Statsutskottets utlåtande nr 53 år 1961
1
Nr 53
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj. ts i statsverkspropositionen
gjorda framställningar angående anslag för budgetåret
1961/62 till främjande av bostadsförsörjningen
m. m. jämte i ämnet väckta motioner m. m.
(3:e avd.)
I propositionen nr 1 har Kungl. Maj :t under femte huvudtiteln (bilaga
7, punkterna 78—87), under åberopande av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över socialärenden för den 3 januari 1961, föreslagit riksdagen att
I. bemyndiga Kungl. Maj:t att vidtaga de ändringar i personalförteckningen
för bostadsstyrelsen, som föranledes av vad departementschefen
förordat;
II. godkänna av departementschefen förordad avlöningsstat för bostadsstyrelsen,
att tillämpas tills vidare fr. o. in. budgetåret 1961/62;
III. bemyndiga Kungl. Maj :t att vidtaga den ändring i personalförteckningen
för länsbostadsnämnderna, som föranledes av vad departementschefen
förordat;
IV. godkänna av departementschefen förordad avlöningsstat för länsbostadsnämnderna,
att tillämpas tills vidare fr. o. in. budgetåret 1961/62;
V. godkänna av departementschefen föreslagna ändringar i bestämmelserna
om familj ebostadsbidrag;
VI. godkänna av departementschefen förordade ändringar i bestämmelserna
om statsbidrag till anordnande av specialinredda lägenheter för invalider
och om statsbidrag till fiskarbostäder;
VII. för budgetåret 1961/62 under femte huvudtiteln anvisa
1) till Bostadsstyrelsen: Avlöningar ett förslagsanslag av 4 583 000
kronor;
2) till Bostadsstyrelsen: Omkostnader ett förslagsanslag av 796 000
k ronor;
3) till Länsbostadsnämnderna: Avlöningar ett förslagsanslag av 5 162 000
kronor;
4) till Länsbostadsnämnderna: Omkostnader ett förslagsanslag av
741 000 kronor;
5) till Ränteeftergifter å vissa bostadslån in. in. ett förslagsanslag av
260 000 000 kronor;
6) till Bostadsrabattcr ett förslagsanslag av 150 000 000 kronor;
1—2214 01 Bibang till riksdagens protokoll 1961. 6 samt. Nr 53
2
Statsutskottets utlåtande nr 53 är 19(11
7) till Bidrag till viss bostadsförbättringsverksamhet ett reservationsanslag
av 29 000 000 kronor;
8) till Bidrag till inrättande av pensionärshem ett reservationsanslag av
9 000 000 kronor;
9) till Bidrag till viss upplysningsverksamhet rörande byggnadstekniska
frågor ett reservationsanslag av 1 000 kronor;
10) till 1960 års bostadsräkning ett reservationsanslag av 3 350 000
kronor.
Vidare har Kungl. Maj :t i propositionen nr 1 under kapitalbudgeten
(bilaga 27, punkterna 3, 4 och 8), under åberopande av bilagt utdrag av
statsrådsprotokollet över socialärenden för den 3 januari 1961, föreslagit
riksdagen att
I. godkänna av departementschefen förordade ändringar i bestämmelserna
om tertiärlån, egnahemslån och lån till kollektiva tvätterier;
II. medgiva att under budgetåret 1961/62 preliminära beslut om lån,
som skall utgå från lånefonden för bostadsbyggande må meddelas intill
ett belopp av 970 000 000 kronor;
III. godkänna av departementschefen förordade ändringar i bestämmelserna
för vissa tilläggslån in. in.;
IV. medgiva att under budgetåret 1961/62 preliminära beslut om lån,
som skall utgå från anslaget till räntefria lån till bostadsbyggande, må
meddelas intill ett belopp av 10 000 000 kronor;
V. för budgetåret 1961/62 anvisa
a) under statens utlåningsfonder
1) till Lånefonden för bostadsbyggande ett investeringsanslag av
730 000 000 kronor;
2) till Lånefonden för maskinanskaffning inom byggnadsindustrien ett
investeringsanslag av 1 000 kronor;
b) under fonden för låneunderstöd
till Räntefria lån till bostadsbyggande ett investeringsanslag av 35 000 000
kronor.
I samband med Kungl. Maj :ts ifrågavarande förslag har utskottet till
behandling förehaft följande motioner, nämligen
från första kammaren
1: 54 av herrar Öhman och Helmer Persson,
I: 96 av herr Lundström in. fl.,
I: 134 av herr Spetz,
I: 135 av herr Strand m. fl.,
I: 234 av herr Fritz Persson,
I: 237 av fru Wallentheim m. fl.,
I: 333 av herr Bengtson m.fl.,
Statsutskottets utlåtande nr 53 är 1961
3
1:337 av herr Ewerlöf in. fl.,
I: 338 av herr Knut Johansson in. fl.,
I: 425 av herrar Bengtson och Sundin,
I: 426 av herr Bengtson m. fl.,
1:429 av herr Bengtson m. fl.,
1: 434 av herr Lundström,
1:436 av herr Ferdinand Nilsson in. fl.,
1:439 av herr Harald Pettersson in. fl.,
I: 458 av herrar Sveningsson och Stefanson,
1:517 av herr Sveningsson in. fl., samt
från andra kammaren
II: 35 av herr Ekström i Iggesund m. fl.,
II: 36 av herr Nilsson i Gävle m. fl.,
II: 119 av herr Ohlin m. fl.,
II: 162 av herr Johansson i öckerö m. fl.,
11:334 av herr Svenning in. fl.,
II: 335 av herr Svensson i Kungälv m. fl.,
II: 346 av herrar Lindkvist och Kellgren,
II: 354 av herrar Fagerlund och Johansson i Norrköping,
11:390 av herr Hedlund in. fl.,
11:396 av herr Hjalmarson in. fl.,
II: 493 av herr Boo m. fl.,
11:498 av fru Gärde Widemar och herr Källenius,
11:501 av herr Hedlund m. fl.,
11:502 av herr Hedlund m. fl.,
II: 505 av herrar Larsson i Hedenäset och Johnsson i Skoglösa,
11:506 av herr Larsson i Luttra m. fl.,
11:507 av herr Källenius m. fl.,
11:518 av herr Sköldin m. fl.,
II: 603 av herr Källenius m. fl.
Yrkandena i nämnda motioner redovisas i det följande.
Utskottet har vidare till behandling förehaft den redogörelse, som riksdagens
år 1960 församlade revisorer lämnat i sin berättelse (del I, § 15)
angående teknisk kontroll av statligt belånade fastigheter.
Det av revisorerna i nämnda sammanhang gjorda uttalandet redovisas
i det följande.
4
Statsutskottets utlåtande nr 53 år 1961
PROPOSITIONEN
Femte huvudtiteln
Bostadsstyrelsen: Avlöningar. Ytterligare decentralisering av ärenden
från bostadsstyrelsen till länsbostadsnämnderna har ägt rum under
innevarande budgetår. Av ärenden rörande tertiärlån bar styrelsen nu
endast kvar dern som avser Stockholm med förorter och Göteborg samt,
vad gäller flerfamiljshus, Malmö. Även utflyttningen från statliga till kommunala
organ av den tekniska granskningen i låneärenden har fortsatt
och omfattar nu 74 städer samt ett sextiotal andra kommuner.
Departementschefen förordar, alt byrån för teknisk-ekonomiska utredningar
avvecklas och att hyråns personal överföres till tekniska hyrån med
undantag för byråchefen, vars befattning dras in när förordnandeperioden
utgår.
Vidare tillstyrkes att sammanlagt tre kanslisttjänster inrättas på kanslibyrån
och planeringsbyrån, varvid två amanuenstjänster indrages och eu
befattning som kansliskrivare i Ac It) vakantsättes. Med hänsyn till
behovet att effektivisera granskningen av kommunala beslut om familjebostadsbidrag
föreslås inrättande på sociala sektionen av en tjänst som
kontorsskrivare i Ag 13 och en tjänst som kansliskrivare i Ag 10. Marksektionen
bör tillfälligt kunna förstärkas med en lantmätare.
I enlighet med vad chefen för civildepartementet anfört vid anmälan
av för flera huvudtitlar gemensamma frågor bör en tjänst som förste
byråsekreterare i Ao 23 på lånebyrån ombildas till byrådirektörstjänst i
Ao 24, en kontoristtjänst i Ae 9 på kanslibyrån utbytas mot en kansliskrivartjänst
i Ae 10 samt en tjänst som kanslibiträde i Ae 7 inrättas på
samma byrå i stället för en biträdestjänst i reglerad befordringsgång.
Därutöver bör arvodestjänsten som chef för styrelsens sociala sektion ombildas
till byrådirektörstjänst i Ae 20 samt en byråingenjör stjänst i Ae 19
på tekniska byråns arkitektsektion förändras till en tjänst som förste byräingenjör
i Ae 21.
Antalet ordinarie kontorsbiträden bör ökas med tre. Vidare beräknas
medel för arvode till en organisationsföredragande.
Förslagen medför, inberäknat automatiska förändringar, en ökning av
medelsbehovet under anslaget med 490 800 kronor. Anslaget upptas alltså
med 4 583 000 kronor.
Bostadsstyrelsen: Omkostnader. Departementschefen förordar i enlighet
med förslag av bostadsstyrelsen, att anslaget ökas med 37 000 kronor,
varav 12 600 kronor för anskaffande av en alfabetisk översättningsmaskin
till styrelsens hålkortsavdelning. Anslaget föreslås uppfört med
796 000 kronor.
Statsutskottets utlåtande ur 53 år 1961
5
Länsbostadsnämnderna: Avlöningar. Departementschefen förordar att
antalet ordinarie kontorsbiträden ökas med 18. De automatiska anslagsförändringarna
föranleder eu höjning av anslaget med 485 200 kronor.
Anslaget uppföres med 5 162 000 kronor.
! äiisbosladsnämudoriia: Omkostnader. 1 leparlemenlschefen förordar
eu höjning av anslaget med 56 000 kronor, varav 10 000 kronor till
bränsle, lyse och vatten samt 46 000 kronor till övriga expenser.
Ränteeftergifler ä vissa bostadslån in. in. Bostadsstyrelsens beräkning
av medelsbehovet under anslaget, 260 000 000 kronor, utgår från
förutsättningen att nuvarande ränteläge kommer att bestå under nästa
budgetår och att de garanterade räntesatserna lämnas oförändrade.
Ökningen av medelsbehovet föranledes huvudsakligen av att antalet låneärenden
med ränteeftergift ökar i en omfattning motsvarande nyproduktionen
av statsbelånadc bostäder. Någon ändring av den garanterade räntans
nivå anser departementschefen ej böra företagas f. n. Bostadsstyrelsens
anslagsberäkning godtages därför. Anslagets rubrik föreslås ändrad
från Kapitalmedelsförluster och ränteeftergifter å vissa bostadsbyggnadslån
till Ränteeftergifter å vissa bostadslån m. m.
Bostadsrabattcr. Från anslaget bestrides utgifterna för familjebostadsbidrag
och pensionärsbostadsbidrag. „
Bosladsstyrelsen har föreslagit eu liöjning av familjebostadsbidragets
belopp. Departementschefen anför, att bostadskostnaderna såväl i flerfamiljshus
som egnahem stigit inte oväsentligt sedan familjebostadsbidragens
nu gällande belopp fastställdes. Denna stegring utgör en ganska betydande
ekonomisk belastning för barnfamiljerna. En förstärkning av det
statliga bostadsstödet åt dem framstår därför som motiverad.
Departementschefen erinrar i detta sammanhang om att bostadsbyggnadsutredningen
har i uppdrag att bl. a. klarlägga barnfamiljernas bostadsbehov.
Utredningen har fått medel till sitt förfogande för att genom en
statistisk undersökning belysa bostadsefterfrågans omfattning och inriktning.
Det torde dock dröja avsevärd tid, innan ifrågavarande utredningsarbete
kan föranleda beslut av statsmakterna. Eu förbättring av familjebostadsbidragen
kan inte anstå till dess.
Under dessa förhållanden har departementschefen ansett sig böra godlaga
bostadsstyrelsens förslag till höjning av bidragsbeloppen. Detta innebär,
att helt fainiljebostadshidrag ökas med 60 kronor för familj och
är samt .‘50 kronor för barn och år, varjämte reducerat och förhöjt bidrag
ökas i proportion härtill. De ändrade bestämmelserna anses böra
gälla fr. o. in. ingången av nästa budgetår. Höjningen av bidragens belopp
medför enligt bostadsstyrelsens beräkningar en ökning av medelsbehovet
för helt budgetår av 20 000 000 kronor.
(i Statsutskottets uttalande nr 53 år 1961
Bostadsstyrelsen har föreslagit, att bidragsförfattningen kompletteras
med en uttrycklig bestämmelse om att familjebostadsbidrag inte skall
kunna överlåtas och därför ej heller tagas i mät. Bidragskungörelsen bör
även enligt departementschefens mening förtydligas med föreskrift av det
föreslagna innehållet.
Bostadsstyrelsen har vidare erinrat om att familjebostadsbidrag i förekommande
fall ej får överstiga den årshyra eller årliga avgift familjen har
att erlägga för bostaden och dess uppvärmning. Det har visat sig bereda
svårigheter i vissa fall att bestämma kostnaderna för uppvärmning, när
bidragstagaren själv har att bekosta och ombesörja uppvärmningen. I
syfte att underlätta ärendebehandlingen i sådana fall har styrelsen lagt
fiam förslag till schablonregler för beräkning av bränslekostnaderna.
Departementschefen tillstyrker detta förslag.
Departementschefen anmäler i detta sammanhang att Kungl. Maj:t
den 30 juni 1960 meddelat beslut rörande pcnsionärsbostadsbidrag till
lägenhet i en- och tvåfamiljshus som beviljats egnahemslån eller statlig
ränteeftergift.
Den föreslagna höjningen av familjebostadsbidragens belopp beräknas
medföra en ökning av utgifterna under anslaget med ca 20 000 000 kronor
nästa budgetår. Enligt bostadsstyrelsens beräkningar, vilka departementschefen
godtager, skulle vid oförändrade bidragsbelopp åtgå ca 130 000 000
kronor. Anslaget uppföres därför med ett belopp av 150 000 000 kronor.
Bidrag till viss hostadsförbättringsverksamhet. Från detta anslag bestrides
utgifterna för förbättringslån i den mån de är ränte- och aniorteringsfria,
statsbidrag till fiskarbostäder, förvaltningsbidrag till förmedlare
av bostadsegnahemslån samt sådana bidrag till invalidbostäder, som beviljas
i samband med förbättringslån.
Departementschefen behandlar först frågan om bidragen till specialinredning
av invalidbostäder. Sådana bidrag kan beviljas för lägenheter i
hus, som tillkommer med stöd av statliga tertiärlån, egnahemslån eller
förbättringslån eller för vilket statligt räntebidrag beviljas. Bidrag kan
däremot ej utgå för lägenhet i tidigare uppfört statsbelånat hus eller i helt
privatfinansierat hus. Bostadsstyrelsen har nu föreslagit, att ifrågavarande
begränsning av bidragsverksamheten skall slopas.
Bidragsverksamheten har nu pågått i två år. Erfarenheterna torde få
betecknas som goda. Bidraget har visat sig fylla ett angeläget behov. Såsom
bostadsstyrelsen framhållit har emellertid begränsningen av bidragets
tillämpningsområde medfört, att bidragsansökningar i vissa fall måste avslås,
ehuru sökandena varit i behov av statligt stöd för att anskaffa erforderlig
specialutrustning för sin bostad. Departementschefen förordar
därför styrelsens förslag att tillämpningsområdet utvidgas till att omfatta
alla hus och lägenheter. Såsom styrelsen förutsatt bör krävas att bostaden
Statsutskottets utlåtande nr 53 År 196t
7
är av god kvalitet. Ändringen bör genomföras den 1 juli 1961. Det anses
emellertid lämpligt att en möjlighet lämnas öppen att bevilja bidrag också
i fråga om företag, som påbörjats före nämnda dag, dock ej före den 1
januari 1961. Bidragsbestämmelscrna i övrigt bör i avvaktan på ytterligare
erfarenheter lämnas oförändrade.
Bostadsstyrelsen har räknat med att den nu föreslagna ändringen inte
kommer att medföra någon mera avsevärd ökning av bidragsgivmngen.
Beträffande den anslagstekniska redovisningen av bidragen bör gälla samma
regler som hittills. Bidrag som beviljas till lägenhet i hus, för vilket
statligt stöd i annan form inte lämnats, bör avföras från nu förevarande
anslag.
1954 års fiskerätt redning bär föreslagit, att bidragsgivningen för fiskarbostäder
skall fortsätta med oförändrat geografiskt tillämpningsområde
men utövas restriktivt. Utredningen har vidare föreslagit viss höjning av
bidragsbeloppen. Därjämte innebär utredningens förslag, att bidrag skall
kunna lämnas också för byggnad, som avser att tillgodose kollektiva ändamål,
samt alt bidragen skall ha formen av femåriga avskrivningslån.
För egen del anför departementschefen, efter gemensam beredning med
cliefen för jordbruksdepartementet, följande.
Ifrågavarande bidragsverksamhet har ringa omfattning men synes vara
av en viss betydelse som stöd åt fiskerinäringens utövare inom de kustområden,
som omfattas av bidragsgivningen. Bidragsyerksamheten bor därför
inte slopas f. n. Såsom utredningen framhållit ar det emel ertid med
hänsyn till rationaliseringssträvandena inom fisket angelaget att bidragsansökningarna
prövas restriktivt. De av utredningen angivna narmare förutsättningarna
för denna prövning bor godtagas. I enlighet ined utr
ningens förslag bör yttrande över ansökningarna inhamtas från vede
börande hushållningssällskaps fiskerinämnd samt från fiskeristyrelsen. I
övrigt bör bidragsverksamheten tills vidare kvarbli hos de bostadspolitiska
organen. Någon ändring av verksamhetsområdet för bidragsgivningen kan
De nu gällande maximibeloppen har varit oförändrade sedan 1942. För
alt bidragen skall få avsedd betydelse bör beloppen liojas Jag tillstyrker
i detta hänseende utredningens förslag, som innebar att bidragets maximibelopp
blir 4 000 kronor för bostad med eller utan sjobod och båthus, 2 00U
kronor för sjöbod och båthus samt 1 500 kronor för enbart sjobod eller
Ifrågavarande subventioner bör alltjämt lämnas såsom bidrag. I enlighet
med utredningens förslag bör möjlighet öppnas att lamna bidrag ti
byggnad, som avser att tillgodose flera fiskares behov.
Ändringen av bidragsbestämmelscrna bör lämpligen trada i kraft den
1 juli 1961.
Departementschefen föreslär all medel ställes till förfogande så att
långivningen nästa budgetår kan ges en omfattning, som svarar mot den
av bostadsstyrelsen beräknade ansökningsfrekvensen. Detta innebär, att
28 000 000 kronor disponeras för långivning avseende ränlefria förbättrings
-
8
Statsutskottets uttalande nr 5.1 dr 1961
lån nästa budgetår. Därmed bör det vara möjligt att under nästa budgetår
bevilja sådana lån, om vilka ansökningar göres redan detta budgetår men
som inte ryms inom det disponibla lånebeloppet. Departementschefen
räknar med, att anslaget åter skall kunna minskas för budgetåret 1962/63.
Styrelsens beräkning av de utgifter i övrigt, som skall bestridas från
anslaget, godtages. Det föreslås, att anslaget anvisas med 29 000 000 kronor.
Bidrag till inrättande av pensionärshem. Den särskilda bidragsgivningen
till inrättande av pensionärshem upphörde med utgången av år
1958. Dessförinnan beviljade bidrag utbetalas från ifrågavarande anslag.
Det återstår att utbetala beviljade pensionärshemsbidrag till ett belopp
av ca 9 000 000 kronor, sedan de medel förbrukats som nu står till styrelsens
förfogande för ändamålet. Departementschefen föreslår, att anslaget
för nästa budgetår uppföres med 9 000 000 kronor.
Bidrag Ull viss upplysningsverksamhet rörande byggnadstekniska
frågor. Departementschefen förordar att anslaget för nästa budgetår uppföres
med endast ett formellt belopp.
1960 års bostadsräkning. Det totala medelsbehovet för bostadsräkningen
under budgetåret 1961/62 beräknas till 3 350 000 kronor. Departementschefen
förordar att detta belopp anvisas.
Kapitalbudgeten
Lånefonden för bostadsbyggande. Från fonden, till vilken medel anvisas
1 den man så erfordras för utbetalning av beviljade lån, utlämnas
tertiärlån till flerfamiljshus samt räntebärande egnahemslån och förbättringslån.
För varje budgetår fastställes en ram för långivningen. För
innevarande budgetår har anslaget till fonden uppförts med 820 000 000
kronor.
Depaitementschefen tar inledningsvis upp frågan om bostadsbyggandets
omfattning och inriktning till behandling och anför.
Bostadsbyggandet har under de senaste åren legat på en mycket hög nivå.
Under 1959 färdigställdes 69 300 nya bostadslägenheter. Produktionen
under 1960 har nu beräknats till ungefär samma antal. För innevarande
budgetår har uppställts ett minimiprogram för bostadsbyggandet, innefattande
en nyproduktion av 63 000 lägenheter. Vid anmälan av frågan om
detta bostadsbyggnadsprogram (statsverksprop. 1960, bil. 27) anförde
jag bl. a., att det kunde visa sig föreligga behov av så stor igångsättning att
programmet behövde utökas.
Bostadsstyrelsen har för såväl innevarande som nästa budgetår föreslagit
bostadsbyggnadsprogram omfattande 70 000 lägenheter varav 20 500
lägenheter i småhus.
Statsutskottets uttalande nr till är I9tit
y
Enligt min mening bör den uppnådda liöga produktionsnivån bibehållas.
Om eu fortsatt avveckling av den alltjämt på många håll svåra bostadsbristen
skall bli möjlig, kan någon minskning av bostadsbyggandet inte
godtagas. Senare denna dag föreslår jag, att medelsramen för innevarande
budgetår utvidgas i enlighet med bosladsstyrelsens förslag.
Under flera år bär statsmakterna, på grund av vanskligheten att långt
i förväg bedöma vilken produktionsomfattning konjunkturutvecklingen
kunde medge, tillämpat metoden att för det kommande budgetåret fastställa
ett minimiprogram, vilket sedan regelmässigt utvidgats genom tilllägg
till lånemedelsramen. Detta system är förknippat med vissa olägenheter
vid planeringen av bostadsbyggandet. För att planläggningsarbetel
skall kunna skötas rationellt och främja ett så effektivt utnyttjande av
produktionsresurserna som möjligt är det önskvärt, att kommuner och
byggnadsföretagare på ett tidigt stadium får klarhet om vilken tilldelning
av lånemedel de bar att räkna med under eu kommande verksamhetsperiod.
Med det förfarande som nu tillämpas är det emellertid inte möjligt
att förrän i februari, när riksdagen beslutat om tillägg till medelsramen
för det löpande budgetåret, fördcia de ytterligare lånemedel, som avses för
igångsättning under budgetårets senare hälft. Detta leder till försämrad
planering med förseningar i igångsättningen som följd.
Det sagda utgör enligt min mening skäl för att frångå systemet med
minimiprogram. I stället bör medelsramarna från början beräknas sä att
de ger utrymme för det bostadsbyggande, som ter sig motiverat från bostadsmarknadssynpunkt
och som det bör vara möjligt att förverkliga.
På vissa orter med hög efterfrågan på arbetskraft bar bostadsbristen försvårat
arbetsmarknadsmyndigheternas ansträngningar att dit överflytta arbetssökande
från orter med bristande sysselsättningsmöjligheter. I ett antal
fall bar arbetsmarknadsstyrelsen för all undanröja dessa svårigheter låt i l
uppföra provisoriska bostäder med anlitande av medel för arbetslöshetens
bekämpande. Under det senaste året bar dock i stället genom samarbete mellan
arbetsmarknadsstyrelsen och bostadsstyrelsen sådana orter kunnat ges
en extra tilldelning av lånemedel. Detta bar medfört, att byggandet av provisoriska
bostäder fått en mera begränsad omfattning. Då man bar anledning
befara att dylika provisoriska bostäder när de väl uppförts i många
fall kommer att nyttjas under relativt lång tid, är det önskvärt att deras antal
begränsas, .lag förutsätter, att även framdeles den ökning av bostadstillgången
på vissa orter, som kan bli erforderlig i samband med överflyttning
av arbetskraft, skall kunna komma till stånd genom eif samarbete mellan
arbetsmarknads- och bosladsmyndighetcrna. Vid fördelning av låneramen
bör därför behovet av eu reserv för detta ändamål beaktas.
Från nu angivna utgångspunkter förordar jag i överensstämmelse med
bosladsstyrelsens förslag, afl för nästa budgetår uppställes eif bostadsbyggnadsprograin
omfattande 70 001) lagenheter. Beträffande fördelningen
på flerfamiljshus och småhus har bosladsslyrclscn, som förutsatt alt 60 000
lägenheter kommer alt finansieras med statslan, töreslagit att medel beräknas
för 47 000 lägenheter i flerfamiljshus och 10 000 lägenheter i småhus.
