Kungl. Maj:ts proposition nr 115 år 1961

Nr 115

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om
statsmonopol på tillverkning av tobaksvaror, m. m.;
given Stockholms slott den 23 mars 1961.

Under åberopande av bilagda, i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill
Kungl. Maj :t härmed föreslå riksdagen att
dels antaga härvid fogade förslag till

1) lag om statsmonopol på tillverkning av tobaksvaror; samt

2) förordning om tobaksskatt;

dels ock bifalla det förslag i övrigt, om vars avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.

GUSTAF ADOLF

G. E. Sträng

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att det nuvarande systemet med riktprissättning
på tobaksvaror skall slopas, det statliga monopolet i fråga om import av
sådana varor upphävas och statens tobaksnämnd avskaffas. Importmonopolets
avskaffande föranleder en ändring av reglerna för tobaksskattens uttagande;
skatt skall i fortsättningen erläggas direkt av enskild importör till
kontrollstyrelsen. I samband härmed moderniseras beskattningsförfarandet
i anslutning till de principer, som varit vägledande vid senare års lagstiftning
på punktskatteområdet.

Monopolbestämmelserna skall enligt förslaget upptagas i en ny lag om
statsmonopol på tillverkning av tobaksvaror, medan skattebestämmelserna
_till skillnad mot vad som hittills varit fallet — intages i en särskild förordning
om tobaksskatt.

Den nya lagstiftningen är avsedd att träda i kraft den 1 juli 1961.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1961. 1 samt. Nr 115

Kungl. Maj. ts proposition nr 115 år 1961

Förslag

till

Lag

om statsmonopol på tillverkning av tobaksvaror

Härigenom förordnas som följer.

Om monopolrättigheten

1 §•

Rättighet att inom riket tillverka tobaksvaror samt att till riket införa
råtobak och avfall av tobak ävensom arbetad tobak av sådant slag, som
användes för tillverkning av tobaksvaror, tillkommer uteslutande staten
eller den åt vilken staten upplåter att utöva sådan monopolrättighet.

Med tobaksvara förstås i denna lag varje vara, som är tillverkad av tobak
eller vari tobak i någon form ingår, såframt varan är avsedd eller ägnad
att användas som njutningsmedel. Såsom tillverkning av tobaksvara
anses, förutom varje bearbetning av tobak, jämväl förpackning av tobaksvara
eller sådan varas förseende med utstyrsel eller med namn eller beteckning,
ägnad att utmärka densamma såsom särskild vara.

2 §.

Utan hinder av vad i 1 § stadgas må

a) enskild person för eget bruk förfärdiga cigarretter; samt

b) förpackning av tobaksvara eller sådan varas förseende med utstyrsel
eHer med namn eller beteckning, ägnad att utmärka densamma såsom särskild
vai a, ske i frihamn, såframt icke blandning av olika tobaksvaror därvid
äger rum.

3 §.

Odling av tobak för annat ändamål än till prydnad må inom riket ske
allenast i den ordning och på de villkor som i 7—12 §§ sägs.

4 §•

Tobak i annan form än såsom färdig tobaksvara må icke utan Konungens
tillstånd innehavas av annan än monopolets utövare. Tobaksodlare må
dock under viss tid förvara sin tobaksskörd enligt vad i 9 § sägs.

5 §.

Specialmaskiner och specialverktyg för framställning av tobaksvaror
ävensom cigarrettpapper, annat än i detalj förpackning, och cigarretthylsor
ma icke utan Konungens tillstånd till riket införas eller här tillverkas
annat än för monopolets utövares räkning.

Specialmaskiner och specialverktyg, som avses i första stycket, må icke
utan Konungens tillstånd innehavas av annan än monopolets utövare.

Kungl. Maj.ts proposition nr 115 år 1961

6 §•

Vara, i vilken tobak ingår men som icke är avsedd eller ägnad att användas
såsom njutningsmedel, må icke inom riket tillverkas utan Konungens
tillstånd. När tillstånd lämnas, bestämmer Konungen tillika de villkor, under
vilka tillverkningen må äga rum.

Den som äger bedriva tillverkning, som i första stycket sägs, må efter
tillstånd av Konungen till riket införa för tillverkningen erforderlig tobak.

Om tobaksodling

7 §•

Kontroll över tobaksodlingen i riket utövas av kontrollstyrelsen, som
äger utfärda för kontrollens utövande erforderliga föreskrifter. Kostnaderna
för kontrollen skola bestridas av monopolets utövare.

8 §•

Om tobaksodling skall till kontrollstyrelsen göras skriftlig anmälan årligen
före den 1 juli.

Inträder ändring i förhållande, varom uppgift lämnats i odlingsanmälan,
skall kontrollstyrelsen underrättas härom.

9 §•

Omedelbart efter skördens avslutande skola tobaksstånden förstöras, så
att någon efterskörd ej kan ifrågakomma. Nödigt antal fröplantor må dock
kvarlämnas på fältet.

Efter den 1 mars må tobaksodlare ej utan därom till kontrollstyrelsen
gjord anmälan innehava tobak av föregående års skörd.

10 §.

Tobaksodlare åligger att på anfordran av kontrollstyrelsen lämna tillträde
till område och utrymme, som användes eller är avsett för odling
eller förvaring av tobak. Odlaren skall utan ersättning lämna för kontrollens
utövande nödigt biträde. Kontrollen skall såvitt möjligt ske på sådant
sätt och på sådan tid att den icke förorsakar hinder i odlarens verksamhet.

Vägrar tobaksodlare att lämna tillträde för kontroll, äger kontrollstyrelsen
utsätta vite.

11 §.

Tobaksodlare äger förfoga över av honom skördad tobak endast genom
överlåtelse till monopolets utövare eller export.

Försäljning av tobak till monopolets utövare skall ske till pris, som för
varje år fastställes av en därtill förordnad prisnämnd, bestående av en
av Konungen utsedd ordförande och fyra ledamöter, av vilka monopolets
utövare och sammanslutning av tobaksodlare, som Konungen därtill bemyndigar,
utse vardera två. Föreskrifter om nämnden och dess verksamhet
meddelas av Konungen. Kostnaderna för nämndens verksamhet skola
bestridas av monopolets utövare.

Export av tobak skall ske i enlighet med de föreskrifter kontrollstyrelsen
finner erforderliga för erhållande av en betryggande kontroll.

Kungl. Maj ds proposition nr 115 år 1961

12 §.

Svettning av tobak må icke av odlare företagas utan kontrollstyrelsens
tillstånd.

Ansvarsbestämmelser m. m.

13 §.

Den, som olovligen tillverkar tobaksvara, dömes till dagsböter eller fängelse
i högst sex månader.

Bedriver någon utan tillstånd av Konungen tillverkning, som avses i 6 §,
eller åsidosätter någon med sådant tillstånd förenat villkor, dömes till
dagsböter.

14 §.

Underlåter någon att göra odlingsanmälan enligt 8 §, dömes till dagsböter.

15 §.

Tobaksodlare, som inom riket försäljer av honom skördad tobak till annan
än monopolets utövare eller ock innehar sådan tobak på otillåten tid, dömes
till dagsböter.

Åsidosätter tobaksodlare i annat fall än förut sagts vad som i sådan egenskap
åligger honom enligt denna lag eller av Konungen utfärdade bestämmelser
eller kontrollföreskrifter, som kontrollstyrelsen meddelat, dömes till
böter, högst trehundra kronor.

16 §.

Innehar nagon tobak i annan form än såsom färdig tobaksvara utan att
vara berättigad därtill enligt bestämmelserna i denna lag och är ej gärningen
eljest belagd med straff, dömes till böter, högst trehundra kronor.

17 §.

Angående påföljd för olovlig införsel av vara, som enligt denna lag ej får
införas, och för försök därtill stadgas i lagen om straff för varusmuggling.

Bryter någon i annat hänseende än i första stycket sägs mot vad i 5 8
stadgas, dömes till dagsböter.

18 §.

Har någon förövat gärning, som avses i 13 § första stycket, 15 § första
stycket, 16 § eller 17 § andra stycket, skall egendom som varit föremål för
garningen förklaras förverkad till kronan; finnes egendomen ej i behåll, skall
i stället värdet förklaras förverkat. År påföljd som nu sagts uppenbart obillig,
må den helt eller delvis eftergivas.

Vad i första stycket sägs skall ej gälla mot den som i god tro förvärvat
egendomen eller särskild rätt därtill.

19 §.

Vad som använts såsom hjälpmedel vid olovlig tillverkning av tobaksvara
må, såframt ägaren eller någon som var i hans ställe uppsåtligen förövat
gärningen eller medverkat därtill, förklaras helt eller delvis förverkat till
kronan, om det är påkallat till förebyggande av brott eller eljest särskilda

Kungl. Maj. ts proposition nr 115 år 1961

skäl föreligga och det ej är uppenbart obilligt; finnes egendomen ej i behåll,
må i stället värdet förklaras förverkat.

Vad i första stycket sägs skall ej gälla mot den som i god tro förvärvat
egendomen eller särskild rätt därtill.

I stället för förverkande äge rätten föreskriva åtgärd till förebyggande av
missbruk.

20 §.

Med sådan i 13 § första stycket, 15 § första stycket, 16 och 17 §§ avsedd
egendom, som enligt denna lag eller lagen om straff för varusmuggling förklarats
förverkad eller skolat enligt tullstadgan eller annan författning försäljas,
skall förfaras på sätt Konungen förordnar.

21 §.

Brott, varom förmäles i denna lag och som avser tobaksodling, må av
åklagare åtalas allenast efter anmälan av kontrollstyrelsen.

Är brott mot denna lag att anse som ringa, skall ej till straff dömas.

22 §.

Konungen äger utfärda för tillämpning av denna lag erforderliga föreskrifter.

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1961. Lagens bestämmelser skola äga
giltighet redan före ikraftträdandet med avseende på åtgärder som erfordras
för tillämpningen därefter.

2. Genom den nya lagen upphäves lagen den 11 juni 1943 (nr 346) angående
statsmonopol å tillverkning och import av tobaksvaror. Sistnämnda lag
skall dock alltjämt äga tillämpning beträffande förhållanden som hänföra
sig till tiden före den 1 juli 1961.

3. För varje kilogram inom riket odlad tobak, som under beskattningsperiod
inköpts för tillverkning av tobaksvaror, äger monopolets utövare
vid avgivande jämlikt förordningen om tobaksskatt av deklaration för perioden
i fråga tillgodoföra sig ett belopp av åttio öre.

4. Förekommer i lag eller författning hänvisning till eller avses däri eljest
stadgande, som ersatts genom bestämmelse i den nya lagen, skall den bestämmelsen
i stället tillämpas.

Kungl. Maj.ts proposition nr 115 år 1961

Förslag

till

förordning om tobaksskatt

Härigenom förordnas som följer.

1 §''

Till staten skall enligt bestämmelserna i denna förordning erläggas särskild
skatt (tobaksskatt) för

a) cigarrer, cigariller, cigarretter, röktobak, snus och tuggtobak (ur tulltaxenummer
24.02); samt

b) cigarrettpapper i detaljförpackning (ur tulltaxenummer 48.10).

Skatt skall dock icke utgå för tobaksvaror och cigarrettpapper, vilka av

resande eller av person, som varit anställd på fartyg men därifrån avmönstrar,
medföras från utrikes ort och äro avsedda för hans eget eller hans familjs
personliga behov eller utgöra gåva till närstående person för dennes
personliga bruk. Intill myckenhet som Kungl. Maj :t bestämmer må skattefrihet
jämväl åtnjutas för tobaksvaror och cigarrettpapper, som inkomma
till riket såsom gåva till enskild person för dennes eget bruk.

I de i andra stycket avsedda fallen skall, där tullfrihet ej åtnjutes, i stället
for skatt erläggas för dessa fall särskilt stadgad tull.

2 §.

För tobaksvara utgår skatten med nedan angivna, i förhållande till varans
myckenhet bestämda belopp, nämligen:

Varuslag	Vikt för 1 st. gram	Belopp för
1 st. öre	1 kg kr.
Cigarrer och cigariller grupp I » II * III » IV Cigarretter » I » II Röktobak ..................	t. o. m. 1, 7 över 1,71, o. m. 3,0 » 3,0 » 5,0 » 5,0 t. o. m. 0,85 över 0,85	9,5 12,0 12.4 16,8 6,9 11.4	54:25 21:60 9:10
Tuggtobak....................
Snus ....................

För cigarrettpapper utgår skatten med 2 öre för varje blad, avsett för
framställning av en cigarrett.

3 §•

Skattskyldighet inträder

a) då vara av den som är registrerad enligt 5 § levereras till köpare, som
mke ar salunda registrerad, eller tages i anspråk för annat ändamål än försäljning
eller ock, vid avregistrering, ingår i hans lager; samt

Kungl. Maj.ts proposition nr 115 år 1961

b) då vara av annan än registrerad införes till riket.

Skattskyldig är i fall som avses i första stycket a) den registrerade och
eljest den för vars räkning införseln äger rum.

4 §•

I fråga om skatt som skall utgå annorledes än vid införsel till riket ar
kontrollstyrelsen beskattningsmyndighet. Därvid skall vad i förordningen
om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning är stadgat äga tillämpning.
Kontrollstyrelsen äger utfärda de föreskrifter rörande redovisning och särskilda
kontrollanordningar som styrelsen finner erforderliga för skattekontrollens
utövande.

Där skatt skall utgå vid införsel är generaltullstyrelsen beskattningsmyndighet.
Bestämmelserna i 46 § nyssnämnda förordning skola gälla jämväl
beträffande införsel.

5 §•

Den som inom riket tillverkar tobaksvaror eller cigarrettpapper är skyldig
att vara registrerad hos kontrollstyrelsen samt att för sådant ändamål
göra anmälan till styrelsen.

Den som för återförsäljning till riket inför tobaksvara ma, där införseln
är av större omfattning eller eljest särskilda skäl därtill äro, efter ansökan
registreras hos kontrollstyrelsen.

Om verkställd registrering skall kontrollstyrelsen utfärda bevis.

Inträder ändring "i förhållande, varom uppgift lämnats i anmälan eller ansökan,
skall kontrollstyrelsen underrättas härom.

6 §•

Deklaration till kontrollstyrelsen skall avlämnas för varje kalendermånad,
varunder skattskyldighet inträtt.

Deklaration skall insändas inom en månad efter varje beskattningsperiods
utgång. Kontrollstyrelsen äger medgiva att deklaration må insändas senare
än nu sagts, dock inom tre månader efter utgången av den beskattningsperiod
deklarationen avser.

7 §•

I deklaration må avdrag göras för vara, som

a) förvärvats för återförsäljning och för vilken skattskyldighet tidigare
inträtt,

b) återtagits i samband med återgång av köp,

c) av den skattskyldige eller för hans räkning utförts ur riket eller till
svensk frihamn, eller ock upplagts på provianteringsfrilager eller med fartyg
eller luftfartyg såsom proviant utförts ur riket,

d ) levererats för att enligt vad därom särskilt stadgas på tullflygplats försäljas
till flygpassagerare, samt

e) försålts till den som enligt 8 § punkten 1, 2 eller 3 tulltaxeförordningen
äger åtnjuta tullfrihet för varor, som införas till riket.

På särskild prövning av kontrollstyrelsen ankommer, huruvida och i vad
mån avdrag jämväl må göras för vara,

a) som återtagits annorledes än i samband med återgång av köp,

b) som tillhandahållits för framställning av enligt denna förordning icke
skattepliktiga varor,

c) som tillhandahållits för vetenskapligt, medicinskt eller likartat ändamål.

Kungl. Maj.ts proposition nr 115 år 1961

d) som tagits i anspråk för provning; samt

e) vars försäljning förorsakat den skattskyldige förlust på grund av bristande
betalning från köparen.

8 §.

... Skatt, som skall utgå vid införsel till riket, erlägges i den ordning som är
föreskriven beträffande tull. Även i övrigt skall vad i gällande författningar
stadgas i fråga om tull i tillämpliga delar lända till efterrättelse beträffande
sådan skatt.

9 §•

Kungl. Maj :t äger föreskriva att tobaksvara må förekomma till försäljning
inom riket endast i originalförpackning försedd med särskild kontrollstämpel.

1° §.

Om ansvar i vissa fall för den, som i deklaration lämnat oriktig uppgift,
stadgas i skattestrafflagen. FF8

11 §•

Bryter någon mot föreskrift som meddelats med stöd av 9 § dömes till
dagsböter eller fängelse i högst sex månader. I ringa fall skall dock ei till
straff dömas.

12 §.

Har någon förövat gärning, som avses i 11 §, skall tobaksvara, som varit
föremål for garningen, förklaras förverkad till kronan; finnes varan ej i
behåll, skall i stället värdet förklaras förverkat. Är påföljd som nu sagts
uppenbart obillig, må den helt eller delvis eftergivas.

Vad i första stycket sägs skall ej gälla mot den som i god tro förvärvat
varan eller särskild rätt därtill.

Med tobaksvara, som förklarats förverkad enligt denna förordning eller
lagen om straff för varusmuggling, skall förfaras på sätt Kungl. Mai -t förordnar.
° J''

13 §''

Kungl. Maj :t äger utfärda för tillämpning av denna förordning erforderliga
föreskrifter.

1. Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1961. Förordningens bestämmelser
skola äga giltighet redan före ikraftträdandet med avseende på
åtgärder som erfordras för tillämpningen därefter.

2. Den som vid den nya förordningens ikraftträdande bedriver verksamhet
som avses i 5 § första stycket skall utan anmälan registreras hos kontrollstyrelsen
från och med den 1 juli 1961.

3. Förekommer i lag eller författning hänvisning till eller avses däri

eljest stadgande, som ersatts genom bestämmelse i den nya förordningen
skall den bestämmelsen i stället tillämpas. ’

Kungl. Maj.ts proposition nr ilo år 1961

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 2 februari
1961.

N ärvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Nilsson, Sträng, Andersson, Lindström, Lange, Lindholm, Kling,
Skoglund, Edenman, Netzén, Johansson, af Geijerstam, Hermansson.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efter gemensam
beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om avskaffande av
rikt prissättningen och importmonopolet på tobaksvaror, m. m. samt anför
därvid följande.

I. Inledning

I skrivelse den 27 oktober 1960 har styrelsen för Aktiebolaget Svenska tobaksmonopolet
framlagt förslag om att det nuvarande systemet med riktprissättning
på tobaksvaror skall avskaffas och det statliga monopolet i
fråga om importen av tobaksvaror upphävas. I samband med att dessa
åtgärder vidtages anses även vissa följdändringar på området böra göras.
Sålunda föreslås att tull- och skatteuppbörden såvitt avser importerade tobaksvaror
— med undantag för tobaksmonopolets egen import — överföres
till tullverket och kontrollstyrelsen ävensom att statens tobaksnämnd avskaffas.

Vid tobaksmonopolets skrivelse har fogats förslag till författningsbestämmelser,
innefattande lag angående statsmonopol å tillverkning av tobaksvaror
och förordning om tobaksskatt jämte tillämpningsförfattningar samt
ändringar och kompletteringar av vissa tullförfattningar. Förslagen till monopollag
och tobaksskatteförordning torde såsom Bihang få fogas vid statsrådsprotokollet.

I särskild skrivelse den 21 september 1960 föreslår tobaksmonopolet ändringar
i fråga om skatten på cigarretter, innebärande att skatten höjes för
de lättaste och de tyngsta cigarretterna men förblir oförändrad för övriga.
Därjämte förordas motsvarande höjningar av tullsatserna. Tullhöjningarna
anses dock kunna genomföras endast gentemot länder, som inte är anslutna
till EFTA-avtalet. De sålunda föreslagna ändringarna har inarbetats i de
vid nyssnämnda skrivelse den 27 oktober 1960 fogade författningsförslagen.

I förevarande sammanhang må erinras om att tobaksmonopolet i novem -

Kungl. Maj:ts proposition nr 115 år 1961

ber 1958 gjorde framställning om avskaffande av riktprissättningen och
importmonopolet på tobaksvaror och — som följd därav — även av statens
tobaksnämnd. Vid remissbehandlingen tillstyrktes denna framställning över
lag. Man räknade vid denna tid med en gemensam nordisk marknad och en
tullunion mellan de nordiska länderna. Då emellertid utvecklingen sedermera
ej syntes gå i den väntade riktningen, fick de föreslagna åtgärderna
anstå.

Över tobaksmonopolets framställning den 27 oktober 1960 har, efter remiss,
yttranden inkommit från kommerskollegium (som överlämnat utlåtanden
från handelskamrarna i Stockholm, Norrköping, Visby, Malmö, Göteborg,
Borås, Karlstad, Örebro och Luleå), generaltullstyrelsen, kontrollstyrelsen,
statens tobaksnämnd, ombudsmannaämbetet för näringsfrihetsfrågor,
statens pris- och kartellnämnd, Sveriges grossistförbund, Sveriges
köpmannaförbund, Tobakshandlarnas riksförbund och Kooperativa förbundet.

I samtliga remissyttranden har tillstyrkts att riktprissättningen avskaffas
och imporlmonopolet upphäves. I vissa andra hänseenden har avvikande
meningar uttalats.

Den av tobaksmonopolet genom skrivelsen den 21 september 1960 gjorda
framställningen om höjning av skatte- och tullsatserna för vissa cigarretter
har varit föiemål för särskild remissbehandling. Yttranden har inkommit
från kommerskollegium (som överlämnat utlåtanden från handelskamrarna
i Stockholm, Malmö, Göteborg och Gävle), generaltullslyrelsen, kontrollstyrelsen,
Sveriges köpmannaförbund, Tobakshandlarnas riksförbund, Tobakshandlarnas
riksförbunds engros aktiebolag, Sveriges grossistförbund
och Kooperativa förbundet.

I flertalet yttranden förordas att tobaksmonopolets framställning om skatte-
och tullhöjningar för närvarande ej skall föranleda någon åtgärd.

Jag anhåller nu att till närmare behandling få upptaga de genom tobaksmonopolets
framställningar väckta frågorna.

II. Riktprissättningen — importmonopolet — tobaksnämnden
Gällande ordning

Monopolrättigheten med avseende på tobak och tobaksvaror _ som till kom

genom lagstiftning år 1914 — är numera inskriven i 1 § lagen den 11
juni 1943 (nr 346) angående statsmonopol å tillverkning och import av
tobaksvaror. Där stadgas att rättighet att i riket tillverka eller låta tillverka
tobaksvaror samt att till riket införa eller låta införa tobak eller tobaksvaror
skall — med vissa särskilda undantag — uteslutande tillkomma staten. Utövandet
av monopolrättigheten har i särskilt avtal upplåtits åt Aktiebolaget
Svenska tobaksmonopolet.

De nyss antydda undantagen från monopolrättigheten avser rätt för enskild

Kungl. Maj. ts proposition nr 115 år 1961

person att för eget bruk förfärdiga cigarretter och rätt i vissa fall att till
riket införa färdiga tobaksvaror. Sistnämnda rätt tillkommer Konungen och
medlem av kungliga huset ävensom — i begränsad omfattning den som
eljest äger åtnjuta tullfrihet för från utlandet inkommande varor och resande,
som ankommer från utrikes ort. Med resande likställes person, som
varit anställd på fartyg men därifrån avmönstrar. Vidare far enskild person
mottaga till riket såsom gåva till honom för eget bruk inkomna färdiga
tobaksvaror intill myckenhet som av Konungen för dylikt fall fastställts.
Tobaksvaror får också medföras från utrikes ort inkommande fartyg eller
luftfartyg, såvitt varorna är avsedda för förbrukning ombord. Handelsresande
må införa prov å färdiga tobaksvaror. Slutligen ma återförsäljare av
tobaksvaror till riket införa färdig sådan vara för försäljning. I detta fall
skall dock, i enlighet med vad som i det följande anföres, riktpris för varan
fastställas av tobaksmonopolet. De nämnda undantagen från monopolet
återfinnes i 23 och 25—29 §§ monopollagen.

I lagens 5 § är föreskrivet att specialmaskiner och specialverktyg för tillverkning
av tobaksvaror ävensom cigarrettpapper och cigarretthylsor må
införas endast för monopolets utövares räkning eller med Konungens tillstånd.
Dock får resande, som ankommer från utrikes ort, enligt stadgande
i 26 § medföra cigarrettpapper intill viss mindre av Konungen fastställd
myckenhet. Detsamma gäller fartygsanställd som avmönstrar från fartyget.

Monopolets utövare skall för tobaksvara fastställa visst pris att utan bindande
verkan gälla till ledning vid försäljning av varan till allmänheten
(riktpris). Riktpris skall utsättas på varje förpackning. Dessa föreskrifter,
som upptagits i 15 och 19 §§ monopollagen, infördes genom lag den 26 april
1957 och gäller från och med den 1 januari 1960. Dessförinnan ägde tobaksmonopolet
bestämma vilket pris tobaksvara skulle betinga vid försäljning
till allmänheten (priskurantpris).

Eniigt gällande ordning skall för riket finnas en gemensam nämnd, statens
tobaksnämnd, med uppgift att i samarbete med monopolets utövare
ävensom befintliga sammanslutningar av enskilda återförsäljare verka för
en sund utveckling av handeln med tobaksvaror. Nämnden består av sju
ledamöter, av vilka Kungl. Maj:t utser tre — däribland ordförande och vice
ordförande — samt kommerskollegium och monopolets utövare vardera
två. De två ledamöter kommerskollegium utser skall väljas bland personer,
som företräder de enskilda återförsäljarnas intressen. I det nyss angivna
syftet skall nämnden i frågor rörande införsel av utländska tobaksvaror
samt rörande förhållandet mellan monopolets utövare och de enskilda återförsäljarna
efter erforderliga undersökningar till monopolets utövare avgiva
begärda yttranden eller, när skäl därtill är, egna framställningar.

Nu återgivna bestämmelser om statens tobaksnämnd återfinnes i 32—
34 §§ monopollagen.

Kungl. Maj.ts proposition nr 115 år 1961

Tobaksmonopolets framställning

Såsom förut berörts föreslår tobaksmonopolet att riktprissättningen på
tobaksvaror skall slopas, importmonopolet på sådana varor upphävas och
statens tobaksnämnd avskaffas.

Tobaksmonopolet erinrar om att bolaget under förarbetena till 1957 års
lagstiftning, genom vilken riktprissystemet infördes, förordade detta system
med hänsyn till att riktpriset kunde antagas få ett avgörande inflytande på
prisbildningen samt staten och bolaget kunde anses ha ett visst ansvar för
att priset på de högt skattebelastade tobaksvarorna inte blev högre än som
motiverades av bolagets kostnader jämte skatt och medgivna handelsmarginaler.
Sedan de nyssnämnda ändringarna i monopollagen beslutats har
emellertid, uttalar tobaksmonopolet, i första hand överväganden om bolagets
framtida försäljningspolitik föranlett en omprövning av denna ståndpunkt.
Tobaksmonopolet anser att tiden nu är mogen att slopa bestämmelsen, att
varuforpackningarna skall vara försedda med av bolaget fastställda riktpriser,
och övergå till en helt fri prissättning. Riktpriserna synes — med
undantag av att de i vissa snabbköpsaffärer underskridits — i stort sett ha
följts av återförsäljarna, övergången från fasta priser till riktpriser har
sålunda, uttalar bolaget, inte medfört att detaljhandelspriserna i önskvärd
utsträckning anpassats efter säljarens prestation eller med andra ord efter
de kostnader han har eller den kundservice han lämnar. Riktprissystemet
ger inte bolaget den önskvärda friheten i dess handlande. Slopas riktpriset
på förpackningarna blir däremot, anför tobaksmonopolet, den fria konkurrensen
vagledande för återförsäljarnas marginaler, och bolaget beredes
helt andra möjligheter än som nu bjuds att anordna sin försäljning efter
rationella linjer och att vid distributionen i erforderlig utsträckning tillämpa
principen pris efter prestation. Det finns enligt bolagets mening anledning
antaga att marginalerna vid tillämpande av en sådan ordning icke
kommer att bli oskäliga. Tobaksmonopolet framhåller även som en icke
ovasenthg fördel av ett slopande av prisangivelsen på varuforpackningarna,
att de arbets- och kostnadskrävande omstämplingarna vid prisändringar försvinner.
°

Ett ytterligare skäl för avskaffande av riktprissättningen kan det förhaHandet
utgöra, anför bolaget, att från dansk och norsk sida missnöje
uttalats over att bolaget handhar riktprissättningen — och även skatte- och
tulluppborden — i fråga om den enskilda importen.

Tobaksmonopolet uttalar vidare alt ett upphävande av den legala före nkW11

°nYi vP,nSer §iVetViS inte UtgÖr någ0t hinder för begagnande av

flbrikant rr°u'' B°laget äVCnSOm enskild importör eller utländsk

fabrikant kommer sålunda att vara oförhindrade att, om så prövas lämpligt,

pa varuforpackningarna eller på annat sätt ange riktpriser, som utan bin ande

verkan skall tjana till ledning för återförsäljarnas prissättning.

Eu konsekvens av riktprissättningens slopande är, anför tobaksmonopolet,

aven de enskilda importörerna bör få fritt kalkylera sina utförsäljnings -

Kungl. Maj.ts proposition nr 115 år 1961

priser, varigenom bolagets handha vande av denna prissättning bortfaller.
Vid sådant förhållande kommer importmonopolet att förlora allt sakligt
innehåll, eftersom varje återförsäljare har rätt att själv direkt importera
tobaksvaror. Genom Sveriges anslutning till EFTA har också enligt tobaksmonopolets
uppfattning av reciprocitetsskäl blivit nödvändigt att slopa importmonopolet.

Monopolbolaget anser att importmonopolet skall slopas även beträffande
cigarrettpapper i detalj förpackning. Enligt bolagets mening är detta en naturlig
följd av att importen av röktobak blir fri.

Tobaksmonopolet föreslår, såsom tidigare nämnts, att statens tobaksnämnd
avskaffas. Bolaget anför att nämnden — som inrättades i samband
med att importmonopolet år 1943 infördes och fick till uppgift bland annat
att tillse att konsumenternas och detaljhandlarnas skäliga anspråk på
urval av importerade tobaksvaror av god beskaffenhet beaktades — vid
den föreslagna avvecklingen av importmonopolet icke längre synes ha någon
uppgift att fylla.

Tobaksmonopolet föreslår att en ny lag angående statsmonopol å tillverkning
av tobaksvaror skall ersätta nuvarande monopollag. I lagtekniskt
hänseende innebär förslaget — förutom ändringar i förhållande till gällande
ordning vilka betingas av upphävande av riktprissättningen och importmonopolet
samt avskaffande av statens tobaksnämnd — att monopollagen inte
längre kommer att innehålla några bestämmelser om tobaksskatt. Bestämmelser
härom, som enligt monopolets uppfattning ej bör ingå i en författning
av civillags karaktär, har i stället upptagits i en ny förordning om tobaksskatt.

Remissyttrandena

I remissyttrandena tillstyrkes genomgående att riktprissättningen på tobaksvaror
slopas och importmonopolet beträffande sådana varor upphäves.
Under erinran om att redan 1958 års framställning i ämnet tillstyrkts hänför
man sig nu i flertalet yttranden i väsentliga delar till vad som anförts
vid remissbehandlingen av nämnda framställning. Även förslaget om avskaffande
av statens tobaksnämnd tillstyrkes över lag.

Kommerskollegium är av uppfattningen att prissättningen på tobaksvaror
bör vara fri och förordar att förslaget om sådan prissättning nu genomföres.
Prissättningen har ej längre, framhåller kollegium, någon betydelse
såsom underlag för beskattningen av tobaksvaror sedan denna beskattning
från och med år 1960 omlagts till en beskattning per styck eller viktenhet.
Kollegium uttalar vidare att importmonopolet i sak redan upphört och, såsom
monopolbolaget föreslagit, nu bör upphävas.

Kontrollstyrelsen finner det av tobaksmonopolet framlagda förslaget genomförbart
och lämpligt.

Statens tobaksnämnd anför.

Kungl. Maj:ts proposition nr 115 år W61

Utformningen av monopolbolagets försäljningsvillkor — bland annat införandet
av expeditionsavgifter — har medfört att antalet expeditioner nedgått
högst betydligt. Vidare har grossistförsäljningen av tobaksvaror fått en
ökad omfattning. Då man icke vet till vilka återförsäljare grossisterna säljer
tobaksvaror, är det icke möjligt att angiva hur stor ökningen av antalet försäljningsställen
blivit och hur ökningen fördelar sig på olika återförsäljarkategorier.
Det förefaller dock som om ökningen av antalet försäljningsställen
är mindre än vad man tidigare räknat med och att förskjutningarna mellan
de olika återförsäljarkategoriernas andel av den totala försäljningen blivit
förhållandevis små. Även om många tobaksaffärer har svårt att hävda sig
i den fria konkurrensen och fått vidkännas ganska betydande omsättningsminskning,
har tobakshandlarnas andel av den totala omsättningen dock
nedgått mindre än väntat. Riktpriserna har i stort sett följts. De egentliga
undantagen härifrån har gjorts av en del varuhus och snabbköpsaffärer,
varjämte återbäring numera även torde lämnas för inköpta tobaksvaror.
Huruvida ett slopande av riktpriserna kommer att medföra en ytterligare
differentiering nedåt av försäljningspriserna, är svårt att säga men knappast
troligt, då de nuvarande vinstmarginalerna procentuellt sett är små
och endast undantagsvis torde ge utrymme åt någon minskning. Däremot
är det icke uteslutet, att ett slopande av riktpriserna kan medföra och möjliggöra
uttagande av högre priser på vissa speciella, mera sällan förekommande
tobaksvarumärken. Ur monopolbolagets synpunkt torde — som bolaget
framhållit och nämnden tidigare vitsordat — ett borttagande av riktpriserna
innebära vissa fördelar och kostnadsbesparingar.

