Andra lagutskottets utlåtande nr W år 1961

1

Nr 49

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag
till lag om statsmonopol på tillverkning av tobaksvaror,
m. m., i vad propositionen hänvisats till lagutskott.

Genom en den 23 mars 1961 dagtecknad proposition, nr 115, har Kungl.
Maj:t, under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet
förda protokoll, föreslagit riksdagen att

dels antaga vid propositionen fogade förslag till

1) lag om statsmonopol på tillverkning av tobaksvaror; samt

2) förordning om tobaksskatt;

dels ock bemyndiga Kungl. Maj :t att med Aktiebolaget Svenska tobaksmonopolet
träffa överenskommelse om de ändringar i gällande avtal angående
utövandet av statens tobaksmonopol, som föranledes av nyssnämnda
lagförslags antagande.

Propositionen har hänvisats till bevillningsutskottet såvitt angår förordningen
om tobaksskatt samt i övrigt till lagutskott. I sistnämnda del har
propositionen behandlats av andra lagutskottet.

Det ovan under 1) angivna författningsförslaget är av följande lydelse.

Förslag

till

Lag

om statsmonopol på tillverkning av tobaksvaror

Härigenom förordnas som följer.

Om monopolrättigheten

1 §•

Rättighet att inom riket tillverka tobaksvaror samt att till riket införa
råtobak och avfall av tobak ävensom arbetad tobak av sådant slag, som
användes för tillverkning av tobaksvaror, tillkommer uteslutande staten
eller den åt vilken staten upplåter att utöva sådan monopolrättighet.

Med tobaksvara förstås i denna lag varje vara, som är tillverkad av to I

Bihang till riksdagens protokoll 19G1. 9 samt. 2 avd. Nr 49

2

Andra lagutskottets utlåtande nr i9 år 1961

bak eller vari tobak i någon form ingår, såframt varan är avsedd eller ägnad
att användas som njutningsmedel. Såsom tillverkning av tobaksvara
anses, förutom varje bearbetning av tobak, jämväl förpackning av tobaksvara
eller sådan varas förseende med utstyrsel eller med namn eller beteckning,
ägnad att utmärka densamma såsom särskild vara.

2 §.

Utan hinder av vad i 1 § stadgas må

a) enskild person för eget bruk förfärdiga cigarretter; samt

b) förpackning av tobaksvara eller sådan varas förseende med utstyrsel
eller med namn eller beteckning, ägnad att utmärka densamma såsom särskild
vara, ske i frihamn, såframt icke blandning av olika tobaksvaror därvid
äger rum.

3 §•

Odling av tobak för annat ändamål än till prydnad må inom riket ske
allenast i den ordning och på de villkor som i 7—12 §§ sägs.

4 §•

Tobak i annan form än såsom färdig tobaksvara må icke utan Konungens
tillstånd innehavas av annan än monopolets utövare. Tobaksodlare må
dock under viss tid förvara sin tobaksskörd enligt vad i 9 § sägs.

5 §.

Specialmaskiner och specialverktyg för framställning av tobaksvaror
ävensom cigarrettpapper, annat än i detaljförpackning, och cigarretthvlsor
må icke utan Konungens tillstånd till riket införas eller här tillverkas
annat än för monopolets utövares räkning.

Specialmaskiner och specialverktyg, som avses i första stycket, må icke
utan Konungens tillstånd innehavas av annan än monopolets utövare.

6 §.

Vara, i vilken tobak ingår men som icke är avsedd eller ägnad att användas
såsom njutningsmedel, må icke inom riket tillverkas utan Konungens
tillstånd. När tillstånd lämnas, bestämmer Konungen tillika de villkor, under
vilka tillverkningen må äga rum.

Den som äger bedriva tillverkning, som i första stycket sägs, må efter
tillstånd av Konungen till riket införa för tillverkningen erforderlig tobak.

Om tobaksodling

7 §•

Kontroll över tobaksodlingen i riket utövas av kontrollstyrelsen, som
äger utfärda för kontrollens utövande erforderliga föreskrifter. Kostnaderna
för kontrollen skola bestridas av monopolets" utövare.

8 §•

Om tobaksodling skall till kontrollstyrelsen göras skriftlig anmälan årligen
före den 1 juli.

Inträder ändring i förhållande, varom uppgift lämnats i odlingsanmälan,
skall kontrollstyrelsen underrättas härom.

