Andra lagutskottets utlåtande nr 7 år 1961
1
Nr 7
Utlåtande i anledning av väckta motioner om pensionsförmåner
åt vissa grupper av kvinnor.
Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen
väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 158 i första kammaren av
fru Hamrin-Thorell m. fl. samt nr 190 i andra kammaren av fröken
Elmén m. fl.
I motionerna, vilka är likalydande, har hemställts, »att riksdagen i skrivelse
till Kungl. Maj :t måtte anhålla att förslag om möjligt måtte föreläggas
1962 års riksdag angående möjligheterna att bereda pension före 67
år till dem, som på grund av skötseln av föräldrar eller andra anförvanter
inte blivit i tillfälle att ha förvärvsarbete eller som av annan orsak har
starkt reducerade försörjningsmöjligheter; samt
att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla om utredning
och förslag dels angående pensionsförmåner före 67 år till kvinnor, som
under längre tid sammanbott med män utan att äktenskap ingåtts, samt
dels angående pensionsförmåner till frånskilda kvinnor».
Beträffande de skäl motionärerna åberopat till stöd för sina yrkanden
får utskottet, i den mån redogörelse härför inte lämnas i det följande,
hänvisa till motionen I: 158.
I motionerna behandlas pensionsfrågan för tre olika grupper av kvinnor,
nämligen
a) hemmadöttrarna, d. v. s. ogifta kvinnor, som stannat i hemmet och tagit
vård om föräldrar eller andra anhöriga, samt därmed jämställda grupper,
b) hushållerskorna, varmed i motionerna avses ogifta kvinnor, vilka
sammanlever med män under äktenskapsliknande förhållanden men icke
tidigare varit gifta med mannen eller har eller har haft barn med honom,
samt
c) de frånskilda kvinnorna.
Utskottet kommer i det följande att — utom såvitt gäller utskottets eget
yttrande — behandla pensionsfrågan för envar av de ovannämnda grupperna
för sig.
1 —Bihang till riksdagens protokoll 1961. 9 sand. 2 avd. Nr 7
2
Andra lagutskottets utlåtande nr 7 år 1961
Hemmadöttrarna och därmed jämställda grupper
Motionerna
I motionerna hävdas, att frågan om pension till hemmadöttrarna från
den dag då deras vårduppgift upphört närmast är en fråga om förtida
uttag av folkpension. Denna fråga är under utredning av 1958 års socialförsäkringskommitté.
Enligt motionärernas uppfattning borde därför
hemmadöttrarnas pensionsfråga utredas av socialförsäkringskommittén.
Emellertid har frågan, i enlighet med en hemställan från 1960 års riksdag,
överlämnats till socialpolitiska kommittén att av denna beaktas vid
dess utredningsarbete. Motionärerna befarar, att frågans lösning försenas
genom att två kommittéer sysslar därmed. I motionerna förutsättes, att
Kungl. Maj :t i mån av behov samordnar utredningsarbetet samt att detta
bedrives så skyndsamt att förslag om möjligt kan föreläggas 1962 års
riksdag.
1958 års A-riksdag
I samband med pensionsfrågan behandlade 1958 års A-riksdag två motioner
(1:316 och 11:407), vari uttalades önskemål om invalidpension
till bl. a. kvinnor som till framskriden ålder vårdat eller uppfostrat anhöriga
m. fl. I sitt därutinnan av riksdagen godkända utlåtande nr 1 anförde
särskilda utskottet, att utskottet i det föregående berört en åtgärd för att
åstadkomma ökade möjligheter för vissa grupper att få pension före 67
års ålder, nämligen genom förtida uttag av ålderspension. En annan metod
vore att mildra kravet på arbetsförmågans nedsättning vid bedömandet
av rätten till invalidförmåner. Utskottet ville vidare peka på möjligheten
att tillgodose de framförda önskemålen genom en lämplig utformning av
reglerna för bedömningen av invaliditet i det enskilda fallet. Utskottet,
som i det föregående förordat, att en utredning tillkallades för att utreda
invalidpensioneringens problem, förutsatte, att vid denna utredning skulle
undersökas de av utskottet berörda olika möjligheterna att i ökad utsträckning
bereda rätt till pension före 67 år.
