Statsutskottets utlåtande nr 9 år 1961

1

Nr 9

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts i statsverkspropositionen
gjorda framställningar angående anslag å kapitalbudgeten
för budgetåret 1961/62, i vad avser kommunikationsdepartementets
verksamhetsområde, jämte
i ämnet väckta motioner.

(4:e avd.)

l:o) Investeringsplan för kommunikationsverken. I propositionen nr 1 har
Kungl. Maj :t under kapitalbudgeten (bilaga 28, punkt 1, s. 1 10 av bilagt

utdrag av statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden för den 3 januari
1961) lämnat en översikt över kommunikationsverkens investeringar,
avseende postverkets, televerkets, statens järnvägars och statens vattenfallsverks
fonder, luftfartsfonden samt väg- och vattenbyggnadsverkets förrådsfond.

Enligt beräkningarna i statsverkspropositionen till 1960 års riksdag uppskattades
medelsförbrukningen på kommunikationsverkens investeringsanslag
till ca 1 256 mkr under budgetåret 1959/60. De sammanlagda faktiska
investeringsutgifterna stannade emellertid vid ca 1 214 mkr och underskred
således de beräknade utgifterna med ca 42 mkr. Anslagsbehållningarna
ökade med ca 19 mkr.

I fjolårets investeringsplan för kommunikationsverken framhölls, att en
ökning av investeringsomfattningen för budgetåret 1960/61 i och för sig
framstod såsom starkt motiverad för en avveckling av återstående kapacitetsbrister
och för den allmänna rationalisering, som krävdes för att successivt
nedbringa driftkostnaderna. Samtidigt underströks, att kommunikationsverkens
investeringskrav måste ses mot bakgrunden av den allmänna
konjunkturutvecklingen som visade expansiva tendenser inom vissa delar
av samhällsekonomien. En restriktiv ekonomisk politik måste därför bli
normgivande för de offentliga utgifterna för ifrågavarande budgetår. Vidare
måste även det förhållandet beaktas, att en fortsatt Ökning av investeringsutvecklingen
inom näringslivet bedömdes vara ytterst angelägen bl. a. med
hänsyn till att övergången till större marknadsbildningar i Europa skulle
komma att ställa ökade krav på vårt näringslivs konkurrensförmåga. Utrymmet
för statliga investeringar minskade härigenom och en begränsning
av den statliga upplåningen framstod ur dessa synpunkter såsom eftersträvansvärd,
vilket måste få återverkningar även på kommunikationsverkens
investeringar. Hänsyn ansågs emellertid å andra sidan böra tas till att verk 1

Iiihang till riksdagens protokoll 1961. G samt. Nr 9

2

Statsutskottets utlåtande nr 9 år 1961

samheten inom kommunikationsverken i hög grad är inriktad på service
gentemot näringslivet.

Utifrån nämnda utgångspunkter förordades för budgetåret 1960/61 ett
totalt rambelopp av 1 095 mkr, vilket jämfört med det föregående budgetåret
innebar en minskning med 47,3 mkr. För övriga investeringar beräknades
en medelsförbrukning av 85,1 mkr, varav 35,8 mkr för ljud- och televisionsradioanläggningar,
radioanläggningar för luftfarten samt anläggningför
teletekniskt utvecklingsarbete, 17,3 mkr för vattenfallsstyrelsens förvaltningsbyggnad
och 32 mkr för storflygplats.

Vid den förnyade beräkning av investeringsutgifterna för innevarande
budgetår, som redovisas i årets statsverksproposition har beträffande de
ramreglerade investeringarna endast den förändringen företagits att vattenfallsverkets
investeringar nu förutses komma att begränsas med 12 mkr.
Beträffande de icke ramreglerade investeringarna har vissa förskjutningar
ägt rum, sedan beräkningarna förra året verkställdes. Sålunda upptages nu
investeringarna för vattenfallsverket med ett belopp som överstiger beräkningarna
våren 1960 med 4,5 mkr. Luftfartsverkets investeringar minskar
däremot i förhållande till de tidigare beräkningarna med 10,5 mkr. För statens
järnvägar upptages ett belopp av 0,5 mkr för återstående kostnader
avseende förvärv av Stockholm—Roslagens järnvägar och Stockholm__Ny näs

järnvägsaktiebolag. Slutligen beräknas för väg- och vattenbvggnadsverkets
förrådsfond 0,5 mkr för inköp av grustag och 0,3 mkr för återstående
beställningar vid Karlskrona örlogsvarv, vilka i enlighet med vad som förordats
i 1960 års statsverksproposition bör ligga utanför investeringsramen.
Posten övriga investeringar uppföres därför totalt med 80,4 mkr. Totalt för
kommunikationsverken upptages alltså (1 083,0 + 80,4) 1 163,4 mkr, vilken
summa sålunda understiger det för ett år sedan beräknade beloppet med
16,7 mkr.

För budgetåret 1961/62 innebär verksstyrelsernas förslag investeringar
till ett sammanlagt belopp av ca 1 244 mkr, vilket i jämförelse med de nu
redovisade beräkningarna för löpande budgetår skulle innebära en stegring
med ca 81 mkr. ökningen utgör ett saldo mellan å ena sidan en ökning av
de ramreglerade investeringarna med sammanlagt ca 85 mkr och en minskning
av medelsförbrukningen å övriga anslag med ca 4 mkr. Av ökningen
för de ramreglerade anslagen faller i runda tal 4 mkr på postverket, 42 mkr
på televerket, 14 mkr på statens järnvägar, 15 mkr på vattenfallsverket, 4
mkr på luftfartsverket och 6 mkr på förrådsfonden. Beträffande övriga anslag
ökar statens järnvägars medelsbehov med 4 mkr, medan medelsförbrukningen
på vattenfallsverkets fond och luftfartsfonden beräknas minska
med 2 mkr respektive 5 mkr. Vidare förutses en mindre minskning av investeringarna
å övriga anslag under televerkets fond och förrådsfonden.

Efter en översiktlig redovisning verk för verk av investeringsbehoven för
nästa budgetår anför departementschefen bl. a. följande.

Statsutskottets utlåtande nr 9 år 1961

3

Bedömningen av investeringsomfattningen inom affärsverken har ansetts
böra grundas på antagandet att högkonjunkturen kommer att bestå under
nästa budgetår med en omfattande investeringsverksamhet inom näringslivet.
Med hänsyn härtill och till projekteringsläget m. in. inom den statliga
sektorn föreligger ur samhällets synpunkt skäl för en begränsning i
kommunikationsverkens investeringar i förhållande till verksmyndigheternas
förslag. Den ökande efterfrågan på affärsverkens tjänster och föreliggande
möjligheter till kostnadspressande rationaliseringar motiverar emellertid
att affärsverkens investeringar fortfarande hålles på en hög nivå. Vid
en avvägning utifrån olika synpunkter har jag stannat för att för nästa
budgetår förorda ett totalt rambelopp av 1 103,5 mkr, innebärande en ökning
i förhållande till de nu föreliggande beräkningarna för innevarande
budgetår med 20,5 mkr. Härvid bör nämnas, att därest den omprövning av
Marvikens atomkraftstation, som förutsetts skola ske hösten 1961 sedan
fullständigt projekteringsunderlag framkommit, leder till ett fullföljande av
projektet, en höjning av totalramen med ytterligare 10 mkr torde erfordras.
Mitt förslag innebär, att jämfört med den för innevarande budgetår beräknade
medelsförbrukningen postverkets, televerkets, statens jänvägars och
förrådsfondens investeringar uppräknas med respektive 1,5, 23,0, 5,0 och
4,5 mkr. För vattenfallsverket och luftfartsstyrelsen har minskningar med
10,0 respektive 3,5 mkr ansetts möjliga.

Vid sidan av investeringsramarna har jag tagit upp anslag till toljande
belopp, nämligen anläggning för teletekniskt utvecklingsarbete 2,3 mkr,
ljudradioanläggningar 10,5 mkr, televisionsradioanläggningar 13,2 mkr, radioanläggningar
för luftfarten 3,0 mkr, förvaltningsbyrggnad för vattenfallsstyrelsen
14,0 mkr, storflygplats 4 mkr och grustag 1 mkr. De angivna anslagen
möjliggör bl. a. medelsförbrukningar om 8,1 mkr för anläggningen
för teletekniskt utvecklingsarbete, 15,0 mkr för förvaltningsbyggnaden och
16,3 mkr för storflygplatsen.

I likhet med vad som gäller för innevarande budgetår, bör för nasta budgetår
investeringarna i radioanläggningar för luftfarten tillföras investeringsramen
för luftfartsverket för att luftfartsstyrelsen därigenom skall få
valfrihet mellan samtliga investeringsobjekt rörande luftfarten.

Den för budgetåret 1961/62 av departementschefen förordade investeringsverksamheten
framgår av följande tabell. Som jämförelse har i tabellen
även redovisats siffrorna för den förnyade medelsberäkningen för budgetåret
1960/61.

Beräknad medelsförbrukning budgetåret 1961/62

liamreglerade investeringar

1960/61
Förordat av
dep.ch.

1961/62

Verkens

förslag

miljoner kronor

1961/62
Förordat av
dep.ch.

Postverket..................

4,0

7,7

5,5

Televerket..................

262.0

303,7

285,0

Statens järnvägar............

321,0

335,0

326,0

Vattenfallsverket ............

450,0

465,0

440,0

Luftfartsverket..............

10,5

14,1

7,0

Förrådsfonden ..............

35,5

42,0

40,0

Summa 1 083,0

1 167,5

1 103,5

4

Statsutskottets utlåtande nr 9 år 1961

Övriga investeringar

1960/61
Förord »t av
dep.ch.

1961/62

Verkens

förslag

miljoner kronor

1961/62
Förordat av
dep.ch.

Televerket ..............

..... 35,8

35,2

34,8

Statens järnvägar.........

..... 0,5

4,2

__

Vattenfallsverket .........

..... 21,8

20,2

15,0

Luftfartsverket...........

..... 21,5

16,8

16,3

Förrådsfonden ...........

..... 0,8

0,5

0,5

Summa

80,4

76,9

66,6

Totalsumma

1 163,4

1 244,4

1 170,1

Det i kolumnen för verkens förslag under övriga investeringar upptagna
beloppet för statens järnvägar om 4,2 mkr avser dels 3,3 mkr för elektrifiering
av järnvägen Älvsjö—Nynäshamn, dels 0,1 mkr för lån till Skid- och
Friluftsfrämjandet, dels ock 0,8 mkr för täckande av kostnaderna för vissa
good-willvärden i Svenska Lastbils AB (SLAB). Beträffande de båda förstnämnda
äskandena förklarar sig departementschefen i sak inte ha något
att erinra men förordar att medelsförbrukningen för ändamålet får ingå i
den i det föregående förordade investeringsramen för statens järnvägar.
Järnvägsstyrelsens äskande av medel för täckande av kostnaderna för vissa
good-willärenden i SLAB har departementschefen däremot inte ansett sig
böra tillstyrka. Beträffande vattenfallsverkets övriga investeringar avser
det förordade beloppet vattenfallsstyrelsens förvaltningsbyggnad. Härutöver
har styrelsen föreslagit en fördjupning av Trollhätte kanal och ifrågasatt
en ombyggnad av Säffle kanal. Frågan rörande fördjupningen av Trollhätte
kanal är enligt departementschefen fortfarande föremål för beredning inom
kommunikationsdepartementet, varför något förslag ej kan framläggas i
detta sammanhang. Vad angår Sätfle kanal avser departementschefen att
under den närmaste tiden ta upp förhandlingar med de lokala intressenterna
rörande vissa med kanalfrågan sammanhängande spörsmål.

Kommunikationsverkens totala medelsförbrukning skulle alltså för nästa
budgetår uppgå till 1 170,1 mkr att jämföras med nu beräknade 1 163,4 mkr
för innevarande budgetår, vilket innebär en ökning med 6,7 mkr.

I efterföljande tablå lämnas en sammanfattande översikt av den faktiska
och beräknade investeringsomfattningen under de i det föregående berörda
budgetåren. Därur framgår även beräkningen av de för investeringarnas genomförande
erforderliga anslagsbeloppen.

Statsutskottets utlåtande nr 9 år 1961

5

Inves-

terings-

utgifter

Av verken
planerade
investe-ringsut-gifter

Av departe-mentschefen
beräknade
investe-ringsut-gifter

Reser-vatio-ner den
30/6

Anslag

För-

slag

Beräk-

nade

reser-vatio-ner den
30/6-

1959/60

1960/61

1961/62

1960/61

1961/62

1960

1960/61

1961/62

1961

Ramreglerade

investeringar

Postverket........

3,6

4,0

7,7

4,0

5,5

7,0

2,0

4,5

4,0

Televerket........

264,4

262,0

303,7

262,0

285,0

17,3

270,3

284,6

25,2

Statens järnvägar

332,5

321,0

335,0

321,0

326,0

22,2

326,3

321,8

23,3

Vattenfalls verket..

468,9

450,0

465,0

450,0

440,0

43,6

449,6

419,2

22,4

Luftfartsverket ..

10,6

10,5

14,1

10,5

7,0

0,5

10,4

8,0

1,4

Förrådsfonden ....

35,1

35,5

42,0

35,5

40,0

6,1

32,7

39,7

3,0

1115,1

1083,0

1167,5

1083,0

1103,5

96,7

1 091,3

1 077,8

79,3

Övriga investe-ringar

Postverket........

—

—

—

—

—

6,6

—

—

—

Televerket........

29,7

35,8

35,2

35,8

34,8

35,2

29,0

0.2

Statens järnvägar

8,7

0,5

4,2

0,5

—

0,5

—

—

Vattenfallsverket..

16,1

21,8

20,2

21,8

15,0

5,8

17,0

14,0

Luftfartsverket ..

42,8

21,5

16,8

21,5

16,3

4,2

30,0

4,0

0,4

F''örrådsfonden ....

2,0

0,8

0,5

0,8

0,5

0,8

—

£0

0,5

99,3

80,4

76,9

80,4

66,6

17,9

82,2

48,0

1,1

Totalsumma

1 214,4

1163,4

1 244,4

1163,4

1170,1

114,6

1173,5

1125,8

80,4

Utskottet. Enligt den investeringsplan för kommunikationsverken som
godkändes vid fjolårets riksdag beräknades medelsförbrukningen för innevarande
budgetår uppgå till 1 095,0 mkr i vad avser de ramreglerade investeringarna.
Någon ökning härav har ej ifrågasatts vare sig av departementschefen
eller vederbörande verksstyrelser. Däremot beräknas nu för vattenfallsverkets
del en minskning ske med 12,0 mkr, varjämte av redovisningstekniska
skäl 9,1 mkr föreslås bli överförda från anslaget till kraftverksbyggnader
m. m. till anslaget till atomenergianläggningar.

De ej ramreglerade investeringarna beräknas för vattenfallsverkets del
öka med 4,5 mkr och för luftfartsverkets del minska med 10,5 mkr. Dessutom
upptages för statens järnvägar ett belopp av 0,5 mkr —- motsvarande
återstående kostnader för förvärv av Stockholm—Roslagens järnvägar och
Stockholm—Nynäs järnvägsaktiebolag — samt för väg- och vattenbyggnadsverkets
förrådsfond 0,8 mkr, avseende inköp av grustag jämte vissa
beställningar vid Karlskrona örlogsvarv.

De totala investeringsutgifterna för kommunikationsverkens del under
innevarande budgetår skulle i enlighet härmed uppgå till 1 163,4 mkr, vilket
i förhållande till det i början av 1960 beräknade beloppet innebär en minskning
med 16,7 mkr.

Mot vad departementschefen i förevarande sammanhang anfört och förordat
har utskottet icke funnit anledning till erinran.

6

Statsutskottets utlåtande nr 9 år 1961

I sina anslagsframställningar för näsla budgetår har verksstyrelserna
räknat med en total medelsförbrukning av 1 244,4 mkr, varav för ramreglerade
investeringar 1 167,5 mkr och för övriga investeringar 76,9 mkr.
Detta skulle i förhållande till nu beräknade utgifter för innevarande budgetår
innebära en ökning av de förra med ca 85 mkr och minskning av de
senare med ca 4 mkr.

