Statsutskottets utlåtande nr 44 år 1961

1

Nr 44

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ytterligare
medelsanvisning till ombyggnad och reparation
av operahuset i Stockholm.

(l:a avd.)

I propositionen nr 23 har Kungl. Maj :t, under åberopande av bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över handelsärenden för den 13 januari 1961, föreslagit
riksdagen att till Ombyggnad och reparation av operahuset i Stockholm
på tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1960/61 under statens
allmänna fastighetsfond anvisa ett investeringsanslag av 9 000 000 kronor.

Varje år sedan 1954 med ett undantag har — framhåller departementschefen
— Svenska penninglotteriet aktiebolag anordnat ett särskilt lotteri
till förmån för teater, konst och andra kulturella ändamål. Behållningarna
av de särskilda lotterierna — varje lotteri ger som regel en nettoavkastning
av ca 4 milj. kronor — disponeras av Kungl. Maj:t och har till större delen
använts till olika byggnadsföretag för kulturella ändamål med staten
som huvudman.

Frågan rörande ombyggnad av operahuset i Stockholm underställdes departementschefen
första gången på våren 1956. Till departementet inkom
en framställning från byggnadsstyrelsen om åtgärder i syfte att modernisera
såväl teater- som restauranglokalerna. Styrelsen åberopade den intensifierade
teaterverksamhetens krav på flera och tidsenligare lokaler, och i fråga
om restaurangutrymmena hänvisades till att dessa befann sig i ett mycket
bristfälligt skick. Detta senare hade gjort att restaurangrörelsen måst upphöra,
vilket betydde ett stort inkomstbortfall för operan. Byggnadsstyrelsen
hemställde att medel i första hand skulle ställas till förfogande för utrednings-
och projekteringsarbeten.

I anledning av denna framställning fick byggnadsstyrelsen den 16 mars
1956 Kungl. Maj :ts uppdrag att efter samråd med teaterbolagets styrelse
utarbeta och inkomma med förslag till plan rörande erforderliga ombyggnadsarbeten.
Samtidigt medgavs att byggnadsstyrelsen för ändamålet fick
ta i anspråk 200 000 kronor av tillgängliga särskilda lotterimedel. Av dylika
medel ställdes sedermera ytterligare 200 000 kronor till byggnadsstyrelsens
förfogande för utredningsändamål.

I november 1957 gav byggnadsstyrelsen in ett omfattande förslag till renovering
av teater- och restauranglokalerna, avsett att utföras i fyra etapper.
Etapp I avsåg huvudsakligen restaurangen, som beräknades kosta 5

1 Bihang till riksdagens protokoll 1961. 6 saml. Nr 44

2

Statsutskottets utlåtande nr 44 år 1961

milj. kronor. I denna etapp ingick jämväl vissa följ darbeten inom teatern
för 1,6 milj. kronor samt ytterligare arbeten för 500 000 kronor. Etapp II
gällde enbart teatern och var kostnadsberäknad till 1,7 milj. kronor.

Departementschefen ansåg att detta ombyggnadsförslag var alltför kostsamt
och fann det framför allt tveksamt om arbetena borde omfatta även
restaurangen. Vid de överläggningar i ombyggnadsfrågan, som fördes med
representanter för byggnadsstyrelsen och operaledningen, underströks särskilt
från sistnämnda håll det besvärliga läge, som uppkommit genom att
restaurangrörelsen måst nedläggas — operan gick miste om den hyresinkomst,
som restaurangen gett och som använts för teaterverksamheten. För
teatern ansågs det även ur publiksynpunkt — och därmed ur ekonomisk
synpunkt —- önskvärt att det fanns en restaurang i huset. Dessutom representerade
restaurangmatsalarnas inredning i tak och väggar ett visst kull urhistoriskt
värde, vilket är en av de omständigheter, som gjort att operahuset
av Kungl. Maj :t år 1935 förklarats som byggnadsminnesmärke. Köks- och
ekonomilokalerna befann sig också i ett sådant skick, att det under alla omständigheter
var nödvändigt att göra något åt dem. I sammanhanget diskuterades
även om inte lokalerna skulle kunna efter ett förenklat iordningställande
användas för annat än restaurangändamål, varigenom operan likväl
skulle kunna tillföras hyresinkomster. Man kunde exempelvis tänka sig
att inrälta kontor eller butiker. Av skilda skäl bedömdes emellertid lokalerna
av byggnadsstyrelsen inte lämpliga för något av dessa ändamål.

