Statsutskottets utlåtande nr 61 år 1961

1

Nr 61

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående anslag till S:t

Lukasstiftelsen.

(3:e avd.)

I två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av herr
Mogård m. fl. (I: 232) och den andra inom andra kammaren av herr Rimmerfors
m.fl., (II: 331), har hemställts, att riksdagen måtte besluta om ett
anslag till S:t Lukasstiftelsen å 30 000 kronor för budgetåret 1961/62.

Till stöd för sitt yrkande har motionärerna anfört följande.

Vid 1955 års riksdag avgavs två likalydande motioner, den ena i första
kammaren av herr Bertil Mogård m. fl. (I: 70) och den andra i andra kammaren
av herr Einar Rimmerfors m. fl. (II: 87) med hemställan om ett årligt
anslag till S:t Lukasstiftelsen å 25 000 kronor att utgå fr. o. m. 1955.

Efter remiss till socialstyrelsen och Svenska kyrkans diakonistyrelse,
som båda i för stiftelsen mycket erkännsamma yttranden tillstyrkte motionerna,
avgav statsutskottet den 10 maj 1955 utlåtande (nr 123/1955). Däri
förklarade utskottet sig i avsaknad av närmare utredning i vissa hänseenden
(bl. a. huruvida stiftelsens verksamhet vore så riksomfattande, att statsbidrag
vore motiverat, och beträffande kontrollen över eventuellt lämnade
statsbidrag) ej berett att tillstyrka medelsanvisning enligt motionärernas
förslag. Det syntes emellertid utskottet angeläget, att Kungl. Maj :t, för den
händelse stiftelsen själv skulle inkomma med en framställning av motsvarande
innebörd som motionernas, gjorde frågan till föremål för en förutsättningslös
utredning. Utskottet hemställde att riksdagen i anledning av
motionerna måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t giva till känna vad utskottet
sålunda anfört.

Riksdagen beslöt i enlighet med statsutskottets utlåtande samt ingav i
överensstämmelse härmed en skrivelse till Konungen (20 maj 1955 nr 286).
I underdånig skrivelse den 13 september 1955, med utförlig redogörelse för
sin verksamhet och för behovet av ekonomiskt stöd, hemställde S:t Lukasstiftelsen
hos Kungl. Maj :t om ett årligt anslag å 25 000 kronor. Kungl.
Maj :t uppdrog åt medicinalstyrelsen att verkställa utredning beträffande
frågan om statsbidrag till S:t Lukasstiftelsen samt att till Kungl. Maj :t inkomma
med förslag. Den 10 februari 1956 lämnade medicinalstyrelsen en
utförlig skriftlig redogörelse i ärendet med tillstyrkan till framställningen.
Under tiden hade pensionsstyrelsen, nämligen i remissyttrande den 22 oktober
1955, tillstyrkt ett statsbidrag till stiftelsen å 25 000 kronor.

Trots den utredning som sålunda förebragts ansåg sig Kungl. Maj:t ej
kunna i 1957 års statsverksproposition föreslå något anslag till S:t Lukasstiftelsen.

Bihang till riksdagens protokoll 1961. 6 samt. Nr 61

2

Statsutskottets utlåtande nr 61 år 1961

Med hänvisning till den verkställda utredningen och vad därigenom framkommit,
bl. a. det att ansvariga myndigheter vid noggrann prövning funnit
stiftelsens verksamhet sa betydelsefull, att den rätteligen borde åtnjuta
samhällets stöd, hemställde i likalydande motioner vid 1957 års riksdag,
nämligen herr Ollén m. fl. (I: 292) och herr Rimmerfors in. fl. (II: 310), att
riksdagen måtte besluta om ett anslag till S:t Lukasstiftelsen å 25 000 kronor
att utgå under 1957. Statsutskottet yttrade i utlåtande nr 11 år 1957
(under 30:o), med hänvisning till att stiftelsen hos Kungl. Maj :t ansökt om
bidrag, vilken framställan såväl pensionsstyrelsen som medicinalstyrelsen
tillstyrkt, följande.

Då ärendet sålunda är under Kungl. Maj :ts prövning förutsätter utskottet,
att Kungl. Maj :t, i den mån en utredning, verkställd efter de av riksdagen
uppdragna riktlinjerna, därtill föranleder, för riksdagen framlägger härav
betingade förslag. I avvaktan härpå finner sig utskottet icke böra tillstyrka
yrkandena i förevarande motioner.

Riksdagen beslöt på grund härav, att motionerna icke skulle föranleda
någon riksdagens åtgärd.

Den 13 maj 1960 avgav Kungl. Maj :t proposition nr 159 med förslag till
riktlinjer för regionsjukvårdens utbyggande m. m. I samband härmed beslöt
Kungl. Maj :t att lägga förevarande framställan om bidrag till S:t Lukasstiftelsen
ad acta.