Styrelsen har ansett sig kunna förutsätta att eu långivning till småhus
av denna omfattning kommer att motsvara de bygginitialiv avseende
småhus, som kan väntas göra sig gällande under budgetåret.
Styrelsens beräkning av byggandets fördelning på hustyper bör godtagas.
Då småhusbyggandet inte bör hållas tillbaka av en för snäv medelsram bör
10
Statsutskottets utlåtande nr 53 år 1961
denna beiäknas sa, atl den ger utrymme för lån till småhus i en omfattning
motsvarande den efterfrågan, som kan emotses under budgetåret.
Departementschefen övergår därefter till att behandla av bostadsstyrelsen
framställda förslag till vissa ändringar i gällande lånebestämmetser
in. in.
Bostadsstyrelsen har föreslagit att bestämmelserna om egnahemslån
skall ändras sa, att lan kan beviljas även bostadsrättsförening samt enskild
byggnadsföretagare, som avser att bygga småhus för uthyrning.
Departementschefen erinrar om att frågan om småhusbyggandets framtida
förutsättningar skall utredas av bostadsbyggnadsutredningen. Sedan
utredningens arbete härmed fullbordats, torde det bli anledning att mera
allmänt ompröva utformningen av finansieringsstödet för småhus. Del
synes därför inte lämpligt att nu vidtaga några långtgående ändringar i
gällande lånebestämmetser. I sammanhanget erinras om att riksdagen år
1959 uttalade sig för en undersökning av möjligheterna att på småhusområdet
övergå till ett system med kreditgarantier i stället för statliga lån
(rskr. 1959: 145). Departementschefen anser, alt denna undersökning bör
anstå med hänsyn till bostadsbyggnadsutredningen.
Bostadsstyrelsens nu föreliggande förslag har en mindre räckvidd. Dess
huvudsakliga sytte är, att det statliga finansieringsstödet vid småhusbyggande
skall så långt möjligt bli likvärdigt, oavsett om tertiärlån eller egnahemslån
väljes som finansieringsform. Enligt departementschefens mening
behöver emellertid konsekvenserna av de ändringar i lånereglerna, som
styrelsen föreslår, belysas ytterligare, innan någon ståndpunkt tages till
styrelsens förslag.
Däiemot förordas, att egnahemslån skall kunna beviljas ägare av
joi dbruksfastighet också för beredande av bostad åt fastighetens ar rendator.
I fråga om egnahemslån för hus, som förutom bostadslägenhet innehåller
lokaler för ägarens eget behov eller butiker, gäller, att kommunens
ansvar för egnahemslånet reduceras med hänsyn till omfattningen av sådana
lokaler. Denna regel var motiverad, när kommunens ansvar avsåg
lånets räntefria stående del, eftersom denna lånedel minskades i de åsyftade
fallen. Med den utformning det kommunala ansvarsåtagandet nu11101
a har finns emellertid inga bärande skäl för att kommunens ansvar skall
^aia mindre i dessa fall än om huset innehåller enbart bostadsutrymmen.
Det torde närmast få betecknas som ett förbiseende, att bestämmelsen om
reduktion av kommunens ansvar har bibehållits även efter slopande av
egnahemslånets räntefria stående del. Departementschefen föreslår, att bestämmelsen
utgår.
De nu föreslagna ändringarna i egnahemslånekungörelsen anses böra
genomföras den 1 juli 1961.
Bostadsstyrelsen har föreslagit, att ärenden som gäller tillämpningen av
Statsutskottets utlåtande nr 53 år 1961
1 1
den s. k. 50-procentregeln, d. v. s. de fall då tertiärlån sökes för byggnad,
vari mer än häften av lägenhetsytan utgöres av andra utrymmen än bostäder,
i fortsättningen skall handläggas av styrelsen. Departementschefen
har i och för sig ingenting att invända mot styrelsens förslag men anser
det inte lämpligt att ändringen genomföres nu. Frågan anses böra tas upp
på nytt, när bostadspolitiska organisationskommittén lagt fram förslag
rörande den bostadspolitiska organisationen.
I fråga om kvalitetskrav på bostäder, som finansieras med statslån, föreslår
bostadsstyrelsen, att låneförfattningarna skall kompletteras med uttryckliga
bestämmelser om att del lånebeviljande organet äger utfärda
föreskrifter beträffande byggnadernas storlek och form.
Det bör enligt departementschefens mening i allmänhet inte komma i
fråga att det lånebeviljande organet i samband med långivningen ställer
krav, som beträffande byggnadernas storlek och form sträcker sig längre
än fastställda stads- och byggnadsplaner. Det finns emellertid föråldrade
stadsplaner, som är i stort behov av revision. Med hänsyn härtill bör ett
byggnadsprojekts överensstämmelse med fastställd plan inte nödga de
lånebeviljande organen att för statlig belåning godtaga byggnadsföretag,
som enligt nutida betraktelsesätt ej tillfredsställer berättigade kvalitetskrav.
Gällande lånebestämmelser ger emellertid de lånebeviljande organen
erforderlig handlingsfrihet vid prövning av lånefrågan.
EU av bostadsstyrelsen framlagt förslag angående lån till kollektiva
tvåtterier tillstyrkes i huvudsak av departementschefen. Den särskilda
kungörelsen om lån till kollektiva tvätterier föreslås skola behållas men
lånen utbetalas från lånefonden för bostadsbyggande, till den del de är
räntebärande, och i övrigt från anslaget till räntefria lån till bostadsbyggande.
I fråga om inriktningen av tvätteristödet biträdes bostadsstyrelsens
uttalande att lån till större tvätterier, i den mån de inte är avsedda att
betjäna i huvudsak endast ett sammanhängande större bostadsområde,
bör beviljas endast i undantagsfall. Beträffande formen för den till vissa
mindre tvätterier utgående subventionen anses det inte finnas skäl att vidtaga
annan ändring än att maximibeloppet höjs från 20 000 till .‘10 000 kronor.
Bestämmelserna om avskrivningstid bör lämnas oförändrade. Tvättcirkellånen
bör utmönstras ur lånekungörelsen. Räntan på tvätterilånen bör
fastställas till 5 % eller samma procentsats som gäller för tertiärlån till
andra lokaler än bostäder.
De föreslagna ändringarna bör lämpligen genomföras den I juli 1961.
De tvätterilån som utestår vid utgången av innevarande budgetår bör överföras
till lånefonden för bostadsbyggande med undantag för räntefria
stående delar, vilka alltjämt bör redovisas under fonden för låneunderstöd.
Anslaget till kollektiva tvätterier bör utgå ur riksstaten och vid innevarande
budgetårs utgång eventuellt odisponerade medel lillgodoföras
titeln lånemedel.
12
Statsutskottets utlåtande nr 53 är 1961
Departementschefen övergår därefter till frågan om långivningen till
s. k. byggmästarbildade bostadsrättsföreningar. Bostadsstyrelsen har föreslagit
dels ändring av lånevillkoren för sådana föreningar, innebärande eu
sänkning av den nu gällande övre belåningsgränsen, dels åtgärder för ökad
kontroll över ifrågavarande företag. Förslaget grundar sig främst på kritik
som framförts från de boendes sida oeh som innebär, afl systemet med
fryS8n,ästarbildade töreningar i alltför hög grad utestänger de blivande
bostadsrättshavarna från del medinflytande i byggnadsföretaget, som rätteligen
bör tillkomma dem, och i vissa fall åsamkar dem direkta ekonomiska
förluster.
De kritiska omdömen om ifrågavarande bosladsrättsföretag, som förestavat
bostadsstyrelsens förslag till skärpta regler för långivningen till
dem, har mött gensaga i vissa remissyttranden. I andra yttranden, närmast
från de rikskooperativa företagens sida, vitsordas i huvudsak styrelsens
uppfattning om bristerna i den nuvarande ordningen.
Departementschefen anser det angeläget, att bostadsrättshavarnas berättigade
intressen blir ordentligt tillgodosedda. Även om man kan ha olika
uppfattning om i vilken mån brister i detta hänseende hittills har framträtt
i samband med töreningsbildning på enskilda byggnadsföretagares initiativ,
torde det få anses styrkt, att behov föreligger av anordningar, som bereder
bostadsrättshavarna ett bättre skydd än f. n. Det framstår härvid
som särskilt viktigt, att de boende erhåller fullgott skydd för värdet av
sina kapitalinsatser, alt deras rätt effektivt bevakas vid bestämmande av
de ekonomiska villkoren för byggnadsföretaget samt att de beredes garantier
mot förlust till följd av brister hos byggnadsföretaget.
Vad angår föreningar, som är anslutna till något av de rikskooperativa
företagen, synes det inte föreligga behov av andra garantier än dem, som
kan anses ligga i tillhörigheten till riksorganisationen. Inte heller i fråga
om fristående bostadsrättsföreningar, d. v. s. sådana föreningar som bildas
på de blivande bostadsrättshavarnas eget initiativ, synes några särskilda
garantiregler behövliga. Detsamma torde merendels också gälla i fråga om
företag, som tillkommer t. ex. på initiativ av industriföretag.
Däremot är det enligt departementschefen uppenbart, att ett bättre tillvaratagande
av bostadsrättshavarnas intressen erfordras, när fråga är om
förening, som bildas av en enskild byggnadsföretagare. Att det i dessa fall
föieligger behov av effektivare åtgärder till skydd för bostadsrättshavarnas
intressen framhålles även i Svenska byggnadsentreprenörföreningens yttrande
över bostadsstyrelsens förslag. De fördelar bostadsrättsformen erbjuder
företagaren framför allt när det gäller anskaffning av rörelsekapital
oeh avsättning av produktionen utgör naturligen eu särskild lockelse för
ekonomiskt mindre bärkraftiga företagare. Detta förhållande ökar risken
lör att de bostadssökande åsamkas förluster.
Den väg bostadsstyrelsen anvisar, nämligen att sänka lånegränsen för de
Statsutskottets utlåtande nr 53 år PJtjl
13
byggmästarbildade föreningarna till vad som gäller för enskilda byggnads1''öretagare
vid byggande av vanliga hyreshus, anses inte böra beträdas, i
varje fall inte förrän man prövat om eu tillfredsställande ordning kan nås
på annat sätt. En så radikal sänkning av lånegränsen skulle nämligen med
all sannolikhet innebära att bostadsbyggande i denna form över huvud knappast
konime till stånd, vilket i sin tur skulle kunna innebära risk för minskning
av bostadsproduktionen.
I stället bör lånebestämmelserna kompletteras med tillämpningsföreskrifter
av innebörd att de lånebeviljande organen, när skäl därtill föreligger,
skall kunna ställa särskilda krav på att de blivande bostadsrättshavarna
tillförsäkras betryggande garantier för att deras intressen blir behörigen tillgodosedda.
Svenska byggnadsentreprenörföreningen har i sitt remissyttrande
upplyst, att föreningen tagit initiativet till bildande av ett kontroll- och
garantiföretag med uppgift att bereda såväl bostadsrättshavarna i ifrågavarande
föreningar som staten i dess egenskap av långivare ökad säkerhet. Företaget
skall bl. a. lämna garantier mot direkta ekonomiska förluster samt
därjämte kontrollera all byggnadsföretaget grundas på skäliga ekonomiska
villkor och utföres under betyggande teknisk kontroll. Enligt departementschefens
förmenande är Svenska byggnadsentreprenörföreningens initiativ
värt att pröva. Under förutsättning att kontroll- och garantiföretaget fungerar
på ett effektivt sätt synes ett tillfredsställande skydd för bosadsrältshavarnas
intressen kunna erhållas i fråga om byggnadsföretagare, som ansluter
sig till kontroll- och garantiföretaget eller som utan sådan anslutning får garantier
utställda av delta företag. Del förutsälles därvid, att företaget också
lämnar ifrågavarande bostadsrättsföreningar erforderligt biträde under
förvaltningsskedel.
Beträffande företag, som ej åtnjuter garantier av kontroll- och garantiföretaget,
bör krav på likvärdigt skydd i annan form ställas. Det torde ankomma
på Kungl. Maj :l och efter Kungl. Maj :ts bemyndigande bostadsstyrelsen
att utforma närmare föreskrifter i ämnet. Det förutsattes, att verkningarna
av de nu föreslagna ändringarna i lånebestämmelserna med uppmärksamhet
följes av bosladsslyrelsen och att styrelsen anmäler eventuellt
behov av ytterligare åtgärder.
I vissa remissyttranden har framhållits alt den kommunala kontrollen
(iver bostadsrättsföreningarna bör göras mera effektiv. Av vad bostadsstyrelsen
anfört framgår alt denna kontroll inte fungerat på ett tillfredsställande
sätt. Departementschefen är inte beredd alt föreslå några särskilda kompetenskrav
för kommunala styrelseledamöter och revisorer för de kooperativa
företagen. Eu viss förbättring av den kommunala kontrollens kvalitet
bär dock vara möjlig att åstadkomma, lika. bör prövas om man genom
skriftliga instruktioner och regionala kurser eller på annat liknande sätt
kan göra kommunala styrelseledamöter och revisorer bättre rustade att
fullgöra sina uppgifter. Det torde få ankomma på bostadsstyrelsen att ta
iniliativ till åtgärder i sådan riktning.
14
Statsutskottets utlåtande nr 53 år 19(11
Med de kompletteringar av lånebestämmelserna som nu föreslagits anses
det inte erforderligt att införa regler om central tillsyn av bostadsrättsföreningar.
Någon ändring av lånegränsen för lån till enskilda byggnadsföretagare
kan departementschefen inte tillstyrka.
Departementschefen övergår härefter till frågan om beräkningen av
medelsramar och anslag. I del föregående har föreslagits, att bostadsbyggnadsprogrammet
för nästa budgetår skall omfatta 70 000 lägenheter.
Bostadsstyrelsen räknar med, att 66 000 lägenheter kommer att bli föremål
för statlig belåning, därav 19 000 lägenheter i småhus. Styrelsens antagande
bör enligt departementschefen läggas till grund för beräkningen av medelsramen
för den preliminära långivningen under nästa budgetår. I enlighet
härmed beräknas den för nästa budgetår erforderliga medelsramen enligt
följande uppställning:
Miljoner kronor
Tertiärlån till flerfamiljshus (47 000 x 10 000 kr.) ........................ 470
Egnahemslån till nybyggnad (17 500 x 24 000 kr.) ........................ 420
Tertiärlån till rad- och kedjehus (1 500 x 12 000 kr.) ..................... 18
Egnahemslån till ombyggnad samt förbättringslån och tvätterilån ... 60
968
Ramen för preliminära beslut om lån, som skall utgå från lånefonden för
bostadsbyggande, bör alltså för nästa budgetår fastställas till (avrundat)
970 000 000 kronor.
Förut bar anförts, att långivningen till småhus under nästa budgetår
bör ges en sådan omfattning att den svarar mot de initiativ till småhusbyggande,
som framkommer under budgetåret. Med hänsyn härtill anser departementschefen
det inte nödvändigt eller lämpligt att medelsramen delas
upp på särskilda belopp för småhus och flerfamiljshus. Denna fördelning
torde iå göras av bostadsstyrelsen med beaktande av nyss angivna målsättning
i fråga om småhusbyggandet. Ej heller anses det nödvändigt att
närmare ange, i vilken omfattning tvätterilån får beviljas.
Vid anmälan av fråga om anslaget till Räntefria lån till bostadsbyggande
föreslås, att vissa räntefria tilläggslån, som f. n. amorteras, skall göras räntebärande
från ingången av nästa budgetår. Då dessa lån i fortsättningen
bör amorteras och förräntas med fast annuitet, kommer kapitalåterbetalningarna,
vilka tillföres lånefonden för bostadsbyggande, att bli något
mindre, under det att ränteinkomsterna blir större. Effekten av denna
minskning i amorteringsbeloppen är emellertid ej så stor, att den påverkar
anslagsberäkningen. Anslaget till lånefonden för bostadsbyggande för nästa
budgetår anses därför i överensstämmelse med bostadsstyrelsens förslag
böra upptagas med 780 000 000 kronor.
Statsutskottets utlåtande nr 53 är 1961
15
Lånefonden för maskinanskaffning inom byggnadsindustrien. Från
fonden utlämnas lån till anskaffande av byggnadsmaskiner in. in. Till fonden
har för innevarande budgetår anvisats ett formellt belopp av 100
kronor.
Departementschefen förordar att anslaget för nästa budgetår uppföres
med endast ett formellt belopp av 1 000 kronor.
Räntefria lån till bostadsbyggande. Från anslaget, till vilket medel
anvisas i den mån så erfordras för utbetalning av beviljade lån och bidrag,
utlämnas vinterbidrag, tilläggslån till studentbostäder samt sådana bidrag
för specialinredning av invalidlägenheter, som beviljas i samband med tertiärlån,
egnahemslån eller räntebidrag. Under en övergångstid utbetalas vidare
från anslaget tilläggslån till flerfamiljshus samt räntefria, stående delar
av egnahemslån. För varje budgetår anges en ram för beslut om lån och
bidrag. Ramen avser numera endast preliminära beslut om tilläggslån till
studentbostäder samt bidrag till specialinredning av invalidlägenheter.
Departementschefen erinrar till eu början om att 1958 års besparingsutredning
föreslog, att de tilläggslån, som genom riksdagens beslut åren
1957 och 1959 uppsagts till amortering helt eller delvis, skulle göras räntebärande.
Lånen är f. n. räntefria och amorteras på 25 år. Vid behandlingen
av detta förslag förra året anförde departementschefen (statsverksprop.
1960, bil. 27), att lian då inte kunde tillstyrka förslaget. Samtidigt uttalades,
alt förhållandet mellan hyror och inkomster på något längre sikt torde
konnna att utvecklas så gynnsamt att frågan kunde komma i ett annat läge.
Beslut om förräntning av ifrågavarande tilläggslån synes nu böra fattas.
1 enlighet med besparingsutredningens förslag hör räntan fastställas till
4 % eller samma räntesats, som nu gäller för tertiärlån. Med hänsyn till utformningen
av reglerna för generella hyreshöjningar enligt hyresregleringslagen
hör lånen i fortsättningen amorteras och förräntas med fast annuitet.
Med hänsyn härtill bör ny amorteringsperiod på 25 år för samtliga lån börja
löpa samtidigt som lånen göres räntebärande. Departementschefen föreslår,
att så sker fr. o. in. den 1 juli 1961.
Ett beslut om förräntning av ifrågavarande tilläggslån berör hus byggda
från mitten av 1951 t. o. in. år 1958. Den hyreshöjning, som blir erforderlig
i anledning av att lilläggslånen göres räntelöpande, blir av varierande storlek
beroende på hur stort lånebelopp som uppsagts till återbetalning. Högst
kan hyreshöjningen komma atl uppgå till 5 å 6 % på de hyror, som utgår
under år 1961. Hyrorna kominer ändå att understiga hyrorna i jämförbara
nyuppförda hus.
1 detta sammanhang anmäles eu fråga, som gäller stödet till studentbostäder.
Studentbostadsföretagen har endast i mycket begränsad omfattning
uppfört normala familjebostäder för gifta studenter. Flertalet studentfamiljer,
även de som har barn, synes nämligen föredra de som familje
-
16
Statsutskottets utlåtande nr 53 år 1!)t!l
bostäder olämpligare studentdubbletterna framför vanliga tvårumslägenheter.
Ett av skälen härtill är att hyran för en dubblett blir icke obetydligt
lägre än för tamiljebostad om två rum och kök. För en studentdubblett kan
nämligen utgå statligt tilläggslån på 5 000 kronor per rum, vilket däremot
ej är fallet i fråga om familjebostäder för studenter. Innebörden härav är
att staten genom reglerna för tilläggslånen främjar en ur studentfamiljernas
synpunkt mindre lycklig inriktning av studentbostadsproduktionen.
1957 års studentbostadsutredning väntas inom kort framlägga sitt betänkande.
Eventuella förslag med anledning av betänkandet torde emellertid
ej kunna framläggas förrän till 1062 års riksdag. I avvaktan därpå
föreslås, att lilläggslån om 5 000 kronor per studentrum må kunna utgå
även för familjebostäder som uppföres av studentbostadsföretag.
Beträffande beräkningen av lånemedelsramen och anslaget för nästa budgetår
godtages bostadsstyrelsens förslag. Ramen för den preliminära långivningen
under nästa budgetår bör alltså fastställas till 10 milj. kronor
och anslaget uppföx-as med 35 milj. kronor.
Såsom anförts vid anmälan av anslaget till lånefonden för bostadsbyggande
bör i fortsättningen ränlefria stående delar av lån till kollektiva tvätterier
avföras från nu förevarande anslag.
MOTIONERNA
I de likalydande motionerna 1:51 (av herrar öhman och Helmer Persson,
) och 11:36 (av herr Nilsson i Gävle in. fl.) hemställes, att riksdagen i
skrivelse till Kungl. Maj:t måtte anhålla om att bostadsproduktionen erhåller
ytterligare vidgad prioritet på kreditmarknaden, att dessa prioriterade
krediter erhålles till eu långsiktig låg ränta samt att vad i motionerna
i övrigt — utom i vad avser skärpning av expropriationslagstiftningen —
rekommenderas i syfte att få fram kostnadsmässigt billigare bostäder blir
föremål för Kungl. Maj:ts prövning och alt förslag härom Iramlägges till
riksdagen.
I de likalydande motionerna 1:96 (av herr Lundström m. fl.) och II: 119
(av herr Ohlin in. fl.) föreslås, att riksdagen måtte
1) i skrivelse till Kungl. Maj:l ge till känna vad i motionen anförts om
en successiv utvidgning av bostadsbyggandet och de förutsättningar härför
som kan skapas genom bl. a. ökat amorteringssparande och bättre utnyttjande
av rationaliseringsmöjligheterna;
2) i skrivelse till Kungl. Maj:t begära förslag till nästa års riksdag om
en omläggning av lånevillkoren, innebärande att räntesubventionerna ersätts
med ett enhetligt schablonbidrag enligt i motionen angivna riktlinjer;
3) besluta att vid försäljning av statsbelånade bostadshus rätt skall medges
köparen att återlåna den del av egnahems- eller tertiärlånet som amorterats
utöver vad som föreskrivs i lånevillkoren;
Statsutskottets utlåtande nr 53 år 1961
17
4) besluta att tertiärlånets övre gräns för fastigheter som påbörjas efter
den 1 juli 1961 sänks till 97 % för företagsformer som nu får låna upp till
100 % samt till 92 % för kooperativa företag som nu får låna upp till 95 %;
5) i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla att tertiärlånekungörelsen omarbetas
i enlighet med i motionen angivna riktlinjer;
6) i skrivelse till Kungl. Maj :t framhålla att egnahemsbyggandet i fortsättningen
bör erhålla en större andel av den totala bostadsbyggnadsvolymen
samt anhålla att Kungl. Maj:t uppdrar åt de statliga byggnadsorganen
att söka intressera kommunerna för en sådan inriktning av planeringsarbetet
att tillräcklig exploateringsfärdig mark ställs till förfogande för en
övergång från flerfamiljshus till småhusbebyggelse;
7) besluta att den garanterade räntan för underliggande krediter skall
fr. o. m. den 1 januari 1961 höjas från nuvarande 4 eller 4,5 % till 5 % för
hus färdigställda före år 1951 samt från nuvarande 3,5 till 4 % för senare
uppförda hus, l. o. in. sådana som påbörjats före den 1 januari 1958;
8) besluta att räntefria stående delar av egnahemslån som beviljats under
tiden 1948—1 juli 1953 skall fr. o. in. den 1 juli 1961 förräntas och
amorteras till hälften av det beviljade beloppet i enlighet med besparingsutredningens
förslag;
9) beträffande anslaget till Ränteeftergifter å vissa bostadslån för budgetåret
1961/62 ävensom beträffande inkomsten från lånefonden för bostadsbyggande
för samma budgetår vidta de ändringar som föranleds av
yrkandena ovan;
10) beträffande övergång till kreditgarantisystem under för bostadsproduktionens
omfattning och villkor lämpliga former i skrivelse till Kungl.
Maj :t ge till känna vad i motionen anförts.
I de likalydande motionerna I: 13b (av herr Spetz) och 11: 162 (av herr
Johansson i öckerö m. fl.) hemställes, att riksdagen i skrivelse till Kungl.
Maj :t måtte begära att förslag framlägges för årets riksdag med sådana
ändringar i författningarna angående lån till bostadsegnahem att även äldre
fastigheter utan behov av större omedelbar reparation kan belånas i samband
med ägarbyte.
I de likalydande motionerna 1:135 (av herr Strand in. fl.) och II: 33b
(av herr Svenning in. fl.) föreslås, att riksdagen måtte besluta sådana grunder
för den statliga tertiärlånegivningen att en gränsdragning sker mellan
företag syftande till enskild vinst och bostadskooperativa företag utan enskilt
vinstsyfte.
