Statsutskottets utlåtande nr 52 år t961

1

Nr 52

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående anslag till
Svenska livräddningssällskapet.

(3:e avd.)

I två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av herr
Hilding m. fl. (I: 392) och den andra inom andra kammaren av herr Edlund
m. fl. (II: 494), har hemställts, att riksdagen måtte besluta att till Svenska
livräddningssällskapets verksamhet för budgetåret 1961/62 anvisa ett anslag
av 50 000 kronor.

Till stöd för sitt yrkande har motionärerna anfört följande.

Under femårsperioden 1956—1960 omkom sammanlagt 1 846 svenska medborgare
genom drunkning. Av dessa var 538 barn och ungdom i åldern 0—14
år, alltså endast 117 färre än trafikens 655 dödsoffer i samma åldersgrupper.

Även om drunkningsolyckorna — såsom motionsvis tidigare framhållits -visat en glädjande tendens att sjunka sedan en lång rad år, är dessa siffror
ändå tillräckligt höga för att man såväl från samhällets sida som från enskilt
håll måste sätta in alla åtgärder för att söka nedbringa antalet dödsoffer
till följd av drunkning.

Den mest aktiva insatsen på detta område utförs av det sedan ar 1398
verkande Svenska livräddningssällskapet.

Genom framställningar av olika slag bär sällskapet stimulerat till statliga
och kommunala ingripanden av obestridligt värde för drunkningsolyckornas
bekämpande. Genom direkta åtgärder i form av film-, radio- och presspropaganda,
uppvisningar och demonstrationer samt inte minst genom tillhandahållande
— i huvudsak kostnadsfritt — av olika trycksaker har sällskapet
nedlagt ett arbete som rönt erkännande i vida kretsar.

Arbetet har inte heller varit resultatlöst. Medan antalet drunknade per
100 000 invånare vid sekelskiftet var 22 har antalet nu sjunkit till omkring
5.

Men mycket återstår att göra innan man nedbringat drunkningsolyckorna
till ett minimum.

Bekämpandet av småbarnsdrunkningarna har under de senaste säsongerna
utgjort ett viktigt led i sällskapets verksamhet. Även när det gäller att
motverka isolyckorna bedriver sällskapet en intensiv upplysningsverksamhet
med begagnande av radio, film, television, etc.

När det gäller badolyckorna är det utom de badandes egen oförsiktighet
framför allt bristen på goda säkerhetsanordningar som är den dominerande
orsaken. Sällskapet har i syfte att åstadkomma en bättring på detta område
dels anordnat kurser för utbildning av personal, dels medverkat till att ett
stort antal livbojar, andningsgungor och bevakningstorn gratis tilldelas landets
kommuner.

Sällskapet har dessutom biträtt kommunerna vid anläggandet av friluftsbad,
varvid säkerhetssynpunkter av olika slag blivit särskilt väl beaktade.

Ett annat viktigt led i verksamheten har varit anordnande av simlärarutbildning,
som på senare år genom sällskapets initiativ införts vid en rad
skolor och vid de militära förbanden.

1 liihang till riksdagens protokoll 19C>1. ti samt. Nr 52

2 Statsutskottets utlåtande nr 52 år 1961

En omfattande rådgivning för anordnandet av simskolor har blivit en
naturlig följd av dessa åtgärder. Såväl landsomfattande som regionala simkunmghetstävlingar
för skolungdom och vuxna har anordnats för att stimulera
intresset för simning och livräddning. Ett vittutgrenat samarbete med
civda och militära myndigheter samt med frivilliga organisationer av olika
slag för att bl. a. befästa och vidga simkunskaperiia har ingått i sällskapets
verksamhet.

.... Svenska livräddningssällskapets strävan har alltid varit att inom ramen
tor lagsta möjliga administrationskostnader och med i huvudsak frivillig
arbetskraft söka få ut bästa möjliga resultat.

De medel som kunnat disponeras har främst kommit från medlemsavgilter,
gåvor och blygsamma inkomster av märken och diplom. Statsmedel
har vid några tillfällen ställts till förfogande för särskilda ändamål.

Om sällskapet i fortsättningen inför de ökade kraven på tidsenlig propaganda
framgångsrikt skall kunna bedriva sin verksamhet, vilken som mål
har att spara människoliv, krävs det dock att statsmedel ställs till förtogande.

Dessa medel skulle användas för den centrala propagandan med instruktionsfilmer,
bildband, folders, broschyrer etc. samt till konsulentverksamhet
under vinterns och sommarens försäsonger.

Det kan i detta sammanhang framhållas, att Finland, Norge och Danhar
årll§a bidrag till motsvarande organisationer på respektive 50 000
o6 000 och 30 000 kronor.

b tskottet. Ett stort antal personer omkommer årligen genom drunkningsolyckor.
Åtgärder för att åstadkomma en förbättrad simkunnighet, anordnande
av säkerhetsanordningar vid badplatser in. m. samt en effektiv upplysningsverksamhet
i hithörande frågor är därför av utomordentligt värde.
Härvid har bl. a. Svenska livräddningssällskapets insatser varit av stor betydelse.
Sällskapet har också vid olika tillfällen tilldelats bidrag av statsmedel
för sin verksamhet. Yrkandena i de nu förevarande motionerna synes
avse att sällskapet skulle lämnas ett fortlöpande statligt bidrag. Utskottet vill
i anledning härav erinra om att utskottet i sitt av riksdagen godkända utlåtande
nr 105 år 1959 hade att taga ställning till motionsyrkanden av samma
innebörd. Sasom utskottet därvid framhöll, bör en utvidgning av den kontinuerliga
statliga bidragsgivningen till nya ändamål ske med största varsamhet.
Detta gäller även verksamhetsområden som i och för sig är av stor
samhällelig betydelse. Med hänsyn härtill är utskottet inte berett tillstyrka
motionsyrkandena. Utskottet förutsätter emellertid, att Kungl. Maj:t inom
ramen för eljest anvisade medel skall kunna lämna sällskapet det stöd som
kan befinnas erforderligt för speciella ändamål.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,

att motionerna 1:392 och 11:494 icke må av riksdagen
bifallas.

Stockholm den It april 1961

På statsutskottets vägnar:
ERNST V. STAXÄNG

Statsutskottets utlåtande nr 52 år 1961

3

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet har närvarit
från första kammaren: herrar Näsström, Ivar Johansson, Birger Andersson,
Bergman, Per Jacobsson, Fritz Persson, Ragnar Bergh, fru Wallentheim,
herrar Söderberg, Mårtensson, Svärd, Bertil Petersson, Lundström,
Thorsten Larsson och Widén; samt

från andra kammaren: herrar Staxäng, Petterson i Degerfors, Gustafsson
i Stockholm, Karlsson i Olofström, Almgren, Eliasson i Sundborn, Mellqvist,
fröken Elmén, herrar Arvidson, Wedén, Cassel, Gustafsson i Skellefteå,
Andersson i Knäred, Fagerlund och fru Holmberg.

Stockholm 1961. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag G10600