Kungl. Maj:ts proposition nr lOi år 1961
1
Nr 104
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående anslag för budgetåret
1961162 till viss upplysningsverksamhet i ungdomsfrågor;
given Stockholms slott den 17 mars 1961.
Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande statsrådet
hemställt.
GUSTAF ADOLF
Sven af Gei jer stam
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås, att för budgetåret 1961/62 skall anvisas ett reservationsanslag
av 600 000 kronor att disponeras av Kungl. Maj :t för bestridande
av kostnader för en intensifierad upplysningsverksamhet i ungdomsfrågor.
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 101 år 1961
Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 11 mars
1961.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Nilsson, Sträng, Andersson, Lindström, Lange, Lindholm, Kling, Skoglund,
Edenman, Netzén, af Geijerstam, Hermansson.
Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler
statsrådet af Geijerstam fråga om anslag för budgetåret 1961/62 till viss
upplysningsverksamhet i ungdomsfrågor samt anför därvid följande.
Riksdagens skriveke 1959: 226
I motioner till 1959 års riksdag (1:367 och 11:448) behandlades vissa
aktuella ungdomsfrågor mot bakgrunden av utvecklingen på ungdomsområdet.
Ungdomen betecknades som i stort sett duktig och skötsam. Trots
detta vore det direkt felaktigt att avgränsa ungdomsproblemen till dem
som direkt hemfallit åt brottslig verksamhet eller andra grova oarter. Även
andra ungdomar hade svårt att finna sig tillrätta i samhället, där de unga
mötte något som närmast kunde benämnas normlöshet. Det skulle vara av
synnerligen stort värde med en allmän upplysningskampanj i syfte att få
till stånd en likartad bedömning och något så när likartade och sunda
normer från hemmens sida i ungdoms- och uppfostringsfrågor. En sådan
upplysningskampanj skulle lämpligen kunna ske via radio, TV och press.
Vidare borde lämpliga former sökas för en samverkan mellan hem, skola
och kamratkrets m. fl.
Allmänna beredningsutskottet fann i sitt utlåtande (nr 23) att förslagen
att sätta igång en upplysningskampanj och att söka finna former för samverkan
mellan hem, skola och kamratkrets borde närmare övervägas. Utskottet
ansåg sig inte böra gå in på frågan hur en dylik upplysning borde
utformas men ville framhålla, att de moderna kommunikationsmedlen självfallet
borde komma till användning. Särskilt borde beaktas att televisionen
visat sig ha ett starkt grepp över ungdomarna. Utskottet hemställde att
riksdagen skulle hos Kungl. Maj :t anhålla om en utredning rörande dessa
frågor. Riksdagen beslöt i enlighet med utskottets förslag (Rskr 226).
Kungl. Maj. ts proposition nr lOi år 1961
3
Kommunala kampanjer
I sin serie Råd och anvisningar har socialstyrelsen givit ut ett särskilt
häfte som behandlar upplysningsmöten och andra aktioner för föräldrar i
ungdomsfrågor (nr 132, november 1960). Styrelsen anför, att kommunernas
åtgärder i allmänt förebyggande ungdomsarbete i regel tar sikte direkt på
ungdomen i det att kommunerna i olika former stöder ungdomens föreningsliv
i orten och även anordnar ungdomsverksamhet i egen regi. Men
det har också under senare tid förekommit, att kommunerna i det förebyggande
ungdomsarbetet vänder sig till de vuxna med en informationsverksamhet,
som skall vara dessa till hjälp i deras fostran av de unga.
Den kommunala informationsverksamheten i ungdomsfrågor för vuxna
omfattar, anför socialstyrelsen, vanligen upplysningsmöten, dit alla föräldrar
som har skolbarn inbjudes. Ett annat sätt att nå föräldrarna med
råd om uppfostran är att dela ut broschyrer. Även annonsering i de lokala
dagstidningarna med förmaningar till föräldrarna har förekommit.
