Statsutskottets utlåtande nr 89 år 1961
1
Nr 89
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående avsättning
av viss del av statens vinst från Luossavaara-Kiirunavaara
aktiebolag för stöd till industriellt
forsknings- och utvecklingsarbete, m. m., jämte
i ämnet väckta motioner.
(5:e avd.)
I propositionen nr 77 har Kungl. Maj:t, under åberopande av bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över finansärenden för den 10 mars 1961, föreslagit
riksdagen att dels godkänna de av departementschefen i statsrådsprotokollet
förordade riktlinjerna för avsättning av viss del av den staten tillfallande
vinsten från Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag till två fonder
för forsknings- och utvecklingsarbete in. m., den ena benämnd Norrlandsfonden
och den andra benämnd Malmfonden för forsknings- och utvecklingsarbete,
dels ock besluta att fonden för vissa stödåtgärder inom malmkommunerna
(tremiljonersfonden) skall uppgå i den föreslagna Norrlandsfonden.
Propositionen
I propositionen föreslås att viss del av statens vinst å malmbrytningen
vid Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolags gruvor avsättes till två särskilda
fonder, den ena benämnd Norrlandsfonden och den andra Malmfonden
för forsknings- och utvecklingsarbete. Norrlandsfondens uppgift skall vara
att främja näringslivets framtida utveckling i Norrland, varvid tonvikten
bör läggas på Norrbotten. Stöd skall kunna utgå dels till forsknings- och
utvecklingsarbete, som syftar till en vidareförädling av norrländska råvaror,
och dels till en industriell utbyggnad. Ur Malmfonden för forskningsoch
utvecklingsarbete skall stöd utgå till teknisk och naturvetenskaplig
forskning samt till industriella utvecklingsarbeten.
Avsättningen föreslås uppgå till sammanlagt högst 25 miljoner kronor årligen
under en femårsperiod, varefter frågan om avsättning skulle upptagas
till ny prövning. Av det årliga beloppet föreslås högst 15 miljoner kronor
avsättas till Norrlandsfonden och högst 10 miljoner kronor till Malmfonden
för forsknings- och utvecklingsarbete. Det skall ankomma på Kungl. Maj:t
att besluta om formerna för avsättningen.
Fonden för vissa stödåtgärder inom malmkommunerna (tremiljonersfonden)
föreslås uppgå i Norrlandsfonden.
1 Uihang till riksdagens protokoll 1961. 6 samt. ,Vr 89
2
Statsutskottets utlåtande nr 89 år 1961
Jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 18 maj 1956 tillkallades tre utredningsmän
med uppdrag att verkställa utredning rörande avsättning av
viss del av statens vinst å malmbrytningen vid Luossavaara-Kiirunavaara
aktiebolags gruvor till en fond för statligt stöd till utvecklings- och forskningsarbete
inom näringslivet med beaktande av de speciella förhållandena
i norra Sverige.
Utredningsmännen har den 23 augusti 1960 avlämnat ett betänkande angående
inrättande av en fond av malmvinstmedel till främjande av naturvetenskapligt
och tekniskt forsknings- och utvecklingsarbete (SOU 1960: 31).
Betänkandet har varit föremål för remissbehandling i vanlig ordning.
Innebörden av utredningsmännens förslag framgår av den i statsrådsprotokollet
å s. 4—13 lämnade redogörelsen, till vilken utskottet tillåter sig
hänvisa.
Yttrandena över förslaget återges i statsrådsprotokollet å s. 13—20.
Departementschefen anför — efter eu erinran om utredningens igångsättande
samt en sammanfattning av utredningsförslaget — följande.
»Förslaget att avdela viss del av LKAB-vinsten för stöd till forsknings- och
utvecklingsarbete har allmänt tillstyrkts av remissinstanserna. Däremot föreligger
betydande meningsskiljaktigheter om verksamhetens inriktning.
Framför allt betonas i många yttranden behovet av ett ökat hänsynstagande
till Norrland och främst Norrbotten.
Ett väl utbyggt forsknings- och utvecklingsarbete är en förutsättning för
att vi skall kunna bevara och vidareutveckla vårt välstånd. Såväl staten
som industrien satsar också avsevärda belopp i dessa hänseenden. Det allmänna
har därvid främst påtagit sig ansvaret för grundforskningen och
den utvecklingsforskning som närmast gränsar till grundforskning. Härutinnan
har ansträngningarna intensifierats under senare år, dels genom utbyggnad
av våra universitet och högskolor, och dels genom ökade anslag till
forskningsråden. Breddningen av forskarrekryteringen och de ökade materiella
resurserna för forskningen torde på ett helt annat sätt än tidigare ha
skapat förutsättningar för vetenskapliga landvinningar som kan komma
hela vårt samhälle tillgodo. Vid bedömandet av de fortsatta insatserna på
detta område måste kostnadssidan tilldra sig stor uppmärksamhet. Det torde
vara ovedersägligt, att utvecklingen inom naturvetenskap och teknik går
mot att den vetenskapliga verksamheten blir mer kostnadskrävande. Allt
mer komplicerade metoder och apparater erfordras och allt fler forskare
måste sättas in på varje forskningsprojekt. Detta gäller — med hänsyn till
bl. a. kraven på information om den ständigt ökande mängden av grundläggande
vetenskapliga framsteg — inte minst målforskningen och det industriella
utvecklingsarbetet. Mot bakgrunden av den svenska industrins
struktur med relativt små enheter synes det, såsom också utredningsmännen
framhållit, föreligga risk för att svenska företag inte kan sätta in tillräckliga
resurser på kvantitativt omfattande och krävande projekt som på sikt skulle
kunna ge utdelning i nya produktionsmetoder och nya produkter.
Med det anförda har jag velat dels understryka forskningens och utveck -
Statsutskottets utlåtande nr 89 år 1961
3
lingsarbetets betydelse för vårt fortsatta välstånd, och dels peka på ett svårbemästrat
inslag som kan skönjas i den kommande utvecklingen. Mot bakgrunden
härav finner jag det helt följdriktigt, att en del av avkastningen
från en av våra rikaste naturtillgångar, de lappländska malmfyndigheterna,
användes för att bygga upp nya ekonomiska värden. Som jag också givit
uttryck för i direktiven, bör härvid särskild hänsyn tas till det norrländska
näringslivet. Utredningsmännen har emellertid inte förordat att någon
del av medlen avdelas för detta ändamål och har ej heller i övrigt föreslagit
någon klart uttalad prioritet för norrlandsprojekt. Som framgått av
vad jag nyss anfört har detta väckt stark kritik från många remissinstansers
sida. Även jag ställer mig i denna del kritisk till utredningsmännens
förslag.
Insatser för att utveckla det norrländska näringslivet framstår som särskilt
starkt motiverade. Norrland har avsevärda men till stor del ännu outnyttjade
naturtillgångar. Ett betydande överskott av arbetskraft föreligger,
som med hänsyn till befolkningsutvecklingen kan väntas bestå under avsevärd
framtid. Samhällets utgifter för beredskapsarbeten och arbetslöshetsunderstöd
är höga för Nordsverige och speciellt för Norrbotten. Detta är
förhållandet även under tider då konjunkturerna är goda och sysselsättningen
är hög inom landet i övrigt. Orsakerna härtill är att finna bl. a. däri,
att näringslivet i Norrbotten liksom i övrigt i Nordsverige är alltför outvecklat
och odifferentierat. Mot bakgrunden av de faktorer jag framhållit, förefaller
det troligt att ett främjande av det norrländska näringslivet kan få en
högre samhällsekonomisk räntabilitet än en rent företagsekonomisk bedömning
låter förmoda.