Med hänsyn härtill fann departementschefen sig böra i princip inta den
ståndpunkten, att ombyggnaden skulle gälla även restaurangen. Han ansåg
emellertid två bestämda villkor böra uppställas, nämligen dels att kostnaderna
för restaurangen begränsades i möjligaste mån, dels att hyran blev
så stor, att den någorlunda väl förräntade i restauranglokalerna vid ombyggnaden
nedlagt kapital. Ingen av dessa förutsättningar var vid ifrågavarande
tidpunkt enligt hans mening för handen. Den av byggnadsstyrelsen angivna
kostnadsramen för restaurangen — 5 milj. kronor jämte 1,6 milj. kronor
för följ dåtgärder i anledning av restaurangens intrång i teaterlokalerna —
ansåg han alltför stor. I fråga om hyran hade han under diskussionerna i
frågan blivit upplyst om innehållet i det avtal, som slutits i juli 1955 mellan
operaledningen och Aktiebolaget Operakällaren om förhyrning av restauranglokalerna.
Den i avtalet inskrivna årliga grundhyran, 165 000 kronor,
bedömde han ur teaterbolagels och statens synpunkt ekonomiskt mindre törmånlig.
På grund härav överenskoms dels att byggnadsstyrelsen skulle närmare
undersöka om inte restaurangen kunde iståndsättas på ett mindre
genomgripande sätt, än som avsågs i styrelsens förslag, dels att operaledningen
skulle efter samråd med byggnadsstyrelsen förhandla med restaurangbolaget
om ändring av de i 1955 års avtal ingående hyresvillkoren.

Byggnadsstyrelsen inkom i december 1957 med ett reviderat ombyggnadsförslag,
däri kostnaderna för restaurangen avsevärt minskats. Detta förslag
blev emellertid föremål för kritik från restaurangbolagets sida, därför att
endast eu mindre festsal men ej någon festvåning medlagits _ man fram -

Statsutskottets utlåtande nr 44 år 1961

3

höll att det över huvud taget inte var möjligt att finna en restauratör, som
var villig att ta restaurangen, om inte festvåning ingick. Tillkomsten av en
dylik hade också förutsatts i 1955 års hyresavtal. Detta ledde till att byggnadsstyrelsen
— efter samtal mellan departementschefen och de berörda
parterna — åtog sig att genom omdisponeringar försöka bereda utrymme för
iordningställande av en festvåning till restaurangen.

Det nya ombyggnadsförslaget från byggnadsstyrelsen inkom den 18 mars
1958. Det inkluderade en festvåning, vilken emellertid var mindre än som
tidigare avsetts mellan parterna. De totala kostnaderna för ombyggnaden
angavs till 7 milj. kronor, varav 2,9 milj. kronor upptogs för restaurangen.
Vid föredragningen härav -—- som skedde i närvaro av representanter för
byggnadsstyrelsen och för operaledningen — försäkrade vederbörande representant
för byggnadsstyrelsen, att kostnadsuppgifterna var tilltagna med
marginaler. Mot denna bakgrund uppdrog Kungl. Maj:t den 11 april 1958
åt byggnadsstyrelsen att utföra ombyggnads- och reparationsarbeten inom
operahuset »i huvudsaklig överensstämmelse med byggnadstyrelsens den
18 mars 1958 framlagda förslag till en sammanlagda kostnad av högst
7 000 000 kronor». Denna utformning av beslutet valdes i avsikt att markera,
att kostnaderna skulle begränsas till sagda belopp. Ombyggnadsarbetena
började i september 1958.

