Andra lagutskottets utlåtande nr M år 1961

1

Nr 40

Utlåtande i anledning av väckta motioner om traktorsläpvagns
utrustande med varningsskylt.

Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen
väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 370 i första kammaren av
herr Peterson, Eric, samt nr 227 i andra kammaren av herrar Boija och
Enskog.

I motionerna, vilka är likalydande, har hemställts, att riksdagen måtte
besluta att bestämmelse införes i 5 § vägtrafikförordningen att släpvagn,
som föres efter traktor, skall vara baktill åt höger försedd med en väl
synlig skylt med ordet »TRAKTOR» i reflekterande text samt att närmare
bestämmelser om skyltens storlek, utförande och placering måtte fastställas
av Kungl. Maj :t.

Beträffande de skäl motionärerna åberopat till stöd för sin hemställan
får utskottet, i den mån redogörelse därför inte lämnas i det följande,
hänvisa till motionen 11:227.

Över motionerna har utskottet i den ordning 46 § riksdagsordningen
föreskriver inhämtat yttranden från kungl. väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
och statens trafiksäkerhetsråd. Utskottet har därjämte berett Folkrörelsernas
motorförbund, Kungl. automobilklubben, Motormännens riksförbund
och Motorförarnas helnykterhetsförbund tillfälle att avgiva yttranden
över motionerna. De tre sistnämnda har därvid avgivit yttrande
genom sitt gemensamma organ Motororganisationernas samarbetsdelegation.

Gällande bestämmelser

Jämlikt 5 § vägtrafikförordningen den 28 september 1951 gäller, att
traktor vid färd under mörker på allmän väg, gata eller annan allmän
plats skall föra minst två på samma höjd, en på vardera sidan av fordonet,
anbragta lyktor, som kastar vitt eller gult sken framåt av sådan
sammanlagd ljusstyrka, att traktorn kan föras på betryggande sätt. Dessutom
skall traktorn vara försedd baktill dels med två på samma höjd, en
på vardera sidan av fordonet, anbragta lyktor, som visar rött sken bakåt,

Bihang till riksdagens protokoll 1961. 9 samt. 2 avd. Nr 40

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 40 år 1961

dels ock med två på samma sätt anbragta reflexanordningar, som vid
belysning återkastar rött sken bakåt. Baklyktor och reflexanordningar får
kombineras och erfordras ej, då sådana anordningar finns på tillkopplat
fordon. Då traktor i annat fall föres under mörker, skall den vara försedd
dels på högra sidan med lykta, som visar vitt eller gult sken framåt, dels
på högra sidan med lykta, som visar rött sken bakåt, dels ock baktill med
två reflexanordningar, som vid belysning återkastar rött sken bakåt. Anordning
för rött sken bakåt erfordras dock icke, då sådan anordning finns
på tillkopplat fordon.

Jämlikt 6 § vägtrafikförordningen gäller, att släpfordon som dragés av
traktor vid färd under mörker på allmän väg, gata eller annan allmän
plats baktill skall vara försett med dels två på samma höjd, en på vardera
sidan, anbragta lyktor, som visar rött sken bakåt, dels ock två reflexanordningar,
som vid belysning återkastar rött sken bakåt. Vid färd med
flera släpfordon gäller dessa föreskrifter endast för det sista av dem. Då
släpfordon, vars högra del skjuter längre in i vägbanan än det dragande
fordonet, föres under mörker, skall, om skillnaden överstiger 20 centimeter,
framtill på högra sidan av släpfordonet föras en lykta, som visar
vitt eller gult sken framåt.

Slutligen må nämnas att 51 § vägtrafikförordningen föreskriver, att fordon,
som under mörker är uppställt på väg annorstädes än på parkeringsplats,
skall, såvida tillfredsställande vägbelysning icke är anordnad, vara
försett med belysnings- och reflexanordningar i enlighet med vad som är
föreskrivet, då fordonet föres under mörker på väg. Å släpfordon, som
icke är kopplat till bil eller traktor, skall därutöver finnas belysnings- eller
reflexanordning, som utsänder eller reflekterar vitt eller gult ljus framåt.

Historik

Enligt den ursprungliga lydelsen av vägtrafikförordningen behövde baktill
på traktor och släpfordon efter traktor föras endast antingen en baklykta
eller reflexanordning.