Behovet av stödåtgärder framträder sålunda med särskild styrka för Norrlands
del. Jag anser, att detta bör komma till klart uttryck genom att en viss
del av malmvinstmedlen avskiljes till en särskild fond för industriellt forsknings-
och utvecklingsarbete samt främjande av företagsamhet, förslagsvis
benämnd Norrlandsfonden. Därjämte förordar jag, att en allmän
forsknings- och utvecklingsfond bildas i huvudsaklig överensstämmelse
med utredningsmännens förslag. Jag föreslår, att denna benämnes
Malm fonden för forsknings- och utvecklingsarbete.
Den förstnämnda av de båda av mig föreslagna fonderna bör ha till uppgift
att främja näringslivets framtida utbyggnad i Norrland. Tonvikten bör
läggas på Norrbotten. Jag vill i detta sammanhang erinra om att Tornedalsutredningen
i sitt betänkande med förslag till åtgärder för näringslivets utveckling
(SOU 1960: 37) föreslagit inrättandet av en fond med liknande syfte.
Denna fond föreslogs dock komma enbart Norrbotten till godo. Den skulle
handha finansieringsfrågor och frågor i övrigt rörande stöd till inventerings-,
forsknings- och utvecklingsarbete.
De norrländska råvarutillgångarna erbjuder såsom utredningsmännen
framhåller många lovande områden för forsknings- och utvecklingsarbete.
Frågor rörande skogen och malmen och dess utnyttjande kommer härvid i
förgrunden. Utöver de av utredningsmännen anförda exemplen har många
1| Bihang till riksdagens protokoll 19G1. 6 samt. Kr SO
4
Statsutskottets utlåtande nr 89 år 1961
remissinstanser angivit lämpliga forsknings- och utvecklingsuppgifter. Länsstyrelsen
i Norrbottens län framhåller, att stora nu outnyttjade virkestillgångar
i Norrbotten skulle kunna tillgodogöras om transport- och föryngringsproblemen
löstes. Inom jordbruksområdet uppmärksammas särskilt den
jordbruksekonomiska forskningen. Andra projekt är försök som avser utnyttjandet
av grafitfyndigheter för tackjärnsframställning samt metallurgiska
processer av ny typ för stålframställning ur högvärdig slig. Vidare
nämns undersökningar rörande industriellt utnyttjande av kalkstens-,
kvarts-, fältspats-, tälj stens- med flera mineralförekomster. Inom byggnadsforskningen
omnämner länsstyrelsen bl. a. forskning rörande framställning
av fasadtegel och täckdikningsrör ur norrbottnisk lera.
Dessa exempel illustrerar, att det inte föreligger någon brist på angelägna
uppgifter, som torde lämpa sig väl för stöd ur Norrlandsfonden. Främst
lorde alltså målforskning och utvecklingsarbete komma i fråga. Stöd bör
emellertid även kunna utgå till sådan mera grundforskningsbetonad verksamhet,
som kan tänkas komma att skapa grundval för senare praktisk tilllämpning.
Jag vill understryka, att det forsknings- och utvecklingsarbete
det här kan bli fråga om, bör ha anknytning till norrländska råvaror. I
likhet med vad utredningsmännen och vissa remissinstanser framhållit bör
ett aktivt arbete, innefattande särskilda utredningar etc., komma till stånd
för alt inventera tänkbara projekt som har särskild anknytning till det norrländska
näringslivet.
En huvuduppgift för Norrlandsfonden bör, som jag nu framhållit, vara att
stödja sådant forsknings- och utvecklingsarbete, som syftar till vidareförädling
av de norrländska råvarutillgångarna. En annan uppgift för fonden,
sammanhängande med den förstnämnda, bör vara att medverka till främjande
av den norrländska företagsamhetens utveckling och differentiering.
Denna del av fondens verksamhet bör syfta till att stimulera uppkomsten
och utbyggnaden av manufaktureringsindustrier, grundade på de norrländska
råvarorna. Vad jag här föreslagit innebär en utvidgning av fondens verksamhet
i förhållande till utredningsmännens förslag.
Jag övergår nu till att närmare för Norrlandsfondens del ange formerna för
stödverksamheten. I fråga om stödet till forskning och industriellt utvecklingsarbete
ansluter jag mig i huvudsak till utredningsmännens förslag. Detta
innebär sålunda, att i de fall mera grundforskningsbetonade uppgifter förekommer,
liksom i fråga om målforskningsbetonad verksamhet som kommer
en hel bransch tillgodo, stödet skall utgå i form av bidrag. Vidare bör
bidragsformen också användas för utredningar och inventeringar av olika
slag. Vad åter angår sådana forskningsprojekt och sådant utvecklingsarbete
som sker i samarbete med visst företag, skall bidraget vara förknippat med
villkorlig återbetalningsskyldighet, inkluderande marknadsmässig ränta. Eu
annan stödform som i sådana fall kan ifrågakomma är förlustgarantier. Jag
är medveten om att praktiska svårigheter kan uppkomma vid tillämpningen
av de båda sistnämnda stödformerna, särskilt då det gäller att bedöma, när
\illkoren
Statsutskottets utlåtande nr 89 år 1961
5
anspråk. Jag vill dock inte binda verksamheten med några generella regler i
dessa avseenden, utan det torde få ankomma på fondens ledning att med hänsyn
till omständigheterna i det enskilda fallet utforma närmare bestämmelser.
Jag anser det inte heller lämpligt att ange hur fördelningen skall ske
mellan olika stödformer.
Stödet till industriell utbyggnad bör naturligen få formen av medellånga
eller långfristiga lån och avse finansieringen av anläggningar, inventarieanskaffning
o. d. till bestämda projekt. Dessa projekt skall baseras huvudsakligen
på förädling och vidarebearbelning av norrländska råvaror. Lånen bör
under en tid av högst tio år kunna vara räntefria och även amorteringsfria.
Amortering bör, såvitt inte särskilda skäl föreligger, fullgöras inom tjugo år,
räknat från dagen för lånets utbetalning.
I detta sammanhang vill jag erinra om det statliga kreditstöd med uppgift
att främja hemslöjd, hantverk och småindustri som utgår i form av hantverks-
och industrilån samt statlig lånegaranti. I viss utsträckning torde
företag kunna komma i åtnjutande av såväl detta kreditstöd som lån ur Norrlandsfonden.
Behovet av finansieringsstöd i Norrland vid sidan av redan
existerande former betingas av att ett speciellt risktagande här framstår som
samhällsekonomiskt motiverat. Villkoren för denna speciella lånegivning föreslås
därför något gynnsammare utformade än vad som gäller för övriga
kreditstöd. Med den föreslagna konstruktionen blir det därför angeläget att
vid bedömningen av förekommande projekt fästa särskilt avseende vid deras
lönsamhet på lång sikt. Jag vill i delta sammanhang framhålla, att ett nära
samarbete bör etableras mellan å ena sidan ledningen för Norrlandsfonden
och å andra sidan de organ som handhar det ordinära statliga kreditstödet.
