Statsutskottets utlåtande nr 129 år 1961
1
Nr 129
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen
gjorda framställningar om anslag för budgetåret
1961/62 till statens blindskolor och dövskolor
m. m. jämte i ämnet väckta motioner.
(2:a avd.)
l:o) Statens blindskolor m. m.: Avlöningar. Kungl. Maj:t har i propositionen
nr 1 under åttonde huvudtiteln (punkt 127, s. 218—221 av bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för den 3 januari
1961) föreslagit riksdagen att dels godkänna av departementschefen angiven
avlöningsstat för statens blindskolor m. m., att tillämpas tills vidare
från och med budgetåret 1961/62, dels ock till Statens blindskolor m.m.:
Avlöningar för budgetåret 1961/62 anvisa ett förslagsanslag av 3 153 000
kronor, vilket innebär en anslagshöjning med 330 000 kronor.
Kungl. Maj:ts under förevarande punkt framställda förslag avser —
förutom vissa automatiska utgiftsökningar — huvudsakligen följande:
1) beräknande av medel för ytterligare en tjänst som lärare i läroämne i
Ag 17, en förskollärartjänst i Ag 12, en skötartjänst i Ag 6 och en ekonomibiträdestjänst
i Ag 2 vid vårdanstalten i Lund;
2) inrättande av en lärartjänst i diktafonskrivning enligt t. v. löneklass 14
vid skolan i Växjö;
3) beräknande av ett reparatörsarvode å 800 kronor vid Tomteboda;
4) inrättande av två vårdartjänster vid Tomteboda;
5) medelsanvisning av 6 665 kronor för ökat antal timlärartimmar vid
Tomteboda och anpassningsskolorna;
6) medelsanvisning för ökade arvoden till skolläkare med 350 kronor;
7) medelsanvisning för höjning av arvode till skriv- och bokföringshjälp
vid skolan i Växjö med 1 000 kronor.
Av statsrådsprotokollet framgår, att skolöverstyrelsen i skrivelse till
Kungl. Maj:t den 1 augusti 1960 behandlat frågan om skyldighet för lärare
i läroämne vid blind- och dövskolorna att biträda med tillsyn av eleverna.
Överstyrelsen, som funnit, att tillsynen över barnen på fritid, utom när det
gäller rasterna, borde överflyttas från lärare i läroämne till annan lämplig
personal, hemställer, att undervisningsskyldigheten för lärarna i läroämne
vid blindskolorna fastställes till 30 veckotimmar, varvid tillsynsskyldighe
I
— Bihang till riksdagens protokoll 1901. G samt Nr 129
2
Statsutskottets utlåtande nr 129 år 1961
ten utom vid raster bör utgå, samt att lärarna i läroämne vid dövskolorna
befrias från tillsynsskyldigheten utom vid raster.
Departementschefen förklarar sig icke vara beredd att i detta sammanhang
taga ställning till överstyrelsens förslag i nyssnämnda avseende.
Utskottet tillstyrker bifall till Kungl. Maj:ts förslag under förevarande
punkt.
I anledning av skolöverstyrelsens ovannämnda förslag får utskottet framhålla
att enligt utskottets mening vore fördelar att vinna för både elever
och lärare, om tillsynen under elevernas fritid kunde från lärare i läroämne
överföras på annan personal. Utskottet förutsätter, att Kungl. Maj:t har sin
uppmärksamhet riktad på ifrågavarande spörsmål.
Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer utskottet,
att riksdagen må
a) godkänna följande avlöningsstat för statens blindskolor
m. m., att tillämpas tills vidare från och med budgetåret
1961/62:
Avlöningsstat
1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, för -
slagsvis ............................... 828 700
2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda
av Kungl. Maj:t, förslagsvis.......... 26 800
3. Avlöningar till personal vid tillfälliga an
passningskurser
för nyblinda, förslagsvis .. 154 000
4. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal,
förslagsvis............................. 1 497 800
5. Rörligt tillägg, förslagsvis............... 599 200
6. Kompensation för höjda folkpensionsavgifter,
förslagsvis ......................... 46 500
Summa kronor 3 153 000
b) till Statens blindskolor m. m.: Avlöningar för budgetåret
1961/62 under åttonde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag
av 3 153 000 kronor.
2:o) Statens blindskolor m. m.: Omkostnader. I enlighet med Kungl.
Maj:ts förslag (punkt 128, s. 222—224), vilket innebär dels ändrad anslagsrubrik,
dels ock en anslagshöjning med 115 300 kronor, hemställer utskottet,
att riksdagen må till Statens blindskolor m. m.: Omkostnader
för budgetåret 1961/62 under åttonde huvudtiteln
anvisa ett förslagsanslag av 831 000 kronor.
Statsutskottets utlåtande nr 129 år 1961
3
3:o) Statens dövskolor m. m.: Avlöningar. Kungl. Maj:t har (punkt
129, s. 224—234) föreslagit riksdagen att dels besluta, att en teoretisk fortsättningsskollinje
för döva barn från och med budgetåret 1961/62 skall
vara organisatoriskt knuten till skolan i Manilla, dels besluta, att skolhemmet
å Mogård skall från och med budgetåret 1961/62 överflyttas till Charlottendals
skolhem i Gnesta, dels bemyndiga Kungl. Maj:t att vidtaga de
ändringar i personalförteckningen för statens dövskolor m. m., som föranledes
av vad departementschefen anfört, dels godkänna av departementschefen
angiven avlöningsstat för statens dövskolor m. m., att tillämpas tills
vidare från och med budgetåret 1961/62, dels ock till Statens dövskolor
in. m.: Avlöningar för budgetåret 1961/62 anvisa ett förslagsanslag av
5 629 000 kronor.
I detta sammanhang har utskottet till behandling förehaft
dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av
herr Bengt Gustavsson m. fl. (I: 92) och den andra inom andra kammaren
av herr Hedin m. fl. (II: 117), i vilka hemställts, att riksdagen måtte
a) godkänna det mellan byggnadsstyrelsen och Föreningen Sävstaholmsskolorna
träffade avtalet angående statens övertagande av Charlottendals
skolhem i Gnesta;
b) hos Ivungl. Maj:t hemställa om uppdrag åt skolöverstyrelsen att tills
vidare låta driva Charlottendals skolhem med nuvarande vårdform;
c) hos Kungl. Maj :t hemställa om uppdrag åt skolöverstyrelsen att i
samråd med medicinalstyrelsen utreda frågan om framtida huvudmannaskap
och form för vård av svårare barnafasier samt kartläggning av förekomsten
av barnafasier;
d) uppdraga åt vederbörligt utskott att vidta de ändringar i övrigt under
punkterna D 28, 29 och 30 i statsverkspropositionen bil. 10 och punkten 16
i bilaga 30 som föranleds av beslutet enligt b) och c) ovan;
dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av
fru Wallentheim m. fl. (I: 227) och den andra inom andra kammaren av fru
Eriksson i Stockholm och herr Brand! i Sätila (II: 307), i vilka hemställts,
att riksdagen måtte besluta inrätta en tjänst som biträdande husmoder vid
Härnösands dövskola och under förevarande punkt för budgetåret 1961/62
anvisa ett förslagsanslag av 5 641 000 kronor;
dels ock två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren
av herrar Axel Johannes Andersson och Kaijser (I: 400) och den andra
inom andra kammaren av fröken Olsson och fru Lewén-Eliasson (11:487),
i vilka hemställts, att riksdagen i samband med att propositionen om anslag
till statens dövskolor behandlas måtte besluta att hemställa, att Kungl.
Maj:t tar upp frågan om föreståndarens för dövlärarseminariet arvodesbelopp
och undervisningsskyldighet till förnyat övervägande.
4
Statsutskottets utlåtande nr 129 år 1961
Beträffande motiveringen för de motionsvis gjorda yrkandena får utskottet
hänvisa till motionerna II: 117,1: 227 och II: 487.