Propositionen upptager förslag till riktlinjer för utbyggande av den högspecialiserade
kroppssjukvården i riket. Den har alltså ingenting med mentalvården
att göra och sålunda ej heller med den verksamhet som S:t Lukasstiftelsen
bedriver. Det är därför ägnat att förvåna, att Kungl. Maj:t
genom framläggande av propositionen ansett sig ha löst frågan om anslag
till S:t Lukasstiftelsen, särskilt i beaktande av statsutskottets ovan återgivna
skrivning i dess utlåtande 1957 nr 11, att utskottet förutsätter, »att
Kungl. Maj :t, i den mån en utredning, verkställd efter de av riksdagen uppdragna
riktlinjerna, därtill föranleder, för riksdagen framlägger härav betingade
förslag».

S:t Lukasstiftelsen har under de år som gått efter riksdagsbehandlingen
av anslagsfrågan bedrivit sin verksamhet efter i huvudsak samma linjer
som tidigare med en gradvis utvidgning av de olika verksamhetsgrenarna.
Denna expansion kan utläsas av följande siffror.

Medlemsantalet överskrider f. n. 2 000.

Antalet lokalavdelningar i landet har utökats till 11, nämligen Stockholm,
Borås, Göteborg, Halmstad, Jönköping, Linköping, Malmö, Norrköping,
Skara—Falköping—Skövde, Uppsala och Västerås. Dessutom planeras f. n.
lokalavdelning i Lund, i Umeå och i Örebro.

Av Institut för själavård och psykisk rådgivning fanns år 1955 endast ett,
nämligen det i Stockholm. För närvarande finns icke mindre än fem, nämligen,
förutom det i Stockholm, som utgör ett centralt själavårds- och utbildningsinstitut,
ett för Skara—Falköping—Skövde (tillkommet 1956),
Linköping (tillkommet 1957), Norrköping (tillkommet 1959) och Göteborg
(tillkommet 1960). I stor utsträckning omfattar verksamheten vid instituten
familjerådgivning.

Antal besök vid institutet i Stockholm under 1960 har uppgått till ca
4 000, därav något över hälften av personer bosatta i Stockholm, återstoden

Statsutskottets utlåtande nr 61 år 1961

3

av personer bosatta i övriga delar av landet. Besök från grannländer har
jämväl förekommit.

Till utbildningsinstitutets kursverksamhet anmälda deltagare utgör f. n.
ca 80.

Stiftelsens personal i Stockholm ntgöres f. n. av

Direktor

Sekreterare tillika kassörska

Föreståndare för institutet

3 deltidsanställda assistenter

7 timarbetande assistenter

Fr. o. m. 1961 är därjämte beslutat en tjänst som heltidsassistent. Förverkligandet
beror i avgörande del på de ekonomiska förutsättningarna.

Beträffande stiftelsens målsättning, ekumeniska karaktär, arten av dess
verksamhet, stiftelsens arbetsmetoder, medlemmarnas och särskilt de verksammas
insatser i arbete och i ekonomiskt hänseende gäller i allt väsentligt
vad utredningen såväl i riksdagen som hos Kungl. Maj :t ådagalagt. Det
bör understrykas att i samband med stiftelsens utveckling under de senare
åren, såväl med bildande av nya lokalavdelningar och nya institut som beträffande
deras verksamhet, icke minst den som bedrives vid institutet i
Stockholm, draget av riksomfattande beskaffenhet i stiftelsens verksamhet
blivit än mer påtagligt. Att bildande av lokalavdelningar och institut i
olika delar av landet och att den nödvändiga insatsen med samband, stöd
och kontroll av dem ställer anspråk på stiftelsens centrala ledning och ekonomi
ligger i öppen dag.

Vad angår stiftelsens ekonomi, har den förändringen inträffat att Stockholms
stad numera utökat sitt årliga anslag till 20 000 kronor och att Stockholms
läns landsting för vart och ett av åren 1959 och 1960 lämnat ett anslag
å 5 000 kronor. Anslag har jämväl lämnats av Stockholms stadsmission,
nämligen för vart och ett av åren 1957—1959 10 000 kronor och för
1960 5 000 kronor. Testamentsgåvor och andra gåvor från enskilda ävensom
anslag från enskilda fonder har därjämte bidragit till att stödja stiftelsens
ekonomi. Fn måttlig höjning av besöksavgifterna vid institutet i
Stockholm från 10 kronor till 12 kronor per besök har under de senaste åren
ägt rum. Eftersom avgifter ej avkrävts av obemedlade utgör de faktiska
avgifterna per besök i genomsnitt ca kronor 9:50.

