan, att det endast får bero av en objektiv tolkning
av densamma, huruvida pensionsrätt i ett visst fall föreligger.

Företagen har i viss utsträckning i sina utfästelser om pension gjort förbehåll
av innebörd, att pensionen kan nedsättas med belopp motsvarande
det, som den skattskyldige genom den allmänna tilläggspensioneringen blir
berättigad uppbära.

Från och med 1960 års taxering skulle de gjorda förbehållen ha beaktats
vid beräkningen av pensionsutfästelsernas storlek, varigenom företagens
möjligheter till avdragsgilla avsättningar skulle ha reducerats. I prop. nr
40 till 1960 års riksdag framlades emellertid förslag till förordning med särskilda
bestämmelser om rätt till avdrag vid 1960 års taxering för avsättning
till pensionsstiftelse. Förslaget innebar att företagen, med hänsyn till på -

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 132 år 1961

gående förhandlingar i pensionsfrågan, skulle kunna göra avsättningar till
pensionsstiftelser i samma omfattning som dittills. Förslaget bifölls av riksdagen
(BevU 34; SFS 1960: 41).

III. Promemorian

I promemorian erinras om att Svenska arbetsgivareföreningen, Svenska
industritjänstemannaförbundet och Sveriges arbetsledareförbund den 30
juni 1960 träffat en överenskommelse rörande bl. a. plan för kompletterande
pensionsförmåner vid sidan om lagen om försäkring för allmän tilläggspension
och lagen om folkpensionering. Uppgörelsen har formen av en rekommendation,
vilken under hösten antagits av samtliga de till Svenska arbetsgivareföreningen
anslutna förbunden. Tidigare pensionsutfästelse skall
enligt uppgörelsen omformas på sådant sätt, att kompletteringspensionen
baseras även på tjänstetid före 1960, varvid den anställde dock alltid är berättigad
till en pension, som motsvarar minst det fribrevsvärde som intjänats
vid 1959 års utgång. Å andra sidan skall före 1960 intjänt pensionskapital
utnyttjas vid finansieringen av kompletteringspensionen. Denna pension
består således av en del som hänför sig till tjänstetid före den 1 januari
1960 och en del som hänför sig till tjänstetid fr. o. m. nämnda datum.

I allt väsentligt likalydande överenskommelser som den förutnämnda har,
upplyses det, träffats av vissa andra arbetsmarknadsorganisationer. I promemorian
anföres därefter.

De kompletterande pensionsförmånerna skall enligt uppgörelsen beredas
enligt det enskilda företagets bestämmande antingen genom tecknande av
pensionsförsäkring eller på annat betryggande sätt. Den 26 oktober 1960
träffades uppgörelse mellan nämnda parter om pensionering utan försäkring
i vad avser sådan kompletterande ålderspension, som intjänas efter
1959 års utgång. Den del av kompletteringspensionen som hänför sig till
tjänstetid före 1960 omfattas icke av denna uppgörelse.

I det nya pensioneringssystemet utan försäkring ombesörjs administrationen
— uträkning och utbetalning av pensioner m. m. -— i huvudsak av
ett särskilt organ, Pensionsregistreringsinstitutet (PRI). Varje företag, som
ansluter sig till PRI-systemet, skall till tryggande av förmånerna dels
teckna kreditförsäkring i Försäkringsbolaget Pensionsgaranti, ömsesidigt
(FPG), dels ock inrätta en särskild pensionsstiftelse.

På grund av att överenskommelsen den 30 juni 1960 i normalfallet skall
tillämpas fr. o. m. den 1 januari 1960, är, enligt promemorian, företag som
väljer PRI-systemet, skyldigt att redan i 1960 års bokslut göra avsättning
till en nyinrättad stiftelse. Denna avsättning skall som redan nämnts endast
avse den pensionsskuld, som motsvarar under 1960 intjänad pensionsrätt.
PRI, som är under uppbyggnad i anknytning till SPP, kan icke, framhålles i
promemorian, innan bokslut i flertalet företag upprättats uträkna pensionsskulden
och därmed storleken av den avsättning som skall ske till PRI-stiftelsen.
För flertalet företag kan sådana beräkningar väntas föreligga först
vid mitten av innevarande år.

Kungl. Maj.ls proposition nr 132 år 1961

7

Med hänsyn härtill har, framhålles vidare, arbetsgivareföreningen ingått
till riksskattenämnden med hemställan att nämnden måtte i anvisning förklara,
att avsättning till PRI-stiftelse skall kunna beräknas till 5,7 % av
lönesumman för år 1960 för tjänstemän i intjänandeålder. Även om en sådan
beräkningsmetod godtages, återstår emellertid viktiga problem i samband
med 1961 års taxering. Härom anföres i promemorian.

För att bedöma möjligheten till avdrag för stiftelseavsättning måste nämligen
hänsyn tagas även till den del av kompletteringspensionen, som belöper
på tjänstetid före 1960. Uträkningen av denna del av pensionen samt i
anslutning därtill uträkningen av skattetaket för hela pensionen kan för det
övervägande antalet företag på grund av brist på erforderlig expertis ej väntas
bli utförda före taxeringsarbetets början.

