Kungl. Maj:ts proposition nr 102 år 1961
1
Nr 102
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag angående
ändrad lydelse av 1 § lagen den 26 juli 1947
(nr 529) om allmänna barnbidrag; given Stockholms
slott den 17 mars 1961.
Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga
härvid fogade förslag till lag angående ändrad lydelse av 1 § lagen
den 26 juli 1947 (nr 529) om allmänna barnbidrag.
GUSTAF ADOLF
Ulla Lindström
Propositionens innehåll
I propositionen föreslås, att här i riket bosatt barn, som icke är svensk
medborgare, skall komma i åtnjutande av allmänt barnbidrag — förutom,
såsom nu gäller, om fostraren är bosatt och mantalsskriven härstädes — när
barnet eller endera av dess föräldrar vistats här i landet i minst sex månader.
Bihang till riksdagens protokoll 1961. 1 samt. Nr 102
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 102 år 1961
Förslag
till
Lag
angående ändrad lydelse av 1 § lagen den 26 juli 1947 (nr 529)
om allmänna barnbidrag
Härigenom förordnas, att 1 § lagen den 26 juli 1947 om allmänna barnbidrag1
skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
(Gällande lydelse) (Föresingen lydelse)
1 §•
För barn,------närmare stadgas.
Allmänt barnbidrag skall utgå
jämväl för här i riket bosatt barn,
som icke är svensk medborgare, såframt
barnet fostras av någon som
är bosatt och mantalsskriven i riket.
Allmänt barnbidrag skall utgå
jämväl för här i riket bosatt barn,
som icke är svensk medborgare, såframt
barnet fostras av någon som
är bosatt och mantalsskriven i riket
eller ock barnet eller endera av dess
föräldrar sedan minst sex månader
vistas i riket.
Denna lag träder i kraft den 1
januari 1962.
1 Senaste lydelse av 1 § se SFS 1959:536.
Kungl. Maj:ts proposition nr 102 år 1961
3
Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 17 mars
1961.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Nilsson, Sträng, Andersson, Lindström, Lange, Lindholm, Kling,
Skoglund, Edenman, Netzén, af Geijerstam, Hermansson.
Statsrådet Lindström anmäler fråga om viss ändring i lagen om allmänna
barnbidrag samt anför.
Enligt 1 § lagen den 26 juli 1947 (nr 529) om allmänna barnbidrag utgår
allmänt barnbidrag för barn som är svensk medborgare och bosatt här i
riket. För barn, som icke är svensk medborgare, utgår sådant bidrag under
förutsättning att barnet är bosatt här i riket och tillika fostras av någon som
är bosatt och mantalsskriven härstädes.
Utformningen av lagen i fråga om utländsk medborgares rätt till barnbidrag
avviker från den i andra länders lagstiftning i allmänhet brukliga
regeln. Enligt den provisoriska europeiska överenskommelsen om social
trygghet, dock ej vid ålderdom och nedsatt arbetsförmåga eller för efterlevande
(SFS 1955: 563), som omfattar bland annat familjebidrag och som
ratificerats av Sverige, skall i princip medborgare i andra fördragsslutande
stater likställas med det egna landets medborgare. När det gäller utländska
medborgares rätt till bidrag av den typ, som våra allmänna barnbidrag utgör,
får ej uppställas strängare krav än att vederbörande uppehållit sig i
landet sex månader samt är stadigvarande bosatt där. Med anledning härav
har Sverige på denna punkt gjort förbehåll av innebörd att den svenska
regeln skall anses stå i överensstämmelse med bestämmelserna i överenskommelsen.
Jämväl i det nordiska socialpolitiska samarbetet har berörda svenska
regel uppmärksammats. Nordiska socialpolitiska kommittén har enligt beslut
i april 1959 gjort framställning till svenska regeringen om ändring av
ifrågavarande bestämmelse.
Med anledning härav uppdrog Kungl. Maj:t den 17 augusti 1960 åt socialstyrelsen
att utreda frågan om ändring av lagen om allmänna barnbidrag
i berörda avseende samt att till Kungl. Maj :t avgiva de förslag, vartill utredningen
kunde föranleda.
Socialstyrelsen inkom den 1 november 1960 med skrivelse innefattande
utredning och förslag i ämnet, över skrivelsen har yttranden avgivits av
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 102 år 1961
statskontoret, statistiska centralbyrån, överståthållarämbetet, länsstyrelserna
i Stockholms, Malmöhus, Göteborgs och Bohus samt Norrbottens län
ävensom Svenska socialvårdsförbundet. Överståthållarämbetet och länsstyrelserna
har bifogat yttranden från barnavårdsnämnder.