Andra lagutskottets utlåtande nr i9 år 1961

3

9 §•

Omedelbart efter skördens avslutande skola tobaksstånden förstöras, så
att någon efterskörd ej kan ifrågakomma. Nödigt antal fröplantor må dock
kvarlämnas på fältet.

Efter den 1 mars må tobaksodlare ej utan därom till kontrollstyrelsen
gjord anmälan innehava tobak av föregående års skörd.

10 §.

Tobaksodlare åligger att på anfordran av kontrollstyrelsen lämna tillträde
till område och utrymme, som användes eller är avsett för odling
eller förvaring av tobak. Odlaren skall utan ersättning lämna för kontrollens
utövande nödigt biträde. Kontrollen skall såvitt möjligt ske på sådant
sätt och på sådan tid att den icke förorsakar hinder i odlarens verksamhet.

Vägrar tobaksodlare att lämna tillträde för kontroll, äger kontrollstyrelsen
utsätta vite.

11 §•

Tobaksodlare äger förfoga över av honom skördad tobak endast genom
överlåtelse till monopolets utövare eller export.

Försäljning av tobak till monopolets utövare skall ske till pris, som för
varje år fastställes av en därtill förordnad prisnämnd, bestående av en
av Konungen utsedd ordförande och fyra ledamöter, av vilka monopolets
utövare och sammanslutning av tobaksodlare, som Konungen därtill bemyndigar,
utse vardera två. Föreskrifter om nämnden och dess verksamhet
meddelas av Konungen. Kostnaderna för nämndens verksamhet skola
bestridas av monopolets utövare.

Export av tobak skall ske i enlighet med de föreskrifter kontrollstyrelsen
finner erforderliga för erhållande av en betryggande kontroll.

12 §.

Svettning av tobak må icke av odlare företagas utan kontrollstyrelsens
tillstånd.

Ansvarsbestämmelser m. m.

13 §.

Den, som olovligen tillverkar tobaksvara, dömes till dagsböter eller fängelse
i högst sex månader.

Bedriver någon utan tillstånd av Konungen tillverkning, som avses i 6 §,
eller åsidosätter någon med sådant tillstånd förenat villkor, dömes till
dagsböter.

14 §.

Underlåter någon att göra odlingsanmälan enligt 8 §, dömes till dagsböter.

15 §.

Tobaksodlare, som inom riket försäljer av honom skördad tobak till annan
än monopolets utövare eller ock innehar sådan tobak på otillåten tid, dömes
till dagsböter.

Åsidosätter tobaksodlare i annat fall än förut sagts vad som i sådan egenlf
Bihang till riksdagens protokoll 1961. 9 saml. 2 avd. Nr 49

4 Andra lagutskottets utlåtande nr 49 år 1961

skap åligger honom enligt denna lag eller av Konungen utfärdade bestämmelser
eller kontrollföreskrifter, som kontrollstyrelsen meddelat, dömes till
böter, högst trehundra kronor.

16 §.

Innehar någon tobak i annan form än såsom färdig tobaksvara utan att
vara berättigad därtill enligt bestämmelserna i denna lag och är ej gärningen
eljest belagd med straff, dömes till böter, högst trehundra kronor.

17 §.

Angående påföljd för olovlig införsel av vara, som enligt denna lag ej får
införas, och för försök därtill stadgas i lagen om straff för varusmuggling.

Bry ter någon i annat hänseende än i första stycket sägs mot vad i 5 §
stadgas, dömes till dagsböter.

18 §.

Har någon förövat gärning, som avses i 13 § första stycket, 15 § första
stycket, 16 § eller 17 § andra stycket, skall egendom som varit föremål för
gärningen förklaras förverkad till kronan; finnes egendomen ej i behåll, skall
i stället värdet förklaras förverkat. År påföljd som nu sagts uppenbart obillig,
må den helt eller delvis eftergivas.

Vad i första stycket sägs skall ej gälla mot den som i god tro förvärvat
egendomen eller särskild rätt därtill.

19 §.

Vad som använts såsom hjälpmedel vid olovlig tillverkning av tobaksvara
må, såframt ägaren eller någon som var i hans ställe uppsåtligen förövat
gärningen eller medverkat därtill, förklaras helt eller delvis förverkat till
kronan, om det är påkallat till förebyggande av brott eller eljest särskilda
skäl föreligga och det ej är uppenbart obilligt; finnes egendomen ej i behåll,
må i stället värdet förklaras förverkat.

Vad i första stycket sägs skall ej gälla mot den som i god tro förvärvat
egendomen eller särskild rätt därtill.

