Kungl. Maj:ts proposition nr 122 år 1961

Nr 122

Kung. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förordning
om tillverkning av sprit och vin, m. m.; given
Stockholms slott den 23 mars 1961.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda i statsrådet och
lagrådet förda protokoll, föreslå riksdagen att antaga härvid fogade förslag
till

1) förordning om tillverkning av sprit och vin;

2) förordning om försäljning av teknisk sprit och alkoholhaltiga preparat;

3) förordning om ändring i förordningen den 24 maj 1957 (nr 209) angående
skatt å spritdrycker och vin; samt

4) förordning om ändring i förordningen den 18 juni 1864 (nr 41 s. 1)
angående utvidgad näringsfrihet.

GUSTAF ADOLF

G. E. Sträng

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen framlägges förslag till ny lagstiftning om tillverkning av
sprit och vin samt om försäljning av teknisk sprit och alkoholhaltiga preparat.
Förslaget innebär en förenkling och modernisering av nu gällande
bestämmelser på området, uppdelade på ett flertal olika författningar, som
i stor utsträckning är av relativt gammalt datum.

Den nya lagstiftningen är avsedd att träda i kraft den 1 juli 1961. 1

1 Bihang till riksdagens protokoll 1961. 1 samt. Nr 122

Kungl. Maj.ts proposition nr 122 år 1961

Förslag

till

förordning om tillverkning av sprit och vin

Härigenom förordnas som följer.

Allmänna bestämmelser
1 §•

Med sprit förstås vara, som innehåller etylalkohol i en koncentration av
mer än 2,25 volymprocent eller, såvitt avser icke flytande vara, 1,8 viktprocent.
Med tillverkning av sprit förstås varje förfarande, varigenom etylalkohol
i sådan koncentration framställes eller utvinnes. Såsom sprit skall
dock icke anses vin eller maltdryck. Ej heller utgör framställning av dvlik
vara tillverkning av sprit.

Till vin hänföres dryck, som är framställd genom alkoholisk jäsning av
saft från druvor, bär, frukt eller andra växtdelar och som håller mer än
2,25 men ej mer än 22 volymprocent etylalkohol. Med tillverkning av vin
avses varje förfarande, varigenom vin sålunda framställes.

Tillverkare kallas den som bedriver yrkesmässig tillverkning av sprit eller
vin. Med partihandels bolaget förstås det i rusdrycksförsäljningsförordningen
omnämnda partihandelsbolaget.

2 §.

Tillverkning av sprit eller vin må ej hedrivas utan tillstånd av Kungl.
Maj :t. 3 * * * * 8

Utan hinder av förordningens föreskrifter må dock var och en i hemmet
framställa vin för eget behov.

Utan iakttagande av bestämmelserna i 4—6 §§ denna förordning må,
under den kontroll och de villkor i övrigt som kontrollstyrelsen prövar erforderliga,
framställas sprit och vin för vetenskapligt ändamål eller försöksvis
för tekniskt ändamål.

Rening av sprit, avsedd för förbrukning inom riket, må bedrivas endast av
partihandelsbolaget.

3 §.

Kontroll över tillverkning av sprit och vin utövas av kontrollstyrelsen, som

ager utfärda de föreskrifter rörande redovisning och särskilda kontrollan ordningar

som styrelsen finner erforderliga för kontrollens utövande.

Det åligger tillverkare att på anfordran av kontrollstyrelsen lämna tillträde
till de lokaler och förvaringsställen som användas i verksamheten,
tillhandahålla handelsböcker och övriga handlingar hörande till verksamheten
samt utan ersättning biträda med behövlig handräckning och lämna ertorderliga
yaruprov. Kontrollen skall såvitt möjligt ske på sådant sätt och
på sådan tid att den icke förorsakar hinder i tillverkarens verksamhet. Tillverkare
åligger även att lämna kontrollstyrelsen de uppgifter som erfordras
för upprättande av statistik över sprit- och vintillverkningen.

Beslut, som kontrollstyrelsen meddelat enligt denna förordning, länder
omedelbart till efterrättelse, där ej annorlunda särskilt förordnas.

Kungl. Maj.ts proposition nr 122 år 1961

Tillverkningstillstånd m. m.

4 §•

Tillstånd att tillverka sprit eller vin skall gälla tills vidare och må av
Kungl. Maj :t indragas, när skäl därtill äro. Innan beslut om indragning
meddelas, skall tillverkaren beredas tillfälle att yttra sig.

Den som erhållit tillstånd som i första stycket sägs eller övertager rörelse
som där avses skall hos kontrollstyrelsen i förväg göra anmälan om dagen
för upptagandet av tillverkningen eller för övertagandet. Anmälan skall
även göras om nedläggande av och, såvitt fråga är om tillverkningsställe där
kontrolltjänsteman finnes, om avbrott i tillverkning.

5 §•

Tillverkare äger förfoga över sprit och vin, som av honom tillverkats, endast
för försäljning till partihandelsbolaget, för export och, efter tillstånd av
kontrollstyrelsen, för användning i egen rörelse, så ock för försäljning enligt
bestämmelserna i förordningen om försäljning av teknisk sprit och alkoholhaltiga
preparat.

6 §•

Kan i fråga om sprit, som tillverkats av potatis eller spannmål och som
tillverkare levererar till partihandelsbolaget, frivillig överenskommelse ej
nås om pris eller leveransvillkor i övrigt, skall avgörande träffas av en särskild
prisnämnd, om tillverkaren eller bolaget det påfordrar. Nämnden skall
bestå av sju ledamöter, av vilka två utses av vardera parten. Övriga tre
ledamöter, däribland ordföranden, jämte suppleanter för dem förordnas av
Kungl. Maj :t.

Kostnaderna för prisnämndens verksamhet bestridas med hälften av vardera
parten.

Föreskrifter om nämndens verksamhet utfärdas av Kungl. Maj :t.

Ansvarsbestämmelser m. m.

7 §•

1 mom. Den som olovligen tillverkar sprit eller som bereder mäsk i
uppenbart syfte att därav olovligen framställa sprit, så ock den som forslar,
döljer eller förvarar sprit, som uppenbarligen är olovligen tillverkad,
eller mäsk, som uppenbarligen är avsedd för olovlig sprittillverkning, dömes
till dagsböter eller fängelse i högst sex månader.

Är brottet grovt, vare straffet fängelse eller straffarbete i högst två år.

Vid bedömande huruvida brottet är grovt skall särskilt beaktas, om sprittillverkningen
eller mäskberedningen skett i större omfattning eller i syfte
att försälja framställd sprit.

2 mom. Har någon olovligen tillverkat sprit eller berett mäsk i uppenbart
syfte att därav olovligen framställa sprit, skola därvid nyttjade redskap
samt på stället befintliga förråd av för tillverkningen eller beredningen
uppenbarligen avsedda råämnen förklaras förverkade. Påträffas sprit, som
olovligen tillverkats, skall spriten, tillika med kärl, vari den förvaras, förklaras
förverkad. Vad nu sagts om sprit, som olovligen tillverkats, skall
äga motsvarande tillämpning i fråga om mäsk, som uppenbarligen är avsedd
för olovlig sprittillverkning.

3 mom. Den som olovligen tillverkat sprit skall dömas att för den till -

Kungl. Maj. ts proposition nr 122 år 1961

verkade myckenheten gälda skatt svarande mot omsättningsskatten för enahanda
myckenhet av den spritdryck med en alkoholhalt av 40 volymprocent
som har det lägsta utminuteringspriset. Skatten skall utgöra minst
100 kronor.

8 §.

1 mom. Förfogar tillverkare över tillverkad sprit på annat sätt än som
är medgivet i denna förordning eller med stöd därav utfärdade föreskrifter,
dömes till dagsböter eller fängelse i högst ett år. Är brottet grovt, vare
straffet fängelse eller straffarbete i högst två år.

2 mom. Har tillverkare förövat gärning, som avses i 1 mom., skola de
förråd av sprit som finnas hos honom och varmed förfarits på otillåtet sätt,
jämte de kärl i vilka spriten förvaras, förklaras förverkade.

3 mom. Den som på otillåtet sätt förfogat över sprit skall dömas att för
spriten utgiva skatt enligt vad i 7 § 3 mom. sägs.

9 §‘

1 mom. Den som tillverkar eller saluhåller för tillverkning av sprit ägnad
apparat eller del av dylik apparat med uppenbart syfte att apparaten eller
apparatdelen skall komma att nyttjas vid olovlig sprittillverkning eller för
att obehörigen antingen från denaturerad sprit borttaga denatureringsmedlet
eller försvaga denatureringen eller göra annan till "dryck ej ämnad alkoholhaltig
vara användbar därtill,

så ock den som överlåter dylik apparat eller apparatdel, ehuru han har
skälig anledning antaga att densamma skall komma att nyttjas för ändamål
som nu sagts,

dömes till dagsböter eller fängelse i högst sex månader, och vare apparaten
och apparatdelen förverkade.

2 mom. Innehar någon i annat fall än i 1 mom. sägs redskap som uppenbarligen
är av honom avsett att nyttjas för ändamål som där sägs, dömes
till dagsböter eller fängelse i högst sex månader, och vare redskapet förverkat.

10 §.

Tillverkar någon olovligen vin eller bryter någon eljest, i annat fall än i
7—9 §§ sägs, mot vad i denna förordning är stadgat eller mot föreskrift
som meddelats med stöd av förordningen, dömes till dagsböter.

Brott som nu sagts må, där det ej innefattar olovlig tillverkning av vin
eller förfogande över tillverkat vin på otillåtet sätt, åtalas endast efter anmälan
av kontrollstyrelsen.

11 §•

Hava flera medverkat till gärning, som i 7 och 8 §§ sägs, gäller vad i
3 kap. 4 och 5 §§ strafflagen är stadgat. Den, till vilken sprit avyttrats eller
eljest anskaffats, vare dock ej förfallen till ansvar för annan medverkan än
anstiftan.

12 §.

Vad som med stöd av denna förordning inhämtats vid granskning av handelsböcker
med tillhörande verifikationer eller eljest vid tillsyn över tillverkning
må ej yppas i vidare mån än som erfordras för vinnande av det
med kontrollen avsedda ändamålet. Bryter någon häremot, dömes till dagsböter
eller fängelse i högst sex månader, där ej gärningen är belagd med
straff i strafflagen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 122 år 1961

13 §.

Vägrar tillverkare att lämna tillträde för kontroll eller att tillhandahålla
handelsböcker och övriga till verksamheten hörande handlingar eller att
lämna erforderliga varuprov, äger kontrollstyrelsen utsätta vite.

14 §.

Sprit, som på grund av brott mot denna förordning förklarats förverkad,
skall om spriten är i försäljningsdugligt skick hembjudas till partihandelsbolaget,
som är skyldigt att inköpa den till skäligt pris. Är värdet så ringa,
att det ej kan anses motsvara forslingskostnaderna, skall spriten bevisligen
förstöras.

Är i fall, då enligt denna förordning förverkande skall äga rum eller skatt
erläggas, sådan påföljd uppenbart obillig, må den helt eller delvis eftergivas.

Värdet av förverkad egendom tillfaller kronan.

1. Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1961. Förordningens bestämmelser
skola äga giltighet redan före ikraftträdandet med avseende på åtgärder,
som erfordras för tillämpningen därefter.

2. Genom förordningen upphäves förordningen den 26 februari 1954 (nr
73) angående tillverkning av brännvin; dock skall sistnämnda författning
alltjämt äga tillämpning beträffande förhållanden som hänföra sig till
tiden före den 1 juli 1961.

3. Rätt att tillverka sprit eller vin, vilken förefinnes före utgången av juni
månad 1961, skall äga giltighet även för tiden därefter, och skall därvid
anses som om tillstånd meddelats enligt denna förordning.

4. För sprit som tillverkas med användande av majs, utländsk potatis,
maniokarot eller andra stärkelsehaltiga utländska råämnen skall tillverkaren
erlägga en särskild avgift av 8 öre för varje liter av 50 volymprocents
alkoholhalt. Avgiften skall inbetalas förskottsvis till kontrollstyrelsen enligt
de närmare anvisningar styrelsen meddelar. För mycket erlagd avgift
restitueras på därom av tillverkaren hos kontrollstvrelsen gjord framställning.

5. Förekommer i lag eller författning hänvisning till eller avses däri
eljest stadgande, som ersatts genom bestämmelse i den nya förordningen,
skall den bestämmelsen i stället tillämpas.

Kungl. Maj:ts proposition nr 122 år 1961

Förslag

till

förordning om försäljning av teknisk sprit och alkoholhaltiga preparat

Härigenom förordnas som följer.

Allmänna bestämmelser
1 §•

Med teknisk sprit förstås sprit som är avsedd att användas för tekniskt,
industriellt, medicinskt, vetenskapligt eller annat likartat ändamål och som
är hänförlig till tulltaxenummer 22.08 eller 22.09 A eller B. Vad i denna förordning
stadgas om teknisk sprit skall jämväl gälla vin och starköl, avsedda
för ändamål som nu sagts.

Teknisk sprit, som denaturerats så att förtäring därav kan betraktas som
utesluten, benämnes starkdenaturerad sprit.

Med alkoholhaltigt preparat förstås vara som innehåller mer än 2,25 volymprocent
eller, såvitt avser icke flytande vara, 1,8 viktprocent etylalkohol
och som icke är apoteksvara eller hänförlig till tulltaxenummer 22.03—
22.08 eller 22.09 A eller B.

Med partihandelsbolaget avses det i rusdrycksförsäljningsförordningen
omnämnda partihandelsbolaget och med detaljhandelsbolaget det i samma
förordning omnämnda detaljhandelsbolaget.

2 §•

Kontroll över försäljning av teknisk sprit och alkoholhaltiga preparat
utövas av kontrollstyrelsen, som skall tillse att försäljningen icke ger anledning
till missbruk. Styrelsen äger utfärda de föreskrifter rörande redovisning
och särskilda kontrollanordningar som styrelsen finner erforderliga
för kontrollens utövande.

Den som försäljer eller i handelssyfte eller för yrkesmässig förbrukning
till riket inför teknisk sprit eller alkoholhaltiga preparat ävensom den som
inköper teknisk sprit enligt särskilt tillstånd eller eljest för yrkesmässig
förbrukning åligger att på anfordran av kontrollstyrelsen lämna tillträde
till de lokaler som användas i verksamheten, tillhandahålla handelsböcker
och övriga handlingar hörande till A''erksamheten samt utan ersättning
biträda med behövlig handräckning och lämna erforderliga varuprov. Kontrollen
skall såvitt möjligt ske på sådant sätt och på sådan tid att den icke
förorsakar hinder i den därav berörda verksamheten.

Beslut, som kontrollstyrelsen meddelat enligt denna förordning, länder
omedelbart till efterrättelse där ej annorlunda särskilt förordnas.

3 §•

Teknisk sprit och sådana alkoholhaltiga preparat, som icke äro avsedda
för förtäring, må icke säljas inom riket eller hit införas utan att hava denaturerats
på sätt kontrollstyrelsen föreskriver eller eljest godkänner. Kontrollstyrelsen
må dock, när .särskilda skäl därtill äro och fara för missbruk
icke föreligger, medgiva att teknisk sprit och alkoholhaltiga preparat
säljas eller införas utan denaturering.

Kungl. Maj:ts proposition nr 122 år 1961
Införsel och försäljning

4 §•

Teknisk sprit må utan särskilt tillstånd införas till riket av partihandelsbolaget.
Tillstånd erfordras ej heller i fall då denaturerad teknisk sprit
eller alkoholhaltiga preparat införas annorledes än i handelssyfte eller för
yrkesmässig förbrukning.

För annan införsel av teknisk sprit och alkoholhaltiga preparat än som
avses i första stycket kräves särskilt tillstånd av kontrollstyrelsen.

Vad i andra stycket stadgas skall icke utgöra hinder för transitering eller
annan befordran under tullkontroll i enlighet med de föreskrifter generaltullstyrelsen
meddelar.

5 §■

1 mom. Försäljning av starkdenaturerad sprit och alkoholhaltiga preparat
i annat fall än som nedan i andra stycket avses är, med de inskränkningar
som stadgas i denna förordning, tillåten under samma villkor som
gälla för drivande av handel i allmänhet.

För försäljning av alkoholhaltiga läkemedel på apotek gälla de särskilda
bestämmelser som Kungl. Maj :t meddelar.

2 mom. Teknisk sprit som icke är starkdenaturerad må, förutom av partihandelsbolaget
och detaljhandelsbolaget, utan särskilt tillstånd säljas av
den som tillverkat varan. För annan försäljning av icke starkdenaturerad
sprit, som äger rum annorledes än från apotek, erfordras kontrollstvrelsens
tillstånd.

Från apotek må i enlighet med vad Kungl. Maj :t därom förordnar teknisk
sprit som icke är starkdenaturerad säljas enligt recept ävensom till
annat apotek.

6 §.

Försäljning av teknisk sprit, som icke är starkdenaturerad, må med nedan
i andra stycket angivna undantag ske endast till den som erhållit kontrollstyrelsens
tillstånd till inköp.

Tillstånd erfordras ej vid inköp av absolut alkohol, koncentrerad sprit,
eau-de-vie och vin för apoteksrörelses räkning. Tillstånd erfordras ej heller
i fall som avses i 5 § 2 mom. andra stycket. I den mån kontrollstyrelsen så
medgiver, må inköp hos detaljhandelsbolaget, under de villkor styrelsen föreskriver,
äga rum utan tillstånd.

7 §■

Teknisk sprit eller alkoholhaltiga preparat må icke tillhandahållas, där
särskild anledning föreligger att antaga, att varan är avsedd att användas
i berusningssyfte. Ej heller må någon tillhandagå med anskaffande av teknisk
sprit eller alkoholhaltigt preparat, där han har anledning till sådant
antagande.

8 §.

Iakttagas icke bestämmelserna i denna förordning eller med stöd därav
meddelade föreskrifter, må kontrollstyrelsen meddela vederbörande varning.
Därest rättelse ej vinnes eller varning ej anses vara tillfyllest, må styrelsen
förbjuda försäljning eller, där tillstånd till försäljning, införsel eller inköp
meddelats, återkalla sådant tillstånd.