Under mellantiden hade förhandlingar tagits upp mellan operaledningen
och restaurangbolaget om revision av 1955 års hyresavtal. Dessa resulterade
under våren 1959 i en överenskommelse, som departementschefen på tillgängligt
material ansåg innebära en ur teaterbolagets-statens synpunkt godtagbar
lösning. Bland annat hade grundhyran höjts till 200 000 kronor för
år, och de samlade hyresintäkterna skulle — såvitt vid denna tid kunde bedömas
— ge en under omständigheterna godtagbar förräntning av det kapital
som nedlagts i restauranglokalerna vid ombyggnad. Avtalet godkändes
av Kungl. Maj :t den 30 april 1959.

Vid kontakter som under byggnadsarbetenas gång ägde rum mellan handelsdepartementet
och byggnadsstyrelsen framhölls flera gånger från styrelsens
sida, att ombyggnadskostnaderna skulle komma att hålla sig inom
den i Kungl. Maj :ts beslut den 11 april 1958 angivna kostnadsramen, 7 milj.
kronor. Vid ett sammanträffande den 4 maj 1960, därvid operaledningen
och byggnadsstyrelsen under hand hemställde om ytterligare medelsanvisning
för vissa mindre tilläggsarbeten, ställde departementschefen frågan huruvida
redan beslutade arbeten skulle komma att hållas inom den medgivna
ramen av 7 milj. kronor. Man svarade att det inom byggnadsstyrelsen
pågick beräkningar rörande de slutliga kostnaderna och att besked skulle
lämnas så snart resultatet därav förelåg. I en den 27 maj 1960 dagtecknad
promemoria anmälde så byggnadsstyrelsen, att kostnaderna för ombyggnaden
skulle komma att väsentligt överskrida de tidigare angivna. Såvitt
styrelsen för det dåvarande kunde bedöma skulle ombyggnadskostnaderna
komma att uppgå till 14,5 milj. kronor, varav för restaurangen 9,7 och för
teatern 4,8 milj. kronor. Styrelsen tilläde att en uppenbar felbedömning av

2f Dihang till riksdagens protokoll 1961. 6 samt. Nr

4

Statsutskottets utlåtande nr 44 år 1961

de med ombyggnadsåtgärderna förknippade kostnaderna måste ha skett
och att åtskilliga icke förutsebara kostnader uppkommit.

Enligt den expertis, som departementschefen i denna situation anlitade,
kunde det ur praktiska och ekonomiska synpunkter inte anses försvarligt
att inställa arbetena. Han föranstaltade då omedelbart om en särskild utredning
rörande orsakerna till fördyringen av operahusombyggnaden. Den
av Kungl. Maj :t i början av juni 1960 förordnade utredningsmannen avlämnade
den 22 november samma år sitt betänkande. Av betänkandet och
av en därtill fogad redogörelse med bilagor framgår, att kostnaderna för restaurangombyggnaden
kan komma att bli 12,2 milj. kronor och att ombyggnadsföretaget
i sin helhet — utom ett nytt ställverk m. m„ till vilket särskilt
anslag anvisats — kan dra kostnader på drygt 18 milj. kronor. Det är 11
milj. kronor mera än som angavs i byggnadsstyrelsens skrivelse den 18 mars
1958, på vilken Kungl. Maj :ts beslut i anslagsfrågan grundade sig. Utredningsmannen
anser att den betydande skillnaden mellan tidigare angivna
och nu bedömbara kostnader för ombyggnad av operahuset i allt väsentligt
kan återföras på två faktorer. Den ena sammanhänger med att byggnadsstyrelsen
i december- och marsförslagen lämnade kostnadsuppgifter, som låg
avsevärt under novemberförslagets detaljerade och med god noggrannhet
utförda kostnadsberäkningar, utan alt styrelsen gjorde däremot svarande
minskningar i byggnadsprogrammet. Som den andra huvudorsaken till de
stora överskridandena betecknar utredningsmannen, att 1955 års hyresavtal
mellan teaterbolaget och restaurangbolaget träffades med de bristande förutsättningar
för dess genomförande som förelåg från teaterbolagets sida; i
avtalet fanns visserligen inga preciseringar i fråga om byggnadens utrustning
och standard, men enligt vad som framkommit under utredningen avsågs
av parterna en mycket hög standard, varom emellertid handelsdepartementet
och byggnadsstyrelsen inte upplystes. Utredningsmannen pekar också
på andra orsaker till fördyringen och nämner därvid den prisstegring,
som ägt rum sedan de ursprungliga kostnaderna beräknades eller uppskattades,
arbetets speciella art — det har gällt att bygga om en mer än 60 år
gammal byggnad, förklarad som byggnadsminnesmärke — avsaknaden av
arbetsritningar när byggnadsarbetena påbörjades samt den bristfälliga tekniska
och ekonomiska granskning, som efter hand framställt ritningsmaterial
underkastades i byggnadsstyrelsen. Därjämte anses det inom styrelsen
tillämpade systemet för medelsdispositioner, utgiftsanvisningar och kostnadskontroll
ha bidragit till att överskridandena inte uppmärksammades i
tid.

