Sammansatta stats- och bevillningsutskottets utlåtande nr 1 år 1961
1
Nr 1
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående
bidrag till viss busstrafik m. m. jämte i ämnet
väckta motioner.
I propositionen nr 1 har Kungl. Maj:t under sjätte huvudtiteln (bilaga
8, punkt 62 av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden
för den 3 januari 1961) föreslagit riksdagen att i avbidan på
särskild proposition i ämnet för budgetåret 1961/62 till Bidrag till viss busstrafik
beräkna ett anslag av 2 milj. kr., att avräknas mot automobilskattemedlen.
Sedermera har Kungl. Maj:t i propositionen nr 98, under åberopande av
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden för den
10 mars 1961, föreslagit riksdagen att dels godkänna i propositionen angivna
grunder för beviljande av statsbidrag till viss linjetrafik på landsbygden,
dels ock till Bidrag till viss busstrafik in. in. för budgetåret 1961/62
under sjätte huvudtiteln anvisa ett anslag av 2 milj. kr., att avräknas mot
automobilskattemedlen.
I en särskild framställning den 22 februari 1960 (stencilerad) har 1953
års trafikutredning lämnat en redogörelse för busstrafikens driftekonomiska
förhållanden samt framlagt förslag till vissa åtgärder, som enligt utredningens
mening i nuvarande läge bör vidtagas för att trygga upprätthållandet
av busstrafiken främst i glesbygderna.
Trafikutredningens förslag tar i väsentlig mån sikte på att underlätta
inom branschen pågående rationaliseringsverksamhet. Även taxepolitiska
åtgärder rekommenderas. Frågan om företrädesrätt till skolbarnstransporter
tas vidare upp till behandling. Slutligen föreslås åtgärder i syfte att
bereda främst bussföretag med linjetrafik på landsbygden viss restitution
av fordonsskatt.
För en närmare redogörelse för trafikutredningens framställning samt
remissyttrandena däröver torde utskottet tå hänvisa till propositionen
(s. 2—22).
Departementschefen uppehåller sig inledningsvis vid busstrafikens utveckling.
Från eu expansion under senare hälften av 1940-talet övergick
2364 81 Bihang till riksdagens protokoll 1961. 6 samt. 2 avd. Nr 1
2 Sammansatta stats- och bevillningsutskottets utlåtande nr 1 år 1961
trafikutvecklingen mot mitten av 1950-talet i en stagnation, som senare
avlöstes av en alltjämt pågående tillbakagång.
Trafikutredningen framhåller, att utvecklingen i synnerhet på landsbygden
lett därhän att ekonomiska svårigheter i ökande omfattning uppträtt
för många bussföretag. Det är enligt utredningen allvarlig risk för att
inskränkningar och nedläggningar av busstrafik under en tämligen långvarig
övergångsperiod kan komma att ske, innan de lokala transportresurserna
i övrigt ökat i sådan omfattning, att de utan vidare kan tillgodose
samtliga trafikbehov. Allmänhetens behov av resemöjligheter kan därigenom
på sina håll komma att icke bli tillgodosedda på ett tillfredsställande
sätt. Successivt minskade intäkter utan motsvarande kostnadsbortfall och
en fortlöpande kapitalförtäring inom bussrörelsen, som leder till försämring
av materiel- och trafikstandarden, kan också befaras medföra att indragning
av busstrafik kommer att inom en kortare tidsperiod mera allmänt
ske med icke blott på enstaka punkter uppkommande trafikavbrott såsom
följd. Trafikutredningen finner riskerna för en sådan situation icke böra
underskattas och anser förebyggande åtgärder från det allmännas sida böra
vidtagas, i de fall där detta kräves för att en tillfredsställande transportförsörjning
skall kunna upprätthållas.
Departementschefen anför, att trafikutredningen mot bakgrund härav
har skisserat upp ett program för vad som enligt dess uppfattning nu lämpligen
bör göras för att undvika en sådan situation. Utredningens skilda
förslag tar sikte på att stödja den inom branschen pågående rationaliseringsverksamheten,
att inom ramen för en rimlig taxenivå öka utrymmet
för taxepolitiska åtgärder, att under vissa förutsättningar förbehålla busslinjetrafiken
skolbarnstransporter samt slutligen att som ett provisorium
— i avbidan på utredningens definitiva ställningstagande — restituera
hälften av fordonsskatten för år 1900. Det sistnämnda förslaget är begränsat
till den på landsbygden bedrivna linjetrafiken med buss och är förenat
med visst villkor om åtagande att föra räkenskaper enligt enhetliga principer
i syfte att bl. a. skapa underlag för en eventuell övergång till ett bidragssystem,
som bygger på individuell prövning.