Har tillstånd återkallats eller har tillståndshavare avlidit, åligger det tillståndshavaren
eller dödsboet att, i den mån kontrollstyrelsen därom för -

Kungl. Maj:ts proposition nr 122 år 1961

ordnar, sälja sitt lager av icke starkdenaturerad teknisk sprit till partihandelsbolaget,
vilket är skyldigt att till skäligt pris inköpa varan.

Ansvarsbestämmelser m. m.

9 §.

Den som säljer annan teknisk sprit än starkdenaturerad sådan utan att
äga rätt därtill enligt denna förordning eller överskrider dylik rätt eller bryter
mot bestämmelserna i 7 § dömes såsom för olovlig försäljning av rusdrycker
enligt 80 § 1 mom. rusdrycksförsäljningsförordningen.

10 §.

1 mom. Vidtager någon obehörigen med denaturerad sprit eller denaturerat
alkoholhaltigt preparat åtgärd, varigenom denatureringen försvagas eller
borttages, dömes såsom för olovlig tillverkning av sprit enligt 7 § 1 mom.
förordningen om tillverkning av sprit och vin.

2 mom. Den som säljer eller tillhandagår med anskaffande av teknisk
sprit eller alkoholhaltigt preparat, varmed vidtagits åtgärd som i 1 mom. avses,
så ock den som forslar, döljer eller förvarar sådan vara, dömes, där han
haft skälig anledning antaga att med varan vidtagits åtgärd som nu sagts, såsom
för olovlig försäljning av rusdrycker enligt 80 § 1 mom. rusdrycksförsäljningsförordningen.

11 §•

Den som för obehörigt ändamål använder teknisk sprit, som han inköpt
eller till riket infört enligt bestämmelserna i denna förordning, så ock den
som icke ställer sig till efterrättelse villkor, förbundet med inköps- eller införseltillstånd,
dömes, där han ej är förfallen till ansvar enligt lagen om
straff för varusmuggling, till dagsböter.

12 §.

Bryter någon i annat fall än i 9—11 §§ sägs mot vad i denna förordning är
stadgat eller mot föreskrift, som meddelats med stöd av förordningen, dömes
till böter, högst trehundra kronor.

13 §.

Begår någon brott som avses i 9—11 §§ skola, om det ej är uppenbart
obilligt, hos honom befintliga förråd av teknisk sprit och alkoholhaltiga preparat
tillika med kärl och emballage förklaras förverkade. Vad nu stadgats
skall även gälla redskap, som nyttjats i fall, varom i 10 § sägs.

Förverkad egendom tillfaller kronan.

Den som förövat gärning som avses i första stycket skall, om det ej är
uppenbart obilligt, dömas att för teknisk sprit eller alkoholhaltigt preparat,
varmed han förfarit obehörigen, gälda skatt med 20 kronor för liter.

14 §.

Hava flera medverkat till gärning, som i 9 och 10 §§ sägs, gäller vad i
3 kap. 4 och 5 §§ strafflagen är stadgat. Den, till vilken teknisk sprit eller
alkoholhaltigt preparat avyttrats eller eljest anskaffats, vare dock ej förfallen
till ansvar för annan medverkan än anstiftan.

15 §.

Vad som inhämtats vid tillsyn enligt denna förordning må ej yppas i vidare
mån än som erfordras för vinnande av det med tillsynen avsedda än -

Kungl. Maj:ts proposition nr 122 år 1961

damålet. Bryter någon häremot, dömes till dagsböter eller fängelse i högst
sex månader, där ej gärningen är belagd med straff i strafflagen.

16 §.

Brott som avses ill och 12 §§ må av åklagare åtalas endast efter anmälan
av kontrollstyrelsen.

17 §.

Vägrar försäljare, importör eller köpare, som avses i 2 § andra stycket, att
lämna tillträde för kontroll eller att tillhandahålla handelsböcker och övriga
till verksamheten hörande handlingar eller att lämna erforderliga varuprov
äger kontrollstyrelsen utsätta vite. Motsvarande skall gälla då försäljning
enligt 8 § andra stycket underlåtes.

18 §.

Teknisk sprit eller alkoholhaltigt preparat, som inkommit till riket och
som enligt denna förordning icke får införas, må, därest varan icke enligt lagen
om straff för varusmuggling skall vara förverkad och hinder ej heller
eljest möter mot utförsel av varan, återutföras på de villkor och i den ordning
tullstadgan föreskriver i fråga om returförtullning. Återutföres ej varan
inom föreskriven tid, skall därmed förfaras på sätt kontrollstyrelsen
föreskriver.

Beträffande återutförsel av icke denaturerad teknisk sprit skall i tillämpliga
delar gälla vad i 86 § 1 mom. första stycket rusdrycksförsäljningsförordningen
stadgas i fråga om återutförsel av rusdrycker. 1 2 3 4

1. Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1961. Förordningens bestämmelser
skola äga giltighet redan före ikraftträdandet med avseende på åtgärder
som erfordras för tillämpningen därefter.

2. Genom förordningen upphävas

förordningen den 1 juli 1918 (nr 508) angående handel med skattefri
sprit,

förordningen den 1 juli 1918 (nr 564) angående vissa alkoholhaltiga preparat
m. m. samt

kungörelsen den 6 maj 1955 (nr 254) angående försäljning och införsel
av rusdrycker för särskilda ändamål,

dock att de upphävda författningarna alltjämt skola äga tillämpning beträffande
förhållanden som hänföra sig till tiden före den 1 juli 1961.

3. Tillstånd, medgivande, föreskrift och förbud, som meddelats med stöd
av de upphävda författningarna, skola äga giltighet även för tiden efter utgången
av juni månad 1961 som om de meddelats enligt den nya förordningen.

4. Förekommer i lag eller författning hänvisning till eller avses däri eljest
stadgande, som ersatts genom bestämmelse i den nya förordningen, skall den
bestämmelsen i stället tillämpas.

Kungl. Maj:ts proposition nr 122 år 1961

Förslag

till

förordning om ändring i förordningen den 24 maj 1957 (nr 209) angående

skatt å spritdrycker och vin

Härigenom förordnas, att 1 §, 2 § 1 och 3 mom. samt 3 och 4 §§ förordningen
den 24 maj 1957 angående skatt å spritdrycker och vin1 skola erhålla
ändrad lydelse på sätt nedan angives samt att förordningens rubrik skall
hava följande ändrade lydelse.

(Nuvarande lydelse)

Förordning angående skatt å spritdrycker
och vin
1 §•

För spritdrycker och vin, som försäljas
här i riket, skall omsättningsskatt
erläggas till staten i den utsträckning
och i den ordning nedan
sägs. För spritdrycker skall tillika erläggas
utskänkningsskatt i enlighet
med bestämmelserna i denna förordning.

2 §•

1 mom. Omsättningsskatt upptages
vid detaljhandelsbolagets inköp
av spritdrycker och vin och utgår,
där ej annat i 2 mom. stadgas,

a) för spritdrycker dels med en
grundavgift av 11 kronor 60 öre för
liter, om dryckens alkoholhalt överstiger
40 volymprocent, 10 kronor 40
öre för liter, om alkoholhalten är lägst
35 volymprocent och högst 40 volymprocent,
8 kronor 50 öre för liter,
om alkoholhalten är lägst 30 volymprocent
men understiger 35 volymprocent
samt 8 kronor, om alkoholhalten
understiger 30 volymprocent,
och dels med en procentavgift
motsvarande 50 procent av utminuteringspriset;
samt

b) för vin,---av utminute ringspriset.

Utminuteringspriset utgöres--

-— varornas utminutering.

1 Senaste lydelse av 2 § 1 mom. se 1958: 30.

(Föreslagen lydelse)

Förordning om skatt på sprit och vin

1 §•

Till staten skall enligt bestämmelserna
i denna förordning erläggas omsättningsskatt
för sprit och vin samt
för spritdrycker därjämte utskänkningsskatt.

2 §■

1 mom. Omsättningsskatt upptages
vid detaljhandelsbolagets inköp
av sprit och vin och utgår, där
ej annat i 2 mom. stadgas,

a) för sprit dels med en grundavgift
av 11 kronor 60 öre för liter, om
spritens alkoholhalt överstiger 40 volymprocent,
10 kronor 40 öre för liter,
om alkoholhalten är lägst 35
volymprocent och högst 40 volymprocent,
8 kronor 50 öre för liter, om
alkoholhalten är lägst 30 volymprocent
men understiger 35 volymprocent
samt 8 kronor, om alkoholhalten
understiger 30 volymprocent, och
dels med en procentavgift motsvarande
50 procent av utminuteringspriset;
samt

b) för vin, —--av utminute ringspriset.

Utminuteringspriset utgöres---

— varornas utminutering.

Kungl. Maj.ts proposition nr 122 ar 1961
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

3 mom. För spritdrycker, som
inköpas hos partihandelsbolaget eller
införas till riket jämlikt bestämmelser,
meddelade av Kungl. Maj:t
med stöd av 6 § 3 mom. eller 12 § 5
mom. rusdrycksförsäljningsförordningen,
skall omsättningsskatt utgå
med en grundavgift av 2 kronor 70
öre för liter. Sådan skatt skall dock
icke utgå för spritdrycker, som skola
användas för tillverkning av varor,
vilka enligt apoteksvarustadgan äro
att hänföra till apoteksvaror, eller för
spritdrycker, som av apotek skola utlämnas
mot vederbörligt recept.

3 §•

1 mom. Sker inköp av spritdrycker
och vin hos partihandelsbolaget,
skall vid dryckernas betalning omsättningsskatt
för desamma erläggas
till detta bolag; och åligger det bolaget
att i den ordning, Kungl. Maj:t
bestämmer, till statsverket inleverera
omsättningsskatten.

2 mom. Vid inköp av spritdrycker
och vin annorledes än hos partihandelsbolaget
åligger det detaljhandelsbolaget
att senast den femtonde
dagen i månaden näst efter den, under
vilken inköpet ägt rum, antingen
å kontrollstyrelsens postgirokonto eller
å statsverkets checkräkning i riksbanken
för kontrollstyrelsens räkning
insätta å dryckerna belöpande omsättningsskatt.
Till grund för procentavgiften
skall läggas varans beräknade
utminuteringspris. Detaljhandelsbolaget
skall senast den tjugonde
dagen i månaden näst efter
den, under vilken inköpet ägt rum,
till kontrollstyrelsen avlämna en till
riktigheten bestyrkt uppgift rörande
köpeskillingens storlek, däri inberäknad
tull- och fraktkostnad.

3 m o in. Den, som enligt kontrollstyrelsens
i föreskriven ordning med -

3 in o in. För teknisk sprit som
av annan än detaljhandelsbolaget inköpes
hos partihandelsbolaget eller
som införes till riket för att användas
i denaturerat skick för tillverkning
av varor hänförliga till tulltaxenummer
22.09 C, 33.04 A och 33.06 A
eller ock i odenaturerat skick skall
omsättningsskatt utgå med 2 kronor
70 öre för liter. Sådan skatt skall
dock icke utgå för odenaturerad teknisk
sprit, som under särskild kontroll
skall användas för annat ändamål
än tillverkning av nyss angivna
varor. Skatt skall ej heller utgå för
odenaturerad teknisk sprit, som skall
användas för tillverkning av apoteksvaror
eller är avsedd att av apotek
utlämnas mot vederbörligt recept.

3 §•

1 in o in. Sker inköp av sprit eller
vin hos partihandelsbolaget, skall vid
varans betalning omsättningsskatt för
densamma erläggas till detta bolag;
och åligger det bolaget att i den ordning,
Kungl. Maj :t bestämmer, till
statsverket inleverera omsättningsskatten.

2 in o in. Vid inköp av sprit eller
vin annorledes än hos partihandelsbolaget
åligger det detaljhandelsbolaget
att senast den femtonde dagen
i månaden näst efter den, under vilken
inköpet ägt rum, antingen å kontrollstyrelsens
postgirokonto eller å
statsverkets checkräkning i riksbanken
för kontrollstyrelsens räkning
insätta å varan belöpande omsättningsskatt.
Till grund för procentavgiften
skall läggas varans beräknade
utminuteringspris. Detaljhandelsbolaget
skall senast den tjugonde dagen
i månaden näst efter den, under vilken
inköpet ägt rum, till kontrollstyrelsen
avlämna eu till riktigheten bestyrkt
uppgift rörande köpeskillingens
storlek, däri inberäknad tull- och
fraktkostnad.

3 in o in. Den, som enligt kontrollstyrelsens
tillstånd till riket inför tek -

Kungl. Maj:ts proposition nr 122 år 1961

(Nuvarande lydelse)

delade tillstånd till riket inför spritdrycker
för vetenskapligt, medicinskt,
farmaceutiskt, tekniskt, industriellt
eller likartat ändamål, skall genom
insättning antingen å kontrollstyrelsens
postgirokonto eller å statsverkets
checkräkning i riksbanken för kontrollstyrelsens
räkning erlägga å dryckerna
belöpande omsättningsskatt.
Importören har att, om så påfordras,
i samband med ansökning om införseltillstånd
hos kontrollstyrelsen ställa
av styrelsen godkänd säkerhet för
å spritdryckerna belöpande omsättningsskatt.
Det åligger kontrollstyrelsen
att vid beviljandet av tillstånd till
införseln meddela de föreskrifter, som
erfordras för erhållande av en betryggande
kontroll å utgörandet av
omsättningsskatten, ävensom att
övervaka, att skatten vederbörligen
inbetalas till statsverket.

4 §•

Näringsidkare, som vill ur riket utföra
i Sverige framställda tillverkningar,
hänförliga under förordningen
den 1 juli 1918 angående vissa
alkoholhaltiga preparat m. m., må i
den omfattning och under de villkor
Kungl. Maj: t bestämmer kunna erhålla
rätt att vid utförsel av sålunda
framställd vara återbekomma sådan
omsättningsskatt, som i 2 § 3 mom.
avses och som erlagts för den i exportvaran
ingående spriten.

(Föreslagen lydelse)

nisk sprit, skall genom insättning antingen
å kontrollstyrelsens postgirokonto
eller å statsverkets checkräkning
i riksbanken för kontrollstyrelsens
räkning erlägga å spriten belöpande
omsättningsskatt. Importören
har att, om så påfordras, i samband
med ansökning om införseltillstånd
hos kontrollstyrelsen ställa av styrelsen
godkänd säkerhet för å spriten
belöpande omsättningsskatt. Det åligger
kontrollstyrelsen att vid beviljandet
av tillstånd till införseln meddela
de föreskrifter, som erfordras för erhållande
av en betryggande kontroll
å utgörandet av omsättningsskatten,
ävensom att övervaka, att skatten vederbörligen
inbetalas till statsverket.

4 §•

Näringsidkare, som ur riket utfört
här framställda alkoholhaltiga preparat,
må under de villkor kontrollstyrelsen
bestämmer återbekomma sådan
omsättningsskatt, som avses i 2 § 3
mom. och som erlagts för den i exportvaran
ingående spriten.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1961.

Kungl. Maj:ts proposition nr 122 år 1961

Förslag

till

förordning om ändring i förordningen den 18 juni 1864 (nr 41 s. 1)
angående utvidgad näringsfrihet

Härigenom förordnas, att § 7 mom. 2 förordningen den 18 juni 1864 angående
utvidgad näringsfrihet skall upphöra att gälla samt att § 8 samma förordning1
skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

§ 8.

Vad genom § 1 är stadgat om rättighet
att idka handel eller annat näringsfång
äger icke tillämpning å:

a) bokhandel eller boktryckeri;

b) försäljning av brännvin samt
handel med andra brända eller destillerade
spirituösa drycker;

c) källare-, vinskänks-,---

särskilt stadgat.

§ 8.

Vad genom § 1 är stadgat om rättighet
att idka handel eller annat näringsfång
äger icke tillämpning å:

a) bokhandel eller boktryckeri;

b) tillverkning och försäljning av
sprit, vin, starköl och Öl samt reninq
av sprit;

c) källare-, vinskänks-,--— —

särskilt stadgat.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1961; dock att äldre bestämmelser
alltjämt skola äga tillämpning beträffande förhållanden som hänföra
sig till tiden före ikraftträdandet.

1 Senaste lydelse av

8 se 1949: 724.

Kungl. Maj.ts proposition nr 122 år 1961

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj.t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 10 februari
1961.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Nilsson, Sträng, Andersson, Lindström, Lange, Lindholm, Kling,
Skoglund, Edenman, Netzén, af Geijerstam, Hermansson.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler fråga om
nya bestämmelser rörande tillverkning av sprit och vin, m. m. samt anför
därvid följande.

I. Inledning

Med skrivelse den 22 oktober 1960 har kontrollstyrelsen framlagt
förslag till förordning om teknisk sprit och alkoholhaltiga preparat
samt förordning om tillverkning av sprit och vin, m. m., avsedda att ersätta
nu gällande författningar på området.

över kontrollstyrelsens skrivelse har yttranden avgivits av generaltullstyrelsen,
socialstyrelsen, medicinalstyrelsen, statens jordbruksnämnd,
kommerskollegium, Aktiebolaget Vin- & spritcentralen, Nya systemaktiebolaget,
Sveriges bränneriidkareförening, Aktiebolaget Svensk sprit, Sveriges
kemiska industrikontor, Kemisk-tekniska och livsmedelsfabrikanters
förening (KeLiFa) samt Sveriges nykterhetsvänners landsförbund.

Medicinalstyrelsen har överlämnat yttrande från Apotekarsocieteten samt
kommerskollegium yttranden från handelskamrarna i Stockholm, Göteborg,
Malmö och Sundsvall.

De av kontrollstyrelsen framlagda förslagen innebär en genomgripande
förenkling och modernisering av bestämmelser som meddelas i en rad äldre
författningar på området. Förslagen har i huvudsak tillstyrkts av samtliga
i ärendet hörda remissinstanser. De i förevarande sammanhang aktuella
författningsförslagen torde såsom Bihang få fogas vid statsrådsprotokollet
för innevarande dag.

Jag anhåller nu att till närmare behandling få upptaga de sålunda föreliggande
lagstiftningsfrågorna. II.