I de likalydande motionerna 1:23b (av herr Fritz Persson) och 11:35b
(av herrar Fagerlund och Johansson i Norrköping) hemställes, att riksdagen
måtte besluta att i 15 § kungörelsen 1957: 358 införs en bestämmelse
av innebörd att förmedlingsorgan skall vid beviljande av bidrag äga förbehålla
sig rätt att för bestridande av kostnader på lån som beviljats av
kommun eller enskilt kreditinstitut eller, i förekommande fall, för betal
2—2214
61 Bihang till riksdagens protokoll 1961. 6 sand. Nr 53
18
Statsutskottets utlåtande nr 53 är 1951
mng av tomträttsavgäld, disponera bidragsmedel som icke tas i anspråk
för gäldande av kostnaderna för beviljat statslån.
I de likalydande motionerna 1:237 (av fru Wallentheim in. fl.) och
11:335 (av herr Svensson i Kungälv in. fl.) hemställes, att riksdagen måtte
besluta att i kungörelsen 1957: 358 om familjebostadsbidrag införs en bestämmelse
som medger kommun rätt att, utan hinder av att två hemskilda
makars sammanlagda beskattningsbara inkomst är för hög för bidrag, retroaktivt
för en tid av högst två år, räknad från tidpunkten för hemskillnadsdomen
eller separationen, erhålla ersättning av statsmedel för bidrag
som beviljats och utbetalats till den av makarna som har vårdnaden om barnen
under förutsättning att 1) bidragssökandens egen beskattningsbara inkomst
icke varit för hög och villkoren för bidrag i övrigt varit uppfyllda och
2) att makarna före utgången av de nämnda två åren blivit särtaxerade.
I de likalydande motionerna 1: 333 (av herr Bengtson in. fl.) och II: 390
(av herr Hedlund m. fl.) hemställes, att riksdagen vid sin behandling av
femte huvudtiteln, F. Bostadsbyggande in. in., måtte
A. 1) fastställa den garanterade räntan å vissa bostadslån till i motionen
angivna räntesatser att gälla fr. o. in. den 1 januari 1961, samt
2) till Ränteeftergifter å vissa bostadslån in. in. för budgetåret 1961/62
anvisa ett förslagsanslag av 190 000 000 kronor,
B. besluta att stående del av bostadsanskaffningslån enligt kungörelsen
den 28 juni 1941 må, sedan lånets amorteringsdel slutamorterats, amorteras
under en amorteringstid av tills vidare 20 år i enlighet med vad i motionen
anförts,
C. 1) i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla att nu tillämpad restriktivitet
i fråga om förbättringslån må upphöra att tillämpas i enlighet med vad i
motionen anförts, samt
2) till Bidrag till viss bostadsförbättringsverksamhet för budgetåret
1961/62 anvisa ett reservationsanslag av 28 000 000 kronor,
D. till Bidrag till inrättande av pensionärshem för budgetåret 1961/62
anvisa ett reservationsanslag av 4 000 000 kronor, samt
E. beakta vad i motionerna i övrigt anförts.
I de likalydande motionerna 1: 337 (av herr Ewerlöf in. fl.) och II- 399
(av herr Hjalmarson in. fl.) hemställes, att riksdagen måtte besluta,
A. 1) att den statliga bostadslångivningen fr. o. m. den 1 juli 1961 skall
ersättas av ett kreditgarantisystem;
2) att i anledning därav varken preliminära beslut skall meddelas angående
lån från Lånefonden för bostadsbyggande eller anslag anvisas till
samma fond från nämnda datum;
3) att för erhållande av kreditgaranti en engångsavgift av 0,5 % skall
erläggas;
4) att räntegarantien skall upphöra, då den tidigare fastställda ailtiahetstiden
å tio år utgått;
Statsutskottets utlåtande nr 53 år 1961
19
5) att räntegaranti, avseende räntor å underliggande lån som hänför sig
till tiden fr. o. in. den 1 januari 1961, skall grundas på en räntesats av 5 %
vad avser hus påbörjade före den 1 januari 1958 och eu räntesats på 4,5 %
vad avser senare påbörjade hus;
6) att egnahemslån och förbältringslån avseende hus som påböijuls
fr. o. in. den 1 januari 1958 skall för tid fr. o. in. den 1 januari 1961 förräntas
efter räntesats av 5 % ;
7) att tertiärlån mellan 70 och 85 % av belåningsvärdet för hus påbörjade
fr. o. in. den 1 januari 1958 skall för tid fr. o. in. den 1 januari 1961 förräntas
efter en räntesats av 5,5 %;
8) att tertiärlån till den del de överstiger 85 % av belåningsvärdet för
hus påbörjade fr. o. in. den 1 januari 1958 skall för tid fr. o. m. den 1 januari
1961 förräntas efter en räntesats av 6 %.
9) att de tilläggslån, som enligt beslut av 1953, 1957 och 1959 års riksdagar
gjorts amorteringspliktiga, skall för tid fr. o. in. den 1 januari 1961
förräntas efter en räntesats av 5,5 %;
10) att de tilläggslån, som avser hus påbörjade före den 1 januari 1958,
skall till den del de icke på grund av tidigare riksdagsbeslut redan är amorteringspliktiga
bli ränte- och amorteringspliktiga fr. o. in. den 1 juli 1961
efter eu räntesats av 5,5 % och med eu amorteringstid av 25 år;
11) att räntefria stående delar av egnahemslån, som beviljats under tiden
1948- 1 juli 1953, skall fr. o. in. den 1 juli 1961 förräntas och amorteras
till hälften av det beviljade beloppet efter en räntesats av 4 % och med en
amorteringstid av 25 år;
12) att godkänna följande avlöningsstat för bostadsstyrelsen att tillämpas
tills vidare fr. o. in. hudgetåret 1961/62:
Avlöningsstat
1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis ...............
2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Maj :t,
förslagsvis ...................................................................
3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal .....................
4. Ersättning till experter och sakkunniga, förslagsvis .........
5. Rörligt tillägg, förslagsvis .............................................
6. Kompensation för höjda folkpensionsavgifter, förslagsvis ...
Summa kronor
1 120 200
39 200
1 480 800
15 000
659 300
68 500
3 383 000;
13) alt till Bostadsstyrelsen: Avlöningar för budgetåret 1961/62 anvisa
ett förslagsanslag av 3 383 000 kronor;
14) att till Bostadsstyrelsen: Omkostnader för budgetåret 1961/62 anvisa
ett förslagsanslag av 296 000 kronor;
15) att godkänna följande avlöningsstat för länsbostadsnämnderna, att
tillämpas tills vidare fr. o. in. budgetåret 1961/62:
20
Statsutskottets utlåtande nr 53 år 1961
Avlöningsstat
1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis ............... 885 100
2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Maj :t,
förslagsvis ................................................................... 127 000
3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal ..................... 2 290 000
4. Ersättningar till experter och sakkunniga, förslagsvis ......... 280 000
5. Rörligt tillägg, förslagsvis ............................................. 908 700
6. Kompensation för höjda folkpensionsavgifter, förslagsvis ... 71200
Summa kronor 4 562 000;
16) att till Länsbostadsnämnderna: Avlöningar för budgetåret 1961/62
anvisa ett förslagsanslag av 4 562 000 kronor;
17) att till Länsbostadsnämnderna: Omkostnader för budgetåret 1961/62
anvisa ett förslagsanslag av 591 000 kronor;
18) att till Kapitalmedelsförluster och ränteeftergifter å vissa bostadsbyggnadslån
för budgetåret 1961/62 anvisa ett förslagsanslag av 105 000 000
kronor; samt
B. att, om förslagen under A. 1)—3) ovan icke vinner riksdagens bifall,
1) tertiärlån, till vilka tillstånd lämnas tidigast den 1 juli 1961, skall
beviljas upp till 85 % av den totala produktionskostnaden mot enbart inteckningssäkerhet,
oavsett förvaltningsformerna, upp till 95 % för s. k.
allmännyttiga företag mot kommunal borgen och upp till 90 % för kooperativa
och enskilda företag mot borgen av kommun, industriföretag eller
annat företag av motsvarande ekonomisk styrka, samt till den del de överstiger
85 % av belåningsvärdet amorteras på 25 år;
2) vid utgivande av statliga bostadslån en förvaltningsavgift om 0,5 %
skall uttagas i samband med lånets utbetalande;
3) medgiva, att under budgetåret 1961/62 preliminära beslut om lån,
som skall utgå från lånefonden för bostadsbyggande, må meddelas intill ett
belopp av 900 000 000 kronor.
I de likalydande motionerna I: 338 (av herr Knut Johansson m. fl.) och
11:518 (av herr Sköldin m. fl.) hemställes, att riksdagen måtte besluta att
i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla,
att bostadsbyggnadsutredningen erhåller direktiv att utreda frågan om
möjligheterna att motverka kostnadsfördyringar i nyproduktionen av flerfamiljshus
genom lättade amorteringskrav för nya lägenheter sammankopplat
med skärpta bestämmelser om amorteringarna av de stående lånen i
äldre fastigheter,
att därvid samtidigt de möjligheter som vid sådana ändrade amorteringsbestämmelser
ges att även öka bostadsproduktionen beaktas, samt
att bostadsbyggnadsutredningen i andra hand tar upp också alternativa
åtgärder för att motverka kostnadsfördvringarna.
I de likalydande motionerna I: 425 (av herrar Bengtson och Sundin) och
21
Statsutskottets utlåtande nr 53 är 1961
II: 501 (av herr Hedlund in. fl.) hemställes, att riksdagen i skrivelse till
Kungl. Maj :t måtte anhålla om utredning av möjligheterna att sänka bostadskostnaderna
i nyuppförda egnahem och hyresfastigheter i enlighet med
vad som i motionerna anförts.
I de likalydande motionerna 1: (av herr Bengtson in. fl.) och 11: 505
(av herrar Larsson i Hedenäset och Johnsson i Skoglösa) hemställes,
att riksdagen måtte besluta att förbättringslån, som helt eller delvis utgör
räntefritt stående lån, må kunna beviljas under förutsättning att sökandens
eller, om han är gift, makarnas sammanlagda till statlig inkomstskatt
beskattningsbara inkomst icke överskrider 7 500 kronor,
att vederbörande utskott måtte utarbeta förslag till härför erforderlig
författningstext, samt
att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte anhålla att frågorna om
förstärkning och utvidgning av förbättringslåneverksamheten och införande
av inkomstprövat stöd vid egnahemsbyggande måtte prövas i enlighet med
vad i motionerna anförts.
I de likalydande motionerna I: i29 (av herr Bengtson m. fl.) och II: 502
(av herr Hedlund m. fl.) hemställes, att riksdagen måtte
I. a) med uttalande att hittills tillämpad ordning beträffande fastställande
av bostadsbyggnadsprogram må gälla även i fråga om bostadsbyggnadsprogram
för budgetåret 1961/62 fastställa minimiprogram för bostadsbyggandet
under budgetåret 1961/62 till 64 000 lägenheter, fördelade på lägenhctstyper
i enlighet med vad i motionen anförts, samt
b) medgiva att under budgetåret 1961/62 preliminära beslut om lån, som
skall utgå från lånefonden för bostadsbyggande, må meddelas intill ett belopp
av 915 000 000 kronor.
II. i skrivelse till Kungl Maj:t anhålla
a) att slutligt program för bostadsbyggandet under budgetåret 1961/62
måtte föreläggas 1961 års höstriksdag,
b) att förslag rörande sådan ändring av gällande bestämmelser angående
ränteeftergifter till egnahem att finansieringsvillkoren för eget hem så långt
möjligt göres likvärdiga med dem, som gäller för bostadsrättslägenhet,
måtte föreläggas riksdagen, om möjligt innevarande år,
c) att den prövning vid bostadslångivningen ur arbetsmarknadspolitisk
synpunkt, som enligt utfärdade anvisningar numera förekommer, ej må
gälla låneärenden rörande enskilt eget hem, samt
d) att frågan om ersättande av den statliga bostadslångivningen med
statligt kreditgarantisystem måtte utredas, samt
III. beakta vad i motionerna i övrigt anförts.
I de likalydande motionerna I: ''i.U (av herr Lundström) och II: W8 (av
fru Gärde Widemar och herr Källenius) föreslås, att riksdagen måtte i
skrivelse hemställa att Kungl. Maj :t efter bostadsstyrelsens hörande
framlägger förslag i sylte att få bättre samstämmighet mellan belånings
-
22
Statsutskottets utlåtande liv 51) är 1901
gränserna för å ena sidan primär- och sekundärlån och å andra sidan de
statliga tertiärlånen.
I de likalydande motionerna /: 436 (av herr Ferdinand Nilsson in. fl.)
och II: 506 (av herr Larsson i Luttra in. fl.) föreslås, att egnahemslåntagare,
som icke fått tidigare utgående räntefri stående del av lånet, må
fr. o. in. budgetåret 1961/62 under tio år erhålla kompensation härför genom
förhöjning av honom tillkommande schablonavdrag till ränteeftergift
med 250 kronor per år, att utgå av anslaget för Ränteeftergifter å vissa
bostadslån in. m.
I de likalydande motionerna I: 439 (av herr Harald Pettersson m. fl.)
och II: 493 (av herr Boo in. tl.) hemställes, att riksdagen måtte i skrivelse
till Ivungl. Maj :t anhålla om utredning och förslag rörande omläggning av
bostadspolitiken i syfte att främja tillkomsten av ur familje- och ungdomssynpunkt
lämpliga bostadsmiljöer i enlighet med vad i motionerna anförts.
I de likalydande motionerna 1:458 (av herrar Sveningsson och Stefanson)
och 11:507 (av herr Källenius in. fl.) hemställes, att riksdagen måtte
besluta, att kommunala och s. k. allmännyttiga bostadsföretag skall vara
underkastade upphandlingskungörelsens bestämmelser.
I de likalydande motionerna 1:517 (av herr Sveningsson in. fl. och
11:603 (av herr Källenius in. fl.) hemställes, att riksdagen måtte besluta
att såsom allmännyttiga betecknade och därmed i belåningshänseende jämställda
företag och andra skall åläggas dels att till Kungl. Maj:t redovisa
sina fonder, dessas storlek och successiva uppbyggnad samt de för fonduPPbyggningen
tillämpade principerna, bl. a. i fråga om avskrivningar, dels
att till statens hyresråd fortlöpande anmäla alla inträffade hvresändringar
liksom de kalkyler, som legat till grund för desamma.
I motionen 11:35 (av herr Ekström i Iggesund in. fl.) hemställes, afl
riksdagen måtte hos Kungl. Maj:t hemställa om sådan ändring i 2 § 2 st.
kungl. kungörelsen den 24 maj 1957 (nr 360) att med kommun likställes
jämväl landsting.
I motionen 11:346 (av herrar Lindkvist och Kellgren) hemställes, alt
riksdagen matte besluta att tillägg för helaningsvärdena för bostadshus må
medgivas vid konstnärlig utsmyckning av bostadsområden intill ett belopp
motsvarande upp till 1 % av den för statlig belåning godtagbara produktionskostnaden.
Beträffande de skäl, motionärerna anfört till stöd för sina yrkanden,
hänvisas till motionerna 11:36, 11:119, 11:162, 11:334, 1:234, 1:237,
11:390, 11:396, 1:338, 11:501, 11:505, 11:502, 1:434, 1:436, 11:493, 11:507,
IT: 603, IT: 35 och IT: 346.
Statsutskottets utlåtande ur 53 år 1961
23
RIKSDAGENS REVISORERS FÖREVARANDE
UTTALANDE
Teknisk kontroll av statligt belånade fastigheter. Revisorernas uttalande
är av följande lydelse.
Under senare år har eu omfattande produktion av bostäder ägt rum i
vårt land. Även om kvaliteten på dessa i regel varit hög, har det stundom
såväl i pressen som på annat sätt gjorts gällande, att allvarliga bristfälliglieter
förekommit i en del fall. De alarmerande uppgifterna synas merendels
efter närmare undersökning ha kunnat reduceras till rimliga proportioner,
men det är tydligt att de påtalade bristerna i några fall varit anmärkningsvärda,
och särskilt synes detta gälla i fråga om grupphusbyggen.
Det är givetvis ur olika synpunkter angeläget, att endast fullvärdiga hus
färdigställas. Med hänsyn till att statliga organ i olika avseenden äro engagerade
i bostadsproduktionen, ha revisorerna funnit sig ur principiella synpunkter
böra behandla frågan om vad som kan åtgöras för att garantier
skola skapas för att fastigheter som avses bli statsbelånade utföras på ett
fackmässigt sätt.
Då det gäller att för framtiden förhindra att mindervärdiga hus tillkomma,
är det givetvis av vikt att finna orsakerna till de bristfälligheter som
hittills förekommit. Enligt de uppgifter som revisorerna inhämtat direkt
från bostadsstyrelsen och som tidigare återgivits kunna orsakerna däitill
vara flera. Ett av skälen till att gruppbyggandet av småhus i en del fall
misslyckats anses vara, att kommunerna med sin vanliga tekniska personal
icke ha möjlighet att tillgodose det ökade behov av övervakning som denna
produktionsform kräver/Bostadsstyrelsen har därför hos Kungl. Maj :t föreslagit
en skärpt kontroll över gruppbyggandet av småhus. Motsvarande gäller
i fråga om vissa hus som upptörts i regi av s. k. byggmästarstartade bostadsrättsföreningar
och beträffande vilka kritik framförts i fråga om det
tekniska utförandet. Styrelsen nämner vidare att kvalitet, standard och
utrustning hos byggnader som uppförts under senare år visa tendens att
försämras av andra anledningar än brister i utförandet. En oisak härtill kan
vara maximeringen av belåningsvärdena, vilken kan tänkas ha lett till
åtgärder på kvalitetens bekostnad i syfte att begränsa produktionskostnaderna
till belåningsvärdenas nivå. Styrelsen uppgiver även andra orsaker
som en förklaring till tekniska brister hos nyuppförda hus och pekar därvid
hl. a. på den omställningsprocess som f. n. pågår på byggnadsområdet, innebärande
användning av nya materiel, konstruktioner och byggmetoder, vilka
dock icke alltid tillräckligt utprovats, med mindre goda resultat som följd.
Vidare pekas i detta sammanhang på det förhållandet, att experimenten på
grund av personalbrist icke kunnat löljas på ett effektivt sätt, så att de
vunna resultaten kunnat bearbetas ur teknisk-ekonomiska synpunkter och
i lämplig form meddelas bvggnadsiöretagarna. Bostadsstyrelsen upplyser att
den upprepade gånger hemställt hos Kungl. Maj :t att få personal till sitt
förfogande för all följa experiment verksamheten. Styrelsen erinrar emellertid
om all föredragande departementschefen vid anmälan av förslag till
I()('',() ärs riksdag rörande byggnadsforskningens organisation uttalat, att
övervakningen av experiment verksamheten på bostadsbyggandets område i
första hand borde vara eu uppgift för byggnadsforskningens organ men alt
denna organisationsfråga skulle prövas i ett senare sammanhang.
24
Statsutskottets utlåtande nr 53 år 1951
• ^ Samgår av det föregående synas de här berörda missförhållandena
inom bostadsproduktionen i stort sett bero på bristen på övervakning i olika
hanseenden. Enligt gallande ordning åligger det de kommunala förmedIingsorganen
att under byggnadstiden utöva den tekniska kontrollen. Denna
kan aven utövas av bostadsstyrelsen eller länsbostadsnämnderna. Såsom
tidigare nämnts anser emellertid bostadsstyrelsen, att kontrollen helt bör
U, °ya„S. av. de kommunala organen, då kommunerna äro ansvariga för bostadsförsörjningen.
Till denna uppfattning ansluta sig revisorerna men vilja
å andra sidan framhalla, att de lånebeviljande organen självfallet måste ha
ett bestämt intresse av att endast fullvärdiga bostäder produceras. De ekonomiska
risker statsverket står i sammanhanget äro visserligen i regel ringa,
men utat framsta dessa organ såsom garanter för arbetets fullgoda utförande.
Det ar bl. a. med hänsyn härtill naturligt, att bostadsstvrelsen och
yggnadsstyrelsen i samråd utfärdat vissa anvisningar i ämnet, vilka tillställts
samtliga formedlingsorgan och byggnadsnämnder. Mot bakgrunden
av patalade bnster i vissa nyuppförda hus är det enligt revisorernas mening
också att halsa med tillfredsställelse, att bostadsstyrelsen förklarat sig ha
för avsikt att utfärda nya och förtydligande anvisningar i ämnet. De nu
gallande innebara bl. a., att den tekniska kontrollen i kommunerna bör för!fggaS
byggnadsnämnderna och samordnas med den kontroll som nämnd
er na ha att utöva enligt byggnadslagen. Det är givet att en sådan samer
nad kontroll är av värde för såväl de lånebeviljande organen som kommunerna
själva. En förutsättning för att kontrollen skall erhålla åsyftad effekt
ar emellertid att kommunerna ha tillgång till fullgod teknisk personal. Bostadsstyrelsen
upplyser i sammanhanget att f. n. ej ens alla städer, köpingar
?.?hlS.forre bndskonununer förfoga över teknisk personal som är lämplig
or bär avsedda uppgifter. Revisorerna anse sig emellertid i sammanhanget
bora erinra om att möjlighet finnes för kommun att anlita särskilda företag
som ataga sig kontrollantskap. Det torde för övrigt ofta ur olika svnpunkter
vara till direkt fördel att anlita dylika företag. Enbart bristen~på
egen teknisk personal kan därför enligt revisorernas mening icke få utgöra
grund för mindre effektiv kontroll. h
Det må i sammanhanget erinras om att enligt beslut av 1958 års riksdag
den tekniska granskningen av låneärendena successivt skall överflyttas till
kommunerna. Denna överflyttning har emellertid hittills omöjliggjorts i
icke ringa utsträckning just på grund av att många kommuner sakna
lämplig personal för ändamålet. Även en sådan granskning torde emellertid
kunna utföras i den ordning som nyss angvits i fråga om'' kontrollen under
byggnadstiden. Anledning finnes för övrigt att antaga, alt den nya koinmunlndelningsreform
som förberedes skall göra det möjligt för ytterligare kommuner
att anställa kompetent teknisk personal och att även därigenom vidgade
möjligheter till teknisk kontroll både på granskningsstadiet och under
byggnadstiden skola yppa sig. En sådan förbättring av tillgången på teknisk
personal aktualiserar för övrigt enligt revisorernas mening det för några år
sedan framlagda förslaget om att helt decentralisera långivningen och det
därmed föi enade arbetet med kostnadsgranskning, teknisk kontroll och låneföiberedelse
och att förlägga detta arbete till kommunerna. Det måste antagas
att kommunernas intresse för den tekniska kontrollen — som redan
nu synes vara god — därigenom skulle intensifieras.
Bostadsstyrelsen har uppgivit att den f. n. delvis saknar personal för de
uppgifter som ankomma på den i förevarande sammanhang. Det är givet
att styrelsen med nuvarande administrativa organisation för den statliga
Statsutskottets utlåtande nr 33 är 1961
25
bostadspolitiken måste ha tillräckliga resurser till sitt förfogande även för
ifrågavarande göromål. Det må dock erinras om att chefen för socialdepartementet
enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den It december 1959 tillkallat
en särskild utredningsman med uppgift att överväga den bostadspolitiska
organisationen. Utredningsarbetet pågår. Vilket resultat utredningen kan
komma till är icke möjligt att nu angiva. Enligt revisorernas mening bör
emellertid en sådan lösning av organisationsfrågan eftersträvas, att bl. a. de
här anförda synpunkterna kunna vinna tillräckligt beaktande.
Den här aktualiserade frågan måste anses vara av utomordentlig vikt.
Som bostadsstyrelsen framhållit i sin förut återgivna skrivelse till revisorerna,
inrymmer den många såväl tekniska som andra problem. Styrelsen
har för sin del förordat att frågan närmare utredes. Revisorerna äro dock
icke övertygade om att en särskild utredning i ämnet är den lämpligaste
vägen när det gäller att söka råda bot på de påtalade förhållandena. Frågan
har så många aspekter ur såväl kommunal som statlig synpunkt, att det
knappast är möjligt att inom ramen för en enda utredning beakta dem alla.
Det torde i stället vara nödvändigt att i olika sammanhang — bl. a. i den
förut omnämnda utredningen om den bostadspolitiska organisationen samt
i den bebådade utredningen om övervakningen av experimentverksamheten
på bostadsbyggandets område — taga hänsyn till skilda sidor av de här
aktualiserade problemen. Revisorerna anse emellertid det angeläget, att de
snarast bringas till en tillfredsställande lösning.
Beträffande de över revisorernas ifrågavarande redogörelse inhämtade
förklaringarna torde få hänvisas till revisorernas berättelse (del II, § 15).
UTSKOTTET
Allmänna grunder för bostadspolitiken. Enligt statsverkspropositionen,
bilaga 27, bör den nu uppnådda höga produktionsnivån inom bostadsbyggandet
bibehållas. För nästa budgetår bör i enlighet härmed uppställas
ett bostadsbyggnadsprogram omfattande 70 000 lägenheter. Departementschefen
framhåller, att det hittills under flera år tillämpade systemet
med ett minimiprogram för bostadsbyggandet är förknippat med vissa
olägenheter vid planeringen av bostadsbyggandet. Medelsramarna för den
statliga långivningen bör därför från början beräknas så, att de ger utrymme
för det bostadsbyggande, som ter sig motiverat från bostadsmarknadssynpunkt
och som det bör vara möjligt att förverkliga.