För egen del bedömer departementschefen busslinjetrafikens läge som
icke mindre allvarligt än vad utredningen gjort. Departementschefen finner
sålunda, att utvecklingen efter tiden omkring mitten av år 1959, den tidpunkt
från vilken trafikutredningens huvudsakliga bedömningsunderlag
härrör, medfört en ytterligare försämring av busstrafikens förhållanden.
Departementschefen anser därför, att verksamma stödåtgärder är nödvändiga
i den allmänna transportförsörjningens intresse. Denna uppfattning
anser departementschefen även ha stöd i en nästan enhällig remissopinion.
Lika med utredningen och flertalet remissorgan anser departementschefen
att dessa stödåtgärder bör inriktas på landsbygdens busslinjetrafik.
Departementschefen berör därefter det förslag till provisoriska stödåt -
Sammansatta stats- och bevillningsutskottets utlåtande nr 1 är 1961 3
gärdex- som trafikutredningen lagt fram. Skattelättnaden enligt detta förslag
skulle genomsnittligt bli 1 200—1 300 kr. per buss, vilket i medeltal kan
beräknas utgöra 3 % av de totala årskostnaderna. Enligt departementschefens
uppfattning skulle detta system i ett successivt ökande antal fall inte
ge den ekonomiska lättnad, som erfordras för att trafiken över huvud taget
skall kunna upprätthållas.
Enligt departementschefens mening bör stödsystemet utformas så, att
det i möjligaste mån tillgodoser just den trafik, som är i klart behov av
ekonomiskt stöd. Därvid bör väsentligt högre belopp än de av utredningen
föreslagna kunna utgå till den ekonomiskt mest svaga trafiken. Departementschefen
kan således icke ansluta sig till en generell linje för beräkning
av stödbeloppet utan finner det ofrånkomligt att direkt angripa problemet
genom en behovsprövning i de enskilda fallen. Om man uppställer vissa
schematiska regler för en sådan prövning bedömes det administrativa förfarandet
vid stödsystemets tillämpning icke behöva bli alltför komplicerat.
Stödet bör avse sådan trafik, som sker med kollektiva och reguljära
transportmedel och som är lokaliserad till viss eller vissa vägsträckor på
landsbygden. Endast koncessionerad linjetrafik bör ifi''ågakomma till statsbidrag.
— Statsbidrag bör ej utgå, om trafiken vid tillämpning av vanliga
företagsekonomiska principer kan bära de med densamma förenade kostnaderna.
— En lämplig avgränsning av kategorien landsbygdstrafik synes
kunna ske om man föreskriver, att dylik trafik skall anses föreligga, därest
de vägsträckor, å vilka en och samma företagare bedriver linjetrafik, till
minst fyra femtedelar av sin längd är belägna utanför stadsplanelagt område.
Genom en sådan bestämmelse avskiljes icke blott stadstrafik i egentlig
mening utan även linjetrafik i köpingar och andra stadsliknande samhällen
med stadsplan. Underlaget för nämnda trafikverksamhet bedömer departementschefen
såsom någorlunda bevarat och finner därför att behov av statsbidrag
för upprätthållandet av trafiken inte med fog kan resas. Emellertid
förordas en viss modifikation i de nu skisserade bestämmelserna för det
fall att en och samma företagare driver linjetrafik på vägsträckor inom fler
än ett län. Om därvid skilda länsstyrelser ägt godkänna fordon för användning
i trafiken bör varje sådan del av linjetrafiken, för vilken en och samma
länsstyrelse har att godkänna fordon, räknas som en enhet i bidragshänseende.
Regeln om att fyra femtedelar av vägsträckorna skall falla utanför
område under stadsplan bör således i detta fall tillämpas så, att man blott
tar i betraktande de linjer, för vilka samma länsstyrelse godkänner fordon,
och alltså bortser från annan av samme företagare bedriven trafik.