I stället för förverkande äge rätten föreskriva åtgärd till förebyggande av
missbruk.

20 §.

Med sådan.i 13 § första stycket, 15 § första stycket, 16 och 17 §§ avsedd
egendom, som enligt denna lag eller lagen om straff för varusmuggling förklarats
förverkad eller skolat enligt tullstadgan eller annan författning försäljas,
skall förfaras på sätt Konungen förordnar.

21 §.

Brott, varom förmäles i denna lag och som avser tobaksodling, må av
åklagare åtalas allenast efter anmälan av kontrollstyrelsen.

åt brott mot denna lag att anse som ringa, skall ej till straff dömas.

22 §.

Konungen äger utfärda för tillämpning av denna lag erforderliga föreskrifter.

5

Andra lagutskottets utlåtande nr 49 dr 1961

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1961. Lagens bestämmelser skola äga
giltighet redan före ikraftträdandet med avseende på åtgärder som erfordras

för tillämpningen därefter. *

2. Genom den nya lagen upphäves lagen den 11 juni 1943 (nr 34b) angående
statsmonopol å tillverkning och import av tobaksvaror. Sistnämnda lag
skall dock alltjämt äga tillämpning beträffande förhållanden som hänföra

sig till tiden före den 1 juli 1961. .

3. För varje kilogram inom riket odlad tobak, som under beskattmngs period

inköpts för tillverkning av tobaksvaror, äger monopolets utövare
vid avgivande jämlikt förordningen om tobaksskatt av deklaration för perioden
i fråga tillgodoföra sig ett belopp av åttio öre. .

4. Förekommer i lag eller författning hänvisning till eller avses dan eljest
stadgande, som ersatts genom bestämmelse i den nya lagen, skall den bestämmelsen
i stället tillämpas.

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att det nuvarande systemet med riktprissättning
på tobaksvaror skall slopas, det statliga monopolet i fråga om import av
sådana varor upphävas och statens tobaksnämnd avskaffas. Importmonopolets
avskaffande föranleder en ändring av reglerna för tobaksskattens uttagande;
skatt skall i fortsättningen erläggas direkt av enskild importör till
kontrollstyrelsen. I samband härmed moderniseras beskattningsförfarandet
i anslutning till de principer, som varit vägledande vid senare års lagstiftning
på punktskatteområdet.

Monopolbestämmelserna skall enligt förslaget upptagas i en ny lag om
statsmonopol på tillverkning av tobaksvaror, medan skattebestämmelsema
till skillnad mot vad som hittills varit fallet — intages i en särskild förordning
om tobaksskatt.

Den nya lagstiftningen är avsedd att träda i kraft den 1 juli 1961.

I det följande kommer av propositionens innehåll att redovisas endast de
huvudsakliga delarna av vad föredragande departementschefen, statsrådet
Sträng, yttrat i de frågor som hänvisats till lagutskott. Beträffande övriga
delar av propositionen, såsom redogörelsen för gällande bestämmelser och
remissyttranden, hänvisas till propositionen.

Departementschefen

Föredragande departementschefen, statsrådet Sträng, har anfört:

»Statsmonopolet på tillverkning av tobaksvaror infördes genom en förordning
av år 1914. Enligt denna förordning ålåg det monopolbolaget att bestämma
det pris som tobaksvara skulle betinga vid försäljning till allmänheten,
det s. k. priskurantpriset. Denna föreskrift gällde under förordningens
hela giltighetstid. Då förordningen år 1943 ersattes av nu gällande
lag om statsmonopol på tillverkning och import av tobaksvaror intogs motsvarande
föreskrift i denna lag. Där bibehölls systemet med fasta brutto -

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 49 år 196t

priser tills det efter beslut av 1957 års riksdag den 1 januari 1960 ersattes
av ett system med riktpriser, som utan bindande verkan gäller till ledning
vid försäljning till allmänheten.

Som motiv för systemet med priskurantpriser anfördes — förutom skattetekniska
skäl — att tobakshandlarna genom att priserna var bundna i detaljhandeln
skulle förskonas från osund priskonkurrens.

