Tredje lagutskottets utlåtande nr 2b år 1961
1
Nr 24
Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med
förslag till lag angående ändrad lydelse av 26 § lagen
den 19 juni 19b2 (nr b29) om hyresreglering m.m., så
ock om fortsatt giltighet av samma lag, m. m., dels
o c k i ämnet väckta motioner
Genom en den 23 mars 1961 dagtecknad proposition, nr 128, vilken hänvisats
till lagutskott och behandlats av tredje lagutskottet, har Kungl. Maj :t,
under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet förda
protokoll, föreslagit riksdagen att antaga följande förslag till
1) Lag
angående ändrad lydelse av 26 § lagen den 19 juni 1942 (nr 429) om hyresreglering
m. m., så ock om fortsatt giltighet av samma lag
Härigenom förordnas, dels att 26 § lagen den 19 juni 1942 om hyresreglering
m. m.1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives, dels ock att
samma lag, vilken enligt lag den 15 maj 1959 (nr 158) gäller till och med
den 31 december 1961, skall äga fortsatt giltighet till och med den 31 december
1963.
(Gällande lydelse)
26
Vad i —-----------
Stadgandena i 2—6 §§ skola icke
äga tillämpning på upplåtelse av lägenhet
i hyresvärden tillhörigt hus,
för vilket utgått sådant statligt lån,
som är förenat med villkor om begränsning
av rätten att uttaga hyra
och slutligt beviljats efter den 31 december
1956 samt icke uppsagts till
betalning. Stadgandena skola ej heller
tillämpas på upplåtelse i första
hand av lägenhet i sådant av kom
-
(Föreslagen lydelse)
§•
-------myndighets tillstånd.
Stadgandena i 2—6 §§ skola icke
äga tillämpning på upplåtelse av lägenhet
i hyresvärden tillhörigt hus,
för vilket utgått sådant statligt lån,
som är förenat med villkor om begränsning
av rätten att uttaga hyra
och slutligt beviljats efter den 31 december
1956 samt icke uppsagts till
betalning. Stadgandena skola ej heller
tillämpas på upplåtelse i första
hand av lägenhet i sådant av kom
-
1 Senaste lydelse se SFS 1957:233.
1 —Bihang till riksdagens protokoll 1961. 9 samt. ,1 avd. Nr 2b
Tredje lagutskottets utlåtande nr 24 år 1961
(Gällande lydelse)
mun eller av kommunalt eller därmed
jämställt bostadsföretag förvaltat
hus, som Konungen bestämmer.
(Föreslagen lydelse)
mun eller av kommunalt eller därmed
jämställt bostadsföretag förvaltat
hus, som Konungen bestämmer,
eller på statlig myndighets upplåtelse
av lägenhet, som är avsedd att helt
eller till väsentlig del nyttjas till bostad.
Denna lag träder i kraft, såvitt avser förordnandet om fortsatt giltighet
av lagen om hyresreglering m. m., den 1 juli 1961 och i övrigt den 1 januari
1962.
Har hyresvärd, utan att hyresrätten är förverkad, före den 1 juli 1961
uppsagt hyresavtal till upphörande efter den 31 december 1961, må framställning
som i 7 § sägs göras senast den 14 juli 1961 eller, om hyresvärden
icke före den 1 i sistnämnda månad tydligt meddelat, att han ej önskar låta
hyresgästen kvarbo, inom fjorton dagar efter det hyresvärden lämnat hyresgästen
sådant meddelande.
Har hyresvärd före den 1 juli 1961 lämnat meddelande som i 8 a § femte
stycket sägs om att hyresförhållande skall upphöra efter den 31 december
1961, må framställning enligt samma paragraf göras senast den 14 juli 1961.
2) Lag
angående fortsatt giltighet av lagen den 19 juni 1942 (nr 430) om kontroll av
upplåtelse och överlåtelse av bostadsrätt m. m.
Härigenom förordnas, att lagen den 19 juni 1942 om kontroll av upplåtelse
och överlåtelse av bostadsrätt m. in., vilken enligt lag den 15 maj 1959
(nr 159) gäller till och med den 31 december 1961, skall äga fortsatt giltighet
till och med den 31 december 1963.
3) Lag
angående fortsatt giltighet av lagen den 7 december 1956 (nr 568) om rätt i
vissa fall för hyresgäst till nytt hyresavtal
Härigenom förordnas, att lagen den 7 december 1956 om rätt i vissa fall
för hyresgäst till nytt hyresavtal, vilken enligt lag den 15 maj 1959 (nr 160)
gäller till och med den 31 december 1961, skall äga fortsatt giltighet till och
med den 31 december 1963.
Tredje lagutskottets utlåtande nr 24 år 1961
3
4) Lag
angående fortsatt giltighet av lagen den 15 maj 1959 (nr 157) med särskilda
bestämmelser om makars gemensamma bostad
Härigenom förordnas, att lagen den 15 maj 1959 med särskilda bestämmelser
om makars gemensamma bostad, vilken gäller till och med den 31
december 1961, skall äga fortsatt giltighet till och med den 31 december
1963.
I samband med propositionen har utskottet behandlat tre i anledning av
propositionen väckta motioner, nämligen
1. de likalydande motionerna nr 658 i första kammaren av herr Yngve
Nilsson m. fl. och nr 784 i andra kammaren av herr Bohman m. fl.; samt
2. motionen nr 783 i andra kammaren av herr Svenning m. fl.
Motionsyrkandena
I motionerna I: 658 och II: 784- yrkas, att giltighetstiden för hyresregleringslagen
m. fl. här förut angivna lagar måtte förlängas endast t. o. m. den
31 december 1962, att bostadsrättslägenheter måtte undantagas från regleringen
samt att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte hemställa att
Kungl. Maj:t måtte med tillämpning från och med den 1 januari 1962
dels upphäva 3—5 §§ hyresregleringslagen vad angår fall där hyresvärd
vidtagit väsentlig standardförbättrande åtgärd i lägenhet, dock med rätt
för hyresgäst att påkalla hyresnämnds medverkan därest enighet om hyran
icke kan uppnås, dels ock förordna om upphävande av hyresregleringslagen
för lägenhet som är eller blir upplåten för annat ändamål än bostad
ävensom för lägenhet i flerfamiljshus, vilket färdigställts tidigast den 1
januari 1962 och uppförts utan stöd av statliga lån.
Till förstnämnda två yrkanden ansluter sig den i motionerna gjorda hemställan
»att riksdagen måtte
1) antaga förslaget till Lag angående ändrad lydelse av 26 § lagen den
19 juni 1942 (nr 429) om hyresreglering m. m., så ock om fortsatt giltighet
av samma lag med den ändring att ingressen erhåller följande lydelse:
Härigenom förordnas, dels att 26 § lagen den 19 juni 1942 om hyresreglering
m. m. skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives, dels ock att
samma lag, vilken enligt lag den 15 maj 1959 (nr 158) gäller till och med
den 31 december 1961, skall äga fortsatt giltighet till och med den 31 december
1962.
2) antaga följande
4
Tredje lagutskottets utlåtande nr 24 år 1961
Förslag
till
Lag
angående ändring av lagen den 19 juni 1942 (nr 430) om kontroll av
upplåtelse och överlåtelse av bostadsrätt m. m., så ock om fortsatt giltighet
av samma lag
Härigenom förordnas, dels att It och 16 §§ samt rubriken till 11 § lagen
den 19 juni 1942 (nr 430) om kontroll av upplåtelse och överlåtelse av bostadsrätt
m. in. skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives, dels att
5—10 §§ jämte rubriken till 5 § samma lag skola upphöra att gälla, dels
ock att samma lag, vilken enligt lag den 15 maj 1959 (nr 159) gäller till
och med den 31 december 1961, skall äga fortsatt giltighet till och med den
31 december 1962.
Om upplåtelse av annan andelsrätt än bostadsrätt
11 §•
Förening, som--- — lägenheten upplåtits.
Vad i 4 § första stycket stadgas om bostadsrätt skall äga motsvarande
tillämpning med avseende å annan andelsrätt i förening eller aktiebolag,
varmed följer rätt att besitta eller hyra lägenhet.
16 §.
Den som---eller fängelse.