Bestämmelserna skärptes emellertid genom propositionen nr 172 till
1955 års riksdag. I denna föreslogs att traktor och släpvagn skulle föra
dels på högra sidan en lykta, som visade rött sken bakåt, dels ock två på
samma höjd, en på vardera sidan av traktorn, anbragta reflexanordningar,
som vid belysning återkastade rött sken bakåt. Samtidigt föreslogs regeln
att släpfordon, som är avsevärt bredare än det dragande fordonet, skulle
föra särskild lykta framtill på högra sidan. Till grund för propositionen
låg ett av 1953 års trafiksäkerhetsutredning i december 1954 framlagt betänkande.
Utredningen motiverade ifrågavarande förslag på följande sätt:

Andra lagutskottets utlåtande nr bO år 1961

3

Vad särskilt angår traktorer, motorredskap, mopeder, cyklar och hästfordon
in.fl. fordon, för vilka finnes valrätt mellan baklykta och reflexanordning,
har det alldeles övervägande antalet ägare valt den billigare
reflexanordningen. Det är dock enligt utredningens mening ur flera synpunkter
mera angeläget, att sådana fordon blir väl utmärkta för bakomvarande
trafikanter, än vad fallet är med bilar och motorcyklar. Ett långsamt
gående fordon blir ideligen upphunnet och omkört av andra fordon.
Reflexanordning är ett nödfallsmedel, som i den starkt växande trafiken
icke längre kan accepteras. Den är klart otillräcklig i fall, då ett omkörande
motorfordon endast har parkeringslyktorna tända, och är icke heller tillfyllest
om det bakomvarande fordonet föres med halvljus. Särskilt kritisk
blir situationen vid möte med annat fordon, vars lyktor icke är rätt avbländade;
förmågan hos förare att upptäcka framförvarande fordon är
nämligen vid bländning starkt nedsatt. En nedsmutsad baklykta är i princip
bättre än en rengjord reflektor. Enligt utredningens mening bör därför
varje fordon på väg under mörker vara försett med lykta, som visar rött
sken bakåt.

Föredragande departementschefen instämde i dessa uttalanden, och riksdagen
hade ingen erinran mot propositionen i denna del.

Genom propositionen nr 69 till 1958 års A-riksdag skärptes ifrågavarande
bestämmelser ånyo. Då lades nämligen fram förslag om två baklyktor,
placerade på samma höjd, en på vardera sidan av traktorn respektive
släpfordonet. Förslaget motiverades bland annat med att alla bredare
fordon borde vara försedda med såväl två baklyktor som två reflektorer.
Riksdagen godkände förslaget.

Motionerna

Motionärerna framhåller att traktor med släpvagn är en långsamt gående
fordonskombination, som är vanlig på våra vägar och som lätt kan
förväxlas med en lastbil. Enär ett sådant fordonståg framföres på samma
vägbana som fordon med betydligt högre hastighet, tvingas de sistnämnda
att företaga omkörningar eller att, då omkörning ej kan ske, verkställa
inbromsningar. För att eliminera olycksriskerna i samband med sådana
manövrar måste enligt motionärernas mening fordonstågen utmärkas på
sådant sätt att bakomvarande fordonsförare i god tid får klart för sig,
att det framförvarande fordonet föres med låg hastighet.

Remi ssy ttrandena

Av remissinstanserna biträder Folkrörelsernas motorförbund motionärernas
förslag, medan de övriga instanserna förklarar att behov av den
föreslagna lagstiftningen icke föreligger.

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 40 år 1961

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen anför bland annat:

Den i motionerna föreslagna åtgärden att förse traktorsläp med särskild
varningsskylt torde, om den genomfördes, komma att innebära stora
praktiska svårigheter. Det kan konstateras, att en dylik skylt bör kunna
läsas på ett avstånd av 150—200 m, varvid den i skylten ingående texten
måste givas en höjd av 200—250 mm och varningsskylten en ungefärlig
storlek av 400 X 1 800 mm. Med hänsyn till skyltens storlek och placering
på till traktorn kopplad släpvagn eller arbetsredskap synes fast montering
av densamma icke praktiskt möjlig, eftersom skylten ofta skulle bliva till
hinders. En lätt avtagbar skylt är icke heller en praktiskt godtagbar lösning,
eftersom erfarenheten visar, att icke-fasta skyltar i dylika sammanhang
icke användes i avsedd omfattning.

Styrelsen erinrar därjämte om de skärpningar i föreskrifterna beträffande
traktors och traktorsläpvagns belysningsutrustning, som genomförts
efter vägtrafikförordningens ikraftträdande, och förmenar med hänsyn
härtill och till att de praktiska förutsättningarna för anbringande av skylt
på traktorsläp icke torde föreligga, att det icke är påkallat med den i
motionerna föreslagna åtgärden.