Övergången till riktprissättning skedde samtidigt med att den av tobaksmonopolet
i samråd med statens tobaksnämnd upprätthållna nyetableringskontrollen
avskaffades och butikstängningslagens särskilda reglering av
tobaksförsäljningen upphävdes. Systemet med fasta priser, som ej fick underskridas,
framstod som oförenligt med strävandena att skapa fria konkurrensförhållanden
inom detaljhandeln med tobaksvaror och det underströks
också att systemet stod i direkt strid med de tankegångar, som ligger
bakom 1953 års lagstiftning mot samhällsskadlig konkurrensbegränsning.
Mot bakgrund härav uttalades att detaljhandelspriset på tobaksvaror borde
få bero på säljarens prestation, d. v. s. växla alltefter de kostnader säljaren
har eller den kundservice han lämnar. De särskilda förhållanden, som
var betingade av monopolsituationen -— bl. a. allmänhetens vana vid att lita
till fasta priser — ansågs emellertid motivera att monopolbolaget åsatte
saluförda tobaksvaror riktpriser. Det framhölls även att skattetekniska synpunkter
talade för en riktprissättning.

Tobaksmonopolet har föreslagit att man nu tar steget fullt ut och övergår
till en helt fri prissättning på tobaksvaror. Därvid framhålles att
övergången från fasta priser till riktpriser inte medfört en önskvärd anpassning
av detaljhandelspriserna efter säljarens prestation och att riktprissystemet
i viss mån motverkar den fria konkurrensen. Bolaget befarar
icke att marginalerna blir oskäliga om riktpriserna slopas.

Vid remissbehandlingen har över lag tillstyrkts att riktprissättningen på
tobaksvaror avskaffas.

Även enligt min mening kan tiden nu anses mogen att överväga införandet
av en helt fri prissättning på tobaksvaror. Genom 1957 års beslut om övergång
från fasta priser till riktpriser togs ett första steg i sådan riktning. Systemet
med riktpriser har nu varit i kraft något mer än ett år. Erfarenheterna
därav får redan anses ha givit vid handen att systemet icke är tillfyllest
för att erhålla den priskonkurrens på området som från flera synpunkter
framstår som önskvärd. Även om möjligheterna till fri prisbildning på sina
håll utnyttjats för att bereda konsumenterna tillgång till tobaksvaror till
billigare priser, har på det stora hela taget prissättningen i detaljhandeln
följt riktpriserna. Kravet på riktpriser synes också i viss mån ha bundit inonopolbolaget
i dess strävanden att ordna försäljning och distribution på
ett så ändamålsenligt sätt som möjligt. Även i fråga om den import av tobaksvaror,
som icke omhänderhas av tobaksmonopolet, har formerna för
riktprissättningen visat sig vara — om än i jämförelsevis ringa mån — till
hinder i nämnda avseende och i konkurrensen med det inhemska monopolbolaget.

Andra lagutskottets utlåtande nr J9 år 1961

7

Av det sagda torde framgå att goda skäl föreligger att nu taga steget fullt
ut och avskaffa även systemet med riktprissättning. Nämnas må att skattetekniska
hänsyn ej längre lägger hinder i vägen för en sådan åtgärd. Skatten
på tobaksvaror är nämligen numera oberoende av priset och utgår som
stycke- eller viktskatt. Även om det ligger i sakens natur att en helt fri
prisbildning på längre sikt bör leda till prisbilligare tobaksvaror, är det emellertid
angeläget att omläggningen icke under ett övergångsskede utnyttjas i
prisfördyrande syfte. Det synes därför vara av värde att statens pris- och
kartellnämnd — såsom också ombudsmannaämbete! för näringsfrihetsfrågor
understrukit — följer utvecklingen och bedriver konsumentupplysning
om priserna på tobaksvaror.

Under hänvisning till det nu anförda förordar jag att systemet med riktprissättning
på tobaksvaror avskaffas och att prissättningen på sådana varor
alltså icke blir föremål för någon författningsmässig reglering.

Med riktprissättningens avskaffande sammanhänger nära frågan, huruvida
importmonopolet på tobaksvaror skall bibehållas. Under hela
den tid vi haft sådant monopol har återförsäljare visserligen ägt importera
färdiga tobaksvaror. Monopolet har emellertid fram till år 1960 tagit sig uttryck
i att återför sälj ning fått bedrivas endast av den som monopolbolaget i
samråd med statens tobaksnämnd antagit som återförsäljare och i att monopolbolaget
bestämt detalj handelspriserna även på importerade tobaksvaror.
Genom att nyssnämnda år nyetableringskontrollen slopades och de fasta
bruttopriserna avlöstes av riktpriser har å andra sidan importmonopolet förlorat
sitt reella innehåll. Riklprissättningen är numera det enda som kan
sägas i praktiken innebära ett visst — låt vara mycket försvagat —- importmonopol.
Om nu även riktprissättningen avskaffas, återstår över huvud inte
längre något importmonopol på tobaksvaror. Såsom monopolbolaget föreslagit
och remissinstanserna också förordat bör därför vid ett slopande av
riktprissättningen importmonopolet även formellt upphävas. Likaså bör
importmonopolet på cigarrettpapper i detalj förpackning i enlighet med monopolbolagets
förslag nu slopas.