Av det anförda framgår, att det i regel icke är möjligt för företag, som anslutit
sig till PRI-systemet, att på sätt kommunalskattelagen föreskriver uträkna
skattetaket. Härtill kommer den särskilda svårighet som ligger däri,
att företag ofta av civilrättsliga skäl icke kan överföra medel från gammal
stiftelse till PRI-stiftelse. Även i de fall sådan överföring enligt gällande stiftelsestadgar
medgives, kan dock överföring för närvarande ej ske, eftersom
man icke kan visa kapitalvärdet av de utfästelser, för vilka de gamla stiftelserna
svarar. Pensionsstiftelseutredningen kan under 1961 väntas framlägga
förslag till bl. a. regler om överföring av medel från en pensionsstiftelse till
en annan, men något sådant förslag kan självfallet icke hinna genomföras
med verkan redan för 1960 års bokslut. Det är därför angeläget, att företagen
vid 1961 års taxering erhåller avdrag för avsättning till PRI-stiftelse med
det ovan angivna schablonbeloppet. Avdrag bör sålunda erhållas även om en
beräkning enligt kommunalskattelagens regler, därest en sådan kunnat utföras,
skulle ha utvisat, att ett överskott föreligger i en äldre stiftelse. Ett utkast
till förordning om sådan avdragsrätt bilägges. Förordningen skulle alltså
gälla endast avsättning som skall ske till PRI-stiftelse och följaktligen
icke påverka utrymmet för andra avsättningar. Ett företag som därutöver
vill göra avsättning till en annan stiftelse än PRI-stiftelse, t. ex. för att trygga
den del av kompletteringspensionen som hänför sig till tjänstetid före
1960, måste kunna visa att denna avsättning ryms under ett efter vanliga
regler beräknat skattetak.

Effekten för staten och kommunerna av en sådan avdragsrätt kan, uttalas
i promemorian, väntas bli obetydlig. Sammanlagt kan avsättningar till PRIstiftelser
i 1960 års bokslut beräknas uppgå till ett belopp av 60—80 milj.
kronor. Åtskilliga företag har emellertid redan nu enligt gällande kommunalskattelag
på grund av äldre utfästelser rätt till ytterligare avdrag för
avsättningar till pensionsstiftelser. En avdragsrätt av här föreslagen art kan
därför enligt promemorian beräknas medföra att skatteunderlaget minskar
med endast en mindre del av nyssnämnda belopp. Från fiskalisk synpunkt
kan, framhålles vidare, den föreslagna avdragsrätten så mycket mindre föranleda
erinringar, som de företag, varom här är fråga, alltid äger teckna
pensionsförsäkringar motsvarande de lämnade utfästelserna. Väljer företagen
sist angivna metod erhålles avdrag enligt gällande lag, alltså utan hänsyn
till eventuella överskott i pensionsstiftelse. Avdraget skulle i sådant fall ungefär
motsvara avdraget för ovannämnda avsättningar. Det skulle vara högst

8 Kungl. Maj:ts proposition nr 132 år 1961

orationellt om företagen för allenast ett år använde försäkringsformen. Därefter
anföres.

Skulle en avdragsrätt av här angivet slag medgivas, kommer såsom följd
härav justering av de framtida avsättningarna att ske. I den mån en sådan
avdragsrätt medför högre avdrag för ett företag vid 1961 års taxering än enligt
nu gällande kommunalskattelag, innebär den dock endast att avdrag
medgives tidigare än som annars skolat ske. Frågan är sålunda endast, vilket
beskattningsår som skall belastas med ifrågavarande omkostnad.

Enligt kommunalskattelagen har som villkor för avdragsrätten uppställts
att pensionsstiftelsen står under tillsyn. Länsstyrelse äger emellertid avvisa
anmälan enligt 1929 års lag om tillsyn över stiftelse, därest stiftelsens
förmögenhet ej uppgår till lägst 5 000 kronor. I utkastet till lagtext har intagits
en regel genom vilken hänsyn tages härtill.

Det vid promemorian fogade förslaget till förordning med särskilda bestämmelser
om rätt till avdrag vid 1961 års taxering för avsättning till pensionsstiftelse
i vissa fall torde såsom Bihang få fogas vid statsrådsprotokollet
för denna dag.

IV. Riksskattenämndens anvisning

I sin framställning till riksskattenämnden erinrade arbetsgivareföreningen
om den överenskommelse som den 26 oktober 1960 träffats om villkoren
för pensionering utan (försäkring. I det system, som skulle tillskapas enligt
sistnämnda överenskommelse, skulle administrationen — uträkning och utbetalning
av pensioner m. m. — i huvudsak ombesörjas av ett särskilt organ,
Pensionsregistreringsinstitutet (PRI). Varje företag, som anslöt sig till
systemet (det s. k. PRI-systemet), skulle till tryggande av förmånerna dels
teckna kreditförsäkring i Försäkringsbolaget Pensionsgaranti, ömsesidigt,
dels inrätta en särskild pensionsstiftelse och till denna avsätta ett belopp
motsvarande den av PRI beräknade pensionsskulden. Även arbetsgivare, som
icke var delägare i arbetsgivareföreningen, hade möjlighet att ansluta sig till
systemet. Detta hade utarbetats i nära samråd med försäkringsinspeklionen
och Svenska Personal-Pensionskassan (SPP). Endast den ålderspension, som
intjänades från och med den 1 januari 1960, omfattades av PRI-systemet.

Arbetsgivareföreningen framhöll, att PRI endast för vissa företag torde
hinna beräkna pensionsskulden innan företagen hade att avlämna självdeklaration
år 1961. Vid ett flertal företag torde icke heller uträkningen av pensionsförmånerna
ha hunnit verkställas före nämnda tidpunkt. Med hänsyn
till nyssnämnda omständigheter var det enligt arbetsgivareföreningens uppfattning
synnerligen angeläget att företagen utan utredning i det enskilda fallet
kunde enligt någon enkel metod beräkna avsättningen vid 1961 års taxering.
En på statistiskt underlag grundad generell beräkning hade givit till
resultat, att pensionsskulden motsvarande de nya utfästelserna enligt PRIsystemet
kunde antagas vid 1960 års utgång uppgå till ett belopp motsvarande
5,7 % av lönesumman för tjänstemän i intjänandeålder, d. v. s. i åldrarna
25—65 år för man (vid pensionsåldern 65 år) och 30—60 år för kvinna

9

Kungl. Maj. ts proposition nr 132 år 1961

(vid pensionsåldern 60 år). Arbetsgivareföreningen anförde vidare följande.