II. Allmänna synpunkter

Gällande ordning. Kontrollstyrelsens förslag avser i första hand dels
den författningsmässiga regleringen av tillverkningen av sprit och vin, dels
de i olika författningar meddelade bestämmelserna om försäljning av sprit,
vin och starköl för tekniska och andra särskilda ändamål och av alkoholhaltiga
preparat.

Kungl. Maj:ts proposition nr 122 år 1961

De nu gällande bestämmelserna på området är i väsentliga delar av förhållandevis
gammalt datum. Såvitt angår sprittillverkningen
återfinnes nuvarande föreskrifter i förordningen den 26 februari 1954 (nr
73) angående tillverkning av brännvin (Btf). Denna förordning tillkom i
samband med slopandet av den tidigare tillverkningsskatten på brännvin
men innebar i övrigt en huvudsakligen formell överarbetning av 1926 års
förordning i samma ämne. Med tillverkning av brännvin förstås enligt Btf
varje förfarande som inte är att hänföra till tillverkning av vin eller maltdryck
och varigenom etylalkohol i en koncentration av mer än 2,25 volymprocent
framställes eller utvinnes. Detta begrepp korresponderar för övrigt
med den i rusdrycksförsäljningsförordningen givna definitionen på spritdryck
— varje vätska som håller mer än 2,25 volymprocent etylalkohol och
som icke är att hänföra till vin eller maltdryck. Regleringen av v i n t i 11-verkningen grundas i huvudsak på stadgande i 1864 års näringsfrihetsförordning.

Försäljningen av sprit, vin och starköl för andra ändamål än konsumtion
regleras som redan antytts i flera olika författningar. Beträffande
sprit meddelas sålunda föreskrifter såväl i Btf — avseende tillverkarnas
försäljning — som i förordningen den 1 juli 1918 (nr 508) angående handel
med skattefri sprit (Skf) och kungörelsen den 6 maj 1955 (nr 254) angående
försäljning och införsel av rusdrycker för särskilda ändamål (Säk).
Kungörelsen som utfärdats med stöd av rusdrycksförsäljningsförordningen
innefattar stadganden också i fråga om vin och starköl. Bestämmelserna
omfattar väsentligen sådana drycker som är avsedda för vetenskapligt, medicinskt,
farmaceutisk^ tekniskt, industriellt eller likartat ändamål.

Bestämmelserna i Skf berör dels starkdenaturerad sprit (rödsprit, blåsprit
och motorsprit), dels svagare denaturerad sprit, som användes som
råvara inom den kemisk-tekniska industrin eller i övrigt för tekniskt-industriella
och dylika ändamål, in. in., dels ock odenaturerad renad sprit som
förbrukas främst inom viss statlig och kommunal verksamhet, såsom sjukvård,
forskning och undervisning.

Bestämmelserna i Säk avser dels egentliga rusdrycker — spritdrycker,
vin och starköl, dels sådan koncentrerad renad sprit som användes för
tekniskt eller likartat ändamål inom andra områden än nyss nämnda statliga
eller kommunala verksamheter, dels ock svagare denaturerad sprit,
som väsentligen användes för framställning av kosmetiska och liknande
preparat.

Om försäljningen av alkoholhaltiga preparat meddelas föreskrifter i förordningen
den 1 juli 1918 (nr 564) angående vissa alkoholhaltiga preparat,
in. m. (Apf). Denna äger tillämpning på tekniska preparat, som innehåller
mer än 2,25 volymprocent alkohol (etylalkohol). Bestämmelserna gäller
också i tillämpliga delar för närings- och njutningsmedel, som — efter frånskiljande
av däri ingående fasta beståndsdelar — innehåller mer än 2,25
volymprocent alkohol och inte är att anse som rusdryck, Öl eller apoteksvara.

Kungl. Maj:ts proposition nr 122 år 1961

Vid sidan av hittills berörda författningar regleras apotekens försäljning
av alkoholhaltiga varor i de med stöd av rusdrycksförsäljningsförordningen
utfärdade kungörelserna den 14 januari 1955 (nr 16) angående försäljning
av sprit å apotek för medicinskt ändamål och den 6 maj 1955 (nr 223) angående
försäljning av alkoholhaltiga läkemedel å apotek m. m.

All försäljning av alkoholhaltiga varor som icke regleras genom nu angivna
författningar faller — utom såvitt angår Öl — under bestämmelserna
i rusdrycksförsäljningsförordningen.

Kontrollstyrelsens förslag. De förslag som kontrollstyrelsen nu framlagt
innefattar till att börja med förslag till en ny förordning om tillverkning av
sprit och vin, avsedd att ersätta Btf.

Styrelsen erinrar om att de ifrågavarande bestämmelserna visserligen
överarbetats så sent som 1954 och 1955. Förordningen innehåller emellertid,
framhålles det, alltjämt en rad föreskrifter — ofta med en långtgående
detaljreglering — som får anses obehövliga eller föråldrade. Härtill kommer
att ett flertal i Btf intagna ordningsföreskrifter anses vara av sådan beskaffenhet,
att det lämpligen bör överlåtas åt kontrollstyrelsen att utfärda
dylika föreskrifter. En allmän översyn av bestämmelserna i Btf har därför
ansetts påkallad.

Då vin är en beskattad alkoholhaltig dryck, har kontrollstyrelsen vidare
funnit lämpligt att vintillverkningen regleras på liknande sätt som skett i
fråga om andra sådana drycker. I det nu ifrågavarande författningsförslaget
har därför intagits bestämmelser också beträffande vin.

Nu gällande bestämmelser — vilka som förut nämnts meddelas i näringsfrihetsförordningen
—• stadgar att tillverkning eller beredning av vin
icke utan Kungl. Maj :ts tillstånd må äga rum i vinfabrik eller annan byggnad,
som för ifrågavarande verksamhet anlagts eller inrättats efter ingången
av juli månad 1917. I de tillstånd, som med stöd härav lämnats av Kungl.
Maj :t, har — påpekar styrelsen —- givits olika föreskrifter bl. a. om råämnen
och om den kontroll över tillverkningen som ansetts erforderlig. För
närvarande finns i landet endast två i gång varande vinfabriker. Kontrollstyrelsens
förslag innefattar, framhåller styrelsen, icke någon ändring i
rätten för envar att tillverka vin för eget behov.

Vad beträffar bestämmelserna i Skf och Apf framhåller styrelsen att de
numera får anses föråldrade och i behov av omarbetning. Styrelsen har vidare
funnit lämpligt att såväl föreskrifterna i de båda nu nämnda författningarna
som de stadganden som meddelas i Säk lämpligen bör sammanföras
i en författning, i förslaget benämnd förordning om teknisk sprit och alkoholhaltiga
preparat. De sålunda föreslagna nya bestämmelserna innebär,
framhåller styrelsen, en avsevärd förkortning och förenkling av de nu gällande.

Remissyttrandena. De i ärendet hörda remissinstanserna ansluter sig
överlag till kontrollstyrelsens uppfattning att de nu ifrågavarande författningarna
är i behov av omarbetning och tillstyrker i princip att nya författ -

Kungl. Maj:ts proposition nr 122 år 1961

ningar utfärdas i enlighet med förslagets allmänna riktlinjer. I flera yttranden
understrykes särskilt värdet av att de grundläggande förordningarna
på området förenklas så långt möjligt är och befrias från ett stort antal
detalj föreskrifter.

Socialstyrelsen uttalar att styrelsen i sin egenskap av tillsyningsmyndighet
över nykterhetsvården inte har någon invändning mot förslagen. Kommerskollegium
kan inte finna att förslagen innebär några försämringar för
därav berörda yrkesutövare utan tvärtom förbättringar och förenklingar.

Vin- & spritcentralen hälsar med tillfredsställelse att samtliga ifrågavarande
författningar nu blir föremål för revision och framhåller att de synpunkter
som bolaget ansett betydelsefulla blivit tillgodosedda i de framlagda
förslagen.

Departementschefen. Bestämmelserna i nu gällande författningar om
sprittillverkning samt handel med teknisk sprit och alkoholhaltiga preparat
härrör i väsentliga delar från tiden 1918—26 och är de enda författningar
inom alkohollagstiftningen som icke blivit föremål för en genomgripande
översyn och modernisering i samband med eller efter 1954 års reformer på
området. De här meddelade föreskrifterna är — såsom både kontrollstyrelsen
och remissinstanserna framhållit — föråldrade, och behovet av modernare
bestämmelser torde vara uppenbart. De förslag som kontrollstyrelsen
nu framlagt är enligt min mening i sin allmänna uppläggning väl ägnade
att utgöra grund för ny lagstiftning på området. Jag tillstyrker sålunda
att den nu gällande brännvinstillverkningsförordningen ersättes med en ny
författning och att i denna inarbetas också föreskrifter om tillverkning av
vin. Icke heller har jag något att erinra mot att bestämmelserna om handeln
med sprit, vin och starköl för tekniska och andra särskilda ändamål
samt med alkoholhaltiga preparat sammanföres i en författning. Kontrollstvrelsens
förslag i sistnämnda hänseende har emellertid utformats så att
den nya författningen — liksom de nu gällande — får viss, huvudsakligen
formell anknytning till rusdrycksförsäljningsförordningen. Enligt min mening
bör den nya förordningen göras helt fristående från rusdrycksförsäljningsförordningen.
Till de i anledning härav påkallade ändringarna i denna
torde jag få återkomma i annat sammanhang.

I det följande kommer jag att upptaga till närmare behandling de särskilda
spörsmål som sammanhänger med utformningen av de nya författningsbestämmelserna.
Härvid behandlas först var för sig förslagen till förordningar
om tillverkning av sprit och vin och om försäljning av teknisk sprit
och alkoholhaltiga preparat i den utformning förslagen fått efter överarbetning
inom finansdepartementet. Avslutningsvis behandlas övriga i sammanhanget
erforderliga författningsändringar.

2 Bihang till riksdagens protokoll 1961. 1 samt. Nr 122

Kungl. Maj:ts proposition nr 122 år 1961

III. Tillverkning av sprit och vin
Tillämpningsområdet (1 och 2 §§)

I departementsförslagets 1 § lämnas definitioner på bl. a. begreppen
sprit och vin samt tillverkning därav.

Med sprit förstås vara, som innehåller etylalkohol i en koncentration
av mer än 2,25 volymprocent eller, i fråga om icke flytande vara, motsvarande
viktprocent och som icke är att hänföra till vin eller maltdryck. Med
tillverkning av sprit förstås varje förfarande varigenom sådan etylalkohol
framställes eller utvinnes.

Förslaget innebär endast formella ändringar i gällande bestämmelser,
bl. a. såtillvida att benämningen brännvin — som numera i det allmänna
språkbruket avser ett visst varuslag — utbytts mot benämningen sprit.

I likhet med kontrollstyrelsens förslag innebär departementsförslaget som
förut nämnts att också vin inbegripes under de nu ifrågavarande författningsbestämmelserna.

I kontrollstyrelsens förslag till tillverkningsförordning anges innebörden
av begreppet vin genom en hänvisning till den i rusdrycksförsäljningsförordningen
lämnade definitionen. Samtidigt föreslås viss ändring av denna
definition. För närvarande förstås med vin varje dryck, som är framställd
genom alkoholisk jäsning av saft från druvor, bär, frukt eller andra växtdelar
och som håller mer än 2,25 men ej mer än 22 volymprocent etylalkohol.
Kontrollstyrelsen förordar nu, att vinbegreppet endast skall omfatta
drycker som framställts av saft från druvor, bär, frukt eller rabarber.

I departementsförslaget har definitionen på vin återgivits direkt i tillverkningsförordningen
i stället för såsom enligt kontrollstyrelsens förslag genom
hänvisning till rusdrycksförsäljningsförordningen. Någon ändring i förhållande
till gällande ordning har i övrigt icke ansetts böra vidtagas.

Såsom en huvudregel fastslås i 2 § att sprit och vin icke må tillverkas
utan Kungl. Maj :ts tillstånd.

I avseende på den nya författningens tillämpningsområde må slutligen
påpekas, att departementsförslaget (2 §) — i överensstämmelse med kontrollstyrelsens
förslag — innebär att var och en i hemmet fritt får framställa
vin för eget behov, liksom att sprit och vin må framställas för vetenskapligt
ändamål eller försöksvis för tekniskt ändamål utan hinder av
eljest gällande författningsbestämmelser.

I anslutning till nu berörda bestämmelser har det ansetts lämpligt att
till den nya förordningen överföra den bestämmelse om ensamrätt för Vin&
spritcentralen att bedriva rening av sprit, som nu återfinnes i näringsfrihetsförordningen.
Härigenom blir viss jämkning av berörda stadganden
i sistnämnda förordning påkallad. Anmärkas må i detta sammanhang att
rening av sprit icke omfattas av tillverkningsbegreppet.

Kungl. Maj. ts proposition nr 122 år 1961

Tillverkningskontrollen (3 §)

Bestämmelserna om kontroll och tillsyn har i departementsförslaget i
formellt hänseende utformats i huvudsaklig överensstämmelse med motsvarande
författningsbestämmelser rörande tillverkningen av maltdrycker.
Någon ändring i sak i berörda delar av kontrollstyrelsens förslag liksom i
gällande ordning har härmed icke vidtagits.

Enligt kontrollstyrelsens förslag i övrigt på förevarande punkt skulle styrelsen
kunna förbjuda tillverkning av sprit om förhållandena på tillverkningsställe
hindrar utövande av betryggande kontroll och rättelse inte kan
vinnas utan dröjsmål. Viss motsvarande möjlighet att avbryta tillverkningen
föreligger också enligt gällande bestämmelser. Då en befogenhet för
kontrollstyrelsen av föreslagen art icke synes vara erforderlig vid sidan av
styrelsens övriga kontrollbefogenheter och möjligheten för Kungl. Maj :t
att indraga tillverkningsrätten, har bestämmelser härom icke medtagits i
departementsförslaget.

Bestämmelserna i departementsförslagets förevarande paragraf motsvaras
av 4 § 1—3 samt 5 och 6 mom., 10 § 2 mom. samt 13 och 15 §§ B tf.

Tillverkningstillstånd (4—6 §§)

Enligt departementsförslaget (4 §) skall tillstånd att tillverka sprit eller
vin gälla tills vidare men av Kungl. Maj :t kunna indragas när skäl därtill
är. För tillverkare stadgas härjämte viss anmälningsskyldighet vid upptagande
av eller avbrott i tillverkning m. m. Vad sålunda föreslagits innebär
väsentligen en förenkling och modernisering av gällande bestämmelser och
överensstämmer i sak med vad kontrollstyrelsen förordat. Tilläggas må att
de tilltänkta övergångsbestämmelserna till den nya förordningen innebär
att nu gällande tillverkningsrättigheter skall kvarstå oförändrade utan särskild
prövning.

De i departementsförslagets 5 och 6 §§ intagna bestämmelserna motsvarar
i stort sett nuvarande stadganden i 16 och 18 §§ Btf.

Avgift för vissa utländska råvaror

Kontrollstyrelsens förslag. Enligt bestämmelserna i 14 § 2 och 3 mom.
Btf skall tillverkare av sprit erlägga en särskild avgift med 8 öre för liter
sprit av 50 volymprocents alkoholhalt då för framställningen använts majs,
utländsk potatis, maniokarot eller andra stärkelsehaltiga utländska råämnen.
Kontrollstyrelsen förordar, att ifrågavarande bestämmelser utgår ur
tillverkningsförordningen och ifrågasätter om de icke tillsvidare kunde
intagas i förordningen den 7 juni 1956 (nr 410) angående avgift å majs
m. in.

Kontrollstyrelsen erinrar i sammanhanget om att styrelsen tidigare utta -

Kungl. Maj:ts proposition nr 122 år 1961

lat, att frågan om särskilt skydd mot utländsk konkurrens för vissa jordbruksprodukter
borde lösas i annan ordning och icke inrymmas i en författning
av detta slag. Styrelsen anför.

Kontrollstyrelsen är alltjämt av samma mening, och då styrelsen anser,
att stadgandet om en sådan avgift bör innefattas i bestämmelser, som avser
jordbruksregleringen, eftersom föreskriften närmast åsyftar beredande av
skydd åt potatisodlingen, har styrelsen låtit ifrågavarande bestämmelser
utgå i författningsförslaget. I ett yttrande, som kontrollstyrelsen inhämtat
hos Statens jordbruksnämnd, har nämnden uttalat i huvudsak, att dessa bestämmelser
torde få anses inbegripna i förutsättningarna för nu löpande
sexårsavtal för jordbruksregleringen (1959—1965) och att ett upphävande
av dem tills vidare icke var aktuellt. Med anledning härav får kontrollstyrelsen
ifrågasätta, om icke dessa avgiftsbestämmelser kunde tills vidare
intagas i förordningen den 7 juni 1956 (nr 410) angående avgift å majs
in. in.

Remissyttrandena. Förevarande fråga har upptagits till behandling i yttrandena
från statens jordbruksnämnd och Sveriges bränneriidkareförening.

Statens jordbruksnämnd anser sig kunna instämma i att avgiftsbestäminelsen
i fråga till sin natur närmast hör hemma bland de särskilda författningar
som avser jordbrukets prisreglering. Nämnden vill emellertid
framhålla, att en separering av avgiftsbestämmelserna från tillverkningsförordningen
skulle innebära bestämda praktiska olägenheter, därest en sådan
separering skulle medföra att även kontrollen över efterlevnaden av
föreskrifterna skall frångå kontrollstyrelsen och läggas på annat organ,
exempelvis jordbruksnämnden. En dubblering av redovisnings-, kontrolloch
ansvarsbestämmelserna liksom också i viss mån av den faktiska kontrollverksamheten
hos brännerierna skulle då bli följden. Om man å andra
sidan för att undvika en sådan konsekvens låter tillsynen kvarligga hos
kontrollstyrelsen, synes det enligt nämnden vara att föredra, att avgiftsbestämmelserna
kvarstår i tillverkningsförordningen.

I särskilt yttrande till kontrollstyrelsen, vilket bifogats styrelsens förevarande
framställning, har jordbruksnämnden härutöver anfört följande.

