Tredje lagutskotteta utlåtande nr 7 år 1961

1

Nr 7

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med
förslag till lag angående fortsatt giltighet av lagen den
30 juni 1943 (nr 444) om tillståndstvång för byggnadsarbete,
dels ock i ämnet väckta motioner.

Genom en den 27 januari 1961 dagtecknad proposition, nr 32, vilken hänvisats
till lagutskott och behandlats av tredje lagutskottet, har Kungl. Maj :t,
under åberopande av propositionen hilagda, i statsrådet och lagrådet förda
protokoll, föreslagit riksdagen att antaga följande förslag till

Lag

angående fortsatt giltighet av lagen den 30 juni 1943 (nr 444)
om tillståndstvång för byggnadsarbete

Härigenom förordnas, att lagen den 30 juni 1943 om tillståndstvång för
byggnadsarbete, vilken enligt lag den 30 april 1959 (nr 132) gäller till och
med den 30 juni 1961, skall äga fortsatt giltighet till och med den 30 juni
1963.

I samband med propositionen har utskottet behandlat fyra i anledning av
propositionen väckta motioner, nämligen i första kammaren nr 548 av herrar
Kaijser och Ringaby och nr 549 av herr Sjönell m. fl. samt i andra kammaren
nr 650 av herr Magnusson i Borås m. fl. och nr 651 av herr Stenberg
m. fl.

I motionerna I: 548 och II: 6501, vilka är likalydande, hemställes, »att
riksdagen vid behandling av Kungl. Maj :ts proposition nr 32 måtte i skrivelse
till Kungl. Maj:t uttala, att ett successivt avskaffande av igångsättningstillståndstvånget
och ett överlåtande åt särskilda samarbetsnämnder
att lösa frågan om säsongvariationerna bör genomföras, så att ytterligare
förlängning av giltighetstiden för lagen om tillståndstvång för byggnadsarbete
efter utgången av juni månad 1963 blir obehövlig».

I de sinsemellan likalydande motionerna I: 549 och II: 6511 hemställes att
»riksdagen med avslag å Kungl. Maj :ts proposition nr 32 måtte besluta att
lagen den 30 juni 1943 angående tillståndstvång för byggnadsarbete måtte
upphävas med giltighet fr. o. m. 30 juni 1961» samt att »riksdagen måtte i

1 Motionen 1 dess helhet tryckt bland andra kammarens motioner.

Rihang till riksdagens protokoll 1961. 9 saml. 3 avd. Nr 7

2

Tredje lagutskottets utlåtande nr 7 år 1961

skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa, att den offentliga byggnadsverksamheten
anpassas i syfte att upprätthålla en jämn sysselsättning och motverka
vinterarbetslöshet inom byggnadsfacken samt att de för samma syfte tillskapade,
lokala samarbetskommittéerna bibehålies och vidareutvecklas».

; * 1 i

Lagen om tillståndstvång för byggnadsarbete

En redogörelse för lagen har intagits å sid. 3 i propositionen.

Propositionen

I propositionen framhålles till en början de syften — investeringsbegränsning,
begränsning av de största städernas expansion till förmån för andra
orter samt uppnående av största möjliga vinterbyggande — lagen under den
tid den varit i tillämpning främjat. Härefter redogöres för den uppmjukning
av byggnadsregleringen som under senare år skett. Av denna redogörelse
framgår bl. a., att det villkor om igångsättningstillstånd, som varit gällande
sedan generellt byggnadstillstånd infördes för varje slag av byggnadsarbete,
upphävts för fem särskilda försöksorter. Departementschefen finner erfarenheterna
av de samarbetsnämnder, som inrättats i dessa försöksorter,
positiva men påpekar vissa speciella omständigheter som bidragit till det
gynnsamma resultatet. Den planering av igångsättningen, som funnits nödvändig
för ett fullt utnyttjande av byggnadsindustriens produktionsresurser,
anser departementschefen i ökad utsträckning kunna ske genom försorg av
lokala samarbetsnämnder. Departementschefen uttalar härefter följande.