Vid remissbehandlingen av betänkandet har byggnadsstyrelsen upprepat,
att ett klart felbedömande av de med ombyggnadsåtgärderna förknippade
kostnaderna har skett samt att åtskilliga icke förutsebara kostnader tillkommit.
Operastyrelsen bestrider att åtgärder eller uraktlåtenheter från
styrelsens sida skulle i väsentlig mån ha bidragit till fördyringen av operabygget.
Från restaurangbolagets sida hävdas att bolaget och operastyrelsen
hela tiden har varit ense om att restaurangen skulle få en hög standard, och

Statsutskottets utlåtande nr 44 år 1961

5

bolaget hemställer att ombyggnaden fullföljes i enlighet med träffade avtal
och överenskommelser.

För egen del kan departementschefen i stort ansluta sig till utredningsmannens
på ett omfattande undersökningsmaterial grundade slutsatser rörande
orsakerna till fördyringen av operahusombyggnaden och anser sig
följaktligen inte här behöva ta upp dessa slutsatser till närmare granskning.
Då han funnit mycket av vad som förekommit vid ärendets handläggning
anmärkningsvärt, har lian överlämnat ett exemplar av redogörelsen till
justitiekanslern för kännedom.

Som utredningsmannen framhållit torde de flesta orsakerna till överskådandena
i större eller mindre utsträckning ha sin grund i vissa organisatoriska
förhållanden, nämligen dels den nuvarande uppdelningen mellan
operaledningen och byggnadsstyrelsen av ansvaret för operahusets förvaltning,
däribland för dess finansiering, för dess inre och yttre underhåll
etc., dels byggnadsstyrelsens nuvarande inre organisation och arbetsformer.
Det är synnerligen angeläget att ändamålsenliga anordningar i dessa hänseenden
snarast åvägabringas. Exempelvis bör det övervägas om inte ansvaret
för de olika grenarna av operahusets förvaltning bör samlas på en
hand, och när det gäller byggnadsstyrelsens arbetsformer finns skäl bland
annat för en intimare samverkan än nu mellan den projekterande verksamheten
och den byggande. Dessa frågor är också redan föremål för överväganden
i samband med utredningar. Frågan om förvaltningen av operahuset
behandlas sålunda av den av chefen för ecklesiastikdepartementet
med stöd av Ivungl. Maj :ts bemyndigande den 30 juni 1959 tillkallade utredningsmannen
med uppdrag att verkställa utredning rörande operans
ekonomi och därmed sammanhängande förhållanden. Vidare har chefen för
kommunikationsdepartementet med stöd av särskilt bemyndigande av
Ivungl. Maj :t den 25 november 1960 tillkallat fem utredningsmän för att
verkställa en översyn av byggnadsstyrelsens organisation. Vid prövningen
av de förslag, som kommer att framläggas på grundval av dessa utredningar,
bör det nu inträffade beaktas, och de omständigheter i organisationen
som medverkat därtill såvitt möjligt undanröjas.

