Nr 91—92
Statsutskottets utlåtande nr 91 år 1961
1
Ni* 91
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
understöd åt båttrafiken i Stockholms skärgård jämte
i ämnet väckt motion.
(l:a avd.)
Sedan Kungl. Maj :t i propositionen nr 1 under tionde huvudtiteln (punkt
89) föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, till
Understöd åt skärgårdsrederier m. m. för budgetåret 1961/62 beräkna ett
reservationsanslag av 215 000 kronor, har Kungl. Maj:t i propositionen nr
74, under åberopande av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över handelsärenden
för den 3 mars 1961, föreslagit riksdagen alt dels godkänna
av departementschefen i berörda statsrådsprotokoll förordade riktlinjer angående
utformningen på längre sikt av de reguljära båtförbindelserna i
Stockholms mellersta och norra skärgård, dels bemyndiga Kungl. Maj :t
att intill ett belopp av högst 6 miljoner kronor gemensamt med Stockholms
stad och Stockholms läns landsting teckna garantier för lån till anskaffande
av passagerarbåtar i skärgårdstrafiken, dels bemyndiga Kungl. Maj :t
att godkänna ett mellan företrädare för staten, Stockholms stad och Stockholms
läns landsting, å ena sidan, samt Waxholms nya ångfartygs aktiebolag,
å andra sidan, den 17 februari 1961 träffat avtal om upprätthållande
av viss sjötrafik i Stockholms skärgård under tiden den 1 oktober 1961—
den 30 september 1964, dels bemyndiga Kungl. Maj :t att för tiden till och
med den 30 september 1964 vidta erforderliga åtgärder för upprätthållande
av sjötrafiken i Blidö—-Yxlanområdet, dels ock till Understöd åt skärgårdsrederier
m. m. för nämnda budgetår anvisa ett reservationsanslag av 260 000
kronor.
Vidare har i en inom andra kammaren av herrar Keijer och Tobé väckt
motion (II: 689) hemställts, att riksdagen vid behandling av Kungl. Maj :ts
proposition nr 74 måtte dels bemyndiga Kungl. Maj:t att för tiden till och
med den 30 september 1964 vidtaga erforderliga åtgärder för upprätthållande
av skärgårdstrafiken inom det område, som omfattas av avtalen med
Waxholmsbolaget och Blidösundsbolaget under hela den tid, då is ej utgör
hinder, dels ock i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om utredning av den
kollektiva skärgårdstrafiken inom det område som ingår i Stockholmstraktens
regionplaneförbund.
Beträffande de skäl, motionärerna anfört till stöd för sitt yrkande, hänvisas
till motionen.
1 Bihang till riksdagens protokoll 1001. G samt. AV 91—92
2
Statsutskottets utlåtande nr 91 år 1961
Större delen av sjötrafiken i Stockholms mellersta och norra skärgård
ombesörjs sedan länge av Waxholms nya ångfartygs aktiebolag. Genom
minskning av den bofasta befolkningen i skärgårdsområdet och genom ökat
utnyttjande av landtransportmedel i kommunikationerna dit ut har resandeunderlaget
inom bolagets trafikområde minskat och lönsamheten i driften
försämrats. Denna utveckling började under åren närmast efter andra
världskriget, och i slutet av 1940-talet aktualiserade Waxholmsbolaget krav
på det allmänna om understöd till upprätthållande av framför allt den förlustbringande
vinterfarten. Staten, Stockholms stad och Stockholms läns
landsting har sedan dess gemensamt lämnat subventioner till bolaget. Mellan
åren 1952 och 1959 reglerades stödet genom två mellan Stockholms stad
och Waxholmsbolaget träffade avtal jämte tilläggsöverenskommelser. Bidraget
utgjorde seglationsåret 1958/59 sammanlagt drygt 790 000 kronor.
Häri deltog staten med mellan 40 och 50 procent, medan återstoden belastade
staden och landstinget. Nämnda avtal och tilläggsöverenskommelser
upphörde att gälla den 1 maj 1959. Kort tid därefter träffades ett nytt avtal
med Waxholmsbolaget, gällande från och med den 1 september 1959 till
och med den 30 september 1961. Därvid undantogs det s. k. Blidö-Yxlanområdet.
Inom detta område ombesörjs trafiken för närvarande av Ångfartygs
aktiebolaget Stockholm—Blidösund enligt särskilt avtal, som gäller
till den 1 oktober 1964.