1958 års socialförsåkringskommitté
I direktiven för 1958 års socialförsåkringskommitté erinrades om att
riksdagen föreslagit, att invalidpensioneringens problem skulle utredas
samt att vid en sådan utredning borde undersökas olika åtgärder för att
åstadkomma ökade möjligheter för vissa grupper att få pension före 67
år, varvid bl. a. frågan om rätt att uttaga ålderspension före nämnda
ålder borde bli föremål för fortsatt utredning. Bl. a. de sålunda skisserade
utredningsuppgifterna anförtroddes kommittén. Kommittén väntas framlägga
förslag i ämnet under innevarande halvår.
Andra lagutskottets utlåtande nr 7 år 1961 3
1960 års riksdag
I samband med sin behandling av reformen på änkepensioneringens område
(prop. nr Ib, andra lagutskottets utlåtande nr 20, rskr. nr 175) behandlade
1960 års riksdag motioner (I: 316 och II: 391, I: 575 och II: 713
samt I: 578 och II: 716) som syftade till att bereda hemmadöttrar och liknande
grupper bättre socialt försäkringsskydd. Andra lagutskottet anförde
i anledning av motionerna:
I föreliggande motioner hemställes om åtgärder för tryggandet av vissa i
inkomsthänseende missgynnade gruppers försörjning, vilka anses i behov
av men inte eller i förhållandevis ringa grad har möjlighet att erhålla förmåner
från socialförsäkringen. Härvid nämnes i första hand de s. k. hemmadöttrarna,
d. v. s. äldre, ogifta kvinnor, vilka stannat i föräldrahemmet
och tagit vård om sina föräldrar till dessas död. Det framhålles, att sådana
kvinnor på grund av ensidigt och isolerat levnadssätt ofta har svårigheter
att efter föräldrarnas död skaffa sig försörjning. Eftersom de i allmänhet är
under 67 år kan de inte erhålla ålderspension från folkpensioneringen. Deras
i allmänhet låga inkomster gör att de vid inträffad sjukdom får inga
eller allenast ringa förmåner från sjukpenningförsäkringen.
Vid behandlingen av pensionsfrågan under 1958 års A-riksdag väcktes
motioner (1:316 och 11:407) med liknande syfte som de nu föreliggande.
I sitt av riksdagen godkända utlåtande uttalade särskilda utskottet i anledning
av nämnda motioner, att de framställda önskemålen i viss man
kunde bli tillgodosedda, därest rätt till förtida uttag av ålderspension infördes.
En annan möjlighet att tillgodose förevarande grupps behov var att
mildra villkoren för rätten till invalidförmåner. Utskottet hemställde, att
frågan om förtida uttag av ålderspension och om villkoren för rätten till
invalidförmåner måtte bli föremål för utredning. Utredningsuppdraget har
anförtrotts 1958 års socialförsäkringskommitté.
Enligt utskottets mening torde de i föreliggande motioner aktualiserade
frågorna inte helt kunna finna sin lösning inom invalidpensioneringen eller
genom förtida uttag av ålderspension. Ytterligare åtgärder kan bli erforderliga.
Innan slutlig ståndpunkt kan tagas härtill synes en utredning böra
ske i syfte att kartlägga föreliggande behov och eventuellt erforderliga
åtgärder. Det torde vara lämpligt att detta utredningsarbete får ske i anslutning
till socialpolitiska kommitténs arbete. Utskottet förordar därför
att föreliggande motioner överlämnas till kommittén för att av denna beaktas
vid dess fortsatta arbete.
Riksdagen beslöt i enlighet med vad utskottet förordat.
Motionerna har sedermera överlämnats till socialpolitiska kommittén,
där förevarande frågor för närvarande är under utredning.