Till enahanda straff dömes den som bryter mot 4 § första eller andra
stycket, 11 § andra stycket i vad det hänför sig till 4 § första stycket, eller
mot 12 §. Vad i — —- — där sägs.
Den som underlåter att lämna uppgift, varom föreskrift meddelats enligt
4 § i tredje stycket, eller mot bättre vetande lämnar oriktig sådan uppgift,
straffes ock med dagsböter eller fängelse.
Denna lag---— Svensk författningssamling.
Bestämmelserna i 4, 11 och 12 §§ skola ej gälla, om avtal träffats eller
anvisning å lägenhet skett före lagens ikraftträdande i orten.
Lagen äger — -— — 30 september 1943.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1961.
3) antaga förslaget till Lag angående fortsatt giltighet av lagen den 7
december 1956 (nr 568) om rätt i vissa fall för hyresgäst till nytt hyresavtal
med den ändring att ingressen erhåller följande lydelse:
Härigenom förordnas, att lagen den 7 december 1956 om rätt i vissa fall
för hyresgäst till nytt hyresavtal, vilken enligt lag den 15 maj 1959 (nr
Tredje lagutskottets utlåtande nr 2b år 1961 5
160) gäller till och med den 31 december 1961, skall äga fortsatt giltighet
till och med den 31 december 1962.
4) antaga förslaget till Lag angående fortsatt giltighet av lagen den 15
maj 1959 (nr 157) med särskilda bestämmelser om makars gemensamma
bostad med den ändring att ingressen erhåller följande lydelse:
Härigenom förordnas, att lagen den 15 maj 1959 med särskilda bestämmelser
om makars gemensamma bostad, vilken gäller till och med den 31
december 1961, skall äga fortsatt giltighet till och med den 31 december
1962.»
I motionen II: 783 hemställes, att riksdagen »måtte besluta att upplåtelse
av statsverket tillhörig lägenhet icke må ske med s. k. avflyttningsklausul
i annat fall än där fråga är om lägenhet upplåten under tjänstebostadstvång».
Angående det närmare innehållet i motionerna hänvisas till den nedan
lämnade redogörelsen.
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås, att lagstiftningen om hyresreglering och vad därmed
sammanhänger förlänges till och med utgången av år 1963. Vidare föreslås
att hyresregleringslagens bestämmelser om hyreskontroll inte skall
tillämpas på statlig myndighets upplåtelse av lägenhet, som är avsedd att
helt eller till väsentlig del nyttjas till bostad.
Gällande bestämmelser
Beträffande propositionens innehåll i denna del kan i huvudsak hänvisas
till s. 5—8 i propositionen. Följande under denna rubrik lämnade upplysning
må emellertid här återgivas.
Kungl. Maj :t har uppdragit åt hyresrådet att efter utredning rörande
hyresläget till Kungl. Maj :t avgiva de förslag till hyresregleringens avskaffande,
vartill utredningen kan ge anledning. Efter förslag av hyresrådet har
Kungl. Maj:t genom beslut den 28 maj 1959 förordnat, att hyresregleringslagstiftningen
från och med den 1 november 1959 skall upphöra att gälla
i 61 kommuner. Vidare har Kungl. Maj:t den 4 november 1960 förordnat,
att lagstiftningen från och med den 1 februari 1961 skall upphöra att gälla
helt inom ytterligare 14 kommuner och i viss del av en kommun, beträffande
lägenheter som uthyres för annat ändamål än bostad inom 39 kommuner
samt beträffande bostäder som uthyres i möblerat skick i ett mycket stort
antal kommuner.
Angående riksdagens behandling av hyresregleringsfrågor under senare
6
Tredje lagutskottets utlåtande nr 24 år 1961
år må hänvisas till tredje lagutskottets utlåtanden nr 4 och 20/1955, 21 och
28/1956, 20/1957 och 15/1959. Beträffande överlåtelse av bostadsrätt kan utskottet
även hänvisa till utlåtandet nr 19 vid innevarande riksdag.
Förlängning av hyresregleringen
Innehållet i hyresrådets framställning om förlängning av hyresregleringslagstiftningen
och däröver avgivna yttranden redovisas å s. 8—12 i propositionen
till vilken utskottet här vill hänvisa.
Departementschefen. Av den föregående redogörelsen framgår, att sedan
1956 en successiv avveckling av hyresregleringen pågår. En kategorimässig
avveckling har sålunda skett genom ändringar i 26 § hyresregleringslagen,
innebärande att från lagens bestämmelser om hyreskontroll dels undantagits
upplåtelse av lägenhet i hyresvärden tillhörigt hus, för vilket utgått
sådant statligt lån som är förenat med villkor om begränsning av rätten att
uttaga hyra och slutligt beviljats efter den 31 december 1956 samt icke uppsagts
till betalning, dels undantagits upplåtelse i första hand av lägenhet i
sådant av kommun eller av kommunalt eller därmed jämställt bostadsföretag
förvaltat hus, som Kungl. Maj:t bestämmer. Detta bemyndigande har
Kungl. Maj :t begagnat sig av för att utfärda bestämmelser, enligt vilka från
lagens reglering av hyran undantages upplåtelse i första hand av lägenhet
i hus, som förvaltas av landstingskommun, kommun, municipalsamhälle
eller helkommunalt bostadsföretag eller av företag som enligt vissa angivna
kungörelser om bostadslån in. m. erkänts såsom allmännyttigt eller jämställts
med kommun. Med stöd av 1 § hyresregleringslagen i dess sedan den
1 januari 1957 gällande lydelse har dessutom en regional avveckling ägt
rum. Efter en 1957 vidtagen ändring i nämnda stadgande har vidare Kungl.
Maj :t fått rätt att helt eller beträffande visst eller vissa slag av lägenheter
bringa hyresregleringslagen och bostadsrättskontrollagen att upphöra i ort
där regleringen gäller. Denna möjlighet har såsom framgått av det föregående
utnyttjats för en samordnad regional och kategorimässig avveckling
av hyresregleringen.
Erfarenheterna av den beslutade kategorimässiga avvecklingen bär såvitt
hittills kunnat bedömas varit goda. Sålunda har den administrativa förenkling
som eftersträvats med genomförandet av ändringarna i 26 § hyresregleringslagen
kunnat vinnas utan olägenheter ur hyressättningssynpunkt. I
fråga om resultatet av den kategorimässiga avveckling som skett med stöd
av bestämmelsen i 1 § hyresregleringslagen, omfattande bl. a. lägenheter
som uthyres för annat ändamål än bostad i omkring 40 kommuner, är det
ännu för tidigt att yttra sig. Sveriges fastighetsägareförbund har emellertid
förordat en fullständig och omedelbar avveckling av hyresregleringen beträffande
lägenheter som är upplåtna för annat ändamål än bostad. Denna
7
Tredje lagutskottets utlåtande nr 24 år 1961
fråga har tidigare i olika sammanhang varit föremål för bedömande. Statsmakterna
har därvid med hänsyn till befarade avsevärda hyreshöjningar,
mot vilka besittningsskyddsreglerna icke skulle ge något egentligt skydd
och vilka särskilt skulle drabba sådana affärsidkare i de större städernas
centrala delar som icke har långtidskontrakt, ställt sig avvisande till kravet
på en omedelbar avveckling av hyresregleringen för de kommersiella lägenheterna.
I stället har utvägen med en samordnad regional och kategorimässig
avveckling valts. De betänkligheter som anförts mot en omedelbar avveckling
av hyresregleringen beträffande ifrågavarande lägenheter gör sig
fortfarande i allt väsentligt gällande. Även i fortsättningen torde därför en
successiv avveckling med prövning ort för ort vara att förorda. Därvid bör
viss ledning kunna erhållas av de erfarenheter som framkommer på de
orter där avveckling genomförts.
Även den regionala avveckling som skett har på ifrågavarande orter i
stort sett kunnat genomföras utan att några olägenheter uppkommit. Att
därav draga några bestämda slutsatser angående den takt, med vilken avvecklingen
kan ske på andra orter, låter sig emellertid icke göra. Frågan
om behovet av hyresreglering bör uteslutande bedömas med utgångspunkt
från det på de olika orterna rådande bostadsmarknadsläget. I detta sammanhang
får jag hänvisa till bostadsstyrelsens i det föregående refererade
undersökning, varav framgår att, oaktat utvecklingen i stort går mot ett
förbättrat läge, antalet bostadssökande alltjämt är betydande framför allt
i de större städerna.