Enligt bestämmelserna i punkt 2 tredje stycket anvisningarna till 29 §
kommunalskattelagen får avdrag för avsättning till pensionsstiftelse icke
medgivas med högre belopp än som — bedömt på grundval av förhållandena
vid beskattningsårets utgång — erfordras för att jämte framtida avgifter
säkerställa pensionerna. Avdrag får sålunda ske högst för de på beskattningsåret
och tidigare år belöpande pensionskostnaderna men icke för framtida
kostnader.

Den anpassning av tidigare pensionsutfästelser till ATP som nu skett har
för tjänstemän med oantastbara pensionsutfästelser icke inneburit någon
minskning av fribrevsvärdet, i allmänhet beräknat per den 31 december 1959.
En tjänsteman med sådan pensionsrätt har således, om avgång ur tjänst
skett efter den 31 december 1959, rätt till minst sagda fribrevsvärde.

I ovannämnda anvisningspunkt beröres ej det fall, att en oantastbar pensionsutfästelse
nedsättes till fribrev eller eljest reddceras med garanterande
av att arbetstagaren skall vara berättigad till minst det intjänade fribrevsvärdet
vid den tidpunkt, då nedsättningen sker. Hur skattetaket därvid påverkas
hade före ATP:s införande varit av mindre intresse, då frågan i huvudsak
endast torde ha aktualiserats i samband med att en pensionsutfästelse nedsattes
till fribrev vid avgång ur tjänst. Då en allmän anpassning nu skett
till ATP, har frågan emellertid fått stor betydelse.

Som framgår av det ovan sagda, måste vid oantastbar pensionering på förfluten
tid anses belöpa kostnader motsvarande kapitalvärdet av fribrevet vid
varje tidpunkt. Detta kapitalvärde motsvarar företagets upplupna pensionsskuld.
I princip måste företaget kunna påföra rörelsen så stora belopp i form
av avdragsgill avsättning till pensionsstiftelse, att de motsvarar kostnaden
för inköp mot engångspremie av pensionsförsäkring av det intjänade fribrevsvärdet.
Vid skattetakets beräkning bör därför icke antagas, att några
framtida avgifter erfordras för säkerställande av pensionsutfästelse, som
nedsatts till fribrev.

Föreningen hemställde, att riksskattenämnden i anvisning till ledning för
taxeringsmyndigheterna måtte uttala, dels att vid 1961 års taxering det försäkringstekniskt
beräknade värdet av utfästelserna enligt PRI-systemet måtte
— därest särskild utredning av vederbörande företag icke förebragtes —
anses uppgå till 5,7 % av lönesumman för år 1960 för tjänstemän i inljänandeålder
eller, i förekommande fall, för den del av kalenderåret 1960, som
fölle inom det beskattningsår för vilket taxering i första instans skedde år
1961, dels ock att vid beräkning av det belopp, med vilket avdrag för avsättning
till pensionsstiftelse finge ske, icke borde antagas, att några framtida
avgifter erfordrades för säkerställande av sådan pensionsutfästelse, som
nedsatts till fribrev, eller — därest utfästelsen icke nedsatts ända till fribrev
—- för den del av utfästelsen, som motsvarade intjänat fribrevsvärde.

Riksskattenämnden beslöt den 7 februari 1961 att såsom anvisning till ledning
för taxeringsmyndigheterna göra följande uttalande.

Med hänsyn till det läge, som uppkommit genom införandet av ATP och
den i anslutning därtill överenskomna anpassningen av tidigare pensionsutfästelser
till ATP, bör vid beräkning av avdragsgill avsättning till pensionsstiftelse
vid 1961 års taxering — under förutsättning att övriga i kommunal -

10

Kungl. Maj. ts proposition nr 132 år 1961

skattelagen angivna villkor för avdragsrätt föreligga — avdrag medgivas enligt
följande beräkningsgrunder.

Under förutsättning att det framstår såsom sannolikt, att nedan omförmälda
avdrag för pensionsutfästelser enligt PRI-systemet jämte behållningen
i äldre stiftelser vid beskattningsårets utgång rymmes inom det för vederbörande
företag enligt reglerna i kommunalskattelagen gällande skattetaket,
bör avdrag för pensionsutfästelse enligt PRI-systemet utan särskild utredning
medgivas med ett belopp motsvarande 5,7 procent av lönesumman för
år 1960 för tjänstemän i intjänandeålder eller, i förekommande fall, 5,7 procent
av den del av nämnda lönesumma, som belöper på det beskattningsår
för vilket taxering i första instans sker år 1961. Härvid förutsättes, i överensstämmelse
med vad ovan angivits, att i lönesumman icke medräknas lön
till personer, som avses i punkt 2 fjärde stycket anvisningarna till 29 § kommunalskattelagen.
Vidare förutsättes, att de skriftliga besked med närmare
uppgift om vederbörandes pensionsförmåner, som avses skola av respektive
företag tillställas envar tjänsteman, erhålla sådan utformning att deras karaktär
av bindande pensionsutfästelser klart framgår.

Beträffande tidigare utfästelser om oantastbar pension, som enligt ifrågavarande
överenskommelse nedsatts till fribrev, bör den avdragsgilla avsättningen
anses uppgå högst till ett belopp, som jämte tidigare behållning motsvarar
kapitalvärdet av fribreven vid utgången av år 1959. Det sagda innebär,
att man med avseende å nämnda värde icke bör räkna med framtida
avgifter. Vid beräkning av avsättningen böra emellertid medräknas endast
direkt utfästa pensioner; pensioner till sådana anställda, som visserligen anmälts
till försäkring hos SPP eller annat försäkringsföretag men som icke
erhållit bindande utfästelse om pension, böra följaktligen icke medräknas.