Med den uppläggning som jag nu föreslagit för Norrlandsfonden, torde
den s. k. trcmiljonersfonden kunna inkluderas i dess verksamhet. Någon
särskild lånefond torde därför inte erfordras.
Som jag tidigare nämnt bör en viss del av statens vinstmedel från LKAB
anslås till en fond, benämnd Malmfonden för forsknings- och utvecklingsarbete.
I huvudsak ansluter jag mig beträffande denna fond till utredningsmännens
förslag. Malmfonden bör enligt min uppfattning få karaktären av
en strategisk reserv på forskningens och utvecklingsarbetets område. En
koncentration bör ske till stora experimentella, främst naturvetenskapliga
och tekniska projekt. Fondens resurser bör sålunda utnyttjas, förutom för
utvecklingsprojekt med direkt industriell anknytning, till sådant forskningsoch
utvecklingsarbete som med hänsyn till sin omfattning eller långsiktskaraktär
ligger utanför vad som normalt faller inom forskningsrådens verksamhet.
Stödformerna bör här vara bidrag, bidrag med återbetalningsskyldigliet
och förlustgarantier. Vad jag tidigare anfört beträffande dessa stödformer
i samband med Norrlandsfonden gäller även här.
Bland remissinstanserna har delade meningar rätt huruvida ett särskilt
organ fordras för den nu föreslagna stödverksamheten. Statens naturveten
-
6
Statsutskottets utlåtande nr 89 år J961
skapliga forskningsråd m. fl. remissinstanser har förordat, att en del av
malmvinstmedlen i stället avsättes till de naturvetenskapliga och tekniska
forskningsråden. Andra remissinstanser åter har tillstyrkt utredningsmännens
förslag. För egen del anser jag det bäst överensstämma med fondens
syfte och inriktning att den står under särskild förvaltning. Jag vill dock
samtidigt i likhet med remissinstanserna understryka, att det är nödvändigt
att ett intimt samarbete kommer till stånd mellan Malmfonden och de berörda
forskningsråden. I det följande kommer jag att beakta detta i vad
gäller fondstyrelsens sammansättning. Som kanslern för rikets universitet
föreslagit, finner jag det vidare lämpligt att till fonden ställda ansökningar
om bidrag till forskning regelmässigt remitteras till vederbörande forskningsråd.
Forskningsråden bör också kunna väcka förslag hos fonden om
stöd till vissa större forskningsprojekt.
Jag övergår härefter till frågorna om avsättningen av medel, fondernas
organisation samt härmed sammanhängande problem.
Utredningsmännen har betonat, att de årliga tillskotten måste vara någorlunda
stora samt vidare föreslagit ett i varje fall under en första femårsperiod
fast årligt medelstillskott om 25 miljoner kronor. Vad utredningsmännen
anfört finner jag välgrundat och tillstyrker att avsättningen fastställes
till högst 25 miljoner kronor per år under en femårsperiod. Härefter torde
frågan om avsättning få upptagas till ny prövning. Av det föreslagna beloppet
bör högst 15 miljoner kronor avsättas till Norrlandsfonden och högst
10 miljoner kronor till Malmfonden för forsknings- och utvecklingsarbete.
Vad beträffar formerna för avsättningen till ifrågavarande fonder av statens
andel i vinstmedlen från LKAB, torde det få ankomma på Kungl. Maj:t att
meddela erforderliga föreskrifter.
Mot utredningsmännens förslag rörande fonderingen av medel har jag
ingen erinran. Fonderingen bör syfta till att underlätta koncentrerade insatser.
Det bör åvila ledningen för vederbörande fond att bestämma i vilken
takt en fondering bör komma till stånd. Jag föreslår vidare, att fondernas
kapital göres räntebärande. Det torde här få ankomma på Kungl. Maj:t att
meddela erforderliga föreskrifter om fondernas placering och förvaltning
samt därmed sammanhängande frågor.
Till frågan om de skatterätlsliga problem som uppkommer i samband med
fondernas tillkomst torde jag få återkomma i annat sammanhang.
Fonderna bör vara fristående organ, utformade som stiftelser, med av
Kungi. Maj :t utfärdade stadgor. Ledningen för fonderna bör handhas av
särskilda styrelser. Ledamöterna i dessa bör utses av Kungl. Maj :t. Enligt
utredningsmännen borde till grund för Kungl. Maj:ts ställningstagande ligga
förslag från särskilda s. k. förslagsgrupper. I likhet med många remissinstanser
finner jag detta system komplicerat. Av de högst sex ledamöter
som styrelsen för Norrlandsfonden enligt min mening bör omfatta, torde två
böra ha anknytning till det norrländska näringslivet, två till naturvetenskaplig
och teknisk forskning samt av övriga två åtminstone en ledamot vara bo
-
7
Statsutskottets utlåtande nr 89 år 1961
satt i Norrbottens län och vara väl förtrogen med förhållandena därstädes.
Antalet ledamöter i styrelsen för Malmfonden för forsknings- och utvecklingsarbete
torde kunna begränsas till fem. Av dessa bör två ha anknytning till
näringslivet. Av de övriga bör en utses bland ledamöterna i statens naturvetenskapliga
forskningsråd och en bland ledamöterna i statens tekniska
forskningsråd.
Till fonderna bör knytas särskilda kanslier. I likhet med utredningsmännen
anser jag det lämpligt, att erforderligt utredningsarbete i möjligaste mån
utföres av redan befintliga organ och inom dessa verksamma kvalificerade
specialister, varför personalen vid fondernas kanslier endast behöver omfatta
ett fåtal anställda. Norrlandsfondens kansli torde lämpligen böra förläggas
till Luleå.
Fondernas verksamhet bör granskas av särskilda, av Kungl. Maj :t utsedda
revisorer. Enligt utredningsmännens mening skulle revisionen endast avse
förvaltningen i inskränkt mening. Jag delar inte denna uppfattning, utan
förordar att revisorerna inte minst med hänsyn till den av mig förordade inriktningen
av verksamheten även skall äga granska det materiella innehållet
i fondstyrelsernas beslut om stöd till olika projekt.
Slutligen vill jag nämna att verksamheten med hänsyn till det omfattande
förberedelsearbete som är erforderligt inte torde kunna börja före den 1 januari
1962.»