De ifrågavarande bestämmelserna torde primärt åsyfta att skydda avsättningen
av svensk potatis för tillverkning av brännvin. De kompletteras
med en regleringsanordning, som godkändes av 1934 års riksdag och som i
princip innebär att potatis- och spannmålsbrännerierna skall förbehållas
rätt att leverera (till förtäringsändamål eller tekniskt ändamål) så stor
kvantitet råsprit, som svarar mot den totala mängden i landet förbrukad
förtäringssprit. Avgiftsbeläggningen har sålunda betydelse för det fall, att
en inhemsk tillverkare skulle vilja begagna utländsk potatis för brännvinsbränning,
ett fall som dock med hänsyn till att samtliga brännerier inom
landet utom ett (som äges av AB Vin & Spritcentralen) äges av svenska
potatisodlare, tills vidare torde få anses mindre sannolikt.

De nu ifrågavarande bestämmelserna torde få anses inbegripna i förutsättningarna
för nu löpande sexårsavtal för jordbruksregleringen (1959—
1965) och en allmän översyn av de för avtalsperioden gällande bestämmelserna
torde närmast få ankomma på den nyligen tillsatta 21-mannakommittén
för utredning angående jordbruksregleringens fortsatta utformning.

Kungl. Maj. ts proposition nr 122 år 1961

Med hänsyn härtill och till den ståndpunkt som i ärendet intagits av Sveriges
Bränneriidkareförening, synes ett upphävande av de med kontrollstyrelsens
förfrågan avsedda bestämmelserna tills vidare icke vara aktuellt.

Bränneriidkareföreningen vill framhålla vikten av att avgiften bibehålies
och påpekar att föreningen hos statens jordbruksnämnd yrkat att den
höjes från 8 till 25 öre för liter. Föreningen delar jordbruksnämndens uppfattning
att avgiftsbestämmelserna tillsvidare bör kvarstå i tillverkningsförordningen.

Kommerskollegium anser liksom kontrollstyrelsen att bestämmelserna
om förevarande avgift bör samordnas med övriga avgifter inom jordbruksregleringen.

Departementschefen. Den nu ifrågavarande avgiften är, såsom även framhållits
i remissyttrandena, av samma natur som de särskilda avgifter som
utgår i samband med jordbruksregleringen. De för ändamålet erforderliga
författningsföreskrifterna synes därför också lämpligen böra meddelas i
anslutning till jordbruksregleringens övriga avgiftsbestämmelser. Då emellertid
en omläggning i nu åsyftad riktning för sin närmare utformning synes
fordra särskild utredning, har tillverkningsförordningens bestämmelser
i ämnet ansetts böra tills vidare bibehållas i princip oförändrade. De har
överförts till den nya förordningens övergångsbestämmelser, varvid stadgandet
om straffavgift vid olovlig användning synts kunna slopas. Jag förutsätter,
att nu berörda fråga beaktas i samband med översyn av de nuvarande
regleringsåtgärderna på fabrikspotatisområdet inom 1960 års jordbruksutredning.

Kontrollavgifter m. m.

Kontrollstyrelsens förslag. Enligt 12 § 1 mom. Blf uttages nu av tillverkare
av sprit ett särskilt kontrollkostnadsbidrag med 5 kronor för dygn då tillverkningsrätt
varit gällande. Kontrollstyrelsen förordar — under åberopande
av tidigare framställningar i samma syfte — att den ifrågavarande avgiftsskyldigheten
slopas.

Styrelsen påpekar att kontrollkostnadsbidraget inräknas i spritpriset och
sålunda i själva verket bestrides av det statliga partihandelsbolaget. Hela
anordningen med kontrollkostnadsbidraget framstår därför enligt styrelsen
som en onödig omgång, vartill kommer att kontrollen över bidragens erläggande
och redovisningen av desamma kräver ett icke oväsentligt arbete
inom styrelsen.

Styrelsen tillägger, att det ur principiell synpunkt ter sig olämpligt, att
den som är underkastad statlig kontroll själv skall bidraga till kostnaden
härför. Då vidare bidraget minskas, allteftersom rationaliseringen av spritfabrikationen
och av kontrollen däröver fortskrider, har i styrelsens förslag
icke medtagits bestämmelser om kontrollkostnadsbidrag. Bidraget utgjorde

Kungl. Maj:ts proposition nr 122 år 1961

för budgetåret 1959/60 cirka 57 000 kronor och beräknas för 1960/61 till
cirka 56 000 kronor. Det redovisas som särskilda uppbördsmedel under anslaget
VII C 7. Kontrollstyrelsen: Kontrollstyrelsens lokalförvaltning. Ett
slopande av kontrollkostnadsbidraget skulle, framhåller styrelsen vidare,
föranleda uppräkning av anslaget med motsvarande belopp men minska
råvarupriset för Spritcentralen.

Kontrollstyrelsens förslag innebär vidare ett slopande av tillverkarnas
skyldighet att ersätta kontrollkostnaden bl. a. i de fall då tillverkning inte
upptagits tre dygn efter den i driftsbevis angivna tiden (12 § 2 och 3 mom.
Btf). Styrelsen påpekar att ifrågavarande kostnader är ytterligt obetydliga
och att kontrollen över deras erläggande och redovisningen av dem fordrar
ett icke ringa arbete.

I styrelsens förslag bibehålies däremot tillverkarnas skyldighet att ersätta
kontrollkostnader för sprit, som kvarligger på tillverkningsställe efter
tillverkningens upphörande.

Enligt 4 § 4 mom. Btf åligger det tillverkare att, därest å landsbygden så
erfordras, tillhandahålla kontrolltjänsteman kost och logi mot viss gottgörelse
(av Kungl. Maj :t fastställd till 3 kronor 50 öre för dag). Enligt styrelsens
mening är detta icke någon lämplig anordning. Bestämmelsen anses
vara föråldrad, enär möjligheter till inkvartering på hotell, pensionat o. d.
nu allmänt finnes. Härtill kommer att kontrollsystemet numera omlagts.
Blott ett fåtal kontrolltjänstemän har under de senaste åren utnyttjat denna
förmån. Nu berörda skyldighet har därför föreslagits slopad.

Kontrollstyrelsens förslag innebär, som tidigare antytts, att åtskilliga nu
gällande bestämmelser slopas. Bl. a. har stadgandet i 3 § 2 och 3 mom. Btf
om förbud för vissa ämbets- eller tjänstemän att taga befattning med brännerirörelse
m. m. och föreskriften om att vid bränneri skall finnas en bränneriföreståndare,
som är ansvarig för att rörelsen bedrives enligt författningsföreskrifterna,
icke medtagits. Bestämmelserna härom anses föråldrade
och obehövliga. Motsvarande förenklingar har, påpekar kontrollstyrelsen,
också vidtagits i den nya förordningen om tillverkning och beskattning
av malt- och läskedrycker, i vilken tidigare bestämmelser om förbud för
vissa ämbets- eller tjänstemän att taga befattning med bryggerirörelse m.
m. och om bryggeriföreståndare utgått.

I kontrollstyrelsens förslag har bibehållits nuvarande bestämmelse om
befogenhet för Kungl. Maj :t att meddela föreskrifter om inköp och användning
av råämnen för sprittillverkning.

Departementschefen. Mot kontrollstyrelsens förslag i nu berörda delar
har vid remissbehandlingen inte rests någon erinran. För min del finner
jag inte heller någon anledning att motsätta mig det föreslagna avskaffandet
av vissa avgifter och bidrag, vilka för övrigt numera har en huvudsakligen
nominell karaktär. Jag förordar emellertid att, utöver vad kon -

Kungl. Maj.ts proposition nr 122 år 1961

trollstyrelsen föreslagit, också skyldigheten att ersätta kontrollkostnaden
för sprit, som kvarligger på bränneri efter tillverkningens slut, avskaffas.
Även denna skyldighet synes numera sakna praktisk betydelse.

Såsom framgått av det förut sagda har i kontrollstyrelsens författningsförslag
bibehållits nuvarande bestämmelse om befogenhet för Kungl. Maj:t
att meddela föreskrifter rörande sprittillverkares inköp och användning
av råämne. Då bestämmelsen såvitt nu kan bedömas torde kunna undvaras,
har den slopats i departementsförslaget till ny tillverkningsförordning.

Mot vad kontrollstyrelsen i övrigt föreslagit och anfört föreligger från
min sida ingen erinran.

Ansvarsbestämmelserna

Gällande ordning. Den centrala ansvarsbestämmelsen i Btf stadgar straff
för olovlig brännvinstillverkning och beredning av mäsk i uppenbart syfte
att framställa brännvin ävensom för innehav av mäsk som uppenbarligen
är avsedd för olovlig tillverkning. Maximistraffet är fängelse sex månader,
vid grovt brott straffarbete i två år. Redskap och förråd av råämnen, brännvin
och mäsk m. m. skall tagas i beslag och dömas förverkade. För del
olovligen tillverkade brännvinet skall omsättningsskatt erläggas efter den
skattesats som gäller för renat brännvin. Straff stadgas ävenledes för den
som tillverkar eller saluhåller apparat för tillverkning av brännvin med
uppenbart syfte att apparaten skall komma att användas vid olovlig tillverkning.
Bortsett från vissa supplementära straffstadganden meddelas i
Btf bestämmelser om iteration och om husbondeansvar m. m.

Enligt Skf straffas den, som obehörigen avskiljer denatureringsmedel från
denaturerad sprit eller försvagar denatureringen, såsom för olovlig brännvinstillverkning.
Den som avyttrar sprit varmed nyss angivna åtgärder vidtagits
eller i annat fall avyttrar teknisk sprit till förtäring eller under sådana
omständigheter som bort ge säljaren skälig anledning antaga att spriten
är avsedd att användas som dryck straffas såsom för olovlig försäljning
av rusdrycker. Även i Skf meddelas bestämmelser om iteration, om
husbondeansvar m. m.

De i Apf meddelade ansvarsbestämmelserna är i stor utsträckning parallella
med dem som återfinnes i Skf.

Enligt Säk skall dagsböter utdömas för den som för obehörigt ändamål
eller i strid med meddelade föreskrifter använder vara som han inköpt eller
infört enligt kungörelsens bestämmelser. Också i Säk stadgas om förverkande
av förråd av rusdrycker in. m., om straffskatt och om husbondeansvar.

Kontrollstyrelsens förslag. Även i fråga om ansvarsbestämmelserna innebär
kontrollstyrelsens förslag vissa ändringar i gällande ordning.

Sålunda bar den i 19 § 1 mom. fjärde stycket Btf förekommande itera -

Kungl. Maj:ts proposition nr 122 år 1961

tionsbestämmelsen och de i 24 § intagna stadgandena om ansvar för medverkan
och om husbondeansvar borttagits. Vidare har bestämmelserna i
20 § Btf om ansvar för olaga innehav av brännvinstillverkningsapparat ej
bibehållits, då behov av en dylik bestämmelse enligt kontrollstyrelsens mening
icke föreligger. I fråga om huvudstadgandet om olovlig sprittillverkning
har ändring föreslagits i avseende på bevisningen i vissa fall.

Enligt 19 § 3 mom. Btf skall den som olovligen tillverkat brännvin dömas
att erlägga skatt för den tillverkade myckenheten efter den skattesats som
gäller för renat brännvin av lägst 35 och högst 40 volymprocents alkoholhalt.
Kontrollstyrelsen föreslår att bestämmelsen ändras så att straffskatt
skall erläggas för den tillverkade myckenheten beräknad som sprit av 40
volymprocents alkoholhalt. Styrelsen anför härom följande.

Enligt gällande bestämmelser är beredning av mäsk, som fått en alkoholhalt
av över 2,25 volymprocent och som ej är framställd genom förfarande,
vilket är hänförligt till tillverkning av vin eller maltdryck, att anse som
fullbordad brännvinstillverkning. Omsättningsskatt skall därför utgå för
mäskens hela volym. I mål om olovlig brännvinstillverkning kan det givetvis
inträffa, att all mäsk förbrukats vid en företagen destillation eller att
eljest någon mäsk icke finnes kvar och att det ej heller kan tillförlitligen
utredas hur stor mäskens volym varit. I sådant fall synes omsättningsskatten
icke kunna beräknas annat än efter mängden framdestillerat brännvin.
Påföljden av skyldigheten att gälda omsättningsskatt kan därför drabba
olika hårt och ibland leda till resultat, som ter sig obilliga. Författningstextens
lydelse i förslaget avser att möjliggöra ett mera rättvist förfarande.

Motsvarande ändring föreslås också i fråga om olovligt förfogande över
sprit.

I övrigt innebär kontrollstyrelsens förslag införandet av erforderliga straffbestämmelser
för olovlig vintillverkning.

Remissyttrandena. De av kontrollstyrelsen föreslagna ansvarsbestämmelserna
har föranlett erinran endast från Nya systemaktiebolaget, som
hävdar, att bestämmelserna om ansvar för olaga innehav av apparat för
sprittillverkning icke bör borttagas. Bolaget anför härvidlag följande.

Bakgrunden till bolagets inställning är — när det gäller ansvaret för innehav
av brännvinstillverkningsapparat — att det knappast kan finnas något
legalt behov för någon att inneha dylik apparat. Borttages ansvaret, torde
ej längre föreligga något hinder för annonsering och försäljning i allmänna
handeln av dylika apparater. I Norge, där dylik handel får förekomma fritt,
visar erfarenheterna att missbruk av sålunda inköpta apparater förekommit
i relativt stor omfattning. Skulle man dessutom mildra ansvaret för olaga
brännvinstillverkning, torde risken för ökad hembränning vara mycket
stor. Bolaget är för sin del av den uppfattningen, att skäl för lindring av
straffbestämmelserna egentligen endast kan föreligga i sådana fall, där allmänheten
av olika skäl kan anses ha svårt att känna till eller förstå meningen
med straffansvaret. När det gäller brännvinstillverkning, torde emellertid
det stå klart för envar att dylik ej får äga rum annat än hos särskilda
tillverkare. De som bryter mot föreskrifterna i detta avseende torde
göra det med full insikt om olagligheten, och skäl synes därför enligt bolagets
uppfattning snarare föreligga att skärpa straffansvaret.

Kungl. Maj. ts proposition nr 122 år 1961

Departementschefen. Ansvarsbestämmelserna i Btf blev i samband med
tillkomsten av 1954 års rusdrycksförsäljningsförordning föremål för en
viss översyn och modernisering. Med hänsyn härtill och då den grundläggande
konstruktionen av tillverkningsbestämmelserna inte förändrats, synes
de nu gällande ansvarsbestämmelserna i stort sett kunna bibehållas. Enligt
min mening bör sålunda någon ändring icke göras i huvudbestämmelserna
om straff för olovlig tillverkning. Stadgandet om olovligt innehav av
tillverkningsapparat synes likaledes böra kvarstå. Mot ett slopande av gällande
bestämmelser om iteration och om husbondeansvar, vilka numera får
anses obehövliga, föreligger däremot ingen erinran från min sida.

I enlighet med det sagda innebär departementsförslaget att nu gällande
ansvarsbestämmelser i Btf med tillägg av erforderliga stadganden rörande
olovlig vintillverkning överföres till den nya förordningen i väsentligen
oförändrad utformning. Härjämte har möjlighet öppnats att helt eller delvis
efterge uppenbart obillig förverkandepåföljd eller straffskatt; i sistnämnda
hänseende kan en nedsättning bl. a. bli aktuell, om tillverkningen avsett
alkoholhaltig mäsk.

IV. Försäljning av teknisk sprit och alkoholhaltiga preparat
Tillämpningsområdet (1 §)

Kontrollstyrelsens förslag. Kontrollstyrelsen föreslår bl. a. nya definitioner
på begreppen teknisk sprit och alkoholhaltiga preparat.

Såvitt angår teknisk sprit förordar kontrollstyrelsen att därmed
skall förstås sprit, avsedd för tekniskt, industriellt, medicinskt, vetenskapligt
eller likartat ändamål. Till teknisk sprit hänföres i förslaget även vin
och starköl, avsedda för nämnda ändamål.

Den sålunda föreslagna definitionen av teknisk sprit är avsedd att täcka
alla alkoholhaltiga varor, vilkas försäljning nu regleras i de förut berörda
särskilda författningarna angående skattefri sprit samt om försäljning och
införsel av rusdrycker för särskilda ändamål. I sin kommentar till förslaget
anför kontrollstyrelsen följande.

I förevarande förslag har icke använts Rff:s terminologi »rusdrycker»
för sprit, vin och starköl, eftersom förslaget avser alkoholhaltiga varor, som
i princip icke skall användas till dryck. I stället är det här väsentligen
fråga om koncentrerad sprit, som vanligen i denaturerat skick användes
för tekniskt-industriellt ändamål. I närmare anslutning till vanligt språkbruk
har därför beteckningar innehållande ordet »dryck» ansetts icke böra
användas i förslaget.

I definitionen av teknisk sprit har vid angivandet av ändamålen icke
medtagits farmaceutiskt ändamål, då detta får anses vara täckt av övriga
där nämnda ändamål.

Till alkoholhaltigt preparat hänföres enligt förslaget vara,
som innehåller mer än 2,25 volymprocent eller mer än 1,8 viktprocent

Kungl. Maj.ts proposition nr 122 år 1961

etylalkohol och som icke är att anse som sprit, vin, maltdryck eller apoteksvara.
Definitionen är avsedd att täcka alla alkoholhaltiga varor, vilkas
tillverkning, införsel och försäljning icke reglerats i annan ordning. Alkoholhaltsgränsen
har, framhålles det, angivits i både volymprocent och viktprocent
med hänsyn till att vissa varor, exempelvis alkoholhaltiga konfektyrer,
icke är flytande och därför icke medger bestämning av alkoholhalten
i volymprocent.

I kontrollstyrelsens förslag till förevarande paragraf ingår också en definition
av starkdenaturerad sprit, varmed förstås sprit, som denaturerats
så, att förtäring kan betraktas som utesluten. Begreppet starkdenaturerad
sprit är avsett att ersätta den hittillsvarande benämningen dubbeldenaturerad
sprit. Nu förekommande beteckningar enkeldenaturerad resp. svagdenaturerad
sprit har i förslaget slopats såsom obehövliga.

Remissyttrandena. De av kontrollstyrelsen föreslagna definitionerna beröres
i flera yttranden.

Beträffande bestämningen av begreppet alkoholhaltiga preparat anser
Kemisk-tekniskn och livsmedelsfabrikanters förening att man bör använda
enbart viktprocent och anför följande.