Frågan om hur sjöförbindelserna inom Waxholmsbolagets trafikområde
skall ordnas efter den 30 september 1961, när nuvarande avtal med bolaget
löper ut, har blivit föremål för utredning och nya förhandlingar genom
härför tillkallade företrädare för staten, staden och landstinget. Företrädarnas
arbete har främst varit inriktat på att finna lösningar av skärgårdens
trafikproblem på längre sikt.
Utgångspunkten för det allmännas ekonomiska engagemang i skärgårdstrafiken
har varit att stat och kommun bör tillse, att öbornas behov av fastlandsförbindelser
tillgodoses i rimlig utsträckning. Enligt de av 1952 års
riksdag godkända riktlinjerna för båttrafikens ordnande skulle detta ske
genom kombinerade land- och sjötransporter, därvid vägsystemet skulle
utbyggas och sjötransporternas längd förkortas. Härigenom skulle förutsättningar
åstadkommas för ett i huvudsak ekonomiskt självbärande trafiksystem.
Detta program har under senare år i flera väsentliga delar förverkligats
genom anordnande av väg-, bro- eller färjeförbindelser till en del av de större
öarna och genom förbättringar av vägar i kustlandet och på öarna. På
många håll inom skärgårdsområdet har sålunda vunnits tillfredsställande
lösningar av trafikproblemen genom direkt landtrafik eller genom kombination
av sådan trafik och passbåtstrafik. Framför allt inom de delar av
skärgården, som under ekonomisk medverkan av det allmänna trafikeras av
W axholmsbolaget, upprätthålls emellertid fortfarande en ganska omfattande
reguljär båttrafik med Stockholm som utgångspunkt.
Eu av departementschefen med stöd av bemyndigande av Kungl. Maj:t
Statsutskottets utlåtande nr 91 år 1961
3
utsedd företrädare i frågor avseende skärgårdstrafikens ordnande och vederbörande
företrädare för Stockholms stad och Stockholms läns landsting
är ense om att den nuvarande subventionerade direkttrafiken mellan Stockholm
och vissa öar i norra och mellersta skärgården så snart som möjligt
bör ersättas med passbåtsförbindelser mellan öarna och sådana platser på
närmast belägna fastland, som har för ändamålet lämpliga bryggor och tillfredsställande
landsvägsförbindelser inåt. Endast öar som inte har bro- eller
färjeförbindelse med fastlandet bör omfattas av trafiken. Under perioder
med allvarligare ishinder skall båtförbindelserna inom vissa områden kunna
nedläggas. För några av de mindre öarna förutsättes detta bli fallet även under
isläggning och islossning.
Vidare framhålles att ett så anordnat trafiksystem förutsätter anskaffande
av andra båtar än dem, som nu trafikerar berörda delar av skärgården.
Dessutom behöver vissa bryggor ställas i ordning och vägförbindelser
förbättras. Ytterligare tillkommer att trafikplaner skall göras upp och
förhandlingar föras med sådana trafikföretag, som kan vara intresserade
av att i samverkan med det allmänna upprätthålla en för skärgårdens befolkning
godtagbar trafik. Det anses därför inte möjligt att lägga om trafiken
förrän tidigast på hösten 1964.
Vad anskaffningen av de nya passagerarbåtarna beträffar räknar företrädarna
med att det för ifrågakommande privata eller kommunägda trafikföretag
kan visa sig svårt att få fram erforderligt kapital. Därför hemställs
att det allmänna skall ha möjligheter att ekonomiskt träda emellan, exempelvis
genom alt för inköp av lämpligt tonnage teckna garantier för lån i
öppna kreditmarknaden.
Fram till den 1 oktober 1964 anses under alla omständigheter den nuvarande
trafikuppläggningen böra bibehållas. Företrädarna har i det syftet
förhandlat med Waxholmsbolaget om fortsättning under en treårsperiod
av trafiken i oförändrad omfattning och på ungefär oförändrade ekonomiska
villkor. Förhandlingarna har resulterat i ett, under förutsättning
av Kungl. Maj:ts godkännande, den 17 februari 1961 träffat avtal om förlängning
av nu gällande överenskommelse till den 1 oktober 1964. Det nya
avtalet innehåller en något förmånligare indexberäkning för bolaget, än
den som är bestämd i 1959 års avtal. Till stöd härför åberopas att kostnadsutvecklingen
för Waxholmsbolagets sjötrafik har varit och kan förväntas
bli oförmånligare än den som avspeglas i index.