De anslagsmedel som anvisas för nästa budgetår bör avse stödjande av
linjetrafiken under år 1901. För alt bidrag skall utgå i det enskilda fallet
bör krävas, att trafiken varaktigt upprätthålles under detta år. Bidrag bör i
enlighet härmed icke utgå till trafik, som bedrivits blott en kortare tid. Å
andra sidan bör det inte krävas att trafiken skall ha upprätthållits under
4 Sammansatta stats- och bevillningsutskottets utlåtande nr 1 år 1961
hela året. En del företag har t. ex. enbart säsongtrafik under skolåret. I
den mån övriga för bidraget uppställda fordringar uppfylles bör dylik trafik
1 princip berättiga till bidrag.
Vidare bör enligt departementschefens mening allmän linjetrafik med
halvbuss eller personbil i bidragshänseende jämställas med linjetrafik med
buss. Beräkningen av bidraget för 1961 bör i allmänhet grundas på redovisningen
för år 1960. I regel bör omfattningen av det trafikarbete som skall
berättiga till statsbidrag begränsas till att avse högst en personförande
dubbeltur om dagen eller motsvarande. Även i övrigt anger departementschefen
vissa detaljer för beräkningsnormerna. Sålunda förordas, att bidraget
skall utgå med högst två kronor per vagnmil, vilket belopp, då synnerliga
skäl kan föreligga, dock skall kunna sättas högre.
Vad därefter beträffar storleken av bidragsanslaget för nästa budgetår erinrar
departementschefen om att han vid sin anmälan av frågan i årets statsverksproposition
beräknade ett belopp av 2 milj. kr. för ändamålet. Som
en riktpunkt för bidragsbeloppets storlek kan anges, att det inom den privata
sektorn av linjetrafiken i dag på landsbygden bedrivs trafik på en våglängd
av uppskattningsvis 4 000—5 000 mil. Omkring en tredjedel av denna
våglängd skulle kunna komma i fråga för ett relativt effektivt stöd, därest
ett belopp av 2 milj. kr. ställes till förfogande för ändamålet. Detta borde
någorlunda väl svara mot stödbehovet enligt de angivna reglerna. Med hänsyn
till det anförda förordar departementschefen därför, att ett anslag av
2 milj. kr. anvisas för bidragsgivningen i fråga. Anslaget, som bör vara obetecknat,
föreslås — med en mindre jämkning av den i statsverkspropositionen
angivna anslagsbenämningen — erhålla rubriken Bidrag till viss
busstrafik m. m. och avräknas mot automobilskattemedlen.
Slutligen upptager departementschefen frågan om bidragsärendenas administrativa
handläggning till behandling. Härvid förordas, att ansökningarna
om statsbidrag bör lämnas in till vederbörande länsstyrelse före den
1 september 1961. Länsstyrelserna bör därefter med eget yttrande överlämna
desamma till statens biltrafiknämnd. Nämnden bör sedan samtliga handlingar
kommit in fatta beslut i bidragsärendena.
I förevarande sammanhang har utskottet till behandling förehaft
dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren
av herrar Axel Johannes Andersson och Uno Olofsson (I: 23) och den andra
inom andra kammaren av herrar Antbij och Jönsson i Ingemarsgården
(II: 54), vari hemställts alt riksdagen måtte besluta att sänka den nu utgående
fordonsskatten för omnibusar till hälften samt att sänka brännoljeskatten
för omnibusar med 10 öre;
dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren
av herr Sveningsson m.fl. (I: 358) och den andra inom andra kammaren
av herr Hedin m. fl. (II: 418), vari hemställts att riksdagen måtte med ver
-
5
Sammansatta stats- och bevillningsutskottets utlåtande nr 1 år 1961
kan fr.o.m. den 1 januari 1962 besluta sänka de för bussar utgående fordonsskatterna
med 40 % samt att vederbörande utskott måtte utarbeta förslag
till erforderliga författningsändringar;
dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren
av herr Hilding (1:633) och den andra inom andra kammaren av herr
Hamrin i Kalmar m. fl. (II: 753), vari hemställts att riksdagen i förevarande
sammanhang måtte i stället för Kungl. Maj :ts förslag om statsbidrag besluta
att — som provisorium i avvaktan på pågående utredningsarbete — till stöd
för busstrafiken på landsbygden restitution skall ske av hälften av erlagd
fordonsskatt i enlighet med det av 1953 års trafikutredning framlagda förslaget
med av motionärerna angivna ändringar;
dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren
av herr Hilding (1:634) och den andra inom andra kammaren av herr
Hamrin i Kalmar in. fl. (II: 754), vari hemställts att riksdagen måtte avslå
Kungl. Maj :ts förslag i proposition nr 98 om Bidrag till viss busstrafik
m. in. för budgetåret 1961/62;
dels ock två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren
av herrar Sveningsson och Eskilsson (I: 635) och den andra inom andra
kammaren av herr Hedin in. fl. (11:755), vari likaså hemställts att riksdagen
måtte avslå Kungl. Maj:ts proposition nr 98 angående bidrag till viss
busstrafik in. m.