Jag anhåller nu att få upptaga frågan till närmare behandling.
Socialstyrelsens förslag
I sin skrivelse erinrar socialstyrelsen om att frågan angående upphävande
av det för utländska barns rätt till allmänna barnbidrag föreskrivna villkoret
att fostraren skall vara mantalsskriven i riket tidigare behandlats av
familjeberedningen i en den 18 september 1956 avlämnad promemoria.
Beredningen framhöll, att mantalsskrivningskravet medför att utlänningar,
som inflyttar omedelbart efter tiden för mantalsskrivningen, inte kan få
uppbära barnbidrag för någon del av det nästkommande året, trots att de
får skatta för eventuella inkomster här i landet. I och för sig föreföll det
beredningen skäligt, att samtliga i riket bosatta inkomsttagare och skattebetalare
skulle äga uppbära allmänna barnbidrag efter samma regler utan
hänsyn till nationalitet. Å andra sidan borde inte rent tillfälliga uppehåll
i landet kunna föranleda utbetalning av bidrag. Då viss risk för missbruk
kunde uppstå, förordade beredningen emellertid ingen generell ändring av
gällande bestämmelser utan föreslog, att särskilda överenskommelser om
utbetalning av barnbidrag utan särskild väntetid skulle slutas med de länder,
med vilka Sverige ratificerat konventioner om barnbidrag.
Socialstyrelsen framhåller, att styrelsen i yttrande den 10 oktober 1956
över familj eberedningens promemoria förordade, att villkoret om vårdarens
mantalsskrivning för rätt till bidrag skulle slopas icke endast för barn
från våra nordiska grannländer utan även för andra här bosatta och kyrkobokförda
utländska barn. Mantal sskrivningsvillkoret borde emellertid enligt
socialstyrelsens mening ersättas av något annat villkor, som ger ett säkrare
kriterium på stadigvarande bosättning än kyrkobokföringen. Man kunde
förslagsvis använda den i liknande internationella sammanhang allmänt
tillämpade sexmånadersregeln. En oavbruten vistelse i landet för barnet eller
någon av föräldrarna under minst sex månader, innan bidragen börjar
utgå, såsom villkor jämsides med kravet om kyrkobokföring syntes styrelsen
kunna innebära en lämplig avgränsning av kretsen bidragsberättigade
utlänningar. Socialstyrelsen framhöll, att en dylik regel behandlar
alla lika och gör bidragsrätten oberoende av vid vilken tid på året inflyttningen
skett.
De synpunkter, som låg till grund för socialstyrelsens ställningstagande
år 19o6, är enligt styrelsen i huvudsak alltjämt gällande. En förutsättning
för att man skall kunna ersätta mantalsskrivningskravet med krav på viss
tids vistelse i landet är att icke därigenom riskerna för felutbetalning i mera
Kungl. Maj:ts proposition nr 102 år 1961 5
avsevärd utsträckning ökar. De täta flyttningarna fram och tillbaka över
våra gränser utgör därvid ett speciellt problem. Trots den avisering mellan
de nordiska länderna som tidigare ägde rum — bestämmelserna härom
upphävdes den 1 januari 1956 — skedde många telutbetalningar av barnbidrag
för finska och norska barn, på grund av att utflyttning inte anmäldes
för barnavårdsnämnd och folkbokföringsmyndighet. Socialstyrelsen anser
emellertid att antalet felutbetalningar inte torde komma att i nämnvärd
grad öka, om mantalsskrivningskravet er sättes med ett krav på sex månaders
vistelse i landet. Sexmånaderskravet eliminerar nämligen i väsentlig
grad riskerna för att barnbidrag utgår till mera tillfälliga besökare.
Socialstyrelsen erinrar om att styrelsen i råd och anvisningar till berörda
myndigheter funnit det motiverat att som en huvudregel uppställa krav på
kyrkobokföring för att bosättningsrekvisitet i barnbidragslagstiftningen
skall anses uppfyllt. Styrelsen har övervägt om man vid ett utbyte av mantalsskrivningskravet
mot eu sexmånadersregel skall fordra att vederbörande
varit kyrkobokförd i riket under sex månader. En sådan ordning skulle,
framhåller styrelsen, ge större garanti för att barnbidrag kommer att utgå
endast till här mera stadigvarande bosatta utlänningar än om kravet enbart
gällde sex månaders oavbruten vistelse i landet. Barnavårdsnämnderna
skulle utan svårighet kunna få bestyrkt, att villkoret blivit uppfyllt. Emellertid
torde enligt socialstyrelsens mening ett sådant system komma att
medföra stor variation i fråga om väntetidens längd. Styrelsen påpekar, att
en del utlänningar vidtar åtgärder för sin registrering omedelbart efter ankomsten
hit till landet, medan andra — av okunnighet eller andra skäl —
dröjer med anmälan till pastor om inflyttningen. Väntetiderna fram till
kyrkobokföringen kan också variera med hänsyn till olika praxis hos pastorsämbetena
vid handläggning av inflyttningsärendena. Enligt en av socialstyrelsen
verkställd undersökning förflyter i ett stort antal fall en icke
ringa tid mellan inresedag och kyrkobokföringsdag''.