Såsom ansvariga för dessa kommunala aktioner står ofta två eller flera
kommunala organ gemensamt, i regel barnavårdsnämnden och dessutom
omväxlande skolstyrelsen, polismyndigheten och ungdomsstyrelse, om sådant
eller motsvarande organ är inrättat.
Socialstyrelsen anför vidare, att anordnande av upplysningsmöten för föräldrar
givetvis kan ske på olika sätt, beroende på de lokala förutsättningarna
i kommunen. Ett exempel på upplysningsmöten utgör den serie av föräldraträffar,
som barnavårdsnämnden i Örebro genomfört och beträffande
vilken närmare upplysningar lämnas.
Broschyrer med råd och förklaringar har, fortsätter socialstyrelsen, utdelats
av flera kommuner. En broschyr, som kommit att stå som typförebild,
är den som framställts av barnavårdsnämnden i Södertälje. Den behandlar
i korthet sådana spörsmål som fickpengar, utespring, rökning och
alkoholvanor.
Socialstyrelsen rekommenderar bl. a., att barnavårdsnämnderna och de
övriga ifrågakommande lokala organen samverkar med föreningarna i orten
— varvid förutom ungdomsföreningar och föräldraföreningar kvinnoorganisationerna
nämnes särskilt — vid anordnande av föräldramöten, vid utarbetande
av föräldrabroschyrer och vid vidtagande av liknande åtgärder.
Förslag av statens ungdomsråd
Statens ungdomsråd tillsattes enligt Kungl. Maj :ts beslut den 20 november
1959. Ungdomsrådets uppgift är att samordna och stimulera de frivilliga
organisationernas arbete bland ungdom och för ungdomens fostran samt
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 704 år 1961
att främja samverkan med motsvarande verksamhet från de berörda myndigheternas
sida ävensom med hem och skola. Ungdomsrådet består av
20 ledamöter, som representerar olika ideella, religiösa, politiska och idrottsliga
organisationer samt kommunerna och berörda ämbetsverk m. fl.
Riksdagens förenämnda skrivelse överlämnades av Kungl. Maj :t till statens
ungdomsråd för att tagas i beaktande vid fullgörande av det rådet meddelade
uppdraget.
Statens ungdomsråd lade med anledning härav i skrivelse den 9 november
1960 fram vissa allmänna riktlinjer för en intensifierad upplysningsverksamhet
på ungdomsområdet, som rådet ansåg böra komma till stånd.
Huvudsyftet med en dylik verksamhet skulle vara att underlätta ungdomens
anpassning till samhällslivet. Ungdomsrådet ansåg det mindre
lämpligt — om inte omöjligt — att i en upplysningsverksamhet ta sikte på
alla faktorer av betydelse för verksamheten. Ett urval måste här ske. Upplysningsverksamheten
borde behandla väsentliga problem rörande hemmen
och föräldrarna, skolan och dess kontakter med föräldrarna, kamratkretsen
och gänget samt föreningslivet. Vidare borde problem i samband med alkoholbruket
uppmärksammas. Upplysningsverksamheten borde i första hand
rikta sig till ungdomen. Men den borde också rikta sig till de vuxna. Den
skulle verka opinionsskapande utan att därför ge sken av att servera en för
alla färdig lösning av problemen.
Beträffande uppläggningen av verksamheten i övrigt anförde ungdomsrådet
i huvudsak följande.
För att upplysningsverksamheten skall nå full effekt och väcka den uppmärksamhet
som åsyftas måste samtliga massmedia tas i anspråk — press,
film, radio och TV samt eventuellt broschyrer.
För att också få så många människor som möjligt att aktivt sysselsätta
sig med problemen bör i princip hela organisations-Sverige sysselsättas. Genom
diskussionsgrupper, studiecirklar, föredrag osv. bör så många som
möjligt av de aktiva inom våra föreningar arbeta igenom problemet att
främja för livet i samhället nödvändiga, gemensamma värderingar.
Den intensifierade upplysningsverksamheten bör i starten stödjas av
annonser i rikspressen, såväl dags- som veckopress, och i lokaltidningarna.