Beträffande de skäl som motionärerna åberopat till stöd för sina yrkanden
får utskottet hänvisa till motionerna I: 23, I: 358, II: 753, II: 754 och
II: 755.
Till utskottet har vidare överlämnats en av Svenska omnibusägareförbundet
gjord, den 21 april 1961 dagtecknad framställning.
Utskottet. En av 1953 års trafikutredning verkställd undersökning
rörande bussföretagens ekonomi har, såsom av det föregående framgår,
givit vid handen, att ekonomiska svårigheter i ökande omfattning uppträtt
för många bussföretag. Särskilt med avseende a linjetrafiken på landsbygden
har situationen blivit bekymmersam. För upprätthållande av en
tillfredsställande transportförsörjning krävs därför enligt utredningen stödåtgärder
från det allmännas sida. Förutom främjande av en intensifierad
rationaliseringsverksamhet samt vidtagande av vissa taxepolitiska åtgärder
föreslås i angivet syfte — såsom ett temporärt provisorium — restitution
av halva fordonsskatten.
Departementschefen säger sig i likhet med flcrlalel remissinstanser i
princip dela utredningens uppfattning om behovet av ekonomiskt stöd åt
busstrafiken på landsbygden. Bidraget bör emellertid enligt departementschefen
utgå efter individuell prövning av de skilda bussföretagens ekonomiska
förhållanden. Stödet anses därvid böra avse sådan trafik, som sker
6 Sammansatta stats- och bevillniiujsutskottets utlåtande nr 1 år 1961
med kollektiva och reguljära transportmedel och som är lokaliserad till
■viss eller vissa vägsträckor. Endast linjetrafik på landsbygden bör ifrågakoinma
till bidrag. Sådan trafik skall i princip anses föreligga därest de
vägsträckor å vilka eu och samma företagare bedriver linjetrafik till minst
fyra femtedelar av sin längd är belägna utanför stadsplanelagt område.
Bidiaget, som bör avse endast varaktigt upprätthållen trafik, föreslås
kunna utgå även till allmän linjetrafik för personbefordran med halvbuss
eller personbil. I propositionen föreslås att bidraget utgår för år 1961 samt
grundas på uppgifter för år 1960 eller, om löretaget tillämpar annat räkenskapsår
än kalenderår, på uppgifter för det räkenskapsår som gått till
ända närmast före den 1 mars 1961. Bidragets storlek föreslås i princip
maximerat till 1 kr. per vagnmil. Det för bidragsgivningen erforderliga
anslaget beräknas till 2 milj. kr. — att uppföras under sjätte huvudtiteln
och avräknas mot automobilskattemedlen. Som central prövningsmyndighet
föreslås biltrafiknämnden, som också avses skola utbetala beviljade
bidrag.
Vid sm prövning av förslaget har utskottet också haft att taga ställning
till vissa motionsledes väckta yrkanden i ämnet. Sålunda har i motionerna
I. 23 och II. 54, I: 633 och II: 753 samt I: 358 och II: 418 föreslagits en
lindring av fordonsskatten för bussar, i de båda förra motionsparen med
50 % och i det senare med 40 %. I motionerna 1: 23 och II: 54 har därutöver
yrkats en sänkning av brännoljeskatten för bussar med 10 öre. Motiven
för de olika yrkandena varierar något, men kan generellt sett sägas vara
av samma art som de trafikutredningen förebragt. I motionerna 1:23 och
II: 54 åberopas särskilt den rationaliseringsbefrämjande effekt som en
skattelättnad kan väntas få medan det i övriga motioner framhållits, att
den föreslagna skattesänkningen är kostnadsmässigt motiverad enligt
gällande principer för fordonsbeskattningen.
I de båda motionsparen I: 634 och II: 754 åter samt I: 635 och II: 755
har under hänvisning till de i motionerna 1:633 och 11:753 resp. 1:358
och II: 418 framlagda förslagen om restitution resp. sänkning av fordonsskatten
för omnibussar yrkats avslag på Kungi. Maj :ts proposition om
bidrag till viss busstrafik.