Enligt föreliggande förslag hänföres till alkoholhaltigt preparat vara,
som innehåller mer än 2,25 volymprocent eller mer än 1,8 viktprocent ethylalkohol
och som icke är att anse som sprit, maltdryck eller apoteksvara.
Alkoholhaltsgränsen har angivits i såväl volymprocent som viktprocent
med hänsyn till att vissa varor, exempelvis alkoholhaltiga konfektyrer, icke
är flytande och därför icke medger bestämning av alkoholhalten i volymprocent.
Dessa båda alkoholhaltsgränser överensstämmer emellertid med
varandra, endast för det fall ett preparat vid 15 grader Celsius har specifika
vikten 0,997. Skulle specifika vikten vara en annan, erhålles bristande
överensstämmelse mellan de båda gränserna. Den föreslagna definitionen
kommer således att innebära, att i vissa fall specifika vikten hos ett preparat
kommer att vara avgörande för om det skall anses såsom alkoholhaltigt
eller icke. Eftersom den specifika vikten är en fysikalisk egenskap,
som rimligtvis icke kan anses ha med alkoholhalten att skaffa, anser föreningen,
att den föreslagna definitionen kan komma att medföra vissa icke
avsedda praktiska konsekvenser. Denna olägenhet bör kunna undvikas,
om alkoholhaltsgränsen anges enbart i viktprocent.

Stockholms handelskammare, vartill kommerskollegium ansluter sig, anlägger
i viss mån liknande synpunkter och anför.

I förslaget till förordning om teknisk sprit m. m. hänföres till alkoholhaltiga
preparat vara, som innehåller mer än 2,25 volymprocent eller mer
än 1,8 viktprocent etylalkohol etc. Denna utformning av bestämmelsen
torde innebära, att en vara skall anses som alkoholhaltigt preparat så snart
alkoholhalten överstiger någondera av de angivna gränserna, vilket medför
att såväl volym- som viktprocent halt måste undersökas. I jämförelse med
motsvarande, nu gällande bestämmelser, som endast angiva volymprocenthalt,
innebär detta, enligt vad handelskammaren inhämtat, vissa praktiska
olägenheter. Det förefaller därför mera rationellt att angiva alkoholhalten
endast i viktprocent, som ju kan användas som mått för alla, såväl fly -

Kungl. Maj. ts proposition nr 122 år 1961

tande som fasta varor. Därest det emellertid av särskilda skäl t. ex. av
hänsyn till internationella förhållanden, skulle anses nödvändigt att jämte
viktprocentbestämning — som ju synes vara ofrånkomlig då det gäller varor
med fast konsistens — fasthålla vid bestämning i volymprocent, torde
man — för att undvika olägenheterna av dubbla undersökningar — i förordningen
böra särskilt angiva de varor, för vilka ifrågavarande gränsvärden
skola mätas på det ena och det andra sättet. Enklast synes vara att
särskilt angiva de varor, för vilka alkoholgränsvärdet skall mätas i viktprocent.

Departementschefen. I departementsförslagets 1 § lämnas de grundläggande
stadgandena om vad som skall förstås med teknisk sprit och alkoholhaltiga
preparat. Begreppet teknisk sprit omfattar enligt förslaget sprit
som är avsedd att användas för tekniskt, industriellt, medicinskt, vetenskapligt
eller annat likartat ändamål. Som alkoholhaltiga preparat betecknas
de varor som innehåller, såvitt avser flytande produkter, mer än 2,25 volymprocent
eller i fråga om icke flytande produkter mer än 1,8 viktprocent
etylalkohol men inte är att anse som spritdrycker, vin, maltdrycker, teknisk
sprit eller apoteksvaror. Förslaget ansluter sig i väsentliga delar till vad
kontrollstyrelsen förordat. I syfte att helt klargöra varuområdenas inbördes
avgränsning har emellertid tillfogats en hänvisning till den på Brysselnomenklaturen
baserade nya tulltaxan. Vad beträffar bestämningen av alkoholhalten
för preparat har denna i förtydligande syfte angivits i volymprocent för
flytande produkter och i viktprocent för icke flytande produkter. Någon anledning
att, såsom vid remissbehandlingen påyrkats, i större utsträckning
övergå till bestämning av alkoholhalten i viktprocent synes däremot för
närvarande inte föreligga.

Beträffande vin och starköl som användes för tekniska och likartade
ändamål innebär departementsförslaget -—- liksom kontrollstyrelsens förslag
-— att de för teknisk sprit föreslagna bestämmelserna skall gälla
också i avseende på dessa varor. Regleringen av trossamfundens inköp av
vin för kyrkligt behov synes däremot icke böra inordnas i förevarande författning
utan torde kunna överföras till rusdrycksförsäljningsförordningen.

Såsom inledningsvis omtalats innefattar rusdrycksförsäljningsförordningens
bestämning av begreppet spritdryck alla vätskor med en alkoholhalt
överstigande 2,25 volymprocent som icke är att hänföra till vin eller
maltdrycker. I samband med den systematisering av författningsbestämmelserna
om teknisk sprit och alkoholhaltiga preparat som nu förordas
frikopplas dessa helt från stadgandena i rusdrycksförsäljningsförordningen.
I anslutning härtill bör spritdrycksbegreppet i nämnda förordning begränsas
till att avse endast sådana varor som är avsedda att användas som
drycker. Närmare förslag till sådan ändring i rusdrycksförsäljningsförordningen
framlägges i annat sammanhang.

Kungi. Maj:ts proposition nr 122 år 1961

För sälj

Gällande ordning. Den huvudsakliga kontroll- och tillsynsmyndigheten när
det gäller handeln med teknisk sprit och alkoholhaltiga preparat är kontrollstyrelsen.
Särskilda befogenheter tillkommer emellertid också andra
myndigheter.

Beträffande Vin- & spritcentralens försäljning av odenaturerad eller
svagdenaturerad sprit kan kontrollstyrelsen enligt Skf föreskriva erforderliga
villkor. I praxis har sådana villkor bl. a. inneburit att försäljning får
ske endast till viss angiven förbrukare. De särskilda föreskrifter rörande
Vin- & spritcentralens försäljning av skattefri sprit som i övrigt kan finnas
erforderliga utöver förordningens bestämmelser skall enligt Skf intagas i
avtalet mellan staten och bolaget. De här intagna bestämmelserna är av allmän
karaktär och berör i huvudsak endast vissa frågor rörande prissättningen.
Dessutom stadgas att bolaget i viss omfattning skall främja avsättningen
av skattefri sprit.

Enligt Btf kan kontrollstyrelsen i försäljningstillstånd för tillverkare —
vilket erfordras då försäljningen sker till annan än Vin- & spritcentralen eller
för export — föreskriva de villkor som erfordras för en betryggande kontroll.
Enligt Skf meddelar kontrollstyrelsen också de särskilda föreskrifter
som kan finnas erforderliga för tillsyn över handeln med motorsprit.

Beträffande detaljhandeln med denaturerad skattefri sprit äger kontrollstyrelsen
meddela vissa föreskrifter bl. a. om etikettering. Om detaljhandlare
bryter mot gällande försäljningsföreskrifter eller om hans försäljning
ger anledning till missbruk av spriten, kan kontrollstyrelsen föreskriva inskränkningar
eller villkor i avseende på försäljningen eller förbjuda densamma.

Den som äger eller innehar skattefri sprit är skyldig att förvara densamma
på sådant sätt att missbruk av spriten såvitt möjligt förebygges.
Ägaren eller innehavaren har att ställa sig till efterrättelse de föreskrifter
och underkasta sig den tillsyn som kontrollstyrelsen kan finna erforderliga
till förekommande av missbruk.

När det gäller import kan kontrollstyrelsen då tillstånd härtill meddelas
föreskriva sådana villkor som prövas erforderliga för en betryggande kontroll.

Enligt Säk (11 §) har kontrollstyrelsen att vaka över att försäljning och
införsel inte ger anledning till missbruk. Styrelsen äger att föreskriva de
särskilda villkor eller inskränkningar i avseende på försäljningen eller införseln
som kan finnas erforderliga.

Vid meddelande av inköpstillstånd enligt Säk äger kontrollstyrelsen föreskriva
de anordningar som skall vidtagas till förekommande av att varorna
användes för obehörigt ändamål. Motsvarande gäller i fråga om tillstånd

Kungl. Maj:ts proposition nr 122 år 1961

till import (7 §). Beträffande apotekens inköp och import enligt Säk ankommer
det på medicinalstyrelsen att lämna föreskrifter.

Den som enligt Säk av kontrollstyrelsen erhållit tillstånd till inköp eller
införsel har att i enlighet med styrelsens närmare föreskrifter föra anteckningar
över förbrukningen av inköpt eller införd vara. Dessa anteckningar
skall, liksom handelsböcker med tillhörande verifikationer, hållas tillgängliga
för styrelsen. Styrelsen äger vidare inventera och taga prov av förråd
av varan och därav tillverkade produkter.

Beträffande försäljningen av alkoholhaltiga preparat har kontrollstyrelsen
enligt Apf motsvarande övervakningsskyldighet som gäller enligt Säk.
Styrelsen kan vidare ålägga tillverkare, importör eller försäljare att föra de
anteckningar eller vidtaga de övriga åtgärder som erfordras för kontrollen.
För angivna ändamål bör kontrollstyrelsen, när anledning därtill föreligger,
undersöka i handeln förekommande alkoholhaltiga preparat. Den som bedriver
tillverkning, införsel eller försäljning av alkoholhaltiga préparat är
skyldig att låta kontrollstyrelsen ta del av handelsböcker och därtill hörande
verifikationer som angår sådana preparat.

Kontrollstyrelsens förslag. Kontrollstyrelsen föreslår i nu förevarande
hänseenden att de stadganden i de berörda författningarna, som avser kontroll
och övervakning m. m., sammanföres till mer generellt utformade bestämmelser.

Enligt förslaget skall det ankomma på kontrollstyrelsen att övervaka, att
teknisk sprit icke obehörigen användes och att tillverkning, införsel till riket
och försäljning av alkoholhaltiga preparat icke ger anledning till missbruk.
Styrelsen skall i sådant syfte kunna meddela erforderliga föreskrifter
och ålägga försäljare och förbrukare av teknisk sprit samt tillverkare,
importör och försäljare av alkoholhaltigt preparat att vidtaga de åtgärder
styrelsen finner behövliga. När förhållandena det påkallar skall styrelsen
äga föreskriva inskränkning eller meddela förhud mot försäljning, tillverkning
eller införsel.

Enligt förslaget skall vidare den som inköpt eller infört teknisk sprit eller
som tillverkar, inför eller säljer alkoholhaltigt preparat, när kontrollstyrelsen
finner det erforderligt, tillhandahålla handelsböcker och övriga handlingar
rörande verksamheten samt lämna tillträde till lokaler och förvaringsställen,
som användes i rörelsen, ävensom utan ersättning tillhandahålla
prov av sitt förråd av varan och därav tillverkade produkter.

I anslutning till författningsförslaget påpekar styrelsen, att stadgandet i
Säk om medicinalstyrelsens befogenhet att meddela föreskrifter beträffande
apotekens inköp och införsel av spritdrycker och vin icke medtagits i förslaget.
För enkelhets vinnande torde enligt styrelsens mening endast en
övervakningsmyndighet böra finnas, nämligen kontrollstyrelsen. De föreskrifter
rörande apotekens inköp och införsel, som kontrollstyrelsen kan
komma att lämna, avses bli utfärdade i samråd med medicinalstyrelsen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 122 år 1961

Remissyttrandena. Kontrollstyrelsens förslag i nu berörda delar har i allmänhet
inte föranlett erinran vid remissbehandlingen.

Från medicinalstyrelsens sida har emellertid, som strax skall nämnas,
vissa anmärkningar gjorts beträffande bestämmelserna om övervakningen
av apotekens inköp och införsel av spritdrycker och vin. Styrelsen erinrar
dock om kontrollstyrelsens uttalanden, att det bör finnas en övervakningsmyndighet
och att de föreskrifter, som kontrollstyrelsen kan komma att
lämna rörande apoteken, skall utfärdas i samråd med medicinalstyrelsen.
Under dessa förutsättningar har medicinalstyrelsen ur principiell synpunkt
icke något att erinra mot den föreslagna ändringen. På grund av de speciella
förhållandena på apoteken synes man emellertid enligt medicinalstyrelsen
få förutse en sådan insats från styrelsens sida, att det förefaller
tveksamt, om förändringen kommer att medföra någon förenkling. Styrelsen
anför vidare.

Den övervakning, som styrelsen härvid utövat, har till största delen kunnat
fullgöras vid de obligatoriska kontrollförrättningarna, varvid inspektör
eller visitator granskat såväl apotekens redovisning som läkares, tandläkares
och veterinärers bruk av dem tillkommande förskrivningsrätt. Att helt
eller delvis ersätta denna kontroll som utföres i samband med en större förrättning
med en särskild övervakning genom kontrollstyrelsens försorg vore
icke rationellt. Även av andra skäl — bl. a. med hänsyn till att en effektiv
kontroll förutsätter en sakkunnig granskning av verifikationerna — bör
kontrollen utföras av befattningshavare, som äro knutna till medicinalstyrelsen.

Departementschefen. I kontrollstyrelsens förslag till bestämmelser om
kontroll och tillsyn över försäljningen av teknisk sprit och alkoholhaltiga
preparat har en rad stadganden i de nuvarande författningarna sammanförts
och förenklats. Förslaget innebär emellertid i allt väsentligt ingen
saklig ändring i vad som nu gäller. De i ärendet hörda remissinstanserna
har också i stort sett lämnat förslaget utan erinran.

Icke heller från min sida föreligger några invändningar mot vad kontrollstyrelsen
föreslagit. Jag kan sålunda även tillstyrka att medicinalstyrelsens
nuvarande befogenhet att meddela vissa föreskrifter rörande apotekens
inköp och införsel slopas och överföres på kontrollstyrelsen. Jag vill
emellertid understryka att de föreskrifter som kontrollstyrelsen kan komma
att meddela bör inskränkas till vad som visar sig erforderligt utöver de bestämmelser
och anvisningar som eljest gäller för apoteken, och att de bör
utarbetas i nära samarbete med medicinalstyrelsen.

Departementsförslaget innebär i formellt hänseende att vissa jämkningar
vidtagits i kontrollstyrelsens förslag i syfte att få en närmare överensstämmelse
med utformningen av motsvarande stadganden i andra nyare författningar
av liknande art.

Kungl. Maj. ts proposition nr 122 år 1961

Denaturering (3 §)

I departementsförslagets 3 § meddelas bestämmelser om denaturering.
Enligt förslaget skall teknisk sprit och sådana alkoholhaltiga preparat, som
inte är avsedda för förtäring, inte få säljas inom riket eller hit införas
utan att ha denaturerats på sätt kontrollstyrelsen föreskriver eller eljest
godkänner. Kontrollstyrelsen må dock när särskilda skäl finnes och fara för
missbruk inte kan anses föreligga medgiva att teknisk sprit och preparat
säljes eller införes utan att ha denaturerats. De sålunda föreslagna bestämmelserna
ansluter sig i huvudsak till nu gällande ordning.

Försäljningsrätten (4—6 §§)

Gällande ordning. I de nuvarande författningar som avser teknisk sprit
och alkoholhaltiga preparat regleras såväl försäljning och införsel som inköp
av de berörda varorna.

Rätt till försäljning av skattefri sprit tillkommer att börja med
Vin- & spritcentralen. Bolaget äger utan särskild prövning rätt att sälja till
vissa detaljhandlare och, i fråga om motorsprit, till importör och tillverkare
av bensin. I övrigt må bolaget försälja skattefri sprit endast till avnämare
som erhållit kontrollstyrelsens tillstånd att inköpa sådan sprit. I fråga om
odenaturerad eller svagt denaturerad sprit gäller dock den inskränkningen
att inköpsrätt får medgivas endast om trygghet mot missbruk kan vinnas
genom särskild kontroll eller genom andra åtgärder.

Tillverkare får utan särskilt tillstånd sälja skattefri sprit till Vin- & spritcentralen
och efter tillstånd av kontrollstyrelsen till annan köpare för tekniskt
eller industriellt ändamål. I sistnämnda fall må, där ej särskilda skäl
till annat föranleder, tillstånd som avser annan vara än motorsprit meddelas
endast för leverans i poster om lägst 10 ton.

Detaljhandlare med rödsprit och blåsprit antages av Vin- & spritcentralen.

Motorsprit får av importör eller tillverkare av bensin eller ombud för tillverkare
försäljas till återförsäljare i och för deras rörelse. Någon närmare
författningsmässig reglering av detaljhandeln med motorsprit föreligger
icke.

Import av skattefri sprit må ske endast om varan är denaturerad. Importrätt
tillkommer utan särskild prövning Vin- & spritcentralen. Bortsett från
de fall då skattefri sprit får importeras tullfritt eller medföres av resande
får i övrigt import äga rum endast för tekniskt eller industriellt ändamål
efter tillstånd av kontrollstyrelsen. Sådant tillstånd må, där ej särskilda skäl
till annat föranleder, meddelas endast för import i poster om lägst 10 ton.

Kungl. Maj:ts proposition nr 122 år 1961

Rätt till försäljning av de varor som omfattas av S ä k tillkommer endast
Vin- & spritcentralen och Nya systemaktiebolaget. (Apotekens aterförsäljning
av berörda varor regleras som förut nämnts i huvudsak i särskild ordning.
) För import erfordras kontrollstyrelsens tillstånd.

Rätt till inköp enligt bestämmelserna i Säk tillkommer utan tillstånd apotek
såvitt fråga är om absolut alkohol, koncentrerad sprit, eau-de-vie och vin
för apoteksrörelsens räkning. Inköp hos Nya systemaktiebolaget må i den
mån kontrollstyrelsen så medgiver och under de villkor styrelsen föreskriver
äga rum utan tillstånd. För inköp i övrigt erfordras, såvitt nu är i fråga,
särskilt inköpstillstånd av kontrollstyrelsen. Tillståndet skall avse viss högsta
myckenhet att uttagas under bestämd tid, om inte kontrollstyrelsen finner
skäl lämna tillstånd tills vidare och utan begränsning av myckenheten.
Tillstånd må lämnas endast åt den som är känd för pålitlighet.