Den fortsatta avvecklingen bör alltså liksom hittills grundas på ingående
utredning angående förhållandena på resp. orters hyresmarknad. Såsom
tidigare har förutsatts bör hänsyn härvid tagas till vederbörande kommunala
myndighets bedömning. Detta bör emellertid ej hindra, att hyresregleringen
på en ort avvecklas mot de kommunala myndigheternas uttalade
önskemål, där det är uppenbart att hyresmarknadsläget ej längre motiverar
dess bibehållande. Riktpunkten bör vara att avvecklingen bedrives så skyndsamt
som är möjligt utan att olägenheter uppstår på hyresmarknaden.
Såsom beredningsorgan för ärenden rörande avvecklingen fungerar hyresrådet,
som utöver tidigare framlagda förslag för närvarande förbereder
en ytterligare framställning till Kungl. Maj:t om fortsatt avveckling av regleringen.
Sveriges fastighetsägareförbund har förordat, att en särskild
nämnd inrättas för detta ändamål. Detta förslag har tidigare avvisats av
statsmakterna. Anledning synes ej föreligga att under nu pågående arbete
ompröva detta ställningstagande.
Sveriges fastighetsägareförbund har föreslagit en utredning om möjligheten
av att på viss eller vissa orter upphäva tillämpningen av 3—5 §§
hyresregleringslagen under hänvisning till att därigenom hyresprisbildningen
i princip skulle bli fri men möjlighet föreligga alt påkalla hyresnämnds
medverkan, om enighet om hyran inte skulle uppnås. En dylik avveckling
8
Tredje lagutskottets utlåtande nr 24 år 1961
synes till sina verkningar väsentligen icke skilja sig från en fullständig avveckling
i annat avseende än att vid oenighet om hyrans storlek hyresnämnd
i stället för domstol skulle bli behörigt organ. Det synes icke heller
i övrigt föreligga skäl som talar för att en på sådant sätt begränsad avveckling
skulle vara bättre än den nu tillämpade ordningen att regionalt avveckla
hela regleringen. Jag kan därför icke biträda förslaget om utredning av
denna fråga.
Av vad jag nu anfört följer, att jag biträder hyresrådets förslag om fortsatt
förlängning av hyresregleringslagstiftningen. Såsom hyresrådet förordat
torde giltighetstiden böra förlängas till och med den 31 december 1963.
Liksom vid föregående förlängningstillfällen torde till den lag, som innefattar
bestämmelse om förlängningen, böra fogas övergångsbestämmelser
av innebörd att ansökan om förlängning av hyresförhållande eller övertagande
av hyresrätt, som avser tid efter lagens hittillsvarande giltighetstid,
må göras inom viss kortare tid efter det förlängningslagen blivit utfärdad.
I likhet med hyresregleringslagstiftningen bör besittningsskyddslagen och
lagen med särskilda bestämmelser om makars gemensamma bostad få förlängd
giltighet till och med utgången av år 1963.
Motionerna I: 658 och II: 784
Efter att inledningsvis ha uttalat att erfarenheterna av både den kategorimässiga
och den regionala avvecklingen varit goda och att några olägenheter
av det slag som på vissa håll befarats ej uppkommit på de orter som helt
befriats från regleringen och att ej heller några ogynnsamma verkningar
uppstått för hyresgäster inom sådana fastigheter som omfattats av den kategorimässiga
avvecklingen, anför motionärerna.
Tyvärr har departementschefen av dessa generellt gynnsamma erfarenheter
icke velat draga några bestämda slutsatser rörande den fortsatta planläggningen
av avvecklingsarbetet. Ej heller har redovisats de påtagliga olägenheter
som hyresregleringen skapar både för hyresgäster och fastighetsägare
på fortfarande reglerade orter. Detta finner vi beklagligt, inte minst
med hänsyn till att en förutsättningslös prövning i riksdagen av frågan om
hyresregleringens fortbestånd därigenom försvåras.
Hyresregleringen infördes för snart 20 år sedan som en krislagstiftning
i anledning av det läge som uppkommit på hyresmarknaden genom andra
världskrigets utbrott. Lagstiftningen var liksom övriga, numera avskaffade
krislagar avsedd att bli tillfällig och gavs en härav betingad summarisk utformning.
För dess tillämpning uppbyggdes en krisadministration med lokala
hyresnämnder och ett hyresråd. De brister i rättssäkerhetshänseende
som kom att vidlåda organisationen har med tiden blivit allt mer påtagliga,
och regleringen har blivit allt mer svåröverskådlig och invecklad. Belysande
härför är bl. a. att det senaste cirkuläret från statens hyresråd angående
de generella hyreshöjningarna för år 1961 upptager inte mindre än 50 tättryckta
sidor. Handläggningen av hyresmål inför hyresnämnderna har blivit
en tyngande och invecklad procedur. För beslut i hyresmål som i och
för sig är självklara, rörande exempelvis fastställande av hyran i nybyggda
Tredje lagutskottets utlåtande nr 24 år 19G1
9
fastigheter, kan åtgå upp till 4 år med ty åtföljande osäkerhet och olägenheter
för både hyresgäster och hyresvärdar. Parterna och de hyresreglerande
myndigheterna tvingas i stor utsträckning anlita sakkunniga att verkställa
besiktningar och göra omfattande utredningar för att lösa frågor som
borde vara enkla för parterna att själva överenskomma om. Hyresgästernas
och hyresvärdarnas möjligheter att själva påverka de villkor som enligt deras
bedömanden bör gälla för hyresupplåtelse har så gott som fullständigt
eliminerats. Systemet ger blott begränsat utrymme åt parternas egna värderingar
av exempelvis bostädernas och lokalernas standard, läge, utrustning
och skick etc.
Motionärerna framhåller, att de av dem nu angivna synpunkterna kommit
till uttryck i de av byggnadsstyrelsen och järnvägsstyrelsen avgivna
framställningar som behandlas i här nedan närmast följande avsnitt. Vidare
uttalar motionärerna, att den takt i vilken avvecklingen av hyresregleringen
bedrivits enligt deras mening icke varit tillfredsställande.
Härefter anföres.
Det har uppdragits åt hyresrådet att med ledning av uppgifter från bl. a.
kommunerna utarbeta och för regeringen framlägga förslag om olika avvecklingsåtgärder.
Med hänsyn till hyresregleringens ursprungligen tidsbegränsade
natur och dess extraordinära karaktär av ingrepp i den fria avtalsrätt
på vilken vår rättsordning och vårt samhällsskick i övrigt bygger
borde emellertid uppgiften att leda avvecklingen anförtros ett i förhållande
till hyresmyndigheterna och kommunerna fristående organ. Det bör åvila
statsmakterna att lägga upp en avvecklingsplan som syftar till att snabbare
än den nuvarande awecklingstakten medger befria hyresmarknaden från
den börda regleringen utgör.
I motionerna behandlas härefter frågan om hyreshöjning på
grund av standardförbättringar i lägenheterna. I denna del
anföres.
Uppenbarligen har hyresregleringen förhindrat eller försvårat en upprustning
och modernisering av det äldre lägenhetsbcståndet, så att detta
kunnat anpassas till de krav som hyresgästerna ställer på en fullvärdig
bostad. Det totala upphävandet av avtalsfriheten har här fått orimliga konsekvenser.
Det är sålunda otillåtet för rättskapabla parter att med bindande
verkan ingå avtal om exempelvis en hyreshöjning motsvarande viss standardförbättring
i en lägenhet. Avtal om köp av egnahem, bilar och båtar,
televisionsapparater och rörande utlandsresor må fritt ingås oavsett vilka
belopp det kan vara fråga om, men eu hyresgäst är på grund av hyresregleringen
icke rättskapabel att med sin hyresvärd sluta ett bindande avtal om
exempelvis en höjning av hyran med 5 kronor per månad för installation
av ett kylskåp i lägenheten. Inte ens det förhållandet att hyresgästen vid
en i anledning härav upptagen tids- och kostnadskrävande förhandling inför
hyresnämnd lämnar sitt medgivande till hyreshöjningen har någon
självständig betydelse för utgången.