Jag har---— för avsikt att inom kort föreslå Kungl. Maj :t, att kravet

på igångsättningstillstånd av länsarbetsnämnd skall slopas i ytterligare fem
områden. Valet av områden kommer att ske i samråd med arbetsmarknadsorganisationerna.
Varje område kommer att omfatta en centralort jämte till
dess arbetsmarknadsområde hörande, kringliggande kommuner. Även beträffande
de tidigare försöksorterna kommer jag att undersöka lämpligheten
av att vidga samarbetsnämndernas verksamhetsområden till kringliggande
kommuner. Jag överväger också att i något län låta planläggningen
av igångsättningen omhänderhavas av samarbetsnämnd i samtliga de orter,
där organisatoriska förutsättningar för en sådan nämnds verksamhet kan
anses föreligga. Med ledning av de vunna erfarenheterna av den utvidgade
försöksverksamheten med samarbetsnämnder kommer jag vidare att så
snart som möjligt överväga att utsträcka denna verksamhet till ytterligare
ett antal orter. — Såsom framgår av det anförda kan inom den närmaste
tiden påräknas att inom ett ökat antal orter igångsättningstillstånd för
kyggnadsarbete inte skall erfordras. I dessa orter kommer den nödvändiga
planeringen av igångsättningen att handhas av lokala samarbetsnämnder.
För övriga orter bör igångsättningsplaneringen liksom hittills handhavas av
länsarbetsnämnderna. — Den enligt bemyndigande den 30 september 1960
tillkallade utredningen för en översyn av arbetsmarknadspolitiken har i

3

Tredje lagutskottets utlåtande nr 7 år 1961

uppdrag bl. a. att överväga vad som kan göras för att ytterligare utjämna
säsongvariationerna särskilt inom byggnads- och anläggningsverksamheten.

I avbidan på resultatet av denna utredning synes någon ändring i gällande
lagregler på området inte böra vidtagas. -—- På grund av det anförda bör
lagen om tillståndstvång för byggnadsarbete erhålla förlängd giltighet till
och med den 30 juni 1963.

Lagrådet

Lagrådet har lämnat lagförslaget utan erinran.

Motionerna

I motionerna I: 548 och II: 650 anföres, att en utjämning av säsongvariationerna
synes vara det enda kvarvarande argumentet för bibehållande av
en byggnadsreglering. Då denna fråga uppenbarligen kunnat lösas på ett
tillfredsställande sätt i de orter där byggnadsregleringen satts ur spel, borde
enligt motionärerna tiden vara inne att släppa kravet på tillståndstvång. Med
hänsyn till att steg tagits för en successiv avveckling av regleringen förklarar
sig motionärerna dock beredda att vid innevarande års riksdag avstå
från att yrka avslag på förslaget om en ytterligare förlängning av lagens giltighetstid
med två år. Förslaget att slopa kravet på igångsättningstillstånd i
ytterligare fem områden — vilket förslag enligt motionärerna redan genomförts
— finner motionärerna otillräckligt och anser, att redan under den
närmaste tiden ytterligare minst lika många områden bör tillkomma »under
den fria sektorn». Motionärerna säger sig vidare förvänta, att Kungl. Maj:t
intill utgången av juni månad 1963 successivt ökar antalet fria kommuner,
så att vid nämnda tidpunkt en faktisk avveckling av byggnadsregleringen
genomförts.

I motionerna I: 549 och II: 651 framhålles till en början, att byggnadslagstiftningens
möjligheter att verksamt bidraga till skydd för ett fast penningvärde
visat sig vara ytterst ringa. Byggnadsreglering som medel för bekämpande
av inflation är därför enligt motionärerna befogad endast under
extraordinära förhållanden. Motionärerna avvisar därför ett sådant motiv
för lagstiftningens bibehållande och finner också lagens användande i lokaliseringssyfte
klart olämpligt. Beträffande byggnadsreglering som instrument
för säsongutjämning hävdas i motionerna, att utjämningsproblemet
kan på ett smidigare sätt lösas på frivillig väg. Motionärerna förutsätter, att
om lagstiftningen upphör att gälla samarbetskommittéerna skall kvarstå,
och utgår vidare från att stat och kommun planerar sin byggenskap så att
den bidrager till en jämn säsongmässig sysselsättning. I motionerna påpekas
slutligen, att regleringen leder till stelhet och minskad anpassningsbarhet i
den ekonomiska samhällsutvecklingen och att den är kostsam såväl för det
allmänna som för den enskilde.

4 Tredje lagutskottets utlåtande nr 7 år 1961

För den fullständiga motiveringen av motionärernas yrkanden hänvisas
till motionerna.