Med hänsyn till den omfattande investeringsverksamhet inom näringslivet
som för nästa budgetår förutses samt till projekteringsläget in. m. inom
den statliga sektorn finner departementschefen skäl i och för sig föreligga
för en begränsning av kommunikationsverkens investeringar i förhållande
till verksstyrelsernas förslag. Den ökade efterfrågan på affärsverkens tjänster
samt föreliggande möjligheter till kostnadspressande rationaliseringar
anses å andra sidan motivera att nämnda investeringar hålles på en relativt
hög nivå. I anslutning härtill erinras om angelägenheten av en fortsatt
automatisering av telefontrafiken samt önskvärdheten av att nedbringa den
under år 1960 ånyo ökade väntetiden för telefoninstallationer. Med avseende
å statens järnvägar kräves — samtidigt med ett fortsatt nedläggande av ej
lönsamma bandelar — utbyggnad av de trafikstarka huvudlinjerna samt
anordningar på de större stationerna jämte modernisering av den rullande
materielen. För tillgodoseende av stigande efterfrågan på elkraft och uppnående
av tillfredsställande torrårssäkerhet erfordras vidare omfattande
investeringar inom den statliga kraftsektorn. Den ökande lufttrafiken ställer
också större krav i fråga om såväl flygfält som säkerhetsanordningar.
Slutligen erfordras, för möjliggörande av fortsatt rationalisering av vägunderhållet,
en utökning av förrådsfondens maskinpark.

Vid den avvägning som inom kommunikationsdepartementet skett utifrån
bl. a. angivna synpunkter har departementschefen funnit sig för nästa
budgetar kunna förorda en totalram om 1 103,5 mkr, innebärande en höjning
i förhållande till innevarande budgetår med 20,5 mkr. Härtill kommer
en ytterligare ökning om ca 10 mkr därest resultatet av pågående projektering
för Marvikens atomkraftstation senare under året skulle leda till
ett beslut om dess utförande. Den angivna ramen innebär för postverket,
televerket, statens järnvägar och förrådsfonden uppräkningar av medelsförbrukningen
med respektive 1,5, 23,0, 5,0 och 4,5 mkr. För vattenfallsoch
luftfartsverkens del åter sker en nedräkning med 10,0 respektive 3,5 mkr.

De ej ramreglerade investeringarna upptages med 2,3 mkr till anläggning
för teletekniskt utvecklingsarbete, 10,5 mkr för ljudradioanläggningar, 13,2
mkr för televisionsradioanläggningar, 3,0 mkr för radioanläggningar för
luftfarten, 14,0 mkr till förvaltningsbyggnad för vattenfallsstyrelsen, 4,0 mkr
för storflygplats och 1,0 mkr för grustag.

Den sammanlagda medelsförbrukningen under kommunikationsverkens
fonder skulle därmed uppgå till 1 170,1 mkr, att jämföras med enligt ovan
beräknade 1 163,4 mkr för innevarande budgetår.

Vad departementschefen uttalat rörande avvägningen i nuvarande konjunkturläge
mellan kommunikationsverkens investeringar och investering -

Statsutskottets utlåtande nr 9 år 1961 i

arna inom näringslivet finner sig utskottet helt kunna ansluta sig till. Därvid
anförda synpunkter beträffande önskvärdheten av att de förstnämnda
— med hänsyn till såväl efterfrågan som allmänna servicekrav — dock
hålles på en relativt hög nivå överensstämmer vidare med den uppfattning
utskottet redan tidigare givit uttryck åt. Med beaktande bl. a. av anförda
förhållanden har utskottet funnit sig kunna godtaga den förordade omslutningen
av investeringarna. Utskottet, som ej heller funnit anledning till erinran
mot den fördelning inom ramen de skilda verken emellan som föreslagits,
kommer i enlighet härmed att under respektive punkter i det följande
tillstyrka anvisandet av de anslag som erfordras för genomförande
av den sålunda godkända investeringsplanen. I anslutning härtill kommer
utskottet också att redovisa sitt ställningstagande till vissa motionsledes
väckta frågor.

Utskottet får slutligen hemställa,

att riksdagen må i skrivelse till Kungl. Maj :t giva till
känna vad utskottet anfört.

Postverket

2:o) Postverkets anslagsbehov. Kungl. Maj :t har (punkt 2, s. 11 19) föie slagit

riksdagen att för budgetåret 1961/62 under postverkets fond anvisa
i statsrådsprotokollet angivna investeringsanslag å tillhopa 4 504 000 kr.

I skrivelse den 25 augusti 1960 har generalpoststyrelsen framlagt sina
petita för budgetåret 1961/62. För en redovisning av innehållet i styrelsens
framställning får utskottet hänvisa till propositionen (s. 11—17).

Arbetsmarknadsstyrelsen har avgivit ett gemensamt utlåtande över generalpoststyrelsens,
telestyrelsens, järnvägsstyrelsens, vattenfallsstyrelsens och
luftfartsstyrelsens äskanden samt väg- och vattenbyggnadsstyrelsens framställning
angående investeringsanslag under verkets förrådsfond (s. 17 och
18).

Departementschefen erinrar bl. a. om att han enligt investeringsplanen
för kommunikationsverken räknat med en medelsförbrukning av 5,5 mkr
under nästa budgetår. Beträffande fördelningen i stort av detta belopp på de
olika anslagsändamålen får utskottet hänvisa till en på s. 18 i propositionen
intagen tabell. Departementschefen anför fortsättningsvis följande.

Den av styrelsen föreslagna om- och tillbyggnaden av bangårdsposthuset
i Stockholm ingår som ett led i en personal- och kostnadsbesparande omorganisation
av verksamheten inom detta för poströrelsen synnerligen viktiga
centrum. Förslaget föranleder ingen erinran från min sida. Då medelsförbrukningen
i övrigt på anslaget Posthus in. m. är bunden vid^ pågående och
beslutade anläggningar, måste de begränsningar, som befunnits nödvändiga
för att postverkets investeringar skall kunna hållas inom den förordade ramen
för nästa budgetår, hänföras till andra anslag. I förhållande till styrelsens
förslag reduceras därför medelsförbrukningen med 50 000 kr på an -

8

Statsutskottets utlåtande nr 9 år 1961

slaget Inköp av fastigheter, 400 000 kr på anslaget Anskaffning av automobiler
m. m., 1 400 000 kr på anslaget Anskaffning av bilmateriel för diligensrörelsen,
50 000 kr på anslaget Förvärv av billinjer samt 300 000 kr på dispositionsanslaget.
Nedskärningen av medelsförbrukningen drabbar huvudsakligen
inköpen av bilmateriel för diligensrörelsen. Jämfört med innevarande
budgetår kan dock medelsförbrukningen för dessa ändamål ökas med
ca 1,3 mkr.

Anslagsbeloppen för nästa budgetår har beräknats med anledning av den
uppskattade medelsförbrukningen jämte beräknad ingående behållning på
de olika anslagen. Anslagen Posthus m. m., Inköp av fastigheter, Garagebyggnader
m. m. samt Förvärv av billinjer har därvid kunnat uppföras med
endast formella belopp. De av mig förordade anslagen uppgår till totalt 4,5
mkr.

Utskottet. I sina anslagsframställningar för nästa budgetår har generalpoststyrelsen
förutsatt en medelsförbrukning om 7,7 mkr. Departementschefen
har emellertid ansett densamma böra begränsas till 5,5 mkr samt
därvid föreslagit minskningar av de beräknade utgifterna för huvudsakligen
anskaffning av automobiler och för diligenstrafiken. För ett genomförande
av de föreslagna investeringarna kräves — förutom ianspråktagande
av tillgängliga reservationsmedel — en anslagsanvisning om ca 4,5 mkr.

Departementschefens förslag innebär att under budgetåret om- och tillbyggnad
av bangårdsposthuset i Stockholm kan påbörjas och bedrivas i av
styrelsen planerad omfattning, varjämte arbetena på redan påbörjade eller
beslutade anläggningar planenligt fortsättes. Dessutom kan trots förenämnda
begränsning av medelsförbrukningen avseende bilmateriel för diligensrörelsen
en ökning härav ske med ca 1,3 mkr i förhållande till innevarande
budgetår.

Utskottet har under föregående punkt förklarat sig godtaga den av Kungl.
Maj:t förordade ramen för bl. a. postverkets medelsförbrukning. Då utskottet
ej heller funnit anledning till erinran mot den föreslagna fördelningen av
investeringarna på skilda utgiftsändamål eller mot anslagsberäkningen hemställer
utskottet,

att riksdagen må för budgetåret 1961/62 under postverkets
fond anvisa följande investeringsanslag, nämligen

1. Posthus m. m......................... j 000 kr.

2. Inköp av fastigheter .................... i 000 »

3. Anskaffning av automobiler m. m......... 1 000 000 »

4. Garagebyggnader m. m................. 1 000 »

5. Anskaffning av bilmateriel för diligensrörel sen.

................................... 2 500 000 »

6. Förvärv av billinjer .................... \ ooo »

7. Postverkets dispositionsanslag............ 1 000 000 »

Statsutskottets utlåtande nr 9 år 1961

9

Televerket

3:o) Televerkets anslagsbehov. Kungl. Maj:t har (punkt 3, s. 20 51) föreslagit
riksdagen att för budgetåret 1961/62 under televerkets fond anvisa i
statsrådsprotokollet angivna investeringsanslag å tillhopa 313 600 000 kr.

I skrivelser den 31 augusti 1960 och i samband därmed lämnade uppgifter
har telestyrelsen hemställt om anslag för budgetåret 1961/62.

Luf tf artsstyrelsen har i skrivelse den 23 augusti 1960 äskat anslag för
budgetåret 1961/62 till Radioanläggningar för luftfarten.

Byggnadsstyrelsen har i skrivelse den 29 augusti 1960 äskat anslag för
byggande av radiohus och televisionshus för budgetaret 1961/62.

I särskilda skrivelser den 31 augusti och 8 december 1960 har slutligen
Sveriges Radio lämnat redogörelser för ljudradions och televisionens medelsbehov
för budgetåret 1961/62 i vad avser programproduktionen.

Beträffande det närmare innehållet i de omnämnda anslagsskrivelserna
får utskottet hänvisa till propositionen (s. 20—48).

Arbetsmarknadsstyrelsen har avgivit det utlåtande som redovisats under
postverkets fond (s. 17 och 18 i propositionen).

Departementschefen redovisar inledningsvis i en tablå den beräknade fördelningen
på olika anslagsändamål vid den av honom förordade investeringsramen
för nästa budgetår å 285 mkr (s. 48).

Medelsförbrukningen på anslaget till inköp och byggnader av fastigheter
ökas enligt förslaget med 3,7 mkr, vilket innebär att samtliga av telestyrelsen
anmälda nio ny- och tillbyggnader till telefonstationer ävensom utökning
av kontorsbyggnaden i Nynäshamn kan påbörjas i avsedd omfattning
nästa budgetår. Vad angår förslaget att i telefonstationsbyggnaden i Kalix
inrymma lokaler för postverket bör enligt departementschefens mening
möjligheterna att förhyra postlokaler ytterligare undersökas. Det förutsättes
dock, att om postverket ej lyckas träffa avtal om förhyrning inom
rimlig tid, Kungl. Maj:t skall äga besluta om utökning av telefonstationsbyggnaden
med postlokaler i enlighet med förslaget.

I fråga om anslaget till telefon- och telegrafanläggningar har en avsevärd
ökning av medelsförbrukningen bedömts bli nödvändig bl. a. för att
pågående utbyggnad av fjärrförbindelsenätet skall kunna fortgå i den takt,
som automatiseringen och den ökande rikstrafiken kräver. Under förenämnda
anslag har telestyrelsen därjämte framfört förslag om en för telefoni
och television gemensam radiolänkanläggning mellan Sverige och Finland.
Anläggningen har för den svenska delen kostnadsberäknats till 8 mkr, varav
1,4 mkr beräknats åtgå för budgetåret 1961/62. Enligt departementschefens
mening bör denna anläggning komma till stånd. Medelsförbrukningen

10

Statsutskottets utlåtande nr 9 år 1961

å anslaget Telefon- och telegrafanläggningar för budgetåret 1961/62 beräknar
departementschefen till ett 16,5 mkr högre belopp än för innevarande
budgetår.

Under anslaget till radioanläggningar för kommersiell trafik samt under
försvarsberedskaps- och dispositionsanslagen beräknas en ökning av inedelsförbrukningen
med respektive 0,3, 1,5 och 1,0 mkr.

Departementschefen har ej något att erinra mot de av telestyrelsen framlagda
investeringsplanerna. Den i förhållande till televerkets förslag förordade
begränsningen av de ramreglerade investeringarna medför dock, att
vissa arbeten behöver senareläggas.

Vid sidan av ramregleringen har under televerkets fond anslag begärts till
radioanläggningar för luftfarten, anläggning för teletekniskt utvecklingsarbete
samt ljudradio- och televisionsradioanläggningar. Beträffande anslaget
Radioanläggningar för luftfarten tillstyrker departementschefen ett anslag
av 3 mkr, vilket tillsammans med bidrag från lokala intressenter i samband
med anläggande av vissa flygplatser medgiver en investering för ändamålet
av ca 4,3 mkr under nästa budgetår. För arbetena med den teletekniska
anläggningen i Farsta har styrelsen beräknat en medelsförbrukning
av 8,1 mkr. Med beaktande jämväl av en förutsedd anslagsreservation har
styrelsen i anslutning därtill äskat ett nytt anslag av 2,3 mkr, vilket tillstyrkes
av departementschefen.

Departementschefen övergår härefter till att behandla de frågor, som rör
ljud- och televisionsradioverksamheten och anför därvid följande.

Enligt gällande principer för ljudradio- och televisionsrörelsernas finansiering
skall av licensmedlen bestridas såväl de löpande utgifterna för produktion
och distribution av programmen som utgifterna för avskrivning till
100 % av investeringarna i distributionsanläggningar och hus. Överskott,
som kan uppstå vissa år, reserveras för respektive verksamhets behov under
andra år, då de löpande inkomsterna ej förslår till att täcka utgifterna.

Vad angår ljudradion har jag inga erinringar mot den nu av telestyrelsen
och Sveriges Radio framlagda reviderade femårsplanen för distributionsnätets
utbyggnad. Jag tillstyrker också det för nästa budgetår äskade investeringsbeloppet
av 10,5 mkr. Angivna belopp möjliggör bl. a. uppförande av
permanenta FM-stationer i Emmaboda, Haparanda, Kiruna, Nässjö, Skellefteå,
Storuman, Sveg och Växjö/Vislanda.

För investeringar i radiohuset beräknar jag preliminärt, i avbidan på en
särskild proposition i ämnet, en medelsförbrukning av 21 mkr för nästa budgetår,
varav 13 mkr faller på ljudradion och återstoden utgör televisionens
andel i radiohuset.

Beträffande ljudradions programproduktion bär Sveriges Radio upptagit
sändningstiden för nästa budgetår till ca 8 300 timmar. I likhet med föregående
år måste jag betona, att ljudradiorörelsens ekonomi nödvändiggör
en stram radiobudget. Jag kan därför inte tillstyrka, att några anslagsmedel
beräknas för en utökning av programtiden utöver vad som gällde för budgetåret
1959/60, då programtiden uppgick till ca 7 800 timmar. För nästa
budgetår bör med hänsyn till bl. a. det anförda den av Sveriges Radio äskade
medelstilldelningen begränsas med 1,1 mkr till 46,3 mkr. Härvid har jag
räknat med ett täckningsbidrag om 4,0 mkr från televisionen samt kostnader
i anledning av övergången till ATP med 2,75 mkr.

Statsutskottets utlåtande nr 9 år 1961

11

Mot det av telestyrelsen beräknade medelsbehovet för programdistribution
och licensinkassering, 17,2 mkr, har jag inga erinringar att göia.

De totala utgifterna skulle enligt de av mig gjorda beräkningarna komma
att uppgå till (10,5 + 13,0 + 46,3 + 17,2) 87,0 mkr. Inkomsterna beraknar
jag till 82,4 mkr. Ljudradiorörelsen skulle sålunda för nästa budgetar komma
att uppvisa ett underskott av 4,6 mkr. Detta underskott toide få bestridas
av hos televerket balanserade överskottsmedel. Det ackumulerade överskottet
nedgår härvid till 16,1 mkr vid utgången av budgetåret 1961/62.