Utskottet finner för sin del övervägande skäl tala emot en subventionering
av en verksamhetsgren genom skattenedsättning i en eller annan form
och vill i detta sammanhang även erinra om riksdagens tidigare ställningstaganden
i frågan. Avvägningen av automobilbeskattningen torde över
huvud taget böra ses i ett större sammanhang. Enligt utskottets mening
bör därför frågan om busstrafikens beskattning anstå i avvaktan på de
resultat, som 1953 års trafikutrednings överväganden rörande den framtida
beskattningen av motorfordonstrafiken kan leda till. Bortsett härifrån
föreligger emellertid skäl för att i enlighet med Kungl. Maj :ts förslag utforma
stödet åt linjetrafiken på landsbygden såsom ett behovsprövat indi
-
Sammansatta stats- och bevillningsutskottets utlåtande nr 1 år 1961 7
viduellt bidrag. Även en väsentlig reduktion av fordonsskatten skulle nämligen
inte ge den ekonomiska förbättring, som åtskilliga bussföretag, särskilt
i glesbygderna, är i uppenbart behov av. Sådana generella åtgärder,
som motio/^ärerna förordat för att förbättra rörelsegrenens ekonomiska
läge, skulle dessutom medföra en omotiverat hög kostnad i form av skattebortfall
för statsverket, eftersom åtskilliga trafikföretag inte torde vara i
behov av några speciella stödåtgärder.
Med det anförda tillstyrker utskottet Kungl. Maj :ts förslag om bidrag
till linjetrafiken på landsbygden och avstyrker således bifall till samtliga
berörda motioner. Utskottet vill emellertid understryka angelägenheten av
att erforderliga åtgärder vidtages för busstrafikens fortsatta rationalisering.
Inte heller har utskottet funnit anledning till erinran mot de principer,
som enligt departementschefens förslag bör ligga till grund för bidragsgivningen.
Utskottet är medvetet om att administrationen därav kan bli
något mer komplicerad än vad en generell skatterestitution skulle medföra.
Olägenheterna härav bör dock inte överdrivas. I anslutning härtill
tillstyrker utskottet förslaget om anvisande av ett anslag å 2 milj. kr. för
ändamålet.
Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,
I. att riksdagen må med avslag å motionerna I: 358 och
II: 418 samt I: G35 och II: 755, ävensom motionerna I: 633 och
II: 753 samt I: 634 och II: 754 godkänna de i statsrådsprotokollet
över kommunikationsärenden för den 10 mars 1961
föreslagna grunderna för beviljande av statsbidrag till viss
linjetrafik på landsbygden;
II. att riksdagen må till Bidrag till viss busstrafik m. m.
för budgetåret 1961/62 under sjätte huvudtiteln anvisa ett
anslag av 2 000 000 kr., att avräknas mot automobilskattemedlen;
samt
III. att motionerna 1:23 och 11:54 icke må av riksdagen
bifallas.
Stockholm den 5 maj 1961
På sammansatta stats- och bevillningsutskottets vägnar:
ERIK BRANDT
Vid detta ärendes behandling har närvarit
från första kammaren: herrar Bengtson, Thun, Fritz Persson*, Oscar
Carlsson, Spetz och Sundin; samt
från andra kammaren: herrar Brandt i Aspabruk, Kärrlander, Blidlors,
Andreasson*, Magnusson i Borås* och Löfroth.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
8
Sammansatta stats- och bevillningsutskottets utlåtande nr 1 år 1961
Reservation
av herrar Spetz, Magnusson i Borås och Löfroth, vilka — under åberopande
av innehållet i motionerna I: 633 och II: 753 ävensom motionerna I: 634
och II: 754 — ansett att utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
I. att riksdagen må, med bifall till motionerna 1: 634 och
II: 754 samt i anledning av motionerna I: 635 och II: 755, avslå
Kungl. Maj:ts proposition nr 98;
II. att riksdagen må med bifall till motionerna I: 633 och
II: 753 bemyndiga Kungl. Maj:t att — i enlighet med i motionerna
angivna grunder — förordna om restitution för år 1960
av hälften av erlagd fordonsskatt för omnibussar;
III. att följande motioner, nämligen
1) motionerna 1: 23 och II: 54,
2) motionerna 1:358 och 11:418, samt
3) motionerna 1:635 och 11:755,
må, i den mån de icke kan anses besvarade genom vad
ovan anförts och hemställts, av riksdagen lämnas utan åtgärd.
Sthlm 1901. K. L. Beckmans Boktr.