I motionerna I: 96 och II: 119 föreslås, alt riksdagen i skrivelse till Kungl.
Maj:t ger till känna vad i motionerna anförts om en successiv utvidgning
av bostadsbyggandet och de förutsättningar härför, som kan skapas genom
bl. a. ökat amorteringssparandc och bättre utnyttjande av rationaliseringsmöjligheterna.
Motionärerna framhåller bl. a., under hänvisning till den
väntade utvecklingen av bostadsmarknadsläget under 1960-talet, att eu
successiv ökning av produktionen upp till storleksordningen 80 000 lägenheter
om året är nödvändig.
26
Statsutskottets uttalande nr 53 är 1''Jtil
I motionerna I: <337 och II: 396 anföres att den av bl. a. kapitalbrist föranledda
restriktiviteten i fråga om investeringsverksamheten självfallet bör
återspeglas också i fråga om bostadsinvesteringarna. Eljest torde man
knappast nå den önskade effekten att undvika en överansträngning av
resurserna. Motionärerna förutsätter, att Kungl. Maj :t, om så påkallas av
konjunkturutvecklingen, vidtar erforderliga jämkningar inom låneramen.
I motionerna I: 429 och II: 502 föreslås, att riksdagen antar ett minimiprogram
för bostadsbyggandet under budgetåret 1961/62, omfattande 64 000
lägenheter. Enligt motionärernas mening har inga skäl förebragts för att
läget på byggnadsmarknaden skulle ha genomgått så väsentlig förändring,
att ett frångående av det hittillsvarande systemet med minimiprograin för
bostadsbyggandet är motiverat. Motionärerna föreslår vidare, att förslag
till slutligt bostadsbyggnadsprogram underställes 1961 års höstriksdag.
I motionerna I: 54 och II: 36 föreslås att bostadsproduktionen skall ges
vidgad prioritet på kreditmarknaden, att dessa prioriterade krediter skall ges
till en långsiktig låg ränta, in. m. Motionärernas allmänna syfte är att
skapa förutsättningar för ett ökat bostadsbyggande och sänkta bostadskostnader.
Bostadsmarknadsläget synes ha undergått en viss förbättring under de
senaste åren. Alltjämt råder det dock påtaglig bostadsbrist i åtskilliga
kommuner, främst i de största städerna och förortsområdena till dessa.
Med hänsyn härtill och till den tillväxt av bostadsefterfrågan, som ter sig
sannolik i eu nära framtid, bör någon sänkning av den nu uppnådda höga
produktionsnivån inom bostadsbyggandet inte komma i fråga.
I likhet med departementschefen finner utskottet, att medelsramen för
den statliga bostadslångivningen bör beräknas på grundval av ett bostadsbyggande
av den omfattning, som bostadsmarknadsläget motiverar och som
bör kunna förverkligas. Givet är att hänsyn härvid måste tagas till de sannolika
produktionsförutsättningarna under det kommande budgetåret. Utskottet
finner från dessa utgångspunkter det av departementschefen föreslagna
bostadsbyggnadsprogrammet, 70 000 lägenheter, lämpligt avvägt.
Vad angår bostadsproduktionens utveckling på något längre sikt vill utskottet
erinra om att bostadsbyggnadsutredningen har alt undersöka bl. a.
hur bostadsefterfrågan kan väntas gestalta sig under 1960-talet. När resultatet
av dessa undersökningar föreligger, kommer det framtida produktionsbehovet
att kunna bedömas säkrare än nu. Det synes realistiskt att
räkna med, att den fortgående rationaliseringen inom byggnadsindustrien
successivt kommer att skapa möjligheter för en utvidgning av bostadsbyggandets
produktionsvolym, om så skulle visa sig erforderligt. Förutsättningarna
att åstadkomma större kapitaltillskott till bostadssektorn genom
ökat amorteringssparande torde komma att prövas bl. a. i samband med
att ställning tages till de förslag i detta ämne som framlagts av kreditmarknadsutredningen.
Under dessa förhållanden torde det saknas anledning att
Statsutskottets uttalande nr •>.''< är tillit
27
i skrivelse till Kungl. Maj:t fästa uppmärksamheten på ifrågavarande spörsmål.
Av det anförda framgår att utskottet avstyrker de i motionerna I: 429
och II: 502 framförda yrkandena om fastställande av ett minimiprogram för
bostadsbyggandet in. m. De synpunkter och förslag, som framförts i motionerna
I: 96 och II: 119 samt I: 357 och II: 396, kan utskottet ej ansluta sig
till i vidare mån än som framgår av det anförda. Yrkandena i motionerna
I: 54 och II: 36 avstyrkes.
Beträffande bostadsproduktionens inriktning godtar departementschefen
bostadsstyrelsens utgångspunkter för beräkning av lånemedelsramen, vilket
innebär att av 66 000 med statslån finansierade lägenheter 47 000 beräknas
tillkomma i flerfamiljshus och 19 000 i småhus. I propositionen anföres
vidare att småhusbyggandet inte bör hållas tillbaka av en för snäv medelsram.
Denna bör beräknas så, afl den ger utrymme för lån till småhus i en
omfattning motsvarande den efterfrågan, som kan emotses under hudgetåret.
I motionerna I: 96 och It: 119 yrkas, alt riksdagen i skrivelse till Kungl.
Maj :t måtte framhålla, att egnahemsbyggandet i fortsättningen bör erhålla
en större andel av den totala bostadsbyggnadsvolymen samt anhålla att
Kungl. Maj: t uppdrar åt de statliga byggnadsorganen all söka intressera
kommunerna för en sådan inriktning av planeringsarbetet att exploateringsfärdig
mark ställs till förfogande för eu övergång från flerfamiljshus till
småhusbebyggelse. Motionärerna anför, att en fortgående ökning av efterfrågan
på småhus med stor säkerhet kan emotses och att bostadsproduktionen
bör inriktas utifrån den förutsättningen. Motionärerna framhåller
vidare, att vissa i motionerna framlagda förslag om ändrade låneregler
torde främja en förskjutning mot ökat småhusbyggande.
I motionerna 1:429 och 11:502 antöres all bostadsbyggnadsprogrammet
bör grundas på en lägenhetsfördelning med 70 % i flerfamiljshus och 30 %
i småhus. Vidare föreslår motionärerna, att den arbetsmarknadspolitiska
prövning, som förekommer vid den statliga långivningen, skall upphöra
beträffande enskilda egnahemslåneärenden.
I motionerna I: 439 ocli II: 493 föreslås utredning rörande eu omläggning
av bostadspolitiken i syfte alt främja tillkomsten av ur familje- ocli ungdomssynpunkt
lämpliga bostadsmiljöer. Motionernas syfte är alt främja ett
ökat småhusbyggande.
Utskottet anser, att man hör eftersträva eu sådan fördelning på lägenhetstyper
i bostadsproduktionen, att de boendes egen efterfrågan så långt
möjligt kan tillgodoses. Vid sin behandling av frågan lörra året Iramhöll
utskottet bl. a. (uti. 50, s. 39), all allt flera familjer har fåll ekonomiska
möjligheter all skaffa sig eu rymlig bostad och alt särskilt bland familjer
med små barn småhuset därigenom torde framstå som eu ur olika synpunkter
lämplig bostadsform. Utskottet anförde vidare, att eu omprövning
28
Statsutskottets utlåtande nr 53 år 1961
av statens stöd åt småhusbyggandet i syfte att allmänt underlätta tillkomsten
av småhus kunde bli aktuell.
Departementschefens förslag angående bestämmande av låneram för
nästa budgetår innebär att utrymme skapas för lån till småhus i en omfattning
motsvarande den efterfrågan, som kan emotses under budgetåret.
I propositionen har vidare erinrats om att småhusbyggandets framtida förutsättningar
skall utredas av bostadsbyggnadsutredningen. Departementschefen
anför att det, sedan utredningens arbete härmed fullbordats, torde
bli anledning att mera allmänt ompröva utformningen av finansieringsstödet
för småhus.
Såsom framgår av det anförda torde det inom eu relativt nära framtid
finnas förutsättningar för att ta upp frågan om småhusbyggandets roll
i bostadsproduktionen till en allmän bedömning. Behovet av särskilda åtgärder
från statens sida för att påverka produktionsinriktningen kan därvid
prövas närmare mot bakgrund av hushållens efterfrågan på olika lägenhetstvper.
Formerna för det statliga finansieringsstödet torde i sådant sammanhang
komma att ses över. Utskottet anser därför inte skäl föreligga att nu
göra något särskilt uttalande i ämnet. Utskottet kan sålunda inte i annan
mån än som framgår av det anförda ansluta sig till de förslag och synpunkter
som i förevarande hänseende har framförts i motionerna I: 9(5
och II: 119, I: 429 och II: 502 samt I: 439 och II: 493.
I anledning av yrkandet i motionerna I: 429 och II: 502, att den arbetsmarknadspolitiska
prövningen skall upphöra i fråga om enskilda egnahemslåneärenden,
vill utskottet framhålla, att eu dylik prövning inte rimligen
kan ges annat syfte än att i särskilda fall bedöma låneansökningen med
hänsyn till de framtida sysselsättningsbetingelserna för sökanden. Utskottet,
som inhämtat närmare upplysningar om innebörden av de långivande
organens prövning i detta avseende, anser inte att den i sin praktiska
tillämpning innebär ett missgynnande av landsbygdens bostadsproduktion.
Utskottet kan därför inte biträda ifrågavarande motionsyrkande.
Vad gäller frågan om övergång till ett kredit/jaruntisi/s te in erinrar departementschefen
om att riksdagen år 1959 uttalat sig för en undersökning
av möjligheterna att på småhusområdet övergå till ett system med kreditgarantier.
Under hänvisning till att det efter slutförande av bostadsbyggnadsutredningen
torde bli anledning att ompröva finansieringsstödet till
småhus anför departementschefen, att utredningen om kreditgarantisystemet
bör anstå.
I motionerna 1:337 och 11:396 yrkas, all den slutliga bostadslångivningen
fr.o.m. den 1 juli 1961 skall ersättas av ett kreditgarantisystem
samt att för erhållande av kreditgarantier en engångsavgift av 0,5 % skall
erläggas.
I motionerna 1:96 och II: 119 yrkas, att riksdagen måtle hemställa om
åtgärder för en övergång till kreditgarantisystem under för bostadsproduktionens
omfattning och villkor lämpliga former.
Statsutskottets utlåtande nr 53 år 1961
29
I motionerna I: 429 och II: 502 yrkas, att frågan om ersättande av den
statliga bostadslångivningen med ett kreditgarantisystem måtte utredas.
Motionärerna anför, att frågan bör prövas från utgångspunkten att eu
individuell kreditgarantigivning skall omfatta både flerfamiljshus och
småhus.
Såsom framgått av del föregående har utskottet i ett tidigare av riksdagen
godkänt utlåtande (uti. 1959:49) förordat fortsatt undersökning av
möjligheterna att övergå till ett kreditgarantisystem på egnahemsområdet.
Utskottet föreslog därvid, att frågan skulle prövas förutsättningslöst och
allsidigt. Inte minst viktigt ansåg utskottet det vara, att övergångsproblemen
blev noggrant utredda. Möjligheterna att komma till rätta med dessa problem
genom ett successivt genomförande av ett kreditgarantisystem borde
undersökas närmare.
Utskottet finner inte anledning att nu inta någon ändrad ståndpunkt till
frågan om övergång till ett kreditgarantisystem. Beträffande tidpunkten
för verkställande av den begärda översynen har utskottet intet att erinra
mot vad departementschefen anfört.
På grund av det anförda avstyrker utskottet ifrågavarande motionsyrkanden.
I motionerna I: 338 och II: 518 föreslås, att bostadsbyggnadsutredningen
skall erhålla direktiv att utreda möjligheterna att motverka kostnadsfördyringar
i nyproduktionen av flerfamiljshus, m. in.
Motionärerna anför, att stegringen i bostadskostnaderna inom nyproduktionen
innebär risker för allvarliga konsekvenser i fråga om efterfrågan på
olika lägenhetstyper. Redan har märkts en förskjutning av efterfrågan mot
mindre lägenheter. Motionärerna anvisar såsom lämpligaste väg att hejda
denna utveckling att medge amorteringsfrihet i flerfamiljshus under t. ex.
de fem första åren. Det genom en sådan åtgärd framkallade kapitalbortfallet
kunde täckas genom skärpta krav på amortering i fråga om äldre
hyresfastigheter. Alternativa lösningar av problemet bör emellertid diskuteras,
anser motionärerna.
I motionerna I: 425 och II: 501 föreslås likaledes eu utredning i syfte att
få till stånd eu sänkning av bostadskostnaderna i nyuppförda bostäder.
Bl. a. autydes möjligheterna att lätta på återbetalningsvillkoren under eu
begynnelseperiod av de statliga lånens löptid samt att sedan medge hyreshöjning
i takt med nominalinkoinstutvecklingen för atl möjliggöra en
täckning av högre kapitalkostnader längre fram.
1 motionerna I: 338 och II: 518 har påpekats, att under de senaste åren
en viss förskjutning mot mindre lägenhetstyper ägt rum inom flerfamiljshusproduktionen.
Motionärerna torde syfta på alt den ökning i produktionen
av lägenheter om tre och flera rum och kök som ägt rum under de
senaste två åren har varit något svagare än den samtidigt skedda ökningen
av mindre lägenhetstyper. Det synes utskottet inte möjligt atl ännu säkert
30
Statsutskottets utlåtande nr ö.''l dr 1 UtiI
bedöma huruvida denna ändring i lägenhelsfördelningen är en tillfällig
företeelse eller kommer att bli bestående. Tänkbart är att den nyligen inträffade
tillfälliga konjunkturdämpningen har satt spår i bostadsefterfrågan.
Det finns anledning att med uppmärksamhet följa såväl utvecklingen
av bostadskostnaderna i nyproduktionen som trenden i bostadsefterfrågans
inriktning på lägenhetstyper. Möjligen kan det framdeles, för
att leda utvecklingen i rätt riktning, visa sig erforderligt att överväga det
statliga finansieringsstödets utformning. Å andra sidan må framhållas att
finansieringsbetingelserna för de nyproducerade lägenheterna endast utgör
en sida av det hyrespolitiska avvägningsproblemet. Detta problem behöver
prövas allsidigt.
Bostadsefterfrågan och de faktorer som bestämmer den undersökes f. n.
av bostadsbyggnadsutredningen. Mycket talar för att resultatet av bostadsbyggnadsutredningens
arbete kommer att bli av väsentlig betydelse för att
bedöma behovet av ändringar i grunderna för bostadsbyggandets finansiering.
Då det torde kunna förutsättas att formerna för del statliga kreditstödet
till bostadsbyggandet kommer att tas upp till en allsidig bedömning
när bostadsbyggnadsutredningen slutförts, anser utskottet att något uttalande
i ämnet från riksdagens sida inte nu är påkallat.
Den i motionerna berörda frågan om skärpta amorteringsbestämmelser
för äldre fastighetslån torde, såsom utskottet förut anfört, komma att prövas
i samband med att ställning tages till kreditmarknadsutredningens föreliggande
betänkande.
Utskottet finner sig sålunda ej böra tillstyrka yrkandena i motionerna
I: 338 och II: 518. Ej heller kan utskottet tillstyrka i motionerna I: 425 och
II: 501 framförda yrkanden.
I motionerna 1:96 och II: 119 föreslås att vid försäljning av statsbelånade
bostadshus rätt skall medges köparen alt återlåna den del av egnahems-
eller tertiärlånet svin amorterats utöver vad som föreskrivs i lånevillkoren.
Syftet med motionerna är att främja etl ökat amorteringssparande, varvid
motionärerna närmast torde ta sikte på amorteringar av egnahemslån.
Enligt vad utskottet inhämtat förekommer extra amorteringar på sådana
lån endast i få fall. Extra amorteringar på bottenlån är eu vanligare företeelse.
Rätt till återbelåning av därigenom uppkommande överhypotek kan
numera i regel medges av vederbörande bottenlångivare. När återbelåning
ej avser åtgärder, som höjer den belånade egendomens värde, skall dock
frågan prövas av det statliga långivande organet. Fråga om rätt till sådan
återbelåning uppkommer bl. a., när låneinyndigheten medger övertagande
av lånet i samband med att den belånade egendomen byter ägare. Återbelåning
av överhypotek brukar medgivas i flertalet dylika fall.
Av det anförda framgår att nuvarande praxis i fråga om återbelåning
medger viss återlånerätt i fråga om bottenlån. Inga vägande skäl torde
Statsutskottets utlåtande nr 53 år 19til
31
finnas mot att medgivande till återlån lämnas även beträffande statslånet,
när sådant återlån utgör förutsättning för överlåtelse av belånad egendom
och det långivande organet anser sig kunna godtaga den nye ägaren som
låntagare. Utskottet har därför intet att erinra mot att återlån av belopp,
som avbetalats på statslånet utöver föreskriven amortering, inedgives i nu
angivna fall. Av praktiska skäl bör en förutsättning för dylikt medgivande
vara att extra amortering verkställts med ett visst minimibelopp, t. ex.
3 000 kronor.
Vad utskottet sålunda anfört synes böra bringas till Kungl. Maj:ts
kännedom.
I anledning av ett av bostadsstyrelsen framfört förslag beträffande
långivningen till s. k. byggmästarbildade bostadsrättsföreningar har departementschefen
framhållit, att bostadsrättshavarna behöver beredas ett
bättre skydd än de f. n. åtnjuter. I sådant syfte föreslår departementschefen,
att lånebestämmelserna kompletteras med tillämpningsföreskrifter av innebörd
att de lånebeviljande organen, när skäl därtill föreligger, skall kunna
ställa särskilda krav på att de blivande bostadsrättshavarna tillförsäkras
betryggande garantier för att deras intressen blir behörigen tillgodosedda.
I propositionen omnämnes att på initiativ av Svenska byggnadsentreprenörföreningen
har bildats el t kontroll- och garantiföretag med uppgift att
bereda såväl bostadsrättshavarna i ifrågavarande föreningar som staten i
dess egenskap av långivare ökad säkerhet. Med framhållande att föreningens
initiativ synes värt att pröva, anför departementschefen att, under förutsättning
att kontroll- och garantiföretaget fungerar på ett effektivt sätt,
ett tillfredsställande skydd för bostadsrättshavarnas intressen synes kunna
erhållas i fråga om byggnadsföretagare, som ansluter sig till detta företag
eller som utan sådan anslutning får garantier utställda av detsamma.
Departementschefen anför vidare bl. a., att en viss förbättring av den
kommunala kontrollen över bostadsrättsföreningarna bör vara möjlig att
åstadkomma.
I motionerna I: 135 och It: 334 yrkas, att riksdagen måtte besluta sådana
grunder för den statliga tertiärlångivningen att en gränsdragning sker
mellan företag syftande till enskild vinst och bostadskooperativa företag
utan enskilt vinstsyfte.
Utskottet vill understryka departementschefens uttalande, att de som
tecknar sig för medlemskap i bostadsrättsföreningar, vilka tillkommer på
initiativ av enskilda byggnadsföretagare, behöver komma i åtnjutande av
ett bättre skydd för sina intressen. Såsom framhållits i propositionen är
det särskilt viktigt att vidta åtgärder, som medför att de blivande bostadsrättshavarna
erhåller ett fullgott skydd för värdet av sina kapitalinsatser,
att deras rätt effektivt tillvaratages vid bestämmande av de ekonomiska
villkoren för byggnadsföretaget samt alt de beredes garantier mot brister
bos byggnadsföretaget. Vad som främst motiverar särskilda åtgärder i del
32
Statsutskottets utlåtande nr 53 År 1951
angivna syftet är den intressegemenskap, som i åsyftade fall under projekterings-
och byggnadsskedet och ofta under relativt lång tid efter byggnadens
färdigställande råder mellan byggnadsföretagaren i egenskap av
entreprenör och den av honom interimistiskt bildade föreningen, vari han
själv på indirekt väg kan tillförsäkra sig ett väsentligt inflytande.
I anslutning till departementschefens förslag anser utskottet, att man
försöksvis bör pröva om inte de brister, som vidlåder nuvarande system,
kommer alt undanröjas genom det nybildade kontroll- och garantiföretagets
verksamhet och genom eu förbättrad kommunal kontroll. Utskottet vill
dock i detta sammanhang framhålla, att den tekniska och ekonomiska
granskning av byggnadsföretagarnas verksamhet, som kan komma i fråga
inom ramen för kontroll- och garantiföretaget, givetvis inte får medföra att
kommunernas och de långivande organens övervakning i dessa hänseenden
inskränkes. Utskottet förutsätter, att de tillämpningsföreskrifter som Kungl.
Maj:t och bostadsstyrelsen må komma att utfärda i ämnet ger klart uttryck
åt principen att lån endast beviljas, om de ekonomiska villkoren för
byggnadsföretaget kan anses godtagbara för blivande bostadsrättshavare
och om byggnaderna i fråga om standard och utförande är fria från anmärkning.
Utskottet vill i detta sammanhang erinra om att en översyn av lagstiftningen
om bostadsrättsföreningar har föreslagits i ett flertal remissyttranden
över bostadsstyrelsens i propositionen redovisade förslag angående
långivningen till byggmästarbildade bostadsrättsföreningar. En sådan översyn
är angelägen mot bakgrund av de risker för missbruk som föreligger.
Det förhållandet att en byggnadsföretagare under interimstiden kan
sluta avtal om entreprenad med en styrelse, vars ledamöter står i beroendeställning
till honom, framstår under nuvarande förhållanden som otillfredsställande.
Även om man genom en skärpt tillämpning av de statliga lånebestämmelserna
i viss mån kan råda bot på de brister, som har framträtt i samband
med de byggmästarbildade föreningarnas verksamhet, synes behov
föreligga att även inom lagstiftningens ram åstadkomma ökad trygghet för
enskilda bostadsrättshavare. Inte minst gäller detta i fråga om byggnadsföretag,
som tillkommer utan stöd av statslån.
Utskottet föreslår, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t ger till
känna vad utskottet sålunda anfört.
Vad angår yrkandet i motinerna I: 135 och 11:334 anser sig utskottet
kunna utgå från att de olika åtgärder, som nu förutsättes för att åstadkomma
en skärpt kontroll över byggmästarbildade bostadsrättsföreningar,
kommer att medföra ett tillfredsställande skydd för de boendes intressen.
Då motionernas syfte i allt väsentligt härigenom torde bli tillgodosett, finner
sig utskottet ej i vidare mån än som framgår av vad utskottet i det föregående
anfört böra biträda ifrågavarande motionsyrkande.
Statsutskottets utlåtande lir 53 år 1961
33
I motionerna 1: 458 och II: 507 föreslås att kommunala och s. k. allmännyttiga
bostadsföretag skall vara underkastade upphandlingskungörelsens
bestämmelser.
Utskottet har tidigare, bl. a. när denna fråga behandlades vid förra årets
riksdag (uti. 50, s. 42), framhållit, att upphandlingskungörelsens bestämmelser
i tillämpliga delar följes av de flesta av de åsyftade företagen. Utskottet
finner inte anledning att frångå sin tidigare intagna ståndpunkt, att
tillräckliga skäl inte föreligger att såsom villkor för statslån uppställa att
ifrågavarande kungörelse skall tillämpas. Motionsyrkandena avstyrkes
därför.
I motionerna I: 517 och II: 603 yrkas att såsom allmännyttiga betecknade
och därmed i belåningshänseende jämställda företag och andra skall åläggas
viss redovisningsskyldighet, nämligen dels att till Kungl. Maj:t redovisa
sina fonder, dessas storlek och successiva uppbyggnad samt de för fonduppbyggningen
tillämpade principerna, bl. a. i fråga om avskrivningar, dels
att till statens hyresråd fortlöpande anmäla alla inträffade hyresändringar
liksom de kalkyler som legat till grund för desamma.
Förslag av samma innebörd framfördes i motioner till förra årets riksdag.
Utskottet anförde då (uti. 50, s. 42), att i det fall statligt lån beviljats
för allmännyttiga företags fastigheter det lånebeviljande organet kan, om
anledning därtill yppas, erhålla alla erforderliga upplysningar beträffande
företagets fastigheter. Det torde också kunna förutsättas att statens hyresråd
kan erhålla uppgifter om hyresändringar och liyreskalkyler från de
allmännyttiga företagen, om hyresrådet skulle anse sig vara i behov därav.
Då det inte har framkommit något behov att kontinuerligt insamla de i
motionerna angivna uppgifterna och ett genomförande av motionsförslaget
skulle föranleda ett betydande merarbete för berörda företag och myndigheter,
avstyrker utskottet motionerna.
I anledning av vad riksdagens revisorer anfört i Iråga om teknisk kontroll
av statligt belånade fastigheter får utskottet anföra följande.
Såsom revisorerna framhållit och som i huvudsak vitsordats i de över
revisorernas berättelse i denna del avgivna remissyttrandena synes den
kritik, som på senare tid allt oftare framförts beträffande den tekniska
kvaliteten hos nybyggda bostadshus, i vissa iall ha varit befogad. Detta
förhållande utgör enligt utskottets mening skäl att ägna frågan om den
tekniska kontrollen skärpt uppmärksamhet.