I fråga om televisionen tillstyrker jag föreslaget investeringsanslag om
13,2 mkr för distributionsnätets utbyggnad. Anslaget möjliggör, att sandarstationer
med full räckvidd under nästa budgetår kan färdigställas i Emmaboda,
Haparanda, Kiruna, Nässjö, Skellefteå, Storuman, Sveg och Vaxjo,
Vislanda samt att provisoriska stationer kan uppföras i Arvidsjaur, Paj ala
och Tåsjö. För ett planenligt fullföljande av distributionsnätets utbyggnad
förordar jag vidare, att telestyrelsen i likhet med vad som skett för budgetåren
1960/61—1964/65 erhåller ett beställnmgsbemyndigande för en investeringsomslutning
av 13,2 mkr för budgetåret 1965/66.

För de fortsatta förberedelsearbetena avseende televisionshuset i Stockholm
räknar jag med en medelsförbrukning av tillgänglig anslagsbehållning
under nästa budgetår av ca 1 mkr. Dessutom bör ett belopp av 8,0
mkr, motsvarande televisionens andel i radiohuset, bestridas av medel från
televisionens specialbudget. Till frågan om televisionshuset återkommer jag
i det följande vid anmälan av byggnadsstyrelsens äskanden under statens
allmänna fastighetsfond.

I enlighet med framlagt förslag upptager jag för Sveriges Radios programproduktion
ett belopp av 48,5 mkr. Om man bortser från täckningsbidraget
till ljudradion ökas medelstilldelningen till televisionens programproduktion
med ej mindre än 14,1 mkr eller drygt 45 %. Härigenom bör en väsentlig
höjning av televisionsprogrammens kvalitet möjliggöras.

Televerkets driftkostnader upptager jag i likhet med telestyrelsen till 23,0
mkr.

De av mig beräknade utgifterna för televisionsverksamheten för budgetåret
1961/62 skulle sålunda uppgå till (13,2 + 1,0 + 8,0 + 48,5 + 23,0)
93,7 mkr, vilket innebär en ökning med 26 mkr i jämförelse med en motsvarande
utgiftsberäkning för innevarande budgetår. Inkomsterna av televisionsradiolicenser
uppskattar jag i likhet med telestyrelsen till i runt
tal 125 mkr. Rörelsen skulle därmed vid utgången av budgetåret 1961/62
redovisa ett överskott av ca 31 mkr och ett ackumulerat överskott av ca 49
mkr.

Anslagsbeloppen under televerkets fond bar av departementschefen beräknats
med utgångspunkt från att dessa jämte de vid ingången av nästa
budgetår förefintliga reservationerna skall jämnt täcka medelsförbrukningen.
De förordade anslagsbeloppen under fonden uppgår till sammanlagt 313,6
mkr. För att gc telestyrelsen ökad frihet vid val mellan olika investeringsobjekt
har därvid räknats med en förstärkning av dispositionsanslaget med
5 mkr.

I förevarande sammanhang har utskottet till behandling förehaft en inom
andra kammaren av herrar Ilamrin i Jönköping och Carlsson i Huskvarna
väckt motion (II: 14), vari yrkats att riksdagen måtte hos Kungl. Maj:t
hemställa om föranstaltandet av en omprövning av möjligheten av en nedsättning
av TV-licensavgiften för folkpensionärer.

12

Statsutskottets utlåtande nr 9 år 1961

Beträffande de skäl som motionärerna anfört till stöd för sitt yrkande får
utskottet hänvisa till motionen i fråga.

Utskottet. Den av Kungl. Maj:t för nästa budgetår förordade medelsförbrukningen
om 285 mkr innebär i förhållande till telestyrelsens beräkningar
en minskning med ca 23 mkr, vilken minskning huvudsakligen drabbat
anslaget till Telefon- och telegrafanläggningar. Då styrelsens förslag i fråga
om vilka nya investeringsobjekt som skall komma till utförande i sin helhet
godtagits medför begränsningen att vissa arbeten måste senareläggas.
Samtliga av telestyrelsen planerade nio ny- och tillbyggnader till telefonstationer
samt utökning av kontorsbyggnad i Nynäshamn kan dock påbörjas
i avsedd omfattning. Vidare kan, genom den i förhållande till innevarande
år ökade medelsförbrukningen för telefon- och telegrafanläggningar,
utbyggnaden av fjärrförbindelsenätet fortsätta i den takt som kräves
för bl. a. automatiseringen, varjämte arbetena med eu för telefoni och television
gemensam radiolänkanläggning mellan Finland och Sverige kan påbörjas.

För den ej ramreglerade verksamheten upptages medel för radioanläggningar
för luftfarten med 3 mkr, för teleteknisk anläggning i Farsta med
2,3 mkr samt för ljud- och televisionsradioanläggningar med, enligt det följande,
sammanlagt 23,7 mkr.

I fråga om ljudradioverksamheten har av telestyrelsen och Sveriges Radio
framlagts en reviderad femårsplan för distributionsnätets utbyggnad under
åren 1961/62—1965/66. I enlighet med denna tillstyrker departementschefen
en investeringsverksamhet om 10,5 mkr, varigenom bl. a. uppförande
av permanenta FM-stationer i Emmaboda, Haparanda, Kiruna, Nässjö, Skellefteå,
Storuman, Sveg och Växjö/Vislanda möjliggöres. Härjämte beräknas
i avbidan på särskild proposition i ämnet ett belopp av 13 mkr för ljudradions
andel i radiohuset. Sveriges Radios och televerkets driftkostnader
slutligen upptages med 46,3 respektive 17,2 mkr.

Underskottet, eller skillnaden mellan de beräknade totala utgifterna (10,5
+ 1^,0 -f- 46,3 -f- 17,2) 87,0 mkr och beräknade licensinkomster om 82,4
mkr, förutsättes skola bestridas av hos televerket balanserande överskottsmedel,
vilka härigenom per den 30 juni 1962 beräknas nedgå till 16,1 mkr.

För televisionsverksamhetens del föreslås i enlighet likaledes med en
reviderad femårsplan investeringsanslag om 13,2 mkr för färdigställande
huvudsakligen av sändarstationer med full räckvidd i Emmaboda, Haparanda,
Kiruna, Nässjö, Skellefteå, Storuman, Sveg och Växjö/Vislanda samt
provisoriska stationer i Arvidsjaur, Paj ala och Tåsjö.

Televisionens andel av radiohuset upptages preliminärt med 8,0 mkr och
Sveriges Radios och telestyrelsens driftkostnader med 48,5 resp 23,0 mkr.
Slutligen beräknas för fortsatta förberedelsearbeten för televisionshuset 1
mkr, vilka redan tidigare beviljats. Den totala medelsanvisningen under
budgetåret skulle därmed för televisionens del uppgå till (13,2 -f- 8,0 -\-48,5 -f- 23,0) 93,7 mkr. Då inkomsterna av licensmedlen beräknas till ca

Statsutskottets utlåtande nr 9 år 1961

13

125 mkr skulle rörelsen redovisa ett överskott av ca 31 mkr samt det ackumulerade
överskottet per den 30 juni 1962 uppgå till ca 49 mkr.

Utskottet har redan under punkten 1 i det föregående förklarat sig godtaga
den av departementschefen föreslagna medelsförbrukningen för televerkets
investeringar under nästa år. Ej heller har utskottet funnit anledning
till erinran mot den förordade fördelningen på de skilda anslagsgrupperna
eller vad av departementschefen anförts i fråga om ljudradiorörelsens
och televisionsverksamhetens omfattning och inriktning. Utskottet, som
i enlighet med det anförda tillstyrker den nu begärda medelsanvisningen
kommer att framdeles, i särskilt utlåtande, taga ställning till frågan om anslag
för radiohusets fortsatta utbyggnad.

Vidkommande det i motionen II: 14 framställda yrkandet rörande nedsättning
för folkpensionärer av TV-licensavgiften får utskottet anföra följande.
Riksdagen har vid flera tillfällen under senare år — bl. a. 1955 och
1957 _ haft att taga ställning till framförda önskemål om att vissa
grupper av pensionärer och andra ej skulle behöva vidkännas av Kungl.
Maj :t föreslagna höjningar av licensavgiften för ljudradio. Utskottet, som
vid sin behandling av härom väckta motioner ingående prövat berörda frågor
har i anslutning härtill framhållit (jfr bl. a. SU 1955: 125 p. 1) att det knappast
kunde generellt göras gällande att just folkpensionärer skulle ha svårare
än varje annan befolkningskategori att bära de föreslagna höjningarna. Vidare
har understrukits att en differentiering av radioahonnenterna — på sätt
motionärerna föreslagit — skulle leda till ett icke oväsentligt administrativt
merarbete. Då vad därvid sålunda anförts alltjämt torde äga giltighet
har utskottet icke heller med avseende å den nu aktuella motionen funnit
sig kunna tillstyrka bifall till det däri framställda yrkandet.

Utskottet får i enlighet med det anförda hemställa,

I. att riksdagen må för budgetåret 1961/62 under televerkets
fond anvisa följande investeringsanslag, nämligen

1. Inköp och byggande av fastigheter .... 16 300 000 kr.

2. Anläggning för teletekniskt utvecklingsarbete
m. m....................... 2 300 000 »

3. Telefon- och telegrafanläggningar .... 253 800 000 »

4. Ljudradioanläggningar .............. 10 500 000 »

5. Televisionsradioanläggningar ........ 13 200 000 »

6. Radioanläggningar för kommersiell tra fiP

..........''...................... 2 000 000 »

7. Radioanläggningar för luftfarten ...... 3 000 000 »

8. Försvarsberedskap vid televerket ...... 7 500 000 »

9. Televerkets dispositionsanslag ........ 5 000 000 » ;

II. att motionen II: 14 icke må föranleda någon riksdagens
åtgärd.

14

Statsutskottets utlåtande nr 9 år 1961

Statens järnvägar

4:o) Statens järnvägars anslagsbehov. Kungl. Maj:t har (punkt 4, s. 52—
72) föreslagit riksdagen att för budgetåret 1961/62 under statens järnvägars
fond anvisa i statsrådsprotokollet angivna investeringsanslag å tillhopa
321 800 000 kr.

I skrivelse den 10 september 1960 har järnvägsstyrelsen framlagt sina anslagsäskanden
för nästa budgetår.

För en närmare redogörelse för anslagsskrivelsens innehåll torde få hänvisas
till propositionen (s. 52—70).

Yttrande av arbetsmarknadsstyrelsen har i propositionen redovisats under
postverkets fond (s. 17 och 18).

Departementschefen erinrar inledningsvis om den investeringsram om
326 mkr för statens järnvägars fond under nästa budgetår, som förordats
vid anmälan av investeringsplanen för kommunikationsverken. Investeringarnas
beräknade fördelning på olika anslag vid denna utgiftsram framgår av
en i propositionen (s. 71) intagen tablå.

Förslaget innebär i förhållande till innevarande budgetår att ökningar
om 4,4 resp. 1,5 mkr lagts på anslagen Bana och byggnader samt Nybyggnad
och ombyggnad av järnvägslinjer. Vid bedömningen av medelsbehovet
har departementschefen utgått ifrån att investeringsomslutningen på anslaget
till bana och byggnader måste hållas på en relativt hög nivå. Från detta
anslag bestrides nämligen kostnaderna för en rad arbeten och anskaffningar
av största vikt för kapacitetsökningar på huvudlinjerna och den fortsatta
rationaliseringen. Bland objekt av sådan angelägenhetsgrad nämnes den
pågående upprustningen av Malmbanan. Nuvarande kapacitet på banan är
enligt departementschefen otillräcklig för att kunna ombesörja de stigande
transporterna till följd av den successivt ökande malmexporten över Narvik
och Luleå. Det är därför nödvändigt att banan förstärkes så att vagnar och
lok med väsentligt högre axeltryck än för närvarande kan framföras samtidigt
som bangårdar byggs ut och mötesspår förlänges. Härutöver måste
bl. a. anläggas en ny malmbangård på Svartön vid Luleå.

Av den förordade medelsförbrukningen på anslaget Nybyggnad och ombyggnad
av järnvägslinjer av 4,5 mkr avser 3 mkr ombyggnaden till normalspår
av bandelen Forshem—Gårdsjö för vilken redogjorts i 1960 års
statsverksproposition.

För anslagen Elektriska anläggningar samt Rullande materiel och sjöfarlsmateriel
innebär departementschefens förslag minskning om 7,6 mkr
till 41,4 mkr resp. ökning om 3,5 mkr till 136,6 mkr. En sådan medelsförbrukning
på dessa anslag bedömes inte medföra några väsentliga inskränkningar
i styrelsens investeringsprogram. Beträffande det senare anslaget är

Statsutskottets utlåtande nr 9 år 1961

15

departementschefen dock inte beredd att på grundval av föreliggande material
ta ställning till förslag om en ny tågfärja. För biltrafik bar upptagits en
minskning av 0,7 mkr till 13,0 mkr.

Beträffande övriga anslag förordas i förhållande till innevarande budgetår
en ökning av medelsförbrukningen på försvarsberedskapsanslaget med
0,7 mkr, på inventarieanslaget med 0,2 mkr och på dispositionsanslaget med
3,0 mkr. Dessa anslag upptages totalt med 20 mkr.

För elektrifiering av järnvägen Älvsjö—Nynäshamn har styrelsen förutsatt
ett särskilt anslag utanför ramen. Enligt departementschefens åsikt bör
dock detta projekt ingå i de ramreglerade investeringarna.

Beträffande av järnvägsstyrelsen framlagt förslag om medel för avskrivning
av vissa goodwillvärden i Svenska Lastbils AB har departementschefen
ej funnit tillräckliga skäl föreligga för bifall. Däremot tillstyrkes en hemställan
att få lämna ett lån om högst 100 000 kr till Skid- och Friluftsfrämjandet.
De närmare villkoren för lånet torde få ankomma på Kungl. Maj :t
att bestämma. Något särskilt investeringsanslag anses dock inte behövas
utan att i stället de erforderliga medlen förutsättes få anvisas från dispositionsanslaget.

De anslag, som blir erforderliga under budgetåret 1961/62, har — under
hänsynstagande dels till de förutsatta behållningarna vid ingången av budgetåret
och dels till de förutsatta förstärkningarna av vissa anslag —- beräknats
till sammanlagt 321,8 mkr. För att ge järnvägsstyrelsen frihet vid
val mellan olika investeringsobjekt har därvid räknats med en förstärkning
av dispositionsanslaget med 15 mkr.

I förevarande sammanhang har utskottet till behandling förehaft två likalydande
motioner, väckta den ena inom första kammaren av herr Gösta
Jacobsson m. fl. (1:241) och den andra inom andra kammaren av herr
Nelander m. fl. (11:348), vari hemställts, att riksdagen i nu förevarande
sammanhang måtte besluta, att det av järnvägsstyrelsen äskade anslaget å 3
mkr ställes till förfogande som förskottslikvid för byggande av en ny färja
för leden Trelleborg—Sassnitz.

Beträffande de skäl som motionärerna anfört till stöd för sitt yrkande
får utskottet hänvisa till motionen II: 348.

Utskottet. Såsom av den i det föregående lämnade redogörelsen framgår
finner departementschefen den av järnvägsstyrelsen föreslagna medelsförbrukningen
för nästa budgetår om 335 mkr böra begränsas till 326 mkr,
innebärande en ökning i förhållande till innevarande budgetår med 5 mkr.
Vid fördelningen av medlen på de skilda anslagsgrupperna har ökningen
ansetts böra läggas främst på anslagen till hana och byggnader samt till nybyggnad
och ombyggnad av järnvägslinjer — för genomförande bl. a. av upprustning
av Malmbanan och ombyggnad till normalspår av bandelen Forshem—Gårdsjö.
En ökning föreslås vidare för anslaget till rullande materiel
och sjöfartsmateriel, medan minskningar drabbar anslagen till elektriska
anläggningar samt till biltrafik.