Utskottet

Då utskottet — i sitt utlåtande nr 17 år 1959 —■ senast tillstyrkte, att giltighetstiden
för lagen om tillståndstvång för byggnadsarbete skulle förlängas
med två år, grundades utskottets ställningstagande huvudsakligen på att lagen
befanns nödvändig till utjämnande av de säsongvariationer inom byggnadsverksamheten
som utskottet då fann alltjämt föreligga i en omfattning
som ur det allmännas synpunkt icke kunde anses som godtagbar. Utskottet
uttalade, att det i och för sig vore önskvärt, om lagen helt kunde avskaffas,
men konstaterade, att någon annan ordning än genom byggnadsregleringen
lör utjämnande av intressemotsättningen mellan å ena sidan en rationell
drift — innebärande en förläggning av byggnadsverksamheten huvudsakligen
till annan del av året än vintersäsongen — och å andra sidan en jämn
sysselsättning för de inom byggnadsindustrien verksamma icke var tänkbar,
så länge det icke lyckats parterna på denna del av arbetsmarknaden att
genom allmänt accepterade överenskommelser lösa säsongvariationernas
problem.

De skäl som sålunda anförts för byggnadsregleringens bibehållande tills
vidare fann utskottet alltjämt äga giltighet, då utskottet under vårsessionen
år 1960 hade att taga ställning till motionsvis framställda yrkanden om upphävande
av lagen om tillståndstvång för byggnadsarbete fr. o. m. den 1 oktober
1960 (se utskottets utlåtande nr 2 år 1960). I en vid detta utlåtande
fogad reservation hemställde en minoritet inom utskottet om bifall till
motionsyrkandet och anförde bl. a., att frågan om hur säsongvariationernas
problem skall kunna lösas borde helt överlämnas till arbetsmarknadens parter.
Riksdagen biföll utskottets hemställan och lämnade motionerna utan
åtgärd.

Det i förevarande proposition framlagda förslaget om ytterligare förlängning
av lagens giltighetstid med två år, eller t. o. m. den 30 juni 1963,
vilar väsentligen på den uppfattningen, att allt fortfarande någon form av
planering av igångsättningen under året är nödvändig, om byggnadsindustriens
produktionsresurser skall kunna utnyttjas till fullo. Såsom framgår
av den tidigare redogörelsen redovisas i propositionen erfarenheterna av den
försöksverksamhet som påbörjats år 1959 och varom nämnts redan i utskottets
ovannämnda utlåtande nr 17/1959. Då denna försöksverksamhet
visat ett positivt resultat, har departementschefen, på sätt närmare framgår
av det i den tidigare redogörelsen intagna uttalandet, för avsikt att vidtaga
åtgärder för en utsträckning av försöksområdet men anser en planering
genom av länsarbetsnämnd meddelade igångsättningstillstånd böra bestå i
de orter som ej omfattas av försöksverksamheten.

5

Tredje lagutskottets utlåtande nr 7 dr 1961

Utskottet Vill till en början understryka sill tidigare uttaladé iippfåttnirtg
om öilskvärdheten i och för sig av att lagstiftningen om tillståridstvång för
byggnadsarbete helt avskaffas. Öetta kan eméllertids såsom departementschefen
i förevarande proposition funnit och utskottet jämväl i sitt år 1959
avgivna utlåtande ansett, ske endast i den mån en motsvarande plartefing åv
byggnadsverksamheten i annan ordning konimit till stånd. Én Sådan planering
måste med nuvarande förhållanden anses nödvändig såväl för att bibehålla
hittills uppnådd utjämning av säsongvariationerna inom denna verksamhet,
som för att fortsättningsvis möjliggöra ett rationellt användande
av arbetskraften på området och för att kunna anpassa tillgängliga arbetskraftsresurser
till den utveckling i tekniskt och rationellt hänseende som
byggnadsindustrien genomgått under 1950-talet och i än högre grad synes
komma att genomgå under 1960-talet.

De frivilliga överenskommelser som hittills träffats och som innebär, att
parterna inom arbetsmarknaden på byggnadsindustriens område i samverkan
med arbetsmarknadsmyndigheterna och berörda kommuner genomför
den nödvändiga planeringen av byggnadsverksamheten, täcker för närvarande
allenast en del av denna arbetsmarknad. Utskottet har sig bekant, att berörda
parter numera enats om en betydande, successiv utökning av försöksverksamheten
och att denna överenskommelse icke är begränsad till den tid
lagstiftningen nu föreslagits skola gälla, överenskommelsen omfattar för
tiden fr. o. m. den 1 april innevarande år ett femtontal samarbetsnämnder
och berör över åttio kommuner. I ett helt län, nämligen Östergötlands län,
har till följd av överenskommelsen kravet på igångsättningstillstånd eftergivits.