Dessutom bör tidningarna helt naturligt intresseras för att följa upp diskussionen
på sina textsidor.
Ett antal korta spelfilmer bör inspelas, eventuellt i samarbete med TV.
Man bör hellre välja en å två av mycket hög klass än flera filmer av sämre
klass.
Helt naturligt bör samarbetet med radio och TV utvecklas på olika sätt.
Helst bör, under tiden den intensifierade upplysningsverksamheten varar,
dessa organ till en inte ringa del färgas av denna verksamhet. Redan i förberedelsearbetet
bör radio- och TV-ledning ges tillfälle att delta.
I det föregående har betonats den roll, som organisationslivet har för upplysningsverksamhetens
genomförande. Generellt gäller för kontakten med
organisationerna, att dessa bör forberedas och informeras i mycket god tid.
Kungl. Maj. ts proposition nr 704 år 1961
5
I övrigt torde organisationernas egna förslag och initiativ, i den mån de
inrymmes i den allmänna ramen för upplysningsverksamheten, böra särskilt
uppmärksammas.
Ungdomsrådet hemställde, att Kungl. Maj:t måtte uppdraga åt en särskild
expertberedning att ytterligare utreda frågan.
Förslag av 1960 års ungdomsupplysningsutredning
Enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 25 november 1960 tillkallade jag
fyra utredningsmän1 med uppdrag att i samråd med statens ungdomsråd
skyndsamt utreda och framlägga förslag rörande innehållet i och utformningen
av en med statligt stöd bedriven upplysnings- och propagandaverksamhet
i ungdomsfrågor. Vid utredningsarbetet skulle särskilt beaktas möjligheterna
att stödja verksamhet av ifrågavarande slag som bedrives av
kommuner och enskilda organisationer.
Utredningsmännen, som antagit benämningen 1960 års ungdomsupplysningsutredning,
har i skrivelse den 8 mars 1961 lagt fram förslag beträffande
statligt stöd till viss upplysningsverksamhet i ungdomsfrågor.
Utredningen upplyser, att dess arbete ännu inte är slutfört. Utredningen
har emellertid ansett sig böra redan nu framlägga vissa delförslag i syfte
att möjliggöra att en viss verksamhet på området skall kunna igångsättas
under hösten 1961. Det är utredningens avsikt att vid en senare tidpunkt
avlämna slutliga förslag. Utredningen har under arbetets gång haft samråd
med bl. a. kontaktmän som utsetts av statens ungdomsråd.
Utredningen anser, att en intensifierad upplysnings- och propagandaverksamhet
i ungdomsfrågor är motiverad. Denna verksamhet skall bl. a. gå ut
på att ge information om dagens ungdom och den förändrade samhällssituationen.
Problemen bör ställas under debatt och föras ut till ungdomarna
själva, till deras föräldrar och till allmänheten. En uppgift bör vara att fylla
ut det tomrum som f. n. finns i fråga om information rörande de positiva
dragen i dagens situation. Utredningen avråder från att en tidsbestämd
kampanj anordnas på detta område. Verksamheten bör i stället läggas upp
på något längre sikt. Den bör nå ut till allmänheten på de vägar som redan
finns (statliga och kommunala myndigheter, folkrörelser, ungdomens egna
organisationer, kommunal ungdomsverksamhet, föräldraföreningar, radio,
television och press). En förstärkning och samordning av dessa vägar bör
komma till stånd.
Utredningen upplyser, att Sveriges radio under hand ställt sig positiv till
tanken att få till stånd en utökning av ungdomsprogrammen i radio och
television och även beträffande ungdomsprogrammens förläggning tids
i
Rektorn G. Dahlander, redaktörerna Carin Beckius och R. Lundgren samt ungdomsintendenten
Anna-Greta Gustafson.