Tobaksnämnden upplyser vidare att tobakshandlarna anser att riktprissättningens
borttagande blir till fördel, särskilt därigenom att möjlighet till
en friare, mera kostnadsbetingad prissättning erhålles. Däremot torde det
vara tveksamt, anför nämnden, om konsumenterna erhåller någon ekonomisk
fördel om riktprissättningen slopas. I likhet med monopolbolaget anser
nämnden önskvärt att priserna anpassas efter säljarens prestation, d. v. s.
efter de kostnader han har eller den kundservice han lämnar. Nämnden vill
dock påpeka att möjligheterna till en sådan kostnadsmässig anpassning är
begränsade i en marknad med helt fri prissättning. Nämnden delar monopolbolagets
uppfattning att, om riktpriserna slopas och de enskilda importörerna
fritt får kalkylera sina utförsäljningspriser, importmonopolet förlorar
allt sakligt innehåll.

Enligt statens pris- och kartellnämnds uppfattning har erfarenheterna av
riktprissystemet under den tid, som förflutit sedan det sattes i tillämpning
— den 1 januari 1960 — givit belägg för åsikten att detta system lämpligen
bör slopas. Nämnden syftar därvid särskilt på det förhållandet att riktprisföljsamheten
varit betydande. Nämnden har visserligen icke låtit verkställa
någon speciell undersökning av denna följsamhet, men monopolbolagets påstående,
att riktpriserna utom i vissa snabbköpsaffärer i stort sett följts av
återförsäljarna, överensstämmer med nämndens egna iakttagelser.

Ombudsmannaämbetet för näringsfrihetsfrågor anför att, därest tobaksmonopolet
skulle övergå till en försäljning till nettopriser, man torde ha
att räkna med att detaljhandelns egna organisationer kommer att åsätta tobaksvarorna
s. k. horisontella riktpriser. Huruvida sådana detaljistbestämda

Kungl. Maj.ts proposition nr Ilo år 1961

riktpriser kommer att bli högre än de nu av tobaksmonopolet fastställda
bruttopriserna kan ej förutses. Det är emellertid känt, fortsätter ämbetet,
att man inom handeln allmänt anser specialtobakshandelns nuvarande marginaler
vara mycket knappa. Många skäl synes tala för att denna handel
vill söka uppnå högre marginaler. Andra detaljister däremot, som saluför
tobaksvaror såsom en komplementartikel till sitt övriga sortiment, torde i
många fall för försäljningen av dessa varor få förhållandevis låga kostnader
och därför vara beredda att nöja sig med en knapp marginal. Ämbetet erinrar
om att vissa kedjeföretag och delvis nya företagsformer, särskilt inom
livmedelshandeln, under senare år inlett en livlig och effektiv konkurrens
med priser, som ligger lägre än de av detaljhandelns organisationer för sina
egna medlemmar rekommenderade horisontella riktpriserna. Enligt ämbetets
uppfattning bör det därför finnas anledning att räkna med, att det i
fråga om handeln med tobaksvaror kommer att uppkomma en verksam
priskonkurrens om prisbildningen på dessa varor i detaljhandelsledet blir
helt fri.

Emellertid blir priskonkurrensen av naturliga skäl i många fall väsentligt
olika stark på skilda orter beroende på lokala förhållanden, fortsätter ämbetet,
som också understryker att allmänhetens prismedvetenhet är växlande.
Det är därför enligt ämbetets mening i hög grad önskvärt att statens prisoch
kartellnämnd fortlöpande följer pris- och marginalutvecklingen för
tobaksvaror på olika orter åtminstone till dess prisutvecklingen stabiliserats.
Det torde likaledes vara angeläget att nämnden i anslutning därtill
under ett övergångsskede bedriver en aktiv konsumentupplysning om priserna
på tobaksvaror.

Ämbetet fortsätter.

Även om tobaksmonopolet icke ålägges att fastställa riktpriser torde det
likväl stå tobaksmonopolet fritt att i den utsträckning detta befinnes lämpligt
eller erforderligt angiva dylika priser. Skulle priskonkurrensen i fråga
om tobaksvaror av någon anledning icke bli tillräckligt verksam och detaljhandelsmarginalerna
därför allmänt sett oskäligt höga torde även vid bifall
till det nu remitterade förslaget ingripande sålunda kunna ske genom att
tobaksmonopolet till ledning för prissättningen i återförsäljareledet fastställer
riktpriser. Enligt konkurrensbegränsningslagen lärer tobaksmonopolet
också vara oförhindrat att för återförsäljarna fastställa högsta utförsäljningspriser
och därvid genom leveransavstängning motverka att högstpriserna
överskrides av återförsäljare.

Tobaksmonopolets befattning med fastställande av riktpriser för tobaksvaror
som importeras av enskilda återförsäljare innebär enligt ämbetets
mening otvivelaktigt en viss begränsning av konkurrensen för de privata
importörerna sinsemellan och i förhållande till tobaksmonopolet. Ämbetet
anför att från de synpunkter ämbetet har alt företräda den större frihet,
som i detta hänseende föreslås skola gälla, bör anses önskvärd. Vid den
föreslagna friheten för importörer att själva ange riktpriser på sina varor
synes riktprissystemet emellertid under vissa förutsättningar kunna komma
alt användas för att åstadkomma en från allmän synpunkt icke önsk -

Kungl. Maj.ts proposition nr 115 år 1961

värd rabattkonkurrens. Genom att åsätta sina varor riktpriser, som ger återförsäljarna
bättre marginal än vad som kan uttagas vid försäljningen av
det statliga företagets varor, kan detaljhandeln nämligen helt eller delvis
bli mer benägen att verka för försäljning av en enskild importörs varor.
Med hänsyn till de inom landet tillverkade och av tobaksmonopolet importerade
märkesvarornas dominerande ställning på marknaden behöver
dock, anför ämbetet, någon mera påtaglig skadlig verkan på prisbildningen
knappast befaras. Möjligheten av en sådan rabattkonkurrens gör det emellertid
enligt ämbetets mening angeläget att statens pris- och kartellnämnd,
såsom ämbetet förut framhållit, följer utvecklingen av pris- och marginalförhållandena.

Sveriges grossistförbund understryker att ett upphävande av riktprissättningen
i och för sig är ägnat att främja en friare konkurrens inom handeln
med tobaksvaror. Enligt förbundets uppfattning har tobaksmonopolets egen
tillverkning hittills erhållit ett så omfattande skydd gentemot importerade
varor, att utländska priser och kvaliteter knappast har någon direkt inverkan
på monopolets varu- och prispolitik. Förutom det skydd som de nuvarande
tullbestämmelserna medlör har monopolbolagets ställning, anför grossistförbundet,
särskilt befästs genom att bolaget till sig kunnat knyta generalagenturer
för praktiskt taget samtliga i vårt land av enskilda importörer
tidigare introducerade cigarrettmärken. En av förutsättningarna för
en verklig konkurrens på tobaksmarknaden är, framhåller förbundet, att
monopolbolaget upphör med eller starkt begränsar sin import av färdiga
tobaksvaror.

Sveriges köpmannaförbund och Tobakshandlarnas riksförbund, som avgivit
gemensamt yttrande, framhåller att inom handeln i princip måste hävdas
att varje vara vid försäljning skall bära sina kostnader. En så avvägd
prissättning på tobaksvaror bör kunna nås genom borttagande av riktprissättningen.
Förbunden understryker särskilt det förhållandet, att man vid
prisjämförelser mellan skilda företagsformer och butikstyper alltid måste
taga hänsyn till de prestationer som samtidigt erbjudes. Så t. ex. bör enligt
förbundens mening sortimentsfunktionen beaktas. Möjlighet bör alltså, anför
förbunden, föreligga att uttaga differentierade marginaler på olika varor.
Förbunden framhåller att det från konkurrenssynpunkt är önskvärt med
en helt fri import och att monopolbolaget bör begränsa sin verksamhet till
de svensktillverkade varorna. Om tobaksmonopolet har för avsikt att även i
fortsättningen erbjuda utländska leverantörsföretag sina tjänster som distributör
med villkor om ensamförsäljningsrätt inom Sverige, hindras i praktiken,
anför förbunden, konkurrensen mellan de utländska och de svensktillverkade
varorna på ett för konsumenterna icke önskvärt sätt.

Kooperativa förbundet uttrycker inledningsvis sin livliga tillfredsställelse
över de av tobaksmonopolet framlagda förslagen till liberalisering av tobakshandeln.
Förbundet framhåller att konsumentkooperationen vid riktprissystemets
införande den 1 januari 1960 utan dröjsmål utnyttjade möjligheterna
att reducera försäljningspriserna genom att konsekvent lämna sed -

Kungl. Maj:ts proposition nr 115 år 1061

vanlig återbäring även på tobaksvaror, vilket inneburit att konsumentpriserna
med 3 till 4 procent underskridit gällande riktpriser. Med den snäva
marginal som tobaksmonopolets riktprissättning hittills lämnat har emellertid
någon väsentlig ytterligare prisreduktion icke varit möjlig att genomföra.
Ej heller har, fortsätter Kooperativa förbundet, nu gällande regler för
den fria importen medfört nämnvärda ökade möjligheter till prisreduktioner,
enär importvaran skall klassificeras och riktprissättas av tobaksmonopolet.
Att riktprissättningen nu slopas innebär i realiteten, anför förbundet,
huvudsakligen att tobaksmonopolets hittillsvarande importmonopol försvinner
och att dess tillverkningsmonopol blir mindre utpräglat. Följden härav
blir att konkurrensen med utländska tobaksvaror i framtiden endast begränsas
av gällande tullskydd.

1 frågan om avskaffande av statens tobaksnämnd erinrar nämnden om
att den — vid sidan av uppgiften att tillse att anspråk på urval av importerade
tobaksvaror av god beskaffenhet beaktades — avsågs verka som ett
rådgivande organ till monopolbolaget och ett diskussionsforum i vad gällde
principerna för antagande av återförsäljare, rabattpolitiken och andra
frågor av större betydelse. Beträffande riktprissättning och försäljningsvillkor
har emellertid — efter den 1 januari 1960 — inte mellan monopolbolaget
och återförsäljare uppkommit några meningsskiljaktigheter, som
hänskjutits till nämndens prövning.

Departementschefen

Statsmonopolet på tillverkning av tobaksvaror infördes genom eu förordning
av år 1914. Enligt denna förordning ålåg det monopolbolaget alt bestämma
det pris som tobaksvara skulle betinga vid försäljning till allmänheten,
det s. k. priskurantpriset. Denna föreskrift gällde under förordningens
hela giltighetstid. Då förordningen år 1943 ersattes av nu gällande
lag om statsmonopol på tillverkning och import av tobaksvaror intogs motsvarande
föreskrift i denna lag. Där bibehölls systemet med fasta bruttopriser
tills det efter beslut av 1957 års riksdag den 1 januari 1960 ersattes
av ett system med riktpriser, som ulan bindande verkan gäller till ledning
vid försäljning till allmänheten.

Som motiv för systemet med priskurantpriser anfördes — förutom skattetekniska
skäl — att tobakshandlarna genom alt priserna var bundna i detaljhandeln
skulle förskonas från osund priskonkurrens.

övergången till riktprissättning skedde samtidigt med att den av tohaksmonopolet
i samråd med statens tobaksnämnd upprätthållna nyetableringskontrollen
avskaffades och butikstängningslagens särskilda reglering av
tobaksförsäljningen upphävdes. Systemet med fasta priser, som ej fick underskridas,
framstod som oförenligt med strävandena alt skapa fria konkurrensförhållanden
inom detaljhandeln med tobaksvaror och det underströks
också att systemet stod i direkt strid med de tankegångar, som ligger
bakom 1953 års lagstiftning mot samhällsskadlig konkurrensbegränsning.

2 Bihang till riksdagens protokoll 1061. 1 samt. Nr 115

Kuntjl. Maj:Is proposition nr 115 är 1961

Mot bakgrund härav uttalades all detaljhandelspriset på tobaksvaror bordo
få bero på säljarens prestation, d. v. s. växla alltefter de kostnader säljaren
har eller den kundservice han lämnar. De särskilda förhållanden, soin
var betingade av monopolsituationen — bl. a. allmänhetens vana vid att lita
till fasta priser ansågs emellertid motivera att monopolbolaget åsalte
saluförda tobaksvaror riktpriser. Det framhölls även att skattetekniska synpunkter
talade för en riktprissättning.

Tobaksmonopolet har föreslagit att man nu lar steget fullt ut och övergår
till en helt fri prissättning på tobaksvaror. Därvid framhålles att
övergången från fasta priser till riktpriser inte medfört en önskvärd anpassning
av detalj handel spriserna efter säljarens prestation och att riktprissystemet
i viss mån motverkar den fria konkurrensen. Bolaget befarar
icke att marginalerna blir oskäliga om riktpriserna slopas.

Vid remissbehandlingen har över lag tillstyrkts alt riktprissättningen på
tobaksvaror avskaffas.

Även enligt min mening kan tiden nu anses mogen att överväga införandet
av en helt fri prissättning på tobaksvaror. Genom 1957 års beslut om övergång
från fasta priser till riktpriser togs ett första steg i sådan riktning. Systemet
med riktpriser har nu varit i kraft något mer än ett år. Erfarenheterna
därav får redan anses ha givit vid handen att systemet icke är tillfyllest
för att erhålla den priskonkurrens på området som från flera synpunkter
fiamstår som önskvärd. Även om möjligheterna till fri prisbildning på sina
håll utnyttjats för att bereda konsumenterna tillgång till tobaksvaror till
billigare priser, har på det stora hela taget prissättningen i detaljhandeln
följt riktpriserna. Kravet på riktpriser synes också i viss mån ha bundit monopolbolaget
i dess strävanden att ordna försäljning och distribution på
ett så ändamålsenligt sätt som möjligt. Även i fråga om den import av tobaksvaror,
som icke omhänderhas av tobaksmonopolet, har formerna för
liktpi issättningen visat sig vara — om än i jämförelsevis ringa mån — till

hinder i nämnda avseende och i konkurrensen med det inhemska monopolholaget.
1

Av det sagda torde framgå att goda skäl föreligger att nu taga steget fullt
ut och avskaffa även systemet med riktprissättning. Nämnas må att skattetekniska
hänsyn ej längre lägger hinder i vägen för en sådan åtgärd. Skatten
på tobaksvaror är nämligen numera oberoende av priset och utgår som
stycke- eller viktskatt. Även om det ligger i sakens natur att eu helt fri
prisbildning på längre sikt bör leda till prisbilligare tobaksvaror, är det emellertid
angeläget att omläggningen icke under ett övergångsskede utnyttjas i
prisfordyrande syfte. Det synes därför vara av värde att statens pris- och
kartellnamnd — såsom också ombudsmannaämbete för näringsfrihetsfrågor
understrukit — följer utvecklingen och bedriver konsumentupplysning
om priserna på tobaksvaror.

Under hänvisning till det nu anförda förordar jag att systemet med riktprissättning
på tobaksvaror avskaffas och att prissättningen på sådana valor
alltsa icke blir föremål för någon författningsmässig reglering.

Kungl. Maj:ts proposition nr 115 år 1961

Med riktprissättningens avskaffande sammanhänger nära frågan, huruvida
importmonopolet på tobaksvaror skall bibehållas. Under hela
den tid vi haft sådant monopol har återförsäljare visserligen ägt importera
färdiga tobaksvaror. Monopolet har emellertid fram till år 1960 tagit sig uttryck
i att återförsäljning fått bedrivas endast av den som monopolbolaget i
samråd med statens tobaksnämnd antagit som återförsäljare och i att monopolbolaget
bestämt detalj handelspriserna även på importerade tobaksvaror.
Genom att nyssnämnda år nyetableringskontrollen slopades och de fasta
bruttopriserna avlöstes av riktpriser har å andra sidan importmonopolet iörlorat
sitt reella innehåll. Riktprissättningen är numera det enda som kan
sägas i praktiken innebära ett visst — låt vara mycket försvagat — importmonopol.
Om nu även riktprissättningen avskaffas, återstår över huvud inte
längre något importmonopol på tobaksvaror. Såsom monopolbolaget föreslagit
och remissinstanserna också förordat bör därför vid ett slopande av
riktprissättningen importmonopolet även formellt upphävas. Likaså bör
importmonopolet på cigarrettpapper i detalj förpackning i enlighet med monopolbolagets
förslag nu slopas.

Jag tillstyrker sålunda jämväl monopolbolagets förslag i förevarande
hänseenden.

Upphävandet av nyetableringskontrollen och den särskilda regleringen av
tobaksförsäljningen enligt butiksstängningslagen innebar att de huvudsakliga
arbetsuppgifterna för statens tobaksnämnd försvann. I samband
med denna reform uttalades också från flera håll att nämnden borde
avskaffas, enär utrymmet för fortsatt verksamhet från dess sida var förhållandevis
litet. Tobaksmonopolet förordade emellertid att nämnden skulle
kvarstå som ett i huvudsak rådgivande organ till bolaget.

Vid bedömandet av frågan om nämndens bibehållande uttalade jag att tillräckliga
förutsättningar för att allsidigt pröva behovet av att vid sidan om
monopolbolaget ha ett offentligt organ med huvudsakligen konsultativa
uppgifter icke torde föreligga förrän man haft någon tids erfarenhet av de
friare förhållandena. Nämnden var dock väl lämpad att under övergångsskedet
till en fri tobakshandel utgöra ett behövligt kontaktorgan mellan
monopolbolaget och dess kunder. Med hänsyn därtill bibehölls nämnden
tills vidare. I sammanhanget uttalades även att sedan någon tids erfarenhet
vunnits av den nya ordningen frågan om nämndens bestånd borde omprövas.