Enligt vad utskottet inhämtat har inom statens institut för byggnadsforskning
påbörjats en undersökning angående kvalitetsförhållandena inom
bostadsbyggandet. Undersökningen torde även kunna belysa hur den tekniska
kontrollen fungerar ute på byggnadsmarknaden. Utskottet, som hälsar
detta initiativ med tillfredsställelse, förutsätter att resultatet av institutets
undersökningar blir föremål för Kungl. Maj:ts uppmärksamhet och överväganden.
a—2214 61 Bihang till riksdagens protokoll 1961. 6 samt. Nr 53
34
Statsutskottets utlåtande nr 53 år 1961
Ränteeftergifter. I motionerna 1: 337 och II: 396 föreslås dels att räntegarantien
skall upphöra att gälla, då den tidigare fastställda giltighetstiden
å tio år utgått, dels att räntegaranti, avseende räntor å underliggande
lån som hänför sig till tiden fr.o.in. den 1 januari 1961, skall grundas på
en räntesats av 5 % vad avser hus, påbörjade före den 1 januari 1958, och
en räntesats av 4,5 % vad avser senare påbörjade hus.
I motionerna I: 96 och II: 119 yrkas att den garanterade räntan för
underliggande krediter skall fr. o. m. den 1 januari 1961 höjas från 4 eller
4,5 % till 5 % för hus, färdigställda före år 1951, samt från 3,5 till 4 % för
senare uppförda hus t.o.m. sådana som påbörjats före den 1 januari 1958.
Därjämte föreslås i motionerna att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t
skall begära förslag till nästa års riksdag om en omläggning av lånevillkoren,
innebärande att räntesubventionerna ersättes med ett enhetligt
schablonbidrag. I motionerna framföres tanken att detta bidrag skulle utformas
så, att det även motsvarar värdet av de låga räntorna på statslånen.
I motionerna I: 333 och II: 390 föreslås fastställande av den garanterade
räntan till vissa i motionerna närmare angivna räntesatser att gälla fr.o in.
den 1 januari 1961.
Utskottet vill erinra om att riksdagen förra året fattade beslut om en
höjning av de räntesatser för primärlån, på vilka ränteeftergifterna beräknas.
Beslutet innebar, att ifrågavarande räntesatser över lag höjdes med
0,5 % för hus färdigställda före 1953. Dock höjdes den garanterade räntan
inte över 4,5 %. De beslutade ändringarna har medfört vissa hyreshöjningar
i fråga om hus, uppförda under 1940- och 1950-talen. I statsverkspropositionen
föreslås förräntning av vissa tilläggslån, till vilket förslag utskottet
återkommer i det följande. Ett genomförande av detta förslag medför behov
av ytterligare hyreshöjningar i hus, tillkomna under 1950-talet.
Utskottet anser skäl föreligga att iaktta försiktighet i fråga om ändringar
i finansieringsvillkoren för bostäder. I synnerhet finns det anledning att gå
varsamt fram när det gäller finansieringsbetingelserna för nytillkommande
bostäder. Senast när utskottet vid förra årets riksdag hade att behandla
motionsyrkanden om höjning av den garanterade räntan och räntan på de
statliga bostadslånen m. m. anförde utskottet (uti. 50, s. 43), att drastiska
ändringar i finansieringsvillkoren kunde beräknas kraftigt hämma bostadsbyggandet.
Vidare skulle enligt utskottets bedömning möjligheterna för
såväl nybildade familjer som barnfamiljer, vilka på grund av familjens tillväxt
var i behov av en större hostad, att skaffa sig en passande bostadslägenhet
försämras högst avsevärt. Utskottet anser, att dessa uttalanden fortfarande
äger giltighet. De förslag om höjning av garanterad ränta och ränta på
statslånen, som framföres i motionerna 1:337 och 11:396, kan beräknas
medföra en ökning av kapitalkostnaderna i nyuppförda hus med mellan
5 och 7 kronor per in2 lägenhetsyta, d. v. s. för en tvårumslägenhet av nor
-
Statsutskottets utlåtande nr 53 år 1961
35
mal storlek med 300—400 kronor per år. Förslagen i motionerna 1: 333 och
II: 390 medför mindre höjningar av hyran i nytillkommande bostäder.
Frågan om räntegarantien för äldre hus bör bedömas bl. a. mot bakgrunden
av rådande hyresnivåer för lägenheter i hus av olika ålder. Riksdagen
har år 1957 hos Kungl. Maj :t hemställt om en undersökning av frågan om
olika hyresnivåer i flerfamiljshus. Enligt vad utskottet inhämtat torde
resultatet av denna undersökning, som av Kungl. Maj:t uppdragits åt
bostadsstyrelsen, komma att redovisas i år. Det är möjligt att de uppgiftei,
som därvid framkommer, kan ge anledning till en fortsatt försiktig anpassning
uppåt av de för räntegarantien gällande räntesatserna i det äldre bostadsbeståndet.
F. n. är utskottet dock, i betraktande av de relativt betydande
hyreshöjningar, som på senare tid har genomförts i de berörda husen,
inte berett att förorda någon ändring i gällande räntesatser för den garanterade
räntan.
Den i motionerna I: 96 och II: 119 behandlade frågan om ersättande av
räntesubventionerna med ett schablonbidrag synes utskottet lämpligen böra
prövas i ett större sammanhang, när utformningen av det statliga bostadsstödet
mera allmänt omprövas.
Utskottet avstyrker sålunda nu behandlade yrkanden i motionerna I: 337
och II: 396, I: 96 och II: 119 samt I: 333 och II: 390.
Familjebostadsbidrag. Den i statsverkspropositionen föreslagna höjningen
av familjebostadsbidragen tillstyrkes. I enlighet med förslaget bör
sålunda helt bidrag fr. o. m. den 1 juli 1961 ökas med 60 kronor för familj
och år samt 30 kronor för barn och år samt reducerat och förhöjt bidrag
höjas i proportion därtill.
Vad departementschefen i övrigt uttalat och föreslagit rörande reglerna
för familjebostadsbidrag föranleder ingen erinran från utskottets sida.
I motionerna I: 234 och II: 354 samt I: 237 och II: 335 har yrkats vissa
ändringar i gällande regler om familjebostadsbidrag.
I motionerna 1:234 och 11:354 föreslås, att kungörelsen om familjebostadsbidrag
skall kompletteras med en bestämmelse om rätt för förmedlingsorganen
att för bestridande av kostnader på lån som beviljats av
kommun eller enskilt kreditinstitut eller, i förekommande fall, för betalning
av tomträttsavgäld, disponera bidragsmedel, som inte tas i anspråk
för gäldande av kostnaderna för beviljat statslån. Motionärerna anför, att
det i vissa fall visat sig medföra icke önskvärda följder för såväl berörda
kommuner som bidragstagare, då bidragen utbetalas kontant. Det kan
förekomma att bidragstagare erhåller överskott av bidragsmedel kontant
men underlåter att betala kapitalkostnaderna på lån, som har upptagits
i samband med husets uppförande eller ombyggnad, vilket kan leda till
att det egna hemmet måste försäljas på exekutiv auktion.
I motionerna I: 237 och II: 335 föreslås, att bidragskungörelsen komplet -
36
Statsutskottets utlåtande nr 53 år 1961
teras med bestämmelse, som medger kommun rätt att, utan hinder av att
två hemskilda makars sammanlagda beskattningsbara inkomst är för hög
för bidrag, retroaktivt för högst två år, räknat från tidpunkten för hernskillnadsdomen
eller separationen, erhålla ersättning av statsmedel för
bidrag, som beviljats och utbetalats till den av makarna som har vårdnaden
om barnen under förutsättning dels att bidragssökandens egen beskattningsbara
inkomst icke varit för hög och villkoren för bidrag i övrigt
varit uppfyllda och dels att makarna före utgången av de nämnda två
åren blivit särtaxerade.
Över ifrågavarande motioner har utskottet i vederbörlig ordning inhämtat
yttrande av bostadsstyrelsen. Styrelsen har därvid tillstyrkt bifall
till yrkandet i de två förstnämnda motionerna. Beträffande de båda sistnämnda
motionerna har bostadsstyrelsen bl. a. anfört följande.
Bostadsstyrelsen anser syftet med den i motionerna föreslagna ändringen
av bidragskungörelsen beaktansvärt. Förmedlingsorganen måste enligt
kungörelsens nuvarande villkor i en del fall avslå ansökningar om
bidrag från hemskild make ehuru ett verkligt behov föreligger av det stöd
för familjen som ett bifall skulle innebära. Ett bifall till motionerna skulle
för förmedlingsorganen öppna en möjlighet att i sådana fall bevilja bidrag.
En viss tveksamhet kan råda huruvida förmedlingsorganen kommer att
bedöma ifrågavarande bidragsärenden på ett likartat sätt. I annat fall
kommer kommunernas praxis att bli varierande. Det kan därför vara
motiverat att ifrågavarande bidragsgivning betraktas som en försöksverksamhet.
Åberopande det anförda tillstyrker bostadsstyrelsen en försöksverksamhet
avseende bidrag till hemskild enligt de riktlinjer som har angivits i
motionerna 1:237 och 11:335.
De skäl som i motionerna 1:234 och 11:354 har anförts för den av
motionärerna föreslagna jämkningen i bidragsreglerna anser utskottet övertygande
och tillstyrker därför bifall till dessa motioner.
Vad angår yrkandet i motionerna 1:237 och 11:335 finner utskottet i
likhet med bostadsstyrelsen, att en försöksverksamhet avseende bidrag till
hemskild enligt de riktlinjer som motionärerna angivit är motiverad. Utskottet
tillstyrker därför en sådan försöksverksamhet.
I detta sammanhang vill utskottet framhålla följande.
Enligt vad utskottet inhämtat uppkommer för fastighetsförvaltningar
med mekaniserad bokföring vissa svårigheter, när familjebostadsbidrag tillgodoföres
hyresgäst. Anledningen härtill är att bidragen, när de uppdelas
i kvartals- och månadsbelopp, ej utgör hela krontal. Enligt utskottets mening
förtjänar det undersökas, om ifrågavarande olägenheter kan undanröjas.
Utskottet iorutsätter, att Kungl. Maj :t uppdrager åt bostadsstyrelsen
att närmare undersöka denna fråga.
Bostadsanskaffningslån. Bostadsstyrelsen har föreslagit att räntebärande
stående delar av bostadsanskaffningslån uppsäges till amortering.
Statsutskottets utlåtande nr 53 är 1961
37
Härom har departementschefen anfört, att frågan bör prövas först sedan
bostadsstyrelsen undersökt de ifrågavarande husens ekonomiska förhållanden
och eventuellt föreliggande behov av nya krediter för att sätta fastigheterna
i stånd.
I motionerna 1: 333 och II: 390 föreslås, att bestämmelser om amortering
av bostadsanskaffningslånens stående delar nu fastställes. Motionärerna
anför, i enlighet med förslag av bostadsstyrelsen, att amorteringstiden
tills vidare bör fastställas till 20 år.
Utskottet ansluter sig till den av departementschefen intagna ståndpunkten
och avstyrker sålunda nämnda motionsyrkande.
Förbättringslån. I motionerna I: 426 och IIi 505 föreslås att inkomstgränsen
för räntefria förbättringslån höjs till 7 500 kronor samt att förbättringsstödet
i övrigt utvidgas och förstärkes.
Genom beslut av 1959 års riksdag höjdes det för räntefritt stående förbättringslån
fastställda inkomststrecket från 5 000 till 6 000 kronor i beskattningsbar
inkomst. Denna höjning genomfördes samtidigt som inkomststrecken
för familjebostadsbidrag höjdes med 1 000 kronor. Utskottet
finner inte att tillräckliga skäl har anförts för att nu genomföra en ny
höjning av inkomststrecken för de räntefria förbättringslånen och avstyrker
därför de i motionerna 1: 426 och II: 505 framförda yrkandena därom.
Nyssnämnda yrkanden syftar också till en mera allmän omprövning av
förbättringsstödet i syfte att utvidga och förstärka detta. Utskottet anser
inte att denna fråga bör brytas ut ur sitt sammanhang med frågor rörande
finansieringsstödet vid uppförande och ombyggnad av småhus. Även i denna
del avstyrkes motionerna.
I motionerna 1:337 och 11:396 föreslås, att förbättringslån avseende
hus som påbörjats fr. o. in. den 1 januari 1958 skall för tid fr. o. m. den
1 januari 1961 förräntas efter en räntesats av 5 %.
Utskottet har i det föregående vid prövning av frågan om ränteeftergifterna
uttalat, att någon påtaglig försämring av lånevillkoren inte nu
bör genomföras. Ifrågavarande motionsyrkanden avstyrkes därför.
I motionerna I: 333 och II: 390 föreslås skrivelse till Kungl. Maj:t med
anhållan att nu tillämpad restriktivitet i fråga om förbättringslån må upphöra
att tillämpas.
Motionärerna syftar på ett i bostadsstyrelsens anslagsframställning gjort
uttalande att den begränsade medelstillgången under budgetåret 1959/60
tvingat länsbostadsnämnderna att anhålla om en restriktiv prövning av
förbättringslåneansökningar i kommunerna.
Enligt vad utskottet erfarit torde någon liknande restriktivitet inte bli
erforderlig, om det i propositionen framförda förslaget om medelsanvisning
för förbättringslångivningen bifalles. Utskottet finner därför inte att
något uttalande i ämnet från riksdagens sida är påkallat. Motionsyrkandet
avstyrkes.
38
Statsutskottets utlåtande nr 53 är 1961
Egnahemslån. I propositionen redovisas ett av bostadsstyrelsen framfört
förslag om sådan ändring av lånebestämmelserna att egnahemslån
kan beviljas även bostadsrättsförening samt enskild byggnadsföretagare,
som avser att bygga småhus för uthyrning. Bostadsstyrelsen hade även
föreslagit, att bestämmelserna om egnahemslånets övre gräns bringas i
överensstämmelse med vad som för olika kategorier av låntagare gäller
vid tertiärbelåning.
Departementschefen har anfört, att konsekvenserna av de ändringar i
lånereglerna, som bostadsstyrelsen föreslagit, behöver belysas ytterligare,
innan någon ståndpunkt tages till förslaget.
Bostadsstyrelsens i propositionen omnämnda förslag har tillkommit
sedan riksdagen förra året hemställde om en undersökning huruvida gemensamma
lånebestämmelser borde införas för fristående enfamiljshus
samt rad- och kedjehus, vilka uthyres eller upplåtes med bostadsrätt. Utskottet,
som finner det värdefullt att konsekvenserna i olika hänseenden
av ett genomförande av styrelsens förslag blir närmare utredda, förutsätter
att sådan utredning företages på Kungl. Maj :ts initiativ samt att frågan
därefter på nytt underställes riksdagen.
I motionerna 1:429 och 11:502 föreslås att riksdagen i skrivelse till
Kungl. Maj :t måtte anhålla, att förslag rörande sådan ändring av gällande
bestämmelser angående ränteeftergifter till egnahem att finansieringsvillkoren
för eget hem så långt möjligt göres likvärdiga med dem, som gäller
för bostadsrättslägenhet, måtte föreläggas riksdagen, om möjligt innevarande
år.
I avvaktan på den mera allmänna omprövning av småhusbyggandets
finansieringsvillkor, som är att vänta sedan bostadsbyggnadsutredningens
arbete blivit färdigt, är utskottet ej berett att förorda någon utredning om
den i motionerna väckta frågan. Motionsyrkandet avstyrkes sålunda.
I motionerna I: 337 och II: 396 föreslås, att egnahemslån avseende hus
som påbörjats fr. o. m. den 1 januari 1958 skall för tid fr. o. m. den 1
januari 1961 förräntas efter en räntesats av 5 %.
Under erinran om vad utskottet i det föregående anfört beträffande förändringar
av finansieringsvillkoren avstyrker utskottet ifrågavarande
motionsyrkande.
I samma motioner ävensom i motionerna I: 96 och II: 119 föreslås, att
räntefria stående delar av egnahemslån, som beviljats under tiden 1948—
1 juli 1953 skall fr. o. m. den 1 juli 1961 förräntas och amorteras till hälften
av det beviljade beloppet efter en räntesats av 4 % och med en amorteringstid
av 25 år.
I motionerna 1: 436 och II: 506 föreslås att egnaheinslåntagare, som
inte fått någon räntefri stående del, må fr. o. m. 1961/62 under tio år erhålla
kompensation härför genom förhöjning av honom tillkommande
ränteeftergift med 250 kronor om året.
39
Statsutskottets utlåtande nr 53 år 1961
Frågan om förräntning och amortering av de räntefria stående delarna
av äldre egnahemslån behandlades senast vid förra årets riksdag. Utskottet
anförde därvid bl. a. (uti. 50, s. 48, 49), att någon slutlig ställning till
denna fråga inte då borde tagas. Enligt utskottets mening borde, först nar
huvuddelen av ifrågavarande lånedelar utestått i tio år, ståndpunkt tagas
till frågan hur det skulle förfaras med dessa lånedelar.
Utskottet finner inte anledning till ändrat ställningstagande och avstyrker
därför ifrågavarande motionsyrkanden.
Yrkandet i motionerna 1:436 och 11:506 avstyrkes.
I motionerna I: 426 och II: 505 föreslås utredning av frågan om ett inkomstprövat
stöd vid egnahemsbyggande.
Motsvarande yrkande framfördes i motioner till föregående års riksdag.
Utskottet fann sig då ej böra tillstyrka förslaget och anser inte att några
skäl anförts som föranleder ändrat ställningstagande. Motionsyrkandena
avstyrkes alltså.
I motionerna I: 134 och II: 162 föreslås tillskapande av en möjlighet
att i samband med ägarbyte lämna egnahemslån även till vissa äldre fastigheter
utan behov av större omedelbar reparation.
Motionärerna har bl. a. erinrat om att frågan om statlig medverkan till
återbelåning av äldre egnahem i samband med ägarbyte har behandlats i
ett av utredningen om sparstimulerande åtgärder avgivet betänkande. Enligt
vad utskottet inhämtat beredes nämnda betänkande jämte däröver
avgivna remissyttranden f. n. i finansdepartementet.
Då frågan om åtgärder i motionernas syfte torde komma att prövas i
samband med behandlingen av förenämnda betänkande synes anledning
saknas för riksdagen att göra framställning till Kungl. Maj :t i ämnet. Utskottet
avstyrker därför motionsyrkandena.
Tertiärlån. I motionerna I: 337 och II: 396 föreslås dels att tertiärlån
mellan 70 och 85% av belåningsvärdet för hus, påbörjade fr. o. m. den
1 januari 1958, skall för tid fr. o. m. den 1 januari 1961 förräntas efter
en räntesats av 5,5 %, dels att tertiärlån till den del de överstiger 85 %
av belåningsvärdet för hus, påbörjade fr. o. m. den 1 januari 1958, skall
för tid fr. o. in. den 1 januari 1961 förräntas efter en räntesats av 6%.
I enlighet med den ståndpunkt utskottet i det föregående intagit till
frågan om linansieringsvilIkoren för nya bostäder avstyrkes yrkandet.
I fråga om tertiärlånets storlek och amorteringstid föreslås i motionerna
1:337 och 11:396, att — därest i motionerna framlagt förslag om införande
av ett kreditgarantisystem på bostadsområdet icke vinner riksdagens
bifall — tertiärlån, till vilka tillstånd lämnas tidigast den 1 juli 1961,
skall beviljas upp till 85 % av den totala produktionskostnaden mot enbart
inteckningssäkerhet, oavsett förvaltningsformerna, upp till 95 % för
s. k. allmännyttiga företag mot kommunal borgen och upp till 90 % för
40
Statsutskottets utlåtande nr 53 år 1961
kooperativa och enskilda företag mot borgen av kommun, industriföretag
eller annat företag av motsvarande ekonomisk styrka, samt till den del
de överstiger 85 % av belåningsvärdet amorteras på 25 år.
I motionerna 1:96 och II: 119 föreslås att tertiärlånets övre gräns för
fastigheter som påbörjas efter den 1 juli 1961 sänkes till 97 % för företagsformer,
som nu får lån upp till 100 %, samt till 92 % för kooperativa
företag, som nu får lån upp till 95 %.
Denna lånefråga prövades senast av förra årets riksdag. Utskottet avstyrkte
då framförda motionsyrkanden. Vad utskottet därvid anförde (uti.
50, s. 51) om att ett godtagande av den föreslagna minskningen av tertiärlånen
skulle innebära risk för störningar i bostadsbyggandet äger alltjämt
giltighet. Ifrågavarande motionsyrkanden avstyrkes.
I motionerna 1:434 och 11:498 föreslås skrivelse med hemställan att
Kungl. Maj .t efter bostadsstyrelsens hörande framlägger förslag i syfte att
få bättre samstämmighet mellan belåningsgränserna för å ena sidan primäroch
sekundärlån och å andra sidan de statliga tertiärlånen.
Motionsyrkandet är föranlett av att för stadshypoteks- och bostadskreditföreningarnas
långivning gällande bestämmelser i åtskilliga fall leder
till att lån från sådana föreningar inte kan beviljas upp till den undre
gränsen för beviljat tertiärlån. I motionerna anvisas som en tänkbar väg
att medge höjning av gränserna för primär- och sekundärlån i kombination
med statlig garanti för den lånedel som ligger över nu gällande
gränser.
Den av motionärerna anvisade vägen att undanröja ifrågavarande olägenhet
synes väl värd att pröva. Utskottet föreslår därför, att riksdagen i
skrivelse till Kungl. Maj :t hemställer om utredning i ämnet.
I motionen II: 346 föreslås att tillägg till belåningsvärdena för bostadshus
må medgivas för konstnärlig utsmyckning av bostadsområden på intill
1 % av den för belåning godtagbara produktionskostnaden.
Utskottet finner motionernas syfte beaktansvärt. Det synes med fog
kunna hävdas, att konstnärlig utsmyckning av ett bostadsområde med
den ökade trivsel, som därigenom erbjudes de i området boende, allmänt
sett innebär en höjning av bostadsvärdet i området. Med hänsyn härtill
synes det riktigt, att kostnader för konstnärlig utsmyckning inom rimliga
gränser beaktas vid bestämmande av de belåningsvärden som ligger till
grund för statliga lån. Där ifrågavarande kostnader inte ryms inom nu
gällande högsta belåningsvärden synes det utskottet skäligt att, på sätt
motionärerna föreslår, medge en viss höjning av dessa värden.
Det torde få ankomma på Kungl. Maj :t att utfärda närmare bestämmelser
i ämnet.
I motionerna I: 337 och II: 396 föreslås att — därest i motionerna framlagt
förslag om införande av ett kreditgarantisystem på bostadsområdet
inte vinner riksdagens bifall — vid utgivande av statliga bostadslån en förvaltmngsavgift
om 0,5 % skall uttagas i samband med lånets utbetalande.
Statsutskottets utlåtande nr 53 år 1961
41
Förra årets riksdag avslog motionsyrkande av samma innehåll som det
nu framställda. Då tillräckliga skäl för uttagande av en förvaltningsavgift
inte anförts, avstyrker utskottet förslaget.
I motionen 11:35 föreslås att landsting skall jämställas med kommun
i fråga om övre lånegräns vid beviljande av tertiärlån.
Utskottet anser, att ifrågavarande motionsyrkande har visst fog för sig.
Innan ställning tages till frågan om ändring av nuvarande principer vid
beviljande av statslån för bostäder, som uppföres i landstings regi, synes
det emellertid lämpligt att omfattningen av landstingens ifrågavarande
verksamhet samt innebörden av nuvarande praxis vid låneprövningen blir
närmare belyst. Utskottet föreslår därför, att riksdagen i skrivelse till
Kungl. Maj :t anhåller om en prövning av den i motionen väckta frågan.
I motionerna I : 96 och II: 119 yrkas att riksdagen i skrivelse till Kungl.
Maj :t skall anhålla att tertiärlånekungörelsen omarbetas i enlighet med i
motionerna angivna riktlinjer. Yrkandet avser en sådan omarbetning av
33 § tertiärlånekungörelsen att kommunerna får ikläda sig större ansvar
för förluster, som uppkommer vid förvaltningen av flerfamiljshus, tillhörande
kommun eller allmännyttigt bostadsföretag. Motionärerna anför
sålunda, att det är rimligt att kommunerna tar en större del av förluster,
som uppstår på grund av felbedömning beträffande behovet av hyreshus
på orten.
Innebörden av den i motionerna avsedda bestämmelsen i tertiärlåneförfattningen
är i vissa hänseenden oklar. Då bestämmelsen hittills ej
har tillämpats, kan man inte av praxis erhålla någon ledning för att närmare
bedöma omfattningen av det ansvar, som för skilda fall kan komma
att göras gällande mot kommunerna, om förluster uppstår vid förvaltningen
av kommunen eller allmännyttigt bostadsföretag tillhörigt hus,
för vilket tertiärlån utgått. Det synes utskottet motiverat, att innebörden
av ifrågavarande bestämmelse blir klarlagd och att bestämmelsen eventuellt
underkastas den förtydligande omarbetning, som kan anses påkallad.