16

Statsutskottets utlåtande nr 9 år 1961

Genom den sålunda förordade omslutningen och inriktningen av investeringsverksamheten,
som utskottet under punkten 1 i det föregående förklarat
sig godtaga, möjliggöres ett fortsättande av det rationaliserings- och
utbyggnadsarbete som under senare år bedrivits inom statsbaneföretaget och
som haft en såväl kapacitetshöjande som i hög grad personalbesparande
effekt. I anslutning härtill må för övrigt konstateras att godstrafiken efter
den tillbakagång som ägde rum under budgetåret 1958/59, mätt i tonkm
ökade med ca 12 procent under budgetåret 1959/60. Persontrafiken åter
kännetecknades även under sistnämnda budgetår av en fortsatt nedgång —
dock endast med 3 procent mot 10 procent under budgetåret 1958/59.

Den av järnvägsstyrelsen begärda medelsanvisningen om 3 mkr för ny
sjöfartsmateriel har departementschefen förklarat sig ej beredd att på grundval
av föreliggande material taga ställning till. I anledning härav har i motionerna
I: 241 och II: 348 yrkats att nämnda medel av riksdagen ställes
till förfogande som förskottslikvid för byggande av en ny färja för leden
Trelleborg—Sassnitz. Vad motionärerna därvid anfört till stöd för sitt yrkande
finner utskottet i och för sig värt beaktande. Enligt vad utskottet
erfarit har emellertid järnvägsstyrelsen numera ingivit en förnyad framställning
i ämnet till Kungl. Maj :t. Med hänsyn härtill och då proposition i
frågan eventuellt är att förvänta redan under vårens lopp har utskottet
funnit sig böra avvakta Kungl. Maj :ts prövning av frågan. Bifall till motionerna
avstyrkes därför.

Utskottet har ej heller i övrigt funnit anledning till erinran mot vad departementschefen
i förevarande sammanhang anfört och förordat. Till frågorna
om anvisande av medel till driftbidrag och till täckande av beräknat
underskott för SJ:s rörelse under budgetåret 1961/62 återkommer utskottet
vid sin behandling av äskandena under sjätte huvudtiteln (p. 61) resp.
statens affärsverksfonder (bil. 17 till statsverkspropositionen).

Under hänvisning till vad sålunda anförts hemställer utskottet,

I. att riksdagen må för budgetåret 1961/62 under statens
järnvägars fond anvisa följande investeringsanslag, nämligen

1. Bana och byggnader ................ 110 500 000 kr.

2. Nybyggnad och ombyggnad av järnvägslinjer
................................ 3 800 000 s>

3. Elektriska anläggningar .............. 36 400 000 »

4. Biltrafik ............................ 13 000 000 »

5. Försvarsberedskap vid statens järnvägar 3 000 000 »

6. Inventarier m. m..................... 9 000 000 *

7. Statens järnvägars dispositionsanslag . . 15 000 000 » ;

II. att riksdagen må, med bifall till Kungl. Maj:ts förslag
samt med avslag å motionerna 1:241 och 11:348, till Rullande
materiel och sjöfartsmateriel för budgetåret 1961/62
under statens järnvägars fond anvisa ett investeringsanslag
av 131 100 000 kr.

Statsutskottets utlåtande nr 9 år 1961

17

Statens vattenfallsverk

5:o) Statens vattenfallsverks anslagsbehov. Kungl. Maj:t har (punkt 5, s.
73—127 föreslagit riksdagen att för budgetåret 1961/62 under statens vattenfallsverks
fond anvisa i statsrådsprotokollet angivna investeringsanslag
å tillhopa 433 201 000 kr.

I skrivelse den 31 augusti 1960 har vattenfallsstyrelsen hemställt om anslag
till kraftstationer och regleringsföretag för budgetåret 1961/62. Styrelsen
har därjämte i särskilda skrivelser den 26 september 1960 och den 31
augusti 1960 hemställt om anslag för nästa budgetår till distributionsanläggningar
och därmed sammanhängande arbeten vid statens kraftverk resp.
om anslag av finansiell och speciell natur.

I propositionen anmäles jämväl resultatet av vissa inom vattenfallsstyrelsen
företagna utredningar, nämligen rörande dels vattenfallsverkets avskrivnings-
och förräntningsnormer, dels optimal avvägning mellan vatten- och
värmekraft i det statliga kraftsystemet, dels ock upprustning av distributionsnät
i övre Norrland.

I anledning av uttalande av departementschefen i 1958 års statsverksproposition
samt sedermera lämnat uppdrag åt vattenfallsstyrelsen att undersöka
avskrivnings- och förräntningsnormer m. m. för den statliga kraftverksrörelsen,
har inom styrelsen verkställts en utredning rörande dessa
spörsmål. Undersökningen har utförts av ett för ändamålet tillsatt särskilt
utredningsorgan (vattenfallsstyrelsens finansieringsutredning).

Vattenfallsstyrelsen har i skrivelse den 30 oktober 1959 redovisat resultatet
av utredningens arbete. En sammanfattande redogörelse för utredningens
utlåtande lämnas i propositionen å s. 73—79, vartill utskottet får
hänvisa.

Över den av vattenfallsstyrelsen verkställda undersökningen har, efter
remiss, utlåtanden avgivits av telestyrelsen, järnvägsstyrelsen, statskontoret,
riksräkenskapsverket, statens sakrevision, kommerskollegium (efter hörande
av fyra handelskammare), statens pris- och kartellnämnd, statens prisregleringsnämnd
för elektrisk ström, fullmäktige i riksgäldskontoret, fullmäktige
i riksbanken, Sveriges industriförbund, Sveriges lantbruksförbund,
Kooperativa förbundet, Svenska elverksföreningen, Svenska vattenkraftföreningen
samt Landsbygdens elnämnd. Beträffande en sammanfattande redogörelse
för innehållet i remissyttrandena får utskottet hänvisa till propositionen
(s. 79—83).

1 anledning av departementschefens uttalande i 1960 års statsverksproposition
rörande den ekonomiska avvägningen mellan vatten- och värmekraft i
elkrafIproduktionsapparaten tillsattes inom vattenfallsstyrelsen en särskild
kommitté för ändamålet (vattenfallsstyrelsens optimalutredning).

2 Bihang till riksdagens protokoll l!)C>t. II samt. Nr i)

18

Statsutskottets utlåtande nr 9 år 1961

Styrelsen har med skrivelse den 8 juli 1960 överlämnat utredningens huvudpromemoria.
Styrelsen ansluter sig till de i utredningen redovisade konklusionerna.

Utskottet får i det följande lämna en sammanfattande redogörelse för
utredningens överväganden.

Utredningen har sökt att finna den med hänsyn till den sannolika produktionskostnaden
för alternativa kraftkällor ur nationalekonomisk synpunkt
riktiga avvägningen inom kraftproduktionsapparaten. Det centrala problemet
vid denna avvägning är vattenkraftens optimala utbyggnadsgrad.

Utredningen avser i första hand utbyggnaderna av den statliga kraftproduktionsapparaten
under senare hälften av 1960-talet. Vid denna tidpunkt
kan enligt utredningens mening atomkraftverken ännu ej konkurrera med
alternativa konventionella kraftkällor på grund av de billiga vattenkraftprojekt,
som vattenfallsstyrelsen disponerar över, och på grund av de i jämförelse
med kondenskraften höga anläggningskostnaderna för atomkraftverken.
Utredningen har därför kunnat koncentrera sig på avvägningen mellan
vattenkraft och konventionell värmekraft.

De svenska priserna för de bränslen, som utnyttjas i moderna stora ångkraftverk,
ligger för närvarande vid 6,5 å 7 kr per Mkcal (motsvarande ca
60 kr per m3 olja). Dessa låga priser är en följd av rådande överskott på den
internationella bränslemarknaden och förväntas ej bli bestående för en längre
tidsperiod. Trots att världens oljetillgångar är mycket stora i förhållande
till nuvarande årsförbrukning, väntas den snabbt stigande oljeförbrukningen
under senare delen av 1970-talet leda till en stramare marknadspolitik för
eldningsoljorna. Mot bakgrunden härav har utredningen ansett det motiverat
att för nya ångkraftverk, vars ekonomiska livslängd sträcker sig över
1970- och 1980-talen, räkna med ett genomsnittligt bränslepris på 9 kr per
Mkcal.

Under senare hälften av 1950-talet har skett en avsevärd åtstramning på
den svenska kapitalmarknaden med bl. a. stigande kapitalränta som följd.
Eftersom kapitalmarknaden i relativt stor omfattning är reglerad, är det
svårt att fixera en allmängiltig kalkylränta. Utredningen anser emellertid,
att en övre gräns för kalkylräntan för de statliga kraftverksinvesteringarna
bör ansluta till den finansieringskostnad, som gäller för icke statliga kraftföretag.
Mot bakgrunden härav förordas för vattenfalls del en kafkylränta
på 7 % vid investeringar i kraftproduktionsanläggningar. Detta innebär en
förhöjning av priset på kapital vid jämförelser av olika utbyggnadsprojekt
om inte mindre än 75 % sedan första hälften av 1950-talet.

Den tekniska utvecklingen inom ångkraftområdet har gått snabbt även
under efterkrigstiden. Det är numera möjligt att bygga mycket stora ångkraftaggregat
med låga specifika anläggningskostnader. Denna tekniska utveckling
har i förening med de sjunkande bränslepriserna starkt förbättrat
den konventionella värmekraftens konkurrenskraft.

Den intensiva vattenkraftutbyggnaden i Sverige under de senaste decennierna
har successivt lett till att många av de billigaste vattenkraftobjekten
tagits i anspråk. Den tekniska utvecklingen inom vattenbyggnadsområdet
möjliggör emellertid radikalare utbyggnadsmetoder och medför väsentligt
sänkta byggnadskostnader. Som en följd härav disponerar vattenfallsverket
ännu över stora vattenkraftprojekt, vars anläggningskostnader inklusive
överföringskostnaden till centralblocket endast uppgår till storleksordningen
två gånger motsvarande kostnad för moderna ångkraftverk. Ännu under
1970-talet torde stegringen i de genomsnittliga anläggningskostnaderna för
de statliga kraftverksutbyggnaderna hålla sig inom relativt snäva gränser.

Statsutskottets utlåtande nr 9 år 1961

19

Elkraftbehoven väntas fortsätta att växa under de närmaste decennierna.
Vissa tecken tyder dock på en viss avsaktning av den hittillsvarande exponentiella
ökningstakten under 1970-talet. I fråga om elkraftbehovens utveckling
inom vattenfallsverkets distributionsområden har det ansetts rimligt
att för förbrukningsökningen under perioden 1965—1980 räkna med en
maximiprognos på 6,5 % per år och en minimiprognos på 5 % per år. Såväl
minimi- som maximiprognosen innebär en avmattning av hittillsvarande förbrukningsstegring
på ca 7,5 % per år inom verkets områden.

Den optimala utbyggnadsgraden för vattenkraft har vid tidigare gällande
ekonomiska förutsättningar beräknats ligga över 110 % för vattenfalls produktionssystem.
Under förutsättning av ett genomsnittligt bränslepris på
9 kr per Mkcal och 7 % kalkylränta beräknas nämnda utbyggnadsgrad till ca
110 % under mitten av 1960-talet. I samband med att dyrare vattenkraftprojekt
blir aktuella för utbyggnad under slutet av 1960-talet och under
1970-talet beräknas den optimala utbyggnadsgraden år 1970 ha sjunkit
till ca 102 % och ca 105 % vid den högre resp. lägre belastningsökningen.
Motsvarande utbyggnadsgrader år 1975 har av utredningen beräknats till
ca 95 % och ca 100 % vid respektive belastningsalternativ.

Avsaktningen i den exponentiella ökningstakten i förening med den inträdande
minskningen av den optimala utbyggnadsgraden kommer enligt
utredningen sannolikt att medföra, att vattenkraftutbyggnaderna visserligen
kommer att ligga kvar vid nuvarande höga nivå, men att utbyggnadstakten
ej torde stegras nämnvärt. I stället torde värmekraftutbyggnaderna komma
att växa i omfattning. Kraftindustrien torde vid dessa förutsättningar ej öka
sin andel av landets totala kapitalinvesteringar.

Utredningen anför vidare, att atomkraft kompletterad med billigare toppeffekt
kan under 1970-talets senare del komma att bli ekonomiskt motiverad
i produktionssystemet. Blir atomkraftens kostnadskarakteristika då sådana,
att atomkraften i första hand slår ut den konventionella värmekraften, blir
resultatet en ökad invesleringsandel. En minskning torde däremot uppstå,
därest vattenkraft i första hand blir utslagen.

Utredningen har även uppskattat arbetskraftbehovet vid styrelsens vattenkraftutbyggnader
under perioden 1965—1975. Vid den lägre belastningsprognosen
skulle för de under denna period aktuella vattenkraftprojekten krävas
en arbetsstyrka, som kommer att variera mellan 5 000 och 6 000 man,
vilket är ungefär nuvarande sysselsättning. Under senare hälften av 1970-talet torde vid denna belastningsökning arbetsstyrkan i Norrland minska
endast relativt långsamt. Vid den högre belastningsprognosen skulle en utökning
av den nu sysselsatta arbetsstyrkan i Norrland till omkring 7 000
man bli nödvändig under denna period. Därefter skulle följa en relativt
snabb nedgång i utbyggnadsverksamheten under senare hälften av 1970-talet.

över utredningen har, efter remiss, utlåtanden avgivits av arbetsmarknadsstyrelsen,
telestyrelsen, järnvägsstyrelsen, kommerskollegium (efter hörande
av Stockholms handelskammare, Skånes handelskammare, Handelskammaren
i Gefle, Västernorrlands och Jämtlands läns handelskammare
samt Norrbottens och Västerbottens läns handelskammare), riksnämnden
för ekonomisk försvarsberedskap, delegationen för atomenergifrågor, Svenska
vattenkraftföreningen, Svenska elverksföreningen, Sveriges industriförbund,
Kooperativa förbundet, Svenska teknologföreningcn, Landsbygdens
elnämnd, Landsorganisationen i Sverige — LO — (efter hörande av Svenska

20

Statsutskottets utlåtande nr 9 år 1961

elektrikerförbundet, Vattenfallsverkets personalförbund och Svenska byggnadsarbetareförbundet)
samt Svenska naturskyddsföreningen. För en sammanfattande
redogörelse för innehållet i remissyttrandena får utskottet
hänvisa till propositionen (s. 85—87).

I propositionen redovisas därefter det huvudsakliga innehållet av vattenfallsstyrelsens
förenämnda skrivelser om äskanden av investeringsanslag
för budgetåret 1961/62, in. m. I denna del jämte i fråga om remissutlåtanden
av arbetsmarknadsstyrelsen, riksräkenskapsverket och delegationen för
atomenergifrågor får utskottet hänvisa till propositionen (s. 87—116).

Departementschefen upptager till en början frågan om vattenfallsverkets
avskrivnings- och förräntningsnormer och anför därvid följande.

I fråga om den ekonomiska målsättningen för statens kraftverksrörelse
har styrelsen förordat, att hittillsvarande principiella riktlinjer för styrelsens
taxesättning för elektrisk kraft bibehålies, vilket innebär att en tillfredsställande
förräntning av det investerade statskapitalet bör eftersträvas.
Vid tillämpningen av denna målsättning har vattenfallsstyrelsen utgått ifrån
antagandet att för vattenfallsverket skall i princip gälla samma förutsättningar
i fråga om finansiering och skattchelastning som för enskilda företag
inom kraftindustrien. Vidare siktar verkets avgiftspolitik till i stort sett enhetliga
taxor. De mest väsentliga undantagen härifrån är en differentiering
mellan vattenfallsverkets mellansvenska och norrländska försörjningsområden
samt en viss särbehandling av särskilt kraftslukande industrier. Taxorna
bestämmes primärt med hänsyn till marginalkostnaderna. Sekundärt
tas dock eu viss hänsyn till den genomsnittliga avkastningen på hela rörelsen.

De betydelsefullaste faktorerna vid taxekalkylering på grundval av samma
finansierings- och skatteförhållanden som föreligger för enskilda företag
är kalkylräntan och kalkylavskrivningarna. Kalkylräntan bör med utgångspunkt
i investeringskostnaden enligt styrelsens mening förutsätta
bl. a. 24 % aktiekapital och reservfond, 5,5 % låneränta — enligt bedömning
på lång sikt och omfattande jämväl lånekostnader för statlig nyupplåning
— samt 6 % utdelning på det egna kapitalet. Enligt styrelsens beräkningar
blir kalkylräntan 6,6 %, vilket är drygt en procent högre än den
kalkylränta som låg till grund för taxehöjningen år 1957.