Tobaksmonopolet har nu föreslagit att nämnden skall avskaffas. Förslaget
har över lag tillstyrkts vid remissbehandlingen.

Ej heller enligt min mening finns något att invända mot att tobaksnämnden
nu avskaffas. Redan genom 1957 års ändringar i monopollagen inskränktes
i praktiken nämndens uppgifter i väsentlig mån. Upphäves nu
riktprissättningen och importmonopolet torde i fortsättningen inom nämndens
verksamhetsområde knappast andra problem kunna uppkomma än sådana
som med fördel kan lösas genom förhandlingar i vanlig ordning mel 2f

llihang till riksdagens protokoll 1961. 1 samt. Nr 115

Kungl. Maj:ts proposition nr 115 år 1961

lan monopolbolaget och berörda intressenter. Jag vill för övrigt erinra om
att från och med innevarande budgetår anslaget till statens tobaksnämnd
utgått ur riksstaten.

Jag biträder sålunda även förslaget om avskaffande av statens tobaksnämnd.

Inom finansdepartementet har i enlighet med det anförda upprättats förslag
till ny monopollag. Till den närmare utformningen av förslaget återkommer
jag i det följande.

III. Uppbörden av skatt och tull

Gällande ordning

Med slopande av riktprissättningen och avskaffande av importmonopolet
sammanhänger i^ära frågorna hur det skattetekniska systemet för tobaksbeskattningen
därefter skall vara anordnat och i vilken ordning tull skall erläggas
för importerade tobaksvaror. För närvarande innehåller monopollagen
i 16, 17 och 17 a §§ samt 29 § 3 mom. bestämmelser om skattesatser,
skattebefrielse och återbäring av skatt. Uppbörden av skatten regleras däremot
genom det mellan staten och monopolbolaget ingångna avtalet om
utövandet av statens tobaksmonopol. Detta avtal reglerar även uppbörden
av tull på importerade tobaksvaror. I fråga om uppbörd av skatt och tull
gäller för närvarande följande.

Enligt 29 § monopollagen äger återförsäljare av tobaksvaror på vissa
villkor till riket införa färdig tobaksvara för försäljning. I anslutning till
att tobaksmonopolet åsätter sålunda införd vara riktpris skall importören
till monopolbolaget erlägga på varan belöpande tull och skatt.

I avtalet mellan staten och monopolbolaget har stadgats att bolaget för alla
tobaksvaror — såväl de som försäljes eller eljest utlämnas av bolaget som
de vilka av återförsäljare i enlighet med vad nyss sagts importeras för försäljning
— till staten skall erlägga å varorna belöpande skatt. Bolaget skall
enligt avtalet den 22 i varje månad till statskontoret inleverera skattebelopp,
som belöper på de tobaksvaror, vilka bolaget under nästföregående månad
levererat eller för vilka bolaget under samma tid uppburit av återförsäljare
erlagd skatt. Varje inleverering till statskontoret skall vara åtföljd av på
bolagets böcker grundad uträkning av skattebeloppen, vilken skall vara
avgiven å bolagets vägnar av verkställande direktören samt till riktigheten
styrkt av jourhavande revisor. Vid skatteleveransen får avdrag göras för
belopp, som bolaget jämlikt bestämmelser i 17 a och 29 §§ monopollagen
under nästföregående månad utbetalat i återbäring av skatt.

I fråga om tull gäller enligt det nyss nämnda avtalet att monopolbolaget
till generaltullstyrelsen skall inleverera tullbelopp som belöper på de importerade
tobaksvaror, vilka bolaget under nästföregående månad levererat
eller för vilka bolaget under samma tid uppburit av återförsäljare erlagd
tull. I övrigt äger för inlevereringen av tull de nyss återgivna bestämmel -

Kungl. Maj.ts proposition nr 115 år 1961

serna rörande skatt motsvarande tillämpning, dock alt avdrag för återburet
tullbelopp får göras även då rätt till skattebefrielse föreligger enligt 17 §
monopollagen.

Tobaksmonopolets framställning

Tobaksmonopolet uttalar att den från och med den 1 januari 1960 gällande
ordningen att bolaget handhar beräkningen och uppbörden av såväl tull
som skatt på importerade tobaksvaror innebär en förenkling och rationalisering
av uppbördsförfarandet huvudsakligen med hänsyn till att bolaget
har att ombesörja riktprissättningen på dessa varor. Om riktprissättningen
upphäves och importmonopolet försvinner synes det tobaksmonopolet av
principiella skäl inte lämpligt att bolaget handhar uppbörd av tull och skatt
på tobaksvaror, som importeras av enskilda.

För uppbörden av skatt från andra importörer än monopolbolaget
föreslås samma skattetekniska system som vi redan har i modernare
punktskatteförfattningar. Detta system bygger på tanken att den
som i större omfattning för åter försälj ning inför skattepliktig vara skall
äga lagerhålla varan utan skattepåföring och erlägga skatten först i samband
med återförsäljning eller annat ianspråktagande. Härigenom kommer
importör och inhemsk producent i samma konkurrensläge i beskattningshänseende.
För genomförandet av ett system med uppskjuten skattskyldighet
erfordras ett registreringsförfarande, därvid de importörer, varom är
fråga, registreras hos beskattningsmyndigheten, regelmässigt kontrollstyrelsen.
Mot företeende av registreringsbevis hos tullverket äger importören
införa skattepliktig vara utan skattepåföring och beskattningsmyndigheten
utövar tillsyn över att skatten erlägges vid återförsäljningen. Betalningen
sker efter deklaration till beskattningsmyndigheten angående skattskyldighet
som uppkommit för viss tidsperiod, vanligen kalendermånad eller kalenderkvartal.
Den som inte är registrerad har enligt det aktuella systemet att för
av honom importerad vara erlägga skatten till tullverket.

Om det föreslagna skattetekniska systemet anför tobaksmonopolet.

Med hänsyn till den höga beskattningen å tobaksvaror är det på detta
område av stor betydelse för importören att han kan hålla skattefria lager
inom landet. En särskild fråga är härvid om dylik förmån skall medgivas
såväl grossister som detaljister, som bedriver införsel av skattepliktiga varor
i större omfattning, eller om förmånen skall begränsas till grossister. Då
de importörer, varom här skulle kunna antagas bli fråga, torde komma att
fungera både såsom detaljister och grossister, synes övervägande skäl tala
för att skattefrihet vid import medgives varje importör, oberoende av nominering,
som i större omfattning inför skattepliktiga varor för återförsäljning.
Det bör ankomma på kontrollstyrelsen att bedöma, huruvida import
är eller kan förväntas bli av sådan omfattning, att registrering skall
medgivas. Den importkvantitet, som erfordras för medgivande av registrering,
bör av kontrolltekniska skäl sättas så högt att antalet registrerade
importörer blir relativt begränsat. Viss hänsyn bör dock måhända tagas till
vilket märke eu importör representerar. Sålunda skulle eu generalagent

Kungl. Maj:ts proposition nr 115 år 1961

för ett eljest inom landet icke representerat märke kunna registreras, även
om importkvantiteten något skulle understiga vad som eljest kräves.

I fråga om tull innebär tobaksmonopolets förslag för enskilda importörer
att denna skall betalas vid importen och något undantag alltså inte göras
från gällande regler för betalning av tull i allmänhet.

För tobaksmonopolets egen försäljning och import
föreslår bolaget att nu gällande ordning skall bibehållas beträffande uppbörden
av såväl skatt som tull. I fråga om skatteuppbörden anför bolaget.

Anledning torde icke föreligga att låta monopolets statskontrollerade utövare
avge deklaration till statlig myndighet och till denna inleverera förfallen
skatt. Monopolets utövare har fördenskull i förslaget givits en annan
ställning än övriga skattskyldiga i den meningen, att den icke deklarerar
till kontrollstyrelsen, utan endast internt — såsom redan är fallet -—- uppgör
en sammanställning över skattens beräknande, vilken granskas av den
av staten utsedde revisorn, och att den icke inbetalar skatten till kontrollstyrelsen
utan direkt inlevererar denna till statsverket. Monopolets utövare
har däremot icke genom bestämmelserna givits en, jämfört med andra
skattskyldiga, i ekonomiskt hänseende gynnad ställning. Konkurrens på lika
villkor blir sålunda möjlig.

Rörande uppbörden av tull uttalar tobaksmonopolet att det ansetts lämpligt
att bolaget beredes möjlighet att — såsom för närvarande är fallet —
själv beräkna och i motsvarande ordning som gäller beträffande skatten
erlägga på införda varor belöpande tullavgifter.

Såsom förut nämnts föreslår monopolbolaget att beskattningen av tobaksvaror
inte såsom hittills skall regleras i monopollagen utan i stället i en
ny förordning om tobaksskatt. Om bolagets betalning av tull föreslås en
särskild författning.

Remissyttrandena

Vad tobaksmonopolet föreslagit i fråga om uppbörd av skatt och tull
har ''s id remissbehandlingen tillstyrkts eller lämnats utan erinran, utom
såvitt gäller ordningen för bolagets egen betalning av tull. I sistnämnda hänseende
har i vissa yttranden uttalats, att monopolbolaget icke bör beredas
någon gynnad ställning i förhållande till andra importörer.

Svciiges grossistförbund anför att — om monopolbolaget skulle äga själv
beräkna och erlägga tullavgifter på införda varor — konsekvensen skulle
bli att bolaget på grund av möjligheten att erhålla en viss kredit vid inbetalandet
av tullmedel skulle komma i ett gynnsammare läge än andra importörer.
Då det är angeläget att konkurrensen mellan olika importerande
företag kan ske pa lika villkor, bör enligt förbundets åsikt även monopolbolaget
erlägga tull för utländska varor redan då dessa införes till landet.
En sådan ordning skulle, anför förbundet, stå i överensstämmelse med de
synpunkter om likabehandling, som varit vägledande vid utformandet av
icke blott de regler, som föreslås för redovisning av tobaksskatt, utan även
ett i propositionen nr 164 till 1960 års riksdag framlagt förslag om undan -

Kungl. Mcij:ts proposition nr 115 år 1961

röjande av de olikheter i fråga om redovisning av särskild varuskatt, som
hittills förelegat mellan inhemska tillverkare och importgrossister. Grossistförbundet
avstyrker med hänsyn till det anförda införandet av de föreslagna
särskilda bestämmelserna angående tullbehandling av tobaksvaror, som importeras
av monopolbolaget.

Sveriges köpmannaförbund, Tobakshandlarnas riksförbund och fyra handelskammare
ger uttryck åt samma uppfattning som grossistförbundet.

Departementschefen

Såsom framgår av den föregående redogörelsen åligger det enligt gällande
ordning enskild importör att till monopolbolaget betala tull och skatt
för av honom importerade tobaksvaror. Detta skall ske i anslutning till
att bolaget åsätter varorna riktpris. Monopolbolaget inlevererar sedan mottagna
tull- och skattebelopp till statsverket och erlägger därvid även tull
och skatt för sin egen import och försäljning. Skatt levereras till statskontoret
och tull till generaltullstyrelsen.

Monopolbolaget har föreslagit att det nuvarande systemet för beräkning
och uppbörd av skatt och tull skall bibehållas för bolagets egen försäljning
och import. För andra importörer förordas ett skattetekniskt system, uppbyggt
efter de principer vi har i modernare punktskatteförfattningar. I korthet
innebär detta system att en importör, som blir registrerad hos kontrollstyrelsen,
inte behöver betala skatt för importerade varor förrän han sålt
dem till någon, som inte är registrerad, eller tagit dem i anspråk för annat
ändamål än försäljning. Den som inte är registrerad får däremot betala
skatt till tullverket när införseln äger rum. Tull har både den registrerade
och den oregistrerade att erlägga vid införseln.

Vid remissbehandlingen har från det privata näringslivets sida framhållits
att monopolbolaget genom den föreslagna ordningen för bolagets betalning
av tull skulle komma att otillbörligt gynnas i förhållande till andra
importörer.

På punktskatteområdet gäller som allmän princip att någon skillnad ej
göres mellan statliga bolag och enskilda. Sålunda är vid beskattning av oljeprodukter
Svenska skifferoljeaktiebolaget i fråga om uppbörd av skatt
m. in. likställt med andra skattskyldiga tillverkare. Vidare gäller i fråga
om utskänkningsskatt för de statliga restaurangbolagen samma regler
som för de privata. Enligt min mening bör i överensstämmelse med denna
allmänna princip tobaksmonopolet, när importen av och prissättningen på
tobaksvaror blir helt fri, i skattetekniskt hänseende intaga samma ställning
som enskilda importörer. I annat fall skulle lätt kunna skapas intryck av
att fri konkurrens på lika villkor i verkligheten inte råder. Med hänsyn till
det anförda och då det i modernare punktskatteförfattningar utformade skattetekniska
systemet synes väl lämpat även för tobaksskatten, förordar jag
att detta system tillämpas i fråga om alla skattskyldiga. Monopolbolaget
blir därigenom likställt med de enskilda importörerna.

Kungl. Maj:ts proposition nr 115 år 1961

Av den principiella inställning, varåt jag sålunda givit uttryck, följer att
monopolbolaget i fråga om tull ej bör ges en annan ställning än de enskilda
importörerna. Jag förordar sålunda att bolaget liksom dessa får erlägga
tull i enlighet med vad som i allmänhet gäller.

Såsom monopolbolaget föreslagit bör de nya bestämmelserna om tobaksskatt
upptagas i en särskild förordning. Förslag härtill har utarbetats inom
finansdepartementet. Till vissa frågor om den närmare utformningen av
bestämmelserna återkommer jag i det följande.

IV. Kontrollstämpling

Gällande ordning och förslag

För närvarande gäller att tobaksvaror må förekomma till försäljning inom
riket endast i originalförpackning, som genom tobaksmonopolets försorg
försetts med av Konungen fastställd kontrollstämpel. Ur sådan förpackning
må även större eller mindre del av innehållet försäljas. Cigarretter får dock
säljas lösa endast om kontrollstämpel finnes anbragt på varje cigarrett.

Även då tobaksvaror införes av resande eller av person, som avmönstrar
från anställning på fartyg, eller inkommer till riket som gåva till enskild
person skall förpackningen — utom i fall då tullfrihet åtnjutes — förses
med stämpel, utmärkande varan såsom importerad för vederbörandes eget
bruk.

Nu angivna föreskrifter återfinnes i 20 och 26 §§ monopollagen.

Tobaksmonopolet föreslår att i den förordade nya förordningen om tobaksskatt
skall intagas en bestämmelse om att Kungl. Maj :t äger föreskriva,
att skattepliktig vara må förekomma till försäljning inom riket endast i originalförpackning
försedd med särskild kontrollstämpel. Enligt monopolbolagets
uppfattning behöver emellertid i tillämpningsföreskrifterna till den
föreslagna förordningen endast beträffande cigarretter föreskrivas, att försäljning
skall ske i originalförpackning med kontrollstämpel.

Det huvudsakliga motiv som kan anföras för kontrollstämpling av för
försäljning avsedd tobaksvara är, uttalar tobaksmonopolet, att stämpeln anses
ha en viss betydelse såsom bevismedel vid smugglingsbekämpningen. Bolaget
framhåller att detta särskilt gäller då fråga är om olovlig befattning
med insmugglad tobaksvara, i vilket fall den misstänkte, om varan icke är
kontrollstämplad, presumeras ha insett att den införts olovligen. Som emellertid
av tobaksvaror endast cigarretter är föremål för smuggling i större
omfattning och åsättande av kontrollstämpel medför kostnader och besvär
särskilt i fråga om importvarorna, anser tobaksmonopolet motiverat att
kontrollstämplingen begränsas att avse allenast cigarretter.

Tobaksmonopolet har i sitt förslag icke upptagit någon föreskrift om
kontrollstämpling av tobaksvara, som ej är avsedd för försäljning. Som
skäl härför anför bolaget.

Kungl. Maj.ts proposition nr 115 år 1961

Vid import genom resande har det i praktiken visat sig svårt att upprätthålla
det i 26 § monopollagen intagna stadgandet om kontrollstämpling. Dels
har denna stämpling med nuvarande emballering av cigarretter varit torenad
med praktiska svårigheter, dels har den på vissa platser stora omfattningen
av resandetrafiken hindrat en konsekvent genomford kontrollstämpling.
Detta har medfört vissa svårigheter ur bevissynpunkt, men dessa svårigheter
synes icke vara så stora att de bör motivera en för både allmänheten
och tullverket betungande kontrollstämpling av även resandes tobaksvaror.

Remissyttrandena

I fråga om den föreslagna kontrollstämplingen uttalas delade meningar i
de avgivna yttrandena.

Generaltullstyrelsen anser sig tills vidare kunna godtaga att den föreslagna
kontrollstämplingen begränsas till att avse endast cigarretter, medan
kontrollstyrelsen avstyrker förslaget. Övriga myndigheter har inte yttrat
sig i saken.

Flertalet handelskammare tillstyrker förslaget eller lämnar det utan erinran.
Ett par handelskammare ifrågasätter emellertid om tillräckligt vägande
skäl för kontrollstämpling föreligger, medan övriga organisationer
inom näringslivet anser att förslaget därom ej bör genomföras.