Kungl. Maj:ts förslag under före varande punkt — innebärande en anslagshöjning
med 609 000 kronor — omfattar huvudsakligen följande:
B lockhusudden
1) förstatligande av skolan å Blockhusudden som teoretisk fortsättningslinje
inom dövskolväsendet;
2) inrättande av tre icke-ordinarie lärartjänster i läroämnen, varav en i
lönegrad Ae 21 och de båda övriga i reglerad befordringsgång;
3) anvisande av medel för 30 timlärartimmar;
4) arvode åt studierektor, 1 920 kronor;
5) arvoden för vissa kurser för elever, 3 000 kronor;
Manilla
6) förändring av en rektorstjänst i lönegrad Bp 1 till rektorstjänst i
ABp 24;
7) ökade kostnader för arvoden vid dövlärarseminariet, 12 000 kronor;
Charlottendal
8) överflyttning av skolhemsdelen vid Mogårdshemmet till Charlottendals
skolhem;
9) inrättande av en rektorstjänst i lönegrad ABp 22;
10) inrättande av en vaktmästartjänst i Ae 8;
11) överflyttande av en lärare i läroämnen i Ao 19, tre lärare vid skolhem
i Ao 13 och Ae 13, en lärare i kvinnlig slöjd i Ao 12, en husmor i Ao 12,
fyra vårdare i Ae 8 samt två ekonomibiträden i Ae 2/3 från Mogård;
12) arvode åt skolsköterska, 1 200 kronor;
13) arvode för skriv- och bokföringshjälp, 1 500 kronor;
Örebro
14) inrättande av en e. o. teckningslärartjänst i Ae 16 och samtidig indragning
av en ordinarie slöjdlärartjänst i Ao 12;
15) inrättande av en icke-ordinarie lärartjänst i läroämnen i reglerad befordringsgång;
16)
beräknande av medel för uppflyttning av en ordinarie vaktmästartjänst
i Ao 7 till Ao 8;
17) ytterligare timlärartimmar i musik och rytmik;
18) arvoden till viss utökad personal, 38 500 kronor;
Övrigt
19) inrättande av en förskollärare''änst med halvtidstjänstgöring i Ae 12
vid Eugeniahemmet;
20) arvode till praktikant vid förskolan i Boden med 200 kronor i månaden;
21) arvoden till viss personal vid fritidsverksamhet, 6 000 kronor.
Statsutskottets utlåtande nr 129 år 1961
5
Av statsrådsprotokollet inhämtas i övrigt bland annat följande.
Beträffande föreståndarskapet för do v lä rarseminariet
hade skolöverstyrelsen i sina anslagsäskanden föreslagit att en av lärarna
vid Manilla skulle vara studierektor vid skolan å Blockhusudden och med
detta uppdrag även förena föreståndarskapet för dövlärarseminariet. Vederbörande
skulle enligt förslaget såsom studierektor uppbära arvode av
1 920 kronor och åtnjuta tre veckotimmars nedsättning i undervisningsskyldigheten.
Såsom föreståndare skulle han uppbära ett arvode av 5 604
kronor, mot skyldighet för honom att hålla två föreläsningar per vecka vid
seminariet, samt åtnjuta 10 veckotimmars nedsättning i undervisningsskyldigheten.
— Departementschefen förklarade sig icke kunna biträda förslaget
om nedsättning av undervisningsskyldigheten för studierektor och
räknade med ett arvode av 2 400 kronor till föreståndaren men hade i övrigt
icke något att erinra mot överstyrelsens förslag.
Ett förslag av skolöverstyrelsen om inrättande av en tjänst som biträdande
husmoder vid skolan i Härnösand har departementschefeu
icke tillstyrkt.
I fråga om överflyttningen av skolhemsdelen vid Mogårdshemmet
till Charlottendals skolhem har skolöverstyrelsen
anfört bland annat följande.
På Mogård undervisas och vårdas döva barn, vilka inte kan följa undervisningen
vid distriktsskolorna, tillsammans med äldre personer med komplicerade
lyten. Denna anordning är från flera synpunkter högst otillfredsställande.
Då möjlighet nu finnes att utnyttja lokalerna vid Charlottendals
skolhem, tillhörigt föreningen Sävstaholmsskolorna, föreslår överstyrelsen
därför att skolhemsdelen av Mogårdsanstalten från och med budgetåret
1961/62 överflyttas till Charlottendals skolhem.
Antalet elever vid skolhemmet å Mogård har under de senaste fem läsåren
varierat mellan 22 och 27 med ett medeltal av 24,4. En anläggning
för ifrågavarande elever bör således omfatta minst 25 platser.
I anledning av hemställan från föreningen Sävstaholmsskolorna om statens
övertagande av Charlottendals skolhem har skolöverstyrelsen verkställt
utredning av frågan om den fortsatta verksamheten vid detta skolhem.
Av utredningen framgår, att Charlottendals skolhem är avsett för
psykiskt efterblivna skolelever (särskolelever) med svåra talfel. Platsantalet
var avsett att utgöra 28. Särskild specialundervisning för elever med
talfel är emellertid behövlig för cirka 5 procent av särskolans elever, d. v. s.
för närvarande omkring 200. Verksamheten bör därför enligt överstyrelsens
mening huvudsakligen organiseras regionalt i landstingens regi. Charlottendalshemmets
uppgift som undersökningscentral torde likaledes i nuvarande
läge med fördel kunna övertagas av något eller några särskoleinternat
i närheten av Stockholm eller annan ort med tillgång till erforderlig
medicinsk och annan expertis. Vid sådant förhållande bör Charlottendalshemmet
upptagas för annat ändamål och överstyrelsen har funnit det
möjligt att efter en tillbyggnad av anläggningens skollokaler dit överföra
skoleleverna från Mogård. Överstyrelsen föreslår således, att staten för
1*
6
Statsutskottets utlåtande nr 129 år 1961
detta ändamål förvärvar ifrågavarande fastigheter med samtliga inventarier
från och med den 1 juli 1961 samt uppför en paviljong med erforderligt
antal undervisningslokaler.
Över motionerna I: 92 och II: 117 har statsutskottet i vederbörlig ordning
inhämtat yttranden från skolöverstyrelsen, medicinalstyrelsen, socialstyrelsen,
svenska landstingsförbundet, särskolornas rektorsförening, svenska
särskolornas lärarförening, svensk förening för foniatri och logopedi samt
riksförbundet för utvecklingsstörda barn.
Skolöverstyrelsen har anfört bland annat följande.
Genom motionernas innehåll har frågan kommit att omfatta tre grupper
barn som behöver specialvård, nämligen psykiskt efterblivna barn (särskolelever)
med svåra talfel, psykiskt efterblivna döva barn och slutligen afatiska
barn med i övrigt normal intelligensutveckling — i motionen och här
nedan benämnda barn med barnafasi.
Enligt gällande bestämmelser (SFS 1954: 483) faller särskolelever med
talfel under landstingens ansvar. De undervisas och vårdas vid särskolorna,
utom det lilla antal (13) som på landstingens bekostnad vistas vid Charlottendals
skolhem. Döva efterblivna barn vårdas vid Mogård tillsammans
med vuxna döva med komplicerat handikapp. För denna elevgrupp bär
staten ansvaret (4 § SFS 1954:483). Barn med barnafasi skall behandlas
inom dövvården, och de hänvisas för närvarande till specialskolan för taloch
hörselskadade i Örebro. Även för dessa elever är staten huvudman (1 §
SFS 1960: 509).
Departementschefens förslag i åttonde huvudtiteln innebär, att Charlottendals
skolhem, som nu drives av Föreningen Sävstaholmsskolorna, skall
inköpas av staten och användas för mogårdsbarnen. De få särskoleleverna
vid Charlottendalshemmet skulle i den mån de behöver fortsatt behandling
placeras på lämpliga institutioner. Förslaget innebär således icke — såsom
motionärerna synes anse — någon förändring beträffande nuvarande möjligheter
till afasivård.
I sin utredning av frågan har överstyrelsen noggrant övervägt ett statligt
övertagande av den nuvarande verksamheten vid Charlottendal. Överstyrelsen
har av huvudsakligen två skäl icke ansett sig kunna avge ett sådant
förslag.
Flertalet särskolelever har språksvårigheter av varierande art, vilket
sammanhänger med elevernas generella skada. De kan i allmänhet erhålla
lämplig undervisning i den vanliga särskoleklassen. Särskolans lärare är
utbildade för sådan undervisning. Ett antal särskolelever, som vid inventering
visat sig uppgå till omkring 200, har emellertid så svåra eller specifika
talfel, att de bör erhålla särskild talbehandling. Som nämnts undervisas
de nu vid landstingens särskolor, med undantag av det fåtal elever som vistas
vid Charlottendalshemmet. Överstyrelsen har icke funnit lämpligt, att
staten skulle åtaga sig vården för en så stor och svåravgränsbar grupp, som
här är fråga om. Ur pedagogisk och psykologisk synpunkt är det olämpligt,
att under lång tid sammanföra elever med språkrubbningar och därigenom
hindra dem, eller i vart fall minska deras möjligheter, att umgås med talande
jämnåriga kamrater. Mycket goda erfarenheter har gjorts av den undervisning
av särskolelever med svåra talfel, som anordnats på Slagsta särskola.
Verksamheten där har pågått i två år och är organiserad i samråd
Statsutskottets utlåtande nr 129 år 1961
7
med specialisten i foniatri, dr Gunnar Bjuggren, och står under hans medicinska
ledning. Uppförande av statliga riksanstalter för särskolelever med
svåra talfel skulle medföra mycket betydande statliga investeringar, som
överstyrelsen finner obehövliga. Plats för eleverna finnes nämligen vid
landstingens särskolor och så snart antalet talpedagoger blir tillräckligt, kan
undervisningen för dem anordnas på lämpligt sätt. Eftersom befattningshavarna
vid Charlottendal av överstyrelsen kommer att erbjudas fortsatt
verksamhet inom särskolans ram, kommer talfelsbehandlingen icke nu att
behöva minskas genom nedläggande av den nuvarande verksamheten där.