Hushållerskorna
Gällande bestämmelser
Änkepension enligt folkpensioneringslagen kan i vissa fall utgå till
kvinna, som vid mannens död inte var gift med honom. I 3 § 4 mom.
fjärde stycket stadgas sålunda, att ogift eller frånskild kvinna eller änka,
1 * ■—Bihang till riksdagens protokoll 1961. 9 samt. 2 and. Nr 7
4 Andra lagutskottets utlåtande nr 7 år 1961
som stadigvarande sammanbodde med ogift eller frånskild man eller änkling
vid dennes död och som varit gift med eller har eller har haft barn
med honom, likställes i fråga om rätt till änkepension med änka. I överensstämmelse
härmed stadgas i 12 §, att med gift pensionsberättigad
likställes i lagen pensionsberättigad, som stadigvarande sammanbor med
annan, med vilken den pensionsberättigade varit gift eller har eller har
haft barn.
Historik
Före den 1 juli 1960 reglerades frågan om att likställa ogift pensionsberättigad
med gift uteslutande i 12 §, där det stadgades, att, där särskilda
skäl föreligger, ogift pensionsberättigad, vilken sedan avsevärd tid sammanlever
med annan under äktenskapsliknande förhållanden, må vid
tillämpningen av folkpensioneringslagen anses såsom gift med denne. I
rättspraxis gavs änkepensionsreglerna den tolkningen att, om en sådan
äktenskapsliknande sammanlevnad som avsågs i 12 § förelegat mellan
man och kvinna, kvinnan vid den samboende mannens död ansågs jämställd
med änka i fråga om rätt till änkepension.
1958 års socialförsäkringskommitté anförde i sitt förslag till förbättrade
änkepensioner (SOU 1959: 32), att slopandet av inkomstprövningen
och höjningen av pensionsbeloppen borde liksom den stora utvidgningen
av kretsen pensionsberättigade ge anledning till försiktighet vid de nya
bestämmelsernas utformning, och man borde därför i den kommande lagstiftningen
iakttaga större återhållsamhet vid beviljande av änkepension
åt kvinna, som ej varit gift med mannen, än enligt dåvarande praxis.
Enligt kommittén kunde det antagas, att den kvinnliga kontrahenten
i utomäktenskapliga förbindelser var förvärvsarbetande i större utsträckning
än gifta kvinnor, åtminstone när förbindelserna var barnlösa. En
restriktivare inställning i fråga om änkepension till ogifta, barnlösa kvinnor
skulle därför på grund av inkomstprövningen i praktiken inte innebära
att något mera nämnvärt antal kvinnor skulle komma i sämre läge än enligt
dåvarande praxis. Kommittén föreslog därför att av de ogifta kvinnorna
endast sådana skulle vara berättigade till änkepension som stadigvarande
sammanbodde med en ogift man och antingen hade eller hade haft barn
med honom. Det torde, framhöll kommittén, i huvudsak vara i de fall där
det finns gemensamma barn som kvinnan för sin försörjning är beroende
av den samboende mannen och där det därför kan vara motiverat att
vid mannens död likställa henne med änka i fråga om rätten till änkepension.
Kommitténs förslag avstyrktes vid remissbehandlingen av pensionsstyrelsen
men tillstyrktes av övriga remissinstanser som yttrade sig däröver.
Föredragande departementschefen, statsrådet Nilsson, anslöt sig i propositionen
nr 75 år 1960 till socialförsäkringskommitténs uppfattning
Andra lagutskottets utlåtande nr 7 år 1961 5
och framhöll därvid, att förutsättningarna för att utge änkepension aven
då kvinna inte var gift med den avlidne mannen borde vara anknutna
till vissa lätt konstaterbara fakta. Departementschefen föreslog dock en
viss utvidgning i förhållande till kommitténs förslag, därigenom att i förevarande
avseende med gift kvinna borde likställas jämväl ogift kvinna,
som tidigare varit gift med mannen.