Med hänsyn till vad nu anförts om väntetiderna vid kyrkobokföringen
kan enligt socialstyrelsens mening ett krav på sex månaders kyrkobokföring
icke sällan medföra resultat, som skulle te sig obilliga för barnfamiljerna.
Styrelsen förordar därför, att det endast skall fordras sex månaders
oavbruten vistelse i förening med krav på att kyrkobokföring överhuvudtaget
skett. Någon åtskillnad bör enligt styrelsens mening icke göras
mellan de fall, då barnet vistas hos sina föräldrar, och de fall, då barnet placeras
i svenskt fosterhem. Även i de senare fallen skulle alltså uppställas
krav på att barnet vistats sex månader i landet. Under hänvisning till den
företagna utredningen föreslår socialstyrelsen, att allmänt barnbidrag skall
utgå för här i riket bosatt barn, som icke är svensk medborgare, såframt
barnet eller endera av barnets föräldrar vistats i riket oavbrutet under minst
sex månader.
Beträffande frågan hur vistelsen i landet skall styrkas framhåller sty -
(>
Kungl. Maj.ts proposition nr 102 år 1961
relsen, alt man i Norge för motsvarande fält kan begagna sig av pass eller
intyg — exempelvis från arbetsgivare eller sjukkassa. Enligt vad styrelsen
inhämtat har inga större problem uppstått vid tillämpningen härvidlag.
Styrelsen förklarar sig beredd att i berörda avseende bistå barnavårdsnämnderna
och lämna erforderliga råd och anvisningar, varvid styrelsen kommer
att utnyttja de i Norge samlade erfarenheterna.
Enligt socialstyrelsens uppfattning finns det ingen anledning att räkna
med atl ett genomförande av styrelsens förslag skulle föranleda någon
nämnvärd höjning av barnbidragskostnaderna. Styrelsen anmärker, att
kostnaderna för bidrag till utländska barn utgör en relativt sett obetydlig
del av kostnaderna för de allmänna barnbidragen.
Remissyttrandena
Vid remissbehandlingen har tanken på en uppmjukning av bestämmelserna
i den av socialstyrelsen föreslagna riktningen genomgående vunnit
anslutning. Från eu del håll har dock uttalats farhågor för att svårigheter
skall uppkomma när det gäller att styrka varaktigheten av vistelsen i landet.
Statskontoret anser, att detta problem bör ytterligare undersökas innan
slutlig ställning tages till frågan om en lagändring.
Överståthållarämbetet framhåller, att socialstyrelsens förslag innebär,
att familjer som inflyttar till riket under tiden den 1 juli—den 31 oktober
och blir mantalsskrivna för påföljande år betages rätten till barnbidrag belöpande
på det första och eventuellt även på det andra kvartalet under sagda
år. Eftersom mantalsskrivningen innebär, att det fastslagits att vederbörande
skall anses stadigvarande bosatt här i riket med allt vad därav följer,
bland annat i beskattningshänseende, finner överståthållarämbetet med
hänsyn till det nära sambandet mellan beskattningen och de statliga barnbidragen
denna konsekvens av förslaget principiellt oriktig. Ämbetet anser
därför, att mantalsskrivning även i fortsättningen bör grunda rätt till allmänna
barnbidrag. En tillfredsställande lösning finner ämbetet kunna
åstadkommas genom en kombination av nu gällande regler och de av socialstyrelsen
föreslagna.