Anledningen till att föreningen Sävstaholmsskolorna vill frånträda sitt
huvudmannaskap uppger föreningen vara det ogynnsamma driftresultatet.
Utgifterna var under år 1960 207 918 kronor. Om staten skulle överta den
nuvarande verksamheten vid Charlottendal, måste man under förhandenvarande
omständigheter räkna med ett betydande tillskott av driftmedel.
Man kan nämligen icke förutsätta att staten som huvudman skulle kunna
undgå de svårigheter som nuvarande huvudmannen har beträffande personal
m. m. Viss förstärkning beträffande bland annat administration och anlitande
av medicinsk expertis anser överstyrelsen oundgänglig, därest verksamheten
skall fortsättas. Då inget av de barn, som nu vistas vid Charlottendalshemmet,
riskerar att berövas den undervisning och vård, som i varje
enskilt fall är behövlig, har överstyrelsen icke ansett sig kunna förorda, att
staten skall ikläda sig sådan kostnad, som är erforderlig för att på ett tillfredsställande
sätt driva hemmet med nuvarande vårdform.
Enligt departementschefens förslag skulle Charlottendalshemmet efter
viss komplettering utnyttjas för undervisning och vård av psykiskt efterblivna
döva barn. Dessa barn utgör en liten, lätt avgränsbar elevgrupp, som
staten enligt gällande bestämmelser (4 § SFS 1954: 483) skall svara för.
De kan inte undervisas vare sig i särskola eller dövskola. Verksamheten för
dessa barn, som under senare år uppgått till mellan 22 och 27 (medeltal
24,4), är synnerligen otillfredsställande ordnad, genom att de vårdas tillsammans
med vuxna döva med komplicerat handikapp å den statliga anstalten
Mogård vid Doverstorp. Förslag till lämplig vårdform för mogårdsbarnen
har tyvärr av olika anledningar icke kunnat tidigare realiseras, och
det får nu anses som synnerligen angeläget att åtgärder vidtages. Charlottendalshemmet
är lagom stort för ändamålet och efter den föreslagna tillbyggnaden
synes anläggningen bli väl lämpad för undervisning och vård av
de döva efterblivna barnen. Därest Charlottendalshemmet, enligt motionärernas
förslag, skulle drivas med nuvarande vårdform ett obestämt antal år,
torde ytterligare lång tid komma att förflyta, innan en lämplig vårdform
kan finnas för mogårdsbarnen. Därtill kommer betydande kostnadsökningar.
Vid bifall till motionerna kan överstyrelsen inte finna annan lösning
för dessa barn än att en nybyggnad uppföres. Denna torde komma att
draga eu kostnad av omkring 60 000 kronor per plats eller omkring 1,7
miljoner kronor.
Överstyrelsen delar i princip de synpunkter som framföres i motionerna,
beträffande det angelägna i att skilja mellan barn med barnafasicr och
psykiskt efterblivna barn med talsvårigheter. Motionärerna synes emellertid
anse, att vid Charlottendalshemmet behandlas huvudsakligen »barn med
svårare fall av barnafasicr». Som överstyrelsen ovan framhållit är Charlottendalshemmet
de ju re icke avsett för barn med barnafasicr. Vid eu senast
i januari 1961 gjord inspektion och av medicinalstyrelsen och skolöversty
-
8
Statsutskottets utlåtande nr 129 år 1961
relsen i samråd med hemmets egen psykolog företagen genomgång av vart
och ett av de nu intagna barnen har framgått, att hemmet de facto cj heller
fungerar som sådant utan som behandlingshem för särskolelever med talfel.
Fall av barnafasier skall som nämnts enligt gällande bestämmelser (SFS
1960: 509) behandlas inom dövorganisationen och hänvisas för närvarande
till specialskolan i Örebro för tal- och hörselskadade. Anordningen är enligt
överstyrelsens mening icke helt lämplig och resurserna otillräckliga. Som
anges i motionen är emellertid frågan om behandlingen av barn med talsvårigheter
under utredning. Härvid kommer även frågan om behandling av
barnafasier att beaktas. Överstyrelsen finner därför ej anledning föreligga
att nu utreda denna fråga separat.
Vid sina överväganden rörande den framtida verksamheten vid Charlottendalshemmet
har överstyrelsen även mycket noggrant övervägt möjligheten
att använda hemmet för behandling av barnafasier. Denna verksamhet
kräver emellertid, som också utsägs i motionen, en mycket nära samverkan
mellan framför allt medicinska och pedagogiska specialister. Sådan
samverkan försvåras — förutom av att rektor ej kunnat tillfredsställande
samarbeta med utifrån kommande personal — av att hemmet har ett
ogynnsamt läge. Således har samarbete med audiologisk expertis icke kunnat
ske i erforderlig omfattning och foniater har icke kunnat erhållas för
regelbunden konsultation. Med hänsyn härtill och till rådande förhållanden
vid hemmet har överstyrelsen icke ansett möjligt att föreslå, att hemmet
skulle utnyttjas som behandlingshem för barn med barnafasi. Vid detta
ställningstagande har överstyrelsen haft samråd med medicinalstyrelsen
och särskild foniatrisk expertis.
Vid sin utredning har överstyrelsen efter noggrant övervägande icke funnit
det lämpligt att Charlottendalshemmet övertages av staten för nuvarande
ändamål med hänsyn dels till att ett sådant övertagande icke skulle
innebära någon förbättring av talfelsundervisningen för särskolelever, dels
till att klientelet är svåravgränsat, dels ock till att kostnadsökningen skulle
bli orimligt stor.
Ej heller anser sig överstyrelsen med hänsyn till hemmets läge, de administrativa
svårigheterna m. m. kunna förorda att hemmet ändras till behandlingshem
för barn med barnafasier. Däremot finner överstyrelsen det
ur såväl pedagogisk som ekonomisk synpunkt lämpligt, att mogårdsbarnen
placeras på hemmet.
Enär i motionerna icke framförts något som kan ge skolöverstyrelsen
anledning att frånträda denna sin redan tidigare intagna ståndpunkt, får
överstyrelsen avstyrka bifall till motionerna.
Medicinalstyrelsen har i huvudsak anfört följande.
Vid en inspektion den 16 januari 1961, som medicinalstyrelsen företog
tillsammans med skolöverstyrelsen, framgick det, att av de intagna 13 eleverna
10 hade en allmän psykisk efterblivenhet förutom varierande former
av talfel. Några av dem voro så efterblivna, att det kunde ifrågasättas om
sådan speciell talfelsundervisning, som här gavs, var indicerad. För dessa
10 anser medicinalstyrelsen, att en placering vid respektive hemläns särskola
numera är lämplig, emedan möjligheterna att erhålla talfelsundervisning
där under senare år avsevärt ökat. De tre övriga eleverna synas ej
vara psykiskt efterblivna men ha betydande språkstörningar. Av dessa ha
två erbjudits att hösten 1961 komma till hörselfrämjandets rehabiliterings
-
9
Statsutskottets utlåtande nr 129 år 1961
central. För den tredje eleven anser medicinalstyrelsen specialskolan för taloch
hörselskadade i Örebro vara den bäst lämpade undervisningsanstalten.
Dessutom fann styrelsen vid inspektionen, att avsevärda brister förelåg beträffande
det sätt varpå journalerna rörande eleverna förts.
Anledningen till den under åren ringa beläggningen är främst brist på
kvalificerad pedagogisk och medicinsk personal, då främst talpedagoger
och foniater. Orsaken till denna brist torde bland annat höra samman med
Charlottendals geografiska läge.
På grund härav har skolhemmet under de gångna åren endast kunnat
taga hand om ett fåtal särskoleelever, som varit i behov av talfelsundervisning.
Dessutom har eleverna ej kunnat erhålla den specialistundersökning,
som utgör en förutsättning för att bedöma vårdbehovet och följa behandlingen
och som man måste förutsätta vid en riksanstalt. Skolhemmet har
sålunda tyvärr ej kunnat fylla de behov, som detsamma vid planerandet avsågs
att täcka.
Motionärerna ha i sina motioner enbart uppehållit sig vid barnafasier.
