Andra lagutskottets utlåtande nr 5 år 1961
1
Nr 5
Utlåtande i anledning av väckt motion om arbetsvärdering
beträffande vissa tjänster inom det statliga
avlöningssystemet.
I en inom andra kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr 589, vilken
behandlats av andra lagutskottet, har fru Kristensson m. fl. yrkat, ”att riksdagen
i skrivelse till Kungl. Maj: t måtte hemställa, att Kungl. Maj: t skyndsamt
måtte under medverkan av berörda förhandlingsparter låta utföra en objektiv
arbetsvärdering beträffande tjänster i låglöne- och mellanlönegraderna inom
det statliga avlöningssystemet”.
Beträffande de skäl motionärerna anfört till stöd för sitt yrkande får utskottet
hänvisa till motionen.
Tidigare överväganden rörande systematisk arbetsvärdering.
Överväganden rörande systematisk arbetsvärdering har i slutet av 1940-talet
och i början av 1950-talet förekommit på olika håll, bl. a. i riksdagen. En redogörelse
för dessa överväganden finns i andra lagutskottets utlåtande nr 59 år
1960, vartill utskottet får hänvisa.
Vid 1960 års riksdag väcktes motioner (1:302 och II: 379) med samma
yrkande som den förevarande.
Över motionerna avgavs efter remiss yttranden av kungl. statskontoret, statens
lönenämnd, Statstjänarkartellen och Tjänstemännens centralorganisation. I intet
av yttrandena tillstyrktes motionerna. En närmare redogörelse för yttrandena
finng i andra lagutskottets utlåtande nr 59 år 1960, vartill utskottet får hänvisa.
Motionerna tillstyrktes med visst tillägg av andra lagutskottet (utlåtande nr
59), som därvid anförde:
I föreliggande motioner hemställes, att riksdagen måtte hos Kungl. Maj:t
begära att en objektiv arbetsvärdering under medverkan av berörda förhandlingsparter
skyndsamt utföres beträffande tjänster i låglöne- och mellanlönegradema
inom det statliga lönesystemet. I sin motivering till yrkandet framhåller
motionärerna, att likalönsprincipen, sådan den definierats av likalönskommittén
eller ”lika lön för man och kvinna för likvärdig arbetsuppgift”, inte är genomförd
över hela linjen i det statliga lönesystemet. Avvikelserna finns enligt motionärerna
i låg- och mellanlönegrupperna, medan principen tillämpas i fråga om
befattningar i högre lönegrader. I motionerna hänvisas till att statsmakterna
vid 1958 års B-riksdag intagit den ståndpunkten att likalönsfrågor främst bör
Bihang till riksdagens protokoll 1961. 9 samt. 2 avd. Nr f>
2
Andra lagutskottets utlåtande nr 5 år 1961
betraktas såsom förhandlingsfrågor samt att likalönskommitténs återstående förslag
för likalönsprincipens genomförande inte i och för sig bör föranleda någon
åtgärd. Enligt motionärerna är det icke att förvänta, att förhandlingsvägen
inom överskådlig tid skall leda till några mera påtagliga resultat, om icke förhandlingarna
grundas på en objektiv arbetsvärdering. En sådan värdering skulle
göras med utgångspunkt från vad de olika tjänsterna kräver bl. a. i fråga om
teoretiska kunskaper, praktisk erfarenhet, ansvar, psykisk påfrestning och fysisk
ansträngning. Därigenom skulle systematiskt de olika tjänsterna ställas i relation
till varandra, såväl inom varje arbetsområde som de olika arbetsområdena
emellan. Motionärerna understryker, att i den mån lönejusteringar efter en sådan
arbetsvärdering kommer att visa sig erforderliga dessa givetvis bör bli förhandlingsfrågor,
vilka inom ramen för statens resurser måste få hög prioritet.
En systematisk arbetsvärdering av det slag motionärerna åsyftar grundar sig
på en analys av arbetsuppgifterna. De olika faktorer som skall användas vid
värderingen fastställes. För dessa faktorer bestämmes eu poängskala, som är
enhetlig för hela lönesystemet. Inom denna skala fastställes poäng för de i varje
tjänst ingående faktorerna. På grundval härav uträknas för tjänsten en totalpoäng.
Därefter kommer en jämförelse mellan de olika tjänsternas totalpoäng
att utvisa hur tjänsterna bör lönegradsplaeeras i förhållande till varandra.