Beträffande kalkylavskrivningarna ligger avskrivningstiderna i genomsnitt
mellan 40 och 45 år för vattenkraftanläggningar och mellan 20 och 30
år för värmekraftstationer och dislributionsan läggningar. Trots att det från
olika håll framhållits att dessa tider är relativt långa, finns det enligt vattenfallsstyrelsens
uppfattning med hänsyn till hittillsvarande erfarenheter
av anläggningarnas varaktighet ingen anledning att ändra dem. I fråga om
de bokföringsmässiga avskrivningarna föreslår styrelsen, att verket övergår
från annuitetsmetoden till metoden med konstant avskrivning, vilket skulle
resultera i en årlig ökning av avskrivningarna med ca 40 mkr under de närmaste
åren. Vidare ifrågasätter styrelsen om inte avskrivningar även borde
införas för mark, naturkraft, skadeersättningar m. m., som nu inte alls blir
föremål för någon avskrivning. Införandet av sådana avskrivningar bör dock
enligt styrelsens åsikt anstå till dess att de enskilda kraftföretagen får möjlighet
till motsvarande — vid taxeringen avdragsgilla — avskrivningar genom
justering av skattelagstiftningen.

Statsutskottets utlåtande nr 9 år 1961 -1

Vattenfallsstyrelsen anför i fråga om högspänningstaxorna, att dessa innehåller
prisregleringsklausuler, vilka eliminerar riskerna för ekonomiskt
ogynnsam verkan av de långa kontraktstiderna till följd av allmän prisstegring
Med hänsyn bl. a. härtill har vattenfallsstyrelsen inte funnit skäl att
nu ''förorda någon förkortning av kontraktstiderna. Styrelsen har heller inte
ansett det aktuellt med kapitaltillskott från kraftköparna i samband med
tecknande av nya abonnemang.

En ny taxekalkyl avseende beräknat nytillskott av kraftproduktion tram
till år 1965 har utarbetats inom vattenfallsstyrelsen. Därest ett förräntningskrav
om 6,6 % uppställes, erfordras en taxehöjning med ca 4 %. För
den totala kraftverksrörelsen räknar styrelsen för åren 1960, 1961 och 1962

_under förutsättning av oförändrade taxor och genomsnittlig vattentillgång

men efter en övergång till de större bokföringsmässiga avskrivningarna —
med överskott om 198, 208 resp. 251 mkr motsvarande 5,6, 5,3 resp. o,9 %
av det i medeltal disponerade kapitalet. Avkastningen av vattenfallsverket
under de närmaste åren kan enligt styrelsens uppfattning betraktas som tillfredsställande.
Med hänsyn bl. a. härtill anser styrelsen nuvarande taxelage
tills vidare böra bibehållas.

Vattenfallsstyrelsen har meddelat, att styrelsen vid såval nykontrakteringar
som omlcontrakteringar för högspänningsleveranser förbehållit sig
rätt att före den 1 oktober 1961 uppsäga avtalen för prisreglering fr. o. m.
den 1 januari 1962.

Den av vattenfallsstyrelsen förordade ekonomiska målsättningen tor statens
kraftverk srörelse har i stort sett ej mött någon erinran från de i ärendet
hörda remissinstanserna. Endast på några punkter har mera väsentliga
påpekanden gjorts. I fråga om kalkylräntan har statskontoret förordat, att
den räntefot,'' som tillämpas vid nyupplåning inom den enskilda kraftindustrien,
bör läggas till grund vid bestämmandet av kalkylräntan för vattenfallsverkets
del. Kommerskollegium har framhållit, att den presumerade andelen
eget kapital måhända leder till en något för låg kalkylränta och Stockholms
handelskammare har betraktat den valda kalkylräntan på 6,6 % som
ett minimivärde i dagens läge. „

Beträffande avskrivningarna bar bland andra kommerskollegium ltragasatt,
om inte de av vattenfallsstyrelsen tillämpade avskrivningstiderna är
för långa. Vidare bär statskontoret funnit det tveksamt, huruvida vattenfallsstyrelsen
i sak kan anses tillämpa avskrivning på ateranskaffningsvärdet
som norm.

Det ekonomiska utfallet av den totala kraftverksrörelsen har statskontoret
ansett knappast vara tillfredsställande och Västernorrlands och Jämtlands
läns handelskammare har ifrågasatt, om de nuvarande taxorna kommer
att ge en tillfredsställande förräntning på det investerade kapitalet.
Slutligen har Sveriges industriförbund m. fl. funnit att en översyn av redovisningsprinciperna
bör övervägas.

Sedan uttalandena gjordes i 1958 års statsverksproposition rörande kraftverksrörelsens
ekonomiska utfall, har från vattenfallsstyrelsens sida framlagts
driftresultaten för budgetåren 19;>7/;>8, 1958/59 och 1959/60. Överskottet
i procent av det i medeltal disponerade kapitalet under de nämnda
budgetåren blev 6,1, 6,7 respektive 3,9. Utfallet för budgetåren 1957/58 och
1958/59 innebär en avsevärd förbättring jämfört med åren dessförinnan.
Det mindre tillfredsställande resultatet för budgetåret 1959/60 förklaras av
den exeptionellt dåliga vattentillgången. Det får dessutom uppmärksammas,

att fr. o. in. den 1 januari 1960 de nya normerna för bokföringsmässiga avskrivningar
tillämpats. Vad beträttar den lramtida resultatutvecklingen bni
understrykas, att den ökade torrarssäkerheten och den bögie utbyggnads -

22

Statsutskottets utlåtande nr 9 år 1961

graden, som har sin grund i såväl ökade investeringar som en i 1959 års
prognos förutsagd avsaktad ökningstakt i efterfrågan på elkraft i jämförelse
med 1957 års prognos, kan förutses förbättra verkets möjligheter att
ge ett tillfredsställande ekonomiskt resultat.

De av vattenfallsstyrelsen framlagda förslagen rörande vattenfallsverkets
målsättning m. in. avser till eu del spörsmål av stor betydelse även för övriga
statliga affärsverk liksom för näringslivet i övrigt. Detta gäller främst
i fråga om avskrivnings- och förräntningsnormer, prissättningen samt redovisningsprinciperna.
Med hänsyn härtill är jag inte beredd att nu ta slutlig
ställning till här ifrågavarande spörsmål. Mina uttalanden i det följande
beträffande styrelsens förslag i berörda avseenden får därför anses som
provisoriska ställningstaganden.

1 likhet med vattenfallsstyrelsen och flertalet remissinstanser anser jag,
att målsättningen för statens kraftverksrörelse liksom hittills bör vara en
tillfredsställande förräntning av det investerade kapitalet. Med hänsyn till
kraftindustriens struktur med en uppdelning på statlig, kommunal och enskild
verksamhet synes det lämpligt att vid bestämmandet av de kostnadsmässiga
grunderna för avvägningen av eltaxorna verket tar hänsyn jämväl
till förhållandena inom den icke statliga kraftindustrien. Att taxorna
därvid primärt anpassas efter elkraftens marginalkostnader finner jag i
princip vara ändamålsenligt.

Vad angår de närmare beräkningsgrunderna, har vid ärendets beredning
inom departementet observerats, att värdet av naturkraften inte medtagits
i marginalkostnadskalkylerna. Med hänsyn härtill vill jag framhålla angelagenheten
av att beräkningen av finansieringskostnaderna innefattar samtliga
relevanta kostnadsposter.

I fråga om beräkningen av kalkylräntan vill jag framhålla, att tillämpad
laneranta synes nug från olika synpunkter relativt låg. Jag vill dock icke
nu fixera den kalkylränta, som bör ligga till grund för taxesättningen.

Beträffande kalkylavskrivningarna kan viss tvekan råda om de tillämpade
avskrivningstiderna säkrar en på lång sikt tillfredsställande förräntning avverkets
kapital. Starka skäl talar även för att mark, naturkraft och skadeersättningar
borde bli föremål för avskrivning. Övergång till kortare avskrivningstider
liksom avskrivningar på vissa som värdebeständiga behandlade
tillgångar, synes dock för vattenfallsverkets del böra anstå.''

Vad sedan gäller de bokföringsmässiga avskrivningarna har Kungl. Maj:t
i avvaktan på det slutliga ställningstagandet till vattenfallsstyrelsens finansienngsutredmng
bemyndigat styrelsen att för senare hälften av budgetåret
19o9/(50 samt för budgetåret 1960/61 verkställa avskrivningar enligt metoden
med konstant avskrivning. Avskrivningarna har därvid förutsatts beräknade
efter kapitalföremålens nuvärden. I detta sammanhang förordar
jag att vattenfallsverkets avskrivningar tills vidare verkställes på angivet
satt. 1 ö

Jag har i princip ej något att erinra mot en normal kontraktstid för verkets
hogspanningsleveranser av fem år. En förutsättning för en sådan kontraktstid
synes dock böra vara, att prisregleringsklausuler och dylikt fortlöpande
ger kompensation för uppkommande kostnadsökningar.

Såsom vattenfallsstyrelsen anfört är engrospriserna differentierade mellan
styrelsens mellansvenska och norrländska taxeområden. Skillnaden bestai
i att de mellansvenska taxorna även skall täcka kostnaderna för överföring
av kraft från Norrland. I samband härmed vill jag anmäla, att Norrländska
vattenkraftutredningen i sitt den 25 september i957 avlämnade betänkande
föreslagit, att statsmakterna som underlag för vattenfallsstyrelsens
handlande uttryckligen skulle fastställa principen att taxorna inom

Statsutskottets utlåtande nr 9 år 19C>1

23

varje taxeområde bestämmes med utgående i stort sett från kostnaderna tor
vattenfallsstyrelsens verksamhet inom området. Norrländska vattenkrattutredningenansåg
det vidare önskvärt, att statsmakterna även fastslog alt
vattenfallsstyrelsen skulle tillgodose alla rimliga krav på leverans av elkraft
i Norrland.

För min del finner jag det naturligt, att taxorna i stort sett far bestammas
av för varje område gällande produktions- och överföringskostnader. Da
nämnda kostnadsmässigt betingade differentiering sedan länge tillämpats
och kan förväntas bestå, har jag ej funnit skäl föreligga att på speciella
punkter ge anvisningar till vattenfallsstyrelsen när det gäller fastställande
av eltaxorna. Beträffande förslaget att statsmakterna skall fastslå principen
att alla rimliga krav på leverans av elkraft i Norrland skall tillgodoses, kan
jag inte finna annat än att nu avsedd bedömning av kraftbehoven och deras
tillgodoseende får i fråga om samtliga försäljningsområden anses inga i
vattenfallsstyrelsens allmänna åligganden. Någon särskild anvisning synes
även här överflödig. Jag vill också tillägga, att det statliga utbyggnadsprogrammet
syftar till att skapa sådana produktionsresurser att möjlighet skall
föreligga att helt tillgodose näringslivets och allmänhetens efterfrågan på elkraft
och att man kan räkna med att s. k. torrår ssäkerhet uppnås budgetåret
1962/63.

Med tanke på den kapacitet som kraftproduktionsapparaten nu har och
kommer att få, saknar enligt min mening frågan om företrädesrätt för viss
del av kraftefterfrågan numera aktualitet.

Från flera remissinstanser har anmärkningar mot vattenfallsverkets resultatredovisning
framkommit. Ur flera synpunkter anser jag det önskvärt,
att vattenfallsverkets resultatredovisning lägges upp så att bl. a. marginalkostnadskalkylerna
kan följas upp. I detta sammanhang vill jag erinra om
att riksräkenskapsverket i ett utlåtande rörande vattenfallsverkets avsättningar
till värdeminskningskontot framhållit att nuvarande föreskrifter rörande
kommunikationsverkens avskrivningar är föråldrade och i behov av
en översyn. .lag delar riksräkenskapsverkets uppfattning härvidlag. Fn översyn
av affärsverkens avskrivningsnormer liksom av redovisningsprinciperna
över huvud bör således enligt min mening företagas. Frågan härom torde
framdeles få anmälas för Kungl. Maj :t.

Resultatutfallet för vissa förflutna budgetår liksom det prognoserade dnttresidtatet
för de närmast framförliggande budgetåren kan tyda på att vattenfallsstyrelsens
marginalkostnadskalkyl ej tar tillräcklig hänsyn till alla
kostnadselement. Med" hänsyn till penningvärdets förändringar borde en
taxesättning efter marginalkostnaderna vid successivt stigande marginalkostnader
ha medfört en viss överförräntning av det bokförda kapitalet.

Mot bakgrunden av det nu anförda och med tanke på de kostnadsökningar,
som inträffat sedan vattenfallsstyrelsen avlämnat sin utredning synes
motiven för en taxehöjning snarast ha förstärkts. Å andra sidan torde kostnadsstegringarna
motverkas av den pågående rationaliseringsverksamheten
inom våtlenfalIsverket, som åtminstone på längre sikt kan förväntas medföra
icke obetydliga kostnadsbesparingar.

Med hänsyn till vad jag anfört i det föregående synes ett ställningstagande
i taxefrågan tills vidare böra anstå.

Därefter övergår departementschefen till att behandla frågan om den ekonomiska
avvägningen mellan vatten- och värmekraft.

Departementschefen konstaterar sammanfattningsvis, att den optimala
utbyggnadsgraden bar beräknats komma att ligga vid 110 % under större

24

Statsutskottets utlåtande nr 9 år 1961

delen av 1960-talet för att under slutet av 1960-talet och under 1970-talet
sjunka ned mot 100 % och därunder vid ett antaget oljepris av 9 kr. per
Mkcal (motsvarande omkring 85 kr. per m3 olja) och en kalkylränta av
7 9c • Departementschef en finner att de i ärendet hörda remissinstanserna
i stort sett har godtagit de angivna förutsättningarna och utförda beräkningarna
rörande den optimala utbyggnadsgraden för vattenfallsverkets
del. Samtidigt har dock från flera håll anförts, att man kan variera proportionen
mellan vattenkraft och värmekraft inom relativt vida gränser utan
att den totala kraftkostnaden påverkas i någon högre grad. De inom den
enskilda kraftindustrien verkställda utredningarna rörande vattenkraftens
optimala utbyggnadsgrad synes ha givit i stort sett samma resultat som
vattenfallsstyrelsens utredning, om man tar hänsyn till de i någon mån olika
förutsättningarna för beräkningarna.

Enligt departementschefens mening utgör den av vattenfallsstyrelsen framlagda
utredningen en värdefull grund vid den framtida avvägningen mellan
olika kraftkällor i det statliga kraftsystemet. Såsom tidigare berörts föreli§8ei
ett visst matt av valfrihet härvidlag, utan att kraftverksrörelsens
totala kostnader nämnvärt förändras. Med hänsyn till att vissa vattenkraftutbyggnader
pågår och att prioritet bör ges åt sådana projekt, för vilka planeringen
är långt framskriden, är avvägningen mellan vattenkraft och värmekraft
redan nu fixerad för tiden fram till mitten av 1960-talet. För tiden
därefter bör enligt departementschefen planeringen såsom vattenfallsstyrelsen
anfört få inriktas på en successivt stigande värmekraftandel. För den
fortsatta planeringen av investeringarna i kraftverksrörelsen är det också
angeläget att kontinuerligt undersöka den från ekonomiska synpunkter
gynnsammaste avvägningen mellan vattenkraft, konventionell värmekraft
och atomkraft. Då den slutliga avvägningen sedan skall göras, bör, framhåller
departementschefen, även andra synpunkter än rent ekonomiska beaktas.
Den närmare avvägningen torde liksom hittills få ske årligen av statsmakterna
efter förslag av vattenfallsstyrelsen i samband med verkets anslagsframställningar.
För att statsmakterna därvid i realiteten skall kunna
göra en från allmänna synpunkter lämplig avvägning hör vattenfallsstyrelsen
i högre grad än hittills inrikta planeringen så att en tillräckligt stor investeringsreserv
föreligger.