Det skall därför här nämnas, att Charlottendal är avsett för psykiskt efterblivna
barn med talrubbningar, varav de s.k. afasierna utgör en mindre
grupp. Andra och hos dessa vanligare förekommande talrubbningar äro
t. ex. mognadshämning, artikulationsfel av antingen perifer eller centralnervös
art, språkstörning i samband med relativ, oftast neurogen hörselnedsättning,
röststörning m. fl. De språkstörningar, som betecknas som afasi
— av »icke-specialister» ofta fel- eller överdiagnostiserade — sammanhänga
i regel med hjärnskada, som om den är tillräckligt utbredd, även medför
en allmän psykisk efterblivenhet. Åtskilliga av de psykiskt efterblivna barnen
ha lätta och passagera former av afasi och endast ett relativt fåtal
svåra. Det är de sistnämnda, som behöva långvarig talfelsundervisning och
som skulle ha behov av vård på en anstalt av Charlottendals karaktär.
Emellertid måste det starkt ifrågasättas om resultatet av mångårig talfelsundervisning
vid en central anstalt verkligen motiverar ett skiljande
från föräldrar och normalt talande kamrater vid den regionala särskolan,
sedan numera även talfelsundervisning i för varje år ökad utsträckning där
står att få.
Av denna anledning synes det medicinalstyrelsen mera angeläget, att.
en högkvalificerad central institution för undersökning och kortare tids
observationsbehandling för berörda särskoleelever kommer till stånd än att
bibehålla en anstalt av typen Charlottendal. Vid en sådan central institution
böra eleverna kunna intagas för upprepad observationsbehandling i
samarbete med de regionala talfelspedagogerna, som på det sättet kunde få
detaljerade behandlingsinstruktioner beträffande varje barn.
De former av barnafasi, som ej äro kombinerade med en organiskt betingad
psykisk efterblivenhet, till vilka Dr. Bratts citerade uttalande
refererar och som också inbegripas i motionerna, fordra däremot oftast ett
mer eller mindre kontinuerligt pedagogiskt omhändertagande, i varje fall
under skoltiden. Styrelsen anser det därför önskvärt, att den subkommitté
med representanter för socialstyrelsen, skolöverstyrelsen och medicinalstyrelsen,
som sedan år 1956 utreder förhållandena i fråga om barn med talfel,
även beaktar frågan om huvudmannaskap och form för vård av svårare
barnafasier, ävensom kartläggning av förekomsten av dessa. Experterna i
denna kommitté ha i januari 1961 inför medicinalstyrelsen, dess lmvudmanriaråd
och representanter för Sveriges läkarförbund framlagt utred
-
10 Statsutskottets utlåtande nr 129 år 1961
ningar rörande fragan om ordnande av utbildning av talterapeuter, vilka
föreslås uppdelade i två kategorier, dels s. k. logopeder med akademisk utbildning
dels ock logopedassistenter med bland annat särskoleexamen som
grundutbildning. Vid denna överläggning framlades även kommitténs förslag
beträffande vårdorganisationens utformning, innefattande bland annat
foniatriska avdelningar vid de planerade regionssjukhusen.
Med hänsyn till vad ovan anförts, anser medicinalstyrelsen ej rationellt
att i fortsättningen driva Charlottendal som riksanstalt för psykiskt efterblivna
barn med talfel. Ej heller anser styrelsen hemmet lämpligt som central
för undersökning och observationsbehandling av psykiskt efterblivna
barn med talrubbningar främst på grund av de olägenheter, som dess geografiska
läge visat sig medföra.
Socialstyrelsen har i sitt yttrande anfört bland annat följande.
Vad verksamheten vid Charlottendal beträffar har socialstyrelsen icke
någon närmare kännedom om densamma. Verksamheten står icke till någon
del under socialstyrelsens tillsyn. Styrelsen äger ej heller sådan överblick
över förhållandena på det vårdområdet, varom fråga är, att styrelsen är i
stånd till något bestämdare ställningstagande till de aktuella problemen.
Socialstyrelsen har emellertid fått den uppfattningen, att vårdbehovet för
barn med svårare talrubbningar är stort.
Svenska landsting sförbundets styrelse framhåller i sitt yttrande bland
annat följande.
Det synes styrelsen tveksamt om man, innan en ny organisation hunnit
byggas upp, skall nedlägga den enda anstalt för behandling av barn med
grava talrubbningar som för närvarande finnes. Om hemmet nedlägges,
kommer klientelet att överflyttas till särskolorna. Det ligger i sakens natur,
att det med den brist som för närvarande råder på utbildad personal ej är
möjligt att förse samtliga särskolor med dylik. Skäl tala därför enligt styrelsens
mening för att Charlottendals skolhem tills vidare bibehålies och
drives i statlig regi.
Särskolornas rektorsförening har anfört bland annat följande.
Särskoleelever med afasier och svåra talrubbningar har hittills placerats
vid Charlottendals skolhem, där rektor och en lärare skött talundervisningen.
Även om rektorsföreningen för sin del vill framhålla, att psykiskt
efterblivna barn med svårare afasier strängt taget icke hör hemma under
särskoleverksamheten, emedan de i behandlings- och undervisningshänseende
bjuder så stora och från särskoleundervisningen avvikande undervisningsproblem,
att särskoleverksamheten saknar resurser att klara dessa
problem på ett fullt tillfredsställande sätt, torde för närvarande knappast
förutsättningar finnas för skapandet av särskilda skolor för dessa barn utan
skolundervisningen av dessa torde tills vidare få ske vid landstingens särskolor.
Rektorsföreningen anser det emellertid i högsta grad önskvärt, att
intensivbehandling av särskoleelever med såväl afasier som andra svåra
talrubbningar kan äga rum och att tillräckliga resurser härför skapas. Intensivbehandlingen
bör icke förläggas till en särskola utan till ett särskilt
institut, som bör inrättas i Stockholm eller Göteborg, där foniatrisk, barnpsykiatrisk,
pedagogisk och psykologisk expertis finnes.
11
Statsutskottets utlåtande nr 129 år 1961
Rekt or sföreningen ställer sig mycket tveksam till lämpligheten av att
Charlottendals skolhem bibehalles som särskola, där undervisningen skall
vara ordnad i enlighet med bestämmelserna i särskolereglementet och undervisningsplanen
för rikets särskolor. Av skolöverstyrelsens skrivelse till
Kungl. Maj:t med anledning av vissa föräldrasynpunkter på nedläggandet
av skolhemmet framgår det nämligen, att undervisningen vid hemmet icke
varit ordnad på sådant sätt, att den uppfyllt de krav somskolöverstyrelsen
i egenskap av tillsynsmyndighet ansett sig böra ställa i detta avseende.
Rektor sföreningen är emellertid fullt medveten om de svårigheter som
uppenbarligen föreligger att bereda fullgod särskoleundervisning vid en
sådan särskola som Charlottendal, där behandlingen av elevernas talrubbningar
måste bli det primära. En omorganisation av verksamheten vid
Charlottendal, innebärande bland annat att särskolan nedlägges och att ett
provisoriskt institut för särskolebarn med svåra talrubbningar mrattas i
stället torde vara den enda acceptabla lösningen i dagens läge.
Den administrativa och pedagogiska ledningen av institutets verksamhet
bör anförtros åt föreståndare med de speciella kvalifikationer, sornkan
anses erforderliga för skötseln av ifrågavarande behandlingsinstitut. Hemmets
nuvarande talpedagoger, rektor och en lärare, bör helt få ägna sig åt
institutets huvuduppgift — talundervisningen. .....
Behandlingen vid institutet bör begränsas till for varje särskilt tall anpassad
tid, varefter eleverna flyttas tillbaka till respektive särskolor. Intet
bör emellertid hindra, att elev senare återkommer till förnyad behandling
vid institutet under högst en termin.
Särskoleelever med lindrigare talfel bör som hittills undervisas vid vanliga
särskolor och där få den talfelsbehandling de är i behov av. Elever med svarare
talrubbningar, som erhållit intensivbehandhng vid det ovan skisserade
institutet och återkommit för fortsatt särskoleundervisning på nagon av
landstingens särskolor bör parallellt med denna erhalla talundervisning av
särskollärare med specialutbildning för ifragavarande undervisning.
Under åberopande av det anförda och under förutsättning, att staten
övertager Charlottendal vill rektorsföreningen förorda, att särskolan vid
hemmet nedlägges och att ett provisoriskt institut för behandling av sarskolebarn
med afasier och andra talrubbningar provisoriskt forlagges till
Charlottendal i avvaktan på resultatet av föreslagen utredning om huvudmannaskap
och form för behandling av bland annat svårare afasier.
Svenska särskolornas lärarförening har i huvudsak anfört följande.
Skolöverstyrelsen har begärt att staten skall överta Charlottendals skolhem
och utnyttja det för undervisning och vård av döva barn med komplicerat
handikapp. Överstyrelsen har i sin motivering till detta angivit hur
undervisning och vård av psykiskt efterblivna med svara talfel. bör organiseras.