Självfallet bör också alla rimliga åtgärder vidtas för att undvika överskridanden
i framtiden. Vid företag som helt eller till övervägande delen
bekostas av lotterimedel bör således den av fjolårets riksdag (Statsverksprop.
Bil. 2: Gemensamma frågor s. 17—20; SU 14 s. 7—8; rskr 14) godkända
ordningen för handläggning av frågor rörande den statliga byggnadsverksamheten
i tillämpliga delar iakttagas. Denna ordning har för övrigt
redan de facto iakttagits i detta fall genom den särskilda medelsanvisningen
för projektering. I anledning av vad utredningsmannen sagt om att
frågor, som gäller dispositionen av de särskilda lotterimedlen, skulle vara
underkastade eu mera schematisk prövning än andra ärenden av motsvarande
slag, vill departementschefen uttala att frågan om operahusombyggnaden
av honom behandlades med samma grad av noggrannhet, som när
det gäller investeringar över riksstaten. I detta sammanhang vill han också

6

Statsutskottets utlåtande nr 44 år 1961

erinra om att anvisning av lotterimedel till byggnadsföretag i regel — såvitt
avser lotterimedelsfonden alltid •—• sker i form av bidrag till anläggningar
som uppföres och till återstående del bekostas av annan än staten.

Vad gäller kostnaderna för operabygget framgår av den tidigare redogörelsen,
att departementschefen redan från början eftersträvade att hålla
dessa — särskilt i vad avsåg restauranglokalerna — inom en snäv ram. Siffran
7 milj. kronor, varav 2,9 milj. kronor för restaurangen, ansåg han efter
förhandlingar med parterna i ärendet innebära en ur statens synpunkter
godtagbar lösning. Innan frågan härom underställdes Kungl. Maj :t hade
departementschefen, som även framgår av utredningen, mottagit försäkringar
om att en medelsram av nämnda storlek rymde marginaler för oförutsedda
händelser. Avsevärda överskridanden — vilka enligt vad tidigare
sagts kan uppgå till omkring 11 milj. kronor — har likväl uppkommit. Givetvis
finner han denna utveckling beklaglig och nödgas i den uppkomna
situationen föreslå Kungl. Maj :t att underställa riksdagen frågan om slutlig
täckning av ifrågavarande merkostnader.

Genom beslut den 11 april 1958 samt den 28 juli och 26 augusti 1960 har
Kungl. Maj:t av tillgängliga särskilda lotterimedel ställt sammanlagt 9 milj.
kronor till byggnadsstyrelsens förfogande för fullföljande av de byggnadsarbeten
inom operahuset, vilka avsågs i Kungl. Maj :ts beslut den 11 april
1958 och som numera är kostnadsberäknade till cirka 18 milj. kronor. Dessutom
har Kungl. Maj:t den 9 december 1960 •— i avvaktan på riksdagens
prövning av frågan om medelsanvisning på kapitalbudgeten till operabygget
— av de särskilda lotterimedlen förskotterat för ändamålet 2 milj. kronor.
Därmed bär sammanlagt 11 milj. kronor ställts till byggnadsstyrelsens
förfogande för operahusombyggnaden. Styrelsen räknar med att av återstoden,
cirka 7 milj. kronor, 2 milj. kronor kommer att erfordras under var
och en av månaderna januari, mars och maj 1961 samt resten under sommaren
1961.