Departementschefen övergår därefter till av vattenfallsstyrelsen berörd
fråga om naturskyddet och finner det därvid för egen del värdefullt, att
pågående överläggningar mellan kraftproducenterna och företrädarna för
naturskyddsintressena utvidgats till att omfatta hela problemkomplexet
rörande avvägningen mellan kraft- och naturskyddsintressena i de norrländska
älvdalarna och sjösystemen. Något ställningstagande från statsmakternas
sida till frågan om vilka objekt som bör sparas vid de framtida
kraftverksutbyggnaderna synes departementschefen för närvarande ej böra
ske. Innan något beslut i den riktningen fattas bör en mera fullständig genomgång
av samtliga större utbyggnadsprojekt ha verkställts och konse -

Statsutskottets utlåtande nr 9 år 1961

25

kvenserna i skilda hänseenden av ifrågasatta undantaganden ha belysts.

Departementschefen upptager därnäst frågan om vattenfallsverkets investeringar
för innevarande och nästa budgetår och erinrar därvid att centrala
driftledningen (CDL) år 1959 utarbetade en prognos över förbrukningen
av elektrisk kraft. Enligt denna prognos beräknades elförbrukningen
i hela landet år 1965 till 44 000 MkWh, vilket innebär en årlig ökning
med 2 200 MkWh, motsvarande en genomsnittlig kumulativ ökning med
6,4 % per år. Vid en genomgång av förutsättningarna för prognosen våren
1960 fann CDL ingen anledning att frångå 1959 års beräkningar rörande
elkraftsförbrukningen under de närmaste åren. Även elbehovet t. o. m. år
1965 inom vattenfallsverkets distributionsområden har omprövats, men vattenfallsstyrelsen
har ej ansett sig böra förorda någon ändring i 1959 års
beräkningar, vilka förutsåg en årlig ökning av elförbrukningen med i genomsnitt
950 MkWh eller 6,2 % per år från år 1958 t. o. m. år 1965. Sistnämnda
år skulle den totala prima elkonsumtionen inom styrelsens distributionsområden
därmed uppgå till 19 400 MkWh.

Departementschefen redovisar vissa under hand lämnade uppgifter från
vattenfallsstyrelsen, utvisande torrårsbalansen för hela landet åren 1960/
Öl—1965/66. Av dessa uppgifter framgår, att vid exceptionellt torrår produktionsunderskott
skulle uppkomma under budgetåren 1960/61 och 1961/
62. Vad angår de därpå följande budgetåren kan krafttillgången i stort sett
sägas motsvara efterfrågan. Kraftbalansen inom vattenfallsverkets försäljningsområden
visar en i stort sett liknande utveckling. Departementschefen
understryker, att denna bedömning av kraftbalansen bygger på vissa schematiska
antaganden och att i verkligheten icke obetydliga avvikelser såväl
uppåt som nedåt kan komma att ske för de enskilda åren. För närvarande
föreligger således inte någon betryggande marginal vid torrår vare sig för
landet i dess helhet eller inom vattenfallsverkets försäljningsområden. Det
av styrelsen nu framlagda utbyggnadsprogrammet tar sikte på att uppnå
torrårssäkerhet inom verkets sektor vid första möjliga tidpunkt, vilket beräknas
kunna ske under budgetåret 1962/63.

Under innevarande budgetår räknar vattenfallsstyrelsen med en investeringsomslutning
om 450 mkr vilket är 12 mkr lägre än den i 1960 års statsverksproposition
angivna investeringsramen. För genomförandet av det föreslagna
kraftutbyggnadsprogrammet, som utöver tidigare av statsmakterna
beslutade kraftstationer innefattar byggande av Ajaure kraftstation i övre
Ume älv och ett tredje aggregat i Stenungsunds ångkraftstation, samt för
bestridande av kostnaderna för regleringsföretag, distributionsanläggningar
och vissa finansiella utgifter föreslår styrelsen för nästa budgetår eu medelsförbrukningsram
av 465 mkr.

Enligt departementschefens mening bör de av CDL och vattenfallsstyrelsen
framlagda beräkningarna över elkonsumtionen inom landet kunna läggas
till grund för den nu aktuella bedömningen av elproduktionens utbyggnad.
Departementschefen anser, att programmet för de statliga kraftstationsutbyggnaderna
i första band bär inriktas på att vattenfallsverket sna 3

Bihang till riksdagens protokoll 1961. 6 samt. Xr 9

26

Statsutskottets utlåtande nr 9 år 1961

rast skall uppnå en sådan produktionsnivå, att ransoneringsriskerna även
vid svåra torrår elimineras. Vid strävandena att förverkliga denna primära
målsättning bör därjämte en riktpunkt vara, att en från ekonomiska och
andra synpunkter lämplig avvägning inom kraftproduktionsapparaten kommer
till stånd mellan de skilda kraftslagen.

Departementschefen erinrar om att han vid redovisningen av investeringsplanen
för kommunikationsverken för innevarande budgetår upptagit en
investeringsram för vattenfallsverket av 450 mkr. Därvid har han godtagit
styrelsens förslag att vissa förberedelsekostnader för Marvikens atomkraftstation
skall bestridas med investeringsmedel. För det kommande budgetåret
förordas en investeringsram om 440 mkr, vilket belopp understiger verkets
förslag med 25 mkr. Denna nedskärning, som kan medföra smärre
förskjutningar i utbyggnadsprogrammet för kraftverken, sjöregleringarna
och distributionsanläggningarna, torde dock enligt departementschefen inte
i någon väsentlig mån påverka kraftbalansen under de närmaste åren. Departementschefen
räknar således fortfarande med att torrårssäkerhet skall
kunna uppnås under budgetåret 1962/63 under förutsättning att beräkningarna
rörande den framtida elförbrukningen någorlunda slår in. I fråga
om atomenergianläggningarna räknas med en medelsförbrukning som understiger
styrelsens förslag med 10 mkr. I förhållande till innevarande budgetår
innebär den förordade medelsförbrukningsramen en minskning med
10 mkr.

Av en i propositionen (s. 125) intagen sammanställning framgår hur
medelsförbrukningen lämpligen bör fördelas vid en sådan ram. Medelsförbrukningen
enligt departementschefens förslag innebär minskningar i förhållande
till styrelsens beräkningar med följande belopp, nämligen 7,0 mkr
på kraftverksbyggnaderna, 10,0 mkr på atomenergianläggningarna, 2,0 mkr
på regleringsföretagen, 4,0 mkr på distributionsanläggningarna samt 2,0
mkr på övriga anslag.

Departementschefen anför i fortsättningen.

Vid bifall till mitt förslag bör vattenfallsstyrelsen för nästa budgetår erhålla
bemyndigande att påbörja arbetena med Ajaure kraftstation i Ume
älv och det tredje aggregatet i Stenungsunds ångkraftstation.

I fråga om atomenergianläggningarna beräknar styrelsen medelsförbrukningen
för styrelsens del i Ågesta kraftvärmeverk (R 3/Adam) till
20 mkr under budgetåret 1961/62. Jag har ej något att erinra mot denna beräkning.

Atomkraftstationen R 4/Eva, som enligt tidigare planer skulle förläggas i
berg vid sjön Unden i Skaraborgs län, avser styrelsen numera uppföra ovan
jord vid Marviken på Vikbolandet i Östergötlands län. Anläggningens benämning
har i anledning därav ändrats till Marvikens kraftstation. Förberedelsearbetet
bedrives med sikte på att erforderligt underlag för ett slutligt
ställningstagande till projektets utformning skall föreligga i mitten
av år 1961 och att stationen skall kunna tagas "i drift år 1967. Medelsförbrukningen
för nästa budgetår beräknar styrelsen till 10 mkr.

Enligt min mening bör, sedan erforderligt projekteringsunderlag och
nya kostnadsberäkningar framkommit, frågan om medelsanvisning till före -

Statsutskottets utlåtande nr 9 år 1961

27

varande atomkraftstation ånyo underställas riksdagens prövning. Med hänsyn
härtill upptager jag ej i detta sammanhang några investeringsmedel till
anläggningen för nästa budgetår. För att den förra året förordade tidsplanen
med sikte på ett idrifttagande år 1967 alltjämt skall kunna bibehållas,
bör möjlighet hållas öppen att framlägga förslag i frågan till höstsessionen
av 1961 års riksdag, varjämte vattenfallsstyrelsen bör under hösten 1961
äga av driftmedel förskottsvis utbetala erforderliga belopp — beräknade till
sammanlagt 5 mkr — för fortsatt konstruktionsarbete. Jag förutsätter, att
förevarande belopp sedermera inräknas i de investeringsanslag, som kan
komma att beviljas för anläggningens uppförande.

I enlighet med det sagda förordar jag, att anslaget till atomenergianläggningar
för nästa budgetår uppföres med 20 mkr. Jag vill här erinra om att
statsrådet och chefen för handelsdepartementet i annat sammanhang denna
dag (bil. 12 till statsverkspropositionen) anmält de frågor, som rör atomenergiprogrammet.

Vid sidan av de ramreglerade investeringarna har styrelsen för nästa budgetår
föreslagit en medelsförbrukning av 15 mkr för fortsatta arbeten på
förvaltningsbyggnaden i Råcksta. Jag har ej något att erinra häremot och
föreslår, att det av styrelsen äskade anslaget om 14 mkr upptages för ändamålet.

I fråga om beräkningen av anslagen förordar jag, att i princip de belopp
anvisas, som fordras för att jämte beräknad behållning vid nästa budgetårs
ingång täcka medelsförbrukningen under varje anslagsrubrik. Under dispositionsanslaget
föreslår jag, att 10 mkr anvisas. Den totala anslagssumman
för nästa budgetår kommer därvid att utgöra 433,2 mkr. Beträffande
anslaget Förvärv av enskilda företag för elektrisk distributionsverksamhet
bör detta — därest riksdagen icke har något att erinra häremot — vid behov
kunna förstärkas med medel från dispositionsanslaget. Styrelsens förslag om
sammanslagning av anslagen Kraftverksbyggnader m. m. och Regleringsföretag
har jag icke funnit skäl tillstyrka.

I anslaget till distributionsanläggningar har styrelsen inräknat en kostnad
av ca 4,4 mkr för inköp och utrustning av distributionsnät i Norrbottens
och Västerbottens läns skogs- och fjällbygder. Av beloppet föreslås 3,5
mkr skola avskrivas omedelbart. De hittills anvisade avskrivningsanslagen
uppgår till sammanlagt 23 mkr vilket motsvarar det totala avskrivningsbelopp
som förutsattes vid 1954 års riksdagsbeslut i frågan. Styrelsen har meddelat,
att kapitalbehovet för ifrågavarande inköp och utrustning nu kan
uppskattas till 55,5 mkr mot 29 mkr enligt de i 1954 års statsverksproposition
framlagda beräkningarna. Behovet av initialavskrivning har enligt
styrelsens beräkningar samtidigt ökat från 23 mkr till 30 å 35 mkr. Utom
hittills anvisade avskrivningsanslag skulle således tillkomma 7 å 12 mkr.

Den av riksdagen beslutade upprustningen av detalj distributionen inom
de inre delarna av Norrbottens och Västerbottens län bör enligt min åsikt
fullföljas planenligt. Med hänsyn till inträffade generella kostnadsstegringar
och de i viss utsträckning ändrade förutsättningarna beträffande upprustningen
av nämnda distributionsnät synes klara motiv föreligga för ytterligare
avskrivningsanslag för ändamålet. Initialavskrivningarna synes dock
kunna begränsas till totalt högst 30 mkr. Utöver hittills anvisade avskrivningsanslag
skulle således tillkomma högst 7 mkr. Med hänsyn till vad
jag anfört tillstyrker jag det av vattenfallsstyrelsen äskade avskrivningsanslaget
för nästa budgetår om 3,5 mkr för ändamålet ifråga. Chefen för
finansdepartementet har därför i annat sammanhang denna dag föreslagit,
att i detta syfte ett avskrivningsanslag om 3,5 mkr anvisas på driftbudgeten
för nästa budgetår.

28

Statsutskottets utlåtande nr 9 år 1961

Utskottet. Sedan vattenfallsstyrelsen i oktober 1959 framlagt utredning
rörande verkets avskrivnings- och förräntningsnormer, vattenfallsstyrelsens
finansieringsutredning, och densamma efter remiss varit under beredning
inom Kungl. Maj:ts kansli, har departementschefen nu redovisat ett preliminärt
ställningstagande i fråga om verkets målsättning. Departementschefen
framhåller därvid till en början, att statens kraftverksrörelse hör

uppvisa en tillfredsställande förräntning. Med hänsyn till kraftindustriens
struktur med en uppdelning på statlig, kommunal och enskild verksamhet
bör vattenfallsverket i kalkylunderlaget för prissättningen bl. a. beakta förhållandena
inom den icke-statliga sektorn. I princip godtager departementschefen,
att eltaxorna primärt anpassas efter elkraftens marginalkostnader.

Departementschefen understryker angelägenheten av att samtliga relevanta
kostnadsposter ingår i beräkningen av finansieringskostnaderna. En
av de väsentligaste kostnadsstyrande faktorerna är kalkylräntan för det
disponerade statskapitalet. Vattenfallsstyrelsen har på grundval av vissa
antaganden framräknat en kalkylränta till 6,6 procent. Ehuru departementschefen
inte är beredd att för det närvarande fixera en nivå för kalkylräntan,
bedömer han den tillämpade låneräntan som relativt låg. I fråga om de kalkylmässiga
avskrivningarna finner departementschefen fog för tanken på
en utvidgning av antalet avskrivningsobjekt. Avskrivningar på vissa såsom
vardebestandiga behandlade tillgångar liksom övergång till kortare avskrivningstider
bör dock enligt departementschefens mening anstå.

I fråga om de bokföringsmässiga avskrivningarna tillstyrker departementschefen
övergång till konstant avskrivning. Avskrivningarna bör ske på kapitalföremålens
nuvärden. Den angivna principen har efter Kungl. Maj:ts
bemyndigande tillämpats av styrelsen för senare hälften av budgetåret
1909/60 samt för budgetåret 1960/61. Departementschefen finner dock,
att nuvarande föreskrifter rörande vattenfallsverkets liksom de Övriga kommunikationsverkens
avskrivningar är föråldrade. En översyn av affärsverkens
avskrivningsnormer och redovisningsprinciper i övrigt bör således företagas.

I anslutning till finansieringsutredningen berör departementschefen vidare
frågan om lokal taxedifferentiering. Departementschefen tillstyrker
därvid, att taxorna i stort sett får bestämmas av för varje område gällande
produkhons- och överföringskostnader. Beträffande förslag av norrländska
vattenkraftutredningen, att statsmakterna skall fastslå principen att alla
rimliga krav på leverans av elkraft i Norrland skall tillgodoses, säger sig
epartementschefen inte kunna finna annat än att bedömningen av kraftehoven
och deras tillgododoseende i fråga om samtliga försäljningsområden
far anses ingå i vattenfallsstyrelsens allmänna åligganden.

Departementschefen anför avslutningsvis i fråga om^styrelsens utredning,
att motiven for en taxehojning visserligen snarast förstärkts sedan utredningen
avlamnades, men att kostnadsstegringarna å andra sidan torde ha motverkats
av rationahsermgsverksamheten inom vattenfallsverket. Departementschefen
finner darfor ett ställningstagande till taxefrågan tills vidare böra anstå

Statsutskottets utlåtande nr 9 år 1961

29

Utskottet finner för sin del värdefullt, att vattenfallsverkets avskrivningsoch
förräntningsnormer underkastats den utförliga analys som finansieringsutredningen
innebär. I anslutning härtill må framhållas att vattenfallsverkets
totala investeringar är av sådan storleksordning, att eu fullgod förräntning
på desamma är av ej oväsentlig betydelse ur statsfinansiella synpunkter.
Det framstår vidare av flera skäl som angeläget, att taxesättningen varken
innebär någon subventionering eller något uttagande av överpris.

Till grund för investeringsavvägningen och taxesättningen ligger vissa
antaganden om räntenivåer, avskrivningstider m. in. Uppställandet av dessa
antaganden innefattar komplicerade bedömningsfrågor, på vilka utskottet i
förevarande sammanhang icke funnit sig böra närmare ingå. Beträffande
lämpligheten av att basera taxeberäkningarna på en marginalkostnadskalkyl
vill dock utskottet uttala sin anslutning till departementschefens uppfattning.