Remissinstanserna har tillstyrkt den överenskomna förlängningen av nu
gällande avtal med Waxholmsbolaget. Statskontoret och sjöfartsstyrelsen
tillstyrker eller lämnar utan erinran även vad som föreslagits ifråga om
den framtida utformningen av sjöförbindelserna i Stockholms mellersta
och norra skärgård, dock att statskontoret i det sammanhanget inte ansett
sig kunna tillstyrka kreditgarantier för lån till anskaffande av skärgårdsbåtar.
Vad först angår uppläggningen av skärgårdstrafiken på sikt är departementschefen
ense med företrädarna för det allmänna om önskvärdheten av
4
Statsutskottets utlåtande nr 91 år 1961
övergång till passbåtstrafik inom de delar av Stockholms skärgård, vilka
med ekonomiskt stöd av det allmänna för närvarande trafikeras av YVaxholmsbolaget.
Med hänsyn till att eu dylik uppläggning av kommunikationerna
kommer att kräva eu hel del förberedelsearbeten anser departementschefen
det motiverat, att principerna för omläggning av trafiken i berörda
delar av skärgården ånyo underställs riksdagens prövning. Det bör enligt
departementschefen ankomma på statens företrädare i båttrafikfrågorna att
— i avvaktan på att det nya trafiksystemet kan träda i kraft — gemensamt
med vederbörande representanter för staden och landstinget närmare undersöka
vilka praktiska åtgärder, som behövs för trafikomläggningen, och hos
Kungl. Maj :t framlägga de förslag i ämnet, som undersökningarna ger anledning
till. I sammanhang med utredningsarbetet uppkommande kostnader
för annonsering m. m. förväntas bli måttliga och torde, som skett i motsvarande
tidigare situationer, få bestridas inom ramen för de under förevarande
anslag tillgängliga medlen.
För att underlätta tillkomsten av ett ur driftekonomiska och andra synpunkter
ändamålsenligt tonnage i den nya passbåtstrafiken anser departementschefen
motiverat, att det allmänna i någon form lämnar sin finansiella
medverkan. Lämpligaste alternativet anses vara att det allmänna till förmån
för ifrågakommande trafikföretag tecknar garantier för lån i öppna kreditmarknaden.
Departementschefen föreslår i enlighet härmed att Kungl. Maj:t
begär riksdagens bemyndigande att inom ramen för ett sammanlagt belopp
av högst (5 milj. kronor teckna garantier för lån till inköp av passagerarbåtar,
avsedda att användas i skärgårdstrafiken. Då departementschefen förutsätter
alt garantierna kommer att tecknas gemensamt av staten, Stockholms stad
och Stockholms läns landsting, anses det ekonomiska ansvaret för statsverkets
del komma att begränsas till högst 40 procent av nämnda belopp. Lånegarantiärendena
torde, i vad avser statens engagemang, böra avgöras av
Kungl. Maj :t. Eljest bör för båtgarantilånen i tillämpliga delar gälla bestämmelserna
i kungörelsen den 3 juni 1960 (nr 372) om statligt kreditstöd
till hemslöjd, hantverk och småindustri. Enligt departementschefen torde
på samma sätt — om riksdagen inte reser någon invändning däremot —
eventuella förluster i garantilåneverksamheten böra, i vad avser statsverkets
del, täckas med anlitande av det under tionde huvudtiteln uppförda förslagsanslaget
Täckande av förluster i anledning av statlig garanti för lån
till hantverks- och industriföretag ni. m.
Departementschefen ansluter sig till förslaget om bibehållande under en
treårsperiod, räknat från och med den 1 oktober 1961, av nu gällande former
för sjötrafikens upprätthållande och förordar godkännande av det i sådant
syfte mellan företrädarna för det allmänna och Waxholmsbolaget träffade
avtalet om förlängning på i huvudsak oförändrade villkor av nu gällande
överenskommelse. Kungl. Maj:t anses böra inhämta riksdagens bemyndigande
att för statens del besluta om sådant godkännande. Det nya avtalet
ställer sig i indexhänseende något dyrare för det allmänna; därest under
avtalsperioden det allmänna löne- och kostnadsläget förskjuts i ungefär
Statsutskottets utlåtande nr 91 år 1961 5
samma takt, som ägt rum under de tre sista åren, blir enligt departementschefen
merutgifterna för hela perioden cirka 20 000 kronor, varav 8 000 kronor
faller på statsverket. Skulle under avtalstiden behov visa sig föreligga av
smärre jämkningar i trafikplanen, förutsätter departementschefen att det
skall få ankomma på Kungl. Maj :t att för statens del besluta om erforderliga
ändringar.