Föredragande statsrådet
Enligt nu gällande bestämmelser i lagen om allmänna barnbidrag utgår
sådant barnbidrag för här i riket bosatt barn, som icke är svensk medborgare,
såvida barnet fostras av någon som är såväl bosatt som mantalsskriven
här i landet. Detta innebär att, om en svensk familj bär i landet tar
till sig ett utländskt fosterbarn, rätten till barnbidrag kan inträda i och med
att barnet anländer hit. Om däremot ett utländskt barn inflyttar tillsammans
med sina föräldrar, kommer barnbidrag att utgå först sedan föräldrarna
hunnit bli mantalsskrivna i riket. Som en följd härav blir den tidpunkt
på året, då familjen flyttar hit, av betydelse för hur lång väntetiden
7
Kungl. Mnj.ts proposition nr 102 år 1961
blir innan barnbidrag utgår. Sker inflyttningen i oktober, kan barnbidrag
utgå redan efter ett par månader, närmare bestämt fr. o. in. första kvartalet
påföljande år. Om däremot bosättningen här i landet äger rum i
november, kan det dröja bortåt 14 månader innan rätten till bidrag inträder.
Det må dock i detta sammanhang anmärkas att, i avvaktan på att fostraren
skall bli mantalsskriven och allmänna barnbidrag därmed börja utgå,
för barn till flyktingar en särskild ersättning motsvarande barnbidraget utbetalas
från arbetsmarknadsstyrelsens anslag till flyktinghjälp.
Enligt min mening kan det inte anses tillfredsställande att den tidpunkt
på året då en utländsk familj inflyttar hit till riket blir av avgörande betydelse
för väntetidens längd, när det gäller rätten till barnbidrag. Den variation
från 2 till 14 månader som kan uppkomma är inte tilltalande ur rättvisesynpunkt
och synes också mindre väl förenlig med den sociala målsättningen
för barnbidragen. Reglerna står inte heller i god samklang med internationella
regler på området. Jag finner därför åt! ifrågavarande bestämmelse
i lagen om allmänna barnbidrag bär ändras, lämpligen så att de svenska
reglerna närmare anknytes till vad som internationellt ansetts böra gälla.
Socialstyrelsen har föreslagit, att nuvarande krav på att fostraren skall
vara bosatt och mantalsskriven i riket ersättes med en bestämmelse om att
barnet eller endera av barnets föräldrar skall ha vistats i riket oavbrutet
under minst sex månader. Detta förslag har i stort sett godtagits under
remissbehandlingen, överståthållarämbetet har dock förordat eu kombination
av nuvarande villkor och det av socialstyrelsen föreslagna.
För egen del är jag ense med socialstyrelsen om att sex månaders oavbruten
vistelse här i riket för barnet eller endera av föräldrarna alltid bör
grunda rätt till barnbidrag för ett barn som är kyrkobokfört här. Emellertid
finner jag i likhet med överståthållarämbetet att barnbidrag bör kunna utgå
utan väntetid då barnets fostrare är bosatt och mantalsskriven härstädes.
Jag föreslår därför, att reglerna utformas så, att barnbidrag skall utgå till
här i riket bosatta barn, som icke är svenska medborgare, under förutsättning
antingen att barnet fostras av någon som är bosatt och mantalsskriven
i riket eller också att barnet eller endera av dess föräldrar vistas i
riket sedan minst sex månader.
Under remissbehandlingen har framförts betänkligheter med avseende
på de svårigheter, som kan komma att uppstå när det gäller att pröva i vad
mån kravet på sex månaders vistelse i landet är uppfyllt. I likhet med
socialstyrelsen tror jag att eventuella svårigheter av detta slag kan bemästras.
Anvisningar till barnavårdsnämnderna måste dock utfärdas av socialstyrelsen.
Det kan därför vara ändamålsenligt med något rådrum för berörda
myndigheter innan de nya bestämmelserna träder i tillämpning. Med
hänsyn härtill svnes lagändringen böra träda i kraft den 1 januari 1962.
De nya reglerna innebär, att i eu del fall barnbidrag till utländska barn
kommer att utgå från en tidigare tidpunkt än vad som skulle blivit fallet
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 102 år 1961
om nuvarande regler bibehållits. Det är inte möjligt att göra någon mera
exakt beräkning av den kostnadsökning för statsverket, som blir följden
härav. Det rör sig dock om ett mycket begränsat antal fall, och de ökade
kostnaderna kan uppenbarligen inte bli av den storleksordningen att de
bör påverka beräkningen av anslaget till allmänna barnbidrag.
I enlighet med det anförda har inom socialdepartementet upprättats förslag
till lag angående ändrad lydelse av 1 § lagen den 26 juli 1947 (nr 529)
om allmänna barnbidrag. Jag hemställer, att Kungl. Maj:t måtte genom proposition
föreslå riksdagen att antaga detta lagförslag.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen, att till
riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga
till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Bengt Wilhelmsson
IDUNS TRYCKERI. ESSELTE. STHLM 61
103463