Generaltullstyrelsen framhåller att kontrollstämpeln utgör ett viktigt bevismedel
i samband med bekämpningen av smugglingen. Styrelsen anser sig
dock —- såsom nyss nämnts — tills vidare kunna godtaga en begränsning av
kontrollstämplingen att avse endast cigarretter. Styrelsen har inte någon
erinran mot att för tobaksvaror som medföres av resande ej kräves åsättande
av kontrollstämpel.

Kooperativa förbundet framför betänkligheter med avseende på importörernas
merkostnader för anbringande av kontrollstämpel. Då åtgärden med
kontrollstämpling förestavas av fiskala skäl bör dessa kostnader enligt förbundets
mening ej åvila importörerna. Som huvudsyftet med kontrollstämpeln
synes vara att försvåra försäljning av insmugglade varor, förordar förbundet,
alt en närmare utredning om frågans principiella och praktiska
innebörd företages och att den föreslagna bestämmelsen om kontrollstämpling
i avvaktan härpå utgår ur tobaksskatteförordningen.

Sveriges köpmannaförbund och Tobakshandlarnas riksförbund finner de
skäl, som åberopats för den föreslagna kontrollstämplingen, icke så starka
som de skäl, som talar mot en dylik stämpling. Det synes därför förbunden
från konsumentsynpunkt vara angeläget att det föreslagna kontrollstämplingsförfarandet
inte genomföres.

Sveriges grossistförbund anser att upphävandet av importmonopolet och
övergången till helt fri prissättning gör hittillsvarande bestämmelser om
särskild kontrollstämpel på originalförpackningarna överflödiga. Äsättandet
av sådan stämpel medför också, anför förbundet, betydande kostnader och
besvär för importören med därav följande fördyring av varan. Även om
systemet med kontrollstämpel kan ha en viss betydelse såsom bevismedel,

Kungl. Maj.ts proposition nr 115 år 1961

bör dock enligt förbundets mening dess värde i samband med smuggelbekämpningen
inte överskattas. Framför allt torde nyttan av kontrollstämplingen
från det allmännas synpunkt inte stå i rimlig proportion till de med
förfarandet förenade kostnaderna. Förbundet hemställer fördenskull att
även skyldigheten att anbringa kontrollstämpel på cigarrettförpackningar
slopas.

Kontrollstyrelsen anför till en början att vissa skäl talar emot ett genomförande
av förslaget om kontrollstämpling av cigarrettförpackningar. Styrelsen
fortsätter.

Kontrollstämpeln, som skall vara ett bevis på att varan är beskattad,
skulle tillhandahållas registrerad importör genom kontrollstyrelsens försorg.
Anbringandet av stämpelmärket måste av praktiska skäl ske i anslutning
till emballeringen hos den utländske tillverkaren. För att styrelsen
skall kunna erhålla kontroll över användningen av rekvirerade stämplar,
bör villkorlig betalningsskyldighet uppkomma för importören redan vid
stämplarnas utlämnande, medan skattskyldighet uppkommer i enlighet med
förordningens bestämmelser. Avstämning av värdet av utlämnade stämplar
finge ske i samband med den preliminära deklarationsgranskningen. Förfarandet
kan antagas komma att bli betungande ur redovisningssynpunkt.
Tobaksmonopolet har uttalat, att åsättandet av kontrollstämplar skulle medföra
kostnader och besvär särskilt i fråga om importvarorna. Förutom kostnader
i samband med lagerhållning och expediering av kontrollstämplarna
tillkommer kostnader för tillverkning av dessa stämplar. De sammanlagda
kostnaderna, som även kommer att drabba tullverket, torde icke bli obetydliga.
Det skulle kunna övervägas att låta tillverkningen och distributionen
av kontrollstämplarna ombesörjas av postverket. Ej heller med en dylik
anordning torde nämnvärd kostnadsbesparing ernås. Om stämpling kunde
ske medelst stämpelmaskin —- ett förfarande vilkets tillförlitlighet kontrollstyrelsen
ej nu kan bedöma — skulle kostnaderna kunna nedbringas. Kontrollstämpling
bör ske på importörens bekostnad, vilket bör direkt angivas i
författningen.

Kontrollstyrelsen avstyrker förslaget om kontrollstämpling av cigarrettförpackningar
under hänvisning till de ökade kostnader och det betungande
administrativa merarbete, som ett genomförande av förslaget skulle
medföra. Styrelsen anför avslutningsvis att det synes tveksamt om kontrollstämplingen
kan ha någon större betydelse för smugglingsbekämpningen,
då tobaksvaror som införes av resande inte kontrollstämplas.

Departementschefen

Om iiktprissystemet borttages i enlighet med vad jag här förordat, blir
kontrollstämpling inte längre erforderlig från prisregleringssynpunkt. Dess
ändamål blir uteslutande att underlätta beivrandet av smuggling. Kontrollstämplingens
betydelse i detta hänseende bör emellertid inte underskattas.
Att tobaksvaror, som införes av resande, inte blir stämplade, spelar härvidlag
inte någon roll, då kvantiteterna är alltför små för att ge utrymme
för försäljning. Praktiskt taget all legal försäljning kommer därför, om
stämplingsförfarandet bibehålies, att avse stämplade varor; om ostämplade

Kungl. Maj. ts proposition nr 115 år 1961

varor utbjudes, har man anledning räkna med att varusmuggling föreligger.

På grund härav anser jag mig, trots de invändningar som framförts, böra
förorda, att stämplingsförfarandet bibehålies. Med hänsyn till att smugglingsfaran
är mindre aktuell i fråga om andra varor än cigarretter anser
jag emellertid att stämplingen kan inskränkas till sistnämnda varuslag.

Det synes lämpligt att, på sätt tobaksmonopolet jämväl förordat, i tobaksskatteförordningen
intages en bestämmelse, som ger Kungl. Maj :t rätt att
föreskriva att tobaksvara må förekomma till försäljning endast i originalförpackning
som är försedd med särskild kontrollstämpel. Därest riksdagen
bifaller det nu framlagda förslaget har jag för avsikt att föreslå att i tilllämpningsföreskrifter
till tobaksskatteförordningen meddelas bestämmelser
om kontrollstämpling av cigarrettförpackningar.

Det bör självfallet tillses, att man i möjligaste mån nedbringar med
stämplingen förenade kostnader och besvär.

Stämplarna är inte avsedda att utgöra bevis på att varan är beskattad.
Det är därför inte erforderligt med mer än en typ av stämpel, och kostnaderna
per stämpelmärke blir då obetydliga. Stämplarna bör av kontrollstyrelsen
utan närmare undersökning kunna till självkostnadspris försäljas
till envar, som är registrerad hos styrelsen. Denne får i sin tur sända
stämplarna till den utländska fabriken, där de påsättes i samband med
den maskinella iförpackningen av cigarretterna. Genom att registreringen
— i enlighet med vad jag i det följande kommer att förorda — göres förhållandevis
vid torde i princip alla, som önskar för försäljning importera
cigarretter, kunna använda sig av det nu skisserade förfarandet. Besvär
och kostnader blir då obetydliga. Skulle någon som ej är registrerad vilja
för försäljning importera cigarretter synes det inte möjligt med ett lika
enkelt förfarande. Man torde då få gå till väga på det sättet att importören
under tullverkets kontroll får åsätta förpackningarna stämplar, som
utlämnas av tullverket. Tullverkets kostnader bör importören betala. Av
det nyss anförda torde emellertid framgå, att sådana fall knappast blir aktuella.
V.

V. Skatt och tull på cigarretter

Gällande ordning

Bestämmelser om storleken av skatten på tobaksvaror är intagna i 16 §
monopollagen. Skatten på cigarretter är differentierad och utgår per cigarrett
med 6,9 öre, då cigarretten väger högst 0,85 gram (skattegrupp I), och
med 11,4 öre, då den väger mer (skattegrupp II).

Tullen på cigarretter är för den nyssnämnda lättare viktgruppen 1,2 och
för den tyngre 2,1 öre per styck.

De nu återgivna bestämmelserna gäller inte beträffande färdiga tobaksvaror,
som för eget bruk från utrikes ort medföres av resande eller fartygs -

Kungl. Maj. ts proposition nr 115 år 1961

anställd som avmönstrar eller vilka inkommer till riket såsom gåva till enskild
person för dennes eget bruk. I den mån sådan införsel är tillåten
utgår i stället, där tullfrihet ej föreligger, särskild tullavgift — s. k. resandetull
— vilken utgör ersättning för både tullen och tobaksskatten på varorna.

Tobaksmonopolets framställning

Tobaksmonopolet föreslår att för de lättare cigarretterna — vägande högst
0,85 gram — skatten skall höjas från 6,9 till 8,8 öre och tullen från 1,2 till
1,6 öre per styck. Därjämte föreslår monopolet att cigarretter som väger
mer än 0,85 gram skall uppdelas i två grupper, därvid nuvarande högsta
skattesats -— 11,4 öre — skall gälla för cigarretter, som väger högst 1,35
gram, medan tyngre cigarretter skall beskattas med 22,8 öre per styck. Slutligen
föreslås att för cigarretter som väger mer än 1,35 gram skall utgå tull
med 4,2 öre per styck. För mellangruppen föreslås — liksom i fråga om
skatten — ingen höjning.

Tobaksmonopolet erinrar om att för bestämmande av skatten på cigarretter
hela vikten — alltså inklusive papper och eventuellt filter eller munstycke
— är avgörande. Viktgränsen sattes, anför bolaget, till 0,85 gram i
syfte att till grupp I hänföra på marknaden förekommande cigarretter med
fast pappersmunstycke. Med hänsyn till att produktionskostnaderna per enhet
för munstyckscigarretter är avsevärt högre än för övriga cigarretter bestämdes
i överensstämmelse med vad som tidigare gällt skattesatsen för
grupp I till ett lägre belopp än skillnaden i vikt i förhållande till cigarretter
i grupp II i och för sig skulle ge anledning till.

Den låga skattesatsen för cigarretter i grupp I har nu, uttalar tobaksmonopolet,
utnyttjats för att på marknaden utsläppa en liten kort cigarrett utan
munstycke med en vikt icke överstigande 0,85 gram. Det är en importerad
cigarrett, som säljes med ett riktpris av 2 kronor 45 öre för 20 stycken.1 På
grund av den reklam, som åtföljde introduktionen, har cigarretten, anför
monopolet, haft en icke obetydlig initialframgång, men det är för tidigt att
uttala sig om den framtida försäljningsvolymen. Det kan dock enligt bolaget
förväntas, att försök kommer att göras även från andra håll att med utnyttjande
av den låga skattesatsen för grupp I på marknaden introducera små
prisbilliga cigarretter. Tobaksmonopolet skulle då bli tvunget att söka möta
denna konkurrens. Härigenom uppstår, anför bolaget, risk för att statens
inkomster från tobaksskatten kan komma att minska. Det synes därför
nödvändigt att vidtaga åtgärder för att hindra en sådan utveckling.

Tobaksmonopolet fortsätter.

En utväg är att grupp I uttryckligen bestämmes att omfatta endast cigarretter
med fast pappersmunstycke med en vikt av högst 0,85 gram. Därigenom
har man dock inte uteslutit möjligheten, att cigarretter med mycket
korta munstycken, framställda på vanliga cigarrettmaskiner till samma
laga kostnader som för filtercigarretter, kan komma att tillföras markna avses

den finska cigarretten Meil, importerad av Tobakshandlarnas riksförbunds engros

Kungl. Maj:ts proposition nr 115 år 1961

den. Vidare skulle små cigarretter utan munstycke av den typ, som nyss
tillförts marknaden, komma att hänföras till skattegrupp II och alltså drabbas
av en höjning av skatten från 6,9 öre till 11,4 öre per styck.

En bättre utväg att hindra den befarade minskningen av statsinkomsterna,
anför tobaksmonopolet, synes vara att höja skatten på cigarretter med
en vikt av högst 0,85 gram till en nivå, som svarar mot den skattebelastning
som åvilar övriga cigarretter, varigenom nuvarande förmånsställning
i skattehänseende för munstyckscigarretter skulle försvinna.

Tobaksmonopolet fortsätter.

Efterfrågan på munstyckscigarretter är numera obetydlig och stadigt
sjunkande. Försäljningen ligger för närvarande på en så låg nivå som cirka
två miljoner styck i månaden, motsvarande knappt 0,4 % av den totala cigarrettförsäljningen
i landet. Det förekommer praktiskt taget icke någon
import av munstyckscigarretter. Om skattesatsen för cigarretter i grupp I
bestämmes med utgångspunkt från den för grupp II gällande skattesatsen,
11,4 öre, och efter förhållandet mellan 0,85 gram och medelvikten på cigarretter
i grupp II, cirka 1,1 gram, skulle skattesatsen behöva höjas från 6,9
öre till 8,8 öre per styck. Resultatet av en sådan skattehöjning skulle bli att
riktpriserna på de två på marknaden förekommande svenska munstyckscigarretterna,
Florida -— kr 2:— per 20-paket, och Troja — kr 1:85 per 20-paket, skulle behöva höjas med cirka 40 öre. Sannolikt måste tobaksmonopolet
inom en nära framtid nedlägga tillverkningen av denna cigarrettyp. En
höjning av skatten kommer endast att påskynda denna utveckling.

Tobaksmonopolet motiverar även sitt förslag om högre skatt på cigarretter
som väger mer än 1,35 gram per styck med att eljest risk för skattebortfall
föreligger. Man måste nämligen enligt monopolet räkna med att
cigarretter med t. ex. dubbelt så stor längd som den normala kan komma
att tillföras marknaden i en omfattning, som kan inverka menligt på skatteutfallet.
Lämplig högsta viktgräns för de nu med 11,4 öre per styck beskattade
cigarretterna synes bolaget vara 1,35 gram, under vilken viktgräns
lär falla samtliga på marknaden nu förekommande märken med undantag
av ett importmärke med en vikt av 2 gram. Bolaget nämner även att man
i Schweiz, som i likhet med Sverige har styckebeskattning av cigarretter,
använder viktgränsen 1,35 gram. Skattesatsen för cigarretter, som väger
mer än 1,35 gram, bör enligt monopolet lämpligen vara dubbelt så hög som
skattesatsen för cigarretter med en vikt från 0,85 till och med 1,35 gram.

Om de förordade höjningarna av tullsatser anför tobaksmonopolet.

I samband med de föreslagna justeringarna av skattesatserna synes motsvarande
ändring av tullsatserna för cigarretter böra ske. Gällande tullsatser
för cigarretter i grupp I och grupp II är satta i samma förhållande till
varandra som gäller för gruppernas skattesatser. En höjning av skattesatsen
för grupp I i enlighet med vad här föreslagits bör sålunda följdriktigt
medföra motsvarande höjning av tullsatsen för cigarretter med en vikt av
högst 0,85 gram från 12 öre till 16 öre per 10 st. Vidare bör för cigarretter
med en vikt överstigande 1,35 gram (grupp III) tull utgå med dubbla tullsatsen
för cigarretter vägande mer än 0,85 gram eller med 42 öre per 10 st.
Dessa tullhöjningar synes dock kunna genomföras endast gentemot länder,
som icke är anslutna till EFTA-konventionen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 115 år 1961

I skrivelse den 13 oktober 1960, med vilken den nu återgivna skrivelsen
den 21 september samma år överlämnats, upplyser tobaksmonopolet att
dåmera ytterligare ett importerat cigarrettmärke, hänförligt till skattegrupp
I, introducerats på den svenska marknaden.1 Som monopolets förmodan,
att det till grund för framställningen om skatte- och tullhöjningar liggande
fallet skulle följas av andra försök att introducera små prisbilliga cigarretter,
visat sig vara riktig, anser bolaget angeläget att den föreslagna skattejusteringen
snarast möjligt genomföres.

Remissyttrandena

1 remissyttrandena ställer man sig överlag avvisande till de föreslagna
skatte- och tullhöjningarna. De godtages dock med viss reservation av generaltullstyrelsen.

Kommerskollegium finner i och för sig motiverat att höja skattesatsen
för lätta cigarretter utan pappersmunstycke till en nivå som bättre svarar
mot skatten för andra cigarretter utan sådant munstycke. Flera omständigheter
föreligger emellertid som enligt kollegiets mening talar emot att
för närvarande vidtaga en sådan skattehöjning.

Vid bedömningen av bolagets framställning bör sålunda, anför kommerskollegium,
beaktas att det nuvarande skattesystemet trätt i kraft så sent
som den 1 januari 1960 och att därför verkningarna av detsamma kunnat
prövas under endast mycket kort tid. Vidare bör hänsyn tagas till att fabrikanter
och återförsäljare inte torde ha haft anledning att antaga annat än
att den nyinförda skattegrupperingen skulle bli bestående åtminstone någon
tid tramåt och att i varje fall ett par av dem i förlitande härpå synes
ha nedlagt icke obetydliga kostnader — bl. a. för reklam — för införande
av lätta, prisbilliga cigarretter på marknaden. Om skatten för dessa cigärretter
höjes enligt bolagets förslag, skulle exempelvis, framhåller kollegium,
en förpackning om 20 cigarretter komma att belastas av en opåräknad
kostnad av 38 öre. En dylik skattehöjning skulle sannolikt komma att väsentligt
begränsa försäljningen av dessa cigarretter och måhända helt
stoppa den.