Det synes oss orimligt att parterna i ett bestående hyresförhållande icke
skall kunna träffa ett bindande avtal om viss hyreshöjning på grund av
standardförbättringar i lägenheten. Enligt vår mening bör Kungl. Maj:t
därför upphäva 3—5 §§ hyresregleringslagen beträffande fall där fastig
-
10
Tredje lagutskottets utlåtande nr 24 år 1961
hetsägaren låter verkställa en väsentlig upprustning av lägenheten, vilken
enligt nuvarande regler skulle medföra höjning av grundhyran. Hyresnämndens
medverkan borde här kunna begränsas till de tillfällen då parterna
ej kan enas om hyrans storlek. Härigenom skulle hyresnämndernas arbetsbörda
väsentligen lättas och moderniseringsverksamheten stimuleras.
Beträffande nyproducerade lägenheter i hus som uppförts
utan stöd av statliga lån uttalas, att produktionen är av ringa
omfattning och att ett frisläppande av denna grupp kan komma att medföra
ökad produktion av lägenheter genom att denna sektor tillföres nytt riskvilligt
kapital.
Till stöd för yrkandet om hyresregleringens avveckling
beträffande kommersiella lokaler anföres i motionerna
följande.
En tredje kategori där avveckling kan ske utgör de kommersiella lokalerna.
Kontrollen av hyrorna för dessa torde alltifrån regleringens början
ha motiverats av andra omständigheter än de av social karaktär som under
krisårens bristsituation kunde andragas för en motsvarande kontroll över
bostadslägenheterna. Någon brist föreligger icke beträffande kommersiella
lokaler. I propositionen anför departementschefen endast att de betänkligheter
som tidigare anförts mot en omedelbar avveckling av hyresregleringen
beträffande ifrågavarande lägenheter alltjämt skulle vara gällande. Betänkligheterna
angives vara »befarade avsevärda hyreshöjningar mot vilka besittningsskyddsreglerna
icke skulle ge något egentligt skydd och vilka särskilt
skulle drabba sådana affärsidkare i de större städernas centrala delar,
som icke ha långtidskontrakt». Motiveringen förefaller oklar. Enligt reglerna
i lagen om rätt i vissa fall för hyresgäst till nytt hyresavtal (besittningsskyddslagen)
är en hyresvärd förhindrad att uttaga en hyra som
avsevärt överstiger hyran för jämförliga lägenheter i orten. Vi har svårt
att inse, att icke dessa regler skulle ge ett tillräckligt skydd för affärsidkare
i städernas centrala delar.
Den nuvarande »priskontrollen» på affärslokaler i städernas centrala delar
är för övrigt långt ifrån effektiv. Hinder möter visserligen för hyresvärden
att uttaga den hyra som marknadsläget kan motivera. En hyresgäst
däremot är helt oförhindrad att vid överlåtelse av lokalen tillgodogöra sig
ersättning motsvarande eller överstigande skillnaden mellan det verkliga
marknadspriset och den utgående hyran, detta såsom ett slags goodwillersättning
som dock i regel icke har något samband med affärsrörelsens
egen goodwill. Att ersättningen kan komma att uppgå till avsevärda belopp
är i och för sig förklarligt då hyresnivån för affärslokaler kan, beroende
på fastighetens produktionsår, variera från 20 kr upp till 400 kr per m2
eller till och med mer. Även en ganska hög »goodwill»-ersättning kan därför
framstå såsom en motiverad investering för en affärslägenhet med en låg
grundhyra.
Även från hyresgästernas sida kan starka skäl anföras för att de kommersiella
lokalerna befrias från hyresregleringen. De stora goodwillvärden
eller betalningar under bordet som regleringen skapat har lett till särskilda
svårigheter för småföretagare och affärsidkare. Att anskaffa nya och mer
ändamålsenliga lokaler fordrar nämligen numera stora kontantinsatser som
med nuvarande brist på kapital ofta inte eller blott med svårighet kan upp
-
Tredje lagutskottets utlåtande nr 2b år 1961 11
bringas. Hyresregleringen har härigenom kommit att försvåra i stället för
att underlätta för en viss kategori hyresgäster att lösa sina hyresfrågor.
Särskilt för yngre blivande företagare kan dessa svårigheter få allvarliga
konsekvenser. Regleringen är dessutom ägnad att låsa utvecklingen och att
försvåra en anpassning av handel och näringsliv i övrigt efter ändrade förhållanden.
å rkandet om en endast ettårig förlängning av giltighetstiden
för h yresregler i n g slagstiftningen vilar enligt motionerna
därpå att hyreslagskommittén under år 1961 beräknas framlägga
sitt betänkande angående en lagstiftning om besittningsskydd. Motionärerna
anser att riksdagen genom en sådan begränsad förlängning får möjlighet
att redan nästa år taga ställning till de resultat en snabbare avveckling
kan ha medfört och möjlighet att föreslå de ytterligare åtgärder som
kan befinnas nödvändiga för att helt upphäva hyresregleringslagstiftningen.
Angående bostadsrätts k ont rollagen anföres.
Vad bostadsrättskontrollagen angår innehåller denna sådana bestämmelser
att bostadsrättsinnehavare kan förhindras att försälja en honom tillhörande
lägenhet för det värde denna har i en fri marknad. Särskilt i fall
då en betydande penningvärdeförsämring ägt rum under tiden efter det
bostadsrätten förvärvades kan innehavaren få vidkännas betydande förluster
på grund av dessa bestämmelser. Enligt vår mening bör bostadsrättsinnehavare
äga samma möjligheter att fritt få avyttra sin bostadsrätt som
eu egnahemsinnehavare har beträffande sitt eget hem. Vi föreslår nedan
härför erforderliga ändringar i denna lag.
Hyresregleringen beträffande lägenheter förvaltade av staten
Begränsning av tjänstebostadstvånget. Genom principbeslut 1956 (prop.
116, SU 118, rskr 271) har ändrade riktlinjer antagits i fråga om tillämpning
av tjänstebostadstvång och i fråga om hyressättningen för tjänstebostäder.
Enligt beslutet skall tjänstebostadstvång föreligga endast då upplåtande
av bostad är av väsentlig betydelse för de med tjänsten förenade
arbetsuppgifternas behöriga fullgörande eller eljest kräves för ett ändamålsenligt
bedrivande av verksamheten vid tjänstestället. Detta innebär, att
tjänstebostadstvånget starkt begränsas för statliga tjänstemän och att ett
stort antal tjänstebostäder kommer att övergå till att bli vanliga uthyrningsbostäder.
I fråga om hyressättningen för såväl de kvarvarande tjänstebostäderna
som uthyrningsbostäderna skall till utgångspunkt tagas den
hyra, som en likvärdig bostad på orten betingar i den fria hyresmarknaden.
När bostadstvånget består förutsältes dock, att en hyresreducering skall
kunna ske i vissa fall.
Det nya tjänstebostadssystemet avses skola träda i kraft den 1 januari
1962. Författningsbestämmelser, innefattande bl. a. övergångsregler beträffande
hyressättningen för lägenheter, som i samband med ikraftträdandet
övergår från att vara tjänstebostäder till att bli uthyrningsbostäder, är un
-
12 Tredje lagutskottets utlåtande nr 24 år 1961
der utarbetande inom civildepartementet. Statens personalbostadsdelegation
har sedan den 1 juli 1958 Kungl. Maj :ts uppdrag att förbereda övergången
till det nya tjänstebostadssystemet och därvid bl. a. för de bostadsförvaltande
myndigheterna framlägga förslag till hyror. I fråga om tjänstebostäder
gäller för närvarande den bestämmelsen, att då överenskommelse rörande
hyrans storlek icke kan träffas mellan vederbörande myndighet och
tjänstemannen, frågan skall hänskjutas till statens bostadsnämnd.
Framställningarna från byggnadsstyrelsen och järnvägsstyrelsen.