Systematisk arbetsvärdering har i viss utsträckning tillämpats beträffande eu
del .statliga tjänster, bl. a. inom de affärsdrivande verken. Vidare innebär de
med vissa mellanrum återkommande tjänsteförteckningsrevisionema och de årliga
förhandlingarna om lönegradsplaceringen av vissa tjänster utan tvivel en värdering
av de med tjänsterna förenade arbetsuppgifterna. Denna arbetsvärdering
kan emellertid inte betecknas som systematisk utan är av schematisk karaktär.
Genom att lönegradsplaceringarna föregås av förhandlingar kan visserligen
finnas vissa garantier för objektivitet, men det är likväl uppenbart att lönesättningen
inte helt överensstämmer med de resultat en systematisk och mera rättvisande
arbetsvärdering kan förhjälpa till. Sålunda är åtskilliga tjänster, som
uteslutande eller huvudsakligen rekryteras med kvinnor, placerade under den
lägsta lönegraden för tjänster, som är avsedda för män, trots att arbetsuppgifterna
i de förra tjänsterna är minst lika kvalificerade som i de senare. Vidare
förefaller det som om vissa andra arbetsuppgifter, såsom t. ex. de människovårdande,
blivit val lågt värderade i det statliga lönesystemet.
Givetvis kan inte heller en systematisk arbetsvärdering göras helt objektiv.
Hur de olika faktorerna i ett arbetsvärderingssystem skall värderas i förhållande
till varandra, t. ex. fysisk ansträngning i förhållande till krav på utbildning,
måste sålunda alltid bli föremål för subjektiva bedömanden. Vidare innefattar
fastställandet av de olika faktorspoängen för en tjänst i viss mån ett
subjektivt avgörande. Trots detta medför den systematiska arbetsvärderingen
enligt utskottets uppfattning avgjorda fördelar framför den nu praktiserade
schematiska, i synnerhet genom att uppdelningen av värderingen på olika
faktorer måste antagas ge ett mera objektivt slutresultat.
Mot systematisk arbetsvärdering har anförts, att det skulle vara svårt att
uppnå enighet om värderingsnormerna. Särskilt stora skulle svårigheterna vara
i det statliga lönesystemet, inom vilket rymmes tjänster med de mest skiftande
arbetsuppgifter. Enligt utskottets mening bör dessa svårigheter inte överskattas.
Systematisk arbetsvärdering har tidigare genomförts såväl för vissa grupper
anställda som för samtliga anställda hos en och samma arbetsgivare. I sistnämnda
hänseende kan utskottet hänvisa till den i Uppsala under åren 1947—1949 genomförda
arbetsvärderingen, som avsåg samtliga 406 tjänster i staden.
Andra lagutskottets utlåtande nr 5 år 1961 3
Såsom ovan framhållits är det uppenbart, att lönesättningen på det statliga
området icke alltid motsvarar de med de olika tjänsterna förenade arbetsuppgifterna.
Det är därför angeläget att en bättre grundval skapas för en riktigare
lönesättning. Härvid skulle en systematisk arbetsvärdering av samtliga tjänster
inom det statliga lönesystemet vara av stor betydelse. En sådan arbetsvärdering
bör enligt utskottets mening inte inskränkas till tjänsterna i låg- och mellanlönegruppen,
eftersom dessa tjänster bör värderas även i förhållande till de högre
betalda tjänsterna. Utskottet vilt därför tillstyrka motionerna på så sätt, att
utskottet förordar en systematisk arbetsvärdering inom hela det statliga avlöningssystemet.
Såsom motionärerna framhållit bör denna ske under medverkan
av de anställdas intresseorganisationer.
Vid utlåtandet fanns fogad en reservation, vari motionerna avstyrktes. Reservanterna
ansåg att utskottet bort anföra följande.
Arbetsvärdering förekommer i viss utsträckning redan nu inom det statliga
lönesystemet. Sålunda innebär de med vissa mellanrum återkommande tjänsteförteekningsrevisionema
och de årliga förhandlingarna om lönegradsplaceringen
av vissa tjänster utan tvivel en värdering av de med tjänsterna förenade arbetsuppgifterna.
Denna arbetsvärdering kan emellertid inte betecknas som systematisk
utan har en mera schematisk karaktär. Genom att lönegradsplaceringarna
föregås av förhandlingar uppnås vissa garantier för objektivitet, men det är
uppenbart att lönesättningen inte helt överensstämmer med de resultat motionärerna
förmenar att en systematisk arbetsvärdering skulle kunna ge.