Avdrag för avsättning till pensionsstiftelse för tryggande av utfästelser
enligt PRI-systemet bör godkännas oaktat utfästelserna lämnats efter beskattningsårets
utgång blott utfästelserna äro lämnade vid den tid då taxeringen
prövas. Den omständigheten att pensionsstiftelse bildats, ställts under
tillsyn eller fått stadgarna av tillsynsmyndigheten fastställda efter beskattningsårets
utgång bör icke heller utgöra hinder för avdrag för avsättning
blott stiftelsen bildats, ställts under tillsyn och fått stadgarna fastställda
vid den tid då taxeringen prövas.

V. Remissyttrandena

Flertalet av de hörda myndigheterna och organisationerna har tillstyrkt en
lagstiftning i huvudsaklig överensstämmelse med det i promemorian framlagda
förslaget. Endast överståthållarämbetet, länsstyrelserna i Malmöhus
samt Göteborgs och Bohus län samt allmänna ombudet hos mellankommunala
prövningsnämnden avstyrker framställningen. Från remissyttrandena
må följande här återgivas.

Överståthållarämbetet anser de i framställningen anförda skälen för ett
avsteg från tillämpning av gällande beskattningsregler om den verkliga pensionsskulden
som grund för beräkning av avdragsgilla avsättningar icke
vara av beskaffenhet att nödvändiggöra en provisorisk särlagstiftning jämväl
vid 1961 års taxering och avstyrker sålunda den nu föreslagna lagstiftningen.

Länsstyrelsen i Malmöhus län framhåller, att en lagstiftning i föreslagen

Kungl. Maj.ts proposition nr 132 år 1961

11

riktning kommer att medge vissa företag avdrag, som måste betecknas som
oberättigade. Så kommer att bli förhållandet för sådana bolag, som hittills
utnyttjat avdragsmöjligheterna i full utsträckning och sålunda vid utgången
av år 1959 hade gjort avsättningar till pensionsstiftelser upp till dittills
gällande skattetak. Genom införandet av ATP reduceras taket för
skattefri avsättning avsevärt, och den gamla stiftelsens förmögenhet kommer
att betydligt överstiga värdet av samtliga förpliktelser till och med utgången
av år 1960. I de fall avsättningar enligt PRI-systemet väl täckes av
redan tidigare gjorda avsättningar kan det enligt länsstyrelsens mening icke
anses motiverat med ytterligare avsättningar. Länsstyrelsen fortsätter.

Av Svenska Arbetsgivareföreningens skrivelse framgår, att den huvudsakliga
orsaken till den föreslagna speciallagstiftningen ligger i det förhållandet
att det stöter på praktiska svårigheter för företagen att i tid få skattetaksberäkningar
utförda av erforderlig expertis. Länsstyrelsen vill därför för
sin del föreslå, att frågan om avdrag för avsättning till pensionsstiftelse vid
1961 års taxering löses på så sätt att riksskattenämnden utfärdar en anvisning
av innehåll att en avsättning till pensionsstiftelse i enlighet med det
framlagda förslaget utan försäkringsteknisk utredning bör av taxeringsnämnden
preliminärt godtagas, men att företag, som yrkat avdrag, ålägges
att exempelvis senast den 1 oktober 1961 inkomma med erforderlig utredning,
så att taxeringsintendenten får möjlighet att besvärsvägen ta upp frågan
till slutlig behandling.

Länsstyrelsen framhåller slutligen, att normalstadgarna för ifrågavarande
stiftelser järnte i stadgarna åberopade pensionsuppgörelser icke synes bereda
trygghet för att pensioneringen anordnas på sätt i anvisningarna till
31 § kommunalskattelagen föreskrives som villkor för att livförsäkring skall
hänföras till pensionsförsäkring.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län uttalar, att det icke kan vara tillfredsställande
att ens temporärt medgiva i sak icke motiverade avdrag vid
taxeringen. Påståendet att företagen genom försäkring skulle kunna tillförsäkra
sig avdrag för i promemorian angivna pensionskostnader torde enligt
länsstyrelsen icke vara riktigt, då premie för en pensionsförsäkring, som erlägges
under år 1961, icke kan vara avdragsgill i bokslutet för år 1960.

Allmänna ombudet hos mellankommunala prövningsnämnden anför följande.

Arbetsgivareföreningens motparter vid pensionsuppgörelsen kommer enligt
uppgift icke att kräva att arbetsgivare skall göra avsättning i 1960 års
bokslut till en vid utgången av räkenskapsåret icke bildad pensionsstiftelse.
Något behov av avsättning till PRI-stiftelse i 1960 års bokslut på grund av
uppgörelsen i pensionsfrågan föreligger alltså ej. Någon avsättning till
PRI-stiftelse behöver inte heller göras i 1960 års bokslut på grund av bestämmelser
i aktiebolagslagen; om reservering för PRI-förpliktclser anses
böra göras i detta bokslut, kan detta ske på ett principiellt riktigare sätt
än genom avsättning till den nya stiftelsen.

En eventuell lagstiftning måste, framhålles vidare i yttrandet, komma till
stånd vid så sen tidpunkt, att den som regel inte kan utnyttjas av företag
med ordinarie bolagsstämma i början av år 1961. Till denna grupp av före -

12

Kungl. Maj. ts proposition nr 132 år 1961

tag liör ett avsevärt antal företag för vilka räkenskapsåret inte sammanfaller
med kalenderåret. Att genomföra lagstiftning vid så sen tidpunkt, att en
del skattskyldiga ej kan utnyttja vissa förmåner, strider mot principen att
taxeringen skall vara rättvis och likformig.

Riksskattenämnden anser sig med hänsyn till angelägenheten av att underlätta
samordningen av de olika pensioneringssystemen böra tillstyrka den
föreslagna lagstiftningen. Samma ståndpunkt intages av länsstyrelserna i
Stockholms och Västernorrlands län.

Länsstyrelsen i Kalmar län säger sig i princip inte ha något att erinra
mot den föreslagna lagstiftningen. Länsstyrelsen tillägger dock följande.