Inköp av alkoholhaltiga varor i apotek regleras i särskild ordning.

I fråga om alkoholhaltiga preparat gäller att tillverkaren innan
han utsläpper sådant preparat i handeln skall göra anmälan därom hos
kontrollstyrelsen. Härvid skall angivas preparatets benämning och dess beräknade
alkoholhalt. Så länge tillverkning av preparatet fortgår skall förnyad
anmälan årligen göras med uppgift om tillverkningens omfattning under
det föregående året. I fråga om rätten att sälja föreligger ingen särskild
reglering.

Alkoholhaltiga preparat får fritt införas av den som åtnjuter tullfrihet
för från utlandet inkommande varor, då preparatet införes såsom varuprov
och — enligt särskilda av Kungl. Maj :t meddelade bestämmelser — av resande
som medför preparatet för eget bruk. För införsel av alkoholhaltiga
preparat i övrigt erfordras tillstånd av kontrollstyrelsen. Sådant tillstånd,
som gäller tills vidare, må meddelas endast näringsidkare eller annan, som
skäligen kan antagas ha behörig användning för preparatet. Om det beträffande
visst preparat inte kan anses föreligga fara för att det skall användas
som ersättningsmedel för rusdrycker kan kontrollstyrelsen förordna att tillstånd
till införsel icke erfordras.

Kontrollstyrelsens förslag. I avseende på försäljning och inköp innebär
kontrollstyrelsens förslag i huvudsak följande.

Vin- & spritcentralen må utan inskränkning sälja starkdenaturerad sprit.
Annan teknisk sprit får av bolaget säljas till den som erhållit kontrollstyrelsens
tillstånd till inköp eller eljest under de villkor styrelsen bestämmer.

Tillverkare må sälja av honom tillverkad sprit med en alkoholhalt av lägst
80 volymprocent till den som erhållit kontrollstyrelsens inköpstillstånd.
Tillstånd får, såvida ej särskilda skäl till annat föranleder, meddelas endast
på villkor att spriten avlämnas i poster om minst 10 ton.

Återför sälj ning av starkdenaturerad sprit får bedrivas av den som är be -

Kungl. Maj. ts proposition nr 122 år 1961

rättigad att idka handel. Återförsäljning i övrigt må äga rum under de villkor
styrelsen bestämmer.

Införsel av teknisk sprit må företagas endast av Vin- & spritcentralen och
av den som erhållit kontrollstyrelsens tillstånd, dock att denaturerad sprit
må införas under sådana omständigheter som för tullpliktig vara medför rätt
till tullfrihet enligt 8 § tulltaxeförordningen. Tillstånd som avser införsel för
tekniskt eller industriellt ändamål av sprit med en alkoholhalt av lägst 80
volymprocent må meddelas endast på villkor att spriten införes i poster om
minst 10 ton, såvida ej särskilda skäl till annat föranleder. För införsel av
alkoholhaltiga preparat i handelssyfte eller eljest för yrkesmässig förbrukning
kräves regelmässigt kontrollstyrelsens tillstånd. Såvitt avser preparat,
beträffande vilket fara för missbruk inte kan anses föreligga, må kontrollstyrelsen
dock förordna att införsel får ske utan tillstånd.

Det sålunda framlagda förslaget innebär till att börja med, att försäljning
av starkdenaturerad sprit — rödsprit och blåsprit — utan särskild prövning
skall tillkomma var och en som har rätt att idka handel. Styrelsen framhåller
i anslutning härtill att missbruk av ifrågavarande spritsorter såvitt
bekant förekommer endast i ringa omfattning. Att alltjämt upprätthålla
de formella bestämmelserna om antagande av detaljhandlare och vad därmed
sammanhänger anses därför överflödigt. I fråga om spritens åtkomlighet
åsyftas inte någon ändring.

I detta sammanhang må påpekas, att förslaget inte innebär någon ändring
i fråga om återförsäljning av motorsprit, som liksom övrig starkdenaturerad
sprit avses få säljas av envar som har rätt att idka handel.

Enligt gällande ordning skall tillverkare av sprit ha kontrollstyrelsens tillstånd
för försäljning till annan än Vin- & spritcentralen. Kontrollstyrelsens
förslag innebär att tillverkarens försäljningsrätt i och för sig blir fri men
att köparen i stället skall ha inköpstillstånd. Beträffande tillverkares försäljning
föreslås också att det krav som nu gäller endast annan sprit än
motorsprit — nämligen att leveranserna, där särskilda skäl ej annat föranleder,
skall omfatta lägst 10 ton — skall utsträckas att avse också motorspriten.
Styrelsen påpekar härvidlag att dess avsikt är att sprit för motorändamål
liksom hittills skall få avlämnas även i mindre poster än 10 ton.
Kontrollstyrelsens förslag på förevarande punkt innebär slutligen den ändringen
i gällande ordning att tillverkares försäljning till annan än Vin- &
spritcentralen endast får avse sprit med en alkoholhalt av lägst SO volymprocent.

I fråga om rätten att inköpa icke starkdenaturerad sprit föreslås den
ändringen i gällande ordning att tillstånd av konlrollstyrelsen alltid skall
vara erforderligt.

Nuvarande möjlighet att efter kontrollstyrelsens medgivande företa inköp
hos Nya systemaktieholaget utan tillstånd liksom apoteksföreståndares rätt
alt utan tillstånd inköpa vissa varor avses sålunda komma att bortfalla.

!! Bihang till riksdagens protokoll 1961. 1 samt. Nr 122

Kungl. Maj:ts proposition nr 122 år 1961

Beträffande apotekens inköpsrätt uttalar styrelsen att den i fortsättningen
avser att meddela apoteken generellt inköpstillstånd. Härigenom skulle inköpen
även i fortsättningen kunna ske på samma sätt som hittills. I fråga om
varusortimentet, som nu begränsats till absolut alkohol, koncentrerad sprit,
eau-de-vie och vin, avses samråd vid tillståndsgivningen skola ske med medicinalstyrelsen.

Beträffande rätt till införsel av teknisk sprit innebär kontrollstyrelsens
förslag på ett par punkter ändring i gällande ordning. Sålunda föreslås, att
importen i allmänhet skall ske i poster om lägst 10 ton. För den import
som sker enligt bestämmelserna i Säk gäller för närvarande intet sådant
krav. Också i fråga om införseln föreslås införandet av bestämmelse att
alkoholhalten skall vara lägst SO volymprocent.

I avseende på alkoholhaltiga preparat ansluter sig förslaget i huvudsak
till gällande ordning. Nämnas må att det icke ansetts erforderligt att i förslaget
upptaga den i Apf stadgade anmälningsskyldigheten med angivande
av preparatets benämning och dess beräknade alkoholhalt. Kontrollstyrelsen
erhåller nämligen, påpekas det, redan i ansökan om tillstånd till inköp av
erforderlig teknisk sprit uppgift i dessa avseenden.

De nya bestämmelserna som föreslagits i fråga om införsel avses ersätta
den nu gällande kungörelsen angående resandes rätt till införsel av denaturerad
sprit m. m. (1918: 990) och kungörelsen med vissa bestämmelser angående
alkoholhaltiga preparat (1957: 141).

Remissyttrandena. De ifrågavarande punkterna i kontrollstyrelsens förslag
har i stort sett icke mött erinran vid remissbehandlingen.

Socialstyrelsen har i sitt yttrande gjort vissa uttalanden rörande bl. a.
handeln med rödsprit och blåsprit. Styrelsen anför.

Socialstyrelsen finner icke anledning till några erinringar mot de föreslagna
ändringarna, som tillsyns- och kontrollmyndigheten finner praktiska och
ändamålsenliga. Styrelsen vill dock påpeka, att röd- och blåsprit användes såsom
berusningsmedel — med eller utan tillsats av andra alkoholhaltiga drycker
eller preparat ■— av en grupp avancerade alkoholmissbrukare. Enligt styrelsens
erfarenhet, bland annat vid prövning av kvarhållningsärenden jämlikt
45 § lagen om nykterhetsvård, synes denna grupp av alkoholmissbrukare
ha ökat under de senare åren och bereder åtminstone i landets största
städer nykterhetsnämnderna vissa bekymmer ur behandlingssynpunkt. Åtgärder
ägnade att göra även den denaturerade spriten mer svåråtkomlig för
denna grupp missbrukare ter sig fördenskull önskvärda. Med hänsyn till
gruppens relativt ringa storlek torde dock de praktiska fördelarna av de
föreslagna ändringarna få överväga. I praktiken skulle inte heller enligt
konlrollstyrelsens mening de föreslagna bestämmelserna medföra någon
ändring av åtkomligheten av starkdenaturerad sprit. Problemet bör emellertid
uppmärksammas i samband med den på kontrollslyrelsen ankommande
övervakningen av att den starkdenaturerade spriten inte obehörigen användes.
I detta sammanhang bör även de bilservicestationer, som idka rödspritförsäljning,
göras uppmärksamma på riskerna för missbruk av varan,

Kungl. Maj:ts proposition nr 122 år 1961

i all synnerhet som det på vissa håll där självbetjäning äger rum kan förekomma
okontrollerade inköp.

Beträffande kravet på viss minimikvantitet för tillverkares leveranser av
teknisk sprit yttrar Aktiebolaget Svensk sprit följande.

Nu gällande förordning undantar motorspriten från villkoret om leverans
i minimiposter av 10 ton för att Kungl. Kontrollstyrelsen må kunna lämna
inköpstillstånd. Denna undantagsställning för motorspriten är fortfarande
påkallad av rent praktiska skäl. Därför skulle bolaget ha föredragit att motorspriten
uttryckligen undantagits från nämnda bestämmelse även i den
nya förordningen. Då emellertid Kungl. Kontrollstyrelsen i sin specialmotivering
meddelat att det är avsett, att sprit för motorändamål liksom hittills
skall få avlämnas även i mindre poster än 10 ton, då så erfordras, förklara
vi oss fullt tillfredsställda med denna utfästelse från Kungl. Kontrollstyrelsens
sida och önskar icke föreslå någon ändring av förslaget på denna punkt.

Kemisk-tekniska och livsmedelsfabrikanters förening framhåller, att inom
den kosmetiska branschen i de flesta fall av ekonomiska skäl icke är möjligt
att inköpa så stora poster som 10 ton per gång. Föreningen hemställer, att
den berörda viktgränsen sänkes.

Departementschefen. Såsom av det föregående framgått, innebär kontrollstyrelsens
förslag att styrelsens medgivande i fortsättningen skall erfordras
också för vissa inköp som nu kan ske utan sådant medgivande. Departementsförslaget
har härvidlag utformats i överensstämmelse med gällande
ordning då det icke synes föreligga anledning att — även om ändringen
kan anses vara av väsentligen formell natur — begränsa nu föreliggande
möjligheter till fria inköp.

Vad sedan angår frågan om föreskrift rörande viss minimikvantitet vid
införsel respektive tillverkares försäljning av teknisk sprit synes tillräckliga
skäl numera icke föreligga att bibehålla en sådan anordning. Stadganden
i nu berörda hänseenden har därför inte medtagits i departementsförslaget.
Förslaget innebär i anslutning härtill den ändringen i kontrollstyrelsens
förslag att av styrelsen förordade föreskrifter om lägsta alkoliolhalt
beträffande teknisk sprit som försäljes av tillverkare eller införes till
riket slopas. I övrigt ansluter sig departementsförslaget i allt väsentligt till
vad kontrollstyrelsen föreslagit.

Övriga bestämmelser

I anslutning till vad som för närvarande gäller enligt Skf och Apf innefattar
departementsförslaget — liksom kontrollstyrelsens förslag — stadgande
om förbud mot försäljning av teknisk sprit och alkoholhaltiga preparat
när särskild anledning föreligger att antaga att varan är avsedd att
användas i berusningssyfte. I enlighet med vad kontrollstyrelsen förordat
har i departementsförslaget däremot inte medtagits någon motsvarighet
till nuvarande stadgande i Skf att försäljning av denaturcrad sprit inte får
ske till person under 15 år.

Kungl. Maj:ts proposition nr 122 år 1961

Iakttages icke förordningens bestämmelser eller med stöd därav meddelade
föreskrifter skall kontrollstyrelsen enligt departementsförslaget kunna
meddela försäljningsförbud eller återkalla meddelat tillstånd till införsel,
försäljning eller inköp. Den sålunda föreslagna bestämmelsen motsvaras
av ett flertal olika stadganden i de nu gällande författningarna och
innebär ingen väsentlig ändring i de befogenheter som nu tillkommer kontrollstyrelsen.
Nämnas må dock att departementsförslaget inte innehåller
någon motsvarighet till nuvarande stadgande i Apf, enligt vilket kontrollstyrelsen
kan meddela förbud mot tillverkning eller försäljning av preparat
bl. a. om det i större utsträckning användes som ersättningsmedel
för rusdrycker. De befogenheter som eljest enligt förslaget tillkommer
styrelsen synes vara fullt tillräckliga för undanröjande av missförhållanden
av antydd art.

Den befogenhet, som nu tillkommer polismyndighet och nykterhetsnämnd,
att förbjuda försäljning av visst preparat om försäljningen inom viss kommun
ger anledning till missbruk har slopats i förslaget, då densamma numera
torde sakna betydelse och sedan lång tid icke kommit till användning.

Förslaget till ansvarsbestämmelser innebär i huvudsak ingen ändring
i gällande ordning. Dock har nuvarande bestämmelser om iteration och
om husbondeansvar i enlighet med kontrollstyrelsens förslag slopats såsom
obehövliga. Vidare kan nämnas, att bestämmelserna om straffskatt förenklats.
V.

V. Beskattningen av teknisk sprit

Enligt förordningen om skatt å spritdrycker och vin skall omsättningsskatt
utgå med 2 kronor 70 öre per liter för sådana spritdrycker som inköpes
hos Vin- & spritcentralen eller införes till riket enligt bestämmelserna
i Säk om varorna inte skall användas för tillverkning av apoteksvaror eller
utlämnas på apotek mot vederbörligt recept.

Då bestämmelserna om försäljning av teknisk sprit nu föreslås bli sammanförda
i en enda författning erfordras sådan ändring av skatteförordningen
att området för den ifrågavarande beskattningen direkt anges i förordningen.
Departementsförslaget innebär i sådant hänseende att skatten
skall uttagas för teknisk sprit som skall användas i odenaturerat skick
eller, i denaturerat skick, för tillverkning av bl. a. vissa kosmetiska preparat.
Från beskattningen undantages dock de fall då fråga är om odenaturerad
sprit som under särskild kontroll skall användas för andra ändamål
än nyssnämnda tillverkning eller om sprit som går till tidigare berörda
apoteksändamål. Någon ändring i nu bestående ordning är inte avsedd.

Utöver vad nu sagts erfordras i formellt hänseende vissa ytterligare ändringar
i skatteförordningen.

Vad beträffar den av kontrollstyrelsen och vissa remissinstanser berörda
frågan om ett slopande av den nu ifrågavarande beskattningen synes denna
icke böra upptagas till behandling i detta sammanhang.

Kungl. Maj.ts proposition nr 122 år 1961

VI. Departementschefens hemställan

I enlighet med vad i det föregående anförts har alltså inom finansdepartementet
upprättats förslag till

1) förordning om tillverkning av sprit och vin;

2) förordning om försäljning av teknisk sprit och alkoholhaltiga preparat; 3)

förordning om ändring i förordningen den 24 maj 1957 (nr 209) angående
skatt å spritdrycker och vin; samt

4) förordning om ändring i förordningen den 18 juni 1864 (nr 41 s. 1)
angående utvidgad näringsfrihet.

Författningsförslagen torde såsom Bilaga1 få fogas vid statsrådsprotokollet
för denna dag.

Föredragande departementschefen hemställer härefter, att lagrådets utlåtande
över det under 1) omförmälda förslaget till förordning om tillverkning
av sprit och vin måtte, i vad avser där upptagna ansvarsbestämmelser,
för det i 87 § regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas genom utdrag
av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
bifaller Hans Maj :t Konungen.

Ur protokollet;

Ragnar Sohlman

1 De under 2) — 4) upptagna förslagen, vilka är likalydande med motsvarande vid propositionen
fogade författningsförslag, har här utelämnats.

Kungl. Maj:ts proposition nr 122 år 1961

Bilaga

Förslag

till

förordning om tillverkning av sprit och vin

Härigenom förordnas som följer.

Allmänna bestämmelser
1 §■

Tillverkare kallas den som bedriver yrkesmässig tillverkning av sprit eller
vin. Med partihandelsbolaget förstås det i rusdrycksförsäljningsförordningen
omnämnda partihandelsbolaget.

2 §•

Tillverkning av sprit eller vin må ej bedrivas utan tillstånd av Kungl.
Maj :t.

Utan hinder av förordningens föreskrifter må dock var och en i hemmet
framställa vin för eget behov.

Rening av sprit, avsedd för förbrukning inom riket, må bedrivas endast av
partihandelsbolaget.

3 §•

Kontroll över tillverkning av sprit och vin utövas av kontrollstyrelsen, som
äger utfärda de föreskrifter rörande redovisning och särskilda kontrollanordningar
som styrelsen finner erforderliga för kontrollens utövande.

Det åligger tillverkare att på anfordran av kontrollstyrelsen lämna tillträde
till de lokaler och förvaringsställen som användas i verksamheten,
tillhandahålla handelsböcker och övriga handlingar hörande till verksamheten
samt utan ersättning biträda med behövlig handräckning och lämna erforderliga
varuprov. Kontrollen skall såvitt möjligt ske på sådant sätt och
på sådan tid att den icke förorsakar hinder i tillverkarens verksamhet. Till -

Kangl. Maj.ts proposition nr 122 år 1961

verkare åligger även att lämna kontrollstyrelsen de uppgifter som erfordras
för upprättande av statistik över sprit- och vintillverkningen.

Beslut, som kontrollstyrelsen meddelat enligt denna förordning, länder
omedelbart till efterrättelse, där ej annorlunda särskilt förordnas.

Tillverkningstillstånd m. m.

4 §.