Jag tillstyrker sålunda jämväl monopolbolagets förslag i förevarande
hänseenden.

Upphävandet av nyetableringskontrollen och den särskilda regleringen av
tobaksförsäljningen enligt buliksstängningslagen innebar att de huvudsakliga
arbetsuppgifterna för statens tobaksnämnd försvann. I samband
med denna reform uttalades också från flera håll att nämnden borde
avskaffas, enär utrymmet för fortsatt verksamhet från dess sida var förhållandevis
litet. Tobaksmonopolet förordade emellertid att nämnden skulle
kvarstå som ett i huvudsak rådgivande organ till bolaget.

Vid bedömandet av frågan om nämndens bibehållande uttalade jag att tillräckliga
förutsättningar för att allsidigt pröva behovet av att vid sidan om
monopolbolaget ha ett offentligt organ med huvudsakligen konsultativa
uppgifter icke torde föreligga förrän man haft någon lids erfarenhet av de

8

Andra lagutskottets utlåtande nr 49 år 1961

friare förhållandena. Nämnden var dock väl lämpad att under övergångsskedet
till en fri tobakshandel utgöra ett behövligt kontaktorgan mellan
monopolbolaget och dess kunder. Med hänsyn därtill bibehölls nämnden
tills vidare. I sammanhanget uttalades även att sedan någon tids erfarenhet
vunnits av den nya ordningen frågan om nämndens bestånd borde omprövas.

Tobaksmonopolet har nu föreslagit att nämnden skall avskaffas. Förslaget
har över lag tillstyrkts vid remissbehandlingen.

Ej heller enligt min mening finns något att invända mot att tobaksnämnden
nu avskaffas. Redan genom 1957 års ändringar i monopollagen inskränktes
i praktiken nämndens uppgifter i väsentlig mån. Upphäves nu
riktprissättningen och importmonopolet torde i fortsättningen inom nämndens
verksamhetsområde knappast andra problem kunna uppkomma än sådana
som med fördel kan lösas genom förhandlingar i vanlig ordning mellan
monopolbolaget och berörda intressenter. Jag vill för övrigt erinra om
att från och med innevarande budgetår anslaget till statens tobaksnämnd
utgått ur riksstaten.

Jag biträder sålunda även förslaget om avskaffande av statens tobaksnämnd.

Inom finansdepartementet har i enlighet med det anförda upprättats förslag
till ny monopollag. Till den närmare utformningen av förslaget återkommer
jag i det följande.

Såsom framgått av det förut sagda har inom finansdepartementet upprättats
förslag till ny monopollag. Förslaget innehåller — utöver de
ändringar som är en följd av vad som i det föregående förordats — i sak
endast smärre avvikelser från den nu gällande lagen. Några otidsenliga bestämmelser
har utmönstrats och ansvars- och förverkandebestämmelserna
har anpassats till modernare strafflagsteknik. Även i övrigt har en överarbetning
skett av de delvis föråldrade stadgandena i gällande monopollag.
Bestämmelser om kontrollstämpling har, såsom förut nämnts, intagits i
förslaget till tobaksskatteförordning.

Slutligen må nämnas att vid ett genomförande av de framlagda förslagen
vissa ändringar erfordras i avtalet mellan staten och monopolbolaget
samt i bolagsordningen.»

Andra lagutskottets utlåtande nr 49 år 1961

9

Utskottet

Utskottet har ej funnit anledning till erinran mot Kungl. Maj:ts förslag.
På grund härav får utskottet hemställa,

att riksdagen måtte bifalla förevarande proposition, nr 115,
såvitt densamma hänvisats till lagutskott.

Stockholm den 16 maj 1961

På andra lagutskottets vägnar:

AXEL STRAND

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herrar Strand*, Nils Elowsson, Axel Svensson*,
fru Hamrin-Thorell, fru Carlqvist, fröken Nordström, herrar Kaijser och
Thorsten Larsson;

fån andra kammaren: herr Nilsson i Göteborg, fröken Sandell, fru
Gunne, herrar Johansson i Södertälje, Carlsson i Huskvarna, Carlsson i Göteborg,
Gomér* och Tobé*.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Stockholm 1961. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag 610649