Vid bifall till arbetsgivareföreningens hemställan komma de ändrade bestämmelserna
i många fall icke att kunna tillämpas av de företag, som vid
tidpunkten för förordningens ikraftträdande upprättat bokslut och avgivit
deklaration. Sagda förhållande synes länsstyrelsen icke stå i överensstämmelse
med rättvis och likformig taxering, varför det torde kunna ifrågasättas
om avdrag för avsättning till PRI-stiftelser bör medgivas vid innevarande
års taxering, såvida icke för samtliga företag, som beröres av avtalet, möjliggöres
att erhålla avdrag i berörda avseende.

Länsstyrelsen i Värmlands län framhåller, att förslaget synes kunna försvaras
på grund av svårigheterna att beräkna de pensionsskulder som fortfarande
åvilar äldre pensionsstiftelser och med hänsyn till att hela problemkomplexet
rörande de hittillsvarande stiftelserna torde komma att regleras
genom särskild lagstiftning. Länsstyrelsen fortsätter.

Beträffande förslagets innebörd att i verkligheten sätta ur kraft spärrregeln
i p. 2 stycket 4 anvisningarna till 29 § kommunalskattelagen ställer sig
länsstyrelsen tveksam. Att för framtiden upphäva nämnda bestämmelse torde
med hänsyn till möjligheterna till missbruk knappast låta sig göra. Det
synes då icke lämpligt att partiellt sätta den ur kraft genom en särbestämmelse
för ett visst års taxering. Visserligen kan sägas att det förhållande förslaget
avser att reglera är resultatet av en önskvärd överenskommelse mellan
parterna på arbetsmarknaden, som tagit sikte på att generellt lösa ett föreliggande
pensionsproblem och som därför har ett speciellt intresse även ur
det allmännas synpunkt. Häremot kan emellertid genmälas, att överenskommelsen
ur denna synpunkt icke på något sätt berör ifrågavarande delägare i
tamiljebolag m. fl. och att densamma därför icke bör tagas som intäkt för
att deras ställning i beskattningshänseende skall bli gynnsammare än enligt

de allmänna reglerna. Det torde ej heller vålla någon'' praktisk svårighet___

och äventyrar icke på något sätt förslagets reella innebörd för företagen i
allmänhet — om en särlagstiftning i ifrågavarande hänseende för innevarande
års taxering utformas med beaktande av nämnda spärregel.

Enligt kammarrätten torde särskild lagstiftning vara påkallad för att i
nuvarande läge bereda de skattskyldiga rätt till avdrag för avsättning till
pensionsstiftelse. Kammarrätten fortsätter.

Vad härefter angår innehållet i en sådan lagstiftning bör anmärkas, att
en lösning av problemen väsentligt försvåras därav, att förordning i ämnet
näppeligen hinner komma till de skattskyldigas kännedom förrän^efter den
31 mars innevarande år, då huvuddelen av här ifrågavarande skattskyldiga
jämlikt 34 § taxeringsförordningen skola hava avgivit självdeklaration avseende
beskattningsåret 1960, eller motsvarande brutna räkenskapsår

Kungl. Maj. ts proposition nr 132 år 1961

13

I den föreliggande situationen torde två olika lösningar vara tänkbara,
den ena i huvudsak motsvarande det remitterade förslaget, den andra att de
skattskyldiga erhålla rätt att vid 1962 års taxering göra avdrag för de avsättningar
till pensionsstiftelse, som verkställts i bokslutet för räkenskapsåret
1960 eller för motsvarande brutna räkenskapsår i den mån sådant avdrag
icke medgivits vid 1961 års taxering.

Den föreslagna lagstiftningen tillstyrkes av de hörda organisationerna på
näringslivets område. Sveriges redareförening tillägger.

I § 2 i utkastet till förordning med särskilda bestämmelser om rätt till avdrag
vid 1961 års taxering för avsättning till pensionsstiftelse i vissa fall
förutsättes, att fråga är om avdrag för avsättning till sådan pensionsstiftelse,
som inrättats enligt PRI-systemet. Uppmärksammas må, att skattskyldig
kan hava lämnat utfästelse om pension i överensstämmelse med den mellan
Arbetsgivareföreningen, Industritjänstemanna- och Arbetsledareförbundet
den 30 juni 1960 träffade överenskommelsen utan att den skattskyldige därvid
anslutit sig till ovannämnda system. Även i de fall, då sådan anslutning
som ovan nämnts ej gjorts av den skattskyldige, bör denne vara berättigad
till avdrag för avsättning till pensionsstiftelse, såvitt avser sådan pensmnsrätt,
som omförmäles i § 1 i förenämnda utkast till förordning. Texten till
§ 2 i förslaget bör ändras i enlighet härmed.

Sveriges hantverks- och industriorganisation framhåller, att rätten till avsättning
enligt förslaget även bör omfatta företag som icke anslutits till Pensionsregistreringsinstitutet
(PRI), därest överenskommelse av likartat innehåll
träffats med de anställda om plan för kompletterande pensionsförmåner.

Kooperativa förbundet säger sig inte ha något att erinra mot bifall till
framställningen men hemställer att rätten till avdrag ej måtte begränsas till
företag som gör avsättningar till s. k. PRI-stiftelser utan utsträckas att gälla
företag som gör avsättning till andra stiftelser än PRI-stiftelser, under förutsättning
att dessa företag med sina anställda träffat motsvarande överenskommelse
om kompletterande pensionsförmåner som avses i framställningen.
Eu sådan utvidgning anser förbundet motiverad, emedan de företag,
som löst sin pensionsfråga på ett tillfredsställande sätt utan att anlita försäkringsanstalt
eller som ej ämnar ansluta sig till PRI, eljest skulle bli förhindrade
att göra avsättning till pensionsstiftelse under 1960. Förbundet
framhåller att detta är fallet med den pensionsanordning man har inom
konsumentkooperationen och som anlitas även av vissa närstående företag.
Förbundet tillägger.