Tillstånd att tillverka sprit eller vin skall gälla tills vidare men må av
Kungl. Maj :t indragas, när skäl därtill äro. Innan beslut om indragning
meddelas, skall tillverkaren beredas tillfälle att yttra sig.

5 §•

6 §.

Kostnaderna för prisnämndens verksamhet bestridas med hälften av vardera
parten.

Föreskrifter om nämndens verksamhet utfärdas av Kungl. Maj :t.

Ansvarsbestämmelser m. m.

7 §•

1 mom. Den som olovligen tillverkar sprit eller bereder mäsk i uppenbart
syfte att därav olovligen framställa sprit, så ock den som forslar, döljer
eller förvarar sprit, som uppenbarligen är olovligen tillverkad, eller mäsk,
som uppenbarligen är avsedd för olovlig sprittillverkning, dömes till dagsböter
eller fängelse i högst sex månader.

År brottet grovt, vare straffet fängelse eller straffarbete i högst två år.

Vid bedömande huruvida brottet är grovt skall särskilt beaktas, om sprittillverkningen
eller mäskberedningen skett i större omfattning eller i syfte
att försälja framställd sprit.

2 mom. Har någon olovligen tillverkat sprit eller olovligen berett mäsk,
skola därvid nyttjade redskap samt på stället befintliga förråd av för den
olovliga tillverkningen eller beredningen uppenbarligen avsedda råämnen
förklaras förverkade. Påträffas sprit, som olovligen tillverkats, skall spriten,

Kungl. Maj. ts proposition nr 122 år 1961

tillika med kärl, vari den förvaras, förklaras förverkad. Vad nu sagts om
sprit, som olovligen tillverkats, skall äga motsvarande tillämpning i fråga
om mäsk, som uppenbarligen är avsedd för olovlig sprittillverkning.

3 mom. Den som olovligen tillverkat sprit skall dömas att gälda skatt för
den tillverkade myckenheten motsvarande omsättningsskatten för enahanda
myckenhet av den spritdryck med en alkoholhalt av 40 volymprocent som
har det lägsta utminuteringspriset. Skatten skall utgöra minst 100 kronor.

8 §■

2 mom. Har tillverkare förövat gärning, som avses i 1 mom., skola de
förråd av sprit som finnas hos honom och varmed förfarits på otillåtet sätt,
jämte de kärl, i vilka spriten förvaras, förklaras förverkade.

3 mom. Den som på otillåtet sätt förfogat över sprit skall dömas att för
spriten utgiva skatt enligt vad i 7 § 3 mom. sägs.

9 §■

1 mom. Den som tillverkar eller saluhåller för tillverkning av sprit ägnad
apparat eller del av dylik apparat med uppenbart syfte att apparaten eller
apparatdelen skall komma att nyttjas vid olovlig sprittillverkning eller för
att obeliörigen antingen från denaturerad sprit borttaga denatureringsmedlet
eller försvaga denatureringen eller göra annan till dryck ej ämnad alkoholhaltig
vara användbar därtill,

så ock den som överlåter dylik apparat eller apparatdel, ehuru han har
skälig anledning antaga att densamma skall komma att nyttjas för ändamål
som nu sagts,

dömes till dagsböter eller fängelse i högst sex månader, och vare apparaten
och apparatdelen förverkade.

10 §.

Tillverkar någon olovligen vin eller bryter någon eljest i annat fall än i
7—9 §§ sägs mot vad i denna förordning är stadgat eller mot föreskrift som
meddelats med stöd av förordningen, dömes till dagsböter.

Brott som nu sagts må, där det ej innefattar olovlig tillverkning av vin
eller olovligt förfogande över tillverkat vin, åtalas endast efter anmälan av
kontrollstyrelsen.

11 §•

12 §.

Kungl. Maj.ts proposition nr 122 år 1961

böter eller fängelse i högst sex månader, där ej gärningen är belagd med
straff i strafflagen.

13 §.

14 §.

Sprit, som på grund av brott mot denna förordning tagits i beslag, skall
om spriten är i försäljningsdugligt skick hembjudas till partihandelsbolaget,
som är skyldigt att inköpa den till skäligt pris. Är värdet så ringa, att det
ej kan anses motsvara forslingskostnaderna, skall spriten bevisligen förstöras.

I övrigt gäller om beslag vad därom finnes stadgat i rättegångsbalken.

Är i fall, då enligt denna förordning förverkande skall äga rum eller skatt
erläggas, sådan påföljd uppenbart obillig, må den helt eller delvis eftergivas.

Förverkad egendom tillfaller kronan.

2. Genom förordningen upphäves förordningen den 26 februari 1954 (nr
73) angående tillverkning av brännvin, dock att sistnämnda författning
alltjämt skall äga tillämpning beträffande förhållanden som hänföra sig till
tiden före den 1 juli 1961.

4. För sprit som tillverkats med användande av majs, utländsk potatis, maniokarot
eller andra stärkelsehaltiga utländska råämnen skall tillverkaren
erlägga en särskild avgift av 8 öre för varje liter av 50 volymprocents alkoholhalt.
Avgiften skall inbetalas förskottsvis till kontrollstyrelsen enligt de
närmare anvisningar styrelsen meddelar. För mycket erlagd avgift restitueras
på därom av tillverkaren hos kontrollstyrelsen gjord framställning.

5. Förekommer i övrigt i lag eller författning hänvisning till eller avses
däri eljest stadgande, som ersatts genom bestämmelse i den nya förordningen,
skall den bestämmelsen i stället tillämpas.

4 Iiihang till riksdagens protokoll 1961. 1 samt. Nr 122

Kungl. Maj.ts proposition nr 122 år 1961

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj.ts lagråd den 20 mars
1961.

Närvarande:

justitierådet Regner,
regeringsrådet Jarnerup,
justitieråden af Trolle,

Bomgren.

Enligt lagrådet den 11 mars 1961 tillhandakommet utdrag av protokoll
över finansärenden, hållet inför Hans Maj :t Konungen i statsrådet den 10
februari 1961, hade Kungl. Maj :t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle
för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över upprättat
förslag till förordning om tillverkning av sprit och vin i vad avser där
upptagna ansvarsbestämmelser.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av
förste byråsekreteraren K.-I. Edstrand.

Lagrådet yttrade:

7 §•

För att uppnå överensstämmelse mellan brottsbeskrivningen i 1 mom. och
de i 2 mom. angivna förutsättningarna för förverkande bör i 2 mom. uttrycket
»olovligen berett mäsk» utbytas mot »berett mäsk i uppenbart syfte att därav
olovligen framställa sprit».

10 §.

Med hänsyn till att »olovligt förfogande» användes såsom brottsbeteckning
i strafflagen (22 kap. 4 §) hemställes, att andra stycket ändras på det
sätt att »olovligt» utgår och i stället efter »tillverkat vin» insättas orden »på
otillåtet sätt».

14 §.

Bestämmelserna i rättegångsbalken om beslag bliva tillämpliga även utan
särskilt stadgande därom. Andra stycket synes därför kunna uteslutas.

Övergångsbestämmelserna

Från stadgandet under 2 om fortsatt tillämpning av den äldre förordningen
synas böra undantagas 19 § 1 mom. fjärde stycket och 23 §, som innebära
särskilda straffskärpningsgrunder till vilka motsvarighet saknas i den
nya förordningen, ävensom 21 § 2 mom., enligt vilket straffsatsen är strängare
än den som är utsatt i 10 § av förslaget. Undantagas de angivna bestämmelserna,
blir frågan huruvida i där avsedda fall den äldre eller den nya
förordningen skall tillämpas att bedöma jämlikt 5 § i promulgationsförordningen
till strafflagen.

Ur protokollet:

T. Johansson

Kungl. Maj:ts proposition nr 122 år 1961

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj.t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 23 mars

1961.

N ärvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Nilsson, Sträng, Andersson, Lindström, Lindholm, Kling, Skoglund,
Edenman, Netzén, Johansson, af Geijerstam, Hermansson.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efter gemensam
beredning med statsrådets övriga ledamöter lagrådets den 20 mars 1961
avgivna utlåtande över det till lagrådet den 10 februari 1961 remitterade förslaget
till förordning om tillverkning av sprit och vin, i vad avser där upptagna
ansvarsbestämmelser, samt anför därvid följande.

Vad lagrådet anfört vid granskningen av 7, 10 och 14 §§ avser smärre
redaktionella jämkningar i det remitterade förslaget. Jag tillstyrker, att
nämnda paragrafer ändras på sätt lagrådet förordat. Samtidigt synes
vissa andra jämkningar av redaktionell natur böra vidtagas i författningstexten.

I punkten 2 av övergångsbestämmelserna till det remitterade förslaget stadgas,
att den äldre förordningen alltjämt skall äga tillämpning beträffande
förhållanden som hänför sig till tiden före den nya förordningens ikraftträdande.
Lagrådet har uttalat att från stadgandet bör undantagas vissa författningsrum
i den äldre förordningen, enligt vilka strängare straff kan
ådömas än enligt den nya förordningen. I anledning härav vill jag framhålla,
att det remitterade förslaget i angivna del har utformats i överensstämmelse
med motsvarande föreskrifter i åtskilliga nyare författningar av
jämförligt slag, däribland även 1954 års allmänna ransoneringslag. Frågan
torde för övrigt knappast komma att få någon praktisk betydelse. Jag anser
mig därför inte böra frångå det remitterade förslaget på ifrågavarande
punkt.

Föredraganden hemställer härefter, att Kungl. Maj:t måtte genom proposition
föreslå riksdagen att antaga

dels det till lagrådet remitterade författningsförslaget med nyss angivna
jämkningar,

dels de vid statsrådsprotokollet den 10 februari 1961 fogade förslagen till
förordning om försäljning av teknisk sprit och alkoholhaltiga preparat;
förordning om ändring i förordningen den 2b maj 1957 (nr 209) angående
skatt å spritdrycker och vin; samt

förordning om ändring i förordningen den 18 juni 186b (nr bl s. 1) angående
utvidgad näringsfrihet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 122 år 1961

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen att till
riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga
till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Ragnar Sohlman

Kungl. Maj:ts proposition nr 122 år 1961

Bihang A

Kontrollstyrelsens förslag till förordning om tillverkning av sprit och vin

Allmänna bestämmelser

1 §•

Som tillverkning av sprit anses till tillverkning av vin eller maltdryck
icke hänförligt förfarande, varigenom etylalkohol i eu koncentration av mer
än 2,25 volymprocent framställes eller utvinnes.

Med tillverkning av vin förstås framställning av sådan dryck, som i rusdrycksförsäljningsförordningen
betecknas som vin.

Vad som är att hänföra till maltdryck angives i förordningen om tillverkning
och beskattning av malt- och läskedrycker.

Tillverkare kallas den som tillverkar sprit i spritfabrik eller vin i vinfabrik.

2 §•

1 mom. Tillverkning av sprit och vin skall stå under kontrollstyrelsens
tillsyn.

Kostnaden för tillsyn över sprit, som kvarligger i spritfabrik efter tillverkningens
upphörande, erlägges av tillverkaren.

Om arvode åt särskilt förordnad kontrolltjänsteman meddelas bestämmelser
av Kungl. Maj :t.

2 mom. Tillverkare skall på anfordran av kontrollstyrelsen eller kontrolltjänsteman
lämna tillträde till lokaler och förvaringsställen, som användas
i rörelsen, och utan ersättning lämna för kontrollen erforderlig handräckning
samt tillhandahålla behövliga redskap och prov på tillverkad vara. När
styrelsen finner det erforderligt, skall tillverkare tillhandahålla sina handelsböcker
och övriga handlingar rörande verksamheten.

3 mom. Det åligger tillverkare att lämna kontrollstyrelsen de uppgifter
som erfordras för upprättande av statistik över sprit- och vintillverkningen.

4 mom. Närmare föreskrifter om anordningar i spritfabrik, om åtgärder
för att förhindra obehörig åtkomst av sprit i samband med tillverkningen
och försändningen av spriten och om bestämning av myckenheten tillverkad
sprit meddelas av kontrollstyrelsen.

Befinnas anordningarna eller förhållandena eljest i spritfabrik hindra utövandet
av en betryggande kontroll och kan ej rättelse vinnas utan dröjsmål,
må kontrollstyrelsen förbjuda tillverkningen, intill dess rättelse vunnits.

5 mom. Beslut, som kontrollstyrelsen meddelat enligt denna förordning,
länder till omedelbar efterrättelse, där ej annorlunda särskilt förordnas.

Om tillverkning m. m.

3 §•

1 mom. Utan Kungl. Maj :ts tillstånd må sprit icke tillverkas i annan spritfabrik
eller vin i annan vinfabrik än sådan, där tillverkning behörigen bedrivits
efter ingången av juli 1960. Vid meddelande av tillstånd äger Kungl.
Maj:t föreskriva de villkor som prövas erforderliga.

Kungl. Maj:ts proposition nr 122 år 1961

Under de villkor och den kontroll som kontrollstyrelsen bestämmer må
dock sprit och vin tillverkas för vetenskapligt ändamål eller försöksvis för
tekniskt ändamål utan iakttagande av bestämmelserna i denna förordning.

Tillverkning av sprit och vin må icke bedrivas annorledes än nu sagts,
dock att var och en må framställa vin för eget behov.

2 mom. Den som erhållit tillstånd som i 1 mom. sägs eller övertager rörelse
som där avses skall hos kontrollstyrelsen göra förhandsanmälan om
dagen för upptagandet av tillverkningen eller för övertagandet. Sådan anmälan
skall även göras, när tillverkare vill nedlägga tillverkningen eller
överlåta rörelsen och när tillverkare vid spritfabrik, där kontrolltjänsteman
finnes, vill göra avbrott i tillverkningen.

Om fullgjord anmälan rörande upptagande av tillverkning som i första
stycket sägs eller övertagande av rörelse som där avses skall kontrollstyrelsen
utfärda bevis (driftsbevis).

Utan driftsbevis må rörelsen icke utövas. Den som övertagit av annan bedriven
rörelse må dock, om anmälan göres inom fjorton dagar efter övertagandet,
fortsätta rörelsen till dess kontrollstyrelsen meddelat beslut med
anledning av anmälningen.

4 §•

Tillverkare skall ställa sig till efterrättelse de föreskrifter om inköp och
användning av råämnen som meddelas av Kungl. Maj :t eller av myndighet,
vilken Kungl. Maj :t därtill bemyndigar.

5 §■

Tillverkare äger förfoga över tillverkad sprit och tillverkat vin allenast
för försäljning till det i rusdrycksförsäljningsförordningen omförmälda partihandelsbolaget,
för export och för användning i egen rörelse.

Önskar tillverkare använda tillverkad sprit eller tillverkat vin i egen rörelse,
skall han därtill söka kontrollstyrelsens tillstånd. Vid meddelande av
sådant tillstånd äger styrelsen föreskriva de villkor som prövas erforderliga.

Om tillverkares försäljning av tillverkad sprit såsom teknisk sprit stadgas
i förordningen om teknisk sprit och alkoholhaltiga preparat.

6 §.

Kan i fråga om sprit, som tillverkats av potatis eller spannmål och som
tillverkare levererar till partihandelsbolaget, frivillig överenskommelse ej
nås om pris eller leveransvillkor i övrigt, skall avgörande träffas av en särskild
prisnämnd, då tillverkaren eller bolaget det påfordrar. Nämnden skall
bestå av sju ledamöter, av vilka två utses av vardera parten. Övriga tre ledamöter,
däribland ordföranden, jämte suppleanter för dem förordnas av
Kungl. Maj :t.

Kostnaderna för prisnämndens verksamhet erläggas med hälften av vardera
parten.

Föreskrifter om nämndens verksamhet utfärdas av Kungl. Maj :t.

Ansvarsbestämmelser m. m.

7 §•

1 mom. Den som olovligen tillverkar sprit eller bereder mäsk i syfte att
därav framställa sprit så ock den som forslar, döljer eller förvarar sprit
eller mäsk, där han haft skälig anledning antaga spriten vara olovligen
tillverkad eller mäsken avsedd för olovlig sprittillverkning, straffes med
dagsböter eller fängelse i högst sex månader.

Kungl. Maj.ts proposition nr 122 år 1961

Är brottet grovt, vare straffet fängelse eller straffarbete i högst två år.

Vid bedömande huruvida brottet är grovt skall särskilt beaktas, om
sprittillverkningen eller mäskberedningen skett i större omfattning eller
i syfte att sälja framställd sprit.

2 mom. Har någon olovligen tillverkat sprit eller berett mäsk, skola därvid
nyttjade redskap samt på stället befintliga förråd av råämnen, som
äro avsedda för den olovliga tillverkningen eller beredningen, tagas i beslag
och dömas förverkade. Påträffas sprit, som olovligen tillverkats, skall
spriten tillika med kärl, vari den förvaras, tagas i beslag och dömas förverkad.
Vad nu sagts om sprit, som olovligen tillverkats, skall äga motsvarande
tillämpning i fråga om mäsk, som är avsedd för olovlig sprittillverkning.

3 mom. Den som olovligen tillverkat sprit skall dömas skyldig att för
den tillverkade myckenheten, beräknad som sprit av 40 volymprocents alkoholhalt,
gälda den omsättningsskatt som enligt förordningen om skatt
å spritdrycker och vin samt teknisk sprit belöper på renat brännvin med
nämnda alkoholhalt. Skatt skall dock utgå med minst etthundra kronor.

4 mom. Tillverkar någon vin utan att äga rätt därtill, straffes med dagsböter.

8 §•

1 mom. Förfogar tillverkare över tillverkad sprit på annat sätt än som
är medgivet i denna förordning eller i föreskrift, som utfärdats med stöd
av förordningen, straffes med dagsböter eller fängelse i högst ett år.

Är brottet grovt, vare straffet fängelse eller straffarbete i högst två år.

2 mom. Tillverkare av sprit, som icke ställer sig till efterrättelse villkor,
förbundet med tillstånd enligt 5 § andra stycket, straffes med dagsböter
eller fängelse i högst sex månader.

3 mom. Har tillverkare förövat gärning som avses i 1 mom. skola, om
det ej är uppenbart obilligt, de förråd av sprit som finnas hos honom och
varmed förfarits på otillåtet sätt jämte de kärl, i vilka spriten förvaras,
tagas i beslag och dömas förverkade.