Man har tänkt sig verksamheten ordnad regionalt och liksom övrig
vård och undervisning av psykiskt efterblivna i landstingens och de landstingsfria
städernas regi. Förverkligandet av dessa planer kommer att innebära
ett stort framsteg när det gäller dessa handikappade barn. Men ännu
finns inte möjligheter att genomföra en sådan organisation, då man mte
har specialutbildade lärare att tillgå på alla hall. Svenska särskolornas lärarförening
vill framhålla vikten av att de i särskolan nu tjänstgörande lararna
får möjlighet till vidareutbildning på detta område och att i den utbildning,
som för närvarande planeras för särskollärare stor vikt lägges vid undervis
-
12
Statsutskottets utlåtande nr 129 år 1961
ning om tal- och språkutveckling och dess behandling. Tillgång till medicinsk-psykologisk
expertis (barnpsykiater, foniater m. fl.) är ett villkor för
att den planerade organisationen skall kunna fungera. Det är av vikt att
denna fråga löses snarast.
Svenska särskolornas lärarförening anser det följaktligen beklagligt att
fragan om nedläggande av Charlottendals skolhem aktualiserats redan nu.
Med tanke på de resurser som för närvarande står till buds för en regionalt
ordnad specialundervisning anser vi att ett särskilt skolhem för psykiskt
efterblivna barn med svåra talfel bör finnas, till dess möjligheter för en
effektiv behandling av dessa barn kan ges enligt skolöverstyrelsens planer.
Svensk förening för foniatri och logopedi har framhållit följande.
I en tid då enskilda och myndigheter strävar att ge handikappade barn
mom alla olika specialområden en så differentierad och optimal vård och
undervisning som över huvud taget är möjlig kommer förslaget om nedläggandet
av Charlottendals skolhem mycket överraskande. Det innebär
av allt att döma att man avskaffar en specialinstitution utan att erbjuda
något bättre eller ens likvärdigt alternativ. Skolöverstyrelsens förslag att
decentralisera och inlemma vården av de svårt språkstörda barnen i det
allmänna särskoleväsendet synes orealistiskt; det kommer att dröja åtskilliga
år innan kvalificerade, logopediskt utbildade lärare finnes att tillgå
vid särskolorna. SFFL finner det angeläget att barnen med tal- och språksvårigheter
vid särskolorna i landet får logopedisk behandling, men barn
med mycket svåra språkliga störningar torde få den bästa vården vid en
specialinstitution.
Sammanfattningsvis vill SFFL oreserverat instämma i de åsikter och
förslag som kommer till uttryck i motionerna I: 92 och II: 117. Särskilt vill
SFFL understryka behovet av en utredning beträffande framtida huvudmannaskap
och form för vård av svårare barnafasier.
Riksförbundet för utvecklingsstörda barn har bland annat anfört följande.
Det synes uppenbart att Charlottendals skolhem nu har ett olämpligt
geografiskt läge. Förbundet kan av detta skäl inte motsätta sig, att dess nuvarande
fastighet, på sätt som föreslagits i statsverkspropositionen, utnyttjas
för annat ändamål än behandling av afasibam.
Det är emellertid ytterst angeläget, att det här bara blir fråga om en
omdisposition, som inte leder till att afasiundervisningen under flera år nedlägges
intill dess att en ny organisation hunnit växa fram. Det är ur föräldrasynpunkt
oantagbart, att de barn det här gäller utplaceras på särskolor,
där resurser för afasibehandling saknas.
Förbundet föreslår sålunda, att omedelbara åtgärder vidtages för överförande
av verksamheten vid Charlottendals skolhem till central plats, där
tillgång till högt kvalificerad foniatrisk expertis finns inom nära räckhåll.
Ett sådant centralt skolhem anser förbundet till en början kunna drivas
i så begränsad omfattning, att några större investeringsanslag åtminstone
tills vidare inte behöver tas i anspråk.
Som här framgått ansluter förbundet sig sålunda till det i motionen uttryckta
önskemålet, att Charlottendals skolhem måtte få fortsätta att drivas.
En annan och mera ändamålsenlig geografisk förläggning i enlighet
med de tankegångar, som ovan framgått, bör snarast komma till stånd, men
13
Statsutskottets utlåtande nr 129 år 1961
kontinuiteten i den nuvarande undervisningen får inte riskeras. Förbundet
understryker i detta sammanhang att verksamma åtgärder måtte vidtagas
för att häva den svåra bristen på medicinsk och pedagogisk expertis inom
hela området för tal- och språkrubbningar.
Utskottet. Med anledning av de under denna punkt redovisade motionerna
får utskottet anföra följande.
I motionerna I: 227 och II: 307 har yrkats, att riksdagen måtte besluta
om inrättande av en tjänst som biträdande husmoder vid Härnösands dövskola.
Utskottet finner det önskvärt, att organisationen vid de större dövskolorna
utbygges med biträdande husmoderstjänster sa snart ske kan.
Utskottet, som icke är berett att tillstyrka bifall till motionerna I: 227 och
11:307, förutsätter, att Kungl. Maj:t har sin uppmärksamhet riktad på
förevarande spörsmål.
Såsom av den lämnade redogörelsen framgår innebär Kungl. Maj:ts förslag
bland annat förening av en lärartjänst vid dövskolan å Manilla med
studierektorsbefattningen vid skolan å Blockhusudden och föreståndarskapet
för dövlärarseminariet. Innehavaren av denna förenade tjänst skulle
åtnjuta tio veckotimmars nedsättning i undervisningsskyldigheten samt
1 920 kronor i arvode som studierektor och 2 400 kronor i arvode som föreståndare,
det senare arvodet mot skyldighet att hålla två föreläsningar per
vecka vid seminariet.
I motionerna I: 400 och II: 487 har föreslagits att riksdagen ville uttala
sig för att Kungl. Maj:t måtte upptaga frågan om föreståndarens vid dövlärarseminariet
arvodesbelopp och undervisningsskyldighet till förnyat
övervägande.
Enligt vad utskottet inhämtat har såväl den nuvarande föreståndaren
som lärarkandidaterna i skrivelser till skolöverstyrelsen uttalat allvarliga
farhågor för seminarieutbildningen för dövlärare. Föreståndaren finner det
icke möjligt att under de av departementschefen givna tidsfaktorsbetingelserna
tillfredsställande förestå seminariet, och lärarkandidaterna framlägger
starkt kritiska synpunkter på det mera provisoriska sätt, varpå ledningen
av seminariet för närvarande är anordnad.
Såsom i motionerna framhållits är speciallärarnas utbildning för närvarande
föremål för utredning, varför ovisshet råder om i vilken utsträckning
utbildningen av dövlärare kan samordnas med annan speciallärarutbildning.
Den framtida faktiska omfattningen av föreståndarens arbetsuppgifter
kan därför icke nu bedömas.
En god organisation av seminarieundervisningen och en allsidig handledning
av lärarkandidaternas arbete utgör enligt utskottets mening grundförutsättningarna
för att dövlärarutbildningen skall göra de blivande dövlärarna
rustade att bemästra de skiftande och allvarliga problem, som sedan
kommer att möta dem i det dagliga skolarbetet.
Utskottet finner sig med hänsyn till föreliggande svårigheter på området
14
Statsutskottets utlåtande nr 129 år 1961
och ovissheten rörande framtiden icke nu böra ta definitiv ställning till den
föreslagna kombinationen av befattningarna som föreståndare vid seminariet
och studierektor vid den teoretiska fortsättningsskollinjen. För nästa
läsår torde frågan härom böra så till vida hållas öppen, att Kungl. Maj:t
må efter förslag av skolöverstyrelsen ta ifrågavarande spörsmål under förnyat
övervägande i syfte att åvägabringa den anordning som för närvarande
kan befinnas vara ändamålsenlig och från olika synpunkter lämplig.
Utskottet finner det i motionerna framlagda förslaget icke böra till annan
riksdagens åtgärd föranleda än att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t
giver till känna vad utskottet i anledning av motionerna I: 400 och II: 487
anfört.
Under kapitalbudgeten har Kungl. Maj:t föreslagit, att staten skall förvärva
Charlottendals skolhem, och under förevarande punkt förordas överflyttning
av skolhemmet å Mogård från och med budgetåret 1961/62 till
Charlottendal. I motionerna I: 92 och II: 117 reses icke någon invändning
mot statens övertagande av Charlottendal, men motionärerna påyrkar att
skolhemmet tills vidare skall drivas med nuvarande vårdform.
Av handlingarna i ärendet framgår, att Charlottendals skolhem är avsett
för särskoleelever med svåra talfel, för vilka enligt lagen om undervisning
och vård av vissa psykiskt efterblivna ansvaret åvilar landstingen. Vid
skolan undervisas innevarande läsår 13 elever. Av dessa har, som framgår
av medicinalstyrelsens yttrande, tio en allmän psykisk efterblivenhet förutom
varierande former av talfel. De tre övriga synes ej vara psykiskt
efterblivna men ha betydande språkstörningar.