Den slutliga prövningen av frågan om en skattehöjning för de till den
lägsta skattegruppen hänförliga lätta cigarretterna utan pappersmunstycke
synes kollegium under angivna förhållanden böra anstå tillsvidare. I allt
fall finner kollegium angeläget, att en längre övergångstid för ikraftträdandet
av skattehöjningen stadgas för att ge fabrikanter och återförsäljare
möjlighet att anpassa verksamheten efter de höjda skattesatserna.

Tobaksmonopolets förslag innebär, framhåller kollegium, att skattesatsen
skulle höjas för alla cigarretter som hänföres till den lägsta skattegruppen
och sålunda även för cigarretter med pappersmunstycke, för vilka
denna skattegrupp torde ha tillkommit. Skattehöjningen skulle för dessa
cigarretter medföra en ökad belastning motsvarande 20—25 procent av
priset. De särskilda skäl för en höjning av skatten för dessa cigarretter som

1 Här avses den norska cigarretten Carlton, importerad av Kooperativa förbundet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 115 år 1961

anförts av bolaget finner kollegium inte tillräckligt vägande och kollegium
kan därför inte biträda förslaget i denna del.

Vad beträffar monopolets förslag om införande av en tredje skattegrupp
för särskilt tunga cigarretter finner kollegium det i princip riktigt att dessa
cigarretter belägges med en högre skatt. Försäljningen av sådana cigarretter
torde emellertid vara så ringa att någon ändring av skatten för dessa
för närvarande ej synes påkallad.

Sveriges grossistförbund uttalar att tobaksmonopolets förslag om skatteoch
tullhöjningar från allmän synpunkt inger betänkligheter. Därest förslaget
genomföres skulle resultatet för de små cigarretterna med en ^ikt a^
högst 0,85 gram enligt förbundets åsikt med största sannolikhet bli, att
de kommer upp i ett prisläge som omöjliggör ej endast fortsatt tillverkning
utan även import. För allmänheten skulle detta, anför förbundet, betyda en
inskränkning av sortimentet, som uppenbarligen inte står i överensstämmelse
med den liberalisering man i övrigt förklarat sig eftersträva i fråga
om tobakshandeln.

Hänsyn bör vidare, fortsätter grossistförbundet, tagas till att det ännu
är för tidigt att göra några säkra uttalanden om den framtida försäljningsvolymen
när det gäller den nya cigarrettypen. Visserligen synes försäljningen
ha haft en viss tramgång, men dess andel i den svenska marknaden
— knappt 0,4 procent av den totala cigarrettförsäljningen i landet
— är dock ytterst obetydlig. Det är inte heller klarlagt, anför förbundet,
huruvida statens inkomster på tobaksskatten i realiteten kommer att minska
på grund av en övergång från större till mindre cigarretter. Möjligen
kan det visa sig att en ökad konsumtion i stycketal av den kortare cigarretten
skattemässigt skulle kompensera det bortfall i försäljningen av
längre cigarretter som befaras.

Förbundet anför vidare.

Härtill kommer att enligt uppgift betydande belopp investerats i samband
med introduktionen av det nya cigarrettmärke, som avses i framställningen.
Om monopolbolagets förslag förverkligades under de närmaste åren
skulle sannolikt de i samband med marknadsförandet av detta märke investerade
beloppen till väsentlig del gå till spillo. Även om de gällande bestämmelserna
om tobaksbeskattning — utan att detta direkt framgår av
lagstiftningen — är grundade på den tanken, att skatteklassen för grupp I
cigarretter skulle vara avsedd endast för cigarretter med pappersmunstycke,
sker dock importen i full överensstämmelse med deras innebörd. De nu
gällande beskattnings- och tullreglerna trädde i kraft den 1 januari 1960
och samtidigt blev handeln med och importen av tobaksvaror fri. Oberoende
av om man från monopolets sida i efterhand funnit, att bestämmelserna
icke utformats på ett sätt, som i praktiken helt motsvarat vad man avsett,
synes det dock knappast rimligt att redan ett år därefter — särskilt då något
faktiskt underlag icke finnes för bedömandet av de statsfinansiella konsekvenserna
— genomföra en ändring, som är ägnad att omöjliggöra vidare
handel med vissa varor.

På sålunda angivna grunder hemställer grossistförbundet att tobaksmonopolets
framställning om höjning av skatt och tull på cigarretter som va -

32 Kungl. Maj.ts proposition nr 115 år 1961

ger högst 0,85 gram i varje fall icke för närvarande måtte föranleda någon
åtgärd.

Avslutningsvis uttalar grossistförbundet att vad förbundet anfört i tilllämpliga
delar gäller även förslaget att införa en ny skattegrupp för cigarretter
med högre vikt än 1,35 gram. Enligt vad förbundet erfarit skulle
av de cigarretter som nu finns i marknaden endast ett märke komma att
inrymmas under den nya skattegruppen och risken att cigarretter med
t. ex. dubbel normallängd kommer att importeras i sådan omfattning, att
detta väsentligt skulle påverka statens skatteinkomster, förefaller förbundet
obetydlig.

Sveriges köpmannaförbund anför att leverantörs- och importföretag, som
gjort investeringar med utgångspunkt från gällande regler, rimligen bör under
relativt god tid få tillfälle att förbereda den omdisposition som kan bli
nödvändig med anledning av förändrade skatteregler. Förbundet anser att
ett ställningstagande till de föreslagna höjningarna bör anstå, i varie fall
tills vidare. J

Tobakshandlarnas riksförbund och Tobakshandlarnas riksförbunds engros
aktiebolag hemställer i gemensamt yttrande att tobaksmonopolets
framställning lämnas utan åtgärd till dess säkrare kan bedömas om den
påtalade cigarrettimporten verkligen har någon ogynnsam betydelse för
statsverkets inkomster.

I yttrandet upplyses att engrosaktiebolaget — i samarbete med riksförbundet
och de finska studentorganisationernas cigarrettfabrik Amer-Tupakk.
a °J som §rossist under några månader distribuerat cigarretten Med
för försäljning till allmänheten uteslutande genom specialtobakshandlarna
Med introducerades på försök i ett fåtal städer i mellersta och västra Sverige
under maj, juni och juli 1960. Provförsäljningen, som understöddes av
omfattande tidningsannonsering och annan reklam, visade, anför förbunden,
att det förelåg visst intresse för cigarretter i ifrågavarande vikt- och
prisklass. I augusti 1960 introducerades därför Med också i övriga Sverige.

Trots en mycket betydande reklamkampanj, fortsätter förbunden, har
konsumtionen av Meil-cigarretter under tiden maj—oktober 1960 stannat
vid knappt 15 miljoner stycken eller ca 2,5 miljoner per månad under det
att hela cigarrettkonsumtionen i Sverige uppgår till över 500 miljoner stycken
per månad. Med representerar alltså under den angivna tidsperioden
ungei ar 0,5 procent av den totala cigarrettkonsumtionen i landet, och förbunden
framhåller att man ännu inte — i november 1960 — vet om denna
siffra kommer att stiga eller sjunka. Tobaksmonopolets farhågor för skattebortfall
ar därför enligt förbundens mening mycket överdrivna, och förbun den

anser frågan om höjning av skatt och tull på lättare cigarretter alldeles
for tidigt väckt.

Det ar naturligt, fortsätter förbunden, att både svenska och utländska
företagare då nu gällande bestämmelser om tobaksbeskattningen trädde i
kraft den 1 januari 1960 började pröva möjligheterna att göra affärer med
tobaksvaror. Under några månader har, anför förbunden, i förlitande på dessa

Kungl. Maj:ts proposition nr 115 år 1961

bestämmelser investerats hundratusentals kronor i annonskostnader för
Meil i syfte att på lång sikt vinna en marknad. Dessa investeringar skulle bli
fullständigt värdelösa om tobaksmonopolets framställning vinner statsmakternas
bifall. En fortsatt import av Meil skulle nämligen inte vara möjlig,
enär utförsäljningspriset skulle bli för högt.

Även frågan om införandet av en ny skattegrupp för tyngre cigarretter
synes utan olägenhet kunna vila, anför förbunden, eftersom importen av
cigarretter med högre vikt än 1,35 gram är mycket obetydlig.

Kooperativa förbundet anför att förbundet ansett det som en uppgift att
söka få fram och erbjuda konsumenterna en lämplig typ av cigarrett inom
ramen av de möjligheter som skattegrupp I erbjuder. Sålunda har i intimt
samarbete med Norges Kooperative Landsforenings Tobaksfabrikk i Oslo
åstadkommits eu cigarrett av i det närmaste ordinär längd, men i något
smalare format, som vid företagna testningar visat sig väl motsvara den
svenska smaken. Den saluhålles under namnet Carlton till ett pris av 1
krona och 20 öre per 10 stycken, vilket pris enligt förbundet är 20 procent
lägre än för närmast jämförliga märke av tobaksmonopolets tillverkning.
Den livliga efterfrågan som kan utläsas av den sedan någon månad — iörbundets
yttrande är dagtecknat den 21 december 1960 — pågående provförsäljningen
tyder enligt förbundets mening på att den blivit väl mottagen
och uppskattad av konsumenterna. Det är mycket sannolikt, anför förbundet,
att marknaden i och med denna nya typ tillförts en cigarrett som kommer
att uppskattas av stora konsumentkategorier, vilka anser det lämpligare
med en något mindre cigarrett. Det kan förmodas, anför förbundet
vidare, att detta i förening med det lägre priset kan betyda en ökning av
konsumtionen i sådan omfattning att den av tobaksmonopolet befarade nedgången
av skatteintäkten uteblir.

Enligt Kooperativa förbundets mening synes enbart kortfristigt fiskala
synpunkter ha förestavat tobaksmonopolets förslag, medan fråga är om ett
konsumentintresse som ej utan vidare bör åsidosättas. Därför bör konsumenterna,
uttalar förbundet, ges tillfälle att genom efterfrågans inriktning
få uttala sin uppfattning, vilket förutsätter att skatt och tull för cigarretter
i grupp I kvarstår oförändrade. Förbundet föreslår därför att tobaksmonopolels
framställning beträffande höjning av skatt och tull för de lättare cigarretterna
lämnas utan åtgärd till dess en säkrare bedömning kan ske, huruvida
de föreslagna höjningarna från allmänna synpunkter kan anses ändamålsenliga
eller icke.

Avslutningsvis uttalar Kooperativa förbundet, att förbundet trots allt finner
det något motsägande att tobaksmonopolet så ensidigt företräder fiskala
intressen samtidigt som företagets ledning vid analysen av den nya europeiska
marknadsbilden uttalat sig för en liberalisering av handeln med tobaksvaror
i Sverige.

Generaltullstijrelsen anser att tillämpning på lätta cigarretter av typen
Meil och Carlton av den för cigarretter med fast pappersmunstycke avsedda
skattesatsen, 6,9 öre, innebär en i förhållande till munstyckslösa cigarretter

Kungl. Maj:ts proposition nr 115 år 1961

av normal storlek alltför låg beskattning. En höjning av skatten är därför
enligt styrelsens mening motiverad och styrelsen anser att höjningen av
praktiska skäl bör avse hela den lägsta skattegruppen. I betraktande av den
relativt ringa skillnaden i vikt mellan de lättare cigarretterna och cigarretter
av normal storlek synes det enligt generaltullstyrelsens uppfattning
kunna ifrågasättas, huruvida tillräckliga skäl föreligger att bibehålla en
särskild skatleklass för de lättare cigarretterna. Styrelsen framhåller att cigarretter
av s. k. King size drager samma skatt som cigarretter av normal
storlek. Därest en differentiering fortfarande skulle anses påkallad har general
tull styrelsen dock intet att erinra mot den av tobaksmonopolet föreslagna
avvägningen av skatten.

Generaltullstyrelsen anser att förslaget att införa en ny skattegrupp med
fördubblad skattesats för cigarretter med en vikt av mer än 1,35 gram innebär
en onormalt hög beskattning av cigarretter med en vikt närmast över
viktgränsen. Som dylika cigarretter för närvarande inte torde förekomma
i marknaden kan emellertid styrelsen biträda förslaget såsom en säkerhetsåtgärd
till förhindrande av ett kringgående av den åsyftade beskattningen
genom framställning av onormalt stora cigarretter. Skulle framdeles cigarretter
i storlek närmast över 1,35 gram i nämnvärd utsträckning förekomma
på marknaden, torde dock skattens avvägning få upptagas till förnyad provning.

Generaltullstyrelsen fortsätter.

Nuvarande tullsatser för de båda viktgrupperna ha bestämts i samma relation
till varandra som gruppernas skattesatser. Tobaksmonopolets förslag
innebär också att tullsatserna skulle jämkas i samma proportion som skattesatserna.
Tvekan kan rada huruvida detta innebär en adekvat avvägning av
tullen. Styrelsen anser sig dock icke i detta sammanhang ha anledning ifrågasätta
ett frångående av den princip som tillämpats vid fastställandet av
nuvarande tullsatser. I enlighet med denna princip torde, vid bifall till tobaksmonopolets
förslag beträffande skattesatserna, jämväl tullsatserna böra
taststallas i enlighet med monopolets förslag.

Slutligen erinrar generaltullstyrelsen om att, såsom tobaksmonopolet
framhållit, ett genomförande av de föreslagna tullhöjningarna icke kan tilllämpas
gentemot EFTA-länderna. Avtrappningen av tullsatserna i förhållande
till dessa länder måste nämligen utgå från de nu gällande tullsatserna.

Departementschefen

Cigarretter är i beskattningshänseende för närvarande indelade i två grupper.
Till den ena hänföres cigarretter, som väger högst 0,85 gram, och till
den andra tyngre cigarretter. Skatten är för de lättare cigarretterna 6,9 och
för de tyngre 11,4 öre per styck. I tullhänseende följes samma indelning efter
vikt. Tullen är 1,2 öre per styck för de lättare och 1,6 öre för de tyngre
cigarretterna.

Viktgränsen har satts vid 0,85 gram i syfte att till den lättare gruppen hänföra
cigarretter med fast pappersmunstycke. Som dessa cigarretter är dy -

Kunyl. Muj.ts proposition nr Ilo ur 1961

lare all framställa än vanliga, liar de ansetts böra beläggas med lägre skatt
och tull än skillnaden i vikt i förhållande till vanliga cigarretter i och för
sig skulle ge anledning till. De nu återgivna reglerna gäller sedan 1 januari
1960.

Under år 1960 har på den svenska marknaden introducerats två märken
munstyckslösa cigarretter, vilkas vikt inte överstiger 0,85 gram och som
följaktligen beskattas och tullbelägges i enlighet med vad soim gäller för
lättare cigarretter. Enligt uppgift har dock importen av det ena av dessa
märken numera upphört.

Under hänvisning till att de lägre skatte- och tullsatserna avsetts för munstyckscigarretter
och till att risk för minskade inkomster av tobaksskatten
skulle föreligga har tobaksmonopolet föreslagit, att skatte- och tullsatserna
för cigarretter som väger högst 0,85 gram skall höjas så, att skatte- och tullbelastningen
i förhållande till vikten blir densamma som för vanliga cigarretter.

Vid remissbehandlingen har monopolbolagets förslag tillstyrkts endast av
generaltullstyrelsen.

Enligt min mening kan skäl i och för sig anföras för att följa tobaksmonopolets
förslag. Det synes nämligen välmotiverat att för alla munstyckslösa
cigarretter bestämma skatte- och tullsatserna efter samma princip. Det oaktat
är jag emellertid tills vidare ej beredd att biträda tobaksmonopolets
framställning. Den lätta munstyckslösa cigarrett, som nu saluföres här, bär
— tillsynes till ej obetydliga kostnader — introducerats på den svenska marknaden
i förlitande på att gällande bestämmelser om skatt och tull inte skulle
ändras redan kort efter det de trätt i kraft. Ett genomförande av de föreslagna
skatte- och tullhöjningarna för lätta cigarretter skulle också otvivelaktigt
medföra stora svårigheter att vinna avsättning för cigarretten i fråga.
Försäljningen av cigarretten har för övrigt inte fått sådan omfattning att något
nämnvärt inkomstbortfall för statsverket synes vara att befara vid ett
bibehållande av gällande ordning. I sammanhanget kan nämnas att importsiffrorna
för den nu ifrågavarande cigarretten enligt vad jag inhämtat har
sjunkit mot slutet av år 1960. De fortsatta erfarenheterna bör emellertid få
utvisa om längre fram anledning kan föreligga att ompröva skattesatserna i
de av tobaksmonopolet angivna hänseendena.

Med hänsyn till det anförda kan jag för närvarande inte tillstyrka tobaksmonopolets
förslag i fråga om (le lättare cigarretterna. Ej heller kan jag
biträda av monopolbolaget framfört förslag om höjning av skatt och tull
för cigarretter, som väger mer än 1,35 gram.

Kanyl. Maj.ts proposition nr Ilo år 1961

VI. Övriga frågor

Cigarrettpapper

Enligt gällande ordning får cigarrettpapper — bortsett från resandes införsel
— i princip endast importeras av monopolbolaget. Skatt utgår ej på
cigarrettpapper.