De av motionärerna anförda synpunkterna torde därvid kunna beaktas.
Det torde få ankomma på Kungl. Maj :t att framlägga förslag i ämnet.
Tilläggslån. I statsverkspropositionen föreslås förräntning av vissa tidigare
uppsagda tilläggslån. Förslaget avser de tilläggslån, som genom riksdagens
beslut åren 1957 och 1958 uppsagts till amortering helt eller delvis.
Ifrågavarande lån och delar av lån är f. n. räntefria och amorteras
på 25 år. Kungl. Maj :ts förslag innebär, att räntan fastställes till 4 %
samt att ny amorteringsperiod på 25 år för samtliga ifrågavarande lån
börjar löpa samtidigt som lånen göres räntebärande. Departementschefen
föreslår, att sä sker fr. o. in. den 1 juli 1961.
1 motionerna 1:337 och 11:396 föreslås att de tilläggslån, som enligt
beslut av 1953, 1957 och 1959 års riksdagar gjorts amorteringspliktiga,
42 Statsutskottets utlåtande nr 53 år 1961
skall för tid fr. o. in. den 1 januari 1961 förräntas efter en räntesats av
5,5 %.
I samma motioner föreslås, att de tilläggslan, som avser hus påbörjade
före den 1 januari 1958, skall till den del de icke på grund av tidigare
riksdagsbeslut redan är amorteringspliktiga, bli ränte- och amorteringspliktiga
fr. o. m. den 1 juli 1961 efter en räntesats av 5,5 % och med en
amorteringstid av 25 år.
Utskottet tillstyrker Kungl. Maj :ts förslag.
Härav följer att utskottet avstyrker de nämnda motionsyrkandena till
den del de avser förräntning av ifrågavarande tilläggslån till en högre
räntesats. Ej heller kan utskottet ansluta sig till yrkandena i övriga delar.
Av Kungl. Maj :t framlagda förslag beträffande grunderna för låne- och
bidragsverksamheten, vilka inte upptagits till behandling i det föregående,
har inte givit utskottet anledning till särskilt yttrande.
Medelsbehovet för låne- och bidragsverksamheten. Enligt Kungl. Maj :ts
beräkning av medelsbehovet för budgetåret 1961/62 bör anslaget till Ränteeftergifter
å vissa bostadslån m. m. — vilken rubrik föreslås i stället för
den hittills gällande — uppföras med 260 000 000 kronor.
I motionerna 1:337 och 11:396 föreslås att anslaget anvisas med
105 000 000 kronor, och i motionerna 1:333 och 11:390 yrkas att anslaget
anvisas med 190 000 000 kronor. I motionerna 1:96 och II: 119 föreslås
att riksdagen beträffande ifrågavarande anslag vidtar de ändringar,
som föranledes av vad som i motionerna yrkas.
Motionsyrkandena är betingade av förslag om ändring av bestämmelserna
om ränteeftergift. Enär utskottet i det föregående har avstyrkt dessa
förslag, ansluter sig utskottet till Kungl. Maj:ts beräkning av medelsbehovet.
Anslaget till Bidrag till viss bostadsförbättringsverksamhet föreslår
Kungl. Maj :t skall uppföras med 29 000 000 kronor.
I motionerna 1:333 och 11:390 föreslås att anslaget uppföres med
28 000 000 kronor.
Ifrågavarande motionsyrkande, som förbundits med yrkande om anslag
på tilläggsstat för innevarande budgetår, torde sakna aktualitet, sedan förslaget
om anslag på tilläggsstat avslagits av riksdagen. Utskottet tillstyrker
Kungl. Maj :ts förslag.
Anslaget till Bidrag till inrättande av pensionärshem föreslås av Kungl.
Maj :t uppfört med 9 000 000 kronor.
I motionerna I: 333 och II: 390 yrkas att anslaget uppföres med 4 000 000
kronor.
I likhet med förut nämnda yrkande angående anslaget till Bidrag till
viss bostadsförbättringsverksamhet torde nu förevarande motionsyrkande
sakna aktualitet. Utskottet tillstyrker propositionsförslaget.
Statsutskottets utlåtande nr 53 år 1961
43
Med utgångspunkt från de förut nämnda antagandena beträffande bostadsbyggandets
storlek föreslår Kungl. Maj :t, att ramen för preliminära
beslut angående lån, som skall utgå från lånefonden för bostadsbyggande
samt från anslaget till räntefria lån till bostadsbyggande, för budgetåret
1961/62 fastställes till resp. 970 000 000 kronor och 10 000 000 kronor.
I motionerna I: 337 och II: 396 föreslås att — därest i motionerna framfört
förslag om övergång till ett kreditgarantisystem på bostadsområdet
inte vinner riksdagens bifall — ramen för preliminära beslut om lån, som
skall utgå från lånefonden för bostadsbyggande, fastställes till 900 000 000
kronor, medan nämnda ram i motionerna 1:429 och 11:502 föreslås fastställd
till 915 000 000 kronor.
Utskottet, som anslutit sig till Kungl. Maj:ts förslag i fråga om bostadsbyggandets
storlek och finansieringsvillkor, biträder även Kungl. Maj :ts
beräkning av låneramarna och avstyrker berörda motionsyrkanden.
Mot Kungl. Maj :ts förslag till medelsanvisning under övriga, här ej
särskilt nämnda anslag till låne- och bidragsverksamheten har utskottet
inte funnit anledning till erinran.
Den bostadspolitiska organisationen: Anslag till bostadsstyrelsen och
länsbostadsnämnderna. Departementschefen erinrar om att ytterligare decentralisering
av ärenden från bostadsstyrelsen till länsbostadsnämnderna
har ägt rum under innevarande budgetår. Av ärenden rörande tertiärlån
har styrelsen endast kvar dem som gäller Stockholm med förorter och
Göteborg samt, vad gäller flerfamiljshus, Malmö.
Departementschefen anför vidare att bostadspolitiska organisationskommittén
ej torde framlägga förslag i sådan tid att därpå grundad proposition
kan föreläggas innevarande års riksdag. I avvaktan på kommitténs
förslag bör enligt departementschefens mening några större förändringar
i styrelsens organisation ej vidtagas. I fråga om länsbostadsnämnderna
föreslås i propositionen oförändrad personalorganisation med undantag
för ordinariesättning av vissa kontorsbiträdestjänster.
1 motionerna 1:337 och 11:396 föreslås dels ändringar i de av Kungl.
Maj :t förordade avlöningsstaterna för bostadsstyrelsen och länsbostadsnämnderna,
dels att till bostadsstyrelsens avlöningar och omkostnader anvisas
förslagsanslag av resp. 3 383 000 kronor och 296 000 kronor, dels
ock att till länsbostadsnämndernas avlöningar och omkostnader anvisas
förslagsanslag av resp. 4 562 000 kronor och 591 000 kronor.
Utskottet godtager Kungl. Maj :ts förslag beträffande anslagen till bostadsstyrelsens
och länsbostadsnämndernas avlöningar och omkostnader.
Ifrågavarande motionsyrkanden avstyrkes.
I anledning av vad departementschefen i propositionen anfört om information
rörande byggnadskostnadernas förändringar vill utskottet understryka
angelägenheten av att åtgärder vidtages för att åstadkomma en förbättrad
sådan information.
44
Statsutskottets utlåtande nr 53 år 1961
Vad departementschefen i förevarande sammanhang i övrigt anfört och
föreslagit har ej givit utskottet anledning till erinran eller särskilt uttalande.
Hemställan. Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet
hemställa,
att riksdagen må
1. beträffande produktionsnivån inom bostadsbyggandet
med bifall till Kungl. Maj :ts förslag och i anledning av motionerna
I: 96 och II: 119 samt I: 337 och II: 396 ävensom med
avslag å motionerna 1:429 och 11:502 samt 1:54 och 11:36,
förstnämnda sex motioner såvitt nu är i fråga, godkänna vad
utskottet anfört;
2. beträffande bostadsproduktionens inriktning med bifall
till Kungl. Maj:ts förslag och i anledning av motionerna I: 96
och II: 119, I: 429 och II: 502 samt I: 439 och II: 493, förstnämnda
fyra motioner såvitt nu är i fråga, godkänna vad
utskottet anfört;
3. avslå i motionerna 1:429 och 11:502 framställt yrkande
beträffande den arbetsmarknadspolitiska prövningen i enskilda
egnahemslåneärenden;
4. beträffande införandet av ett kreditgarantisystem på
bostadsområdet med avslag å motionerna 1:337 och 11:396,
1:96 och 11:119 samt 1:429 och 11:502, samtliga motioner
såvitt nu är i fråga, godkänna vad utskottet anfört;
5. avslå i motionerna 1:338 och 11:518 samt 1:425 och
11:501 framställda yrkanden om utredning i syfte att åstadkomma
sänkta bostadskostnader i nya hus;
6. beträffande rätt att återlåna del av bostadslån i anledning
av motionerna I: 96 och II: 119, såvitt nu är i fråga, i
skrivelse till Kungl. Maj:t giva till känna vad utskottet anfört;
7.
beträffande långivningen till s. k. byggmästarbildade
bostadsrättsföreningar i anledning av Kungl. Maj :ts förslag
samt motionerna I: 135 och II: 334 i skrivelse till Kungl. Maj :t
giva till känna vad utskottet anfört;
8. avslå i motionerna 1: 458 och II: 507 framställt yrkande
beträffande tillämpning av upphandlingskungörelsens bestämmelser
på kommunala och s. k. allmännyttiga bostadsföretag;
9.
avslå i motionerna 1:517 och 11:603 framställt yrkande
beträffande viss redovisningsskyldighet för såsom allmännyttiga
betecknade och därmed i belåningshänseende
jämställda företag och andra;
Statsutskottets utlåtande nr 53 år 1961
45
10. beträffande frågan om teknisk kontroll av statligt belånade
fastigheter godkänna vad utskottet anfört;
11. beträffande bestämmelserna om ränteeftergift med avslag
å motionerna I: 337 och II: 396, I: 96 och II: 119 samt
1:333 och 11:390, samtliga motioner såvitt nu är i fråga,
godkänna vad utskottet anfört;
12. avslå i motionerna I: 96 och II: 119 framställt yrkande
i fråga om ersättande av räntesubventionerna med schablonbidrag;
13.
beträffande höjning av familjebostadsbidragen med bifall
till Kungl. Maj :ts förslag godkänna vad utskottet anfört;
14.
beträffande rätt för förmedlingsorganen att disponera
viss del av familjebostadsbidrag med bifall till motionerna
1:234 och II: 354 godkänna vad utskottet anfört;
15. beträffande familjebostadsbidrag till hemskild i anledning
av motionerna 1:237 och 11:335 godkänna vad utskottet
anfört;
16. beträffande undersökning av vissa frågor i samband
med att familjebostadsbidrag lillgodoföres hyresgäst i skrivelse
till Kungl. Maj :t giva till känna vad utskottet anfört;
17. beträffande återbetalning av vissa delar av bostadsanskaffningslån
med bifall till Kungl. Maj:ts förslag samt
med avslag å motionerna 1: 333 och II: 390, såvitt nu är i
fråga, godkänna vad utskottet anfört;
18. avslå i motionerna 1:426 och 11:505 framställt yrkande
om höjning av inkomststrecket för räntefritt stående
förbättringslån;
19. avslå i motionerna 1:426 och 11:505 framställt yrkande
beträffande utredning om en förstärkning och utvidgning
av förbättringslåneverksamheten;
20. avslå i motionerna 1:337 och 11:396 framställt yrkande
angående räntesatsen för förbättringslån;
21. avslå i motionerna 1:333 och II: 390 framställt yrkande
beträffande restriktivitet vid prövningen av ansökningar
om förbätlringslån;
22. beträffande utredning om gemensamma lånebestämmelser
för vissa typer av småhus i skrivelse till Kungl. Maj:t
giva till känna vad utskottet anfört;
23. avslå i motionerna 1:429 och 11:502 framställt yrkande
om utredning beträffande ändring av bestämmelserna
om ränteeftergift för egnahem;
24. avslå i motionerna 1:337 och 11:396 framställt yrkande
angående räntesatsen för egnahemslån;
46
Statsutskottets utlåtande nr 53 år 1961
25. avslå i motionerna 1:337 och 11:396 samt 1:96 och
II: 119 framställt yrkande om återkrav av vissa räntefria
stående delar av egnahemslån;
26. avslå i motionerna 1: 436 och II: 506 framställt yrkande
om förhöjning av ränteeftergift åt vissa egnahemslåntagare;
27.
avslå i motionerna 1:426 och 11:505 framställt yrkande
om utredning angående inkomstprövat stöd vid egnahemsbyggande;
28.
avslå i motionerna I: 134 och II: 162 framställt yrkande
beträffande lån till bostadsegnahem i samband med
ägarbyte;
29. avslå i motionerna I: 337 och II: 396 framställt yrkande
angående räntesatsen för tertiärlån;
30. beträffande tertiärlånets storlek och amorteringstid
med avslag å motionerna 1:337 och 11:396 samt 1:96 och
II: 119, samtliga motioner såvitt nu är i fråga, godkänna vad
utskottet anfört;
31. beträffande prövning av frågan om bättre samstämmighet
mellan lånegränserna för primär- och sekundärlån
samt tertiärlån i anledning av motionerna 1: 434 och II: 498
i skrivelse till Kungl. Maj:t giva till känna vad utskottet
anfört;
32. beträffande tillägg till belåningsvärdena för bostadshus
för konstnärlig utsmyckning av bostadsområden i anledning
av motionen II: 346 i skrivelse till Kungl. Maj:t giva till
känna vad utskottet anfört;
33. avslå i motionerna 1: 337 och II: 396 framställt yrkande
om uttagande av en särskild förvaltningsavgift å statliga
bostadslån;
34. beträffande övre lånegräns för tertiärlån till landsting
i anledning av motionen 11:35 i skrivelse till Kungl. Maj :t
giva till känna vad utskottet anfört;
35. beträffande innebörden av 33 § tertiärlånekungörelsen
i anledning av motionerna 1:96 och II: 119, såvitt nu är i
fråga, i skrivelse till Kungl. Maj :t giva till känna vad utskottet
anfört;
36. beträffande förräntning av vissa tidigare uppsagda tillläggslån
med bifall till Kungl. Maj :ts förslag och med avslag
å motionerna 1: 337 och II: 396, såvitt nu är i fråga, godkänna
vad utskottet anfört;
37. avslå i motionerna 1:337 och 11:396 framställt yrkande
om uppsägning av vissa ränte- och amorteringsfria
delar av tilläggslån till förräntning och amortering;
Statsutskottets utlåtande nr 53 år 1961
47
38. beträffande grunderna för den statliga låne- och bidragsverksamheten
till förmån för bostadsförsörjningen, såvitt
de ej behandlats under 1.—37., med bifall till Kungl.
Maj :ts förslag och under erinran om vad utskottet anfört
godkänna i statsrådsprotokollet över socialärenden för den 3
januari 1961 förordade ändringar;
39. med bifall till Kungl. Maj :ts förslag och med avslag
å motionerna I: 337 och II: 396, I: 333 och II: 390 samt I: 96
och II: 119, samtliga motioner såvitt nu är i fråga, till Ränteeftergifter
å vissa bostadslån m. m. för budgetåret 1961/62
under femte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av
260 000 000 kronor;
40. till Bostadsrabatter för budgetåret 1961/62 under femte
huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 150 000 000 kronor;
41. med bifall till Kungl. Maj:ts förslag samt med avslag
å motionerna 1:333 och II: 390, såvitt nu är i fråga, till
Bidrag till viss bostadsförbättringsverksamhet för budgetåret
1961/62 under femte huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag
av 29 000 000 kronor;
42. med bifall till Kungl. Maj :ts förslag samt med avslag
å motionerna 1: 333 och II: 390, såvitt nu är i fråga, till
Bidrag till inrättande av pensionärshem för budgetåret 1961/62
under femte huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag av
9 000 000 kronor;
43. till Bidrag till viss upplysningsverksamhet rörande
bgggnadstekniska frågor för budgetåret 1961/62 under femte
huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag av 1 000 kronor;
44. med bifall till Kungl. Maj :ts förslag samt med avslag
å motionerna 1:337 och 11:396 samt 1:429 och 11:502,
samtliga motioner såvitt nu är i fråga, medgiva, att under
budgetåret 1961/62 preliminära beslut om lån, som skall utgå
från lånefonden för bostadsbyggande, må meddelas intill ett
belopp av 970 000 000 kronor;
45. till Lånefonden för bostadsbyggande för budgetåret
1961/62 under statens utlåningsfonder anvisa ett investeringsanslag
av 730 000 000 kronor;
46. till Lånefonden för maskinanskaffning inom byggnadsindustrien
för budgetåret 1961/62 under statens utlåningsfonder
anvisa ett investeringsanslag av 1 000 kronor;
47. medgiva att under budgetåret 1961/62 preliminära beslut
om lån, som skall utgå från anslaget till räntefria lån
till bostadsbyggande, må meddelas intill ett belopp av
10 000 000 kronor;
48
Statsutskottets utlåtande nr 53 år 1961
48. till Räntefria lån till bostadsbyggande för budgetåret
1961/62 under fonden för låneunderstöd anvisa ett investeringsanslag
av 35 000 000 kronor;
49. bemyndiga Kungl. Maj:t att vidtaga de ändringar i personalförteckningen
för bostadsstyrelsen, som föranledes av
vad departementschefen i statsrådsprotokollet över socialärenden
för den 3 januari 1961 förordat;
50. med bifall till Kungl. Maj :ts förslag samt med avslag
å motionerna I: 337 och II: 396, såvitt nu är i fråga,
a) godkänna följande avlöningsstat för bostadsstyrelsen,
att tillämpas tills vidare fr. o. in. budgetåret 1961/62:
Avlöningsstat
1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslags
vis
........................................................... 1 120 200
2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda
av Kungl. Maj :t, förslagsvis ........................ 39 200
3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal ... 2 310 800
4. Ersättningar till experter och sakkunniga, förslagsvis
................................................... 15 000
5. Rörligt tillägg, förslagsvis ........................... 1 029 300
6. Kompensation för höjda folkpensionsavgifter,
förslagsvis ................................................ 68 500
Summa kronor 4 583 000;
b) till Bostadsstyrelsen: Avlöningar för budgetåret 1961/62
under femte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av
4 583 000 kronor;
51. bemyndiga Kungl. Maj:t att vidtaga den ändring i
personalförteckningen för länsbostadsnämnderna, som föranledes
av vad departementschefen i statsrådsprotokollet över
socialärenden för den 3 januari 1961 förordat;
52. med bitall till Kungl. Maj :ts förslag samt med avslag
å motionerna I: 337 och II: 396, såvitt nu är i fråga,
a) godkänna följande avlöningsstat för länsbostadsnämnderna,
att tillämpas tills vidare fr. o. m. budgetåret 1961/62:
Avlöningsstat
1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslags
vis
........................................................... 885 100
2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda
av Kungl. Maj :t, förslagsvis ........................ 127 000
3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal ... 2 717 200
Statsutskottets utlåtande nr 53 dr 1961
49
4. Ersättningar till experter och sakkunniga, förslagsvis
................................................... 280 000
5. Rörligt tillägg, förslagsvis ........................... 1 080 700
6. Kompensation för höjda folkpensionsavgifter,
förslagsvis ................................................ ^2 000
Summa kronor 5 162 000;
b) till Länsbostadsnämnderna: Avlöningar för budgetåret
1961/62 under femte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av
5 162 000 kronor;
53. med bifall till Kungl. Maj :ts förslag samt med avslag
å motionerna I: 337 och II: 396, såvitt nu är i fråga, till
Bostadsstgrelsen: Omkostnader för budgetaret 1961/62 under
femte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 796 000 kronor;
54. med bifall till Kungl. Maj:ts förslag samt med avslag
å motionerna I: 337 och II: 396, såvitt nu är i fråga, till Länsbostadsnämnderna:
Omkostnader för budgetåret 1961/62
under femte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 741 000
kronor;
55. till 1960 års bostadsräkning för budgetåret 1961/62
under femte huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag av
3 350 000 kronor;
56. besluta, att i förevarande sammanhang behandlade
motioner, till den del de inte blivit under punkterna 1.—54.
särskilt berörda, icke må föranleda någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 11 april 1961
På statsutskottets vägnar:
ERNST V. STAXÄNG
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet bar närvarit.
från första kammaren: herrar Näsström, Ivar Johansson, Birger
Andersson, Bergman, Per Jacobsson, Fritz Persson, Ragnar Bergh, fru
Wallentheim, herrar Söderberg, Mårtensson, Svärd, Bertil Petersson, Lundström,
Thorsten Larsson och Widén; samt
från andra kammaren: herrar Staxäng, Petterson i Degerfors, Gustafsson
i Stockholm, Karlsson i Olofström, Almgren, Eliasson i Sundborn, Mellqvist,
fröken Elmén, herrar Arvidson, Wedén, Cassel, Gustafsson i Skellefteå,
Andersson i Knäred, Fagerlund och fru Holmberg.
4—2214 Öl Bihang till riksdagens protokoll 1961. 6 samt. Nr 53
50
Statsutskottets utlåtande nr 53 år 1961
Reservationer
1) av herrar Per Jacobsson, Lundström, Widén, fröken Elmén, herrar
Wedén och Gustafsson i Skellefteå, vilka beträffande produktionsnivån
inom bostadsbyggandet ansett att
dels utskottets yttrande fr. o. in. det stycke på s. 26, som börjar med
»Bostadsmarknadsläget synes», t. o. m. det stycke på s. 27, som slutar
med »11:36 avstyrkes», bort ersättas med text av följande lydelse:
»Trots att bostadsbyggandet under de senaste åren legat på en jämförelsevis
hög nivå är underskottet på bostäder fortfarande stort, särskilt
i de större städerna. Härtill kommer, som på ett övertygande sätt påvisats
i motionerna I: 96 och II: 119, att efterfrågan efter bostäder av allt
att döma kommer att öka under 1960-talet. Det i dessa motioner tecknade
perspektivet över den sannolika utvecklingen av bostadsmarknadsläget
under 1960-talet ger vid handen, att en bostadsproduktion på 70 000 lägenheter
per år är otillräcklig för att bostadsbristen skall avvecklas. En ytterligare
ökning av bostadsbyggandet måste eftersträvas, varvid man bör sikta
mot en bostadsproduktion av storleksordningen ca 80 000 lägenheter.
Ett så omfattande bostadsbyggnadsprogram förutsätter emellertid ett
ökat sparande, inte minst inom bostadsområdet. Utskottet tillstyrker i
annat sammanhang åtgärder ägnade att verka i denna riktning, innebärande
något ökade insatser från dem som vill ha bostad. Det är enligt
utskottets mening bättre att det skapas möjligheter för alla bostadssökande
att få lägenhet, än att det ställes ett otillräckligt antal lägenheter till förfogande
på gynnsamma villkor till en del, medan andra får vänta i bostadsköerna.
Inom bostadsproduktionen har under senare år väsentliga rationaliseringsframsteg
skett. En sådan rationalisering fortgår alltjämt och bereder
väg för ett ökat bostadsbyggande vid oförändrad insats av produktionsresurser.
Det gäller att verka för att dessa rationaliseringsframsteg med
skälig snabbhet påverkar produktionskostnaderna och således kommer
konsumenterna till godo. Härigenom blir det möjligt att successivt avveckla
de generella bostadssubventionerna utan att relationerna hyra/inkomster
försämras. Vi anser, att de statliga byggnadsorganen bör ta upp
dessa frågor till diskussion med berörda parter på arbetsmarknaden. Det
bör också undersökas vilken inverkan det under några år tillämpade systemet
med lånetak haft på kostnadsutvecklingen och på bostadsproduktionens
kvalitet.
Utskottet finner, att de av departementschefen föreslagna medelsramarna
för nästa budgetår kan godtagas. I annat sammanhang tillstyrker
utskottet emellertid förslag om viss sänkning av lånegränserna för hyreshus.
Ett bifall till detta förslag innebär, att bostadsbyggnadsprogrammet
Statsutskottets utlåtande nr 53 år 1961 51
för nästa år kan höjas från 70 000 lägenheter till ca 72 000 utan ändring
av låneramarna.
I motionerna I: 96 och II: 119 framhålles, att särskilt på mindre platser
där bostadsbristen håller på att avvecklas är risken stor för att ett fortsatt
forcerat byggande av stora hyreshus kan visa sig vara en felinvestering.
Det allmänna kan i en framtid få vidkännas betydande förluster om det
produceras ett överskott av stora hyreshus belånade till 100 % av byggnadskostnaden.
Även av det skälet bör småhusbyggandet erhålla en
växande andel av den totala byggnadsvolymen. Utskottet delar motionärernas
mening i detta avseende.
