Tredje lagutskottets utlåtande nr 2 dr 1961

1

Nr 2

Utlåtande i anledning av motion om upplåtande av enskilda vågar
för allmän trafik.

Tredje lagutskottet har behandlat en inom riksdagen väckt, till lagutskott
hänvisad motion, nr 254 i andra kammaren av herr Haglund och fru Thunvall.

I motionen framhålles det pågående snabba utbyggandet av skogsbilvägarna
i landet och påpekas, att detta vägbyggande medför stora kostnader
för såväl staten som kommuner och enskilda. Efter ombyggnad till farbara
bilvägar har enligt motionärerna skogsvägarna ofta avstängts för biltrafik
under stor del av året, ett förhållande som motionärerna finner otillfredsställande.
Motionärerna anser, att avstängning av viss anledning och under
kortare perioder, exempelvis vid tjällossning, kan vara nödvändig, men förmenar,
att beslut om avstängning bör underställas länsmyndighets prövning.

Motionärerna hemställer, »att all avstängning av väg skall prövas av länsmyndighet,
samt att lagtexten i 61 § 2 mom. vägtrafikförordningen ändras i
enlighet med motionens syfte».

Förevarande fråga behandlades av riksdagen under vårsessionen 1960
i anledning av likalydande motionerna I: 456 av herrar Jonsson och Erik
Svedberg samt II: 266 av herr Haglund och fru Thunvall. Riksdagen
biföll därvid ett av tredje lagutskottet i ärendet avgivet utlåtande, nr 20/
1960, däri hemställts, att motionerna icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd.

Utskottet hänvisar till nämnda utlåtande, vari redogjorts för gällande rätt
på området ävensom för innehållet i inhämtade yttranden över då förevarande
motioner.

Utskottet

Enligt 61 § 2 mom. vägtrafikförordningen ankommer det på ägaren av
enskild väg att avgöra, huruvida trafik därstädes med motordrivna fordon
eller visst eller vissa slag av sådana fordon må äga rum. Denna bestämmelse
är emellertid icke av konstitutiv karaktär. Den synes vara att förstå som ett
konstaterande av gällande rätt på området och hör ses i samband med straff Bihang

till riksdagens protokoll 1961. 9 saml. 6 avd. Nr 2

2

Tredje lagutskottets utlåtande nr 2 dr 1961

bestämmelsen i 68 § andra stycket samma förordning. En lagstiftning som
den av motionärerna åsyftade torde icke kunna ske genom ändring i vägtrafikförordningen.

Såsom framgår av utskottets utlåtande nr 20/1960 diskuterades i samband
med tillkomsten av lagen om enskilda vägar tanken att genom bestämmelser
i denna lag införa skyldighet för ägare av enskild väg att upplåta denna
för allmän trafik. Gällande fundamentala regler om väghållningen som
vägintressenternas ensak och om rätt för dem att förbjuda trafik av utomstående
ansågs emellertid böra bibehållas i lagstiftningen. De särskilda problem,
som uppkommer då den allmänna samfärdseln behöver taga dylik väg
i anspråk utan att vägen dock kan förändras till landsväg, befanns främst
avse frågan, huru de enskilda skall erhålla gottgörelse för den ökning i väghållningsbördan,
som den allmänna trafiken orsakar. Denna fråga ansåg
man böra lösas genom fakultativa statsbidrag, vid vilkas beviljande det allmänna
kan betinga sig att vägen hålles öppen för allmän trafik och underhålles
i ett för denna trafik lämpligt skick.

De bestämmelser som för närvarande gäller om statsbidrag för enskild
väghållning innebär, som närmare framgår av det tidigare utlåtandet, att
sådana bidrag i viss utsträckning förenas med villkor om skyldighet för
väghållare att icke utan länsstyrelsens medgivande avstänga vägen för trafik.
Utskottet anser nu liksom i det tidigare utlåtandet, att möjligheterna att
giva föreskrifter av sådan art icke kan utökas utan en samtidig ökning av
bidragsgivningen. De bidrag, som för närvarande ej är förbundna med villkor
om upplåtande av vägen, avser nämligen vägar som icke tillgodoser de
krav som måste ställas på allmänna trafikleder. Ej heller kan för dessa vägar
statsbidrag för vägunderhåll utgå. Att ålägga de enskilda vägintressenterna
att stå kostnaden för det utbyggande av vägen och det ökade underhåll som
en allmän trafik skulle medföra kan enligt utskottets mening icke komma
i fråga.

Då en ökad statsbidragsgivning av den storleksordning, varom här måste
bli fråga, icke för närvarande kan förordas, får utskottet med hänvisning
till vad ovan och i det tidigare utlåtandet anförts hemställa,

att förevarande motion, II: 254, icke måtte föranleda någon
riksdagens åtgärd.

Stockholm den 14 februari 1961

På tredje lagutskottets vägnar:
HUGO OSVALD

Tredje lagutskottets utlåtande nr 2 dr 1961

3

Vid detta ärendes behandling har närvarit:

från första kammaren: herrar Osvald, Lindahl, Göran Karlsson, Georg
Carlsson, Kristiansson, Ebbe Ohlsson, Åkesson och Wirmark;

från andra kammaren: herrar Levin, Johansson i Torp, Nyberg, Jansson
i Benestad, Andersson i Ryggestad, Wachtmeister, Hammarberg och Tobé.