Statens trafiksäkerhetsråd framhåller, att även andra fordon än traktorer
med släpvagn stundom uppträder med låg hastighet i trafiken. På
grund härav och då det inte är utrett i vilken utsträckning traktortåg eller
andra fordon vållar olyckor av angivet slag, anser rådet att det icke för
närvarande bör komma i fråga att genomföra en lagstiftning i enlighet
med motionärernas förslag. Därest sådan lagstiftning ändock skulle komma
till stånd, bör den avsedda varningen enligt rådets mening icke meddelas
genom ordet »TRAKTOR» utan genom symbol av sådan karaktär,
att innebörden av densamma kan uppfattas jämväl av utlänningar.

Motororganisationernas samarbetsdelegation erinrar också om 1955 och
1958 års lagändringar, varigenom bestämmelserna beträffande traktors
och släpvagns belysning baktill skärpts. Till följd härav anser delegationen
att behov icke föreligger att införa skyldighet att föra speciell skylt för
släpvagn till traktor. Frågan bör emellertid hänvisas till den nyligen tillsatta
utredningen, som har i uppdrag att verkställa en översyn av vägtrafiklagstiftningen.

Folkrörelsernas motorförbund understryker den fara för trafiken, som
det ständigt växande antalet traktorsläpvagnar utgör, samt fortsätter:

På grund av sin låga hastighet stoppar de mycket ofta upp trafiken,
blir upphov till flera omkörningar och vållar mycket ofta hastiga inbromsningar
med allt vad det kan innebära. Särskilt besvärligt kan det vara
under mörker, då bilisterna ofta för sent upptäcker att det rör sig om ett
långsamtgående traktorsläp och inte en lastbil. Detta faromoment borde
kunna göras mindre om traktorsläpen utrustades med ordentligt tilltagna
skyltar — i stil exempelvis med skolskjutsarnas — av reflekterande material
som klart markerar vad det är för fordon.

Andra lagutskottets utlåtande nr 40 år 1961

5

Utskottet

I förevarande motioner göres gällande, att fordonskombinationer bestående
av traktor med tillkopplad släpvagn utgör ett faromoment i trafiken.
På grund av sin låga hastighet ger de nämligen upphov till ett flertal omkörningar
och tvingar, i de fall då sådana ej omedelbart kan verkställas,
den bakomvarande trafiken till ofta kraftiga inbromsningar. För att minska
olycksriskerna i samband med förekomsten av sådan fordonskombinationer
måste enligt motionärernas mening traktorsläpvagnen utmärkas på sådant
sätt att bakomvarande fordonsförare i god tid får klart för sig att fordonståget
föres med låg hastighet. I anledning därav hemställer de, att släpfordon,
som dragés av traktor, obligatoriskt skall vara försett med en väl
synlig skylt med texten »Traktor».

Såsom framgår av den tidigare redogörelsen har statsmakterna under
de senare åren haft uppmärksamheten riktad på det problem som traktorsläpvagnarna
onekligen utgör i trafiken. Detta har resulterat i att bestämmelserna
beträffande traktorsläpvagns utrustande med belysnings- och reflexanordningar
skärpts såväl 1955 som 1958. Sålunda skall numera vid färd
under mörker på allmän väg på sådan vagn finnas dels två baklyktor och
dels två reflexanordningar. Att innan erfarenhet vunnits av dessa förbättringar
införa skyldighet att förse traktorsläpvagn med särskild varningsskylt
finner utskottet i likhet med fem av de sex remissinstaserna icke påkallat.
Utskottet avstyrker därför motionerna.

Under åberopande av det anförda får utskottet sålunda hemställa,

att förevarande motioner, 1:370 och 11:227, icke måtte
föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 13 april 1961

På andra lagutskottets vägnar:

AXEL STRAND

6

Andra lagutskottets utlåtande nr ko år 1961

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herrar Strand, Nils Elowsson, Axel Svensson,
fru Hamrin-Thorell, fru Carlqvist*, fru Gärda Svenson, herrar Birke* och
Nyman;

från andra kammaren: herrar Nilsson i Göteborg, Odhe, Wiklund i
Stockholm, Fredriksson, fru Eriksson i Ängelholm, herrar Hamilton, Gomér*
och Tobé*.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.