I sin promemoria anför SAF att den schablonmässiga avsättningen i 1960
års bokslut bör fastställas till 5,7 % av lönesumman från 1960 för tjänstemän
i intjänandeålder. Denna procentsiffra, som framräknats av direktör
Lars Dahlgren och som får anses plausibel, förutsätter emellertid att övriga
pensionsförmåner de anställda tillerkänts under 1960 nämligen familje- och
invalidpensioneringen, förvaltas av försäkringsinrattning, till vilken företagen
inbetalar pensionsförsäkringspremie, vilken som ovan nämnts i alla
händelser är avdragsgill. Inom den konsumentkooperativa sektorn har man
icke tecknat pensionsförsäkring för dessa delar av pensionsutfästelsen, utan
dessa bestridas också genom inbetalningar till Konsumentkooperationens

14

Kungl. Maj.ts proposition nr 132 år 1961

pensionsstiftelse. Kostnaden för dessa pensionsmoment torde uppgå till ca
3 % av lönesumman, varför vi hemställer med stöd av vad som anförts om
rätt periodisering av pensionskostnader att när det gäller att fastställa avsättning
till pensionsstiftelse för företag, som i likhet med konsumentkooperationen
icke anlitar försäkringsinrättning, avsättningen måtte beräknas
till 8 % av lönesumman för 1960 för anställda i intjänandeålder, varav 5,7 %
hänföres till intjänande av ålderspension.

Landsorganisationen tillstyrker framställningen men betonar, att avdragsrätten
inte bör avse endast PRI-stiftelserna utan även andra pensionsstiftelser
under förutsättning att det träffats överenskommelse med de anställda
om kompletterande pensionsförmåner av liknande typ som i tjänstemannauppgörelsen.
Organisationen ifrågasätter även, om inte den schablonmässiga
avdragsrätten bör begränsas till sådana fall då den skattskyldige inte
kan beräkna det belopp, vartill avsättning högst skulle medges enligt kommunalskattelagen,
d. v. s. det s. k. skattetaket.

Tjänstemännens centralorganisation framhåller, att bestämmelserna måste
ges en sådan generell utformning att de kan tillämpas för pensionsstiftelser
av olika förekommande slag och avse avsättningar för säkerställande av
under år 1960 intjänat fribrev såväl avseende ålderspension som i förekommande
fall andra pensionsdelar. Liknande synpunkter framföres av Sveriges
akademikers centralorganisation.

Pensionsstiftelseutredningen upplyser, att utredningen avser att under
vårens lopp framlägga förslag till nya regler för beräkning av avdragsgillt
belopp vid avsättning till pensionsstiftelse. Avsättning skall enligt förslaget
alltid få avse kapitalvärdet av intjänat fribrev. Utredningen fortsätter.

Ett genomförande av förslaget om provisorisk lagstiftning vid 1961 års
taxering kan komma att medföra att företag medgives avdrag för avsättningar
som enligt de vanliga reglerna icke skulle medgivits till avdrag förrän
ett senare år. Det kan också bli fråga om avsättningar, vilka icke skulle bli
tillåtna därför att företaget redan tidigare utnyttjat alla avsättningsmöjligheter.
Avsättningar till PRI-stiftelser för verksamhetsåret 1960 beräknas
uppgå till omkring 90 miljoner kronor. Av detta belopp kan grovt räknat
hälften antagas belöpa på företag som, inberäknat nämnda avsättning, icke
når upp till skattetaket i sina pensionsstiftelser. Återstoden eller 40—50 miljoner
kronor skulle hänföra sig till företag som redan har överskott i sina
stiftelser och som därför med tillämpning av nuvarande regler i kommunalskattelagen
icke skulle ha varit befogade till avdrag. Reträffande konsumentkooperationen
har uppgivits, att konsumtionsföreningarna icke gjort några
avsättningar till pensionsstiftelse i 1960 års bokslut med hänsyn till ovissheten
rörande avdragsrätten. KF däremot avser att — om rätt till avdrag
anses trolig — avsätta till pensionsstiftelse ett belopp i storleksordningen
8—10 miljoner kronor. För nämnda belopp torde avdrag enligt vanliga regler
icke kunna ske. Ytterligare pensionsanordningar än de nu nämnda kan
beröras av den ifrågasatta speciallagstiftningen, men aktuella belopp i dessa
fall är troligen av mindre storleksordning. Det kan gissningsvis antagas att
vid 1961 års taxering avdrag kommer att medgivas med ett 60 miljoner kronor
för högt belopp, om en provisorisk lagstiftning skulle genomföras som
tillgodosåg SAF:s och KF:s önskemål.

Kungl. Maj.ts proposition nr 132 år 1961

15

Utredningen konstaterar, att arbetsgivarens åtagande att årligen göra avsättning
till pensionsstiftelse med belopp motsvarande pensionsskulden ger
de anställda stora fördelar. Det är skäligt, att avsättningar kan ske på sätt
förutsatts i berörda överenskommelser redan från den tidpunkt, då de nya
pensionsförmånerna börjat intjänas eller från och med den 1 januari 1960.
Med tanke på alt antalet försäkringsmatematiker är litet är det enligt utredningen
icke att förvåna, att det visat sig omöjligt att hinna få erforderliga
beräkningar gjorda i tid.

Den åsyftade provisoriska lagstiftningen bör enligt utredningens mening
avse samtliga fall där en skattskyldig åtagit sig att fortlöpande göra avsättningar
till en pensionsstiftelse. Avdrag bör vara medgivet för en avsättning
motsvarande värdet av det fribrev som tillerkänts anställd, oberoende av
storleken av under året intjänat fribrev i förhållande till den anställdes lön.
Utredningen, som anser sig kunna tillstyrka provisorisk lagstiftning, uttalar,
att denna lämpligen skulle kunna utformas på i huvudsak följande sätt.