En övergång till konstant avskrivning av investeringsobjekten finner även
utskottet ändamålsenlig. Utskottet, som tidigare beträffande andra kapitalfonder
förordat, att avskrivningen grundas på återanskaffningspriset, tillstyrker
därför nu att också för vattenfallsverkets del, de bokföringsmässiga
avskrivningarna sker efter denna princip.

Departementschefen har i propositionen vidare redovisat sitt ställningstagande
till en av vattenfallsstyrelsen framlagd utredning rörande den ekonomiska
avvägningen mellan vattenkraft och värmekraft. Enligt denna utredning,
vattenfallsstyrelsens optimalutredning, har den mest ekonomiska utbyggnadsgraden
av vattenkraften under huvuddelen av 1960-talet beräknats
ligga vid 110 % för att mot slutet av 1960-talet och under 1970-talet sjunka
till 100 % och därunder. Vid beräkningarna har man utgått ifrån ett oljepris
av 9 kr. per Mkcal och en kalkylränta av 7 %. Departementschefen finner
optimalutredningen utgöra en värdefull grund för den framtida avvägningen
mellan olika kraftkällor i det statliga kraftsystemet.

Även utskottet hyser den uppfattningen, att den verkställda utredningen
ger en värdefull bakgrund till bedömningen av vattenfallsverkets framtida
invesleringsinriktning. Eu viss valfrihet föreligger emellertid mellan proportionen
av vattenkraft och värmekraft utan att kraftverksrörelsens totala
kostnader påverkas i någon högre grad. Utskottet vill därför i detta sammanhang
endast i likhet med departementschefen framhålla, att även andra
synpunkter än rent ekonomiska bör beaktas, då den slutliga avvägningen
skall göras.

Vidare finner även utskottet det värdefullt att pågående överläggningar
mellan kraftproducenterna och företrädare för naturskyddet utvidgats till
att omfatta hela problemkomplexet rörande avvägningen mellan kraft- och
naturskyddsintressena i de norrländska älvdalarna och sjösystemen. Något
ställningstagande från statsmakternas sida till frågan om vilka objekt som
skall sparas vid framtida kraftverksulbyggnader synes därvid, såsom departementschefen
framhållit, inte nu böra ske.

I fråga om vattenfallsverkets investeringar för innevarande och nästa

30

Statsutskottets utlåtande nr 9 år 1961

budgetår har departementschefen räknat med medelsförbrukningar om
450 respektive 440 mkr. Det förordade investeringsprogrammet, vilket för
nästa budgetår understiger verkets förslag med 25 mkr, synes kunna leda
till torrårssäkerhet under budgetåret 1962/63. Departementschefens förslag
innebär bl. a., att verket skall under nästa budgetår kunna påbörja utbyggnaden
av Ajaure kraftstation i Ume älv och installationen av ett tredje aggregat
i Stenungsunds ångkraftverk. I fråga om atomenergiprogrammet innebär
förslaget viss ändring av vattenfallsstyrelsens tidigare planer. Den
första atomkraftstationen avser styrelsen nu uppföra ovan jord vid
Mai viken på Vikbolandet i Östergötlands län. Frågan härom bör emellertid
enligt departementschefens mening underställas riksdagen sedan erforderligt
projekteringsunderlag och nya kostnadsberäkningar framkommit.
Erforderliga medel för det fortsatta konstruktionsarbetet bör därför
förskottsvis bestridas av verkets driftmedel. För fortsatta arbeten på Ågesta
kraftvärmeverk beräknas för vattenfallsstyrelsens del 20 mkr. Slutligen tillstyrker
departementschefen, att ett anslag av 14 mkr för nästa budgetår
anvisas utanför verkets investeringsram för fortsatta arbeten på förvaltningsbyggnaden
i Råcksta.

Under punkten 1 i det föregående har utskottet redan förklarat sig kunna
godtaga den av Kungi. Maj :t för nästa budgetår föreslagna investeringsramen
om 440 mkr. Den förordade medelsanvisningen om 14 mkr för förvaltningsbyggnaden
i Råcksta har utskottet jämväl funnit sig kunna tillstyrka.
Beträffande den föreslagna omläggningen av vattenfallsstyrelsens atomenergiprogram
föranleder departementschefens uttalande inte någon erinran
från utskottets sida.

Vad departementschefen i förevarande sammanhang i övrigt anfört och
förordat har ej givit utskottet anledning till särskilt uttalande. Utskottet får
därför hemställa,

att riksdagen må för budgetåret 1961/62 under statens
vattenfallsverks fond anvisa följande investeringsanslag,

nämligen

1. Kraftverksbyggnader m. m............ 240 100 000 kr.

2. Atomenergianläggningar .............. 20 000 000 »

3. Regleringsföretag .................... 38 000 000 »

4. Distributionsanläggningar och därmed
sammanhängande arbeten vid statens

kraftverk............................ 109 100 000 »

5. Inköp av vattenfall och fastigheter..... 1 000 »

6. Förvärv av enskilda företag för elektrisk »

distributionsverksamhet .............. 2 000 000 »

7. Förvaltningsbyggnad för vattenfallsstyrelsen
.............................. 14 000 000 »

8. Statens vattenfallsverks dispositionsan slag

................................ 10 000 000 »

Statsutskottets utlåtande nr 9 år 1961

31

Luftfartsfonden

6:o) Luftfartens markorganisation m. m. Kungl. Maj:t har (punkt 6, s- 128
—144) föreslagit riksdagen att för budgetåret 1961/62 under luftfartsfonden
anvisa i statsrådsprotokollet angivna investeringsanslag å tillhopa
12 000 000 kr.

I skrivelser den 23 augusti, 14 september och 14 november 1960 har luftfartsstijrelsen
framlagt sina äskanden om investeringsanslag for nasta budgetår.

Den för innevarande budgetår fastställda investeringsramen utgor för luft1
artsfonden samt det under televerkets fond upptagna anslaget till Radioanläggningar
för luftfarten (10,5 + 3,5) 14,0 mkr. Vid sidan av de ramreglerade
investeringarna har anvisats 30 mkr för utbyggnad av storflygplatsen
Stockholm-Arlanda. För budgetåret 1961/62 föreslår styrelsen arbeten för
sammanlagt 14,1 mkr, vartill kommer 3,4 mkr for radioanlaggningar or
luftfarten, eller tillhopa 17,5 mkr. För storflygplatsen äskas ett anslag om

5 mkr.

I propositionen redovisas därefter i detalj fördelningen på olika projekt
av den för nästa budgetår av luftfartsstyrelsen föreslagna medelsramen (s.

129_137) samt en redovisning av kostnaderna för storflygplatsen (s. 137

140).

Arbetsmarknadsstyrelsen bar avgivit det utlåtande som i propositionen re
dovisats under postverkets fond.

Departementschefen erinrar inledningsvis om att han vid redovisningen
av investeringsplanen för kommunikationsverken ansett sig kunna fororda
en investeringsram av 7,0 mkr för luftfartsfonden. Härav bör 6,9 mkr hanföras
till flygplatsanslaget och 0,1 mkr till försvarsberedskapsanslaget. Vidare
tillstyrkes — vid sidan av de ramreglerade anslagen — ett anslag av
4 mkr till utbyggande av storflygplatsen.

Därefter anför departementschefen.

Liksom för innevarande budgetår bör luftfartsstyrelsen under nästa budgetår
med anlitande av anslagen inom luftfartsverkets investeringsram samt
anslaget till radioanläggningar för luftfarten under televerkets fond a -väga behoven av investeringar i olika slag av luftfart san la g gm n gar. H ar v i ^
förutsättes att investeringarna totalt icke överstiger luftfartsveikets rån ,
utökad med ett belopp motsvarande anslaget till radioanlaggningar för
luftfarten som jag för nästa budgetår föreslagit skola uppföras med 3 mkr.
Erforderliga anslagsförstärkningar i anledning av denna rörelsefrihet torde
få ske genom anlitande av dispositionsanslagen under berörda fonder.

Vad angår de olika objekten tillhörande de ramreglerade investeringarna
är jag icke beredd att ta ställning till förslagen om utbyggnad av Toislanda

32

Statsutskottets utlåtande nr 9 år 1961

flygplats De i investeringsprogrammet upptagna arbetena på Sundsvall/
Harnosands flygplats for sammanlagt 0,9 mkr avseende banförlängning och
komplettering med hogmtensiletsljus torde enligt vad styrelsen meddelat
icke komma till utförande under nästa budgetår på grund av svårigheter
att losa vissa markfrågor. ö

da/\ bjtrader styrelsens förslag om förläggande av kontrollcentralen för
Stockholms flyginformationsområde till Arlanda flygplats. Med hänsyn
bl. a. till att kontrollcentralen är avsedd att ingå i den blivande trafikledningsbyggnaden
pa Arlanda, talar övervägande skäl för att anläggningskostnaderna
tor kontrollcentralen hänföres till investeringarna för storflygplatsen.
Projektet i fråga, som kostnadsberäknats till totalt 1,3 mkr, bör sålees
utgå ur styrelsens arbetsprogram för de ramreglerade investeringarna
samtidigt som motsvarande uppräkning får ske för Arlandainvesteringarna.
co1 3 Sruncl av vad jag nu anfört nedgår medelsbehovet för budgetåret 1961/
bi med ca 4,8 mkr jämfört med styrelsens förslag.

Mot investeringsprogrammet i övrigt under anslaget till flygplatser m. in.
, ar jag i princip ej något att erinra. Då den av mig förordade investeringsramen
innebar eu begränsning av styrelsens äskanden med ytterligare ca
f;Lmkr’ t0I,''de emellertid vissa arbeten och anskaffningar behöva uteslutas
eller senarelaggas, företrädesvis under diverseposterna samt posten fordon,
maskiner och redskap. 1 ’

jlrlanda fl5’gPlats beräknades i 1960 års statsverksproposit.
on de totala kostnaderna for en utbyggnad i beslutad omfattning till 155
mkr. Han ingick ej de till 4 mkr uppskattade kostnaderna för en"tullgodsbyggnad,
vars /ondredovisning skulle ytterligare utredas. Styrelsen före hlfLUV

SaTrn n!fd byggnadsstyrelsen och generaltullstyrelsen, att gods.
J&^naden skall redovisas under luftfartsfonden. Jag har ej något att erinra
häremot. J b

Hösten 1960 har luftfartsstyrelsen beräknat kostnaderna för storflveplatsen
— exklusive stationsbyggnaden och stationsområdet samt förefw"dh
tulISodsbyg''gnad — till 135 mkr, vilket belopp styrelsen anser

ra med den 1 förra årets statsverksproposition angiv <a

kostnadsramen. Skillnaden mellan de båda sistnämnda beloppen hänför
sig främst till generella kostnadsstegringar samt kostnader för vissa provisoner,
som jag skall närmare beröra i det följande. Vad angår stationsom skattninstp<ln^k3Hgnadent0Cli

tuI1Sodsbyggnaden har nagon ny kostnadsuppV
S , J ,kett men s >T,elsen anser det Roligt att de för stationsbyggnaden
! kostnadssammanstallmngen upptagna beloppen är alldeles för låga

. ,1?°ra!)de tldsPlanen för utbyggnaden meddelar styrelsen, att stations?0fnaden
ni?mera planeras att tas i drift våren 1966 i stället för hösten
1963 såsom tidigare avsetts. Som jag varit i tillfälle att närmare utveckla
Va ””orpmlationssvar i andra kammaren den 14 december 1960, har en
sadan tidsförskjutning ansetts nödvändig för att bereda erforderlig tid för

av vTtfE" P arnnu§ °ch.Projektering av byggnaden och för inhämtande
av ytterligare erfarenheter i fråga om jettrafikens krav. Avsikten är att en
altman noidisk arkitekttavlan om stationsbyggnaden skall utlysas.

Genom senarelaggningen av stationsbyggnaden samt den till våren 196“>
tidigarelagda överflyttningen av utrikestrafiken till Arlanda — vilken jag
likaledes berört i sagda interpellationssvar — blir det nödvändigt att ut öTnVkrT

PrnT0rier'' I)"Stn3dci;na för dessa uPPskattas av styrelsen till
Honskostnader mGr ’ mkr för arkitekttävlingen och vissa administra Jug

delur helt uppfattningen att färdigställandet av stationsbyggnaden
och stationsområdet bor uppskjutas åtminstone till år 1966. Härigenom

Statsutskottets utlåtande nr 9 år 1961

33

skapas ökade möjligheter till en från ekonomiska och andra synpunkter
rationell utformning av byggnaden. Med hänsyn till bl. a. det hårda utnyttjandet
av trafikkapaciteten på Bromma flygplats samt till de allvarliga
bullerstörningarna kring sistnämnda flygplats är det synnerligen tillfredsställande,
att hela utrikesluftfarten överflyttas till Arlanda under våren
1962. Luftfartsstyrelsen bör därför erhålla bemyndigande att utföra
härför erforderliga provisoriska anordningar. Kostnaderna för dessa bör
dock kunna begränsas något i förhållande till styrelsens förslag genom i
vissa avseenden enklare utförande. Vidare får i möjligaste mån en successiv
anpassning av provisorierna ske efter trafikutvecklingen. Kostnaderna
för nämnda anläggningar bör därför enligt min åsikt kunna begränsas med
uppskattningsvis 0,5 mkr jämfört med styrelsens beräkningar. På grund
härav upptar jag ifrågavarande kostnader för provisorier, arkitekttävling
m. m. till 5,7 mkr. Innan byggnadsarbetena avseende provisorierna påbörjas,
torde luftfartsstyrelsen böra underställa frågan om deras igångsättande
Kungl. Maj :ts prövning och i samband härmed framlägga en förnyad kostnadsberäkning.

Ställningstagandena till den permanenta stationsbyggnaden med tillhörande
stationsområde torde således få anstå. Icke heller i fråga om den icke
färdigprojekterade tullgodsbyggnaden torde beslut kunna fattas vid innevarande
års riksdag.

Med hänsyn härtill synes kostnadsberäkningarna böra anknytas till en
första byggnadsetapp, omfattande de av luftfartsstyrelsen angivna arbetena
med undantag av stationsbyggnad, stationsområde och godsbyggnad. Däremot
bör i enlighet med vad jag anfört i det föregående kostnaderna för
Stockholmsområdets kontrollcentral om 1,3 mkr inräknas bland investeringarna
för storflygplatsen.

Beträffande styrelsens beräkningar i övrigt i vad avser den sålunda angivna
första utbyggnadsetappen synes bl. a. det för oförutsett avsedda beloppet
vara något för högt upptaget med hänsyn till storleken av återstående investeringar
inom denna etapp. På grund härav bör den fortsatta utbyggnaden
av storflygplatsen — exklusive stationsbyggnaden, stationsområdet och
tullgodsbyggnaden — inriktas på att en kostnadsram av 135 mkr inte får
överskridas. I detta belopp har jag då inräknat kostnaderna för nämnda provisorier,
Stockholmsområdets kontrollcentral samt generella kostnadsstegringar.

Till försvarsberedskap tar departementschefen upp ett anslag av 100 000
kr.

Utskottet. De ramreglerade investeringarna inom luftfartsfonden, vilka
av styrelsen förutsatts uppgå till 14,1 mkr föreslås av departementschefen
upptagas med 7,0 mkr, varav 6,9 mkr för flygplatsanslaget och 0,1 mkr till
försvarsberedskapsanslaget. Reduceringen innebär att av styrelsen planerad
utbyggnad av Torslanda flygplats samt vissa arbeten på Härnösands
flygplats ej kan komma till stånd, varjämte vissa smärre arbeten och anskaffningar
uteslutes eller senarelägges. Å andra sidan anser departementschefen
beräknade medel för en kontrollcentral för Stockholms flyginformationsområde
böra läggas utanför de ramreglerade investeringarna och i stället
hänföras till investeringarna för Arlanda, dit centralen avses bli förlagd.
Den ramreglerade förbrukningen förutsättes slutligen få ökas med ett belopp
om 3 mkr motsvarande anslaget till radioanläggningar för luftfarten.