Vad gäller Blidö—Yxlanområdet är det ovisst om Blidösundsbolaget kommer
att kunna fortsätta trafiken enligt avtalet den 30 september 19o9. Bolaget,
som gjort förluster i verksamheten, hax- den 22 februari 1961 begärt
att bli löst från avtalet. Företrädarna för det allmänna undersöker för närvarande
vilka åtgärder, som i det uppkomna läget bör vidtas. Då undersökningarna
inte hinner bli klara i sådan tid, att förslag till lösningar kan underställas
årets riksdag anses Kungl. Maj :t böra inhämta riksdagens bemyndigande
att vidta erforderliga åtgärder för fortsättning av sjöförbindelserna
i Blidö—Yxlanområdet. Så länge det kan befaras att bolaget kommer att
upphöra med trafiken, torde bolagets yrkande om särskild ersättning av
statsmedel för vissa reparationskostnader inte böra bifallas.
Med beaktande av redan inträffade indexförändringar och eventuella ytterligare
dylika förändringar under det närmaste året uppskattar departementschefen
statens andel av subventionerna till Waxholmsbolaget och av
kostnaderna för trafiken i Blidö—Yxlanområdet under budgetåret 1961/62
till sammanlagt 235 000 kronor. Därjämte föreslås i anslaget för nästa budgetår
böra inräknas ett belopp av förslagsvis 25 000 kronor för bekostande
av oförutsedda åtgärder och av eventuella smärre jämkningar i de till avtalen
hörande trafikplanerna, m. m. Det sammanlagda anslagsbehovet för
budgetåret 1961/62 blir då 260 000 kronor.
Utskottet. I den föreliggande propositionen framlägges principförslag till
lösning på längre sikt av båtkommunikationerna i Stockholms mellersta
och norra skärgård. Förslaget innebär övergång till ett system med passbåtsförbindelser
mellan ifrågakommande öar och platser på närmast belägna
fastland med tillgång till lämpliga bryggor och tillfredsställande vägförbindelser
inåt. Ett så anordnat trafiksystem står i överensstämmelse
med de av 1952 års riksdag godkända riktlinjerna för ordnande av ifrågavarande
båttrafik och lillstyrkes alltså av utskottet.
Det nya trafiksystemet förutsätter, att trafiken skall omhänderhavas
av kommunägda eller privata företag i samverkan med staten, Stockholms
stad och Stockholms läns landsting. För att underlätta tillkomsten av ett
ur driftekonomiska och andra synpunkter ändamålsenligt fartygsbestånd
i den nya passbåttrafiken anser utskottet skäl tala för att det allmänna
lämnar sin finansiella medverkan härtill. Utskottet vill tillstyrka departementschefens
förslag, att detta sker i den form, att Kungl. Maj:t bemyndigas
att gemensamt med staten och landstinget till förmån för ifrågakommande
trafikföretag teckna garantier för lån till anskaffning av passagerarbåtar.
Även i övrigt har utskottet icke något alt erinra mot det av de
lf
B ihan g till riksdagens protokoll 1961. G samt. .Vr 91—92
6
Statsutskottets utlåtande nr 91 år 1961
partementschefen förordade principförslaget rörajnde utformningen på
längre sikt av båtförbindelserna i Stockholms mellersta och norra skärgård.
Enligt vad som i ärendet upplysts torde den föreslagna trafikomläggningen
icke kunna genomföras förrän om två å Ire år. Under tiden bör
enligt det föreliggande förslaget trafiken upprätthållas i samma former som
för närvarande, vilket innebär, alt avtalet med Waxholms nya ångfartygs
aktiebolag bör på i huvudsak oförändrade villkor förlängas till den 1 oktober
1964. Häremot har utskottet icke något att erinra liksom ej heller
mot vad departementschefen anfört beträffande upprätthållande av sjötrafiken
i Blidö-Yxlanområdet. Utskottet vill erinra om att Ängfartygs aktiebolaget
Stockholm—Blidösund, som haft att ombesörja trafiken inom området,
numera trätt i likvidation.