Enligt vad utskottet inhämtat skulle av ifrågavarande tretton elever fem
under alla förhållanden ha utskrivits från skolan i och med detta läsårs
slut, bland dem två av de tre elever, som ej synes vara psykiskt efterblivna.
Av övriga åtta elever kommer en, som ej heller synes vara psykiskt efterbliven,
att erbjudas plats på specialskolan för tal- och hörselskadade i Örebro
och sju elever i att beredas plats på två särskolor i Stockholms närhet,
där tillgång finnes till medicinsk expertis och till talpedagoger. Även för
de fem elever som skall utskrivas har skolöverstyrelsen förberett lämplig
placering.
Av flera remissyttranden framgår, att behov anses föreligga av ett centralt
beläget skolhem med högt kvalificerad foniatrisk och medicinsk expertis
för behandling av barn med grava talsvårigheter; Charlottendal anses
dock med sitt geografiska läge icke lämpligt att för framtiden fungera
som sådant.
Charlottendals uppgift som undersökningscentral torde, enligt vad skolöverstyrelsen
framhållit, med fördel kunna övertagas av något eller några
särskoleinternat i närheten av Stockholm eller annan ort med tillgång till
15
Statsutskottets utlåtande nr 129 år 1961
erforderlig medicinsk eller annan expertis. Sadan verksamhet har, meddelar
överstyrelsen, redan påbörjats vid Slagsta skolhem.
Därest de två vid Charlottendal verksamma talpedagogerna accepterar
erbjudande om anställning inom särskoleväsendet, skulle såsom skolöverstyrelsen
framhållit deras expertis komma verksamheten till godo i högre
grad än vad fallet varit med det mycket begränsade klientelet vid Charlottendals
skolhem.
När i motionerna I: 92 och II: 117 yrkas, att Charlottendal skall drivas
av staten med nuvarande vårdform, synes detta enligt utskottets mening
innebära, att ansvaret för en liten grupp särskoleelever överflyttas från
landstingen till staten. För övriga elever inom särskolan, för vilka särskild
specialundervisning för elever med talfel skulle vara behövlig enligt
skolöverstyrelsens beräkning totalt omkring 200 skulle landstingen fortfarande
vara ansvariga.
Kostnaderna för verksamheten vid Charlottendals skolhem uppgick år
1960 till 207 918 kronor. Därest verksamheten skulle fortsättas av staten,
har skolöverstyrelsen ansett viss förstärkning av administrationen och av
anlitandet av medicinsk expertis oundgängligen nödvändig. Ett större antal
elever skulle därutöver nödvändiggöra anskaffande av ytterligare lärarkrafter.
Under dessa förutsättningar torde ett statsanslag av omkring 250 000
kronor bli erforderligt.
För de döva barn, som undervisas och vårdas vid skolhemsdelen av Mogårdsanstalten,
har staten redan nu ansvaret. Av skolöverstyrelsens uttalande
framgår, att för dessa barn — till antalet omkring 25 — nuvarande
anordning är högst otillfredsställande. För dem skulle en överflyttning till
Charlottendal innebära en stor förbättring.
Då barnen från Charlottendalshemmet utan större olägenheter kan placeras
på annat håll, då Mogårdsbarnen behöver fa tillgång till annan förläggning
och då ett fortsatt drivande av Charlottendalshemmet som särskola
skulle ställa sig mycket kostsamt och medföra organisatoriska och
andra svårigheter, avstyrker utskottet bifall till motionerna I: 92 och II: 117
i vad de avser att Charlottendals skolhem skall drivas med nuvarande vårdform.
I motionerna I: 92 och II: 117 har vidare påyrkats, att åt skolöverstyrelsen
skall uppdragas att i samråd med medicinalstyrelsen utreda frågan
om framtida huvudmannaskap och form för vård av svarare barnafasier
samt kartläggning av förekomsten av barnafasier.
Då en subkommitté med representanter för medicinalstyrelsen, socialstyrelsen
och skolöverstyrelsen sedan år 1956 utreder förhållandena i fråga
om barn med talfel, förutsätter utskottet, att även här förevarande spörsmål
genom de olika ämbetsverkens försorg beaktas av kommittén vid dess
16
Statsutskottets utlåtande nr 129 år 1961
arbete. Då härigenom motionernas syfte skulle bli tillgodosett, synes motionerna
i denna del icke böra till någon riksdagens åtgärd föranleda.
Vad departementschefen i övrigt anfört och förordat har icke föranlett
utskottet till särskilt uttalande eller erinran.
Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer utskottet,
I. att riksdagen må besluta, att en teoretisk fortsättningsskollinje
för döva barn från och med budgetåret
1961/62 skall vara organisatoriskt knuten till skolan å
Manilla;
II. att riksdagen må, med bifall till Kungl. Maj:ts förslag
samt med avslag å motionerna I: 92 och II: 117, såvitt
nu är i fråga, besluta att skolhemmet å Mogård skall från
och med budgetåret 1961/62 överflyttas till Charlottendals
skolhem i Gnesta;
III. att motionerna 1:92 och 11:117, i vad de avser
uppdrag åt skolöverstyrelsen att tills vidare låta driva
Charlottendals skolhem med nuvarande vårdform, icke må
till någon riksdagens åtgärd föranleda;
IV. att riksdagen må, med bifall till Kungl. Maj:ts förslag
samt med avslag å motionerna I: 92 och II: 117 samt
I: 227 och II: 307, förstnämnda bägge motioner såvitt nu
är i fråga,
a) bemyndiga Kungl. Maj:t att vidtaga de ändringar i
personalförteckningen för statens dövskolor m. m., som föranledes
av vad departementschefen anfört;
b) godkänna följande avlöningsstat för statens dövskolor
m. m. att tillämpas tills vidare från och med budgetåret
1961/62:
Avlöningsstat
1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis
............................... 2 007 200
2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda
av Kungl. Maj:t, förslagsvis.......... 106 600
3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal,
förslagsvis............................. 2315100
4. Rörligt tillägg, förslagsvis................ 1 114 000
5. Kompensation för höjda folkpensionsavgifter,
förslagsvis......................... 86 100
Summa kronor 5 629 000
c) till Statens dövskolor m. m.: Avlöningar för budgetåret
1961/62 under åttonde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag
av 5 629 000 kronor;
V. att motionerna I: 92 och II: 117, i vad de avser ut -
17
Statsutskottets utlåtande nr 129 år 1961
redning av vissa frågor rörande barnafasier, icke ma till någon
riksdagens åtgärd föranleda;
VI. att riksdagen må, i anledning av motionerna I: 400
och II: 487, i skrivelse till Kungl. Maj:t giva till känna vad
utskottet anfört rörande föreståndarbefattningen vid dövlärarseminariet.
4:o) Statens dövskolor m. m.: Omkostnader. Kungl. Maj:t har
(punkt 130, s. 234—236) föreslagit riksdagen att till detta ändamål för
budgetåret 1961/62 anvisa ett förslagsanslag av 1 909 000 kronor,
I detta sammanhang har utskottet till behandling förehaft de under närmast
föregående punkt angivna motionerna 1:92 och II: 117, i vilka hemställts,
att riksdagen måtte uppdraga åt vederbörligt utskott att vidta de
ändringar under förevarande punkt, som föranledes av det i motionerna
påyrkade beslutet om hemställan till Kungl. Maj:t om uppdrag åt skolöverstyrelsen
att tills vidare låta driva Charlottendals skolhem med nuvarande
vårdform.
Kungl. Maj:ts förslag innebär en anslagshöjning med 256 700 kronor,
vilken till stor del förorsakas av kostnadsökningar av automatisk natur. I
övrigt förorsakas ökningen av Örebroskolans utvidgning och av de organisatoriska
förändringar, som redovisats under det i näst föregående punkt behandlade
anslaget. För flyttning av vissa inventarier från anstalten å Mogård
till Charlottendalshemmet har beräknats 2 000 kronor.
Utskottet tillstyrker bifall till Kungl. Maj:ts förslag under förevarande
punkt.
Till följd av den ståndpunkt utskottet under punkten 3 intagit till yrkandet
i motionerna I: 92 och II: 117 att Charlottendals skolhem tills vidare
skall drivas med nuvarande vårdform, förordar utskottet, att dessa motioner
i vad de avser dövskolornas omkostnadsanslag icke må till någon riksdagens
åtgärd föranleda.
Utskottet hemställer förty,
att riksdagen må, med bifall till Kungl. Maj:ts förslag
samt med avslag å motionerna I: 92 och II: 117, såvitt nu
är i fråga, till Statens dövskolor m.m.: Omkostnader för
budgetåret 1961/62 under åttonde huvudtiteln anvisa ett
förslagsanslag av 1 909 000 kronor.