Innestående behållning av de särskilda lotterierna utgjorde den 1 december
1960 — alltså före utbetalningen för operabygget den 9 i samma månad

något över 6,5 milj. kronor. Detta belopp är att betrakta som i sin helhet
bundet till vissa, i allmänhet redan påbörjade kulturella och därmed
besläktade ändamål av den art som inledningsvis nämndes. Sålunda har den
numera fullbordade renoveringen av Dramatiska teatern i Stockholm, vilken
kostnadsberäknats Lill 8 milj. kronor, beräknats draga ytterligare mellan
700 000 och 800 000 kronor. För pågående byggnadsarbeten inom nationalmuseum
erfordras 2 milj. kronor, för nya lokaler åt ostasiatiska museet
ungefär lika mycket, för bärgning av regalskeppet Wasa 1,2 milj. kronor,
för ombyggnadsarbeten inom Hälsingborgs stadsteater 300 000 kronor
samt för arbeten inom djurparken på Skansen i Stockholm 300 000 kronor.
Det gör sammanlagt omkring 6,5 milj. kronor. Ytterligare ändamål

står på tur att få bidrag ur de medel — mellan 3 och 4 milj. kronor _

som kan komma att utgöra behållningen av 1961 års särskilda lotteri. Där
har drygt 500 000 kronor beräknats för vissa tidigare beslutade pensions -

Statsutskottets utlåtande nr 44 år t961

7

kostnader vid de statsunderstödda teatrarna och orkestrarna samt visst
ytterligare bidrag till Skansen. Av återstoden av behållningen från 1961
års särskilda lotteri torde huvudparten komma att behöva disponeras för
bidrag till ombyggnad av stadsteatern i Hälsingborg och Stora teatern i Göteborg.
Dessa arbeten kan beräknas kosta vardera åtminstone 5 å 6 milj.
kronor, varav dock vederbörande städer förutsättes komma att täcka den
större andelen.

Varje utbetalning för operabygget från de särskilda lotterimedlen som
ägt rum eller kan komma att äga rum efter den 1 december 1960 inkräktar
sålunda på eller omöjliggör medelsanvisning till de av departementschefen
nyss omnämnda särskilda ändamålen. I vissa av dessa fall har byggnadsarbetena
redan påbörjats, i andra har planering och förberedelser fortskridit
så långt, att det skulle innebära stora svårigheter och ibland även merkostnader
att inställa arbetet. Departementschefen har med hänsyn härtill funnit
det motiverat, att större delen av merkostnaderna för operahusombyggnaden
täckes genom medelsanvisning över särskilt anslag på kapitalbudgeten
och vill i det följande göra hemställan därom. Han uppskattar den i dylikt
sammanhang erforderliga anvisningen till 9 milj. kronor, varav 2 milj.
kronor — motsvarande utbetalningen för operabygget den 9 december 1960
— torde böra återföras till de särskilda lotterimedlen. Med anlitande av
sistnämnda medel påbörjade eller planerade projekt kan därvid programenligt
komma till utförande.

Med hänsyn till utfallet av betalningarna för operahusombyggnaden torde
den föreslagna kapitalbudgetanvisningen äga rum på tilläggsstat för
innevarande budgetår. I avvaktan på riksdagens beslut i frågan torde förekommande
utbetalningar för operabygget böra förskotteras ur de reserverade
särskilda lotterimedlen.

Utskottet. I förenämnda proposition ha medel äskats för att täcka de merkostnader,
som i förhållande till ursprungligen uppgjorda kalkyler uppstått
vid den pågående ombyggnaden av operahuset i Stockholm. Av departementschefens
i sammanhanget lämnade redovisning framgår, att byggnadsstyrelsens
bedömningar i mars 1958 visade på en totalkostnad för ombyggnads-
och reparationsarbeten av 7 miljoner kronor, att dess beräkningar
i maj 1960 tydde på en totalkostnad av 14,5 miljoner kronor men att enligt
den bedömning, som på hösten sistnämnda år verkställdes av en av
Kungl. Maj :t tillkallad utredningsman, de ifrågavarande arbetena kunde
antagas draga kostnader på drygt 18 miljoner kronor. I väsentlig mån ha
de merkostnader, som sålunda uppstått, hänfört sig till restauranglokalerna
i operabyggnaden.