Motioner
I förevarande sammanhang har utskottet till behandling förehaft följande
i anledning av propositionen väckta motioner, nämligen
dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av
herr Ragnar Ber gli (I: 580) och den andra inom andra kammaren av fru
Boman (II: 691), i vilka motioner hemställts, att riksdagen med anledning
av propositionen nr 77 måtte besluta, att den föreslagna avsättningen av
statens intäkter av malmbrytningen vid LKAB:s gruvor måtte i sin helhet
komma den föreslagna Norrlandsfonden till godo;
dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av
herr Torsten Andersson m. fl. (I: 585) och den andra inom andra kammaren
av herr Grebäck m. fl. (II: 708), i vilka motioner hemställts, att riksdagen
vid behandling av propositionen nr 77 måtte godkänna 1) att medlen
från Malmfonden för forsknings- och utvecklingsarbete fördelas på de
individuella forskningsobjekten genom de ordinarie forskningsråden på sätt
som i motionerna förordats; 2) att medel ur Norrlandsfonden i största möjliga
utsträckning må kunna disponeras även för de mera sociologiskt och
näringsgeografiskt betingade åtgärder, som är nödvändiga för det industriella
utvecklingsarbetet, såsom t. ex. utbyggnad av bl. a. företagarföreningarnas,
hushållningssällskapens och skogsvårdsstyrelsernas rådgivande och
utredande verksamhet på resp. områden, till näringsgeografiska utredningar
8
Statsutskottets utlåtande nr 89 år 1961
och därpå grundad folkbildningsverksamhet samt till stöd åt förslagsverksamheten
inom de mindre företagen i enlighet med vad som anföris i motionerna;
samt att riksdagen även i övrigt måtte beakta vad i motionerna
anförts;
dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av
herrar Nits-Eric Gustafsson och Eric Carlsson (I: 586) och den andra inom
andra kammaren av herrar Larsson i Hedenäset och Nilsson i Tvärålund
(II: 710), i vilka motioner hemställts, att riksdagen vid behandling av propositionen
nr 77 måtte besluta, att den del av den staten tillfallande vinsten
från Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag, som enligt propositionen skall
avsättas till Norrlandsfonden och Malmfonden för forsknings- och utvecklingsaibete,
ma avsättas till en fond, benämnd Övre Norrlands malmvinstmedelsfond,
samt att denna fond må disponeras för forsknings- och utvecklingsarbete
i Norrbottens och Västerbottens län i huvudsak enligt de riktlinjer,
som angivits i motionerna;
dels tva likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av
herrar Hagberg och Svärd (1:587) och den andra inom andra kammaren
av herrar von Sydow och Magnusson i Borås (11:709), i vilka motioner
hemställts, a) att riksdagen måtte avslå propositionen nr 77; b) att riksdagen
med beaktande av vad i motionerna anförts måtte hemställa hos
Kungl. Maj: t om nytt förslag i ämnet;
dels tva likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av
nerr Helmer Persson (I: 588) och den andra inom andra kammaren av
herrar Holmberg och Nilsson i Gävle (II: 712), i vilka motioner hemställts,
att riksdagen måtte besluta dels att företaga sådan ändring i de av Kungl.
Maj:t föreslagna riktlinjerna för Malmfonden och Norrlandsfonden, att stöd
för forsknings- och utvecklingsarbete ges företrädesvis i syfte att befrämja
statlig företagsamhet, att i fråga om Norrlandsfonden formuleringen av uppgifterna
anges så att stödet för utbyggnaden av manufaktureringsindustrier
etc. icke får en underordnad ställning, samt att kvarvarande medel i den
s. k. tremiljonersfonden bibehålies såsom en lånefond för malmfältskommunernas
behov, dels ock i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa om förslag
snarast i syfte att av LKAB:s vinstmedel avsätta ett större belopp än vad
nu är i fråga, förslagsvis minst 25 milj. kronor ytterligare, för utbyggnad
av förädlingsindustrier i Norrbotten;
dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av
herr Sjönell (I: 589) och den andra inom andra kammaren av herrar Carlsson
i Tibro och Nelander (11:711), i vilka motioner hemställts, att riksdagen
vid behandlingen av propositionen nr 77 ville uttala, att medel ur
Malmfonden för forsknings- och utvecklingsarbete bör användas även för
sådant utvecklingsarbete som kan komma till stånd och utföras av mindre
och medelstora industriföretag, och på de villkor i övrigt som angivits i
propositionen för utlåning från fonden i fråga;
dels ock en inom andra kammaren av fru Sjövall och herr Kristenson i
Göteborg väckt motion (II: 690), i vilken motion hemställts, att riksdagen
Statsutskottets utlåtande nr 89 år 1961
9
beträffande Norrlandsfonden måtte besluta, att det anges att åtminstone
hälften av dess finansiella verksamhet skall ägnas åt forsknings- och utvecklingsarbete,
att sådana anvisningar ges för fondens stödande verksamhet
att denna huvudsakligen kommer att främja objekt, vilka har stor sannolikhet
att bli framgångsrika på lång sikt, samt att den begränsning, som
ligger i att fondens stödverksamhet skall avse projekt baserade på förädling
och vidarebearbetning av norrländska råvaror, borttages eller åtminstone
uppmjukas.
Beträffande motiveringen för de sålunda framlagda förslagen får utskottet
hänvisa till motionerna I: 580, I: 585, II: 710, I: 587, II: 712, I: 589 och
II: 690.
Utskottet
Genom statsmakternas år 1955 fattade beslut att inlösa de privatägda
stamaktierna i LKAB övertog staten inte blott det huvudsakliga handhavandet
av gruvdriften utan även det mera långsiktiga ansvaret för malmfyndigheternas
nyttiggörande. I samband med inlösningsbeslutet aktualiserades
frågan om att staten borde bidra till att åt framtiden trygga något av
de värden som de lappländska gruvfälten representerar. Detta förutsattes
kunna ske genom att staten avdelade en del av sin vinst från malmbrytningen
för stärkande av det svenska näringslivets utvecklings- och forskningsarbete.
Sedan en år 1956 tillkallad utredning avgivit betänkande i detta
ämne har frågan genom förevarande proposition förelagts riksdagen.
Kungl. Maj :ts förslag innebär att viss del av statens vinst å malmbrytningen
vid LKAB:s gruvor skall avsättas till två särskilda fonder, den ena
benämnd Norrlandsfonden och avsedd för främjande av näringslivets framtida
utveckling i Norrland, den andra betecknad Malmfonden för forsknings-
och utvecklingsarbete och icke särskilt lokaliserad. Avsättningen
föreslås uppgå till sammanlagt högst 25 miljoner kronor årligen under en
femårsperiod, varefter frågan om avsättning avses skola upptas till ny
prövning. Av det årliga beloppet förutsätts högst 15 miljoner kronor skola
avsättas till Norrlandsfonden och högst 10 miljoner kronor till Malmfonden.
Den f. n. befintliga särskilda fonden för vissa stödåtgärder inom malmkommunerna
(den s. k. tremiljonersfonden) föreslås skola uppgå i Norrlandsfonden.
Innan utskottet anger sitt ställningstagande till Kungl. Maj :ts förevarande
förslag vill utskottet uttala sig i anledning av de likalydande motionerna
I: 587 och II: 709. I nämnda motioner yrkas avslag på propositionen i förening
ined en begäran om att riksdagen måtte hos Kungl. Maj :t hemställa
om nytt förslag i ämnet. Motiveringen till yrkandena är att Kungl. Maj:ts
förslag uppges innebära en s. k. specialdestination av statens inkomster,
något som enligt motionärernas uppfattning inte står i överensstämmelse
med modern budgetteknik. Utan att i detta sammanhang närmare ingå på
10
Statsutskottets utlåtande nr 89 år 1961
en diskussion av begreppet specialdestination — vilket inte synes entydigt
— vill utskottet uttala, att vad i motionerna anförts enligt utskottets mening
inte kan anses innefatta tillräckligt skäl för att riksdagen skulle avböja att
ta ställning till förevarande propositionsförslag, sådant det efter ingående
överväganden nu föreligger. Utskottet avstyrker i enlighet härmed de berörda
motionsyrkandena.
Såsom av statsrådsprotokollet framgår har den redan i utredningsdirektiven
framförda huvudtanken, att staten borde bidra till att åt framtiden
trygga något av de värden som de lappländska gruvfälten representerar genom
att avdela en del av sin vinst från malmbrytningen för stärkande av
det svenska näringslivets forsknings- och utvecklingsarbete, vunnit anslutning
av de tillkallade utredningsmännen. Även föredragande departementschefens
ställningstagande grundar sig härpå.
Ltskottet har för egen del inte funnit anledning ge uttryck åt någon
avvikande uppfattning i fråga om nyss angivna allmänna utgångspunkt
för frågans bedömande. I enlighet härmed tillstyrker utskottet förslaget
att avsättning sker av viss del av statens vinst på malmbrytningen vid
LKAB:s gruvor. På sätt i ärendet förordats bör ifrågavarande avsättning ske
genom fondbildning.
Beträffande den ifrågavarande verksamhetens inriktning går meningarna
delvis isär. I utredningsdirektiven angavs att särskild hänsyn borde tas
till det norrländska näringslivet. I utredningsförslaget förordades emellertid
ej att någon del av de till en föreslagen fond avsatta medlen skulle avdelas
för nämnda ändamål, och ej heller i övrigt föreslogs någon klar prioritet
för norrlandsprojekt. Detta föranledde invändningar vid remissbehandlingen,
och även departementschefen har ställt sig kritisk till utredningsförslaget
på denna punkt. Med utgångspunkt härifrån förordas i propositionen
att avsättning sker till två särskilda fonder. En viss del av malmvinstmedlen
skulle avskiljas till en fond för industriellt främjande av näringslivets
framtida utveckling i Norrland. Den närmaste motsvarigheten till utredningsförslaget
föreligger däremot i en förordad fond för stöd till teknisk
och naturvetenskaplig forskning samt industriella utvecklingsarbeten.
Utskottet har vid frågans övervägande funnit sig kunna biträda den av
departementschefen uttalade uppfattningen, att insatser för att utveckla
det norrländska näringslivet framstår som särskilt starkt motiverade. Mot
bakgrunden härav far förslaget om en särskild Norrlandsfond anses välgrundat.
Å andra sidan har i ärendet förebragts goda skäl för att uppbyggandet
av nya ekonomiska värden genom avsättning av en del av LKAB:s
vinst får ske även genom tillgodoseende av det allmänna forsknings- och
utvecklingsarbetet. Med hänsyn härtill synes jämväl förslaget om en särskild
fond för forsknings- och utvecklingsarbete böra biträdas. Slutsatsen
av det anförda blir sålunda från utskottets sida ett tillstyrkande av Kung],
Maj :ts förslag om inrättande av två särskilda fonder, vilket förslag enligt
utskottets mening får anses representera en godtagbar avvägning mellan
Statsutskottets utlåtande nr 89 år 1961
11
olika på frågans bedömning inverkande intressen. I enlighet med denna
uppfattning anser sig utskottet sålunda inte böra tillstyrka de likalydande
motionerna I: 580 och II: 691 samt I: 586 och II: 710, i vilka yrkas att hela
den föreslagna avsättningen skall ske till en enda, för Norrland avsedd
fond.
Den nuvarande s. k. tremiljonersfonden — vilken endast tagits i bruk för
utbetalande av vissa pensionsutfyllnader — föreslås i propositionen skola
inkluderas i verksamheten för den föreslagna Norrlandsfonden. Utskottet
biträder detta förslag och avstyrker sålunda det i motionerna I: 588 och
11:712 gjorda yrkandet om att kvarvarande medel i tremiljonersfonden
skall bibehållas som en lånefond för malmfältskommunernas behov.
Vad angår avsättning av medel till de föreslagna fonderna innebär Kungl.
Maj :ts förslag — som nämnts — att avsättningen fastställs till högst 25
miljoner kronor för år under en femårsperiod och att frågan om avsättning
därefter skall upptas till ny prövning. I de likalydande motionerna
I: 588 och II: 712 yrkas att riksdagen måtte hos Kungl. Maj:t hemställa om
förslag i syfte att av LKAB:s vinstmedel avsätts ett större belopp än vad nu
är fråga om, förslagsvis minst 25 miljoner kronor ytterligare, för utbyggnad
av förädlingsindustrier i Norrbotten. Utskottet, som anser propositionsförslaget
lämpligt avvägt på denna punkt, finner sig ej böra tillstyrka ifrågavarande
motionsyrkande. Den i propositionen föreslagna fördelningen
av medel på de båda fonderna har inte givit utskottet anledning till erinran.
Utskottet övergår härefter till att uttala sig i fråga om dispositionen av
de medel som avses skola avsättas till de ifrågavarande fonderna.
Utskottet tar härvid först upp ett yrkande som avser både Norrlandsfonden
och Malmfonden. I de likalydande motionerna I: 588 och II: 712 yrkas
sålunda, att riksdagen måtte besluta sådan ändring i de av Kungl. Maj :t
föreslagna riktlinjerna för fonderna, att stöd för forsknings- och utvecklingsarbete
ges företrädesvis i syfte att befrämja statlig företagsamhet. Utskottet
anser sig inte böra tillstyrka detta yrkande.
Beträffande därefter dispositionen av de ifrågavarande fonderna var för
sig får utskottet anföra följande.
Vad först angår den större fonden, Norrlandsfonden, bör densamma enligt
departementschefen ha till uppgift att främja näringslivets framtida
utbyggnad i Norrland; tonvikten skulle härvid läggas på Norrbotten. Främst
skulle målforskning och utvecklingsarbete komma i fråga, men stöd skulle
även kunna utgå till viss mera grundforskningsbetonad verksamhet. En
huvuduppgift för Norrlandsfonden skulle vara att stödja sådant forskningsoch
utvecklingsarbete som syftar till vidareförädling av de norrländska råvarutillgångarna.
En annan uppgift skulle vara att medverka till främjande
av den norrländska företagsamhetens utveckling och differentiering. I
fråga om forskning och industriellt utvecklingsarbete förutsätts stödet skola
utgå i form av bidrag utan återbetalningsskyldighet, bidrag med villkorlig
återbetalningsskyldighet inklusive marknadsmässig ränta ävensom förlust
-
12
Statsutskottets utlåtande nr 89 år 1961
garantier. Stödet till industriell utbyggnad avses få formen av medellånga
eller långfristiga lån, vilka skulle under en tid av högst tio år kunna vara
räntefria och även amorteringsfria.
I motionsväg har framställts vissa förslag rörande Norrlandsfondens disposition.
Sålunda påyrkas i de likalydande motionerna 1:585 och 11:708
att medel ur nämnda fond skall kunna disponeras även för vissa exemplifierade,
mera sociologiskt och näringsgeografiskt betingade åtgärder, som
ansetts nödvändiga för det industriella utvecklingsarbetet. I de likalydande
motionerna 1:588 och 11:712 påyrkas att formuleringen av uppgifterna
för Norrlandsfonden anges så, att stödet för utbyggnaden av manufaktureringsindustrier
etc. icke får en underordnad ställning. Slutligen påyrkas i
motionen 11:690 att åtminstone hälften av Norrlandsfondens finansiella
verksamhet skall ägnas åt forsknings- och utvecklingsarbete, att fondens
stödjande verksamhet huvudsakligen bör främja objekt, som har stor sannolikhet
att bli framgångsrika på lång sikt, samt att den föreslagna begränsningen
till projekt baserade på förädling och vidarebearbetning av norrländska
råvaror borttas eller åtminstone uppmjukas.
Beträffande först motionerna I: 585 och II: 708 finner utskottet stöd till
näringsgeografiska utredningar kunna komma till stånd inom ramen för vad
i propositionsförslaget förutsatts. Vad åter angår de i samma motioner förordade
åtgärderna av sociologisk natur samt till stöd åt förslagsverksamhet
inom mindre företag är utskottet inte berett att göra något uttalande. Det
bör enligt utskottets mening ankomma på den blivande fondstyrelsen att ta
ställning till frågan om verksamhetens närmare inriktning inom ramen för
propositionsförslaget.
Med avseende på det i motionerna I: 588 och II: 712 framförda yrkandet
om att formuleringen av uppgifterna för Norrlandsfonden bör ske så, att
stödet för utbyggnaden av manufaktureringsindustrier inte får en underordnad
ställning, synes grundtanken i detsamma inte oförenlig med vad i
propositionsförslaget avsetts. Yrkandet torde fördenskull inte påkalla någon
särskild ålgärd från riksdagens sida.
I fråga om motionen 11:690 får utskottet framhålla, att ett tillmötesgående
av det däri framförda kravet på att riksdagen skulle besluta, att åtminstone
hälften av Norrlandsfondens finansiella verksamhet skulle ägnas
åt forsknings- och utvecklingsarbete, enligt utskottets mening skulle på ett
mindre ändamålsenligt sätt låsa fast den kommande verksamheten. Utskottet
finner sig ej kunna tillstyrka berörda yrkande. Beträffande förslaget om
att denna fond huvudsakligen borde främja objekt som har stor sannolikhet
att bli framgångsrika på lång sikt vill utskottet framhålla, att det mot bakgrunden
av vad departementschefen anfört inte synes vara något att erinra
mot denna huvudtanke, även om den måhända inte torde kunna drivas
undantagslöst. I detta sammanhang vill utskottet i anslutning till ett i motionen
gjort uttalande understryka vikten av att den ifrågavarande verksamheten
inte får karaktär av subventionsverksamhet. Vad slutligen angår
den i motionen påtalade, i statsrådsprotokollet angivna begränsningen till
Statsutskottets utlåtande nr 89 år 1961
13
förädling och bearbetning av råvaror har utskottet vid frågans bedömning
för sin del utgått ifrån att under begreppet de norrländska råvarorna bör
kunna innefattas även därur utvunna halvfabrikat.
Med de uttalanden utskottet sålunda gjort i fråga om Norrlandsfondens
disposition vill utskottet sammanfattningsvis anföra, att utskottet i allt väsentligt
ansluter sig till vad föredragande departementschefen härutinnan
anfört.
Vad därefter beträffar Malmfonden för forsknings- och utvecklingsarbete
framhåller departementschefen, att denna skulle få karaktären av en
strategisk reserv på forskningens och utvecklingsarbetets område, varvid en
koncentration bör ske till stora experimentella, främst naturvetenskapliga
och tekniska projekt. Stödformerna skulle vara bidrag, med eller ulan ålerbetalningsskyldighet,
samt förlustgarantier. Ett intimt samarbete förutsätts
komma till stånd mellan Malmfonden och de naturvetenskapliga och tekniska
forskningsråden, vilket bl. a. avses skola beaktas när det gäller fondstyrelsens
sammansättning.
Med avseende på dispositionen av denna fond påyrkas i de likalydande
motionerna I: 589 och II: 711, att medel ur fonden bör kunna användas även
för sådant utvecklingsarbete som kan komma till stånd och utföras av mindre
och medelstora industriföretag. Utskottet vill i detta hänseende uttala, att
enligt utskottets mening hinder inte föreligger att inom ramen för vad departementschefen
anfört angående Malmfondens användning beakta jämväl
de i berörda motioner angivna synpunkterna. Med detta uttalande ansluter
sig utskottet även beträffande dispositionen av denna fond till vad
föredragande departementschefen anfört.
Beträffande de nu behandlade motionerna, i vad de avser dispositionen av
Norrlandsfonden respektive Malmfonden, får utskottet sammanfattningsvis
föreslå att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t ger till känna vad utskottet
i anledning av motionerna anfört.
Med avseende på administrationen av Malmfonden föreslås i propositionen
att fonden ställs under särskild förvaltning. Ett intimt samarbete förutsätts
emellertid skola upprätthållas mellan fonden och de naturvetenskapliga
och tekniska forskningsråden. I de likalydande motionerna I: 585 och
11:708 uttalas, att tillskapandet av ytterligare ett administrativt organ för
fördelning av Malmfondens medel leder till en onödig utbyggnad av den
administrativa apparaten. I anslutning härtill yrkas att medlen från Malmfondcn
skall fördelas på de individuella forskningsobjekten genom de ordinarie
forskningsråden. För Malmfonden förutsätts emellertid — liksom enligt
propositionen •—- en särskild styrelse, men denna skulle enligt motionärerna
få betydligt mindre arbetsuppgifter än enligt Kungl. Maj :ts förslag
och närmast ha att i stort fördela medel mellan de olika forskningsråden
och andra ifrågakommande större forskningsprojekt eller institutioner.
Utskottet vill med avseende å detta spörsmål anföra, att enligt departementschefens
uttalande Malmfondens resurser avses skola utnyttjas till sådant
forsknings- och utvecklingsarbete som med hänsyn till sin omfattning
14
Statsutskottets utlåtande nr 89 år 1961
eller långsiktskaraktär ligger utanför vad som normalt faller inom forskningsrådens
verksamhet. Ett tillmötesgående av motionärernas förslag skulle
medföra att gränsdragningen mellan Malmfondens och forskningsrådens
verksamhetsområden skulle bli tämligen diffus. Så vitt utskottet kan finna
talar övervägande skäl för att Malmfonden i enlighet med propositionsförslaget
ställs under särskild förvaltning. En viktig förutsättning härför är
emellertid det av departementschefen förutsatta intima samarbetet mellan
fonden och forskningsråden. Det bör även beaktas att fondens kansli — liksom
Norrlandsfondens — enligt departementschefens förslag endast skulle
omfatta ett fåtal anställda, eftersom erforderligt utredningsarbete förutsatts
skola i möjligaste mån ankomma på redan befintliga organ. Då enligt utskottets
uppfattning inte särskilt mycket torde vara att vinna med det av
motionärerna framförda förslaget finner sig utskottet böra avstyrka detsamma
och biträda propositionsförslaget även i denna del.
Vad föredragande departementschefen i övrigt anfört har inte givit utskottet
anledning till erinran eller särskilt uttalande.
Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,
A. att riksdagen må, med bifall till Kungl. Maj:ts förslag
samt med avslag å motionerna I: 587 och II: 709, såvitt nu
är i fråga, godkänna att avsättning sker för forsknings- och
utvecklingsarbete m. m. av högst 25 000 000 kronor årligen
under en femårsperiod av den staten tillfallande vinsten från
Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag;
B. att riksdagen må, med bifall till Kungl. Maj:ts förslag
ävensom med avslag å motionerna I: 587 och II: 709, I: 580
och II: 691 samt I: 586 och II: 710, förstnämnda bägge motioner
såvitt nu är i fråga, godkänna att avsättningen skall
tillföras två fonder, den ena benämnd Norrlandsfonden och
den andra benämnd Malmfonden för forsknings- och utvecklingsarbete;
C.
att riksdagen må, med bifall till Kungl. Maj:ts förslag
samt med avslag å motionerna 1: 587 och II: 709 samt 1: 588
och II: 712, samtliga motioner såvitt nu är i fråga, besluta
att fonden för vissa stödåtgärder inom malmkommunerna
(tremiljonersfonden) skall uppgå i den föreslagna Norrlandsfonden;
D.
att motionerna I: 585 och II: 708, såvitt de avser fördelning
av medel ur Malmfonden för forsknings- och utvecklingsarbete,
icke må av riksdagen bifallas;
E. att motionerna I: 588 och II: 712, såvitt de avser stöd
åt företrädesvis statlig företagsamhet, icke må av riksdagen
bifallas;
F. att motionerna I: 588 och II: 712, såvitt de avser skrivelse
till Kungl. Maj :t, icke må föranleda någon riksdagens
åtgärd;
Statsutskottets utlåtande nr 89 år 1961
15
G. att riksdagen må, i anledning av motionerna I: 585
och II: 708, I: 588 och II: 712, I: 589 och II: 711 samt II: 690,
förstnämnda fyra motioner såvitt nu är i fråga, i skrivelse
till Kungl. Maj :t giva till känna vad utskottet anfört i fråga
om dispositionen av Norrlandsfonden och Malmfonden för
forsknings- och utvecklingsarbete.
Stockholm den 28 april 1961
På statsutskottets vägnar:
ERNST V. STAXÄNG
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet har närvarit
från första kammaren: herrar Näsström, Boman, Einar Persson,
Birger Andersson, fröken Andersson, herrar Thun, Bergman, Per Jacobsson,
Fritz Persson, Söderberg, Svärd, Edström, Bengt Gustavsson, Sundin
och Eric Carlsson; samt
från andra kammaren: herrar Staxäng, Petterson i Degerfors, Gustafsson
i Stockholm, Karlsson i Olofström, Svensson i Stenkyrka, Blidfors,
Andreasson, fröken Elmén, herrar Lassinantti, Larsson i Hedenäset, Gustafsson
i Ueddevalla, Blomkvist, Löfroth, Bohman och Nelander.
Reservationer
1) av fröken Andersson, herrar Svärd, Staxäng och Bohman, vilka ansett
att utskottet bort tillstyrka det i motionerna I: 587 och II: 709 gjorde yrkandet
om avslag på propositionen och att därför
dels den del av utskottets yttrande, som på s. 9 börjar med »Innan utskottet»
och på s. 14 slutar med »särskilt uttalande», bort ersättas med text av
följande lydelse:
»Utskottet kan icke ansluta sig till motiveringen för de föreslagna fondbildningarna.
Tanken att brytningen av malmfälten i Norrland skulle innebära
en sådan »förtäring» av en nationell tillgång, att motsvarande värden
borde genom särskild disposition av avkastningen tryggas för framtiden,
kan utskottet icke godtaga. Enligt utskottets mening utgör malmbrytningen
ett tillvaratagande av förefintliga naturtillgångar, som först därigenom får
ett reellt värde och ger avkastning av betydelse för landet och berörda landsdel.
Något sakligt motiv kan alltså icke sägas föreligga för att just statens
vinstmedel från LKAB skulle anvisas för särskilda forskningsuppgifter. Reservationer
för speciella syften av från den ena eller andra statliga inkomst
-
16
Statsutskottets utlåtande nr 89 år 1961
källan inflytande inkomster — det må vara vinstmedel från statliga företag
eller skattemedel — bör över huvud undvikas. Det sätt på vilket berörda fonder
skulle uppbyggas och finansieras innebär — såsom anföres i motionerna I:
587 och II: 709 och vilket vid remissbehandlingen jämväl hävdats av statskontoret,
riksräkenskapsverket och fullmäktige i riksgäldskontoret — alt en
specialdestination av statens inkomster tillskapas. Behovet av ytterligare
medel för forsknings- och utvecklingsarbete samt för åstadkommande av en
rikare differentiering av Norrlands näringsliv bör enligt utskottets mening
i stället tillgodoses på sedvanligt sätt genom anslag över budgeten. Endast
härigenom möjliggöres den erforderliga överblicken över statens inkomstförhållanden
och utgiftsåtaganden.
Härutöver anser sig utskottet böra anföra följande.
Stöd åt målforskning och praktiskt utvecklingsarbete lämnas för närvarande
av bl. a. statens naturvetenskapliga forskningsråd och statens tekniska
forskningsråd. Till nämnda båda organ har budgetåret 1960/61 anvisats
tillhopa 10,9 milj. kr. För en forskningsverksamhet, som nära överensstämmer
med den av nämnda forskningsråd understödda, skulle nu till den
föreslagna malmfonden årligen avsättas 10 milj. kr. De av Kungl. Maj:t i
frågan utsedda utredningsmännen har medgivit, att en viss organisatorisk
dubblering kan uppkomma genom malmfonden men har ansett, att detta
icke innebär någon avgörande olägenhet. Genom de stora ekonomiska resurser
25 milj. kr. årligen — som enligt utredningsmännens förslag skulle ställas
till Malmfondens förfogande skulle fondens medel kunna utnyttjas för
större projekt än som lag inom räckhåll för forskningsråden.
Nämnda argument har enligt utskottets mening väsentligen förlorat kraft
genom reduceringen av Malmfondens årliga medelstilldelning från ursprungligen
föreslagna 25 milj. kr. till 10 milj. kr. I likhet med flera remissinstanser
anser utskottet, att alla medel som staten avsätter till här berörda forskningsuppgifter
bör fördelas av nu befintliga forskningsråd. Någon för ändamålet
tillskapad särskild fond erfordras alltså icke. Utskottet förutsätter,
att Kungl. Maj :t efter prövning av föreliggande behov av anslag på forskningsområdet
för riksdagen framlägger de förslag som härav kan påkallas.
Utskottets i det föregående redovisade ståndpunkt beträffande den föreslagna
specialdestinationen för statens från malmbrytningen inflytande vinstmede1
innebär, att utskottet icke heller kan godtaga de i propositionen anförda
argumenten för en särskild Norrlandsfond. Utskottel förutsätter, att
det behov av statliga insatser för utvecklingen av Norrlands näringsliv som
kan befinnas behövligt prövas av Kungl. Maj :t och att de förslag som därvid
kan aktualiseras därefter på sedvanligt sätt underställes riksdagen.
Utskottets här angivna uppfattning innebär att utskottet i anledning av
de likalydande motionerna I: 587 och II: 709 avstyrker propositionen i förevarande
amne. Med denna utgångspunkt avstyrker utskottet Övriga i ämnet
yackta motioner. Beträffande den s. k. tremiljonersfonden innebär utskottets
slåndpunktstagande att denna kvarstår oförändrad.»
Statsutskottets utlåtande nr 89 år 1961
17
dels ock utskottets hemställan bort i nedan angivna delar ha följande
lydelse:
»A. att riksdagen må, med bifall till motionerna I: 587 och
II: 709, såvitt nu är i fråga, avslå Kungl. Maj :ts förslag om
avsättning av medel av den staten tillfallande vinsten från
Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag;
B. att riksdagen må, med bifall till motionerna I: 587
och II: 709, såvitt nu är i fråga, ävensom med avslag å motionerna
I: 580 och II: 691 samt I: 586 och II: 710, avslå
Kungl. Maj:ts förslag om särskild fondbildning;
C. att riksdagen må, med bifall till motionerna I: 587 och
II: 709 samt med avslag å motionerna I: 588 och II: 712,
samtliga motioner såvitt nu är i fråga, avslå Kungl. Maj :ts
förslag om att fonden för vissa stödåtgärder inom malmkommunerna
(tremiljonersfonden) skall uppgå i den föreslagna
Norrlandsfonden;
G. att motionerna 1:585 och 11:708, 1:588 och 11:712,
1:589 och 11:711 samt 11:690, förstnämnda fyra motioner
såvitt nu är i fråga, icke må av riksdagen bifallas.»
2) av herrar Sundin, Eric Carlsson, Larsson i Hedenäset och Löfroth, vilka
ansett att utskottet bort föreslå att de avsatta vinstmedlen tillföres en
fond och att därför
dels den del av utskottets yttrande, som på s. 10 börjar med »Utskottet
har för» och på s. 14 slutar med »denna del», bort ersättas med text av följande
lydelse:
»Utskottet har vid frågans bedömande inte helt kunnat ansluta sig till
denna uppfattning i fråga om nyss angivna allmänna utgångspunkt utan
finner, såsom senare närmare utvecklas, att återförande av en del av malmvinstmedlen
till näringslivets forsknings- och utvecklingsarbete enbart bör
avse det norrländska näringslivet. På sätt som i ärendet förordats bör ifrågavarande
avsättning dock ske genom fondbildning.
I utredningsdirektiven angavs att särskild hänsyn borde tas till det norrländska
näringslivet. I utredningsförslaget förordades emellertid ej att
någon del av de till en föreslagen fond avsatta medlen skulle avdelas för
nämnda ändamål, och ej heller i övrigt föreslogs någon klar prioritet för
norrlandsprojekt. Detta föranledde invändningar vid remissbehandlingen,
och även departementschefen har ställt sig kritisk till utredningsförslaget
på denna punkt. Med utgångspunkt härifrån förordas i propositionen att
avsättning sker till två särskilda fonder. En viss del av malmvinstmedlen
skulle avskiljas till en fond för främjande av näringslivets framtida utveckling
i Norrland. Utredningsförslaget motsvaras däremot närmast av en
förordad fond för stöd till teknisk och naturvetenskaplig forskning samt
industriella utvecklingsarbeten.
18
Statsutskottets utlåtande nr 89 år 1961
Utskottet har vid frågans övervägande funnit sig kunna biträda den av
departementschefen uttalade uppfattningen, att insatser för att utveckla det
norrländska näringslivet framstår som särskilt starkt motiverade. I konsekvens
därmed vill utskottet — i enlighet med de i motionerna I: 586 och
11:710 framförda synpunkterna — ifrågasätta om just de lappländska
malmfyndigheterna kan anses inta en sådan särställning, att en del av
vinsterna från deras exploatering bör i större utsträckning än andra statsmedel
utgå för grundforskning inom hela det svenska tekniska och naturvetenskapliga
forskningsfältet. Helt annorlunda ställer sig enligt utskottets
mening frågan om stödet förbehålles forskning med anknytning till näringsliv
och råvarutillgångar i den landsdel som svarar för fondens och
därmed forskningens finansiering.
Utskottet har därför med anledning av motionerna I: 580 och II: 691 samt
I: 586 och II: 710 funnit sig böra föreslå, att medlen i sin helhet avsättes till
en fond benämnd Norrlandsfonden för forsknings- och utvecklingsarbete
samt att en klar prioritering beträffande medlens disposition bör ske för
åtgärder med anknytning till näringslivet i Norrbotten. Därav framgår, att
utskottet sålunda inte anser sig kunna tillstyrka Kungl. Maj :ts förslag beträffande
avsättning av medel till en särskild Malmfond för forsknings- och
utvecklingsarbete. Därmed torde även motionen II: 690 vara tillgodosedd.
Utskottet biträder under dessa förutsättningar förslaget att den nuvarande
s. k. tremiljonersfonden bör kunna uppgå i Norrlandsfonden. Därmed
avstyrker sålunda utskottet det i motionerna I: 588 och II: 712 gjorda yrkandet
om att kvarvarande medel i tremiljonersfonden skall bibehållas
som en lånefond för malmfältskommunernas behov.
Vad angår avsättning av medel biträder utskottet — med de ändringar
som ovan framhållits — att avsättningen fastställes till 25 000 000 kr. för
år under en femårsperiod och att frågan om avsättning därefter skall upptas
till ny prövning. I enlighet därmed anser sig utskottet inte kunna biträda
yrkandet i motionerna I: 588 och II: 712.
Vad det gäller dispositionen av de medel, som avses skola avsättas till
den föreslagna fonden, anser sig utskottet i allt väsentligt kunna tillstyrka
de av Kungl. Maj:t föreslagna riktlinjerna för den s. k. Norrlandsfonden.
Utöver stöd till forskning bör fondmedlen även disponeras för direkta utvecklingsinsatser
enligt vad i motionerna I: 586 och II: 710 anförts.
Vad i övrigt anföres i motionerna I: 589 och II: 711 samt I: 585 och II: 708
beträffande fondmedlens disposition synes enligt utskottet kunna komma
till stånd inom ramen för vad i propositionen förutsatts. Det bör därför enligt
utskottets mening ankomma på den blivande fondstyrelsen att med
beaktande av vad i dessa motioner yrkats ta ställning till frågan om verksamhetens
närmare inriktning. I enlighet härmed synes vidare yrkandet i
lika lydande motionerna I: 588 och II: 712 inte böra påkalla någon särskild
åtgärd från riksdagens sida.
Vad angår administrationen av den av utskottet föreslagna Norrlandsfonden
för forsknings- och utvecklingsarbete synes Kungl. Maj:ts förslag
Statsutskottets utlåtande nr 89 år 1961
19
beträffande den föreslagna Norrlandsfonden i stort vara tillämpligt, detta
dock med den ändringen att minst en av styrelsens ledamöter bör ha anknytning
till näringslivet i Norrbotten.»
dels ock utskottets hemställan bort i nedan angiven del ha följande lydelse:
»B.
att riksdagen må, i anledning av Kungl. Maj :ts förslag
och motionerna I: 580 och II: 691 ävensom med bifall
till motionerna I: 586 och II: 710 samt med avslag å
motionerna 1:587 och 11:709, sistnämnda bägge motioner
såvitt nu är i fråga, besluta att avsättningen skall tillföras
en fond, benämnd Norrlandsfonden för forsknings- och utvecklingsarbete
m. m.;>
Stockholm 1961. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag 6106*0