I anslutning till förslaget om nya regler för rätten till änkepension för
ogift kvinna föreslog socialförsäkringskommittén motsvarande ändringar
i de allmänna reglerna i 12 § om i vilka fall ogift pensionsberättigad skall
i pensionshänseende likställas med gift. De sålunda föreslagna reglerna
överensstämde med vad som föreslagits i fråga om rätten till änkepension.
Kommitténs förslag rönte i denna del kritik från pensionsstyrelsen, som
i sitt remissyttrande ansåg det obestridligt, att den föreslagna ändringen
skulle göra lagtillämpningen enklare, men fann det lika klart att denna synpunkt
inte kunde vara avgörande för bestämmelsernas avfattning. Styrelsen
påpekade, att de föreslagna bestämmelserna inte skulle undanröja vad som
vid tillkomsten av den dåvarande 12 § ansågs verka synnerligen stötande
för rättsmedvetandet, nämligen att personer, vilka sedan en följd av år
sammanbott som makar utan att vara vigda, på grund härav skulle få avsevärt
högre pension än om de varit gifta. Kritiken mot 12 § från pensionsnämnder
och styrelsens ombud in. fl. hade, framhöll styrelsen, varit stark
men den hade inte gått i riktning mot en inskränkning av bestämmelsernas
tillämpningsområde utan tvärtom i riktning mot en utvidgning av detsamma.
Pensionsstyrelsen sade sig ha klart för sig, att det ingalunda var
en enkel sak att komma till en rättvis avvägning av de spörsmål, som den
dåvarande 12 g var avsedd att lösa. Styrelsen fann i varje fall att man inte
utan ytterligare utredning kunde träffa ett avgörande i frågan.
Departementschefen anförde i förevarande fråga:
Syftet med den förevarande bestämmelsen är att förhindra att det ställer
sig ofördelaktigare i pensionshänseende att sammanleva i äktenskap än i
en fri förbindelse. Däremot skulle det uppenbarligen föra för långt att låta
den omständigheten att pensionärer har gemensam bostad leda till en minskning
av deras pensioner. Gränsen mellan de fall som bör likställas med äktenskap
i pensionsavseende och övriga fall av samboende dragés nu med
hjälp av begreppet »sammanlevnad under äktenskapsliknande förhållanden».
Det ligger i öppen dag att man vid prövningen av om detta villkor ar
uppfyllt står inför mycket vanskliga avgöranden och att utrymmet för rent
skönsmässiga överväganden blir stort. Regler, som anknyter till objektivt
lättare konstaterbara fakta, torde vara ett önskemål, som i inte u*~
sträckning vinner förståelse hos pensionsnämnderna. Socialförsäkringskommitténs
förslag bygger likaledes på uppfattningen att en gransdragning,
som anknyter till oomtvistliga faktiska omständigheter, är att föredraga
framför den nuvarande mera allmänt hållna regeln. .lag delar denna
uppfattning och anser den av kommittén föreslagna bestämmelsen lämplig.
Några allmängiltiga regler av det slag som nyss framhållits såsom önskvärda
torde inte kunna uppställas om man vill utsträcka möjligheten att be
-
6 Andra lagutskottets utlåtande nr 7 år 1961
trakta icke gifta pensionärer som gifta utöver vad kommittén föreslagit.
Jag förordar alltså, att nämnda möjlighet begränsas till de fall då man och
kvinna stadigvarande sammanbor samt antingen tidigare varit gifta med varandra
eller också har eller har haft barn tillsammans. Om både mannen
och kvinnan är pensionärer utgår alltså i dessa fall pensionen till vardera
med det för en gift pensionstagare bestämda beloppet. Endast i dessa fall
kan hustrutillägg beviljas, oaktat lagligt äktenskap inte föreligger.
De sålunda föreslagna ändringarna (3 § 4 mom. fjärde stycket och 12 §
folkpensioneringslagen) föranledde inte någon erinran från riksdagens sida
(andra lagutskottets utlåtande nr 20/1960, rskr. nr 175).