34

Statsutskottets utlåtande nr 9 år 1961

Vid sidan av de ramreglerade anslagen beräknas 4 mkr till fortsatt utbyggnad
av storflygplatsen, för vilken de totala kostnaderna — exklusive
stationsbyggnaden och stationsområdet samt tullgodsbyggnad — numera
beräknas till 135 mkr mot tidigare 128 mkr. I förenämnda belopp om 135
mkr anser departementschefen böra inkluderas dels kostnader om 5,7 mkr
för vissa provisorier, föranledda av att stationsbyggnaden nu beräknas kunna
färdigställas tidigast 1966, dels ock utgifter för kontrollcentralen ävensom
vissa generella kostnadsstegringar.

Utskottet, som under punkten 1 i det föregående förklarat sig godtaga den
av Kungl. Maj:t förordade medelsförbrukningsramen, vill dock i detta sammanhang
erinra om fjolårets riksdagsbehandling (jfr SU 203) av väckta motioner
om medelsanvisning till generalplanearbetet för Torslanda flygplats’
utbyggnad samt vad i samband därmed förevarit. Under hänvisning härtill
får utskottet framhålla önskvärdheten av att luftfartsstyrelsen beredes möjligheter
att utföra de projekterings- och smärre förberedelsearbeten som erfordras
för ett snabbt igångsättande av de egentliga utbyggnadsarbetena. Åtgärder
i sådan riktning synes f. ö. stå i god överensstämmelse med de i statsverkspropositionens
finansplan gjorda uttalandena rörande vikten av en
långt driven projektering inom den statliga investeringssektorn i syfte att
möjliggöra ett snabbt igångsättande av aktuella företag därest av konjunkturpolitiska
skäl så skulle erfordras.

Vad departementschefen i förevarande sammanhang i övrigt anfört och
förordat har icke givit utskottet anledning till erinran eller särskilt uttalande.

Utskottet hemställer således,

att riksdagen må för budgetåret 1961/62 under luftfartsfonden
anvisa följande investeringsanslag, nämligen

1. Flygplatser m. m....................... 6 900 000 kr.

2. Försvarsberedskap vid luftfartsverket .. 100 000 »

3. Utbyggnad av storflygplats m. m......... 4 000 000 »

4. Luftfartsverkets dispositionsanslag ...... 1 000 000 »

Statens allmänna fastighetsfond

7:o) Sanering in. m. inom Djurgårdsstaden i Stockholm. I enlighet med
Kungl. Maj:ts förslag (punkt 7, s. 145—147), innebärande oförändrad medelsanvisning
för nästa budgetår, hemställer utskottet,

att riksdagen må till Sanering m. m. inom Djurgårdsstaden
i Stockholm för budgetåret 1961/62 anvisa ett investeringsanslag
av 200 000 kr.

8:o) Byggnadsarbeten för statens bilinspektion. Kungl. Maj:t har (punkt
10, s. 151 och 152) föreslagit riksdagen att till Byggnadsarbeten för statens
bilinspektion för budgetåret 1961/62 anvisa ett investeringsanslag av
1 800 000 kr.

Statsutskottets utlåtande nr 9 år 1961

35

Departementschefen har anfört följande.

Jag anser det angeläget att upprustningen av bilinspektionens lokaler fortsättes
under nästa budgetår. För fullföljande av nybyggnaderna för bilinspektionen
i Göteborg och Falun samt för inköp av tomtmark för kommande
nybyggnader tillstyrker jag ett anslag av 1,8 mkr för budgetåret
1961/62. Vad speciellt anläggningen i Göteborg beträffar förutsätter jag
att byggnadsstyrelsen tillvaratar alla möjligheter att sänka kostnaderna utan
att funktionsdugligheten eftersättes. Vad angår inköpen av tomtmark bör
självfallet markförvärv i första hand avse orter där förhyrning av lämpliga
lokaler ej kan påräknas. „

Med hänsyn till karaktären av bilinspektionens byggnader kan det lfragasättas
om inte vissa fördelar kunde vinnas genom att ifrågavarande byggnadsverksamhet
anförtroddes väg- och vattenbyggnadsstyrelsen. I samma
riktning talar även byggnadsstyrelsens ökade arbetsbelastning som följd av
expansionen i den statliga byggnadsverksamheten när det gäller högskolor
m. m. Jag förordar därför att byggnadsstyrelsen och väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
i samråd undersöker detta spörsmål och framlägger förslag
till Kungl. Maj :t så snart som möjligt rörande ansvaret i fortsättningen för
ifrågavarande byggnadsverksamhet samt förhyrningarna för bilinspektionens
verksamhet.

Utskottet har icke funnit anledning till erinran mot Kungl. Maj :ts förslag
och hemställer således,

att riksdagen må till Byggnadsarbeten för statens bilinspektion
för budgetåret 1961/62 anvisa ett investeringsanslag
av 1 800 000 kr.

9:o) Nybyggnad för aerologisk station på Frösön. I enlighet med Kungl.
Maj :ts förslag (punkt 11, s. 152 och 153) hemställer utskottet,

alt riksdagen må till Nybyggnad för aerologisk station på
Frösön för budgetåret 1961/62 anvisa ett investeringsanslag
av 100 000 kr.

10 :o) Merkostnader för vissa byggnadsarbeten. Kungl. Maj :t har (punkt 12,
s. 153—156) föreslagit riksdagen att dels till Merkostnader för vissa byggnadsarbeten
för budgetåret 1961/62 anvisa ett investeringsanslag av 150 000
kr., dels ock godkänna vissa kompletteringar av den förteckning som ligger
till grund för användningen av anslaget.

Anslaget är avsett att täcka de merkostnader, vilka på grund av den allmänna
stegringen av byggnadskostnaderna uppstått å vissa, i särskild förteckning
upptagna byggnadsföretag under fastighetsfonden; dessa företag
hänför sig till social-, kommunikations-, ecklesiastik-, jordbruks-, handelsoch
inrikesdepartementen. Beträffande den närmare motiveringen för anslaget
torde få hänvisas till propositionen 1948:2 (bil. 14, punkt 8j.

Till grund för Kungl. Maj :ts förslag ligger eu av byggnadsstyrelsen den 26
augusti 1960 lämnad redogörelse för ställningen på mcrkostnadsanslaget
per den 30 juni samma år.

36

Statsutskottets utlåtande nr 9 år 1961

Departementschefen har anfört följande.

I 1958 års statsverksproposition anförde jag, att den närmare bedömningen
av byggnadskostnadernas storlek lämpligen borde ske inom det departement,
som från början handlagt frågan om medelsanvisning för vederbörande
byggnadsföretag. För att åstadkomma en sådan ordning syntes det bl. a.
kunna komma i fråga att anvisa medel för merkostnader på kollektivanslag.
Under alla omständigheter syntes för framtiden under merkostnadsanslaget
endast böra upptagas byggnadsföretag, för vilka medel anvisats på specialanslag.

Då merkostnaderna för de av byggnadsstyrelsen nu anmälda nya objekten
under social- och ecklesiastikdepartementen med fördel synes kunna bestridas
från befintliga kollektivanslag under respektive departement, förordar
jag, att dessa objekt utgår ur förenämnda förteckning. Den totala investeringsrätten
under merkostnadsanslaget nedgår härigenom i förhållande till
byggnadsstyrelsens förslag med 1 050 000 kr och kommer sålunda att utgöra
i runt tal 33 400 000 kr. Vidare reduceras det beräknade medelsbehovet för
nästa budgetår med 850 000 kr. En motsvarande uppräkning av vissa kollektivanslag
under social- och ecklesiastikdepartementen äskas i annat sammanhang
denna dag av cheferna för dessa departement.

I övrigt har jag ej något att erinra mot byggnadsstyrelsens beräkningar.
Jag tillstyrker därför ett anslag om 150 000 kr för nästa budgetår.

Utskottet har icke haft något att erinra mot Kungl. Maj:ts förslag och
hemställer således,

att riksdagen må

I. till Merkostnader för vissa byggnadsarbeten för budgetåret
1961/62 anvisa ett investeringsanslag av 150 000 kr.,

II. godkänna de i statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden
för den 3 januari 1961 föreslagna kompletteringarna
av den förteckning, som ligger till grund för användningen
av ifrågavarande anslag.

Fonden för låneunderstöd

11:°) Garanti till Aktiebolaget Aerotransport för 1960/61. I enlighet med
Kungl. Maj :ts förslag (punkt 13, s. 157) hemställer utskottet,

att riksdagen må till Garanti till Aktiebolaget Aerotransport
för 1960/61 för budgetåret 1961/62 anvisa ett investeringsanslag
av 7 500 000 kr.

Fonden för förlag till statsverket

12:o) Förskott till vissa plankostnader m. m. I enlighet med Kungl. Maj:ts
förslag (punkt 14, s. 158) hemställer utskottet,

att riksdagen må till Förskott till vissa plankostnader
m. m. för budgetåret 1961/62 anvisa ett investeringsanslag
av 100 000 kr.

Statsutskottets utlåtande nr 9 år 1961

37

Diverse kapitalfonder
Väg och vattenbyggnadsverkets förrådsfond

13:o) Väg- och vattenbyggnadsverkets förrådsfond. Kungl. Maj:t bär
(punkt 15, s. 159—165) föreslagit riksdagen att under väg- och vattenbyggnadsverkets
förrådsfond för budgetåret 1961/62 anvisa i statsrådsprotokollet
angivna investeringsanslag å tillhopa 40 700 000 kr.

I skrivelse den 30 augusti 1960 har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
gjort framställning om investeringar i verkets förrådsfond under budgetåret
1961/62.

För budgetåret 1960/61 har fastställts en medelsförbrukningsram om
35,5 mkr. Vid sidan om de ramreglerade investeringarna räknar styrelsen
med en medelsförbrukning av 328 000 ler. avseende beställningar i sysselsättningsstöd]
ande syfte hos Karlskrona örlogsvarv.

För budgetåret 1961/62 beräknar styrelsen en medelsförbrukning av 42,0
mkr i vad avser de ramreglerade investeringarna samt 0,5 mkr vid sidan av
ramen för anskaffning av grusfyndigheter.

Med hänsyn till svårigheterna att beträffande de ramreglerade anslagen
så anpassa utgifterna att ramen väl utnyttjas hemställer styrelsen, att Kungl.
Maj :t från och med budgetåret 1961/62 måtte låta tillgängliga anslagsmedel
utgöra investeringsbegränsning och att särskilt rambelopp fortsättningsvis
ej måtte fastställas.

Vid sidan av anslagsäskandena hemställer styrelsen om ett beställningsbemyndigande
för leveranser till maskincentralförrådet under budgetåret
1963/64 intill ett belopp av 18 mkr.

För en närmare redogörelse för innehållet i väg- och vattenbyggnadsstyrelsens
anslagsskrivelse får utskottet hänvisa till propositionen (s. 160—
163).

Yttrande av arbetsmarknadsstyrelsen har i propositionen redovisats under
postverkets fond (s. 17 och 18).

I anledning av departementschefens uttalande i 1960 års statsverksproposition
rörande oljelagringsanläggningarnas ställning inom förrådsfonden
samt sedermera lämnat uppdrag åt väg- och vattenbyggnadsstyrelsen bär styrelsen
i samråd med riksräkenskapsverket och riksnämnden för ekonomisk
försvarsberedskap den 28 november 1960 inkommit med utredning i frågan.
Styrelsen föreslår, att en ny kapitalfond inrättas under riksnämndens förvaltning
för dessa anläggningars redovisning samt att uppdrag lämnas riksnämnden
att i samråd med riksräkenskapsverket utarbeta förslag till redovisningsbestämmelser
m. m. för den nya fonden.

38

Statsutskottets utlåtande nr 9 år 1961

Departementschefen erinrar inledningsvis om att han i likhet med väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen för innevarande budgetår räknat med en oförändrad
investeringsram av 35,5 mkr. Vid sidan av investeringsramen har departementschefen
för nämnda budgetår räknat med en medelsförbrukning av
dels 0,3 mkr för bestridande av kostnaderna för återstoden av de beställningar,
som i sysselsättningsstödjande syfte lagts ut hos örlogsvarvet i Karlskrona,
dels 0,5 mkr för inköp av grustag.

Departementschefen anmäler, att den i fjolårets statsverksproposition förordade
utredningen rörande redovisningen på förrådsfonden av vissa oljelagringsanläggningar
avlämnats och att densamma nu är under beredning
inom kommunikationsdepartementet. Vidare anmäler departementschefen,
att han ej ansett sig kunna tillstyrka förslag om upphävande av rambegränsningen
för förrådsfondens investeringar.

Departementschefen erinrar om att han vid anmälan av investeringsplanen
för kommunikationsverken förordat en investeringsram av 40 mkr för
nästa budgetår. Detta innebär en ökning i förhållande till innevarande budgetår
med 4,5 mkr. Därjämte biträder departementschefen förslag av styrelsen
om anvisande av medel vid sidan av investeringsramen för inköp av
grustag m. m. Hur medelsförbrukningen ungefärligen beräknas komma
att fördela sig på de olika anslagen framgår av en i propositionen (s. 164)
intagen tablå.

Erforderliga anslag har av departementschefen beräknats till sammanlagt
40,7 mkr. Avslutningsvis förklarar sig departementschefen icke ha någon
erinran mot styrelsens hemställan om ett beställningsbemyndigande om
högst 18 mkr, gällande leveranser till maskincentralförrådet under budgetåret
1963/64.

Utskottet. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsens förslag om upphävande av
rambegränsningen för förrådsfondens investeringar anser sig departementschefen
ej kunna tillstyrka. Vidare anses av styrelsen föreslagna investeringsutgifter
under nästa budgetår om 42,5 mkr böra reduceras till 40,5
mkr, vilket dock innebär en ökning i förhållande till innevarande budgetår
med 4,5 mkr. Den sålunda förordade medelsförbrukningen fördelas med
6,5 mkr till Garage- och förrådsanläggningar, 31,0 mkr till Motorfordon
och vägmaskiner in. m., 1,5 mkr till Flytande materiel, 1,0 mkr till Dispositionsanslaget
och 0,5 mkr till Grustag m. m.

Utskottet tillstyrker för sin del, i enlighet med vad under punkten 1 anförts,
Kungl. Maj :ts förslag beträffande investeringarnas omfattning samt
fördelning på de skilda anslagsgrupperna. Ej heller har utskottet något att
erinra mot att väg- och vattenbyggnadsstyrelsen bemyndigas ikläda sig betalningsansvar
intill ett belopp om högst 18 mkr för materiel till maskincentralförrådet,
avsedd att levereras under budgetåret 1963/64.

Statsutskottets utlåtande nr 9 år 1961

39

Utskottet hemställer i enlighet med det anförda,

att riksdagen må för budgetåret 1961/62 under väg- och
vattenbyggnadsverkets förrådsfond anvisa följande investe -

ringsanslag, nämligen

1. Garage- och förrådsbyggnader m. m..... 6 100 000 kr.

2. Motorfordon och vägmaskiner m. m..... 30 900 000 »

3. Flytande materiel .................... 1 200 000 »

4. Grustag m. .......................... 1 000 000 »

5. Väg- och vattenbyggnadsverkets disposi tionsanslag.

........................... 1 500 000 »

Uppskjuten fråga

14 :o) Utskottet kommer framdeles att avgiva utlåtande beträffande Kungl.
Maj :ts under punkten 8 framlagda förslag om anslag för budgetåret 1961/
62 till Radiohus, vilket utskottet härmed får för riksdagen

anmäla.

Stockholm den 28 februari 1961

På statsutskottets vägnar:

ERNST V. STAXÄNG

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet har närvarit

från första kammaren: herrar Näsström, Boman, Einar Persson, Ivar
Johansson, Birger Andersson, fröken Andersson, herrar Axel Johannes Andersson,
Bergman, Holmqvist, Per Jacobsson, Bengtson, Fritz Persson, Ragnar
Bergh, Rikard Svensson och Bengt Gustavsson; samt

från andra kammaren: herrar Staxäng, Petterson i Degerfors, Malmborg,
Karlsson i Olofström, Blidfors, Nilsson i Göingegården, Andreasson,
fru Lewén-Eliasson, fröken Elmén, herrar Lassinantti, Johansson i Norrköping,
Andersson i Knäred, Gustafsson i Kårby, Heidenberg och Nelander.

610285 Stockholm 1961. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag