Statsutskottets utlåtande nr 87 år 1961
1
Nr 87
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag
till åtgärder för förbättring av rekryteringen till
polisväsendet m. m.
(3 :e avd.)
I propositionen nr 1 har Kungl. Maj :t under elfte huvudtiteln, punkterna
160, 161, 164 och 166, föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition
i ämnet, för budgetåret 1961/62 beräkna dels till Statens polisskola: Avlöningar
ett förslagsanslag av 1 305 000 kronor, därav 170 000 kronor att
avräknas mot automobilskattemedlen, dels till Statens polisskola: Omkostnader
ett förslagsanslag av 354 000 kronor, därav 46 000 kronor att avräknas
mot automobilskattemedlen, dels till Polisväsendets organisationsnämnd
ett förslagsanslag av 394 000 kronor, dels ock till Bidrag till den lokala polisorganisationen
å landsbygden m. m. ett förslagsanslag av 28 700 000 kronor.
Därefter har Kungl. Maj :t i propositionen nr 88, under åberopande av bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över inrikesärenden för den 3 mars 1961,
framlagt de förslag, vilka framgår av den följande redogörelsen.
1 ;o) Åtgärder för förbättring av rekryteringen till polisväsendet. Jämlikt
bemyndigande den 29 juni 1956 tillkallade dåvarande chefen för inrikesdepartementet,
statsrådet Gunnar Hedlund, sakkunniga för att verkställa utredning
rörande lämpliga åtgärder i syfte att effektivisera polisens verksamhet
för bekämpande av brottsligheten m. m.
Genom beslut den 25 april 1958 uppdrog Kungl. Maj:t åt de sakkunniga
att i samband med behandlingen av tidigare erhållet uppdrag verkställa
utredning angående åtgärder för förbättring av rekryteringen till polisväsendet
m. m.
De sakkunniga — vilka antagit benämningen Polisverksamhetsutredningen
— har till fullgörande av sistnämnda utredningsuppdrag den 19 september
1960 avgivit ett betänkande med titeln »Rekrytering och grundläggande
utbildning av polispersonal m. in.» (stencilerat). En redogörelse för
utredningens förslag och däröver avgivna yttranden finnes intagen i propositionen
(s. 5—24) till vilken torde få hänvisas.
Departementschefen anför, att åtskilliga faktorer torde ha medverkat till
uppkomsten av de rekryteringssvårigheter som föreligger inom polisväsendet.
Sålunda kan man peka på det förhållandet att arbetet inom polisen i
stor utsträckning fullgöres i skifttjänst och att arbetet särskilt i de större
Bihang till riksdagens protokoll 1961. 6 samt. Nr 87
2 Statsutskottets utlåtande nr 87 år 7.967
distrikten är påfrestande. I många polisdistrikt är det dessutom svårt att i
samma utsträckning som inom andra yrken bereda personalen sommarsemester
och sammanhängande ledighet över lördagar och söndagar. Detta
sammanhänger självfallet med att behovet av polis kulminerar, när andra
medborgargrupper har fritid. Polisyrkets svårigheter att hävda sig i konkurrensen
med andra yrken blir givetvis alldeles särskilt kännbara i sådana
konjunkturer med god arbetstillgång, som rått under en lång följd av år.
Mot bakgrunden av det anförda framstår det som naturligt, att man
måste pröva olika vägar för att ernå en tillfredsställande rekrytering, varmed
departementschefen avser att antalet sökande till lediga tjänster skall
vara tillräckligt för att medge ett urval, svarande mot de krav som det moderna
samhället ställer på polistjänsten.
Polisverksamhetsutredningen har framlagt förslag till olika åtgärder —
delvis av genomgripande natur — för att förbättra såväl rekryteringsmöjligheterna
på polismannabanan som utbildningen av polisaspiranter. Förslagen
har i allmänhet tillstyrkts eller lämnats utan erinran av remissinstanserna,
och departementschefen anser sig för egen del i huvudsak
kunna biträda dem.
Vissa av förslagen syftar till ändringar i fråga om kompetenskraven för
sökande till polistjänst, vilka krav fastställes i administrativ ordning. Oaktat
dessa förslag därför skulle kunna förbigås i detta sammanhang, berör
departementschefen ett av förslagen, som har betydelse för bedömningen
av andra förslag vilka här upptagits till behandling. Utredningen har funnit,
att den nuvarande minimiåldern för sökande till polistjänst, 21 år, utgör
ett väsentligt rekryteringshinder, därför att många som eljest skulle
varit hågade att ägna sig åt polisyrket vid denna ålder redan har träffat sitt
yrkesval. Med hänsyn härtill har utredningen föreslagit, att minimiåldern
sänkes så att sökande kan antagas till polisaspirant tidigast det år han fyller
19 år. En förutsättning för antagning skall dock vara att sökanden då
fullgjort sin första värnpliktstjänstgöring. Förslaget bär tillstyrkts i det
stora flertalet remissyttranden. Även om — såsom också återspeglas i en
del remissyttranden — betänkligheter givetvis anmäler sig mot att till polistjänst
använda personer, som inte kan förutsättas ha vunnit någon högre
grad av erfarenhet och mognad, anser departementschefen sig under förhandenvarande
förhållanden böra medverka till den breddning av rekryteringsunderlaget,
som en sänkning av antagningsåldern medför. I viss mån
torde nämnda brister kompenseras genom den gedignare fackutbildning,
som polisaspiranterna skulle erhålla, om ett annat av utredningens förslag
— till vilket departementschefen återkommer — genomföres. Det får för
övrigt ankomma på vederbörande polisbefäl att tillse att de yngsta polismännen
såvitt möjligt icke anförtros mera svårbemästrade uppgifter.
Utredningen har framlagt ytterligare ett förslag, som syftar till att innan
de unga börjat förbereda sig för annat yrke inrikta dem på polisyrket. För
-
Statsutskottets utlåtande nr 87 år 1061
3
slaget innebär att en treårig polisiär utbildningslinje på försök inrättas inom
yrkesskolväsendet.
Flertalet remissinstanser har ställt sig positiva till detta förslag, men i
en hel del yttranden uttalas tveksamhet. De principiella invändningarna
hänför sig framför allt till svårigheten att bedöma elevernas lämplighet
för polisyrket med hänsyn till deras ungdom vid utbildningens början. Meningen
är emellertid, att de två första åren av utbildningen skall ägnas åt
allmänbildande och tekniska ämnen. Utbildningen kommer därför att vara
till god nytta för eleverna, även om de efter dessa två år inte fullföljer sin
utbildning till polis. Med den modifiering av förslaget, som departementschefen
förordar i det följande, blir det efter de två åren en särskild prövning
av deras lämplighet för polisyrket, varigenom här berörda invändningar
förlorar sin aktualitet.
För egen del anser departementschefen förslaget att skapa en särskild
polisiär yrkesskollinje utan tvekan värt att prövas. För att i den mån så är
möjligt försäkra sig om att eleverna efter utbildningen kan antagas till polistjänst,
bör som utredningen föreslagit elevuttagningen till den nya yrkesskollinjen
ombesörjas av en särskild uttagningsnämnd. Departementschefen
finner också utredningens förslag att eleverna under utbildningens gång
skall stå under ledning och tillsyn av en polisutbildad föreståndare välbetänkt.
Beträffande utbildningsgången har redan antytts, att de två första åren
avses skola inriktas på allmänbildande och tekniska ämnen, medan det
tredje året enligt utredningens förslag skulle ägnas åt speciella polisämnen
och innebära en fullständig konstapelsutbildning. Det betyder, att konstapelsutbildning
skulle meddelas såväl inom yrkesskolans ram som vid polisskolan.
Mot förslaget i denna del har starka invändningar rests. Förut har
berörts de principiella invändningar, som hänför sig till svårigheten att bedöma
elevernas lämplighet för polisyrket vid utbildningens början. Men
även en sådan praktisk synpunkt som att yrkesskoleleven under sin konstapelsutbildning
endast har möjlighet att erhålla stipendier och studiebidrag
till relativt låga belopp, medan polisskoleleven uppbär oavkortad lön
som polisaspirant i lönegraden Af 7, talar bestämt mot den föreslagna lösningen.
Departementschefen förordar i stället, att den nya yrkesskollinjen
göres tvåårig med undervisning i allmänbildande och tekniska ämnen och
så inriktad att linjen framstår som en meningsfylld utbildning för polisyrket.
Efter avslutad utbildning i yrkesskola och fullgjord värnpliktstjänstgöring
får eleven i vanlig ordning söka anställning som polisaspirant och
som sådan erhålla konstapelsutbildning vid polisskolan. Därigenom undanröjes
också vissa andra av remissinstanserna påvisade olägenheter av utredningens
förslag. Här avses närmast uttalandet, att man genom uppdelningen
på två utbildningslinjer förlorar det värde, som ligger i att all polispersonal
bar samma grundläggande fackutbildning samt bibringas samhö
-
4
Statsutskottets utlåtande nr 87 år 1961
righet och kåranda under genomgång av konstapelsklassen. Likaså bortfaller
bekymren med samordningen mellan yrkesskolan och polisskolan
och med anskaffning av lärare för yrkesskolans konstapelsutbildning.
Förslaget bör enligt utredningens mening prövas vid yrkesskolorna i
Lund, Mölndal, Örebro och Luleå. Under sina överväganden i denna fråga
har departementschefen funnit det lämpligare, att försöksverksamheten förlägges
till Stockholm, Lund och Mölndal. Den brist på polispersonal, som
föreligger i Stockholm, beror till väsentlig del på svårigheten att behålla
personalen. En onormalt stor del av polismännen slutar sin anställning efter
endast något eller några års tjänst. En undersökning rörande orsakerna till
detta förhållande har visat, att de nyanställda polismännen nästan uteslutande
kommer från landsorten samt att de påfrestande tjänstgöringsförhållandena
och svårigheten att erhålla bostad i Stockholm varit bidragande
orsaker till den kraftiga avgången. Avgången skulle säkerligen bli betydligt
mindre, om rekryteringen i större utsträckning kunde ske bland stadens
egen ungdom. Därigenom skulle man få personal, som redan hade sin bostadsfråga
löst, som kände sig mera bunden till staden och som med större
lätthet kunde anpassa sig till den förhållandevis hårda tjänstgöringen i
Stockholm. Genom att anordna en polisiär linje vid yrkesskolan i Stockholm
främjas den önskade rekryteringen till polisyrket bland stadens ungdom.
— Den i Stockholm belägna yrkesskolan har inte internatkaraktär.
För att vinna erfarenheter av utbildningen i skola med sådan karaktär,
anser departementschefen det lämpligt att försöksverksamhet anordnas
även vid de centrala yrkesskolorna i Lund och Mölndal.
Beträffande försöksverksamhetens omfattning förordas att årligen med
början från och med kalenderåret 1962 antages förslagsvis 40 manliga elever
till polisiär yrkesskolutbildning i Stockholm och 10 manliga elever i var
och en av yrkesskolorna i Lund och Mölndal. Det föreslås få ankomma på
Kungl. Maj :t att slutligt fastställa antalet elever för nämnda utbildning.
I Kungl. Maj :ts anvisningar angående rekrytering och grundläggande utbildning
av polispersonal föreskrives, att rekryteringspersonal ej på egen
hand bör få förrätta polistjänst, förrän den erhållit grundläggande kännedom
om sådan tjänst. Beträffande polisrekryt framhålles, att denne snarast
möjligt bör få påbörja grundläggande utbildning och övningstjänstgöring
för att så snart han befinnes lämplig härför kunna beredas självständig
vikariats- eller förstärkningstjänstgöring.
Bekryteringspersonalens grundläggande fackutbildning äger f. n. rum ute
i polisdistrikten. Det sätt, på vilket sådan utbildning sker, varierar i betydande
grad med hänsyn till rekryteringens omfattning. Den grundläggande
utbildningen påverkas också av i vilken utsträckning personal kan
avdelas för handledningsuppdrag och i vad mån personalläget gör det nödvändigt
att rekryteringspersonalen så snart som möjligt insättes på självständiga
tjänsteuppdrag.
5
Statsutskottets utlåtande nr 87 år 1961
Polisverksamhetsutredningen har konstaterat, att grundläggande utbildning
av rekryteringspersonal huvudsakligen förekommer endast i de större
städerna. Denna iakttagelse bekräftas genom de undersökningar angående
utbildningsförhållandena, som verkställts av 1958 års utredning angående
arbetsförhållandena vid polisväsendet. I det betänkande, som denna utredning
avgav i mars 1960 angående arbetsförhållanden och arbetsvillkor vid
polisväsendet, konstateras bl. a. att de nyanställdas tjänstemässiga introduktion
i polisyrket företer en oenhetlig bild. Några timmars allmän orientering,
meddelad av polischef eller polisbefäl, växlar med kortare eller
längre mera kursmässigt lagd undervisning.
Att den nyanställde polismannen erhåller en tillräcklig utbildning, innan
han anförtros att självständigt utföra tjänsteuppgifter, är givetvis en förutsättning
för att polisverksamheten skall kunna fullgöras på behörigt sätt.
Såsom framhållits av 1958 års utredning är detta också väsentligt med
hänsyn till den nyanställdes anpassning i yrket. Om en polisman vid konfrontationen
med arbetsuppgifter av olika slag tvingas att utan vägledning
på egen hand finna vägar till deras lösning, föreligger risk för att det hos
honom kan uppstå en känsla av osäkerhet och vanmakt inför arbetsuppgifterna,
som kan komma att utgöra grunden för en bestående vantrivsel
med yrket. Utsändandet av otillräckligt utbildade och oerfarna polismän på
självständiga uppdrag kan också försämra relationerna mellan polisen och
allmänheten.
I syfte att möjliggöra större enhetlighet och planmässighet i den grundläggande
utbildningen har polisverksamhetsutredningen föreslagit, att en
särskild aspirantorganisation inrättas. Polisaspirant avses användas såsom
en för all rekryteringspersonal gemensam benämning. Aspiranterna skall
för varje län och de fem s. k. fristående polismästarstäderna sammanföras
i särskilda rekryterings- och utbildningssektioner. För länsrekryteringsområdenas
del avses en sådan sektion tillgodose rekryteringsbehovet i hela länet
men vara knuten till ett polisdistrikt, vars poliskår skall utgöra »moderkår»
för polisaspiranterna. I regel skall residensstädernas poliskårer därvid
anlitas. Under tider då aspiranterna inte undergår utbildning skall de
kunna anlitas för vikariats- och förstärkningstjänstgöring i de olika polisdistrikten
inom rekryteringsområdet och tillfälligt även i annat rekryteringsområde.
I likhet med övervägande antalet remissinstanser biträder departementschefen
detta förslag, vars genomförande han anser vara en nödvändig förutsättning
för att få till stånd en förbättrad utbildning av nyanställd polispersonal.
Det förordas, att den nya organisationen tiäder i
och med den 1 januari 1962.
Såsom utredningen föreslagit bör aspiranterna genomgå en grundläggande
fackutbildning, varav en teoretisk del omfattande åtta veckor i statens
polisskola och eu praktisk om tre månader i »moderkåren».
6
Statsutskottets utlåtande nr 87 år 1961
Det är möjligt, att man från rationaliseringssynpunkt borde koncentrera
aspirantkadrarna ännu mer än utredningen föreslagit, men departementschefen
anser att så inte bör ske så länge polisväsendet i huvudsak är en
kommunal angelägenhet. Å andra sidan kan departementschefen inte —
av skäl som framgår av vad förut anförts — dela uppfattningen att ifrågavarande
förslag bör vila i avvaktan på vad som kan komma att beslutas
i fråga om huvudmannaskapet för polisväsendet. Förslaget kan under inga
förhållanden motverka en lämplig lösning av denna fråga.
I några remissyttranden har anförts betänkligheter mot utredningens
uttalande att aspiranten efter genomgången utbildning bör kunna tagas i
anspråk för vikariats- eller förstärkningstjänstgöring även inom annat rekryteringsområde
än det han tillhör. Departementschefen framhåller med
anledning av denna invändning, att rekryteringsbehovet inom de skilda
länen bör följas centralt av polisväsendets organisationsnämnd och att
aspirantkadrarnas storlek skall anpassas efter variationerna i detta behov.
Det torde därför bli mera sällan förekommande att polisaspirant tages i anspråk
för tjänstgöring inom annat län. I den mån så blir fallet lär ianspråktagandet
endast komma att bli av mycket tillfällig karaktär.
De förslag till reformer i olika hänseenden, som i det föregående framlagts,
syftar framför allt till att skapa en ökad och bättre rekrytering till
polisväsendet. För att nå detta mål är det icke tillräckligt att åtgärder vidtages
för åstadkommande av utvidgade och förbättrade utbildningsmöjligheter,
förmånligare villkor under utbildningstiden samt andra ändringar
av det slag som behandlats i det föregående. Ett viktigt led i de rekryteringsbefrämjande
åtgärderna är därjämte att sprida kännedom om förmånerna
på polisbanan samt att därvid utnyttja de möjligheter som en väl
organiserad upplysningsverksamhet erbjuder. Departementschefen anser
sig därför böra understryka angelägenheten av att upplysningsverksamheten
rörande polisyrket utbygges och effektiviseras.
Polisväsendets organisationsnämnd har tidigare ålagts vissa uppgifter i
rekryteringsfrämjande syfte. De övriga uppgifter, som åvilar nämnden, har
emellertid nått sådan omfattning, att den med nuvarande personella resurser
knappast förmår ägna upplysningsverksamheten nämnvärd uppmärksamhet.
För att åstadkomma den utbyggnad av ifrågavarande verksamhet,
som departementschefen anser nödvändig, föreslår han i likhet med utredningen
att till nämnden knytes ytterligare en befattningshavare med tjänst
som högst byrådirektör i Ae 24.
Utredningen har i korthet redogjort för de rekryteringsuppgifter av skilda
slag, som nämnden bör ägna uppmärksamhet åt. I anslutning till denna redogörelse
understrykes betydelsen av att rekryteringsmyndigheterna lämnas
bistånd och råd i sin lokala verksamhet för att åstadkomma en ökad och
förbättrad rekrytering.
7
Statsutskottets utlåtande nr 87 år 1961
I fråga om de kostnadsökningar, som föranledes av de framlagda förslagen
framhålles följande.
Jämlikt 15 § polislagen utgår statsbidrag med 20 procent till avlöningskostnaderna
för innehavare av icke-ordinarie befattningar i vad avser sådana
polisdistrikt, som är berättigade till allmänt statsbidrag. Utredningen
har föreslagit en ändring av denna regel, innebärande att staten skall ikläda
sig hela lönekostnaden för aspirantorganisationen i vad den är avsedd att
tillgodose rekryteringsbehovet för statsbidragsberättigade polisdistrikt. I
likhet med statskontoret kan departementschefen icke finna skäl att nu
ändra gällande bidragsregler. Staten bör liksom hittills bidraga med endast
20 procent av den del av ifrågavarande kostnader som hänför sig till statsbidragsberättigade
distrikt.
Departementschefens förslag beträffande den polisiära yrkesskolutbildningens
utformning får till följd, att all rekryteringspersonal erhåller sin
fackutbildning inom polisväsendet. Kostnaderna i samband med aspirantutbildningen
kommer därför att avse samtliga de 530 aspiranter, som årligen
behöver utbildas.
Vid här angivna förhållanden kommer kostnadsökningen för statsverket
i vad den avser aspirantlönerna endast att föranledas av att polisrekryterna
skall uppgå i aspirantorganisationen och erhålla oavkortad lön under utbildningstiden.
Av rekryteringspersonalen beräknas f. n. omkring 25 procent utgöra polisrekryter.
Dessa har praktiskt taget helt sin tjänstgöring förlagd till statsbidragsberättigade
polisdistrikt. Den sammanlagda utbildningstiden för aspiranterna
uppgår enligt förslaget till 10 manader. Medellönen för en polisaspirant
belöper sig till 985 kronor i månaden. Den totala lönekostnadsökningen
för 25 procent av rekryteringspersonalen (130 personer) under
10 månaders utbildning uppgår sålunda till 1 280 000 kronor. Av detta belopp
utgör statsbidraget i runt tal 250 000 kronor, vilket belopp alltsa utgör
den ökade årliga lönekostnaden för staten.
Enligt förslaget skall polisaspiranterna genomgå en grundläggande teoretisk
fackutbildning vid statens polisskola. Då enligt gällande bestämmelser
resekostnadsersättning och traktamente för genomgång av konstapelsklassen
alltid skall utgå av statsmedel bör enligt departementschefens mening
även dylika kostnader för nämnda fackutbildning bekostas av statsverket.
Av de 530 polisaspiranterna beräknas 190 komma att bli berättigade till
sådan ersättning, vilken för varje polisaspirant beräknas uppgå till i medeltal
100 kronor. Kostnadsökningen för staten i detta hänseende kommer
alltså att belöpa sig till i runt tal 20 000 kronor per år. I detta sammanhang
föreslås, att nämnda kostnader för genomgång av den grundläggande fackutbildningens
teoretiska del och konstapelsklassen, vilka kostnader beräknas
till sammanlagt 40 000 kronor, fr. o. in. nästa budgetår besti ides från
anslaget Vissa ersättningar åt befattningshavare vid polisväsendet in. in.
8
Statsutskottets utlåtande nr 87 år 1961
I den mån polisaspiranten efter genomgången utbildning inte kan erhålla
vikariats- eller förstärkningstjänstgöring i polisdistrikt, bör han om möjligt
beredas aspirantljänstgöring vid statspolisen. Den beräknade avlöningskostnaden
för dylik tjänstgöring, som skall gäldas av statsverket, uppgår
till 30 000 kronor per år. Dessa kostnader föreslås få bestridas från anslaget
Anordnande av polisbevakning i annan än den i lagen om polisväsendet i
riket stadgade ordning in. in.
Frågan om fördelningen mellan polisdistrikten av lönekostnader m. m.
kommer att upptagas till behandling i samband med redovisningen av förslagen
till ändringar i polislagen.
De ökade statsutgifterna för statens polisskola och polisväsendets organisationsnämnd
bör i enlighet med utredningens förslag beräknas till
250 000 kronor.
Sålunda angivna kostnadsökningar för statsverket uppgår till sammanlagt
omkring 550 000 kronor.
Ett genomförande av förslagen innebär att vissa kostnader, som nu belastar
statsverket, kommer att bortfalla. Detta gäller viss del av de arvoden,
som utbetalas till polisrekryterna under deras genomgång av konstapelsklassen
samt utgifterna för s. k. särskild polistjänst. Statsverkets kostnader
i dessa hänseenden kan uppskattas till 150 000 kronor. Intill dess den nya
aspirantorganisationen träder i verksamhet den 1 januari 1962 torde ifrågavarande
kostnader för nästa budgetår få bestridas från anslagen till Vissa
ersättningar åt befattningshavare vid polisväsendet m. m. resp. Bidrag till
den lokala polisorganisationen å landsbygden m. m.