Motionerna
I motionerna erinras om att sammanlevnad under äktenskapsliknande förhållanden
numera kan grunda rätt till hustrutillägg och änkepension endast
om de samboende tidigare varit gifta med varandra eller om de har eller
har haft barn tillsammans. Motionärerna framhåller, att en icke oväsentlig
grupp kvinnor, som sammanbor med män utan att äktenskap ingåtts, genom
de nya reglerna berövats möjligheten att erhålla änkepension. Enligt motionärernas
mening befinner sig dessa kvinnor i avseende å rätten till pension
i ungefär samma situation som hemmadöttrarna.
De frånskilda kvinnorna
Historik
Frågan om pensionsförmåner åt frånskild kvinna, vilkens förutvarande
man avlider, prövades av 1958 års socialförsäkringskommitté, som föreslog,
att en pension, motsvarande hälften av änkepensionen, skulle utgå till kvinnan
vid den förutvarande mannens död under i princip samma förutsättningar
i fråga om ålder och förekomst av barn som om äktenskapet upplösts
först genom mannens död. Dock skulle inte pensionsrätt föreligga, om
äktenskapsskillnaden beviljats på talan av mannen under åberopande av
vissa omständigheter, som innebar att hustrun grovt åsidosatt sina plikter
mot mannen.
Vid remissbehandlingen utsattes kommitténs förslag för kritik i vissa
yttranden. Bl. a. påpekades, att förslaget skulle leda till pensionsrätt för
kvinnor, vilkas försörjningsläge inte alls påverkades av att den förutvarande
mannen avlider.
Socialförsäkringskommitténs förevarande förslag behandlades i propositionen
nr 75 till 1960 års riksdag. Föredragande departementschefen, statsrådet
Nilsson, anslöt sig därvid till kritiken och anförde:
För egen del är jag benägen att ge remisskritiken rätt i att pensionsrätten
bor reserveras för sådana fall, då det kan antas vara vanligt att den frånskilda
kvinnan kommer i ett sämre försörj ningsläge genom mannens död. Kommitténs
förslag uppfyller enligt min mening knappast detta krav. En anknytning
av pensionsrätten till den omständigheten att kvinnan har rätt till eller
7
Andra lagutskottets utlåtande nr 7 år 1961
faktiskt uppbär underhållsbidrag från mannen leder å andra sidan, såsom
kommittén närmare utvecklat, till svårigheter. Vid bedömningen av frågan
om frånskilda kvinnors pensionsrätt inom folkpensioneringen måste
även sambandet med den allmänna tilläggspensioneringen beaktas. För
sistnämnda försäkrings vidkommande uppkommer bl. a. problem rörande
det inbördes förhållandet mellan olika pensioner när pensionsrätt efter en
och samme man föreligger för frånskild kvinna och änka eller för flera
frånskilda kvinnor. Det kan därvid visa sig olämpligt att bestämma grunden
för pensionsrätten på sätt socialförsäkringskommittén föreslagit. Familjerättskommittén,
som har i uppdrag att verkställa en översyn av äktenskapslagstiftningen,
har även uppmärksammat frågan om frånskild makes
pensionsrätt enligt den allmänna tilläggspensioneringen samt statlig, kommunal
och annan tjänstepensionering och har i en till mig ställd skrivelse
i december 1959 hemställt om samråd med det organ, som skall utreda hithörande
spörsmål för tilläggspensioneringens del. Vad jag nu anfört synes
mig peka på att frågan om frånskilda kvinnors pensionsrätt inom folkpensioneringen
inte ägnar sig för att lösas separat. Den synes i stället böra
övervägas i ett större sammanhang, lämpligen vid utarbetandet av den samlade
lagstiftning, inbegripande både folk- och tilläggspensioneringen, som
enligt vad jag inledningsvis nämnde bör föreligga till 1963. Jag är därför
inte beredd att nu föreslå införande i folkpensioneringen av familjepensionsrätt
för frånskilda kvinnor.
Detta departementschefens ställningstagande föranledde icke någon erinran
eller särskilt uttalande från riksdagens sida (andra lagutskottets utlåtande
nr 20/1960, rskr. nr 175).