5:o) Statens dövskolor m. m.: Engångsanskaffning av utrustning
m.m. Kungl. Maj:t har (punkt 131, s. 236—239) föreslagit riksdagen att
till detta ändamål för budgetåret 1961/62 anvisa ett reservationsanslag av
410 000 kronor, vilket innebär en anslagshöjning med 220 000 kronor.
18
Statsutskottets utlåtande nr 129 år 1961
I detta sammanhang har utskottet till behandling förehaft de under
punkten 3 angivna motionerna I: 92 och II: 117, i vilka hemställts, att riksdagen
måtte uppdraga åt vederbörligt utskott att vidta de ändringar under
förevarande punkt, som föranleds av det i motionerna påyrkade beslutet
om hemställan till Kungl. Maj:t angående uppdrag åt skolöverstyrelsen att
tills vidare låta driva Charlottendals skolhem med nuvarande vårdform.
Kungl. Maj:ts förslag innebär, att under detta anslag beräknats medel
för dels utrustning av de ombyggda lokalerna i Vänersborg, dels den nya
skolbyggnaden i Örebro, dels övertagande av inventarier vid Charlottendals
skolhem (65 000 kronor), dels ock tillgodoseende av några av de mest
angelägna anskaffningsbehoven vid dövskolorna (17 200 kronor).
Utskottet biträder Kungl. Maj:ts förslag och avstyrker följaktligen bifall
till yrkandet i motionerna I: 92 och II: 117 i vad det avser förevarande
punkt.
Utskottet hemställer alltså,
att riksdagen må, med bifall till Kungl. Maj:ts förslag
samt med avslag å motionerna I: 92 och II: 117, såvitt nu
är i fråga, till Statens dövskolor m. m.: Engång sanskajfning
av utrustning m.m. för budgetåret 1961/62 under åttonde
huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag av 410 000
kronor.
6:o) Bidrag till vissa skolor och skolhem för döva barn. I enlighet
med Kungl. Maj:ts förslag (punkt 132, s. 239 och 240), vilket innebär en
anslagsminskning med 40 000 kronor, hemställer utskottet,
att riksdagen må till Bidrag till vissa skolor och skolhem
för döva barn för budgetåret 1961/62 under åttonde huvudtiteln
anvisa ett förslagsanslag av 477 000 kronor.
7:o) Resor för blind- och dövskoleelever jämte ledsagare. I enlighet
med Kungl. Maj:ts förslag (punkt 133, s. 240), vilket innebär en anslagshöjning
med 53 000 kronor, hemställer utskottet,
att riksdagen må till Resor för blind- och dövskoleelever
jämte ledsagare för budgetåret 1961/62 under åttonde huvudtiteln
anvisa ett förslagsanslag av 213 000 kronor.
8:o) Byggnadsarbeten vid statens dövskolor m. m. Kungl. Maj:t har
i propositionen nr 1 beträffande kapitalbudgeten (bilaga 30, punkt 16, s.
35—41 av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden
för den 3 januari 1961) föreslagit riksdagen att dels godkänna det mellan
byggnadsstyrelsen och Föreningen Sävstaholmsskolorna träffade avtalet
angående statens övertagande av Charlottendals skolhem i Gnesta, dels
Statsutskottets utlåtande nr 129 år 1961
19
ock till Byggnadsarbeten vid statens dövskolor m. m. för budgetåret
1961/62 anvisa ett investeringsanslag av 2 487 000 kronor.
I detta sammanhang har utskottet till behandling förehaft de under
punkten 3 angivna motionerna I: 92 och II: 117, i vilka hemställts, att riksdagen
måtte uppdraga åt vederbörligt utskott att vidta de ändringar under
förevarande punkt, som föranleds av yrkandet i motionerna om hemställan
till Kungl. Maj:t rörande uppdrag åt skolöverstyrelsen att tills vidare låta
driva Charlottendals skolhem med nuvarande vårdform.
Kungl. Maj:ts förslag innebär dels ändrad anslagsrubrik, dels anvisande
av anslag till byggnadsarbeten vid följande skolor: för avslutande av arbeten
vid skolan i Vänersborg 345 000 kronor, för slutförande av andra byggnadsetappen
vid skolan i Örebro 1 265 000 kronor och till bestridande av
merkostnader för första byggnadsetappen 75 000 kronor, till merkostnader
för skolan i Växjö 17 000 kronor samt till byggnadsarbeten vid skolan i
Boden 285 000 kronor. Vidare har för statens övertagande av Charlottendals
skolhem i Gnesta i enlighet med ett av byggnadsstyrelsen framlagt förslag
till avtal mellan staten och Föreningen Sävstaholmsskoloma beräknats
286 000 kronor samt för vissa om- och nybyggnadsarbeten vid sagda skolhem
under budgetåret 1961/62 214 000 kronor.
Utskottet. Mot vad departementschefen under förevarande punkt anfört
och förordat har utskottet icke något att erinra. Till följd härav och under
hänvisning till den ståndpunkt utskottet under punkten 3 intagit till motionerna
I: 92 och II: 117, i vad de avser att Charlottendals skolhem skall
drivas med nuvarande vårdform, finner utskottet icke skäl tillstyrka bifall
till sagda motioner, såvitt nu är i fråga.
Utskottet hemställer alltså,
I. att riksdagen må godkänna det mellan byggnadsstyrelsen
och Föreningen Sävstaholmsskoloma träffade avtalet
angående statens övertagande av Charlottendals skolhem i
Gnesta;
II. att riksdagen må, med bifall till Kungl. Maj:ts förslag
samt med avslag å motionerna I: 92 och II: 117, såvitt nu
är i fråga, till Byggnadsarbeten vid statens dövskolor m. m.
för budgetåret 1961/62 under statens allmänna fastighetsfond
anvisa ett investeringsanslag av 2 487 000 kronor.
Stockholm den 19 maj 1961
På statsutskottets vägnar:
ERNST V. STAXÄNG
20 Statsutskottets utlåtande nr 129 år 1961
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet har närvarit
från första kammaren, herrar Näsström, Boman, Einar Persson, Ivar
Johansson, Birger Andersson Axel Johannes Andersson, Thun, Bergman,
Holmqvist, Per Jacobsson, Fritz Persson, Mårtensson, Birke, Thorsten
Larsson och Kaijser; samt
från andra kammaren: herrar Staxäng, Petterson i Degerfors, Karlsson
i Olofström, Svensson i Stenkyrka, Blidfors, Almgren, Nilsson i Göingegårder,
Mellqvist, fru Lewén-Eliasson, fröken Olsson, herrar Wedén, Larsson
i Hedenäset, Gustafsson i Uddevalla, Helén och Nelander.
Reservationer
1) vid punkten 3 (Statens dövskolor m. m.: Avlöningar) av herrar Boman,
Ivar Johansson, Axel Johannes Andersson, Per Jacobsson, Birke,
Thorsten Larsson, Kaijser, Staxäng, Svensson i Stenkyrka, Nilsson i Göingegården,
Wedén, Larsson i Hedenäset, Helén och Nelander, vilka ansett
dels att den del av utskottets yttrande på s. 14, som börjar med »Av
handlingarna» och på s. 15 slutar med »nuvarande vårdform», bort ersättas
med text av följande lydelse:
»Såsom i motionerna I: 92 och II: 117 och i de av statsutskottet infordrade
remissyttrandena framhålles är Charlottendals skolhem vårt lands enda
specialanstalt för barn med svåra talfel. Vid hemmet vårdas för närvarande
13 elever, men enligt en av skolöverstyrelsen företagen utredning skulle cirka
200 av särskolornas elever behöva specialundervisning för talfel. Större
delen av det klientel det här gäller står således utan möjligheter till hjälp,
och icke heller föreligger några förslag till omedelbara åtgärder för att avhjälpa
denna allvarliga brist. Visserligen har medicinalstyrelsen och socialstyrelsen
samt skolöverstyrelsen tillsatt en expertkommitté för att utreda
frågan om utbildning av talterapeuter och om vårdorganisationens utformning,
men när denna kommitté kan komma att framlägga sitt förslag och
huru lång tid det kan taga att förverkliga detta kan icke nu förutses.
Skolöverstyrelsen har för sin del tänkt sig att verksamheten skulle ordnas
regionalt och att den liksom undervisningen av psykiskt efterblivna skulle
ske i landstingens regi. Denna tanke kan emellertid icke realiseras, då det
är uppenbart att för närvarande och även för lång tid framåt möjligheter
icke föreligger att genomföra en sådan organisation. Därtill är bristen på
experter och specialutbildade lärare alltför stor. Även om så icke varit fallet
torde, såsom bland annat Svenska särskolornas lärarförening framhåller,
21
Statsutskottets utlåtande nr 129 år 1961
för ett antal elever krävas en mera djupgående form av talbehandling än
som rimligen kan ges vid vanliga särskolor. Man måste också taga hänsyn
till de särskilda problem som föreligger beträffande normalbegåvade barn
med svåra talfel. Sådana barn torde icke heller med framgång kunna behandlas
vid vanliga särskolor. Behovet av en anstalt, där intensivbehandling
av elever med såväl afasier som andra svara talrubbningar kan äga rum och
varifrån eleverna hänvisas dit där de har den största utsikten att få fortsatt
lämplig utbildning synes därför vara stort.