Den verkställda anslagsberäkningen har utskottet funnit böra godtagas
och tillstyrker alltså, att medelsanvisningen bestämmes till 260 000 kronor.
I den föreliggande motionen har yrkats, att vintertrafiken på vissa öar
utvidgas. Motionärerna torde åsyfta Fåglarö, Betsö, Mjölkö m. fl. glesbebyggda
öar i Västra Saxarfjärden, där det under tiden 1/11—1/4 icke föreligger
trafik annat än i begränsad omfattning genom försorg av österåkers
kommun. Utskottet vill framhålla, att i den av Kungl. Maj:t äskade medelsanvisningen
för nästa budgetår, 260 000 kronor, är inräknat ett belopp av
25 000 kronor, avsett att möjliggöra bl. a. smärre jämkningar i de till
avtalen fogade trafikplanerna, exempelvis insättande under någon del av
vinterhalvåret av en extra tur på öarna i Västra Saxarfjärden. Enligt vad
utskottet under hand inhämtat ha öborna förklarat sig till freds med en
sådan lösning. Det kan tilläggas, att vid den förutsatta trafikomläggningen
år 1964 dessa öars behov av fastlandsförbindelser torde komma att tillgodoses
i samma omfattning som för närvarande gäller för övriga ögrupper
inom Waxholmsbolagets nuvarande trafikområde. Motionen i här berörd
del avstyrkes alltså.
I motionen har vidare yrkats, att icke endast de delar av Stockholms skärgård,
som omfattas av avtalen med Waxholmsbolaget och Blidösundsbolaget,
utan även övriga områden, som ingå i Stockholms-traktens regionplaneförbund,
böra bli föremål för närmare utredning. Motionärerna torde
härvid närmast syfta på södra skärgården. Trafiken där ombesörjes av
privatägda rederier utan bidrag från det allmänna. Det kan erinras om
att inom detta trafikområde övergång i allmänhet redan skett till kombinerad
buss- och båttrafik, med båttrafiken baserad på orter, belägna på eller
fast förbundna med fastlandet. Med hänsyn till de geografiska förhållandena
i södra skärgården torde också betingelserna där för en ekonomiskt självbärande
båttrafik vara gynnsammare än i norra skärgården. Framställningar
om bidrag av det allmänna till båttrafikens upprätthållande ha ej heller
gjorts. Med hänsyn till vad sålunda anförts torde motionen jämväl i nu berörd
del icke böra föranleda någon riksdagens åtgärd.
Statsutskottets utlåtande nr 91 år 1961
7
Åberopande det anförda hemställer utskottet,
I. att riksdagen må
a) godkänna av departementschefen i statsrådsprotokollet
över handelsärenden för den 3 mars 1961 förordade riktlinjer
angående utformningen på längre sikt av de reguljära
båtförbindelserna i Stockholms mellersta och norra skärgård;
b)
bemyndiga Kungl. Maj :t att intill ett belopp av högst
6 miljoner kronor gemensamt med Stockholms stad och
Stockholms läns landsting teckna garantier för lån till anskaffande
av passagerarbåtar i skärgårdstrafiken;
c) med bifall till Kungl. Maj :ts förslag och med avslag å
motionen 11:689, såvitt nu är i fråga, bemyndiga Kungl.
Maj :t att godkänna det mellan företrädare för staten, Stockholms
stad och Stockholms läns landsting, å ena sidan,
samt Waxholms nya ångfartygs aktiebolag, å andra sidan,
den 17 februari 1961 träffade avtalet om upprätthållande
av viss sjötrafik i Stockholms skärgård under tiden den 1
oktober 1961—den 30 september 1964;
d) bemyndiga Kungl. Maj:t att för tiden till och med den
30 september 1964 vidta erforderliga åtgärder för upprätthållande
av sjötrafiken i Blidö—Yxlan-området;
e) till Understöd åt skärgårdsrederier m. m. för budgetåret
1961/62 under tionde huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag
av 260 000 kronor;
II. att motionen 11:689, såvitt den avser skrivelse till
Kungl. Maj :t, icke må till någon riksdagens åtgärd föranleda.
Stockholm den 5 maj 1961
På statsutskottets vägnar:
ERNST V. STAXÄNG
Närvarande: se under utlåtandet nr 92; dock att herr Malmborg deltagit i
stället för herr Löfroth.