Motionerna
Motionärerna erinrar om att pensionsfrågan för de frånskilda kvinnorna
ännu inte blivit tillfredsställande löst.
Utskottet
I förevarande motioner behandlas frågan om pension till tre olika grupper
av kvinnor, vilka enligt gällande regler icke kan före 67 års ålder erhålla
folkpension i annan form än invalidpension.
Den första gruppen är hemmadöttrarna, varmed brukar avses äldre ogifta
kvinnor, vilka stannat i hemmet och tagit vård om föräldrar eller andra
anhöriga. Motionärerna erinrar om det utredningsarbete, som bedrives av
1958 års socialförsäkringskommitté och som bl. a. avser en reformering av
invalidpensioneringen samt möjligheterna till förtida uttag av ålderspension,
samt vidare om de undersökningar som socialpolitiska kommittén för
närvarande bedriver för att kartlägga behoven av stödåtgärder bl. a. åt denna
grupp av kvinnor. I motionerna hemställcs att kommittéernas arbete måtte
samordnas i denna del i syfte att förslag om pensioner före 67 års ålder
till hemmadöttrarna och andra grupper i liknande situation skall kunna
föreläggas nästa års riksdag.
8 Andra lagutskottets utlåtande nr 7 år 1961
Fjolårets riksdag behandlade motioner, som syftade till att bereda socialt
försäkringsskydd åt hemmadöttrar m. fl. Riksdagen uttalade därvid,
att denna fråga inte torde helt kunna finna sin lösning inom invalidpensioneringen
eller genom ett förtida uttag av ålderspension, varför ytterligare
åtgärder kunde bli erforderliga. Innan slutlig ståndpunkt togs till
eventuella ytterligare åtgärder, borde en utredning ske i syfte att kartlägga
behoven härav. Riksdagen ansåg lämpligt att en sådan utredning skedde i
anslutning till socialpolitiska kommitténs arbete. I enlighet med vad riksdagen
anfört har motionerna överlämnats till socialpolitiska kommittén
för att beaktas av denna vid dess fortsatta arbete.
Enligt utskottets mening saknas anledning att nu förorda en annan behandling
av frågan om socialt försäkringsskydd för hemmadöttrarna m. fl.
än den fjolårets riksdag föreslog. Utskottet kan därför inte biträda motionsyrkandena
i denna del.
I motionerna har vidare tagits upp frågan om pension till ogifta kvinnor,
som sammanlever med en man under äktenskapsliknande förhållanden.
Enligt gällande regler kan sådan kvinna få änkepension eller hustrutillägg,
endast under förutsättning att hon antingen tidigare varit gift med mannen
eller ock har eller har haft barn med honom. Motionärerna begär en
utredning, syftande till att införa möjligheter för dessa kvinnor att få
hustrutillägg och änkepension, även om nyssnämnda förutsättningar inte
är uppfyllda.
De nu gällande reglerna på förevarande område trädde i kraft den 1 juli
1960. Dessförinnan gällde bestämmelser som i huvudsak överensstämde med
de av motionärerna nu framställda önskemålen. Förutsättningen för hustrutillägg
och änkepension i förevarande fall var sålunda bl. a., att kontrahenterna
sammanlevde resp. sammanlevat »under äktenskapsliknande förhållanden».
Ett av de huvudsakliga motiven för de nya reglerna var, att
pensionsrälten borde anknytas till lätt konstaterbara fakta i stället för att
i många fall vara beroende av rent skönsmässiga avgöranden. Då de nya
reglerna antogs av fjolårets riksdag, fann riksdagen inte anledning till
erinran eller särskilt uttalande.
Enligt utskottets mening talar starka sakliga skäl för den lösning av förevarande
fråga som beslöts i fjol. Med hänsyn härtill och då därefter inte
förekommit något som bör föranleda till ett ändrat ställningstagande, kan
utskottet inte heller biträda detta motionsyrkande.