6
Kungl. Maj:ts proposition nr lOi år 1961
mässigt. Sveriges radio har vidare ställt i utsikt att den förlagsverksamhet
av ljusband och filmkopior, som nyligen satts i gång, skall kunna ställas
till ungdomsorganisationernas disposition. När det gäller pressen tror utredningen
att det vore värdefullt om sociala och andra med ungdomsfrågor
sysselsatta statliga och kommunala myndigheter, liksom ungdomsorganisationerna,
tog kontakt med pressens organisationer i syfte att vidga journalisternas
möjligheter till fortbildning på ungdomsområdet.
Viss upplysning till föräldrarna bör kunna lämnas genom broschyrer om
barns och ungdomars utveckling, utarbetade av psykiatrer och psykologer
m. fl. Dessa broschyrer bör distribueras till föräldrar och andra vårdnadshavare
i anslutning till utbetalningen av de allmänna barnbidragen.
Kontakterna mellan skola och olika ungdomsorganisationer bör stimuleras.
Lärarna bör därvid informeras om förefintlig verksamhet på ungdomsområdet
i orten.
Utredningen framhåller ungdomsorganisationernas och folkbildningsarbetets
stora betydelse för en positiv ungdomsfostran. För att stimulera dessa
organisationer föreslår utredningen, att varje år skall framställas en kortfilm,
som kan användas av organisationerna. Statens ungdomsråd bör utse
en filmjury bestående av tre specialister på film och två representanter för
rådet. Juryn skall lämna förslag om vilken ungdomsfilm som skall framställas.
Den bör dessutom kunna ta upp till behandling frågor om stöd till
andra ungdomsfilmer, som framställes av ungdoms- och folkrörelseorganisationer
m. fl. Den ungdomsfilm, som enligt förslaget skall produceras
varje år, skall åtföljas av råd och anvisningar för det möte som filmen skall
användas vid. Kostnaderna för denna filmverksamhet beräknas till ca
200 000 kronor för år.
Utredningen föreslår vidare, att länskonferenser skall anordnas för behandling
av ungdomsfrågor inom varje län. Till dessa konferenser bör länsstyrelserna
kalla representanter för kommuner, skolväsende samt ungdomsoch
folkbildningsorganisationer m. fl. Konferenserna — benämnda »Ungdomen
och länet» — bör planeras att genomföras hösten 1961. Ett statligt
bidrag av 100 000 kronor bör anvisas för ändamålet.
Slutligen föreslår utredningen att s. k. punktkampanjer, dvs. kortvariga
och intensiva kampanjer i vissa speciella och begränsade frågor, skall komma
till stånd. Som exempel på en lämplig sådan nämner utredningen en av
Samarbetsnämnden i alkoholfrågan planerad kampanj mot anskaffande av
rusdrycker till ungdomar. Utredningen föreslår, att 300 000 kronor årligen
anvisas till dylika punktaktioner. Statens ungdomsråd bör vara rådgivande
organ för verksamheten.
Utredningen hemställer, att 600 000 kronor anvisas för planering och
igångsättning av den ifrågavarande upplysningsverksamheten.
Kungl. Maj.ts proposition nr lOi år 1961
7
Föredraganden
Ungdomsfrågorna har under senare år stått i centrum för den offentliga
debatten och på olika sätt uppmärksammats från det allmännas sida. Detta
får ses mot bakgrunden av en utveckling, som givit ungdomsproblemen en
annan dimension än tidigare och gjort dem mer svårbemästrade. Samhällets
ändrade struktur, familjens nya ställning och en rad andra faktorer har
medverkat härtill. Ungdomen har kommit i en helt ny situation, där gamla
bindningar och normer inte håller eller inte har samma betydelse som förr.
Sådana ting och mycket annat anses i sin tur ligga bakom den kraftiga
stegringen av ungdomsbrottsligheten och alkoholbruket bland ungdomen,
där situationen ger anledning till allvarlig oro, även om endast en relativt
liten del av ungdomen berörs.