Av departementschefens redovisning framgår, att några lotterimedel utöver
dem som redan anvisats — ca 9 miljoner kronor •— icke kunna ställas
till förfogande för täckande av byggnadskostnaderna ulan att andra angelägna
kulturella och därmed besläktade ändamål bli lidande. Utskottet finner
det under sådana förhållanden ofrånkomligt att tillstyrka bifall till

8

Statsutskottets utlåtande nr 44 år 1961

Kungl. Maj :ts förslag om medelsanvisning till ändamålet. Utskottet vill
emellertid samtidigt understryka, att ett bifall från riksdagens sida måste
betraktas som ett engångsmedgivande, betingat av de särskilda omständigheterna,
och att den fortsatta anslagstilldelningen av de särskilda lotterimedlen
bör ske på sådant sätt, att den icke i efterhand utlöser anspråk på ordinarie
budgetmedel.

Utskottet saknar anledning att i sammanhanget taga ställning till ansvarsspörsmålen
i denna byggnadsfråga. Emellertid vill utskottet mot bakgrunden
av vad som framkommit vid dess behandling av ärendet mera allmänt
markera vikten av att sådant underlag skapas för ställningstaganden
i med statsmedel helt eller delvis finansierade byggnadsföretag, att mera
väsentliga kostnadsöverskridanden undvikas. Härvidlag bör den av fjolårets
riksdag godkända ordningen för handläggning av frågor rörande den statliga
byggnadsverksamheten noga iakttagas. Utskottet vill alltså framhålla,
hur väsentligt det är, att företag av detta slag bedrivas under fast ledning
med klara befogenheter och klart ansvar.

Utskottet har i sammanhanget noterat de åtgärder, som vidtagits av
Kungl. Maj:t för att komma tillrätta med de organisatoriska förhållanden,
som anses ha medverkat till det uppkomna läget. I anslutning härtill vill
utskottet uttala, att den särskilda utredningen om byggnadsstyrelsens organisation
och arbetssätt bör bedrivas skyndsamt och att den särskilda utredningen
om operaverksamheten bedrives på sådant sätt, att definitivt beslut
snarast kan fattas om rationella former för operahusets förvaltning.

Utskottet förutsätter, att riksdagen i samband med nästa års statsverksproposition
erhåller en specificerad redogörelse för det ekonomiska utfallet
av här ifrågavarande byggnadsföretag.

Vad beträffar de olika ändamål, som tillgodoses genom de särskilda lotterimedlen,
vill utskottet uttala önskvärdheten av att vid den fortsatta anslagstilldelningen
ur dessa i möjlig mån beaktas sådana ändamål, som till följd
av de av operaombyggnaden föranledda anspråken på ifrågavarande medel
icke kunnat tillgodoses.

Med understrykande av vad utskottet i det föregående anfört hemställer
utskottet,

att riksdagen må till Ombyggnad och reparation av operahuset
i Stockholm på tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret
11)60/61 under statens allmänna fastighetsfond anvisa
ett investeringsanslag av 9 000 000 kronor.

Stockholm den 21 mars 1961

På statsutskottets vägnar:
ERNST V. STAXÄNG

Statsutskottets utlåtande nr H år 1961 9

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet har närvarit
från första kammaren: herrar Näsström, Gillström, Boman, Einar
Persson, Ivar Johansson, Birger Andersson, Axel Johannes Andersson, Thun,
Holmqvist, Bengtson, Fritz Persson, Svärd, Bertil Petersson, Lundström och

Kaiiser; samt ,, ,

från andra kammaren: herrar Staxäng, Gustafsson i Stockholm, Malmborg,
Karlsson i Olofström, Svensson i Stenkyrka, Ståhl, Eliasson i Sundborn,
Mellqvist, fru Lewén-Eliasson, fröken Elmén, herrar Lassinantti, Johansson
i Norrköping, Gustafsson i Uddevalla, Heckscher och Eskel.

Stockholm 1961. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag 610448