Yrkandena i motionerna I: 54 och II: 36 avstyrkes.»
dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:
»1. beträffande produktionsnivån inom bostadsbyggandet
i anledning av Ivungl. Maj:ts förslag och motionerna 1:337
och II: 396 samt med bifall till motionerna I: 96 och II: 119
ävensom med avslag å motionerna 1: 429 och II: 502 samt
I: 54 och II: 36, förstnämnda sex motioner såvitt nu är i fråga,
godkänna vad utskottet anfört;»
2) beträffande bostadsproduktionens inriktning
a) av herrar Ragnar Bergh, Svärd, Staxäng och Cassel, vilka ansett att
dels utskottets yttrande fr. o. m. det stycke på s. 27, som börjar med
»Utskottet anser», t. o. m. det stycke på s. 28, som slutar med »och II: 493»,
bort ersättas med text av följande lydelse:
»Utskottet delar de i motionerna 1:96 och 11:119, 1:429 och 11:502
samt 1: 439 och II: 493 framförda synpunkterna på efterfrågeutvecklingen
inom bostadsområdet under 1960-talet. Förbättrade kommunikationer och
ökad fritid kommer att medföra större möjligheter att välja bostad och
bostadsmiljö utan att den omedelbara närheten till arbetsplatsen behöver
vara avgörande. Standardstegringen kommer att ge allt fler möjlighet att
finansiera större lägenheter. Därmed ökas också möjligheterna att ekonomisera
ett eget hem. Enfamiljshuset är dessutom en lämplig bostadsform
för barnfamiljer. Allt detta gör att man kan räkna med en ökad efterfrågan
efter egnahem samt rad- och kedjehus.
Det är angeläget att denna efterfrågan tillgodoses, varför småhusbyggandet
redan nu bör få en större andel av den totala bostadsproduktionen.
Avvägningen mellan hyreshus och egnahem beror emellertid i hög
grad även på kommunala avgöranden och på den lokala planeringen. Utskottet
tillstyrker därför det i ovannämnda motioner framförda förslaget
om att riksdagen i skrivelse till Kung], Maj :t framhåller att småhusbyggandet
hör erhålla en större andel av bostadsproduktionen samt att de
52
Statsutskottets utlåtande nr 53 dr 1961
statliga byggnadsorganen bör få i uppdrag att söka intressera kommunerna
för en sådan inriktning av planeringsarbetet att tillräckligt med
exploateringsfärdig mark ställes till förfogande för småhusbebyggelse.
En särskild stimulans skulle småhusbyggandet få vid ett genomförande
av det skattefria sparande för sådant ändamål som i annat sammanhang
påyrkats.»
dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:
»2. beträffande bostadsproduktionens inriktning i anledning
av Kungl. Maj :ts förslag ävensom motionerna 1:96 och
II: 119, I: 429 och II: 502 samt I: 439 och II: 493, förstnämnda
fyra motioner såvitt nu är i fråga, i skrivelse till Kungl. Maj:t
giva till känna vad utskottet anfört;»
b) av herrar Ivar Johansson, Per Jacobsson, Lundström, Thorsten Larsson,
Widén, Eliasson i Sundborn, fröken Elmén, herrar Wedén, Gustafsson
i Skellefteå och Andersson i Knäred, vilka ansett att
dels utskottets yttrande fr. o. m. det stycke på s. 27, som börjar med
»Utskottet anser», t. o. in. det stycke på s. 28, som slutar med »och II: 493»,
bort ersättas med text av följande lydelse:
»Utskottet delar de i motionerna 1:96 och 11:119, 1:429 och 11:502
samt 1:439 och 11:493 framförda synpunkterna på efterfrågeutvecklingen
inom bostadsområdet under 1960-talet. Förbättrade kommunikationer och
ökad fritid kommer att medföra större möjligheter att välja bostad och
bostadsmiljö utan att den omedelbara närheten till arbetsplatsen behöver
vara avgörande. Standardstegringen kommer att ge allt fler möjlighet att
finansiera större lägenheter. Därmed ökas också möjligheterna att ekonomisera
ett eget hem. Enfamiljshuset är dessutom en lämplig bostadsform
för barnfamiljer. Allt detta gör att man kan räkna med en ökad efterfrågan
efter egnahem samt rad- och kedjehus.
Det är angeläget att denna efterfrågan tillgodoses, varför småhusbyggandet
redan nu bör få en större andel av den totala bostadsproduktionen.
Avvägningen mellan hyreshus och egnahem beror emellertid i hög
grad även på kommunala avgöranden och på den lokala planeringen. Utskottet
tillstyrker därför det i ovannämnda motioner framförda förslaget
om att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t framhåller, att småhusbyggandet
bör erhålla en större andel av bostadsproduktionen samt att de
statliga byggnadsorganen bör få i uppdrag att söka intressera kommunerna
för en sådan inriktning av planeringsarbetet att tillräckligt med exploateringsfärdig
mark ställes till förfogande för småhusbebyggelse.
Utskottet anser också, att en förbättring av lånemöjligheterna för enfamiljshus
bör övervägas, främst genom en höjning av lånetaket, då det
synes bli allt svårare för egnahemsbyggarna att hålla sig under detsamma.»
Statsutskottets utlåtande nr 53 år 1961 53
dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:
»2. beträffande bostadsproduktionens inriktning i anledning
av Kungl. Maj:ts förslag samt motionerna 1:439 och
11:493 ävensom med bifall till motionerna 1:96 och 11:119
samt 1: 429 och II: 502, sistnämnda fyra motioner såvitt nu
är i fråga, i skrivelse till Kungl. Maj:t giva till känna vad
utskottet anfört;»
3) av herrar Ivar Johansson, Per Jacobsson, Lundström, Thorsten Larsson,
Widén, Eliasson i Sundborn, fröken Elmén, herrar Wedén, Gustafsson
i Skellefteå och Andersson i Knäred, vilka beträffande den arbetsmarknadspolitiska
prövningen i enskilda egnahemslåneärenden ansett att
dels det stycke i utskottets yttrande på s. 28, som börjar med »I anledning»
och slutar med »ifrågavarande motionsyrkande», bort ha följande
lydelse:
»I anledning av yrkandet i motionerna I: 429 och II: 502 att den arbetsmarknadspolitiska
prövningen skall upphöra i fråga om enskilda egnahemslåneärenden
vill utskottet framhålla följande. De långivande organens
prövning av låneärendena och den praktiska tillämpningen av riksdagens
tidigare gjorda uttalanden i detta avseende får ej vara sådan att
den missgynnar landsbygdens bostadsproduktion. En bedömning av fastighetens
kreditvärde måste givetvis ske ur olika synpunkter, men någon
prövning därutöver ur konjunktur- eller arbetsmarknadssynpunkt bör ej
förekomma när det gäller långivning till egnahem.»
dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse: .
»3. beträffande den arbetsmarknadspolitiska prövningen i
enskilda egnahemslåneärenden i anledning av motionerna
I: 429 och II: 502, såvitt nu är i fråga, i skrivelse till Kungl.
Maj :t giva till känna vad utskottet anfört;»
4) beträffande införandet av ett kreditgarantisystem på bostadsområdet
a) av herrar Ragnar Bergh, Svärd, Staxäng och Cassel, vilka ansett att
dels utskottets yttrande på s. 29 fr. o. in. det stycke, som börjar med
»Såsom framgått», t. o. in. det stycke, som slutar med »ifrågavarande
motionsyrkanden», bort ersättas med text av följande lydelse:
»Utskottet delar den uppfattning som framförts i motionerna 1:337
och II: 396 att man nu utan ytterligare dröjsmål bör gå over till ett kreditgarantisystem.
Nuvarande ordning med staten såsom långivare för bostadsbyggandet
har visat sig innebära en våldsam påfrestning pa statsfinanserna.
Den har drivits till priset av eu icke acceptabel statsupplå
-
54 Statsutskottets utlåtande nr 53 är 1961
ning i riksbanken och affärsbankerna. Ett utbyte av långivningen till flerfamiljshus
och egnahem mot kreditgarantier skulle, som motionärerna påpekat,
vidare innebära en avlastning av förvaltningsuppgifter från statliga
organ och dessutom en betydande förenkling för låntagaren själv.
En omläggning till kreditgarantisystem betyder inte i och för sig att
man måste avstå från ränte- eller kapitalsubventionering därest sådan anses
motiverad. Utskottet vill framhålla, att själva övergången till ett kreditgarantisystem
icke behöver medföra några svårigheter för de personer,
som redan sokt lån för byggande av flerfamiljshus eller egnahem. Staten
har alltid möjlighet att se till att lånemedel i erforderlig utsträckning står
till förfogande. Utskottet som sålunda tillstyrker yrkandena i motionerna
I: 337 och II: 396 om övergång från statlig bostadslångivning till ett kreditgarantisystem
fr. o. in. den 1 juli 1961 är medvetet om att förslaget
aktualiserar vissa författningsändringar. Utskottet förutsätter att Kungl.
Maj:t utan dröjsmål förelägger riksdagen förslag till sådana ändringar.
Såsom en följd härav förordar utskottet även bifall till yrkandena i
motionerna 1:337 och 11:396 om att fr. o. m. den I juli 1961 varken preliminära
beslut skall meddelas angående lån från lånefonden för bostadsbyggande
eller anslag anvisas till samma fond.
Utskottet biträder motionärernas förslag att för erhållande av kreditgaranti
skall erläggas en engångsavgift av 0,5 %.»
dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:
»4. beträffande införandet av ett kreditgarantisystem på
bostadsområdet i anledning av motionerna I: 337 och II: 396
ävensom med avslag å motionerna 1:96 och 11:119 samt
1: 429 och II: 502, samtliga motioner såvitt nu är i fråga, i
skrivelse till Kungl. Maj :t giva till känna vad utskottet anfört;»
b)
av herrar Ivar Johansson, Per Jacobsson, Lundström, Thorsten Larsson,
Widén, Eliasson i Sundborn, fröken Elmén, herrar Wedén, Gustafsson
i Skellefteå och Andersson i Knäred, vilka ansett att
dels utskottets yttrande på s. 29 fr. o. in. det stycke, som börjar med
»Såsom framgått», t. o. in. det stycke, som slutar med »ifrågavarande
motionsyrkanden», bort ersättas med text av följande lydelse:
»Vad gäller motionerna I: 337 och II: 396 vill utskottet hänvisa till vad
utskottet tidigare anfört med anledning av motsvarande yrkande (uti. 1959
nr 49, s. 32).
I anledning av yrkandena i motionerna I: 96 och II: 119 samt I: 429
och II: 502 vill utskottet erinra om att det vid 1959 års riksdag i sitt avriksdagen
godkända utlåtande förordade en allsidig och förutsättningslös utredning
av frågan. Det må också erinras om att såväl bostadspolitiska utred
-
Statsutskottets utlåtande nr 53 år 1961
55
ningen som besparingsutredningen föreslagit, att åtgärder snarast vidtages
för att ersätta den statliga långivningen till bostadsbyggandet med ett kreditgarantisystem.
Utskottet delar denna uppfattning och förutsätter, att
spörsmålet tages upp till prövning så att förslag kan föreläggas 1962 års
riksdag. Frågan bör prövas från utgångspunkten att kreditgarantigivning
skall omfatta både flerfamiljshus och småhus.»
dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:
»4. beträffande införandet av ett kreditgarantisystem på
bostadsområdet i anledning av motionerna 1:96 och II: 119
samt 1:429 och 11:502 ävensom med avslag å motionerna
1: 337 och II: 396, samtliga motioner såvitt nu är i fråga, i
skrivelse till Kungl. Maj :t giva till känna vad utskottet anfört;»
5)
av herrar Ivar Johansson, Per Jacobsson, Lundström, Thorsten Larsson,
Widén, Eliasson i Sundborn, fröken Elmén, herrar Wedén, Gustafsson
i Skellefteå och Andersson i Knäred, vilka beträffande framställda yrkanden
om utredning i syfte att åstadkomma sänkta bostadskostnader i nya
hus ansett att
dels utskottets yttrande på s. 30 fr. o. m. det stycke, som börjar med
»Bostadsefterfrågan och», t. o. m. det stycke, som slutar med »framförda
yrkanden», bort ersättas med text av följande lydelse:
»Utskottet finner den i motionerna I: 425 och II: 501 framförda tanken
på en värdesäkring av bostadskrediterna värd beaktande. Eftersom räntan
på värdesäkrade lån skulle komma att ligga lägre än räntan på lån
utan värdebeständighetsgaranti, skulle som motionärerna framhåller resultatet
bli mindre kännbara hyres- och bostadskostnader. En mera allmän
användning av denna låneform skulle också bidraga till en utjämning av
bostadskostnaderna i likvärdiga fastigheter uppförda vid olika tidpunkter.
Utskottet, som ej tagit ställning till den metod för värdesäkring av bostadslån
som antydes i motionerna, delar alltså motionärernas mening att en
utredning beträffande införande av värdebeständiga bostadslån bör företagas.
Likaledes bör enligt utskottets mening frågan om ändrade amorteringsregler
tagas upp till behandling. Därvid bör de i motionerna aktualiserade
frågorna angående amorteringsbestämmelserna för äldre fastighetslån samt
amorteringarnas höjd under olika tidpunkter av bostadslånens löptid
prövas.»
dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan boit ha följande
lydelse:
»5. beträffande framställda yrkanden om utredning i syfte
att åstadkomma sänkta bostadskostnader i nya hus i anled
-
56
Statsutskottets utlåtande nr 53 år 1961
ning av motionerna I: 338 och II: 518 samt I: 425 och II: 501
i skrivelse till Kungl. Maj :t giva till känna vad utskottet anfört;»
-
6) av herrar Ragnar Bergh, Svärd, Staxäng, Wedén och Cassel, vilka
beträffande tillämpning av upphandlingskungörelsens bestämmelser på
kommunala och s. k. allmännyttiga bostadsföretag ansett att
dels det stycke i utskottets yttrande på s. 33, som börjar med »Utskottet
har» och slutar med »avstyrkes därför», bort ha följande lydelse:
»Utskottet tinner i likhet med motionärerna, att kommunala och s. k.
allmännyttiga bostadsföretag, vilka ju arbetar praktiskt taget utan eget
startkapital, skall ha skyldighet att handha dem anförtrodda statliga medel
under enahanda redovisningsansvar som egentliga statsorgan samt att
upphandlingskungörelsens bestämmelser vid infordrande, prövning och antagande
av anbud fördenskull skall gälla även dylika företag. Utskottet
tillstyrker sålunda förevarande motionsyrkande.»
dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:
»8. beträffande tillämpning av upphandlingskungörelsens
bestämmelser på kommunala och s. k. allmännyttiga bostadsföretag
med bifall till motionerna 1:458 och 11:507 i skrivelse
till Kungl. Maj :t giva till känna vad utskottet anfört;»
7) av herrar Ragnar Bergh, Svärd, Staxäng, Wedén och Cassel, vilka
beträffande viss redovisningsskyldighet för såsom allmännyttiga betecknade
och därmed i belåningshänseende jämställda företag och andra ansett
att
dels det stycke i utskottets yttrande på s. 33, som börjar med »Förslag
av» och slutar med »utskottet motionerna», bort ha följande lydelse:
»Utskottet tinner, att motionärerna anfört bärande skäl för att ålägga
såsom allmännyttiga betecknade bostadsföretag redovisningsskyldighet för
sina fonder, dessas storlek och successiva uppbyggnad samt de för fonduPPbyggningen
tillämpade principerna. Genom fortlöpande uppgifter, som
utan större omgång kan sammanställas av befintlig personal hos såväl
uppgiftslämnare som mottagare, kan riksdagen erhålla underlag för bedömande
av behovet av framtida stöd till bostadsproduktionen inom dessa
företag. De uppgifter, som i motionerna föreslås skola lämnas till statens
hyresråd, är väl ägnade att underlätta en enhetlig hyressättning för olika
slag av fastigheter. Utskottet tillstyrker sålunda förevarande motionsyrkanden.
»
dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:
Statsutskottets utlåtande nr 53 är 1961
57
»9. beträffande viss redovisningsskyldighet för såsom allmännyttiga
betecknade och därmed i belåningshänseende
jämställda företag och andra med bifall till motionerna I: 517
och 11:603 i skrivelse till Kungl. Maj :t giva till känna vad
utskottet anfört;»
8) beträffande bestämmelserna om ränteeftergift
a) av herrar Ragnar Bergh, Svärd, Staxäng och Cassel, vilka ansett att
dels utskottets yttrande fr. o. m. det stycke på s. 34, som börjar med
»Utskottet vill», t. o. m. det stycke på s. 35, som slutar med »och II: 390»,
bort ersättas med text av följande lydelse:
»Enligt utskottets mening bör generella räntesubventioner inte ingå såsom
ett varaktigt led i bostadspolitiken. Utskottet vill erinra om att den av
Kungl. Maj :t föreslagna räntegarantien innebär att skattebetalarna för
varje ny produktionsårgång av fastigheter vid nu rådande ränteläge belastas
med ytterligare ca 40 milj. kronor. Kostnaden stiger alltså mycket
snabbt och kommer redan för nästa budgetår att uppgå till 260 milj. kronor.
I motionerna 1:337 och 11:396 har föreslagits, att räntegarantien helt
skall upphöra beträffande lån som stått ute 10 år eller mera. Utskottet biträder
detta förslag under erinran om att nuvarande ordning är ägnad att
starkt öka hyressplittringen i fastigheter med fullt jämförlig standard. Vidare
har samma motionärer föreslagit, att räntegaranti, avseende räntor
å underliggande lån som hänför sig till tiden fr. o. in. den 1 januari 1961,
skall grundas på en räntesats av 5 % för hus påbörjade före utgången av
1957 och till 4,5 % för senare påbörjade hus. Med hänsyn till att räntan för
de statliga bostadslånen är bunden vid 3 % för fastigheter påbörjade före
1958 men utgår med 4 % för senare påbörjade hus finner utskottet denna
differentiering av räntan å de underliggande lånen väl avvägd. Även den
av motionärerna föreslagna räntegarantien innebär en icke obetydlig subvention
men synes utskottet det oaktat för det närvarande kunna godtagas.
Genom de förordade åtgärderna skulle statens utgifter för räntegarantier
minskas med ca 155 milj. kronor för budgetåret 1961/62 och ca 170 milj.
kronor för budgetåret 1962/63.
Utskottet tillstyrker alltså motionerna 1:337 och 11:396 i denna del.
Härav följer att utskottet icke ansluter sig till de förslag rörande en avveckling
av ränteeftergifterna som framförts i motionerna 1:96 och II: 119
samt I: 333 och II: 390. Ej heller finner sig utskottet böra biträda förslaget
i motionerna 1:96 och II: 119 med avseende å ersättande av läntesubventionerna
med ett enhetligt schablonbidrag.»
dels ack nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:
58
Statsutskottets utlåtande nr 53 år 1961
»11. beträffande bestämmelserna om ränteeftergift med
bifall till motionerna 1:337 och 11:396 ävensom i anledning
av motionerna I: 96 och II: 119 samt I: 333 och II: 390, samtliga
motioner såvitt nu är i fråga, i skrivelse till Kungl Maj:t
giva till känna vad utskottet anfört;»
b) av herrar Per Jacobsson, Lundström, Widcn, fröken Elmén, herrar
Wedén och Gustafsson i Skellefteå, vilka ansett att
dels utskottets yttrande fr. o. m. det stycke på s. 34, som börjar med
»Utskottet vill», t. o. m. det stycke på s. 35, som slutar med »och 11:390»,
bort ersättas med text av följande lydelse:
»Utskottet som anser att en viss successiv avveckling av det generella
bostadsstödet bör äga rum, kan inte biträda Kungl. Maj:ts förslag beträffande
ränteeftergifterna. Det finns emellertid enligt utskottets mening anledning
att gå varsamt fram vid avvecklingen av det generella bostadsstödet.
Drastiska ändringar i finansieringsvillkoren kan beräknas hämma
bostadsbyggandet. Det i motionerna 1:96 och II: 119 framlagda förslaget,
som helt ansluter sig till besparingsutredningens enhälliga förslag, anser
utskottet väl avvägt. Förslaget innebär att räntan på underliggande krediter
fr. o. m. den 1 januari 1961 höjes med 0,5 % för hus som påbörjats före
den 1 januari 1958. Härigenom uppnås en besparing i jämförelse med
Kungl. Maj :ts förslag, som för nästa budgetår kan beräknas uppgå till
25 milj. kronor och för därpå följande budgetår till 50 milj. kronor.
I motionerna I: 96 och II: 119 föreslås att riksdagen i skrivelse till Kungl.
Maj:t skall begära förslag till nästa års riksdag innebärande att räntesubventionerna
ersättes med ett schablonbidrag. Detta schablonbidrag bör utgå
med samma belopp även om lånen nedamorterats, härigenom stimuleras
låntagarna till extra amorteringar på bottenlånen. För att även extra amorteringar
på de statliga lånen skall bli ekonomiskt fördelaktiga, bör tertiäroch
egnahemslåneräntan höjas sa att den motsvarar marknadsräntan och
hela stödet koncentreras till ett enhetligt schablonbidrag, vilket bör avvägas
så att det i genomsnitt inkluderar det stöd man vill ge såväl i form av
ränteeftergifter på bottenlånen som i form av nedsatt ränta på de statliga
lånen. Detta schablonbidrag bör utgå med samma belopp till olika företagsformer
varigenom konkurrensvillkoren blir mera likvärdiga.
Utskottet, som delar motionärernas uppfattning att en sådan utformning
av det statliga bostadsstödet skulle stimulera till frivilligt sparande inom
bostadssektorn, tillstyrker förslaget. De i motionerna 1:337 och 11:396
samt 1: 333 och II: 390 framförda förslagen om ändringar i ränteeftergifterna
kan utskottet inte tillstyrka.»
dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:
Statsutskottets utlåtande nr 53 år 1961
59
»11. beträffande bestämmelserna om ränteeftergift med bifall
till motionerna I: 96 och II: 119 ävensom i anledning av
motionerna I: 333 och II: 390 samt I: 337 och II: 396, samtliga
motioner såvitt nu är i fråga, i skrivelse till Kungl. Maj :t giva
till känna vad utskottet anfört;»
c) av herrar Ivar Johansson, Thorsten Larsson, Eliasson i Sundborn och
Andersson i Knäred, vilka ansett att
dels det avsnitt i utskottets yttrande på s. 35, som börjar med »Frågan
om» och slutar med »och 11:390», bort ersättas med text av följande
lydelse:
»Även om sålunda utskottet hyser vissa betänkligheter synes dock en
uppjustering av den garanterade räntan vara nödvändig i avsikt att motverka
eljest ständigt starkt stegrade anslagskrav för ränteeftergifter. Härvid
synes en uppjustering av räntesatserna i enlighet med vad som föreslagits
i motionerna 1: 333 och II: 390 vara lämplig varför utskottet tillstyrker
motionerna i denna del.
Den i motionerna I: 96 och II: 119 behandlade frågan om ersättande av
räntesubventionerna med ett schablonbidrag synes utskottet lämpligen böra
prövas i ett större sammanhang, när utformningen av det statliga bostadsstödet
mera allmänt omprövas.
Utskottet avstyrker sålunda nu behandlade yrkanden i motionerna I: 337
och 11:396 samt 1:96 och II: 119.»
dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:
»11. beträffande bestämmelserna om ränteeftergift med bifall
till motionerna I: 333 och II: 390 ävensom i anledning av
motionerna I: 96 och II: 119 samt I: 337 och II: 396, samtliga
motioner såvitt nu är i fråga, i skrivelse till Kungl. Maj :t
giva till känna vad utskottet anfört;»
9) av herrar Ivar Johansson, Thorsten Larsson, Eliasson i Sundborn och
Andersson i Knäred, vilka beträffande höjning av inkomststrecket för räntefritt
stående förbättringslån ansett att
dels det avsnitt i utskottets yttrande på s. 37, som börjar med »Genom
beslut» och slutar med »avstyrkes motionerna», bort ersättas med text av
följande lydelse:
»Även om inkomstgränsen för räntefritt stående förbättringslån höjdes
år 1959 från 5 000 kronor till 6 000 kronor beskattningsbar inkomst synes
det utskottet lämpligt att nu ytterligare höja inkomstgränsen något. Härvid
vill utskottet framhålla, att förbättringslån endast kan beviljas efter behovsprövning
men att stort behov i vissa fall kan föreligga av att någon del
av lånet utgör räntefri stående del, även vid högre inkomstgräns än den
60
Statsutskottets utlåtande nr 53 år 1961
nuvarande. Utskottet vill därför på så sätt föreslå bifall till motionerna
1:426 och 11:505, att inkomstgränsen för räntefri stående del av förbättringslån
höjes till 7 000 kronor beskattningsbar inkomst.