Emellertid kan inte heller en systematisk arbetsvärdering göras helt objektiv.
Hur de olika faktorerna i ett arbetsvärderingssystem skall avvägas i förhållande
till varandra, t. ex. fysisk ansträngning i förhållande till krav på utbildning,
måste sålunda bli föremål för subjektiva bedömanden. Dessutom innefattar fastställandet
av de olika faktorspoängen för en tjänst ett subjektivt avgörande.
Härigenom förringas betydligt värdet av systematiska arbetsvärderingsmetoder.
Man bör därför inte överskatta de resultat som skulle kunna uppnäs med hjälp
av systematisk arbetsvärdering. Såsom påpekats från remisshåll bör de avvikelser
från principen om lika lön för likvärdig arbetsuppgift som har någon större
betydelse kunna konstateras redan med hjälp av nu tillämpade mera schematiska
arbetsvärderingar. Att så är fallet framgår för övrigt av likalönskommitténs
betänkande, där kommittén utan användande av systematiska arbetsvärderingsmetoder
ansåg sig kunna konstatera att åtskilliga statliga tjänster, som uteslutande
eller huvudsakligen rekryterades med kvinnor, var för lågt lönegradsplacerade
med hänsyn till arbetsuppgifternas art.
Remissyttrandena präglas genomgående av eu påtaglig tveksamhet i fråga om
möjligheterna att genom systematisk arbetsvärdering nå längre i strävandena
mot en objektiv och rättvisande lönesättning än vad som kunnat uppnås med de
metoder som nu tillämpas vid de förhandlingar mellan parterna, vilka regelmässigt
föregår löneöverenskommel serna. Utskottet delar denna tveksamhet. Det
kan vidare enligt utskottets mening ifrågasättas lämpligheten av att riksdagen
i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställer om åtgärder, som kan tolkas såsom ett
ingripande i den fria förhandlingsrätt de anställdas organisationer eftersträvar.
Riksdagen beslöt i enlighet med reservationen.
4 Andra lagutskottets utlåtande nr 5 år 1961
Utskottet
"V id höstsessionen i fjol tog andra lagutskottet ställning till motioner med
samma yrkande som den nu aktuella. Såsom framgår av den föregående redogörelsen
tillstyrkte utskottet då motionerna med det tillägget att den systematiska
arbetsvärderingen borde omfatta icke blott tjänsterna i låg- och mellanlönegraderna
inom det statliga avlöningssystemet utan samtliga statliga tjänster.
Enligt utskottets mening saknas skäl för ett ändrat ställningstagande. Utskottet
får därför hemställa,
att riksdagen i anledning av förevarande motion, 11:589,
måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t
låter under medverkan av berörda förhandlingsparter skyndsamt
utföra en systematisk arbetsvärdering inom det statliga
avlöningssystemet.
Stockholm den 14 februari 1961
På andra lagutskottets vägnar:
AXEL STRAND
Vid detta ärendes behandling har närvarit
från första kammaren: herrar Strand, Nils Elowsson, Axel Svensson, fru
Hamrin-Thorell, fröken Nordström, herrar Lars Larsson, Virgin och Thorsten
Larsson*;
från andra kammaren: herrar Anderson i Sundsvall, Nilsson i Göteborg,
Rimmerfors*, fröken Wetterström, fru Ekendahl, herrar Bengtsson i Varberg*
Johansson i Södertälje och Wahrendbrff*.
Reservation
av herrar Strand, Nils Elmcsson, Axel Svensson, Lars Larsson, Nilsson i Göteborg,
fru Ekendahl, Bengtsson i Varberg och Johansson i Södertälje, vilka
ansett, att utskottets yttrande och hemställan bort ha följande lydelse.
”Vid höstsessionen i fjol tog riksdagen ställning till motioner med samma
yrkande som den nu aktuella. Såsom framgår av den föregående redogörelsen
avslog riksdagen motionerna i enlighet med vad som hemställts i den reservation
som fogats vid andra lagutskottets utlåtande i ämnet. Enligt utskottets mening
saknas skäl för ett ändrat ställningstagande. Utskottet får därför hemställa,
att förefarande motion, II: 589, icke måtte föranleda någon
riksdagens åtgärd.”
*) Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Aktieboi. E. W. Statlanders boktr., Sthlm 1961.