Tredje lagutskottets utlåtande nr 1 år 1961

1

Nr 1

Utlåtande i anledning av motioner rörande användningen av benämningen
glass.

Tredje lagutskottet har behandlat två i riksdagen väckta, till lagutskott
hänvisade motioner, nr 4 i första kammaren av herrar Eric Carlsson och
Thorsten Larsson samt nr 8 i andra kammaren av herrar Wahrendorff och
Elmwall.

I motionerna hemställes, »att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte
anhålla om utfärdande av föreskrifter angående skyldighet att angiva sammansättningen
av glass, som försälj es i portionsförpackningar, antingen genom
dubbelbenämning, som anger det använda fettämnet, eller genom särskild
varudeklaration å förpackningen i enlighet med vad som anförts i
motionen».

Den av motionärerna behandlade frågan har tidigare varit föremål för behandling
i riksdagen, nämligen vid 1958 års B-riksdag i anledning av motionerna
I: 148 och II: 190 samt vid 1960 års riksdag i anledning av motionerna
I: 314 och II: 390. över motionerna har utskottet avgivit utlåtandena
nr B 4 år 1958 och nr 5 år 1960.

Beträffande innehållet i gällande rätt och viss utländsk lagstiftning hänvisas
till det år 1958 avgivna utlåtandet.

I de år 1960 väckta motionerna ägnades särskild uppmärksamhet åt de
verkningar som kunde följa av Sveriges anslutning till Europeiska frihandelssammanslutningen
(EFTA). Motionärerna ansåg det otillfredsställande,
att till vårt land kunde komma att importeras glass, som sedan kunde här
försäljas under en benämning som icke finge användas i tillverkningslandet.
I anledning härav anförde utskottet följande.

Enligt utskottets mening är det ur svensk synpunkt strängt taget ovidkommande
under vilken beteckning en här saluförd vara säljes i ett annat
land. Av betydelse för oss är däremot varans beskaffenhet. Utskottet anser
nu liksom år 1958 att varudeklaration i någon form är önskvärd. Frågan
huruvida föreskrifter därom blir erforderliga för importerad glass bör emellertid
icke upptagas förrän det avgjorts till vilket varuslag (jordbruksvara
eller industrivara) glass enligt frihandelskonventionen kommer att hänföras
och utvecklingen visat att fog finnes för införande av varudeklarationsskyldighet.

Bihang till riksdagens protokoll 1961. 9 samt. 3 avd. Nr 1

2

Tredje lagutskottets utlåtande nr i år 1961

Motionärerna anför nu.

De erfarenheter, som vunnits efter EFTA-konventionens ikraftträdande,
har otvivelaktigt ytterligare aktualiserat behovet av konsumentupplysning
i fråga om glassen. Under hösten har till vårt land importerats betydande
kvantiteter glass främst från England, enligt uppgift cirka 165 000 kg fram
till den 1 november 1960. Undersökningar som verkställts tyder på att vid
framställningen såsom fettämne använts ister. Att denna vara det oaktat
kunnat försäljas här i så stor omfattning torde i första hand bero på att
den i beteckningen inte kunnat särskiljas från annan glass. Då den chokladöverdragna
glassen enligt EFTA-konventionen är registrerad som industrivara,
måste man räkna med ytterligare ökad import av sådan glass i takt
med att tullsänkningarna genomföres inom EFTA.

Vidare anför motionärerna.

Såsom förhållandena utvecklats synes särskilda författningsbestämmelser
erforderliga för uppnående av en tillfredsställande konsumentupplysning
i fråga om glassvarorna. På annat sätt torde konsumenterna inte kunna beredas
tillgång till sådan upplysning om glassens sammansättning, att de
kan göra ett medvetet val mellan olika glassorter, enligt den målsättning,
som tredje lagutskottet angav i sitt utlåtande 1958.

Det mest effektiva sättet till lösning av frågan skulle med all säkerhet
vara, att benämningen glass förbehålles glassvara, vid vars tillverkning använts
mjölkfett utan tillsats av annat fett, och att annan nu som glass betecknad
vara finge saluföras under annan benämning. Häremot kan emellertid
invändas, att ordet glass vunnit hävd som beteckning för såväl varor
av mjölkfett som av annat fett och att det gängse språkbruket därför inte
bör ändras. Den erforderliga upplysningen i fråga om glassens sammansättning
synes då kunna åstadkommas antingen genom föreskrift, att all glass
— i huvudsaklig överensstämmelse med vad som gäller i de övriga nordiska
länderna — skall saluföras under dubbelbenämning såsom t. ex. gräddglass,
mjölkglass, fruktglass eller emulsionsglass eller genom införande av skyldighet
att å de förpackningar, vari glassen tillhandahålles, deklarera varans
fettsammansättning. Det bör ankomma på Kungl. Maj:t att närmare pröva
vilken av dessa båda metoder som kan anses vara lämpligast för syftet och
därefter utfärda de erforderliga föreskrifterna.

Utskottet

Då utskottet vid 1958 års B-riksdag och 1960 års riksdag i anslutning till
väckta motioner hade att behandla frågan om användningen av benämningen
glass var motionärernas hemställan av en delvis annan innebörd än nu förevarande
motioner. I 1958 års motioner yrkades att benämningen glass skulle
förbehållas glass vid vars tillverkning såsom fettämne använts endast mjölkfett.
Samma yrkande förekom i 1960 års motioner men då såsom alternativ
till en föreslagen bestämmelse om att glass, vid vars tillverkning använts annat
fettämne än mjölkfett eller som framställts utan fettämne, endast skulle

Tredje lagutskottets utlåtande nr 1 dr 1961

3

få saluföras under sådan dubbelbenämning att detta klart framginge, t. ex.
genom att ordet margarin eller motsvarande tillfogades före ordet glass. Förslaget
om dubbelbenämning återkommer i årets motioner men nu som alternativ
till en bestämmelse om särskild varudeklaration å förpackning vari
glass tillhandahålles vid försäljning.