En pensionsutfästelses värde må uppskattas till nedan angivna belopp
även om detta skulle vara högre än det belopp som må tagas i beaktande enligt
de i anvisningspunkt 2 till 29 § kommunalskattelagen givna reglerna.
Utfästelsen motsvarar dels en pensionsreserv beräknad på grundval av utfästelsens
innehåll den 31 december 1959, dels ock vad den skattskyldige
åtagit sig att för år 1960 avsätta till pensionsstiftelse för att säkerställa under
detta år intjänat fribrev.

Med pensionsreserv avses här det belopp som erfordras för att säkerställa
en pensionsutfästelse enligt de antaganden som angives i nyssnämnda anvisningspunkt.

Sammanfaller den skattskyldiges räkenskapsår ej med kalenderår bör i
stället för den 31 december 1959 gälla slutdagen av det räkenskapsår för vilket
taxering i första instans verkställts år 1960.

Vill den skattskyldige ej beräkna det belopp, vartill för alla utfästelser
sammanlagt avsättning högst medgives, är han likväl berättigad att åtnjuta
avdrag för vad han enligt åtagande avsatt till pensionsstiftelse för att säkerställa
under år 1960 intjänade fribrev.

Sker avsättning för fribrev intjänat under 1960 till stiftelse som särskilt
inrättats för sådan avsättning, må avsättning till den särskilda stiftelsen
avse 5 001 kronor även om intjänade fribrev icke uppgår till detta belopp.

VI. Departementschefen

Företagens rätt till avdragsgilla pensionsstiftelseavsättningar är enligt
kommunalskattelagens regler beroende av i vad mån bindande pensionsutfästelser
kan anses föreligga. Före antagandet av lagen om försäkring för
allmän tilläggspension (TPL) har man ansett en pensionsutfästelse bindande,
även om företaget förbehållit sig rätt att reducera förmånerna i händelse
av en allmän tilläggspensionering. Sådant förbehåll får självfallet numera
beaktas. Förutsättningarna för avdragsrätten har således ändrats genom
tillkomsten av TPL. Företagens möjligheter till avdragsgilla avsättningar
är mindre än förut, i många fall avsevärt mindre.

Frågan om verkningarna i detta hänseende av den allmänna tjänstepen -

16

Kungi. Maj. ts proposition nr 132 år 1961

sioneringen var aktuell redan vid 1960 års taxering. Med hänsyn till då pågående
förhandlingar mellan arbetsmarknadens parter om undantagande av
vissa arbetstagargrupper från den allmänna tjänstepensioneringen och om
andra med pensionsreformen sammanhängande spörsmål framlades i
prop. nr 40 till 1960 års riksdag förslag till förordning med särskilda bestämmelser
om rätt till avdrag vid 1960 års taxering för avsättning till pensionsstiftelse.
Enligt den föreslagna förordningen, som oförändrad antogs
av riksdagen, medgavs företagen rätt att vid 1960 års taxering göra avsättningar
till pensionsstiftelser i samma omfattning som dittills. I propositionen
framhöll jag emellertid, att den föreslagna lagstiftningen var att se som
en engångsåtgärd, företagen i anledning av det rådande förhandlingsläget.
Från och med 1961 års taxering blev kommunalskattelagens regler att tilllämpa,
varvid hänsyn fick tagas till den reduktion av avsättningsmöjligheterna
som föranledes av TPL.

Bland de företag, som förbehållit sig rätt att reducera pensionsförmånerna
med hänsyn till TPL, torde ett flertal få anlita försäkringsteknisk expertis
för att fastställa den vid 1961 års taxering avdragsgilla avsättningen.
Vissa sådana företag torde inte hinna få dessa beräkningar utförda i sådan
tid att en i enlighet med kommunalskattelagens regler beräknad avsättning
kan göras i 1960 års bokslut. Detta förhållande synes i och för
sig knappast utgöra skäl för att införa specialregler i fråga om stiftelseavsättningar
även vid årets taxering. Avsättningarna skulle nämligen utan
större olägenhet kunna uppskjutas till kommande bokslut.

Arbetsgivareföreningens framställning innefattar inte heller krav på åtgärder
motsvarande de under fjolåret beslutade. Den utmynnar i stället
i förslag om särskild lagstiftning med avseende på avsättningar, som föranletts
av att företagen, som ett led i det s. k. PRI-systemet, åtagit sig att
avsätta medel till täckande av en i enlighet med detta system beräknad
pensionsskuld. En sådan avsättning kan enligt föreningens mening inte
uppskjutas till ett kommande bokslut utan att företaget bryter den överenskommelse
som ligger till grund för systemet.

Om avsättningen till PRI-stiftelsen rymmes inom den för företaget avdragsgilla
pensionsstiftelseavsättningen, det s. k. skattetaket, är skyldigheten
att avsätta till PRI-stiftelsen inte något problem för företaget. Företaget
hinner i vart fall beräkna skattetaket under år 1961. Har företaget emellertid
redan tidigare år gjort avsättningar, som uppgår till eller överstiger
skattetaket, kommer avdrag för avsättningen till PRI-stiftelsen att vägras
vid inkomsttaxeringen. I dylikt fall skulle en i och för sig lämplig lösning
kunna vara att företaget, i stället för att göra ny avsättning till PRI-stiftelsen,
överför medel från äldre pensionsstiftelser till PRI-stiftelsen. Mången
gång torde emellertid stiftelsestadgarna lägga hinder i vägen för sådan överföring
av medel.

Enligt vad jag inhämtat kommer pensionsstiftelseutredningen att i ett
betänkande, som avlämnas under april månad detta år, föreslå en lagstift -

17

Knngl. Maj. ts proposition nr 132 år 1961

ning, som medger företagen rätt att överföra överskottsmedel i en pensionsstiftelse
till en annan dylik stiftelse. Samtidigt kommer utredningen att
framlägga förslag till nya regler för beräkning av avdragsgillt belopp vid
avsättning till pensionsstiftelse och om avtappning av överskottsmedel i
äldre pensionsstiftelser.