Tobaksmonopolet föreslår att cigarrettpapper i detalj förpackning i fortsättningen
skall beskattas och förordar en skattesats av 2 öre för varje för
framställning av en cigarrett avsett blad.

Monopolets förslag i denna del är att se mot bakgrund av att importen av
cigarrettpapper i detalj förpackning föreslås bli fri. Bolaget anför att cigari
ettpapper i sådan förpackning, om importen därav frisläppes, bör vara underkastade
lämpligt avvägd beskattning.

Vid remissbehandlingen har tobaksmonopolets förslag ej föranlett något
yttrande.

Registrering

Såsom förut berörts bör enligt tobaksmonopolets mening den frivilliga registreringen
av skattskyldiga begränsas att avse återförsäljare — grossist
eller detaljist — som i större omfattning inför skattepliktiga varor. Bolaget
anför härom.

Det bör ankomma på kontrollstyrelsen att bedöma, huruvida import är
eller kan förväntas bli av sådan omfattning, att registrering skall medgivas.
Den importkvantitet, som erfordras för medgivande av registrering, bör av
kontrolltekniska skäl sättas så högt att antalet registrerade importörer blir
relativt begränsat. Viss hänsyn bör dock måhända "tagas till vilket märke en
importör representerar. Sålunda skulle en generalagent för ett eljest inom
landet icke representerat märke kunna registreras, även om importkvantiteten
något skulle understiga vad som eljest kräves.

Vid remissbehandlingen har registreringsfrågan endast berörts av kontrollstyrelsen,
som finner det vanskligt att i förväg bedöma antalet till styrelsen
skattskyldiga importörer. Det synes enligt styrelsens mening inte kunna
uteslutas, att även detaljister eller grupper av detaljister kommer att
upptaga egen import och därvid låta registrera sig.

I förevarande sammanhang må nämnas att år 1939 — det sisla år före importmonopolets
införande under vilket import obehindrat kunde äga rum —
läget i fråga om importen var följande. För den ojämförligt största delen,
85 procent, svarade sexton grossistimportörer. Ett mindre antal grossistimportörer,
av vilka vissa importerade tobaksvaror i kombination med kortvaror
och andra specialiserade sig på ett enda tobaksmärke, omhänderhade 5
procent av importen. Knappt 10 procent importerades av cirka 50 tobakshandlare
i detaljhandelsledet. Tobaksmonopolets egen import var obetydlig
och omfattade huvudsakligen vissa cigarrmärken.

Kungl. Maj:ts proposition nr 115 år 1961

Avdrag

Enligt gällande ordning skall i vissa fall skatt inte utgå för tobaksvaror.
Vid inköp hos tobaksmonopolet föreligger sålunda skattefrihet efter i huvudsak
samma grunder som enligt gällande tullförfattningar medför tullfrihet
för vissa personer och organisationer. Vidare utgår inte skatt för tobaksvaror,
som hos monopolbolaget inköpes såsom proviant för fartyg ellei
luftfartyg och utföres ur riket eller som upplägges på provianteringsfrilager.
Slutligen finns bestämmelser om att skatt må återbäras, då tobaksvara för
förstöring återtagits eller övertagits av monopolbolaget eller genom olyckshändelse
gått förlorad under transport till eller förvaring hos återförsäljare.
De nu återgivna bestämmelserna är upptagna i 17 och 17 a §§ samt
29 § 3 mom. monopollagen. Enligt särskild föreskrift i 17 § andra stycket
skall bestämmelserna i fråga äga motsvarande tillämpning beträffande tull
på tobaksvaror, som av monopolet eller av återförsäljare införes till riket.

Tobaksmonopolets förslag innebär i skattetekniskt hänseende att skattebefrielse
åtnjutes genom utnyttjande av rätt till avdrag, av de registrerade
skattskyldiga i deklaration och av monopolet i den mot deklaration svarande
sammanställning bolaget föreslås skola avgiva. I materiellt avseende motsvarar
rätten till avdrag i allt väsentligt den nuvarande skattefriheten. Som
en följd av övergången till det förordade nya skattetekniska systemet föreslås
avdragsrätt i ett speciellt fall, nämligen då skatt redan tidigare blivit
påförd. Vidare förordas för registrerade skattskyldiga en på kontrollstyrelsens
prövning beroende rätt till avdrag då skattskyldig återtagit vara från
köpare ävensom i ett par andra speciella fall. Enahanda avdrag föreslås
monopolet få göra efter eget bedömande. Förslaget innehåller inte någon
motsvarighet till nu gällande bestämmelser om återbäring av skatt för vara,
som gått förlorad genom olyckshändelse. Skälen härtill synes vara att avdragsrätt
i sådant hänseende inte föreligger enligt andra punktskatteförfattningar
och att en bestämmelse därom skulle föranleda vanskliga avgöranden
för kontrollstyrelsen.

I fråga om tullen på tobaksvaror förordar monopolet att nuvarande system
i princip bibehålies. Enligt förslaget skall sålunda befrielse från eller
restitution av tull få åtnjutas, därest förutsättningar för befrielse från skatt
prövats föreligga. Härom föreslås en särskild författning.

Vid remissbehandlingen har något uttalande inte gjorts i nu ifrågavarande
hänseenden.

Departementschefen

Cigarrettpapper är enligt gällande ordning ej belagt med skatt.
Importen därav är i princip förbehållen monopolbolaget.

Den av monopolbolaget förordade beskattningen sammanhänger med att
importen av cigarrettpapper i detalj förpackning föreslås bli fri. Som prissättningen
också är fri har monopolbolaget inte någon möjlighet, såsom

3 llihang till riksdagens protokoll 1961. 1 samt. Nr 115

Kungl. Maj.ts proposition nr 115 år 11)61

hittills varit fallet, att — bortsett från sin egen försäljning — bestämma
priset på cigarrettpapper med hänsyn till priset på färdiga cigarretter. Enligt
min mening bör därför cigarrettpapper i detalj förpackning vid avskaffande
av importmonopolet beläggas med så avvägd skatt att prisskillnaden
mellan fabrikstillverkade cigarretter och andra i erforderlig grad utjämnas.
Den föreslagna skattesatsen om två öre för varje blad synes fylla detta syfte.

Jag tillstyrker sålunda tobaksmonopolets förslag om beskattning av cigarrettpapper
i detaljförpackning.

Registrering ingår som ett naturligt led i det moderna beskattningssystem
som, enligt vad jag förut förordat, nu bör införas även för tobaksskatten.
Ett spörsmål beträffande registreringen, vilket kräver särskild
uppmärksamhet, är i vilken omfattning frivillig registrering skall få ske.
Å ena sidan kan en alltför omfattande registrering medföra påtagliga olägenheter
för beskattningsmyndigheten. Ä andra sidan måste beaktas de
krav på likabehandling som från de enskilda importörernas sida i skilda
hänseenden kan ställas. Bl. a. medför kontrollstämplingen, såsom förut
berörts, större besvär och kostnader för den som inte är registrerad än för
den registrerade.

Enligt tobaksmonopolets förslag får frivillig registrering i princip ske
allenast under förutsättning att importen är av större omfattning. En sådan
gränsdragning synes vara alltför snäv. Även vid import av mindre omfattning
bör under vissa förutsättningar registrering få ske. Ett skäl att i sådant
fall medge registrering kan vara att kontrollstämplingen eljest skulle bli
alltför betungande för importören. Jag vill också framhålla att en förhållandevis
generös registrering inte för kontrollstyrelsen torde komma att medföra
några olägenheter av betydelse. Antalet enskilda importörer var år 1939
— det sista år före importmonopolets införande under vilket import obehindrat
kunde ske — inte mer än omkring 75. Man torde inte heller nu behöva
befara att antalet importörer kommer att bli så stort att olägenheter i
registreringsbänseende behöver uppstå.

I överensstämmelse med det anförda förordar jag, att registrering av
importör skall kunna ske — utom enligt tobaksmonopolets förslag —— även
eljest när särskilda skäl därtill föreligger.

Avdrag vid deklaration får enligt det inom departementet upprättade
förslaget till tobaksskatteförordning göras i något vidare utsträckning än
som motsvarar nu medgiven skattebefrielse. Detta är i allt väsentligt en följd
av omläggningen av det skattetekniska systemet och torde därför inte tarva
någon närmare kommentar. Nämnas må dock att i förslaget upptagits ett
helt nytt fall av skattebefrielse genom att rätt till avdrag föreslås för vara,
som i s. k. tax-free shop på tullflygplats försäljes till flygpassagerare. Denna
avdragsrätt är avhängig av att riksdagen bifaller genom propositionen nr 11
framlagt förslag om rätt till skattefri försäljning till flygpassagerare.

I förslaget har inte upptagits någon bestämmelse om avdrag då vara genom
olyckshändelse gått förlorad, ett fall där återbäring av skatt nu kan

Kungl. Maj:ts proposition nr 115 år 1961

medges. Går vara förlorad under transport till återförsäljare torde regelmässigt
skattskyldighet ej ha inträtt, enär varan ännu ej levererats. Om varan
åter går förlorad genom olyckshändelse sedan den kommit i återförsäljarens
besittning och denne inte är registrerad, skulle vissa skäl i och
för sig kunna anföras för en avdragsrätt. Emellertid är det med konstruktionen
av sådan rätt mindre väl förenligt att beakta förhållanden, som inträffat
efter det skattskyldighet inträtt och om vilka den skattskyldige leverantören
saknar kännedom. Motsvarande stadganden finns ej heller i andra
punktskatteförfattningar. Göres förordningen om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning
tillämplig på tobaksbeskattningen, vilket jag i det följande
kommer att förorda, öppnas vidare viss möjlighet att av billighetsskäl
medge befrielse från eller återbetalning av skatt. I enlighet med det
anförda anser jag att något stadgande i nu förevarande hänseende ej bör
upptagas i tobaksskatteförordningen.

Vad angår frågor om befrielse från eller restitution av tull är det enligt
min mening en naturlig följd av omläggningen av beskattningen att sådan
befrielse och restitution i fortsättningen inte anknytes till befrielse
från eller återbäring av skatt. Jag förordar sålunda att i förevarande hänseende
skall tillämpas samma regler som för prövningen av sådana frågor
eljest gäller.

Såsom framgått av det förut sagda har inom finansdepartementet upprättats
förslag till ny monopollag. Förslaget innehåller — utöver de
ändringar som är en följd av vad som i det föregående förordats — i sak
endast smärre avvikelser från den nu gällande lagen. Några otidsenliga bestämmelser
har utmönstrats och ansvars- och förverkandebestämmelserna
har anpassats till modernare strafflagsteknik. Även i övrigt har en överarbetning
skett av de delvis föråldrade stadgandena i gällande monopollag.
Bestämmelser om kontrollstämpling har, såsom förut nämnts, intagits i
förslaget till tobaksskatteförordning.

Såsom tidigare anförts anser jag att förordningen om förfarandet vid viss
konsumtionsbeskattning bör göras tillämplig på tobaksbeskattningen. De i
det inom finansdepartementet upprättade förslaget till tobak sskatt e
förordning upptagna bestämmelserna torde -— i den mån de icke behandlats
i det föregående — inte kräva någon ytterligare kommentar, enär
det är fråga om en reglering av samma slag som vi redan har i andra punktskatteförfattningar.

Storleken av statsverkets inkomster av skatt och tull på tobaksvaror
torde ej påverkas av ett genomförande av den förordade lagstiftningen.
Däremot kan eventuellt i fråga om skatten smärre bokföringsmässiga
förskjutningar föranledas av övergången till det nya systemet för beskattningsförfarandet.

Tobak smonopolet bar föreslagit vissa ändringar i fråga om den s. k. r csandetul
len på tobaksvaror. Till denna fråga avser jag all återkomma
i annat sammanhang.

Kungl. Maj.ts proposition nr 115 år 1961

Slutligen må nämnas att vid ett genomförande av de framlagda förslagen
vissa ändringar erfordras i avtalet mellan staten och monopolbolaget
samt i bolagsordningen.

VII. Departementschefens hemställan

Såsom i det föregående anförts har inom finansdepartementet upprättats
förslag till

1) lag om statsmonopol på tillverkning av tobaksvaror; samt

2) förordning om tobaksskatt.

Författningsförslagen torde såsom Bilaga1 få fogas vid statsrådsprotokollet.

Föredragande departementschefen hemställer härefter, att lagrådets utlåtande
över det under 1) omförmälda lagförslaget måtte för det i 87 § regeringsformen
avsedda ändamålet inhämtas genom utdrag av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
bifaller Hans Maj :t Konungen.

Ur protokollet:

Olof Norén

1 Bilagan, som frånsett en jämkning i tobaksskatteförordningeft är likalydjinde med de vid
propositionen fogade författningsförslagen, har här uteslutits.

Kungl. Maj.ts proposition nr 115 år 1961

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Ma jlagråd den 21 mars
1961.

Närvarande:

justitierådet Regner,
regeringsrådet Jarnerup,
justitieråden af Trolle,

Bomgren.

Enligt lagrådet den 14 mars 1961 tillhandakommet utdrag av protokoll
över finansärenden, hållet inför Hans Maj :t Konungen i statsrådet den 2
februari 1961, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle
för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över upprättat
förslag till lag om statsmonopol på tillverkning av tobaksvaror.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av
hovrättsassessorn B. G. Holmquist.

Lagrådet lämnade förslaget utan erinran.

Ur protokollet:

T. Johansson

Kungl. Maj:ts proposition nr 115 år 1961

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans
Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
23 mars 1961.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Nilsson, Sträng, Andersson, Lindström, Lindholm, Kling, Skoglund,

Edenman, Netzén, Johansson, af Geijerstam, Hermansson.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen
för finansdepartementet, statsrådet Sträng, lagrådets den 21 mars 1961
avgivna utlåtande över det till lagrådet den 2 februari 1961 remitterade förslaget
till lag om statsmonopol på tillverkning av tobaksvaror, vilket av lagrådet
lämnats utan erinran.

Föredraganden hemställer att Kungl. Maj :t måtte genom proposition föreslå
riksdagen att

dels antaga

1) det av lagrådet granskade lagförslaget samt

2) det vid statsrådsprotokollet den 2 februari 1961 fogade förslaget till
förordning om tobaksskatt;

dels ock bemyndiga Kungl. Maj :t att med Aktiebolaget Svenska tobaksmonopolet
träffa överenskommelse om de ändringar i gällande avtal angående
utövandet av statens tobaksmonopol, som föranledes av nyssnämnda
lagförslags antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen, att till
riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga
till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:
Ragnar Sohlman

Kungl. Maj.ts proposition nr 115 år 1961

Bihang

Tobaksmonopolets författningsförslag

Förslag

till

lag angående statsmonopol å tillverkning av tobaksvaror

Härigenom förordnas som följer.

Allmänna bestämmelser

1 §•

1 mom. Rättighet att i riket tillverka tobaksvaror samt att till riket införa
råtobak och tobaksavfall ävensom arbetad tobak av sådant slag, som användes
för tillverkning av tobaksvaror, tillkommer uteslutande staten (mono -

polrättighet).

Staten eller den, åt vilken staten upplåter utövandet av monopolrattigheten,
benämnes i denna lag monopolets utövare.

Med tobaksvara förstås i denna lag varje vara, som är tillverkad av tobak
eller vari tobak i någon form ingår, såvitt varan är avsedd eller agnad att
användas såsom njutningsmedel. Såsom tillverkning av tobaksvara anses,
utom varje bearbetning av tobak, jämväl utstyrsel eller förpackning av tobaksvara
eller åsättande därå av namn eller beteckning, ägnad att utmarka

densamma såsom särskild vara.

2 mom. Utan hinder av vad i 1 mom. stadgas må

a) enskild person för eget bruk förfärdiga cigarretter;

b) utstyrsel eller förpackning av tobaksvara eller åsättande därå av namn
eller beteckning, ägnad att utmärka densamma såsom särskild vara, vidtagas
i frihamn, såvitt icke blandning av olika tobaksvaror därvid äger rum.

2 §.

Odling av tobak för annat ändamål än till prydnad må inom riket ske
allenast i den ordning nedan i 7—13 §§ sägs.

3 §•

Tobak i annan form än såsom färdig tobaksvara må icke utan Konungens
tillstånd inom riket innehavas av annan än monopolets utövare.

Utan hinder härav må dock tobaksodlare under viss tid förvara sin tobaksskörd,
enligt vad i 9—10 §§ sägs.

4 §•

Specialmaskiner och specialverktyg för tillverkning av tobaksvaror ävensom
cigarrettpapper, annat än i detalj förpackning, och cigarretthylsor må
till riket införas endast för monopolets utövares räkning eller med Konungens
tillstånd. ......

Specialmaskiner och specialverktyg, varom här är fråga, må ej heller,
utom i fall som avses i 5 §, innehavas av annan än monopolets utövare.

Kungl. Maj.ts proposition nr 115 år 1961

5 §■

Tillverkning inom riket av i 4 § omförmälda specialmaskiner och specialverktyg
samt av cigarrettpapper, annat än i detalj förpackning, och cigarretthylsor
må äga rum endast för monopolets utövares räkning eller med Konungens
tillstånd.

6 §•

På Konungens prövning ankommer, om vara, i vilken tobak ingår men
som icke är avsedd eller ägnad att användas såsom njutningsmedel, må
inom riket tillverkas. När sådant tillstånd lämnas, bestämmer Konungen
tillika de villkor, under vilka tillverkningen må äga rum.