Byggnadsstyrelsen och järnvägsstyrelsen hemställer, att hyresregleringen
måtte på visst sätt avvecklas i fråga om bostadslägenheter som förvaltas
av statsverket. Angående de närmare skälen för ämbetsverkens framställningar
hänvisas till s. 15—17 i propositionen.
Yttrandena. Byggnasstyrelsens och järnvägsstyi‘elsens förslag avstyrkes
av statens hyresråd, Sveriges fastighetsägareförbund och Hyresgästernas
riksförbund. Från statens hyresråds beslut, som innefattar ledamöterna
Wiboms, Breitholtz’, Järtelius’ och Svenssons mening, är emellertid ledamöterna
Levinson, Nyquist och Lekman skiljaktiga och tillstyrker förslagen.
Vidare tillstyrkes förslagen eller lämnas i huvudsak utan erinran av
socialstyrelsen, bostadsstyrelsen, hyreslagskommittén, statens bostadsnämnd,
statens personalbostadsdelegation, Statstjänarkartellen, Statstjänstemännens
riksförbund och Sveriges akademikers centralorganisation.
Tjänstemännens centralorganisation har icke framfört något bestämt
yrkande.
En närmare redogörelse för de olika remissyttrandena återfinnes å s. 17—-23 i propositionen.
Departementschefen. Enligt 26 § första stycket hyresregleringslagen skall
lagen icke äga tillämpning på upplåtelse av bostad, som är förenad med
allmän tjänst. Till bostäder av detta slag räknas sådana statsverket tillhöriga
lägenheter som är upplåtna under tjänstebostadstvång. Övriga statsverket
tillhöriga lägenheter är, om de är belägna på hyresreglerad ort, i
vanlig ordning underkastade hyresregleringslagens bestämmelser.
Såsom framgår av den tidigare redogörelsen har statsmakterna år 1956
fattat principbeslut om begränsning av hittills gällande tjänstebostadstvång.
Det är avsett att beslutet skall bringas i tillämpning från och med
den 1 januari 1962. Härigenom kommer flertalet av de nuvarande tjänstebostäderna
att vid nämnda tidpunkt övergå till att bli vanliga uthyrningsbostäder.
Antalet sådana bostäder kan med ledning av gjorda beräkningar
antagas utgöra omkring 25 000. Av dessa är i runt tal 10 000 belägna inom
hyresreglerade områden. Upphävandet av tjänstebostadstvånget kommer
alltså, om gällande bestämmelser bibehålies, att medföra att omkring 10 000
lägenheter föres in under hyresregleringen.
13
Tredje lagutskottets utlåtande nr 24 år 1961
Denna följd av tjänstebostadstvångets upphävande var förutsedd av statsmakterna,
då 1956 års principbeslut fattades. Byggnadsstyrelsen och järnvägsstyrelsen
har emellertid nu, under hänvisning till genomförandet av
det nya tjänstebostadssystemet, föreslagit att hyresregleringslagens bestämmelser
om hyreskontroll icke skall gälla beträffande bostadslägenheter som
förvaltas av staten. Till stöd för förslaget anföres i huvudsak, att det för
förvaltningsmyndigheterna skulle bli en betungande arbetsbörda att hos
hyresnämnderna begära fastställelse av hyror för tjänstebostäder, som övergår
till att bli uthyrningsbostäder, och att det synes rimligt att den frihet
som tidigare givits kommuner och allmännyttiga bostadsföretag utsträckes
till att omfatta jämväl statsverket. Vidare påpekas i byggnadsstyrelsens
framställning, att det måste anses olämpligt att, sedan riksdagen numera
beslutat att åtgärder skall vidtagas för avveckling av hyresregleringen, utvidga
regleringen till en ny kategori lägenheter.
Byggnadsstyrelsens och järnvägsstyrelsens förslag har vunnit stöd hos
flertalet remissorgan. Även jag är av den uppfattningen att man i dagens
läge, då en avveckling av hyresregleringen påbörjats, i möjligaste mån bör
undvika att föra in ytterligare lägenhetsgrupper under regleringen. Ett fullständigt
friställande av dessa lägenheter torde dock icke kunna komma i
fråga. Förslaget förutsätter icke heller annat än att hyresregleringslagens
bestämmelser om möjlighet till tvångsförlängning av hyresavtal skall gälla
för dessa lägenheter. Vad som avses är som nyss har nämnts att man skulle
beträffande staten tillhöriga lägenheter avskaffa den särskilda hyreskontroll
som är stadgad i hyresregleringslagen. Avgörande vid ställningstagandet
till denna fråga är givetvis, huruvida utan sådan kontroll risk kan föreligga
för uttagande av omotiverat höga hyror. Det är därför av betydelse att
klargöra vilka garantier häremot som finns eller kan skapas.
Såsom förut framgått utarbetas för närvarande inom civildepartementet
förslag till övergångsbestämmelser rörande uthyrning av sådana lägenheter
som övergår från att ha varit tjänstebostäder till att bli uthyrningsbostäder.
De bestämmelser som kommer att föreslås torde enligt vad jag inhämtat i
stort sett innebära följande. Statstjänsteman, som träffar hyresavtal beträffande
sådan lägenhet, tillförsäkras rätt att under en tvåårstid bo kvar i
lägenheten, om han under denna tid står kvar i samma tjänst. Hyran får
icke överstiga den hyra, som en likvärdig bostad betingar i orten. Under
1962 får den vidare icke med mer än 25 procent överstiga den för tjänstebostaden
senast gällande hyran och under 1963 får hyran icke överstiga
hyran under 1962 med mer än 25 procent.
Statens personalbostadsdelegation, som sedan den 1 juli 1958 har Kungl.
Maj :ts uppdrag att förbereda övergången till det nya tjänstebostadssystemet
och därvid bl. a. för de bostadsförvaltande myndigheterna framlägga
förslag till hyror, har —---gjort en ingående undersökning av hyrorna
beträffande de av staten förvaltade bostadslägenheterna. I enlighet med
den av statsmakterna fastslagna principen om hyressättning med hänsyn
14
Tredje lagutskottets utlåtande nr 24 år 1961
till vad en likvärdig bostad betingar i hyra i den fria marknaden kan det
enligt delegationen bli erforderligt att höja hyrorna för en stor del av de
bostäder som för närvarande är tjänstebostäder men övergår till uthyrningsbostäder.
Detta är en konsekvens av bostadstvångets upphävande som
från början varit att räkna med, men verkningarna mildras genom de tilltänkta
övergångsbestämmelserna.
I fråga om de hyror som kommer att gälla efter övergångstiden bör framhållas,
att det förhållandet att hyresregleringslagens bestämmelser om
tvångsförlängning av hyresavtal fortfarande skall gälla innebär, att hyresgäst,
som icke vill godkänna en begärd hyreshöjning och därför blir uppsagd
eller eljest vägras förlängning av hyresavtalet, kan påkalla hyresnämnds
prövning i fråga om förlängning av avtalet och därvid få prövad
skäligheten av de villkor som hyresvärden uppställer härför.
Det finns även ett mindre antal staten tillhöriga bostäder, som redan nu
är uthyrningsbostäder. Beträffande denna grupp torde vid en avveckling
som regel bestämmelsen i 2 § första stycket i 1956 års övergångslag komma
att gälla. I det nämnda lagrummet stadgas dels att hyresavtal, som även
omfattar tid efter det hyresregleringslagen upphört att gälla, skall, ändå att
däri annorlunda stadgats, för nämnda tid anses upptaga den hyra som skolat
utgå, då hyresregleringen upphörde, dels att, om annat villkor är bestämt
genom hyresnämnds beslut, avtalet i denna del skall anses ha det innehåll
som framgår av beslutet. Det kan redan nu med ledning av statens personalbostadsdelegations
uppgifter sägas, att den sålunda bestämda hyran så gott
som genomgående kommer att bli gällande även i fortsättningen. Om i något
undantagsfall hyresavtal uppsäges för reglering av hyran, har vidare hyresgästen
enligt vad som anförts i det föregående möjlighet att få frågan prövad
av hyresnämnd.