Det allmännas åtgärder har i detta läge satts in över ett mycket vidsträckt
fält. Ungdomspolitiken ingår som ett naturligt led i det reformarbete, som
bedrives på en rad samhällsområden såsom familje- och bostadspolitiken,
samhällsplaneringen, skolan och yrkesutbildningen. Men också i fråga om
ungdomens fostran och vård i egentlig bemärkelse måste åtgärderna sättas
in på bred front. Målsättningen är att främja ungdomens positiva anpassning
till samhället. Självfallet skall ungdomens fostran till goda ansvarskännande
medborgare i första hand ske i hemmen men det gäller att aktivisera
intresset för uppfostringsfrågorna hos föräldrarna och att genom
upplysning och på annat sätt stödja dem i denna deras viktiga uppgift.
Stort avseende har fästs vid de fostrande och förebyggande åtgärder, som
här åsyftas. Verksamhet av denna art bedrives främst genom skolan, barnavårdsnämnderna
samt de frivilliga organisationerna. I den nya barnavårdslagen,
som trätt i kraft den 1 januari i år, har stor vikt lagts vid förebyggande
verksamhet. Den pågående utbyggnaden av den psykiska barna- och
ungdomsvården och den nyligen beslutade försöksverksamheten på familjerådgivningens
område är betydelsefulla led i den utveckling som pågår
på detta område liksom åtgärderna för att öka tillgången på fritidslokaler
m. m. Upplysning i ungdomsvårds- och uppfostningsfrågor har spelat en
inte obetydlig roll och bedrivits både genom myndigheter och organisationer
och i lokala kampanjer.
Det har framstått som naturligt att i arbetet med påverkan av ungdomarna
och deras föräldrar i allt större omfattning engagera de resurser som
finns hos olika ideella organisationer, framför allt hos ungdomens egna
sammanslutningar. Dessas verksamhet stödes bl. a. genom anslag under
åttonde huvudtiteln till ungdomsledarutbildning, fritidsverksamhet m. in.
För att samordna och stimulera de frivilliga organisationernas arbete och
för att främja samverkan med berörda myndigheter ävensom med hem och
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 704 år 1961
skola har statens ungdomsråd inrättats. Det är min förhoppning att ungdomsrådets
arbete skall kunna vara till nytta för såväl organisationernas
som de berörda statliga och kommunala myndigheternas ungdomsvårdande
och ungdomsfostrande verksamhet.
Med det sagda har jag velat i största korthet antyda bakgrunden till den
nu föreliggande frågan. Riksdagen har tagit upp spörsmålet om en upplysningskampanj
i ungdomsfrågor. Statens ungdomsråd har funnit att det
finns behov av en upplysningsverksamhet på ungdomsområdet med huvudsyfte
att underlätta ungdomens anpassning till samhällslivet. Innehållet i
och utformningen av en dylik verksamhet utredes av 1960 års ungdomsupplysningsutredning
på grundval av en av statens ungdomsråd med skrivelse
i november 1960 framlagd förberedande utredning.
Utredningen har ännu inte avslutat sitt arbete. Den har emellertid lagt
fram delförslag avsedda att möjliggöra att en viss verksamhet kan sättas
igång redan under nästa budgetår.
Utredningen har avrått från en tidsbestämd kampanj och har i stället
uttalat sig för andra stimulerande åtgärder som utredningen tänker sig
ingå i ett mera långsiktigt program. Denna fråga kan inte upptas till närmare
prövning förrän utredningen slutfört sitt arbete. Med hänsyn till den
oroande utvecklingen av ungdomsasocialiteten och läget på ungdomsvårdsområdet
över huvud anser jag emellertid liksom utredningen det angeläget
att åtgärder för att stimulera och intensifiera den genom olika organ pågående
upplysningsverksamheten i hithörande frågor snarast kan komma
till stånd. Jag ansluter mig därför till förslaget att medel skall ställas till
förfogande för upplysningsverksamhet på ungdomsområdet under nästa
budgetår.
I fråga om riktlinjerna för denna verksamhet innehåller både ungdomsrådets
och utredningens skrivelser flera värdefulla uppslag, som bör tillvaratas.