Då skyldigheten att avsätta till PRI-stiftelser är en följd av förhandlingar
mellan arbetsmarknadens parter, vill jag inte motsätta mig att — i avvaktan
på ett ståndpunktstagande till pensionsstiftelseutredningens blivande
förslag — företagen genom särskilda bestämmelser får rätt att vid 1961
års taxering åtnjuta avdrag för avsättningar till PRI-stiftelser, även om därigenom
större avdrag skulle erhållas än enligt kommunalskattelagens regler.
De särskilda bestämmelserna bör dock gälla endast för det fall att företaget
i 1960 års bokslut uteslutande gör sådan avsättning, som företaget
enligt överenskommelse med arbetstagarnas organisationer är skyldigt verkställa.
Den provisoriska lagstiftningen bör vidare, såsom flera remissinstanser
framhållit, inte begränsas till att gälla allenast avsättningar till PRI-stiftelser.
Den bör avse även andra fall, där företaget, på grund av överenskommelser
av väsentligen samma innehåll som de i framställningen åberopade,
åtagit sig att fortlöpande göra avsättningar till pensionsstiftelse.

Avdragsrätten bör avse det belopp som företaget enligt överenskommelsen
är skyldigt avsätta till stiftelsen. Storleken av denna avsättning får det
ankomma på de tillämpande myndigheterna att fastställa. Vad gäller avsättning
till PRI-stiftelser har riksskattenämnden i den tidigare återgivna
anvisningen godtagit viss schablonberäkning. Sker avsättningen till en särskilt
inrättad pensionsstiftelse bör dock, av skäl som i framställningen angivits,
avsättningen få avse ett belopp av 5 001 kronor, även om summan av
intjänade fribrev inte uppgår till detta belopp.

En förutsättning för avdragsrätt bör vara, att avsättningen inte avser att
trySSa pensionsutfästelse till sådan anställd, som avses i fjärde stycket av
punkt 2 av anvisningarna till 29 § kommunalskattelagen, d. v. s. i regel huvudaktieägare
i familjebolag eller denne närstående, samt att avsättningen
sker till pensionsstiftelse som avses i punkt 6 av anvisningarna till 53 §
kommunalskattelagen. Vidare måste pensioneringen vara anordnad på sätt
i anvisningarna till 31 § kommunalskattelagen föreskrives som villkor för
att livförsäkring skall hänföras till pensionsförsäkring. Vanliga regler bör i
övrigt gälla beträffande formerna för avsättningen.

Några remissinstanser har ansett det otillfredsställande, att de nya bestämmelserna
i vissa fall inte kan tillämpas av företag, som vid tidpunkten
för förordningens ikraftträdande upprättat bokslut och avgivit deklaration.
Med anledning härav vill jag framhålla att även dessa företag varit
skyldiga enligt den ifrågavarande överenskommelsen att verkställa pensionsstiftelseavsätlning
under beskattningsåret. Har så skett får bestämmelserna
betydelse även för dylika förelag.

18

Kungl. Maj. ts proposition nr 132 år 1961

Vad jag här förordat innebär allenast att vissa företag kan få uppskov
med skatt som eljest skolat erläggas på grundval av 1961 års taxering. De
belopp, varom här är fråga, är inte av den storleksordning att de bör påverka
inkomstberäkningen för budgetåret 1961/62.

Föredragande departementschefen hemställer härefter, att Kungl. Maj.t
måtte genom proposition föreslå riksdagen att antaga inom finansdepartementet
upprättat förslag till förordning med särskilda bestämmelser om
rätt till avdrag vid 1961 års taxering för avsättning till pensionsstiftelse.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen, att proposition
av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar
skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Olof Norén

Kungl. Maj:ts proposition nr 132 år 1961

19

Bihang

Vid promemorian fogat förslag
till

förordning med särskilda bestämmelser om rätt till avdrag vid 1961 års
taxering för avsättning till pensionsstiftelse i vissa fall

Härigenom förordnas som följer.

§ I Har

skattskyldig lämnat utfästelse om pension enligt den mellan Svenska
Arbetsgivareföreningen, Svenska Industritjänstemannaförbundet och Sveriges
Arbetsledareförbund den 30 juni 1960 träffade överenskommelsen rörande
bl. a. plan för kompletterande pensionsförmåner eller enligt annan
överenskommelse med väsentligen likalydande innehåll, skall, såvitt avser
pensionsrätt intjänad efter utgången av år 1959, vid beräkning av avdrag
för avsättning till pensionsstiftelse enligt bestämmelserna i punkt 2 av anvisningarna
till 29 § kommunalskattelagen under beskattningsår, för vilket
taxering i första instans verkställdes år 1961, i den män därigenom större
avdrag kan erhållas, gälla vad nedan i § 2 sägs.

§ 2.

Skattskyldig som lämnat anställd utfästelse enligt överenskommelse som
nämns i § 1 att gälla från ingången av år 1960 eller, därest anställning skett
senare under året, från anställningsdagen samt åtagit sig att säkerställa
pensionsrätt intjänad efter utgången av år 1959 på sätt föreskrives i en
mellan de i § 1 nämnda parterna den 26 oktober 1960 träffad uppgörelse,
äger åtnjuta avdrag för avsättning till pensionsstiftelse, som inrättats enligt
samma uppgörelse. Avdraget må uppgå till 5 000 kronor eller till det
högre belopp som motsvarar 5,7 procent av lönesumman under beskattningsåret
för de anställda, vilka intjäna ålderspension enligt utfästelsen.
Avdraget skall därvid beräknas på lönesumma som belöper på tiden från
och med den 1 januari 1960.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt
därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

Stockholm 1961. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag 6104113