Av det nu sagda framgår, att såvitt för närvarande kan överblickas de
fall då hyreshöjningar kan ifrågakomma så gott som uteslutande kommer
att hänföra sig till tjänstebostäder, som övergår till uthyrningsbostäder, och
avse en successiv justering av hyrorna till den nivå som gäller på den fria
hyresmarknaden. Utöver det skydd för hyresgästen som föreligger enligt
vad som anförts i det föregående bör beaktas, att då lägenhet uthyres till
det förvaltande organets egen personal, vilket torde bli det vanligaste, myndigheten
torde sakna anledning uttaga högre hyra än som motsvarar marknadshyran.
Av vad nu anförts framgår enligt min mening, att tillfredsställande garantier
föreligger för en skälig hyressättning utan att ifrågavarande bostäder
behöver vara underkastade hyreskontroll. Vid bedömning av frågan bör
vidare — ehuru förhållandena icke är fullt likartade — beaktas, att erfarenheterna
av upphävandet av 2—6 §§ hyresregleringslagen beträffande lägenheter
som förvaltas av kommun eller kommunalt eller därmed jämställt
bostadsföretag varit gynnsamma. I likhet med de förslagsställande myn
-
15
Tredje lagutskottets utlåtande nr 24 år 1961
digheterna och fletralet remissorgan anser jag därför, att av staten förvaltade
bostadslägenheter icke bör vara underkastade hyreskontroll enligt hyresregleringslagen.
De i ärendet gjorda framställningarna avser inte andra lägenheter än
bostadslägenheter. Reservanterna i hyresrådet har tagit upp frågan om en
avveckling av hyresregleringen beträffande lägenheter, som av staten uthyres
för annat ändamål än bostad, men har förklarat sig icke vilja tillstyrka
en dylik avveckling. Bostadsstyrelsen, som också diskuterat denna
fråga, har likaså motsatt sig en fri hyressättning beträffande dylika lokaler.
Även för egen del är jag av den uppfattningen, att ändrade regler härom
icke nu bör införas. Dessa lokaler är ju redan underkastade hyresregleringen
i de orter denna är gällande. Om samma lägenhet upptar såväl bostadsutrymme
som annat utrymme, bör i likhet med vad som gäller enligt 2 §
i lagen det avgörande vara, huruvida lägenheten till väsentlig del nyttjas
som bostad.
För närvarande gäller att om överenskommelse icke kan träffas om ersättning
för upplåtelse av tjänstebostad frågan skall hänskjutas till statens
bostadsnämnd. Järnvägsstyrelsen har med instämmande av flera remissorgan
föreslagit, att samma ordning under en övergångstid skall tillämpas
i fråga om beslut angående hyressättning för statliga uthyrningsbostäder.
Vissa skäl talar för detta förslag. Jag är dock ej beredd att nu taga ställning
till frågan, som i stället torde få närmare övervägas i samband med genomförandet
av tjänstebostadsreformen.
I vissa remissyttranden har ifrågasatts lämpligheten av s. k. avflyttningsklausuler
i hyreskontrakten, innebärande att viss anställning utgör förutsättning
för hyresförhållandets bestånd. Då riktlinjerna för det nya tjänstebostadssystemet
fastställdes av statsmakterna, förutsattes emellertid att
sådana klausuler skulle kunna införas i hyreskontrakten i likhet med vad
som tillämpas inom det enskilda näringslivet. Det synes ej vara anledning
att nu, på grund av den förordade avvecklingen av hyreskontrollen beträffande
de ifrågavarande lägenheterna, ompröva detta ställningstagande.
Framhållas må, att hyresgästen äger möjlighet att få avflyttningsldausul
prövad i samband med fråga om tillämpning av 7 eller 8 § hyresregleringslagen.
I praxis torde visserligen uppsägning som sker med åberopande av
sådan klausul i regel icke anses obillig, men hyresgästen brukar medges
viss tidsfrist för avflyttningen.
På grund av vad nu anförts förordar jag, att i 26 § andra stycket hyresregleringslagen
intages cn bestämmelse av innehåll, att stadgandena i 2—6
§§ i lagen inte skall tillämpas på statlig myndighets upplåtelse av lägenhet,
som är avsedd att helt eller till väsentlig del nyttjas till bostad.
Den föreslagna ändringen torde böra träda i kraft samtidigt som det nya
tjänstebostadssystemet träder i tillämpning, d. v. s. den 1 januari 1962.
16 Tredje lagutskottets utlåtande nr 24 år 1961
Motionen 11: 783
Motionärerna anför.
Bestämmelserna om skyldighet att avflytta, om anställningen upphörde,
fick från början ses mot bakgrunden av att företagen i betydande utsträckning
subventionerade hyrorna i de lägenheter, som uthyrdes till anställda.
Sedan sådana subventioner numera mestadels avvecklats och full marknadshyra
uttages, har det emellertid framstått som mot hyresgästen/arbetstagaren
synnerligen obilligt att upprätthålla kontraktsbestämmelser av detta
slag.
Det ges också en mångfald exempel på de olägenheter och det godtycke,
som följer av förekomsten av sådana bestämmelser.
I motionen redovisas härefter ett uttalande av departementschefen i propositionen
nr 138/1953 och statsutskottets uttalande i samma fråga, nämligen
frågan om beviljande av tertiär- och tilläggslån till flerfamiljshus i fall
då lägenheterna är avsedda för personer anställda vid visst företag och
hyreskontrakten försetts med avflyttningsklausul. Som allmän regel borde
enligt departementschefens mening gälla, att statliga lån ej beviljades i sådana
fall och denna mening delades av statsutskottet, vars utlåtande godkändes
av riksdagen.
Motionärerna uttalar i anslutning härtill följande.
Statsmakterna har sålunda uttalat, att statlig belåning icke kan medgivas
byggnadsföretag, där lägenheterna är avsedda att uthyras mot kontrakt
innehållande tjänstebostadsklausul.
Konsekvensen bjuder därför att, när tjänstebostadssystemet avvecklas
inom de statliga verken och institutionerna och hyrorna sättes efter marknadsprincipen,
förbehållet att anställd vid eventuellt frånträdande av anställningen
måste lämna bostaden upphäves.
Lagrådsgranskningen
Lagrådet har icke funnit anledning till erinran mot de genom propositionen
framlagda lagförslagen.
Utskottet
Liksom vid tidigare tillfällen, då utskottet haft att behandla frågan om
förlängning av hyresregleringen, utgår utskottet även nu
från att målet bör vara att avskaffa regleringen. Enligt utskottets mening
föreligger emellertid icke för närvarande sådana omständigheter att så
kan ske. Såsom departementschefen funnit måste därför giltighetstiden
för den lagstiftning varom här är fråga nu förlängas.
Även om hyresregleringen nu förlänges, bör givetvis strävandena mot en
avveckling bedrivas med all kraft. Beträffande de riktlinjer som därvidlag
17
Tredje lagutskottets utlåtande nr 24 år 1961
bör gälla delar utskottet helt den mening som uttalats av departementschefen.
Avgörandet av vilken tid förlängningen skall avse måste grundas på en
bedömning av utvecklingen på bostadsmarknaden. En sådan bedömning
är synnerligen vansklig med hänsyn till de många osäkra faktorer som inverkar.
Enligt utskottets mening finnes dock ej grundad anledning antaga
att förhållandena skall undergå en sådan ändring under det närmaste året
att forlangningen därför bör begränsas att avse allenast ett år. På grund
härav och då varje förslag jämte beslut om förlängning är förenat med icke
ringa administrativt besvär bör förlängningen även denna gång avse två år.
Detta innebär, att utskottet avstyrker bifall till det i motionerna I: 658 och
II: 784 framställda yrkandet om en endast ettårig förlängning.
De i nyssnämnda motioner framställda yrkandena om avveckling av hyresiegleringen
såvitt avser kommersiella lokaler och om slopande av kontrollen
över bostadsrättsöverlåtelser innebär inga nyheter. Utskottet har tidigare
vid flera tillfällen haft anledning uttala sig över yrkanden av denna
innebörd och därvid funnit sig icke kunna tillstyrka bifall till desamma
(se bl. a. uti. nr 20/1957 och 15/1959). Några omständigheter som skulle
kunna föranleda ett ändrat ståndpunktstagande synes icke ha inträffat.
Även beträffande dessa yrkanden avstyrker utskottet alltså bifall.