Den som äger idka tillverkning, varom i första stycket sägs, må efter tillstånd
av Konungen till riket införa för tillverkning erforderlig tobak.

Om tobaksodling

7 §•

Den, som vill inom riket odla tobak för annat ändamål än till prydnad,
skall varje år, då sådan odling ifrågakommer, före den 1 juli till kontrollstyrelsen
eller den, som enligt tillkännagivande är dess ombud i orten,
ingiva skriftlig anmälan i två exemplar enligt av kontrollstyrelsen fastställt
formulär, med noggrann uppgift på storleken och belägenheten av varje
särskilt för ändamålet använt eller avsett område ävensom på de lokaler,
som äro avsedda för den skördade tobakens förvaring under torkningen.
Varje inskränkning i området för anmäld tobaksodling skall jämväl, på
sätt nu är sagt, anmälas hos kontrollstyrelsen eller dess ombud. Ombyte av
torkrum skall på enahanda sätt i förväg anmälas.

Det ena exemplaret av dessa anmälningar skall återställas till den, som
gjort anmälan, försett med anteckning om dagen, då anmälan skett. Det
andra exemplaret användes av kontrollstyrelsen för att läggas till grund
för kontrollen och efterföljande granskning av de lämnade uppgifternas riktighet.

Sedan tiden för ingivande av odlingsanmälan utgått, skall kontrollstyrelsen
till länsstyrelsen i län, inom vilket odlare blivit anmäld, lämna uppgift
angående odlarna inom länet.

8 §•

Erforderlig kontroll över tobaksodlingen i riket anordnas av kontrollstyrelsen,
som jämväl handhar överinseendet å denna kontroll.

Kontrollpersonalen skall äga obehindrat tillträde till samtliga tobaksodlingar
och torkrum samt hava rätt att av odlarna erhålla alla för kontrollens
utövande nödvändiga upplysningar.

Kontrollen bekostas av monopolets utövare, dock att inom län, där icke
tobak odlas å minst fem hektar, odlarna själva få vidkännas kontrollkostnaden
i förhållande till odlingens storlek.

9 §-

All skördad tobak skall förvaras i de anmälda torkrummen.

Omedelbart efter skördens avslutande skola tobaksstånden förstöras, så
att någon efterskörd ej kan ifrågakomma. Nödigt antal fröplantor må dock
kvarlämnas å fältet.

Kungl. Maj.ts proposition nr 115 år 1961

10 §.

Tobaksodlare må inom riket försälja av honom skördad tobak endast
till monopolets utövare. Försäljningen sker i enlighet med prissättning föi
inom riket odlad tobak, vilken årligen verkställes av därtill förordnad prisnämnd,
bestående av en utav Konungen utsedd ordförande och fyra ledamöter,
bland vilka två företräda tobaksodlarnas intressen och två utses av
monopolets utövare. Konungen tillkommer att utfärda närmare föreskrifter
om ordningen för ledamöternas tillsättande ävensom instruktion för prisnämnd.
Kostnaden för prissättningen bestrides av monopolets utövare.

Tobak, som icke försäljes till monopolets utövare, må exporteras under
den kontroll, som av Konungen föreskrives.

Efter den 1 mars året efter skörden må tobaksodlare ej utan därom före
nämnda dag till kontrollstyrelsen eller dess ombud i orten gjord anmälan
innehava tobak.

11 §•

Svettning av tobak må icke av odlare företagas med mindre kontrollstyrelsen
därtill givit tillstånd. Den särskilda kontroll, som kontrollstyrelsen
må anse därvid erforderlig, bekostas av odlaren.

12 §.

Tobaksodlare är skyldig ställa sig till efterrättelse de ytterligare kontrollbestämmelser,
som kunna bliva av Konungen utfärdade, ävensom de föreskrifter,
kontrollstyrelsen eller vederbörande kontrollpersonal i enlighet med
denna lag eller nämnda bestämmelser meddelar.

13 §.

Äger annan än den, som gjort odlingsanmälan, del i den odlade tobaken
eller övertages tobaksplantering före skörden av annan än den, som gjort
anmälan, äro i förra fallet samtliga delägare i odlingen och i fall, där tobaksplantering
övertagits av annan än den ursprunglige odlaren, såväl odlaren
som den nye innehavaren i lika mån ansvariga för fullgörandet av de skyldigheter,
som enligt denna lag åligger tobaksodlare.

14 §.

För varje kilogram av inom riket odlad tobak, som monopolets utövare
inköper för tillverkning av tobaksvaror, skall monopolets utövare i den
ordning, Konungen bestämmer, tillgodoföras ett belopp av 80 öre.

Ansvarsbestämmelser m. m.

15 §.

Den, som olovligen tillverkar tobaksvaror, straffes med dagsböter eller
fängelse i högst sex månader, och skola de tillverkade varorna ävensom
vid tillverkningen brukade redskap förklaras förverkade.

16 §.

Till riket inkommen vara, som enligt denna lag ej må införas, må, därest
den icke är att enligt lagen om straff för varusmuggling anse såsom olovligen
införd, av varuägaren återutföras. Sker ej återutförsel, skall med
varan förfaras på sätt Konungen förordnar.

17 §.

Den, som utan sådan anmälan, som i 7 § sägs, odlar tobak för annat ändamål
än till prydnad, straffes med dagsböter.

Kungi. Maj.ts proposition nr 115 år 1961

18 §.

1. Försäljer tobaksodlare av honom skördad tobak inom riket till annan
an monopolets utövare eller innehar han sådan tobak å otillåten tid, straffes
med dagsböter, och skall skördad tobak, som av honom innehaves, förklaras
förverkad.

2. Vägrar tobaksodlare kontrolltjänsteman tillträde till tobaksodling eller
för skördens torkning använda rum,

eller undandrager han sig skyldigheten att efter tillsägelse lämna för
kontrollens utövande nödig upplysning,

eller förvarar han av honom skördad tobak i annan än vederbörligen anmäld
lokal,

eller uraktlåter han att ställa sig till efterrättelse vad som eljest enligt
denna lag honom åligger eller de kontrollbestämmelser, som av Konungen
utfärdas, eller föreskrifter, som kontrollstyrelsen eller vederbörande kontrollpersonal
i enlighet med denna lag eller nämnda bestämmelser meddelar,

straffes med böter, högst 300 kronor.

19 §-

Befinnes någon, utan att jämlikt bestämmelserna i denna lag vara därtill
berättigad, innehava tobak i annan form än såsom färdig tobaksvara, dömes
där han icke är förfallen till straff enligt 15 § eller 18 § 1 mom., till dagsböter.

V ara, som sålunda olovligen innehaves, skall förklaras förverkad.

20 §.

Överträder någon det i 5 § givna förbud eller befinnes någon, utan att jämlikt
denna lag vara därtill berättigad, innehava specialmaskin eller specialverktyg
för tillverkning av tobaksvaror, vare underkastad enahanda straff
och påföljd, som i 19 § sägs.

21 §.

Den, som utan Konungens tillstånd eller i strid mot de vid meddelande av
tillstånd givna föreskrifter idkar tillverkning, som i 6 § avses, straffes med
dagsböter.

22 §.

Förskingrar någon vara, som enligt denna lag skolat förklaras förverkad,
skall han gälda dess värde.

23 §.

I denna lag eller förordningen om tobaksskatt avsedd egendom, som förklarats
förverkad eller skolat enligt tullstadgan eller annan författning försäljas,
skall behandlas på sätt Konungen förordnar.

24 §.

För överträdelse av denna lag, som med husbondes vetskap begås av hans
hustru, husfolk eller i hans arbete antagen person, vare husbonden ansvarig
liksom vore överträdelsen begången av honom själv.

25 §.

Värdet av förverkad egendom tillfaller kronan.

26 §.

De närmare bestämmelser rörande tillämpningen av vad i denna lag stadgas,
som må finnas erforderliga, meddelas av Konungen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 115 år 1961

Förslag

till

förordning om tobaksskatt

Härigenom förordnas som följer.

A. Allmänna bestämmelser
1 §•

Tobaksskatt skall enligt bestämmelserna i denna förordning till staten erläggas
för cigarrer och cigariller, cigarretter, röktobak, snus och tuggtobak
(ur tulltaxenummer 24.02) samt cigarrettpapper i detalj förpackning (ur

tulltaxenummer 48.10). . ...

Skatt skall icke utgå för tobaksvaror och cigarrettpapper, vilka av resande
eller av person, som varit anställd å fartyg men därifrån avmonstrar,
medföras från utrikes ort för eget eller familjens bruk eller som gåva till
närstående för personligt bruk. Vid sådan införsel utgar tull i enlighet med
vad därom är särskilt stadgat.

2 §.

Skatten skall erläggas .

för tobaksvaror, som producerats inom riket, av den, åt vilken enligt lagen
angående statsmonopol å tillverkning av tobaksvaror monopolrattigheten

upplåtits (monopolets utövare), . ,

för cigarrettpapper, som producerats inom riket, av producenten och
för vara, som införes till riket, av den för vars räkning införseln ager

rum.

3 §•

Den som inom riket producerar cigarrettpapper skall vara registrerad hos
kontrollstyrelsen såsom producent av dylik vara.

Den som i större omfattning för återförsalj ning till riket infor skattepliktig
vara må efter kontrollstyrelsens prövning registreras hos styrelsen såsom
importör av dylik vara.

4 §.

1 mom. Skattskyldighet inträder , .

a) för monopolets utövare, då vara utlämnas till koparen eller eljest ta ges

i anspråk för annat ändamål än för provning eller bearbetning i samband
med tillverkning av tobaksvaror, _

b) för den som är registrerad enligt 3 §, då varan av honom överföres till
egen detaljhandelsrörelse, utlämnas till köparen eller tages i ansprak tor

annat ändamål än försäljning, och . , .. .

c) för annan än monopolets utövare som utan att vara registrerad enligt
3 § inför skattepliktig vara till riket, då varan införes.

2 mom. Upphör skattskyldig att vara registrerad enligt 3 §, skall han erlägga
skatt för skattepliktig vara, som ingår i hans lager vid tidpunkten för
registreringens upphörande. Skatten skall erläggas inom tid som kontrollstyrelsen
bestämmer.

Kungl. Maj:ts proposition nr 115 år 1961

5 §.

Beskattningsmyndighet är, där skatt skall erläggas vid införsel till riket
av skattepliktig vara, generaltullstyrelsen, och i övriga fall, där skattskyldigheten
ej avilar monopolets utövare, kontrollstyrelsen. Vad i förordningen om
förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning är stadgat skall äga tillämpnmg
pa skatt,. för vilken kontrollstyrelsen är beskattningsmyndighet. Bestammelserna
i 46 § nämnda förordning skola gälla jämväl beträffande skatt
i tall, dar generaltullstyrelsen är beskattningsmyndighet eller där skatten
redovisas av monopolets utövare.

6 §•

Kungl. Maj :t äger föreskriva att skattepliktig vara må förekomma till försaijning
inom riket endast i originalförpackning försedd med särskild kontrollstampel.

7 §.

Ratten för tobaksvara utgår med nedan angivna, i förhållande till varans
myckenhet bestämda belopp, nämligen:

Varuslag	Vikt lör 1 st gram	Belopp för
1 st. öre 1 kg kr.
Cigarrer och cigariller grupp I » II » III * IV Cigarretter » i * II * III Röktobak ..........	t. o. m. 1,7 över 1,7 t. o. m. 3,0 » 3,0 » 5,0 * 5,0 t. o. m. 0,85 över 0,85 t.o.m. 1,35 » 1,35	9,5 — 12,0 — 12.4 - 16,8 — 8,8 — 11.4 - 22,8 — — 54:25 — 21:60 — 9:10
Tuggtobak..............
Snus ............

Skatten för cigarrettpapper utgår med 2 öre för varje för framställning av
en cigarrett avsett blad. 8

B. Bestämmelser om redovisning, uppbörd och kontroll

Skattskyldigheten åvilar monopolets utövare, annan
eller registrerad importör

inhemsk producent

o 8-

för, registrering ävensom ansökan om registrering skall
kontrollstyrelsen och innehålla uppgifter angående

Ir?och°harleS ^ullstanf1fa na™n och postadress, företagets namn, rörelsens
art och belägenhet samt dagen för verksamhetens påbörjande.

9^Z rStia ^ registrering skall kontrollstyrelsen utfärda särskilt bevis.
pllpr^T:bIntrader a“dnn§ 1 forhållande, varom uppgift lämnats i anmälan

lagar uÄS? SkyWig ““ ,n°m ''i”''0"

styrelsen>m ^ WlVa avre§istrerad ska11 §öra anmälan därom till kontroll 5

mom. Åsidosätter den som är registrerad enligt 3 § andra stvcket grovt

meddelad e” fÖTPSfrffnl lg f ,d n a förordning eller med stöd av densamma
meddelade föreskrifter, må kontrollstyrelsen förordna om hans avregistre -

Kungl. Maj:ts proposition nr 115 år 1961
9 §•

1 mom. Deklaration skall insändas till kontrollstyrelsen senast å tjuguandra
dagen efter varje kalendermånads utgång och innehålla uppgift angående
kvantiteten av de skattepliktiga varor för vilka skattskyldighet inträtt
under månaden med angivande tillika av den å varan belöpande skatten.

2 mom. Monopolets utövare skall för bestämmande av den skatt, som skall
inlevereras till statsverket, i den ordning som i 1 mom. första stycket stadgas
angående deklaration upprätta en sammanställning angående skattens
beräknande.

10 §.

1 mom. I deklaration äger skattskyldig göra avdrag för skatt för skattepliktig
vara,

a) som hos den skattskyldige inköpts för Konungens eller medlems av

det kungliga husets räkning; .... ...

b) som hos den skattskyldige inköpts av den som eljest enligt särskilt
stadgande äger åtnjuta tullfrihet för från utlandet inkommande varor, dock
allenast i den omfattning inköpet skett för eget eller familjens behov;

c) som enligt bevis av tullmyndighet av den skattskyldige eller för dennes
räkning utförts ur riket eller till svensk frihamn;

d) för vilken enligt bevis av tullmyndighet påförts skatt enligt denna förordning
vid införsel till riket;

e) som enligt bevis av tullmyndighet upplagts på provianteringstrilager;

f) som enligt vad därom särskilt stadgas försålts till flygpassagerare å
tullflygplats; eller

g) för vilken eljest sådan skatt visas hava påförts.

På särskild prövning av kontrollstyrelsen ankommer, huruvida avdrag
jämväl må göras, helt eller till viss del, för vara,

som den skattskyldige återtagit från köparen, eller

som utlämnats för framställning av andra varor än skattepliktiga varor,
eller

som tillhandahållits för vetenskapligt, medicinskt eller likartat ändamål.

Deklarationens nettoskattebelopp må utföras i hela krontal, så att överskjutande
öretal bortfalla.

2 mom. I sammanställning för skattens beräknande äger monopolets utövare
göra avdrag enligt 1 mom. och därvid självständigt pröva avdrag som
i andra stycket avses.

11 §\

Monopolets utövare skall senast vid tidpunkt, då skaltesainmanställning
skall vara upprättad, till statsverket inleverera enligt sammanställningen beräknad
skatt.

12 §.

Den som är registrerad enligt denna förordning är pliktig att ordna sin
bokföring på sådant sätt, att enligt kontrollstyrelsens beprövande kontroll
möjliggöres över tillverkning, inköp, försäljning samt förbrukning i egen
rörelse av skattepliktig vara.

Den som är registrerad skall vidare ställa sig till efterrättelse de särskilda
föreskrifter, som kontrollstyrelsen för erhållande av en betryggande kontroll
över skattens behöriga utgörande meddelar, ävensom de anvisningar kontrolltjänsteman
i enlighet med kontrollstyrelsens föreskrifter kan komma
att lämna.

50 Kungl. Maj:ts proposition nr 115 år 1961

Skattskyldigheten åvilar annan icke registrerad importör än monopolets utövare 13

§.

Där annan än monopolets utövare utan att vara registrerad enligt 3 § till
riket inför skattepliktig vara skall han i samband med tulltaxeringen av varan
till tullmyndigheten i två exemplar avlämna deklaration angående varans
kvantitet; dock att generaltullstyrelsen i samråd med kontrollstyrelsen
äger medgiva undantag från vad sålunda stadgas.

Vad i fråga om påförande och erläggande av tull är stadgat skall äga motsvarande
tillämpning beträffande skatt som här avses.

C. Ansvarsbestämmelser m. m.

14 §.

Angående påföljd i vissa fall för den, som i samband med införsel av
skattepliktig vara i deklaration lämnat oriktig uppgift, skall gälla vad i lagen
om straff för varusmuggling är stadgat.

Om ansvar i vissa fall för den, som eljest i deklaration lämnat oriktig
uppgift, stadgas i skattestrafflagen.

15 §.

Bryter någon mot föreskrift som meddelats med stöd av 6 § straffes med
dagsböter eller fängelse, varförutom varan skall dömas förbruten.

16 §.

Kungl. Maj :t äger utfärda för tillämpning av denna förordning erforderliga
föreskrifter.

Stockholm 1961. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

610310