Den förskjutning motionsyrkandena sålunda undergått innebär ett närmande
till den mening varåt utskottet givit uttryck i sina utlåtanden år 1958
(nr B 4) och år 1960 (nr 5). Utskottet avvisade då av olika skäl tanken på
en sådan lagstiftning att benämningen glass reserverades för glass innehållande
mjölkfett. Av delvis samma skäl förkastades även förslaget om dubbelbenämning
för sådan glass som ej innehåller mjölkfett. Däremot ansåg utskottet
att någon form av varudeklaration å de förpackningar vari glassen
tillhandahålles skulle vara av värde. Såvitt gällde inom landet tillverkad glass
erinrade utskottet emellertid om den på frivillig väg anordnade kvalitetskontrollen
genom runmärkning och förordade därför för det dåvarande inga bestämmelser
om varudeklarationsskyldighet.

Utskottet anser alltjämt, att det ej bör komma i fråga att på annat sätt än
genom införande av någon form av varudeklaration tillfredsställa konsumenternas
berättigade krav på att kunna göra ett medvetet val mellan olika glasssorter.
I fall då hälsosynpunkter ej föranleder annat bör emellertid i första
hand eftersträvas en lösning på frivillighetens väg. Glass intager i detta hänseende
ingen särställning. Även beträffande otaliga andra varor saknar konsumenterna
möjlighet att göra ett medvetet val med hänsyn till varans beståndsdelar
in. in. Om en lösning ej går att uppnå utan lagstiftning bör frågan
om införande av författningsbestämmelser rörande varudeklarationsskyldighet
för glass därför icke upptagas isolerat utan i samband med ett ställningstagande
till frågan om konsumentupplysning i vidare sammanhang.

Frågan om beskaffenheten av importerad glass och importens verkningar
för den svenska glassproduktionen — särskilt med hänsyn till Sveriges anslutning
till Europeiska frihandelssammanslutningen (EFTA) — upptogs
först i 1960 års motioner. Utskottet ansåg, att frågan om varudeklarationsskyldighet
för importerad glass ej borde upptagas förrän det avgjorts till
vilket varuslag (jordbruksvara eller industrivara) glass enligt frihandelskonventionen
kunde komma att hänföras och utvecklingen visat att fog funnes
för införande av sådan skyldighet. I nu förevarande motioner har uppgivits,
att chokladöverdragen glass enligt frihandelskonventionen hänföres
till industrivara, att betydande kvantiteter glass importerats främst från England,
att en ökad import kan förväntas samt att gjorda undersökningar tyder
på att vid framställningen av glassen såsom fettämne använts ister.

Glassimportens eventuella menliga verkningar med avseende å den svenska
glassproduktionen och avsättningen för mjölkprodukter kan enligt utskottets
mening icke läggas till grund för ändringar i den svenska livsmedelslag -

4

Tredje lagutskottets utlåtande nr 1 dr 1961

stiftningen. Denna lagstiftning har nämligen — som utskottet år 1958 uttalade
— främst till uppgift att skydda konsumenterna mot mindervärda livsmedel.
Om den importerade glassen däremot kan anses hälsofarlig föreligger
direkt anledning till ingripande.

Även beträffande importerad glass gör sig självfallet gällande de synpunkter
angående varudeklaration som föruti redovisats. Den importerade glassen
kan ej anses i detta avseende intaga någon särställning. Möjligheterna att på
frivillig väg anordna kvalitetskontroll kan dock vara mindre, då det gäller
importerad glass, och detta kan påverka frågan om införande av varudeklarationsskyldighet.
Huruvida särskilda åtgärder skall bli påkallade till följd
av import av glass är naturligtvis även beroende av i vilken utsträckning sådan
import förekommer. Enligt utskottets mening är erfarenheterna i detta
hänseende fortfarande alltför begränsade för att kunna läggas till grund för
några åtgärder.

Utskottet anser således, att frågan om införande av författningsbestämmelser
rörande varudeklarationsskyldighet för glass om möjligt bör upptagas i
samband med överväganden angående sådan skyldighet för varor i allmänhet,
beträffande vilka konsumenternas möjligheter att göra ett medvetet val
är begränsade. De i viss mån speciella förhållandena beträffande importerad
glass bör dock enligt utskottets mening ägnas uppmärksamhet, och utskottet
förutsätter att Kungl. Maj :t därvid, om så befinnes erforderligt, vidtager de
åtgärder som kan anses påkallade.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t giva-till
känna vad) utskottet anfört i anledning av motionerna 1:4
och 11:8.

Stockholm den 14 februari 1961

På tredje lagutskottets vägnar:

HUGO OSVALD

Vid detta ärendes behandling har närvarit:

från första kammaren: herrar Osvald, Lindahl, Göran Karlsson, Georg
Carlsson, Kristiansson, Ebbe Ohlsson, Åkesson och Wirmark;

från andra kammaren: herrar Johansson i Torp, Nyberg, Jansson i
Benestad, Andersson i Ryggestad, Johansson i öckerö, fröken Andersson i
Lerum*, herrar Hammarberg och Palm.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering

Rydahls Boktryckeri AB - Stockholm 1961