I denna situation och mot bakgrunden av att praktiskt taget ingenting
gjorts inom detta vårdområde finner motionärerna förslaget om nedläggandet
av Charlottendals skolhem beklagligt och yrkar på ett uppskov. Det är
också beklagligt att skolöverstyrelsen icke kunnat bemästra de svårigheter,
som tydligen på senare år uppkommit vid hemmet och som bland annat
lett till att hemmet trots det stora vårdbehovet icke varit ens till hälften
belagt. Det borde enligt utskottets mening ha varit möjligt att utnyttja
hemmet och dess obestridligen mycket skickliga lärarkrafter på ett bättre
sätt än vad som nu skett.
Mycket talar alltså för att hemmet får bestå i varje fall ännu något år,
under vilket man kunde undersöka möjligheterna att i första hand provisoriskt
åstadkomma en specialinstitution i nära anknytning till akademisk
läroanstalt med tillgång på expertis. Av yttranden som utskottet inhämtat
framgår, att en rad betydelsefulla offentliga och andra organisationer och
instanser har denna grundinställning. Landstingsförbundet har sålunda bestämt
uttalat sig för att en anstalt av Charlottendals karaktär, avsedd för
det specialklientel det här är fråga om, bevaras. Den medicinska och talterapeutiska
expertisen på området anser det felaktigt att slå sönder den
enda specialanstalt, som finns i landet, och anser det uteslutet att de barn,
som undervisas där, skulle på ett ens nagot sa när tillfredsställande sätt
kunna omhändertagas i särskolor.
Utskottet har därför kommit till den uppfattningen att denna fråga måste
bedömas från andra utgångspunkter än dem som varit vägledande för skolöverstyrelsen
och departementschefen. De olägenheter, som kan vara förknippade
med att upprätthålla den nuvarande verksamheten vid Charlottendal
under den begränsade tid, som kan krävas för att överflytta densamma
i sammanhållet skick till en annan och lämpligare ort och med närmare
anknytning till medicinsk expertis, bör således icke enligt utskottets
mening få fälla utslaget i denna fråga.
Under hänvisning till vad sålunda anförts tillstyrker utskottet bifall till
yrkandet i motionerna 1:92 och 11:117, att Charlottendals skolhem tills
vidare skall drivas med nuvarande vårdform.
Ett bifall till detta motionsyrkande innebär ökat anslagsbehov under
förevarande punkt. Departementschefen har i ill följd av den föreslagna
22 Statsutskottets utlåtande nr 129 år 1961
överflyttningen av skolhemmet å Mogård till Charlottendal föreslagit inrättande
av två nya tjänster vid Charlottendal, en rektorstjänst och en
vaktmästartjänst, samt tre nya tjänster vid arbetshemmet å Mogård, nämligen
en föreståndartjänst, en vårdartjänst och en ekonomibiträdestjänst.
Utöver de medel som beräknats för dessa tjänster — vilka vid bifall till
motionsyrkandet icke skulle komma att inrättas — räknar utskottet med
en kostnad av 100 000 kronor för avlönande av den personal, som erfordras
för hemmets fortsatta användning med nuvarande vårdform. Det torde
böra ankomma på Kungl. Maj:t att besluta om anställningsform för denna
personal.»
dels ock att utskottets hemställan under II., III. samt IV. b) och c) bort
ha följande lydelse:
»II. att riksdagen må, med bifall till motionerna I: 92
och II: 117, såvitt nu är i fråga, avslå Kungl. Maj:ts förslag,
att skolhemmet å Mogård skall från och med budgetåret
1961/62 överflyttas till Charlottendals skolhem i
Gnesta;
III. att riksdagen må, med bifall till motionerna I: 92
och II: 117, såvitt nu är i fråga, hos Kungl. Maj:t hemställa
om uppdrag åt skolöverstyrelsen att tills vidare låta driva
Carlottendals skolhem med nuvarande vårdform;
IV. att riksdagen må, i anledning av Kungl. Maj:ts förslag
samt med bifall till motionerna I: 92 och II: 117, såvitt
nu är i fråga, ävensom med avslag å motionerna I: 227 och
II: 307,
b) godkänna följande avlöningsstat för statens dövskolor
m. m., att tillämpas tills vidare från och med budgetåret
1961/62:
Avlöningsstat
1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, för -
slagsvis ............................... 2 007 200
2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda
av Kungl. Maj:t, förslagsvis.......... 106 600
3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal,
förslagsvis............................. 2 415 100
4. Rörligt tillägg, förslagsvis................ 1 114 000
5. Kompensation för höjda folkpensionsavgifter,
förslagsvis ........................ 86 100
Summa kronor 5 729 000
c) till Statens dövskolor m.m.: Avlöningar för budgetaret
1961/62 under åttonde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag
av 5 729 000 kronor.»
23
Statsutskottets utlåtande nr 129 år 1961
2) vid punkten 4 (Statens dövskolor m.m.: Omkostnader) av herrar
Boman, Ivar Johansson, Axel Johannes Andersson, Per Jacobsson, Birke,
Thorsten Larsson, Kaijser, Staxäng, Svensson i Stenkyrka, Nilsson i Göingegården,
Wedén, Larsson i Hedenäset, Helén och Neländer, vilka under förutsättning
av bifall till reservationen 1) ansett att utskottets yttrande och
hemställan bort ha följande lydelse:
»Till följd av den ståndpunkt, utskottet under punkten 3 intagit till yrkandet
i motionerna 1:92 och 11:117, synes för nästa budgetår omkostnaderna
för Charlottendals skolhem böra bestridas från förevarande anslag.
Utskottet beräknar, att kostnaderna härför icke torde komma att
överstiga 75 000 kronor och hemställer, att anslaget höjes med motsvarande
belopp utöver Kungl. Maj:ts förslag.
Departementschefens förslag i övrigt har icke givit utskottet anledning
till erinran.
Under åberopande av vad som anförts hemställer utskottet,
att riksdagen må, i anledning av Kungl. Maj:ts förslag
samt motionerna I: 92 och II: 117, såvitt nu är i fråga, till
Statens dövskolor m. m.: Omkostnader för budgetåret
1961/62 under åttonde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag
av 1 984 000 kronor.»
3) vid punkten 8 (Byggnadsarbeten vid statens dövskolor m. m.) av
herrar Boman, Ivar Johansson, Axel Johannes Andersson, Per Jacobsson,
Birke, Thorsten Larsson, Kaijser, Staxäng, Svensson i Stenkyrka, Nilsson
i Göingegården, Wedén, Larsson i Hedenäset, Helén och Nelander, vilka
under förutsättning av bifall till reservationen 1) ansett
dels att första stycket i utskottets yttrande (s. 19) bort ersättas med
text av följande lydelse:
»Utskottet tillstyrker bifall till Kungl. Maj:ts förslag i vad de avser skolorna
i Boden, Vänersborg, Växjö och Örebro. Utskottet har icke heller
något att erinra mot vad departementschefen anfört beträffande statens
övertagande av skolhemmet Charlottendal i Gnesta och tillstyrker att medel
beräknas härför enligt det av byggnadsstyrelsen framlagda avtalet.
Av handlingarna framgår att byggnadsstyrelsen föreslagit vissa om- och
nybyggnader vid Charlottendalshemmet, för vilkas utförande departementschefen
för nästa budgetår beräknat ett belopp av 214 000 kronor
erforderligt.
Utskottet, som under punkten 3 tillstyrkt bifall till yrkandet i motionerna
I: 92 och II: 117 att Charlottendals skolhem tills vidare skall drivas
med nuvarande vårdform, finner med anledning härav att de föreslagna
om- och nybyggnadsarbetena kan uppskjutas till en senare tid
-
24 Statsutskottets utlåtande nr 129 år 1961
punkt. Utskottet hemställer därför, i anledning av motionerna I: 92 och
II: 117, att anslaget till byggnadsarbeten vid statens dövskolor upptages
med ett 214 000 kronor lägre belopp än Kungl. Maj:t föreslagit.»
dels ock att utskottets hemställan under II. bort ha följande lydelse:
II. att riksdagen må, i anledning av Kungl. Maj:ts förslag
samt motionerna I: 92 och II: 117, såvitt nu är i fråga,
till Byggnadsarbeten vid statens dövskolor m. m. för budgetåret
1961/62 under statens allmänna fastighetsfond anvisa
ett investeringsanslag av 2 273 000 kronor.»
Ivar Hseggströms Boktryckeri AB • Stockholm 1961
611097