Emedan de fasta inkomsterna för stiftelsen, årsavgifter, besöksavgifter
och anslagen från Stockholms stad och Stockholms läns landsting, tillsammans
blott täcker något över hälften av stiftelsens utgifter, och då anslag
från enskilda fonder, som av stiftelsen under de gångna åren hårt anlitats,
därför icke kan påräknas komma i fråga i samma utsträckning som
hittills, vilar stiftelsens ekonomi fortfarande på bräcklig grund. För innevarande
år upptager stiftelsens budget ett sammanlagt underskott å drygt
47 000 kronor. Om hänsyn tages till den planerade tjänsten som heltidsassistent,
blir underskottet 57 000 kronor.

Utskottet. Såsom motionärerna anfört bar utskottet senast i anledning
av motioner vid 1957 års riksdag haft att behandla frågan om anslag till
S:t Lukasstiftelsen. I avvaktan på Kungl. Maj:ts ställningstagande till en

4 Statsutskoltets utlåtande nr 61 år 1961

av stiftelsen gjord framställning om bidrag till sin verksamhet föranledde
motionerna emellertid inte någon riksdagens åtgärd. Ifrågavarande framställning
har sedermera av Kungl. Maj :t lagts till handlingarna i samband
med framläggandet av propositionen nr 135 år 1960 angående riktlinjer för
en framtida statsunderstödd familjerådgivningsverksamhet.

Verksamheten vid de av S:t Lukasstiftelsen drivna instituten omfattar,
enligt vad som framhålles i motionerna, i stor utsträckning familjerådgivning.
Det synes utskottet därför naturligt, att frågan om statligt stöd till stiftelsen
i forsta hand bedömes med avseende på denna gren av stiftelsens verksamhet.
Riksdagen har numera anvisat ett förslagsanslag av 100 000 kronor
för nästa budgetår till bidrag till försöksvis anordnad familjerådgivning.
Frågan om bidrag till stiftelsen torde därför lämpligen böra prövas av Kungl.
Maj :t inom ramen för sålunda anvisade medel, därest stiftelsen gör framställning
härom. Med hänsyn härtill och då en utvidgning av den särskilda
statliga bidragsgivningen till nya ändamål bör ske med största varsamhet,
är utskottet inte berett att tillstyrka motionsyrkandena.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,

att motionerna 1:232 och 11:331 icke må av riksdagen
bifallas.

Stockholm den 14 april 1961

På statsutskottets vägnar:

ERNST V. STAXÄNG

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet har närvarit
från första kammaren: herrar Näsström, Gillström, Boman, Einar
Persson, Birger Andersson, fröken Andersson, herrar Axel Johannes Andersson,
Thun, Holmqvist, Bengtson, Mårtensson, Bertil Petersson, Birke,
Thorsten Larsson och Källqvist; samt

från a“dr a kammaren: herrar Staxäng, Petterson i Degerfors, Gustafsson
i Stockholm, Malmborg, Svensson i Stenkyrka, Blidfors, Almgren, Mellqvist,
fru Lewén-Eliasson, fröken Elmén, herrar Cassel, Andersson i Knäred
Fagerlund, fru Holmberg och herr Nelander.

Statsutskottets utlåtande nr 61 år 1961

5

Reservation

av herrar Boman, Axel Johannes Andersson, Bengtson, Thor sten Larsson,
Källqvist, Staxäng, Malmborg, Svensson i Stenkyrka, fröken Elmén, herrar
Andersson i Knäred och Neländer, vilka ansett att utskottet bort tillstyrka
motionerna I: 232 och II: 331 och att därför utskottets yttrande och hemställan
bort ha följande lydelse:

»S:t Lukasstiftelsen driver en psykisk rådgivningsverksamhet av stor omfattning,
vilken är ett utomordentligt värdefullt komplement till samhällets
psykiska vård. Många gånger remitteras fall från sjukhusen och privatpraktiserande
läkare till S:t Lukasstiftelsen. Detta visar att verksamheten är allmänt
erkänd, vilket också framgår av i tidigare sammanhang avgivna remissyttranden
av såväl medicinal-, social- och pensionsstyrelserna som
svenska kyrkans diakonistyrelse. Personlig rådgivning innesluter ofta familjerådgivning,
men S:t Lukasstiftelsen kan ej tillgodogöra sig statsbidrag
för familjerådgivning, enär enligt statsbidragsbestämmelserna rådgivningen
skall vara kostnadsfri och stiftelsen av ekonomiska skäl f. n. måste avgiftsbelägga
sin rådgivning. Ren familjerådgivning utgör också en mindre del av
verksamheten.

S:t Lukasstiftelsen är vidare utbildningsinstitut för olika slag av yrkesarbetare
i människovårdande tjänst, främst präster, läkare och socialarbetare.

Med hänvisning till vad sålunda anförts anser utskottet i likhet med
motionärerna, att stiftelsen bör komma i åtnjutande av ett statligt bidrag
till sin verksamhet. Utskottet hemställer därför,

att riksdagen må med bifall till motionerna 1:232 och
11:331 till Bidrag till S:t Lukasstiftelsen för budgetåret
1961/62 under elfte huvudtiteln anvisa ett anslag av 30 000
kronor.»