Den slutliga kostnadsökningen för statsverket torde alltså kunna uppskattas
till i runt tal 400 000 kronor. Med hänsyn till tidpunkten för aspirantorganisationens
genomförande behöver emellertid endast medel för
täckande av en del av angivna kostnader anvisas för nästa budgetår. Härtill
kommer de kostnader, som föranledes av den föreslagna försöksverksamheten
med en särskild polisiär yrkesskollinje. Dessa kostnader, vilka för
nästa budgetår torde kunna uppskattas till i runt tal 75 000 kronor, påkallar
icke någon uppräkning av bidragsanslagen till yrkesskolväsendet. Under
påföljande budgetår torde kostnaderna kunna beräknas till omkring 250—
300 000 kronor för budgetår.
Utskottet. Med hänsyn till de personalsvårigheter som uppstått inom polisväsendet
synes det angeläget, att man på olika vägar söker uppnå en tillfredsställande
rekrytering. Med detta bör, såsom departementschefen anfört,
avses att antalet sökande till lediga tjänster skall vara tillräckligt för
att medge ett urval, svarande mot de krav som det moderna samhället ställer
på polistjänsten.
De förslag, som polisverksamhetsutredningen nu framlagt och som avser
att förbättra såväl rekryteringsmöjligheterna på polismannabanan som ut
-
Statsutskottets utlåtande nr 87 år 1961
9
bildningen av polisaspiranter, bär i allmänhet tillstyrkts eller lämnats utan
erinran vid remissbehandlingen. Dessa förslag anser sig även utskottet i
likhet med departementschefen i princip kunna biträda.
Vid de överväganden utredningen gjort i syfte att få till stånd en rekrytering
av yngre åldersgrupper till polisyrket och bereda dem möjlighet att
i nära anslutning till avslutad obligatorisk skolgång erhålla härför lämpad
utbildning har utredningen funnit sig böra föreslå, att en polisiär utbildningslinje
på försök inrättas inom yrkesskolväsendet. Mot detta förslag,
till vilket de flesta remissinstanserna ställt sig positiva, har vissa principiella
erinringar framförts, vilka särskilt hänfört sig till svårigheten att
bedöma elevernas lämplighet för polisyrket med hänsyn till deras ungdom
vid utbildningens början. Dessa och andra invändningar synes emellertid
med de i propositionen förordade jämkningarna i förslaget förlora sin
aktualitet. Utskottet tillstyrker därför, att en försöksverksamhet kommer
till stånd i angivet syfte.
Beträffande omfattningen av verksamheten har utredningen föreslagit,
att denna prövas vid yrkesskolorna i Lund, Mölndal, Örebro och Luleå. Såsom
flera remissinstanser framhållit skulle emellertid en utbildning vid
yrkesskolor på fyra olika platser med sammanlagt 40 elever komma att
medföra oskäligt höga kostnader. Den koncentration av verksamheten till
Stockholm, Lund och Mölndal samt utökning av elevantalet, som i propositionen
förordas, tillstyrkes därför av utskottet. Genom denna lösning vinnes,
förutom möjligheter till minskad avgång från poliskåren i Stockholm,
erfarenhet av utbildning vid såväl skola av internatkaraktär som andra skolor.
Såsom förutsatts i propositionen torde det få ankomma på Kungl. Maj :t
att slutligt fastställa antalet elever för utbildningen. Därvid bör dock, i enlighet
med vad utskottet nyss anfört, av ekonomiska skäl eftersträvas att antalet
elever i varje kurs om möjligt blir större än utredningen förordat. I
den mån en större geografisk spridning av verksamheten anses böra ske,
torde i första hand Luleå böra ifrågakomma som utbildningsort.
I linje med den nya utbildningsverksamheten synes vara den sänkning
av minimiåldern för sökande till polistjänst från 21 till 19 år som departementschefen
förutskickat. De ändringar i gällande kompetenskrav, som
härigenom erfordras, fastställes av Kungl. Maj:t i administrativ ordning.
Vad departementschefen föreslagit i fråga om den särskilda aspirantorganisationen
syftar till att möjliggöra större enhetlighet och planmässighet
i den grundläggande utbildningen och har inte givit utskottet anledning
till erinran. Utskottet tillstyrker sålunda, att den nya organisationen träder
i verksamhet från och med den 1 januari 1962.
Med hänsyn till angelägenheten att sprida kännedom om förmånerna på
polisbanan in. in. tillstyrker utskottet vidare, att upplysningsverksamheten
rörande yrket utbygges och intensifieras. I sådant syfte tillstyrker utskottet
även den för polisväsendets organisationsnämnd föreslagna personalförstärkningen.
10
Statsutskottets utlåtande nr 87 år 1961
Ett genomförande av utredningens förslag i fråga om kostnadernas fördelning
mellan stat och kommun skulle innebära, att statsverket koiume
att belastas med en betydligt ökad andel av kostnaderna för polisväsendet.