I motionerna begäres slutligen, att frågan om pensionsförmåner till de
frånskilda kvinnorna måtte utredas. Denna fråga har prövats av 1958 års
socialförsäkringskommitté, som i sitt betänkande »Förbättrade familjeförmåner
från folkpensioneringen m. in.» framlade förslag om sådana pensionsförmåner.
Denna del av betänkandet utsattes dock för kritik vid remissbehandlingen
och ledde därför inte fram till något lagförslag. I propositionen
nr 75 till 1960 års riksdag redovisade föredragande departementschefen
Andra lagutskottets utlåtande nr 7 år 1961 9
sina skäl härför. Därvid anförde han bl. a., att frågan om frånskilda kvinnors
pensionsrätt inte ägnade sig fö/r att lösas separat inom folkpensioneringen
utan borde i stället övervägas i ett större sammanhang, lämpligen
vid utarbetandet av den samlade lagstiftning, inbegripande både folk- och
tilläggspensioneringen, som förutskickades vara genomförd år 1963. Enligt
vad utskottet inhämtat är också frågan för närvarande föremål för
övervägande inom socialdepartementet. Med hänsyn härtill synes någon
framställning från riksdagens sida inte påkallad.
Under hänvisning till vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att förevarande motioner, I: 158 och II: 190, icke matte
föranleda någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 28 februari 1961
På andra lagutskottets vägnar:
AXEL STRAND
Vid detta ärendes behandling har närvarit
från första kammaren: herrar Strand, Nils Elowsson, Axel Svensson,
fru Hamrin-Thorell, fru Carlqvist, fru Gärda Svenson, herr Birke och fröken
Nordström;
från andra kammaren: herrar Anderson i Sundsvall, Nilsson i Göteborg,
fröken Wetterström, herrar Odhe, Wahlund*, fröken Sandell, herrar
Fredriksson och Carlsson i Huskvarna*.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Reservation
avseende pensionsförmåner åt hemmadöttrarna
och därmed jämställda grupper
av fru Hamrin-Thorell, fru Gärda Svenson, fröken Nordström, herrar Anderson
i Sundsvall, Wahlund och Carlsson i Huskvarna, vilka ansett,
a) att det stycke i utskottets yttrande å s. 8, som börjar med orden »Enligt
utskottets mening saknas» och slutar med orden »denna del», bort ersättas
med text av följande lydelse.
»Enligt utskottets mening är frågan om socialt försäkringsskydd för
heinmadöttrar och andra grupper, som på grund av liknande omständigheter
saknar försörjningsmöjligheter, till övervägande del en fråga om rätt
till uttag av ålderspension före 67 års ålder. Nämnda problem ligger inom
1958 års socialförsäkringskommittés utredningsuppdrag. Som framgått av
det föregående beslöt emellertid 1960 års riksdag att hänskjuta frågan om
JO Andra lagutskottets utlåtande nr 7 år 1961
socialt försäkringsskydd till socialpolitiska kommittén för kartläggning
av behovet och eventuellt erforderliga åtgärder. Genom att tvenne utredningskommittéer
erhållit uppdrag att utreda samma problemkomplex föreligger
enligt utskottets mening risk för försening av ärendet. Då det är av
stor vikt, att den här aktualiserade frågan snarast möjligt erhåller en tillfredsställande
lösning, förutsätter utskottet att utredningsarbetet i denna
del samordnas eller i vart fall att socialpolitiska kommitténs kartläggning
av problemet drives med sådan skyndsamhet att förslag i ärendet kan föreläggas
1962 års riksdag.»
b) att utskottet i frågan om pension till hemmadöttrarna och därmed
jämställda grupper bort hemställa,
»att riksdagen med bifall till förevarande motioner, I: 158
och II: 190, i motsvarande del måtte i skrivelse till Kungl.
Maj :t anhålla, att förslag om möjligt förelägges 1962 års
riksdag angående möjligheterna att bereda pension före 67
år till dem som på grund av skötsel av föräldrar eller av
andra orsaker inte blivit i tillfälle att ha förvärvsarbete».
<!•>,.
IDUNS TRYCKERI. ESSELTE. STHLM •!
103050