I motionerna I: 658 och II: 784 framställes även ett yrkande om upphävande
av 3—5 §§ hyresregleringslagen såvitt avser fall där hyresvärden
vidtagit väsentlig standardförbättrande åtgärd i lägenheten. Motionärerna
synes utgå från att det ligger i Kungl. Maj:ts hand att förordna om ett
sådant upphävande. Denna uppfattning torde icke vara riktig. Även bortsett
från denna formella synpunkt kan utskottet emellertid icke tillstyrka
motionärernas förslag. Ett genomförande av förslaget skulle nämligen enligt
utskottets mening medföra stora olägenheter men blott ringa fördelar.
Trots möjligheten att påkalla hyresnämnds prövning skulle hyresgästen
komma att intaga en mera utsatt ställning än för närvarande. Svårigheter
skulle vidare uppkomma att verkställa gränsdragning mellan »väsentlig
standardförbättrande åtgärd» och reparationer hänförliga till normalt underhåll.
I många fall skulle ovisshet komma att råda om vilken grundhyra som
är gällande, vilket skulle medföra tvister vid procentuella höjningar av
grundhyran. Slutligen är att märka att den prövning som för närvarande
sker infor hyresnämnden i ärenden av här ifrågavarande slag icke kan
anses särskilt betungande vare sig för parterna eller för hyresnämnderna.
Av de i nyssnämnda motioner upptagna yrkandena kvarstår härefter alt
behandla det som avser undantagande från hyresregleringen av lägenheter
1 privatfinansierade flerfamiljshus. Såsom motionärerna framhållit är produktionen
av sådana hus ganska begränsad. Även om ett bifall till motionerna
i denna del skulle medföra ett tillskott av kapital för bostadsproduktionen
kan det dock icke hållas för visst att produktionen därmed skulle
2 — Bihang till riksdagens protokoll 1961. 9 sand. .1 and. Nr 24
18 Tredje lagutskottets utlåtande nr 2i år 1961
öka, bland annat därför att bostadsproduktionen är avhängig ej blott av
medelstillgången utan även av flera andra faktorer, däribland läget på arbetsmarknaden.
Med hänsyn härtill och till att slopandet av hyreskontrollen
för nämnda kategori av hus — en åtgärd som för övrigt icke påkallats av
fastighetsägarnas organisationer — skulle medföra konsekvenser av just
den art som hyreskontrollen avser att motverka, kan utskottet ej tillstyrka
motionsyrkandet i fråga. För övrigt kan beträffande detta yrkande göras
samma formella anmärkning som mot det närmast förut behandlade
yrkandet.
Det genom propositionen framlagda förslaget om att statlig myndighets
upplåtelse av bostadslägenhet skall undantagas
från hyresregleringslagens bestämmelser om hyreskontroll är enligt utskottets
mening väl underbyggt. Utskottet har därför ingen erinran mot
förslaget.
I motionen II: 783 upptages en fråga vars lösning torde vara helt oberoende
av frågan huruvida nyssnämnda upplåtelser är underkastade hyreskontroll
eller icke. Såsom redan framgått innebar 1956 års principbeslut
i fråga om tjänstebostadstvång m. m. att s. k. avflyttningsklausuler godtogs.
Departementschefen har ej funnit anledning frångå denna inställning.
Enligt utskottets mening talar goda skäl för den mening statsmakterna
sålunda intagit. Ett förbud mot dylika klausuler skulle säkerligen komma
att medföra en allvarlig försämring med avseende å staten-arbetsgivarens
möjligheter att disponera bostadslägenheter i av statsverket förvaltade
fastigheter. En sådan försämring var icke förutsedd vid tjänstebostadsreformens
genomförande i princip år 1956. Utskottet anser således att motionen
ej bör föranleda någon riksdagens åtgärd.
På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
A. att de i motionerna I: 658 och II: 784 framställda yrkandena
om skrivelse till Kungl. Maj :t med begäran om
upphävande av 3—5 §§ hyresregleringslagen för vissa fall
och om avveckling av hyresregleringen, såvitt avser flerfamiljshus,
vilka uppförts utan stöd av statliga lån, icke
måtte föranleda någon riksdagens åtgärd;
B. att riksdagen, med avslag å det i motionerna 1: 658
och II: 784 framställda yrkandet om en endast ettårig förlängning
av hyresregleringslagen, måtte bifalla det genom
propositionen framlagda förslaget till lag om ändrad lydelse
av 26 § samma lag, så ock om fortsatt giltighet av lagen;
C. att riksdagen, med avslag å följande i motionerna
I: 658 och II: 784 framställda yrkanden angående bostadsrättskontrollagen,
nämligen
1) yrkandet om upphävande av lagens bestämmelser om
kontroll över överlåtelser av bostadsrätt och
19
Tredje lagutskottets utlåtande nr 24 år 1961
2) yrkandet om en endast ettårig förlängning av lagens
giltighetstid
måtte bifalla det genom propositionen framlagda förslaget
till lag angående fortsatt giltighet av samma lag;
D. att riksdagen, med avslag å det i motionerna I: 658 och
II: 784 framställda yrkandet om en endast ettårig förlängning
av lagen om rätt i vissa fall för hyresgäst till nytt hyresavtal,
måtte bifalla det genom propositionen framlagda
förslaget till lag angående fortsatt giltighet av samma lag;
E. att riksdagen med avslag å det i motionerna I: 658 och
II: 784 framställda yrkandet om en endast ettårig förlängning
av lagen med särskilda bestämmelser om makars gemensamma
bostad måtte bifalla det genom propositionen
framlagda förslaget till lag angående fortsatt giltighet av
samma lag;
F. att det i motionerna I: 658 och II: 784 framställda yrkandet
angående skrivelse till Kungl. Maj :t med begäran om
en avveckling av hyresregleringen beträffande lägenhet,
som är eller blir upplåten för annat ändamål än bostad,
icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd;
G. att motionen II: 783 icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd.
Stockholm den 5 maj 1961
På tredje lagutskottets vägnar:
HUGO OSVALD
Vid detta ärendes behandling har närvarit:
från första kammaren: herrar Osvald, Göran Karlsson, Georg Carlsson,
Kristiansson, Åkesson, Åke Larsson, Schött* och Herbert Larsson*;
från andra kammaren: herrar Johansson i Torp, Nyberg, fru Torbrink,
herrar Jansson i Benestad, Svenning, Carlsson i Stockholm, Bengtsson i
Göteborg och Hammarberg.
* Ej närvarande vid utl&tandets justering.
Reservationer
I. beträffande punkterna B—F i utskottets hemställan
1. av herr Schött och herr Bengtsson i Göteborg, vilka ansett
dels att utskottets utlåtande i motsvarande del — jämte den under punkten
A. i hemställan behandlade frågan — från och med rubriken »Utskottet»
20 Tredje lagutskottets utlåtande nr år 1961
å s. 16 till och med orden »mot förslaget» å s. 18 rad 14 bort ha följande
lydelse:
»Utskottet vill understryka departementschefens uttalande att riktpunkten
för avvecklingen av hyresregleringen bör vara att den bedrives så skyndsamt
som är möjligt utan att olägenheter uppstår på hyresmarknaden.
Denna målsättning överensstämmer även med vad riksdagen vid ett flertal
tillfällen under senare år uttalat i dessa sammanhang.
Erfarenheterna av den hitintills genomförda avvecklingen måste bedömas
såsom mycket goda. Hyrorna i de fastigheter som omfattats av avvecklingen
har sålunda icke stigit utöver vad som kan motiveras av den allmänna prishöjningen
på varor och tjänster över huvud taget. Ej heller har, såvitt utskottet
av tillgängligt material kunnat bedöma, någon skillnad mellan hyrorna
i å ena sidan fastigheter som numera ej omfattas av hyresregleringen
och å andra sidan hyresreglerade fastigheter kunnat förmärkas. Starka
skäl talar därför för att avvecklingen kan utan några olägenheter för hyresmarknaden
bedrivas skyndsammare än vad som hittills skett.