Vad gäller yrkandet i samma motioner om en mera allmän omprövning
av förbättringsstödet i avsikt att utvidga och förbättra detsamma anser utskottet
att denna fråga bör prövas vid en allmän översyn av stödet åt småhusbyggandet,
vilken översyn utskottet förutsätter snarast kommer till
stånd.»
dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande
1 ydelse:
»18. beträffande höjning av inkomststrecket för räntefritt
stående förbättringslån i anledning av motionerna 1: 426 och
11:505, såvitt nu är i fråga, i skrivelse till Kungl. Maj:t giva
till känna vad utskottet anfört;»
10) av herrar Ragnar Bergh, Svärd, Staxäng och Cassel, vilka beträffande
räntesatsen för förbättringslån ansett att
dels det stycke i utskottets yttrande på s. 37, som börjar med »Utskottet
har» och slutar med »avstyrkes därför», bort ha följande lydelse:
»Utskottet anser i likhet med motionärerna, att räntan på förbättringslån
som avser hus påbörjade fr. o. m. den 1 januari 1958 bör höjas. Då
utskottet vidare finner det lämpligt att därvid tillämpas samma räntesats
som för statliga egnahemslån — av utskottet i annat sammanhang föreslagen
till 5 % -— tillstyrkes motionsyrkandet. Ränteinkomsten kan beräknas
till ca 2 milj. kronor per år.»
dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:
»20. beträffande räntesatsen för förbättringslån med bifall
till motionerna I: 337 och II: 396, såvitt nu är i fråga, i skrivelse
till Kungl. Maj:t giva till känna vad utskottet anfört;»
11) av herrar Ivar Johansson, Thorsten Larsson, Eliasson i Sundborn
och Andersson i Knäred, vilka beträffande utredning om ändring av bestämmelserna
om ränteeftergift för egnahem ansett att
dels det stycke i utskottets yttrande på s. 38, som börjar med »I avvaktan»
och slutar med »avstyrkes sålunda», bort ha följande lydelse:
»Då det är angeläget att egnahemsbyggandet främjas, anser utskottet
att den av motionärerna väckta frågan bör komma under övervägande i
samband med en utredning om ett inkomstprövat stöd åt egnahemsbyggandet»,
dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:
Statsutskottets utlåtande nr 53 år 1961
61
»23. beträffande utredning om ändring av bestämmelserna
om ränteeftergift för egnahem i anledning av motionerna
1:429 och II: 502, såvitt nu är i fråga, i skrivelse till Kungl.
Maj :t giva till känna vad utskottet anfört;»
12) av herrar Ragnar Bergh, Svärd, Staxäng och Cassel, vilka beträffande
räntesatsen för egnahemslån ansett att
dels det stycke i utskottets yttrande på s. 38, som börjar med »Under
erinran» och slutar med »ifrågavarande motionsyrkande», bort ha följande
lydelse:
»I nuvarande ränteläge kan staten icke upptaga långfristiga lån mot
lägre ränta än i varje fall 5 %. Att staten under sådana omständigheter
bedriver utlåning till räntor som så kraftigt understiger statens egna lånekostnader
som den av Kungl. Maj :t föreslagna räntesatsen pa 4 % kan
utskottet inte godtaga. En räntesats på 5 % som motionärerna föreslagit
innebär även den viss subventionering från statens sida. Utskottet finnei
sig böra stanna vid att föreslå en räntesats av 5 %. Utskottet tillstyrker
alltså motionerna I: 337 och II: 396 i denna del.»
dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:
»24. beträffande räntesatsen för egnahemslån med bifall
till motionerna I: 337 och II: 396, såvitt nu är i fråga, i skrivelse
till Kungl. Maj:t giva till känna vad utskottet anfört;»
13) av herrar Per Jacobsson, Ragnar Bergh, Svärd, Lundström, Widén,
Staxäng, fröken Elmén, herrar Wedén, Cassel och Gustafsson i Skellefteå,
vilka beträffande återkrav av vissa räntefria stående delar av egnahemslån
ansett att
dels utskottets yttrande på s. 39 fr. o. in. det stycke, som börjar med
»Frågan om», t. o. in. det stycke, som slutar med »ifrågavarande motionsyrkanden»,
bort ersättas med text av följande lydelse:
»Frågan huruvida tidigare utbetalade räntefria stående delar av egnahemslån
skall återkrävas eller icke har kommit i ett nytt läge på grund av
att kapitalsubventioner numera icke skall utgå till nyproducerade egnahem.
Som besparingsutredningen framhöll blir skälen för uppsägning av äldre
räntefria egnahemslån starkare om kapitalsubventionen till nya hus slopas,
särskilt som egnaliemslåneräntan och även byggnadskostnaderna var lägre
för de äldre egnahemmen. Utskottet tillstyrker därför förslaget i motionerna
I: 96 och II: 119 samt I: 337 och II: 396, innebärande att räntefria
stående delar av egnahemslån, som beviljats under tiden 1948—1 juli 1953,
skall fr. o. in. 1 juli 1961 förräntas och amorteras till hälften av det beviljade
beloppet. Räntan bör fastställas till 4 % och amorteringstiden till
25 år. Ränteinkomsterna kan beräknas till ca 3 milj. kronor 1961/62 och
7 milj. kronor 1962/63.»
62
Statsutskottets utlåtande nr 53 år 1961
dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:
»25. beträffande återkrav av vissa räntefria stående delar
av egnahemslån med bifall till motionerna I: 337 och II: 396
samt I: 96 och II: 119, samtliga motioner såvitt nu är i fråga,
i skrivelse till Kungl. Maj :t giva till känna vad utskottet anfört;»
14)
av herrar Ivar Johansson, Thorsten Larsson, Eliasson i Sundborn
och Andersson i Knäred, vilka beträffande förhöjning av ränteeftergift åt
vissa egnahemslåntagare ansett att
dels det stycke i utskottets yttrande på s. 39, som börjar med »Yrkandet
i» och slutar med »II: 506 avstyrkes», bort ha följande lydelse:
»Förslagen i motionerna 1:436 och 11:506 bör övervägas i samband
med en utredning om ett inkomstprövat stöd till egnahemsbyggandet.»
dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:
»26. beträffande förhöjning av ränteftergift åt vissa egnahemslåntagare
i anledning av motionerna I: 436 och II: 506 i
skrivelse till Kungl. Maj :t giva till känna vad utskottet anfört;»
15)
av herrar Ivar Johansson, Thorsten Larsson, Eliasson i Sundborn
och Andersson i Knäred, vilka beträffande utredning angående inkomstprövat
stöd vid egnahemsbyggande ansett att
dels det stycke i utskottets yttrande på s. 39, som börjar med »Motsvarande
yrkande» och slutar med »avstyrkes alltså», bort ha följande lydelse;
»Egnahemsbyggandets stora värde ej blott som boendeform och miljö
utan även som sparstimulans, gör att det bör övervägas om ej någon form
av stöd, som går längre än stödet till produktion av flerfamiljshus, bör
övervägas då det gäller egnahemsbyggandet. Utskottet vill därför ansluta
sig till vad som föreslagits i motionerna 1:426 och 11:505 vad gäller utredning
om inkomstprövat stöd åt egnahemsbyggandet. Vid denna utredning
bör även övervägas de av utskottet i det föregående behandlade förslagen
i motionerna 1:425 och 11:502 beträffande finansieringsvillkoren
och i motionerna I: 436 och II: 506 angående ränteeftergiftens storlek för
vissa egnahem. Utskottet vill understryka angelägenheten av att ifrågavarande
utredningsarbete bedrives skyndsamt så att förslag kan föreläggas
1962 års vårriksdag. Sistnämnda gäller även vad utskottet tidigare
anfört om höjning av lånetaket för egnahem.»
dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:
Statsutskottets utlåtande nr 53 år 1961
63
»27. beträffande utredning angående inkomstprövat stöd
vid egnahemsbyggande i anledning av motionerna 1: 426 och
II: 505, såvitt nu är i fråga, i skrivelse till Kungl. Maj :t giva
till känna vad utskottet anfört;»
16) av herrar Ragnar Bergh, Svurd, Staxäng och Cassel, vilka beträffande
räntesatsen för tertiärlån ansett att
dels det stycke i utskottets yttrande på s. 39, som börjar med »I enlighet»
och slutar med »avstyrkes yrkandet», bort ersättas med text av
följande lydelse:
»För att statens utgifter för det generella bostadsstödet skall kunna
begränsas är det nödvändigt att tertiärlåneräntan bestämmes så att den
någorlunda motsvarar statens egna kostnader. På grund av tidigare gällande
bestämmelser kan ränteändring endast avse hus påbörjade fr. o. m.
den 1 januari 1958. Beträffande dessa förordar utskottet höjda räntesatser
för tid fr. o. m. den 1 januari 1961. Räntesatsen bör i den mån
tertiärlånen icke överstiger 85 % av belåningsvärdet sättas till 5,5 %. För
''topplånet’, det som ligger över 85 % av belåningsvärdet, bör räntesatsen
vara 6 %. Denna höjning av räntan å tertiärlånen kan jämte den ovan
förordade höjningen beträffande egnahemslånen beräknas tillföra staten
en inkomstökning på 12 milj. kronor för budgetåret 1961/62 och 15 milj.
kronor för budgetåret 1962/63.
Att räntesatsen när det gäller tertiärlånen här föreslås ligga 0,5 %
högre än såvitt avser egnahemslånen motiveras därav att den räntegaranterade
bottenlånegivningen för egnahem endast sträcker sig till 50 %,
medan den för flerfamiljshus uppgår till 70 % av belåningsvärdet.
Utskottet tillstyrker alltså motionerna 1:337 och 11:396 i denna del.»
dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:
»29. beträffande räntesatsen för tertiärlån med bifall till
motionerna I: 337 och II: 396, såvitt nu är i fråga, i skrivelse
till Kungl. Maj:t giva till känna vad utskottet anfört;»
17) beträffande tertiärlånets storlek och amorteringstid
a) av herrar Ragnar Bergh, Svärd, Staxäng och Cassel, vilka ansett att
dels det stycke i utskottets yttrande på s. 40, som börjar med »Denna
lånefråga» och slutar med »motionsyrkanden avstyrkes», bort ersättas
med text av följande lydelse:
»Utskottet har ovan förordat, att den statliga bostadslångivningen skall
fr. o. in. den 1 juli 1961 ersättas med ett kreditgarantisystem. Därest
detta förslag icke vinner riksdagens bifall bör enligt utskottets mening
justeringar ske beträffande tertiärlånets storlek och amorteringstid.
64
Statsutskottets utlåtande nr 53 år 1961
En sänkning av lånegränserna för flerfamiljshus föreslogs redan av
bostadspolitiska utredningen. En sådan ändring skulle innebära att låneramar
och anslag räckte till ett större antal lägenheter. Samtidigt skulle
ett ökat sparande tillskapas, vilket utskottet anser synnerligen önskvärt.
Vidare skulle därigenom en konkurrens mellan olika företagsformer på
mer likartade villkor åstadkommas. Utskottet finner för sin del yrkandena
i motionerna 1: 337 och II: 396 välmotiverade och föreslår att däri nämnda
lånegränser tillämpas beträffande tertiärlån till vilka tillstånd lämnas
tidigast den 1 juli 1961. Till den del tertiärlånen överstiger 85 % bör de
såsom framhållits i motionerna I: 337 och II: 396 amorteras på 25 år.»
dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:
»30. beträffande tertiärlånets storlek och amorteringstid
med bifall till motionerna I: 337 och II: 396 samt i anledning
av motionerna 1:96 och II: 119, samtliga motioner såvitt nu
är i fråga, i skrivelse till Kungl. Maj :t giva till känna vad utskottet
anfört;»
b) av herrar Per Jacobsson, Lundström, Widén, fröken Elmén, herrar
Wedén och Gustafsson i Skellefteå, vilka ansett att
dels det stycke i utskottets yttrande på s. 40, som börjar med »Denna
lånefråga» och slutar med »motionsyrkanden avstyrkes», bort ersättas med
text av följande lydelse:
»En sänkning av lånegränserna för flerfamiljshus i enlighet med yrkandena
i motionerna I: 96 och II: 119 föreslogs redan av bostadspolitiska utredningen.
Förslaget innebär, att tertiärlånets övre gräns för fastigheter
som påbörjas efter den 1 juli 1961 sänks till 97 % för företagsformer som
nu får låna upp till 100 % samt till 92 % för kooperativa företagsformer
som nu får låna upp till 95 %. En sådan ändring innebär, att låneramar
och anslag räcker till ett större antal lägenheter samt att ett ökat sparande
tillskapas. Vidare skulle konkurrensen mellan olika företagsformer försiggå
på mera likvärdiga villkor. Utskottet finner därför motionsyrkandena
välmotiverade och föreslår att de nya lånegränserna tillämpas beträffande
flerfamiljshus som påbörjas tidigast 1 juli 1961. Övriga motionsyrkanden
beträffande ändring av lånegränserna kan utskottet inte tillstyrka.
»
dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:
»30. beträffande tertiärlånets storlek och amorteringstid
med bifall till motionerna I: 96 och II: 119 samt i anledning
av motionerna I: 337 och II: 396, samtliga motioner såvitt nu
är i fråga, i skrivelse till Kungl. Maj :t giva till känna vad utskottet
anfört;»
Statsutskottets utlåtande nr 53 år 1961
65
18) av herrar Ragnar tiergh, Snörd, Staxung och Cassel, vilka beträffande
uttagande av en särskild lörvaltningsavgift å statliga bostadslån ansett
att
dels det stycke i utskottets yttrande på s. 41, som börjar med »Förra
årets» och slutar med »utskottet törslaget», bort ha följande lydelse.
»Utskottet finner motionärernas yrkande om en särskild förvaltningsavgift,
avsedd att täcka åtminstone huvuddelen av statens låneomkostnader
och risker, välmotiverat och tillstyrker därför detsamma.»
dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:
»33. bifalla i motionerna 1:837 och 11:396 framställt yrkande
om uttagande av en särskild förvaltningsavgift å statliga
bostadslån;»
19) av herrar Ragnar Bergli, Snörd, Staxung och Cassel, vilka betiältande
förräntning av vissa tidigare uppsagda lilläggslån ansett att
dels det stycke i utskottets yttrande på s. 42, som lyder »Utskottet tillstyrker
Kungl. Maj:ts förslag», bort ha följande lydelse:
»Utskottet noterar med tillfredsställelse, alt Kungl. Maj:t nu föreslagit
förräntning av vissa tidigare uppsagda lilläggslån, som hittills varit räntefria.
Enligt utskottets mening bör emellertid riksdagen beträffande dessa
lån gå något längre än Kungl. Maj:t för avveckling av subventioneringen.
Härutinnan delar utskottet den uppfattning som kommit till synes i motionerna
1:337 och 11:396. Samtliga tilläggslån som enligt beslut av 1953,
1957 och 1959 års riksdagar gjorts amorteringspliktiga hör alltså för tid
fr. o. in. den 1 januari 1961 förräntas efter den räntesats utskottet ovan förordat
för tertiärlån upp till 85 % av belåningsvärdet, d. v. s. 5,5 %.»
dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan hort ha töljande
lydelse:
»36. beträffande förräntning av vissa tidigare uppsagda
lilläggslån i anledning av Kungl. Maj :ts förslag samt med
bifall till motionerna 1:337 och 11:396, såvitt nu är i fråga,
godkänna vad utskottet anfört;»
20) av herrar Ragnar Bergli, Snörd, Staxung och Cassel, vilka beträffande
uppsägning av vissa ränte- och amorteringsfria delar av tilläggslån till förräntning
och amortering ansett att
dels det stycke i utskottets yttrande på s. 42, som börjar med »Härav
följer» och slutar med »övriga delar», bort ha följande lydelse:
»Vidare bör tilläggslån, som avser hus påbörjade före den 1 januari 1958,
till den del de icke tidigare är amorteringspliktiga, göras amorteringspliktiga
fr. o. in. den 1 juli 1961 och förräntas efter 5,5 %. Amorteringstiden bör
även bär vara 25 år. De ändringar i förevarande avseende som utskottet
5—22H«i Bihang till riksdagens protokoll 1961. 6 samt. Nr 53
Statsutskottets utlåtande nr 53 år 19ti1
66
sålunda förordar skulle öka statens ränteinkomster med ca 35 milj. kronor
per år.»
dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:
»37. beträffande uppsägning av vissa ränte- och amorleringstria
delar av tilläggslån till förräntning och amortering
med hifall till motionerna 1:337 och 11:396, såvitt nu är i
lråga, i skrivelse till Kungl. Maj:t giva till känna vad utskottet
anfört;»
21) beträffande anslag till ränteeftergifter å vissa bostadslån m. m.
a) av herrar Hugnar Bergh, Svärd, Staxäng och Cnssel, vilka under förutsättning
av bifall till den med 8 a) betecknade reservationen ansett att
dels det stycke i utskottets yttrande på s. 42, som börjar med »Motionsyrkandena
är» och slutar med »av medelshehovet», bort ha följande lydelse:
»Vad utskottet ovan förordat rörande reducering av ränteeftergifterna
innebär eu minskning av medelsbehovet med 155 000 000 kronor, varför utskottet
förordar att anslaget uppföres med 105 000 000 kronor.»
dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:
»39. i anledning av Kungl. Maj:ts förslag och motionerna
I: 96 och II: 119 samt I: 333 och II: 390 ävensom med bifall
till motionerna 1:337 och 11:396, samtliga motioner såvitt
nu är i fråga, till Ränteeftergifter <i vissa bostadslån in. m. för
budgetåret 1961/62 under femte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag
av 105 000 000 kronor;»
b) av herrar Per Jacobsson, Lundström, Widén, fröken Elmén, herrar
Wedén och Gustafsson i Skellefteå, vilka under förutsättning av bifall till
den med 8 b) betecknade reservationen ansett att
dels det stycke i utskottets yttrande på s. 42, som börjar med »Motionsyrkandena
är» och slutar med »av medelsbehovet», bort ha följande lydelse:
»Utskottet har i annat sammanhang föreslagit ändringar i villkoren för
ränteeftergifter, som för nästa budgetår minskar statens utgifter för detta
ändamål med 25 000 000 kronor. Anslaget till Ränteeftergifter å vissa bostadslån
in. in. bör därför för budgetåret 1961/62 uppföras med 235 000 000
kronor.»
dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:
»39. i anledning av Kungl. Maj :ts förslag och motionerna
I: 333 och II: 390 samt I: 337 och II: 396 ävensom med bifall
till motionerna 1:96 och 11:119, samtliga motioner såvitt
Statsutskottets utlåtande nr 53 år 1961
67
nu är i fråga, till Ränteeftergifter å vissa bostadslån m. m.
för budgetåret 1961/62 under femte huvudtiteln anvisa ett
förslagsanslag av 235 000 000 kronor;»
c) av herrar Ivar Johansson, Thorsten Larsson, Eliasson i Sundborn och
Andersson i Knäred, vilka under förutsättning av bifall till den med 8c)
betecknade reservationen ansett att
dels det stycke i utskottets yttrande på s. 42, som börjar med »Motionsyrkandena
är» och slutar med »av medelsbehovet», bort ha följande lydelse.
»Vad utskottet ovan förordat rörande ändringar av villkoren för ränteeftergifter
medför en minskning av medelsbehovet med ca 70 000 000 kronor.
Anslaget bör alltså uppföras med 190 000 000 kronor.»
dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:
»39. i anledning av Kungl. Maj ris förslag och motionerna
1:96 och II: 119 samt 1:337 och 11:396 ävensom med bifall
till motionerna I: 333 och II: 390, samtliga motioner såvitt nu
är i fråga, till Ränteeftergifter å vissa bostadslån m. m. för
budgetåret 1961/62 under femte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag
av 190 000 000 kronor;»
22) beträffande ramen för preliminära beslut angående lån, som skall
utgå från lånefonden för bostadsbyggande
a) av herrar Ragnar Bergh, Svård, Staxäng och Cassel, vilka under förutsättning
av bifall till den med 17 a) betecknade reservationen ansett att
dels det stycke i utskottets yttrande på s. 43, som börjar med »Utskottet,
som» och slutar med »berörda motionsyrkanden», bort ha följande lydelse:
»Utskottet vill, med åberopande av sitt förslag att lånegränserna för
lertiärlån skall sänkas, tillstyrka del i motionerna 1:337 och 11:396 framlagda
förslaget om en ram för preliminära beslut om lån, som skall utgå
från lånefonden för bostadsbyggande, å 900 000 000 kronor. Någon minskning
i antalet lägenheter i förhållande till Kungl. Maj :ts förslag innebär
detta icke.»
dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:
»44. i anledning av Kungl. Maj:ts förslag samt med bifall
till motionerna 1:337 och 11:396 ävensom med avslag å
motionerna 1:429 och 11:502, samtliga motioner såvitt nu är
i fråga, medgiva all under budgetåret 1961/62 preliminära beslut
angående lån, som skall utgå från lånefonden för bostadsbyggande,
må meddelas intill ett belopp av 900 000 000
kronor;»
68
Statsutskottets utlåtande nr 53 dr 1961
b) av herrar Per Jacobsson, Lundström, Widén, fröken Elmén, herrar
Wedén och Gustafsson i Skellefteå, vilka ansett att det stycke i utskottets
yttrande på s. 43, som börjar med »Utskottet, som» och slutar med »berörda
motionsyrkanden», bort ha följande lydelse:
»Utskottet, som i det töregående tillstyrkt förslag om ändringar av lånegränserna
som innebär att den av Kungl. Maj :t föreslagna ramen för preliminära
beslut räcker för viss ökning av bostadsbyggandets storlek i förhållande
till den av Kungl. Maj:t angivna siffran, biträder Kungl. Maj :ts beräkning
av ramen och avstyrker berörda motionsyrkanden.»
23) av herrar Ragnar Rergh, Svärd, SI män g och Gasset, vilka beträffande
avlöningsstat för bostadsstyrelsen m. in. ansett att
dels det stycke i utskottets yttrande på s. 43, som börjar med »Utskottet
godtager» och slutar med »motionsyrkanden avstyrkes», bort ha följande
lydelse:
»Utskottet finner i likhet med motionärerna nödvändigi, att den byråkrati
som har byggts upp för att handha de bostadspolitiska uppgifterna
blir föremål för en kraftig beskärning. Vid bifall till utskottets förslag om
införande av ett kreditgarantisystem blir möjligheterna all begränsa de
centrala och regionala organen i hög grad förbättrade. Utskotlel tillstyrker
alltså de i motionerna 1:337 och 11:39(5 framställda förslagen rörande
avlöningsstater för bostadsstyrelsen och länsbostadsnämnderna ävensom
motionärernas förslag rörande anslag till bostadsstyrelsen och länsbostadsnämnderna.
»
dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:
»50. i anledning av Kungl. Maj:ts förslag samt med bifall
till motionerna 1: 337 och II: 39(5, såvitt nu är i fråga,
a) godkänna följande avlöningsstat för bostadsstyrelsen,
att tillämpas tills vidare fr. o. m. budgetåret 1961/62:
A vlöningsstat
1. Avlöningar (ill ordinarie tjänstemän, förslagsvis 1 120 200
2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda
av Kungl. Maj :t, förslagsvis ........................ 39 200
3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal ... 1480 800
4. Ersättning till experter och sakkunniga, förslagsvis
................................................... 15 000
5. Rörligt tillägg, förslagsvis ........................... 659 300
6. Kompensation för höjda folkpensionsavgifter,
förslagsvis ................................................ 68 500
Summa kronor 3 383 000 ;
69
Statsutskottets utlåtande nr 53 år IMU
b) till Bostadsstyrelsen: Avlöningar för budgetåret 1961/62
under feinte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 3 383 000
kronor;»
24) av herrar Ragnar Bcrgh, Snård, Staxäng och Cassel, vilka beträffande
avlöningsstat för länsbostadsnämnderna in. in. ansett att nedan nämnda
moment i utskottets hemställan bort ha följande lydelse.
»52. i anledning av Kungl. Maj:ts förslag samt med bitall
till motionerna 1:337 och 11:396, såvitt nu är i tiåga,
a) godkänna följande avlöningsstat för länsbostadsnämnderna,
att tillämpas tills vidare fr. o. in. budgetåret 1961/62:
Avlöningsstat
1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis 88u 100
2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda
av Kungl. Maj:t, förslagsvis ........................ 127 000
3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal ... 2 290 000
4 Ersättningar till experter och sakkunniga, förslagsvis
''...................................................
5. Rörligt tillägg, förslagsvis ........................... 908 700
6. Kompensation för höjda folkpensionsavgiftei,
förslagsvis ................................................ 71
Summa kronor 4 562 000 ;
b) till Länsbostadsnämnderna: Avlöningar för budgetåret
1961/62 under femte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av
4 562 000 kronor;»
25) av herrar Ragnar Bcrgli, Svärd, Staxäng och Cassel, vilka beträffande
bostadsstyrelsens omkostnadsanslag ansett all nedan nämnda moment
i utskottets hemställan borl ha följande lydelse:
»53. i anledning av Kungl. Maj:ls lörslag samt med bitall
till motionerna 1:337 och 11:396, såvitt nu är i fiåga, till
Bostadsstyrelsen: Omkostnader för budgetåret 1961/62 under
femte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 296 000 kronor;»
ägj
av herrar Ragnar Bcrgh, Snänl, Staxäng och Cassel, vilka beträffande
länsbostadsnämndernas omkostnadsanslag ansett att nedan namnda
moment i utskottets hemställan borl ha följande lydelse:
70
Statsutskottets utlåtande nr 53 är 1361
»54. i anledning av Kungl. Maj:ts förslag samt med bifall
till motionerna 1:337 och 11:396, såvitt nu är i fråga, till
Länsbostadsnämnderna: Omkostnader för budgetåret 1961/62
under femte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 591 000
kronor;»
Stliliu 1061. K. L. Beckmans Boktr.