Det ovan sagda ger vid handen, att utskottet finner erforderligt, att lagen
om tillståndstvång för byggnadsarbete erhåller förlängd giltighet. Vid bedömande
av frågan hur giltighetstiden bör bestämmas måste — förutom
den tidrymd som kan krävas för ett utbyggande av verksamheten med samarbetsnämnder
— beaktas det förhållandet att på vissa orter förutsättningar
för en sådan frivillig samverkan varom ovan taläts helt eller delvis saknas.
Utskottet har för närvarande icke möjlighet att redovisa något alternativ,
som i sådana fall kan ersätta den form för den nödvändiga planeringen av
byggnadsverksamheten som nu sker genom byggnadsregleringen. Med hänsyn
särskilt härtill finner sig utskottet böra förorda, att — med bifall till
propositionen och med avslag å motionerna 1:549 och 11:651 i vad därigenom
yrkats, att lagen »måtte upphävas med giltighet fr. o. m. 30 juni
1961» — lagen om tillståndstvång för byggnadsarbete skall äga fortsatt giltighet
till och med den 30 juni 1963.

Utvecklingen mot en ökad planering genom lokala samarbetsnämnder bör
givetvis icke ske snabbare än att nämnderna hinner uppbyggas och organiseras
på ett tillfredsställande sätt. Utskottet förutsätter emellertid, att utbyggandet
av denna verksamhet sker med all den skyndsamhet som är möj -

6

Tredje lagutskottets utlåtande nr 7 år 1961

lig. Utskottet anser det vidare nödvändigt, att Kungl. Maj :t under den närmaste
tiden utarbetar och framlägger förslag till åtgärder, avsedda att äga
tillämpning på de orter där tillräckliga förutsättningar för inrättande av
samarbetsnämnder saknas. Härvid utgår utskottet från att en generell planering
i annan form än genom krav på igångsättningstillstånd enligt nu
gällande lag bör kunna realiseras i så god tid före den 30 juni 1963 att lagen
om tillståndstvång för byggnadsarbete då icke skall behöva erhålla förlängd
giltighet.

Med ovanstående uttalande av utskottet torde väsentligen ha tillgodosetts
dels syftet med motionerna 1: 548 och II: 650 och dels den hemställan angående
bibehållande och vidareutveckling av de lokala samarbetskommittéerna
som framförts i motionerna I: 549 och II: 651.

Vad beträffar yrkandet i sistnämnda två motioner om skrivelse till Kungl.
Maj :t angående planeringen av den offentliga byggnadsverksamheten vidhåller
utskottet i denna fråga den uppfattning som kommit till uttryck i utskottets
utlåtande nr 17/1959.1 nämnda utlåtande uttalades, att även om den
uppfattningen vore riktig att olägenheterna av säsongvariationerna till väsentlig
del skulle avlägsnas, om stat och kommun vid sitt byggande i första
hand utnyttjade vintrar -— vilket utskottet bestred — förslaget skulle innebära,
att huvuddelen av den totala fördyring, som vinterbyggandet medför
för byggherren, skulle drabba det allmänna, något som utskottet självfallet
icke kunde godtaga.

Utskottet får således hemställa,

A. att riksdagen — med avslag å motionerna I: 549 och
II: 651 i vad därigenom yrkats att lagen om tillståndstvång
för byggnadsarbete »måtte upphävas med giltighet fr. o. m.
den 30 juni 1961» — måtte bifalla förevarande proposition;

B. att det i motionerna I: 549 och II: 651 framförda yrkandet
om skrivelse till Kungl. Maj :t angående viss anpassning
av den offentliga byggnadsverksamheten icke måtte föranleda
någon riksdagens åtgärd; samt

C. att riksdagen måtte anse nyssnämnda två motioner i
övrigt ävensom motionerna I: 548 och II: 650 besvarade med
vad utskottet ovan i utlåtandet anfört.

Stockholm den 28 februari 1961

På tredje lagutskottets vägnar:
HANS LEVIN

7

Tredje lagutskottets utlåtande nr 7 år 1961

Vid detta ärendes behandling har närvarit:

från första kammaren: herrar Göran Karlsson, Georg Carlsson, Kristiansson,
Ebbe Ohlsson, Åkesson, Knut Johansson, Wirmark och Gunnar
Pettersson;

från andra kammaren: herrar Levin, Johansson i Torp, Nyberg, Munktell,
fru Torbrink, herrar Svenning, Carlsson i Stockholm och Grebäck.