Andra lagutskottets utlåtande nr 33 år 1961
1
Nr 33
Utlåtande i anledning av väckt motion om viss ersättning i samband
med skyddsåtgärder mot atomolycka.
I en inom andra kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr
582, vilken behandlats av andra lagutskottet, har herr Gustavsson i Alvesta
m. fl. hemställt, »att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla
om utredning av grunderna för ersättning av förluster å enskild egendom,
som uppstått genom av myndighet beslutade skyddsåtgärder mot atomolycka
och som inte omfattas av anläggningsinnehavarens skadeståndsansvar,
i enlighet med vad i motionen anförts».
Gällande bestämmelser
I lagen den 3 juni 1960 om ersättning för skada i följd av atomreaktordrift
m.m. (atomansvarighetslagen) finnes regler om ersättning för skada
i samband med driften av atomreaktorer och andra atomanläggningar.
Lagen bygger på principen, att anläggningsinnehavaren är ansvarig oberoende
av vållande. Ansvarigheten bäres i princip av innehavaren ensam;
leverantörer av t. ex. reaktorer eller delar till reaktorer eller av atombränsle
är således befriade från ansvarighet för skador av här avsett slag. Skadeståndsansvaret
begränsas till 25 miljoner kronor per händelse. Anläggningsinnehavaren
är skyldig att hålla ansvarighetsförsäkring eller ställa
annan säkerhet för beloppet. Skulle skadorna överstiga 25 miljoner kronor,
utgår ersättning av statsmedel enligt grunder som kommer att fastställas
av statsmakterna, när frågan därom blir aktuell. Anläggningsinnehavarens
ansvarighet preskriberas efter 10 år. För skada som ger sig tillkänna
först senare men inom 30 år räknat från olyckan utges ersättning
av staten.
Lagen den 3 juni 1960 om skyddsåtgärder vid olyckor i atomanläggningar
m.m. är en beredskapslag som kan utnyttjas så snart radioaktiva
ämnen — av vilken orsak det vara må — sprids i hälsofarlig mängd över
någon del av vårt land. Inträffar en olycka i en inom landet belägen atomenergianläggning
skall länsstyrelsen sörja för att erforderliga skyddsåtgärder
vidtages. Länsstyrelsen har därvid befogenhet att förordna om
evakuering, utegångsförbud, inskränkningar i rätten att nyttja vatten och
Bihang till riksdagens protokoll 1961. 9 samt. 2 avd. Nr 33
2
Andra lagutskottets utlåtande nr 33 år 1961
livsmedel samt andra åtgärder som kan vara påkallade från strålskyddssynpunkt.
Räcker inte de resurser i fråga om personal och materiel som
länsstyrelsen förfogar över för skyddsarbetet, kan länsstyrelsen uttaga enskilda
till arbete med tjänsteplikt samt rekvirera förnödenheter från allmänheten.
I andra fall av hälsofarlig utspridning av radioaktiva ämnen —
t. ex. om atomdrivet fartyg förolyckas eller om en olycka inträffar vid
transport av atombränsle — skall Kungl. Maj :t eller myndighet som Kungl.
Maj :t bestämmer svara för allmän säkerhet, och därvid kan åtgärder av de
slag som nyss nämnts tillgripas i behövlig omfattning.
Historik
I proposition nr 139 år 1960 anförde föredragande departementschefen,
statsrådet Johansson, i frågan om rätt till ersättning för skada som tillfogas
enskild genom ingripande av myndighet med stöd av atomskyddslagen:
»Några
remissinstanser har ansett, att i samband med en beredskapslag
mot atomolyckor borde övervägas att införa generella bestämmelser om
rätt till ersättning för skada som tillfogas enskild genom ingripande av
myndighet med stöd av lagen. I anledning härav vill jag till en början
erinra om det av mig i annat sammanhang berörda förslaget till atomansvarighetslag,
vilket tidigare denna dag remitterats till lagrådet. Enligt
detta förslag kommer den som i samband med en olycka i en atomenergianläggning
drabbas av »atomskada» — varunder innefattas bl.a. skada
genom strålning från radioaktivt ämne som frigjorts vid en olycka — i
allmänhet att kunna erhålla ersättning av anläggningsinnehavaren, som
även skall vara skyldig att teckna ansvarighetsförsäkring för atomskador.
Åtskilliga ingripanden av myndighet vid en atomolycka kan väntas komma
att röra egendom som blivit radioaktivt förorenad under sådana omständigheter
att ägaren kan göra anspråk på ersättning av anläggningsinnehavaren
enligt atomansvarighetslagen. Naturligtvis kan dock för enskilda
även uppkomma förluster, som icke omfattas av anläggningsinneliavarens
skadeståndsansvar. Som exempel härpå må nämnas förluster
som kan tillfogas allmänheten till följd av att länsstyrelsen för säkerhets
skull påbjuder utrymning av område som ligger i farozonen men som
senare visar sig icke ha blivit belagt med radioaktivitet i hälsofarlig mängd,
och vidare förluster som kan åsamkas jordbruksbefolkningen för den händelse
länsstyrelsen inom sådant område provisoriskt skulle förbjuda försäljning
av mjölk eller andra livsmedel. Skall ersättning utgå för förluster
av nämnda slag, ligger det tydligen närmast till hands att ersättningen
bestrides av statsmedel. Vad det här gäller är i själva verket ett problem
Andra lagutskottets utlåtande nr 33 år 1961 3
som närmast går in under den vittsyftande frågan, i vad mån ersättning
över huvud taget bör utgå till enskild för skada som tillfogas honom genom
åtgärd som myndighet beslutar i allmänt intresse. Beträffande skador som
vid en olycka i en atomenergianläggning drabbar enskilda under sådana
förhållanden att de ej kan få skadestånd av anläggningsinnehavaren eller
ersättning från försäkring talar enligt min uppfattning starka skäl för att
statsmakterna rent allmänt bör träda in med viss hjälp. Särskilt kan
atomenergiverksamhetens karaktär av en hela samhällets angelägenhet
motivera att ersättning utges av staten. Det förefaller emellertid vara en
naturlig ordning att riksdagen här liksom eljest vid större katastrofer i
varje särskilt fall får taga ställning till ersättningsfrågan. Förfaringssättet
stämmer även med den tanke som kommit till uttryck i en bestämmelse
i förslaget till atomansvarighetslag, att vid större katastrofer, då anläggningsinnehavarens
ansvarighetsförsäkring ej förslår att bereda alla skadelidande
gottgörelse, ersättning skall utgå av statsmedel enligt grunder som
i varje särskilt fall fastställes av statsmakterna.»