I nuvarande läge, då bl. a. 1957 års polisutredning överväger frågan om huvudmannaskapet
för polisväsendet in. in., synes dock inte lämpligt, att någon
omfördelning av dessa kostnader äger rum. Utskottet tillstyrker därför departementschefens
förslag om en i huvudsak oförändrad relation mellan
statens och kommunernas bidrag till polisväsendet.
Mot den i propositionen redovisade beräkningen av kostnaderna för statsverket
i anledning av de förslag, som utskottet tillstyrkt i det föregående,
i runt tal 400 000 kronor, har utskottet inte funnit anledning till erinran.
Inte heller synes något vara att erinra mot att vissa av dessa kostnader från
och med nästa budgetår får bestridas från de i propositionen angivna anslag
som riksdagen tidigare detta år anvisat.
Då utskottet i övrigt inte funnit anledning till särskilt uttalande, hemställer
utskottet,
att riksdagen må i skrivelse till Kungl. Maj:t giva till
känna vad utskottet anfört angående åtgärder för förbättring
av rekryteringen till polisväsendet.
2:o) Statens polisskola: Avlöningar. Kungl. Maj:t har föreslagit riksdagen
att dels bemyndiga Kungl. Maj :t vidtaga den ändring i personalförteckningen
för statens polisskola, som föranledes av vad departementschefen
förordat, dels godkänna av departementschefen förordad avlöningsstat
för statens polisskola, att tillämpas tills vidare fr. o. m. budgetåret 1961/62,
dels ock till Statens polisskola: Avlöningar för samma budgetår under elfte
huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 1 305 000 kronor, därav 170 000
kronor att avräknas mot automobilskattemedlen.
Anslaget är i gällande riksstat uppfört med 1 080 000 kronor.
Såsom polisverksamhetsutredningen framhållit torde för statens polisskola
erfordras ökade anslag till täckande av utgifterna för den grundläggande
fackutbildningens teoretiska del. Under förevarande anslag bör i enlighet
härmed beräknas ett belopp av 160 000 kronor för timlärarkostnader
avseende ifrågavarande utbildning.
Departementschefen förordar, att en tjänst som expeditionsvakt i Ae 7
uppföres på ordinarie stat.
För anordnande av fortbildnings- och specialkurser beräknas ett med
11 000 kronor förhöjt belopp. Det föreslås få ankomma på Kungl. Maj:t att
avgöra, vilka kurser som skall förekomma.
För att möjliggöra tillhandahållande av tillfällig biträdespersonal i erforderlig
omfattning anses ytterligare 5 000 kronor böra anvisas.
Kostnader för översättning och publicering av utländska tidskriftsartik -
Statsutskottets utlåtande nr 87 år 1961
11
lar föreslås enligt Kungl. Maj :ts beslut få bestridas från tillgängliga medel
under delposten Ersättning till författare av läroböcker för polisskolans
behov.
Den automatiska utgiftsstegringen för löneklassuppflyttningar m. m. medför
ett ökat medelsbehov av 49 000 kronor. Anslaget uppräknas sålunda med
225 000 kronor.
Avlöningsanslaget i dess helhet beräknas till 1 305 000 kronor. Härav
anses ett belopp av 170 000 kronor böra avräknas mot automobilskattemedlen.
Utskottet. Under hänvisning i tillämpliga delar till vad utskottet anfört
vid behandlingen i det föregående av åtgärder för förbättring av rekryteringen
till polisväsendet får utskottet med tillstyrkande av Kungl. Maj:ts
förslag hemställa,
att riksdagen må
a) bemyndiga Kungl. Maj :t att vidtaga den ändring i personalförteckningen
för statens polisskola, som föranledes
av vad departementschefen i statsrådsprotokollet över inrikesärenden
för den 3 mars 1961 förordat;
b) godkänna följande avlöningsstat för statens polisskola,
att tillämpas tills vidare fr. o. m. budgetåret 1961/62:
Avlöningsstat
1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis
.............................. 110 000
2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda
av Kungl. Maj:t, förslagsvis .......... 976 000
3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal 143 000
4. Rörligt tillägg, förslagsvis .............. 69 000
5. Kompensation för höjda folkpensionsavgifter,
förslagsvis ........................ 7 000
Summa kronor 1 305 000;
c) till Statens polisskola: Avlöningar för budgetåret
1961/62 under elfte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av
1 305 000 kronor, därav 170 000 kronor att avräknas mot
automobilskattemedlen.