4 mom. Den som på otillåtet sätt förfogat över sprit skall, om det ej är
uppenbart obilligt, dömas skyldig att för spriten utgiva omsättningsskatt
enligt vad i 7 § 3 mom. sägs.

5 mom. I fall, som i 1 mom. avses, äger kontrollstyrelsen återkalla det
för tillverkaren utfärdade driftsbeviset.

9 §•

Förfogar tillverkare över tillverkat vin på annat sätt än som är medgivet
i denna förordning eller i föreskrift, som utfärdats med stöd av förordningen,
eller ställer han sig icke till efterrättelse villkor, förbundet med
tillstånd enligt 5 § andra stycket, straffes med dagsböter.

I fall av olovligt förfogande, som i första stycket avses, äger kontrollstyrelsen
återkalla det för tillverkaren utfärdade driftsbeviset.

10 §.

Uraktlåter någon alt ställa sig till efterrättelse bestämmelse i denna förordning
eller föreskrift, som meddelats med stöd av förordningen, straffes,
där ej särskilt ansvar är stadgat, med böter, högst trehundra kronor.

Brott, som avses i denna paragraf, må av åklagare åtalas allenast efter
angivelse av kontrollstyrelsen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 122 år 1961

11 §•

Vad som inhämtats vid kontroll enligt denna förordning må ej yppas
i vidare mån än som erfordras för vinnande av det med kontrollen avsedda
ändamålet. Bryter någon häremot, straffes med dagsböter eller fängelse
i högst sex månader, där ej gärningen är belagd med straff i strafflagen.

Brott som nu sagts må, där det ej innefattar ämbetsbrott, av åklagare
åtalas endast efter angivelse av målsägande.

12 §.

1 mom. Angående beslag gäller vad därom är stadgat i rättegångsbalken,
dock icke i fråga om den tid, inom vilken åtal sist skall hava väckts.

2 mom. Sprit, som enligt denna förordning tagits i beslag och dömts förverkad,
skall om spriten är i försälj ningsdugligt skick hembjudas till partihandelsbolaget,
som är skyldigt att inköpa den till skäligt pris. År värdet
så ringa, att det ej kan anses motsvara forslingskostnaderna, skall spriten
bevisligen förstöras.

3 mom. Värdet av förverkad egendom tillfaller kronan.

1. Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1961, då förordningen den
26 februari 1954 (nr 73) angående tillverkning av brännvin skall upphöra
att gälla. Sistnämnda förordning skall dock alltjämt äga tillämpning beträffande
förhållanden, som hänföra sig till tiden före den 1 juli 1961.

2. Förekommer i lag eller författning hänvisning till eller avses däri
eljest stadgande, som ersatts genom bestämmelse i denna förordning, skall
den bestämmelsen i stället tillämpas.

3. Tillstånd att tillverka sprit för vetenskapligt ändamål eller försöksvis
för tekniskt ändamål, som lämnats med stöd av den upphävda förordningen,
samt tillstånd att tillverka sprit eller vin, som meddelats efter den
30 juni 1960, ävensom driftsbevis, som utfärdats för den som behörigen
bedrivit tillverkning av sprit efter den 30 juni 1960, skola äga fortsatt giltighet
för tiden efter den 30 juni 1961, såvida icke annat förordnas.

Kungl. Maj.ts proposition nr 122 år 1961

Bihang B

Kontrollstyrelsens förslag till förordning om teknisk sprit och
alkoholhaltiga preparat

Allmänna bestämmelser
1 §•

Med teknisk sprit förstås sprit, avsedd för tekniskt, industriellt, medicinskt,
vetenskapligt eller likartat ändamål. Till teknisk sprit hänföras i
denna förordning även vin och starköl, avsedda för ändamål som nu sagts.

Till alkoholhaltigt preparat hänföres vara, som innehåller mer än 2,25
volymprocent eller mer än 1,8 viktprocent etylalkohol och som icke är
att anse som sprit, vin, maltdryck eller apoteksvara.

Sprit, som denaturerats så, att förtäring därav kan betraktas som utesluten,
benämnes starkdenaturerad.

Beteckningarna sprit, vin, starköl och maltdryck hava i denna förordning
samma innebörd som i förordningen om tillverkning av sprit och
vin, rusdrycksförsäljningsförordningen och förordningen om tillverkning
och beskattning av malt- och läskedrycker. Om vad som förstås med apoteksvara
är särskilt stadgat.

Med partihandelsbolaget avses det i rusdrycksförsäljningsförordningen
sålunda betecknade bolaget.

2 §•

Det ankommer på kontrollstyrelsen att övervaka, att teknisk sprit icke
obehörigen användes och att tillverkning, införsel till riket och försäljning
av alkoholhaltigt preparat icke giver anledning till missbruk. Styrelsen
äger att i sådant syfte meddela erforderliga föreskrifter och att ålägga
försäljare och förbrukare av teknisk sprit samt tillverkare, importör och
försäljare av alkoholhaltigt preparat att vidtaga de åtgärder styrelsen finner
behövliga ävensom att, när förhållandena det påkalla, föreskriva inskränkning
eller meddela förbud i avseende på försäljningen, tillverkningen
eller införseln.

3 §•

Den som enligt denna förordning inköpt eller till riket infört teknisk
sprit så ock den som tillverkar, till riket inför eller säljer alkoholhaltigt
preparat skall, när kontrollstyrelsen finner det erforderligt, tillhandahålla
handelsböcker och övriga handlingar rörande verksamheten samt lämna
tillträde till lokaler och förvaringsställen, som användas i rörelsen, ävensom
utan ersättning tillhandahålla prov av sitt förråd av varan och därav
tillverkade produkter.

4 §•

Teknisk sprit, som säljes inom riket eller införes hit, skall vara denaturerad,
där det av kontrollstyrelsen prövas möjligt med hänsyn till den avsedda
användningen.

Alkoholhaltigt preparat, som icke är tillverkat för förtäring, må ej säljas
inom riket eller införas hit utan att vara denaturerat. Härifrån må

Kungl. Maj:ts proposition nr 122 år 1961

dock kontrollstyrelsen medgiva undantag, där på grund av preparatets
sammansättning eller annat förhållande fara för missbruk icke kan anses
föreligga.

Denaturering av teknisk sprit och alkoholhaltigt preparat skall ske på
sätt kontrollstyrelsen föreskriver.

5 §.

Teknisk sprit eller alkoholhaltigt preparat må icke säljas eller eljest
utlämnas, där särskild anledning föreligger antaga, att varan är avsedd att
användas i berusningssyfte. Ej heller må någon tillhandagå annan med anskaffande
av teknisk sprit eller alkoholhaltigt preparat, där han har anledning
till sådant antagande.

6 §•

Beslut, som kontrollstyrelsen meddelat enligt denna förordning, länder
till omedelbar efterrättelse, där ej annorlunda särskilt förordnas.

Om försäljning och införsel

7 §•

1 mom. Partihandelsbolaget må utan inskränkning sälja starkdenaturerad
sprit. Annan teknisk sprit må bolaget sälja till den som erhållit kontrollstyrelsens
tillstånd till inköp eller eljest under de villkor styrelsen bestämmer.

Tillverkare av sprit må sälja av honom tillverkad sprit med en alkoholhalt
av lägst 80 volymprocent såsom teknisk sprit till den som erhållit kontrollstyrelsens
tillstånd till inköp. Tillstånd må endast meddelas på villkor
att spriten avlämnas i poster om minst 10 ton, såvida ej särskilda skäl
till annat föranleda.

2 mom. Starkdenaturerad sprit må återförsäljas av den som är berättigad
att idka handel.

Om försäljning av sprit på apotek för medicinskt ändamål är särskilt stadgat.

I övrigt må teknisk sprit återförsäljas under de villkor kontrollstyrelsen
bestämmer.

8 §•

Teknisk sprit må till riket införas allenast av partihandelsbolaget och av
den som därtill erhållit kontrollstyrelsens tillstånd, dock att denaturerad
sprit må införas under sådana omständigheter, som för tullpliktig vara medföra
rätt till tullfrihet enligt 8 § tulltaxeförordningen.

Tillstånd, som avser införsel av sprit med en alkoholhalt av lägst 80 volymprocent
för tekniskt eller industriellt ändamål, må meddelas endast på
villkor att spriten införes i poster om minst 10 ton, såvida ej särskilda skäl
till annat föranleda.

9 §•

Alkoholhaltigt preparat må ej i handelssyfte eller eljest för yrkesmässig
förbrukning införas till riket av annan än den som därtill erhållit kontrollstyrelsens
tillstånd, dock att styrelsen äger förordna att preparat, beträffande
vilket fara för missbruk icke kan anses föreligga, må införas utan tillstånd.

Kungl. Maj. ts proposition nr 122 år 1961

10 §.

1 mom. Där i visst fall teknisk sprit icke kan tillfredsställande denatureras
och ej heller betryggande kontroll över dess förvaring och användning
kan anordnas, må tillstånd till inköp eller införsel till riket lämnas allenast
åt den som gjort sig känd för pålitlighet.

2 mom. Tillstånd må av kontrollstyrelsen återkallas, när skäl därtill
äro.

3 mom. Har tillstånd återkallats eller har tillståndshavare avlidit, åligger
det tillståndshavaren eller dödsboet att, i den mån kontrollstyrelsen därom
förordnar, sälja sitt lager av teknisk sprit till partihandelsbolaget, vilket är
skyldigt att till skäligt pris inköpa varan.

4 mom. Kontrollstyrelsen äger medgiva, att tillståndshavare i samband
med överlåtelse av sin rörelse jämväl överlåter till densamma hörande lager
av teknisk sprit till den som övertager rörelsen.

Ansvarsbestämmelser m. m.

11 §•

1 mom. Den som säljer annan teknisk sprit än starkdenaturerad sprit
utan att äga rätt därtill enligt denna förordning eller överskrider sådan rätt,
straffes såsom för olovlig försäljning av rusdrycker enligt 80 § 1 mom. rusdrycksförsäljningsförordningen.

2 mom. Vad i 1 mom. är stadgat skall gälla jämväl den som bryter mot
bestämmelsenia i 5 §.

12 §.

1 mom. Vidtager någon obehörigen med denaturerad teknisk sprit eller
denaturerat alkoholhaltigt preparat åtgärd, varigenom denatureringen försvagas
eller borttages, straffes såsom för olovlig tillverkning av sprit enligt
7 § 1 mom. förordningen om tillverkning av sprit och vin.

2 mom. Den som säljer eller tillhandagår med anskaffande av teknisk
sprit eller alkoholhaltigt preparat, varmed vidtagits åtgärd som i 1 mom. avses,
så ock den som forslar, döljer eller förvarar sådan vara, straffes, där
han haft skälig anledning antaga att med varan vidtagits åtgärd som nu
sagts, såsom för olovlig försäljning av rusdrycker enligt 80 § 1 mom. rusdrycksförsäljningsförordningen.

13 §.

1 mom. Den som för obehörigt ändamål använder teknisk sprit, som han
inköpt eller till riket infört enligt bestämmelserna i denna förordning, så
ock den som icke ställer sig till efterrättelse villkor, förbundet med inköpseller
införseltillstånd, straffes, där han ej är förfallen till ansvar enligt lagen
om straff för varusmuggling, med dagsböter.

2 mom. Vad i 1 mom. är stadgat skall gälla jämväl den som bryter mot
föreskrift om inskränkning eller förbud i avseende på försäljning, tillverkning
eller införsel, som i 2 § avses.

3 mom. Bryter någon eljest mot vad i denna förordning är stadgat eller
mot föreskrift, som meddelats med stöd av förordningen, straffes med böter,
högsi trehundra kronor.

4 mom. Brott som avses i denna paragraf må av åklagare åtalas allenast
efter angivelse av kontrollstyrelsen.

Kungl. Maj. ts proposition nr 122 år 1961

14 §.

1 mom. Begår någon brott som avses ill §, 12 § eller 13 § 1 mom. skola,
om det ej är uppenbart obilligt, de förråd av teknisk sprit eller alkoholhaltigt
preparat som finnas hos honom och varmed förfarits på otillåtet sätt
jämte kärl och emballage, vari varan förvaras, tagas i beslag och dömas
förverkade. Vad nu stadgats skall även gälla redskap, som nyttjats i fall, varom
i 12 § sägs.

2 mom. Den som förövat gärning som avses i 1 mom. skall, om det ej
är uppenbart obilligt, dömas skyldig att för den etylalkohol som ingår i
teknisk sprit eller alkoholhaltigt preparat, varmed han förfarit obehörigen,
gälda omsättningsskatt enligt 7 § 3 mom. förordningen om tillverkning av
sprit och vin, med avdrag för enligt 2 § 3 mom. förordningen om skatt å
spritdrycker och vin samt teknisk sprit erlagd omsättningsskatt.

3 mom. Värdet av förverkad egendom tillfaller kronan.

15 §.

Vad som inhämtats vid tillsyn enligt denna förordning må ej yppas i vidare
mån än som erfordras för vinnande av det med tillsynen avsedda ändamålet.
Bryter någon häremot, straffes med dagsböter eller fängelse i högst
sex månader, där ej gärningen är belagd med straff i strafflagen.

Brott som nu sagts må, där det ej innefattar ämbetsbrott, av åklagare åtalas
endast efter angivelse av målsägande.

16 §.

Till riket inkommen vara som enligt denna förordning icke får införas
må, om den icke enligt lagen om straff för varusmuggling skall vara förverkad,
återutföras på de villkor och i den ordning tullstadgan föreskriver i
fråga om returförtullning. Återutföres ej varan inom föreskriven tid, skall
därmed förfaras på sätt kontrollstyrelsen bestämmer.

1. Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1961, då förordningen den
1 juli 1918 (nr 508) angående handel med skattefri sprit, förordningen den
1 juli 1918 (nr 564) angående vissa alkoholhaltiga preparat m. m. och kungörelsen
den 6 maj 1955 (nr 254) angående försäljning och införsel av rusdrycker
för särskilda ändamål skola upphöra att gälla, dock att de upphävda
författningarna alltjämt skola äga tillämpning beträffande förhållanden, som
hänföra sig till tiden före den 1 juli 1961.

2. Förekommer i lag eller författning hänvisning till eller avses däri eljest
stadgande, som ersatts genom bestämmelse i denna förordning, skall den
bestämmelsen i stället tillämpas.

3. Tillstånd, medgivande, föreskrift och förbud, som meddelats med stöd
av de upphävda författningarna, skola äga giltighet även för tiden efter
den 30 juni 1961, såvida icke annat förordnas.

Kungl. Maj:ts proposition nr 122 år 1961

Bihang C

Kontrolls tyr elsens förslag till förordning om ändring i förordningen den 24
maj 1957 (nr 209) angående skatt å spritdrycker och vin

Härigenom förordnas, att rubriken till förordningen den 24 maj 1957 angående
skatt å spritdrycker och vin skall lyda på sätt nedan angives och
att 1 §, 2 § 3 mom., 3 § 1 och 3 mom. samt 4 § nämnda förordning skola
erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

Förordning om skatt å spritdrycker och vin samt teknisk sprit

1 §•

För spritdrycker och vin samt teknisk sprit, som försäljas här i riket,
skall omsättningsskatt erläggas till staten i den utsträckning och i den ordning
nedan sägs. För spritdrycker skall tillika erläggas utskänkningsskatt
i enlighet med bestämmelserna i denna förordning.

2 §•

3 mom. Omsättningsskatt skall utgå med 2 kronor 70 öre för liter för
annan teknisk sprit än vin och starköl, som av annan än detalj handelsbolaget
inköpes hos partihandelsbolaget eller införes till riket jämlikt bestämmelserna
i förordningen om teknisk sprit och alkoholhaltiga preparat, för
att användas för tillverkning av parfymer, toalettmedel och kosmetiska preparat
hänförliga till tulltaxenummer 33.06 eller för användning i odenaturerat
skick. Sådan skatt skall dock icke utgå för sprit, som skall användas
för annat ändamål än tillverkning av nu angivna varor och vid vars användning
kontrollstyrelsen finner att genom särskild kontroll eller eljest trygghet
mot missbruk kan vinnas. Skatt skall ej heller utgå för sprit, som skall
användas för tillverkning av varor, vilka enligt apoteksvarustadgan äro att
hänföra till apoteksvaror, eller för sprit, som av apotek skall utlämnas mot
vederbörligt recept.

3 §•

1 mom. Sker inköp av spritdrycker och vin samt annan teknisk sprit än
vin och starköl hos partihandelsbolaget, skall vid dryckernas och spritens
betalning omsättningsskatt för desamma erläggas till detta bolag; och åligger
det bolaget att i den ordning, Kungl. Maj :t bestämmer, till statsverket
inleverera omsättningsskatten.

3 mom. Den, som enligt kontrollstyrelsens i föreskriven ordning meddedelade
tillstånd till riket inför annan teknisk sprit än vin och starköl, skall
genom insättning antingen å kontrollstyrelsens postgirokonto eller å statsverkets
checkräkning i riksbanken för kontrollstyrelsens räkning erlägga å
spriten belöpande omsättningsskatt. Importören har att, om så påfordras, i
samband med ansökning om införseltillstånd hos kontrollstyrelsen ställa av
styrelsen godkänd säkerhet för å spriten belöpande omsättningsskatt. Det
åligger kontrollstyrelsen att vid beviljandet av tillstånd till införseln meddela
de föreskrifter, som erfordras för erhållande av en betryggande kontroll
å utgörandet av omsättningsskatten, ävensom att övervaka, att skatten
vederbörligen inbetalas till statsverket.

Kungl. Maj:ts proposition nr 122 år 1961

4 §.

Näringsidkare, som ur riket utfört i Sverige framställda alkoholhaltiga
preparat, må i den omfattning och under de villkor kontrollstyrelsen bestämmer
återbekomma sådan omsättningsskatt, som i 2 § 3 mom. avses och
som erlagts för den i exportvaran ingående spriten.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1961. Samtidigt upphäves kungörelsen
den 26 februari 1954 (nr 109) angående restitution av omsättningsskatt
å rusdrycker, dock att kungörelsen alltjämt skall äga tillämpning med
avseende å förhållanden, som äro hänförliga till tiden dessförinnan.

Stockholm 1961. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

610256