Jag hälsar med tillfredsställelse den positiva inställning som enligt
vad utredningen upplyser kommit till uttryck från Sveriges radios sida.
Radio, television och press kan självfallet spela en central roll i den ifrågavarande
verksamheten. Medverkan från skolans sida är angelägen. I övrigt
synes det inte möjligt att i detalj ta ställning till de av utredningen framlagda
förslagen utan utredningens slutliga betänkande och remissbehandlingen
av detta torde få avvaktas.
Mycket talar emellertid för att den intensifierade upplysningsverksamheten
enligt utredningens tanke bör sättas igång hösten 1961 som en samordnad
aktion över hela landet. Den centralt ledda kampanjstarten skulle
därvid i så stor utsträckning som möjligt följas av lokala aktioner av den
typ som under de senaste åren förekommit i ett stort antal städer under
medverkan av skola, barnavårdsmyndigheter, föräldraföreningar, ungdoms
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 10i år 1961
9
organisationer m. fl. I anslutning härtill skulle de av utredningen förordade
länskonferenserna kunna fylla en uppgift.
Inom ramen för denna upplysningsverksamhet hösten 1961 eller separat
bör också finnas möjlighet att stödja punktkampanjer av den typ som representeras
av den av Samarbetsnämnden i alkoholfrågan planlagda kampanjen
mot anskaffande av rusdrycker till ungdom. Beträffande denna kampanj
vill jag nämna, att enligt vad jag inhämtat syftet med densamma är
att mobilisera folkopinionen mot den anskaffning av rusdrycker till ungdom,
som nu äger rum i betydande utsträckning och som är en kraftigt bidragande
orsak till ökningen av ungdomsfylleri och ungdomskriminalitet.
Kampanjen skall enligt föreliggande planer väsentligen genomföras i folkrörelsernas
regi under medverkan av press, radio, television osv. och i samråd
med statens ungdomsråd. Nya systemaktiebolaget har utfäst sig att bestrida
vissa kostnader för kampanjen. Det synes mig angeläget att en kampanj
av detta slag kommer till stånd.
Filmer som är lämpliga att använda för upplysning och såsom underlag
för diskussioner i ungdomsfrågor synes vidare kunna vara värdefulla
medel i upplysningsverksamheten. Åtgärder för att producera eller stödja
produktionen av sådana filmer bör kunna komma i fråga. Broschyrer synes
under vissa förutsättningar kunna vara nyttiga, även om jag ställer mig
tveksam till att i sådan form meddela generella konkreta uppfostringsråd
och anvisningar om utespring, fickpengar, tobaksbruk o. dyl.; sådana torde
liksom hittills bäst utformas och distribueras lokalt som ett led i kommunala
kampanjer. Det bör emellertid ankomma på Kungl. Maj :t att närmare
bestämma hur anvisade medel skall användas sedan mera utarbetade förslag
lagts fram. I sådan ordning torde även få beslutas om upplysningsverksamhetens
ledning och organisation. Jag vill dock redan nu framhålla att
man här bör undvika att tillskapa nya organ och att därför den erfarenhet
som finnes hos berörda centrala myndigheter, statens ungdomsråd och organisationerna
själva i så stor utsträckning som möjligt bör utnyttjas. Den
efter lokala önskemål differentierade upplysningsverksamheten ute i kommunerna
förutsätter jag även i fortsättningen kommer att bedrivas i de
former, man på varje ort finner lämpliga, och i huvudsak icke bekostas av
statsmedel.
Det av utredningen för nästa budgetår föreslagna anslagsbeloppet 600 000
kronor synes lämpligt avvägt.
10 Kungl. Maj. ts proposition nr lOi år 1961
Åberopande det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå
riksdagen
att till Viss upplysningsverksamhet i ungdomsfrågor för
budgetåret 1961/62 under femte huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag
av 600 000 kronor.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen,
att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse
bilaga till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Bengt Wilhelmsson
Svenska Tryckeriaktiebolaget. Stockholm 1961
610510