3:o) Statens polisskola: Omkostnader. I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag,
vilket innebär en med 39 000 kronor ökad medelsanvisning, hemställer
utskottet,
att riksdagen må till Statens polisskola: Omkostnader för
budgetåret 1961/62 under elfte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag
av 354 000 kronor, därav 46 000 kronor att avräknas
mot automobilskattemedlen.
12
Statsutskottets utlåtande nr 87 år 1961
4:o) Polisväsendets organisationsnämnd. Kungl. Maj:t har föreslagit
riksdagen att dels bemyndiga Kungl. Maj :t att vidtaga de ändringar i personalförteckningen
för polisväsendets organisationsnämnd, som föranledes
av vad departementschefen förordat, dels godkänna av departementschefen
förordad stat för polisväsendets organisationsnämnd, att tillämpas tills
vidare fr. o. m. budgetåret 1961/62, dels ock till Polisväsendets organisationsnämnd
för samma budgetår under elfte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag
av 394 000 kronor.
Anslaget är i gällande riksstat uppfört med 261 000 kronor.
I enlighet med vad i det föregående förordats bör nämnden tillföras en
tjänst i högst Ae 24 för att organisera den på nämnden ankommande centrala
rekryteringsfrämjande upplysningsverksamheten. Medelsbehovet härför
beräknas till i runt tal 33 000 kronor. Härutöver tillstyrkes föreslagen
förstärkning av utredningspersonalen med två tjänster i högst Ae 23. Vad
nämnden i övrigt föreslagit beträffande medelsbehovet för avlöningar föranleder
icke någon erinran från departementschefens sida. Därutöver beräknas
4 000 kronor med hänsyn till behovet av biträdeshjälp för upplysningsverksamheten.
Till omkostnader anvisat belopp bör i anledning av nämndens förslag
uppräknas med 4 500 kronor. Därjämte torde omkostnadsposten i anledning
av polisverksamhetsutredningens av departementschefen biträdda förslag
böra uppräknas med 22 500 kronor, varav 14 000 kronor avses för
trycknings- och annonskostnader m. m. för upplysningsverksamheten, 5 000
kronor för reseersättningar och 3 500 kronor för möbler, lokalkostnader
m. m.
Av departementschefen förordade förslag föranleder en ökning av medelsbehovet
för nämnden med i runt tal 133 000 kronor.
Utskottet har i det föregående tillstyrkt, att det får ankomma på polisväsendets
organisationsnämnd att organisera den centrala rekryteringsfrämjande
upplysningsverksamheten. Under åberopande härav får utskottet,
med godtagande av departementschefens anslagsberäkning jämväl i övrigt,
hemställa,
att riksdagen må
a) bemyndiga Kungl. Maj :t att vidtaga de ändringar i
personalförteckningen för polisväsendets organisationsnämnd,
som föranledes av vad departementschefen i statsrådsprotokollet
över inrikesärenden för den 3 mars 1961
förordat;
b) godkänna följande stat för polisväsendets organisationsnämnd,
att tillämpas tills vidare fr. o. m. budgetåret
1961/62:
Statsutskottets utlåtande nr 87 år 1961
13
Stat
A vlöningar
1. Arvoden till nämndens ledamöter, förslagsvis
.......................... 16 000
2. Avlöningar till icke-ordinarie personal 244 000
3. Rörligt tillägg, förslagsvis 70 000
4. Kompensation för höjda folkpensionsavgifter,
förslagsvis ................ 4 000 334 000
Omkostnader
Omkostnader, förslagsvis 60 000
Summa kronor 394 000;
c) till Polisväsendets organisationsnåmnd för budgetåret
1961/62 under elfte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av
394 000 kronor.
5:o) Bidrag till den lokala polisorganisationen å landsbygden m. m. I enlighet
med Kungl. Maj :ts förslag, vilket innebär en med 3 000 000 kronor
ökad medelsanvisning, hemställer utskottet,
att riksdagen må till Bidrag till den lokala polisorganisationen
å landsbygden m. m. för budgetåret 1961/62 under
elfte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 27 000 000
kronor.
Stockholm den 28 april 1961
På statsutskottets vägnar:
ERNST V. ST AXÄNG
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet har närvarit
från första kammaren: herrar Näsström, Boman, Einar Persson, Ivar
Johansson, Birger Andersson, fröken Andersson, herrar Thun, Bergman,
Per Jacobsson, Fritz Persson, Söderberg, Edström, Bengt Gustavsson, Sundin
och Kaijser; samt
från andra kammaren: herrar Staxäng, Petterson i Degerfors, Gustafsson
i Stockholm, Malmborg, Karlsson i Olofström, Svensson i Stenkyrka,
Almgren, Andreasson, Mellqvist, fru Lewén-Eliasson, fröken Elinén, herr
Gustafsson i Skellefteå, fröken Karlsson, herrar Andersson i Knäred och
Fagerlund.