I motionerna I: 658 och II: 784 vid årets riksdag har framställts yrkande
om att förlängningen av hyresregleringen och vad därmed sammanhänger
bör begränsas till allenast ett år. Utskottet anser en sådan begränsning av
giltighetstiden lämplig med hänsyn till att riksdagen därigenom redan
nästa år får möjlighet att taga ställning till de resultat som den av utskottet
nedan förordade snabbare avvecklingen av regleringen kan ha medfört.
En giltighetstid av ett år synes lämplig också av den anledningen att hyreslagskommittén
under år 1961 beräknas avge sitt betänkande rörande reglerna
om definitivt besittningsskydd. Något administrativt besvär för riksdagen
och berörda myndigheter torde en årligen återkommande prövning
av hyresregleringen icke behöva medföra. Utskottet tillstyrker sålunda bifall
till det ovannämnda motionsyrkandet.
Det i motionerna framförda förslaget att kontrollen av hyrorna bör avvecklas
för de kommersiella lokalerna kan motiveras både från hyresgästsoch
fastighetsägarsynpunkt. De stora s. k. goodwillvärden som följt i regleringens
spår har medfört stora svårigheter för många företagare och affärsidkare.
I synnerhet för de mindre och de yngre blivande företagarna har
hindren att anskaffa de ofta betydande kapital som fordras för förvärv av
lokaler haft allvarliga konsekvenser. Enligt utskottets förmenande har regleringen
därigenom närmast kommit att försvåra i stället för att underlätta
för en viss kategori hyresgäster att lösa hyresfrågorna. En avveckling av
regleringen för de kommersiella lokalerna innebär att dessa lägenheter kommer
att omfattas av den provisoriska besittningsskyddslagen. Härigenom
förhindras hyresvärden att uttaga en hyra som avsevärt överstiger hyran
för jämförliga lägenheter i orten. Enligt utskottets mening ger denna lagstiftning
även för affärsidkare i städernas centrala delar tillfredsställande
skydd mot alltför stora hyreshöjningar.
21
Tredje lagutskottets utlåtande nr 24 år 1961
Utskottet biträder även det i motionerna framförda förslaget om slopande
av kontrollen av bostadsrättsöverlåtelse.
Beträffande förslaget att upphäva 3—5 §§ hyresregleringslagen såvitt avser
fall, där hyresvärden vidtager väsentligt standardförbättrande åtgärder
av lägenheterna, skulle ett realiserande av detta medföra betydande fördelar
för både hyresgäst och hyresvärd. Den nuvarande regleringen förhindrar
uppenbarligen en i och för sig önskvärd standardförbättring och upprustning
av de äldre lägenheterna. Ett slopande av regleringen i detta hänseende
skulle enligt utskottets åsikt kunna stimulera till en ökad moderniseringsverksamhet
och därmed åstadkomma en förbättring av standarden i
de lägenheter som nu ingår i det äldre fastighetsbeståndet. Hyresnämnden
bör dock på yrkande av part kunna ingripa vid tillfälle då parterna ej kan
enas om hyrans storlek.
Vid tidigare riksdagar har framförts förslag om att avveckla regleringen
för nyproducerade lägenheter utan statsbelåning. Detta förslag, som ånyo
upptagits i de nämnda motionerna, anser utskottet böra nu förverkligas.
Ett bifall till motionerna kan medföra ett önskvärt tillskott av kapital för
bostadsproduktionen, vilket i sin tur ökar förutsättningarna för ett ökat
bostadsbyggande.
Det genom propositionen — — — (lika med utskottet s. 18 rad 10)
—--mot förslaget».
dels ock att utskottet i förevarande del bort hemställa:
under punkt B:
-— i anledning av yrkanden i motionerna I: 658 och II: 784 —
a) att 26 § andra stycket hyresregleringslagen måtte erhålla följande
lydelse:
Stadgandena i 2—6 §§ skola icke äga tillämpning på upplåtelse av lägenhet
i hyresvärden tillhörigt hus, för vilket utgått sådant statligt lån, som är
förenat med villkor om begränsning av rätten att uttaga hyra och slutligt
beviljats efter den 31 december 1956 samt icke uppsagts till betalning.
Stadgandena skola ej heller tillämpas på upplåtelse i första hand av lägenhet
i sådant av kommun eller av kommunalt eller därmed jämställt bostadsföretag
förvaltat hus, som Konungen bestämmer, eller på statlig myndighets
upplåtelse av lägenhet, som är avsedd att helt eller till väsentlig
del nyttjas till bostad, eller på upplåtelse av lägenhet i flerfamiljshus, vilket
färdigställts efter den 31 december 1961 och uppförts utan stöd av statliga
lån.
b) att till 26 § hyresrcglcringslagen måtte såsom tredje stycke fogas följande:
Bestämmelserna
i 3—5 §§ skola icke äga tillämpning, då fråga är om avtal
rörande hgresökning på grund av att hyresvärd vidtagit väsentlig stan
-
22
Tredje lagutskottets utlåtande nr 2b år 1961
dardförbättrande åtgärd i lägenhet, dock att part må påkalla hgresnämnds
medverkan, därest enighet om hyresökningens storlek icke uppnås.
c) att i ingressen till förslaget till lag angående ändrad lydelse av 26 §
lagen om hyresreglering m. m. så ock om fortsatt giltighet av samma lag
årtalet 1963 måtte utbytas mot 1962;
under punkt C:
— med bifall till motionerna I: 658 och II: 784 —
a) att bostadsrättskontrollagens bestämmelser om kontroll av överlåtelse
av bostadsrätt måtte upphävas; och
b) att förlängningen av giltighetstiden för bostadsrättskontrollagen måtte
begränsas att avse ett år
allt i enlighet med följande lagförslag:
Lag
angående ändring av lagen den 19 juni 19b2 (nr b30) om kontroll av upplåtelse
och överlåtelse av bostadsrätt m. m. så ock om fortsatt giltighet av
samma lag.
Härigenom förordnas, dels att 11 och 16 §§ samt rubriken till 11 §
lagen den 19 juni 1942 (nr 430) om kontroll av upplåtelse och överlåtelse
av bostadsrätt m. m. skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives, dels
att 5—10 §§ jämte rubriken till 5 § samma lag skola upphöra att gälla,
dels ock att samma lag, vilken enligt lag den 15 maj 1959 (nr 159) gäller
till och med den 31 december 1961, skall äga fortsatt giltighet till och med
den 31 december 1962.
Om upplåtelse av annan andelsrätt än bostadsrätt.
11 §•
Förening, som — — — lägenheten upplåtits.
Vad i 4 § första stycket stadgas om bostadsrätt skall äga motsvarande
tillämpning med avseende å annan andelsrätt i förening eller aktiebolag,
varmed följer rätt att besitta eller hyra lägenhet.
16 §.
Den som---eller fängelse.
Till enahanda straff dömes den som bryter mot 4 § första eller andra
stycket, 11 § andra stycket i vad det hänför sig till 4 § första stycket, eller
mot 12 §. Vad i---där sägs.
Den som underlåter att lämna uppgift, varom föreskrift meddelats enligt
4 § i tredje stycket, eller mot bättre vetande lämnar oriktig sådan
uppgift, straffes ock med dagsböter eller fängelse.
Denna lag —--Svensk författningssamling.
Bestämmelserna i 4, 11 och 12 §§ skola ej gälla, om avtal träffats eller
anvisning å lägenhet skett före lagens ikraftträdande i orten.
Lagen äger--— 30 september 1943.
23
Tredje lagutskottets utlåtande nr 2t år 1961
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1961.
under punkt D:
— med bifall till motionerna I: 658 och II: 784 —
att i förslaget till lag om rätt i vissa fall för hyresgäst till nytt hyresavtal
årtalet 1963 måtte utbytas mot 1962;
under punkt E:
— med bifall till motionerna I: 658 och II: 784 —
att i förslaget till lag med särskilda bestämmelser om makars gemensamma
bostad årtalet 1963 måtte utbytas mot 1962;
under punkt F:
att riksdagen i anledning av motionerna I: 658 och II: 784 måtte
i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa, att Kungl. Maj:t måtte med tilllämpning
från och med den 1 januari 1962 förordna om upphävande av
hyresregleringslagen för lägenhet som är eller blir upplåten för annat ändamål
än bostad.
2. av herr Nyberg;
II. beträffande punkt G i utskottets hemställan
av herr Svenning.