I sitt av riksdagen godkända utlåtande nr 45 år 1960 i anledning av dels
den ovannämnda propositionen och dels motioner med samma yrkande
som den förevarande yttrade andra lagutskottet:
»I de båda nämnda motionerna behandlas därjämte frågan om ersättning
till dem som lider förluster till följd av myndighets åtgärder i anledning
av atomolycka. I den mån ingripandena avser egendom, som blivit radioaktivt
förorenad, kan ägaren enligt den i propositionen nr 140 till årets
riksdag föreslagna atomansvarighetslagen bli berättigad till skadestånd av
innehavaren av atomenergianläggningen. Motionärerna framhåller att om
ingripandena däremot rör egendom, som icke blivit förorenad med radioaktivitet,
möjlighet saknas till ersättning enligt atomansvarighetslagen.
Såsom exempel på förluster, som kan uppstå i det sistnämnda fallet, nämner
motionärerna sådana, som uppkommer genom att länsstyrelsen som
säkerhetsåtgärd förordnar om utrymning av ett område, vilket sedemera
visar sig icke ha blivit utsatt för radiaktiv förorening. Motionärerna yrkar,
att bestämmelser måtte införas om att förluster, som uppstår genom av
myndighet beslutade skyddsåtgärder i anledning av atomolycka och som
inte ersättes enligt atomansvarighetslagen, skall i full utsträckning gottgöras
av statsmedel.
Föredragande departementschefen har behandlat även ovannämnda fråga
och därvid intagit den ståndpunkten, att någon bestämmelse med den av
motionärerna föreslagna innebörden icke bör införas. Departementschefen
anför härvid, att problemet närmast går in under den vittsyftande frågan,
i vad mån ersättning över huvud taget bör utgå till enskild för skada som
tillfogas honom genom åtgärd som myndighet företager i allmänt intresse.
Enligt departementschefens uppfattning talar starka skäl för att stats
-
4
Andra lagutskottets utlåtande nr 33 år 1961
makterna i de i motionerna avsedda fallen träder in med viss hjälp. Särskilt
kan, framhåller han, atomenergiverksamhetens karaktär av en hela
samhällets angelägenhet motivera att ersättning utges av staten. Departementschefen
förmenar emellertid, att det är en naturlig ordning att riksdagen
i sådana fall liksom eljest vid större katastrofer i varje särskilt fall
får taga ställning till ersättningsfrågan.
Att, såsom motionärerna föreslagit, i lag stadga en generell rätt till full
ersättning för förluster, som kan uppstå för enskilda i anledning av att
myndigheterna vidtagit skyddsåtgärder vid en atomolycka, synes utskottet
icke motiverat, så länge man icke på andra områden infört en motsvarande
rätt till ersättning. Såsom departementschefen framhållit bör i stället frågor
om ersättning för förluster av förevarande slag lösas genom beslut av
statsmakterna från fall till fall. En sådan ordning har hittills tillämpats,
och därvid torde tillfredsställande resultat ha uppnåtts. Av anförda skäl
anser sig utskottet icke kunna biträda förevarande motionsyrkande.»
Vid utlåtandet fanns fogad reservation.
Motionen
Motionärerna har anfört:
»De riskmoment som hanteringen i industriella och kommersiella sammanhang
av atombränslen och annat radioaktivt material inrymmer, kräver
att effektiva skyddsåtgärder vidtages. Om detta torde nu allmän enighet
råda. Kravet på effektiva skyddsåtgärder får emellertid inte undanskymma
det faktum, att olycksriskerna ändock är så svårbedömbara att den beredskapslagstiftning
som är erforderlig i sammanhanget bör vara så smidigt
anpassbar som möjligt. Enligt den s.k. atomansvarighetslagen, som antogs
av 1960 års riksdag, kan vid atomolycka anspråk ställas på anläggningsinnehavaren
om egendom blivit radioaktivt förorenad. Anläggningsinnehavarens
skadeståndsansvar är dock begränsat. Utanför detta ansvar kan
sägas ligga förluster, som tillfogas allmänheten till följd av att länsstyrelse
för säkerhets skull påbjuder utrymning av område som ligger i farozonen
men som senare visar sig inte ha blivit belagt med radioaktivitet i hälsofarlig
mängd. Till dessa fall kan även räknas förluster som åsamkats jordbruksbefolkningen
för den händelse länsstyrelse inom här avsett område
skulle förbjuda försäljning av mjölk eller andra livsmedel.
I dessa fall torde förfarandet i realiteten bli att riksdagen i varje särskilt
fall får ta ställning till ersättningsfrågan liksom fallet är vid större katastrofer.
Detta torde emellertid i längden vara ett otillfredsställande förhållande.
I takt med att atomkraftens användning blir allmännare måste
det för befolkningen i närheten av atomanläggningar och förmodligen i en
Andra lagutskottets utlåtande nr 33 år 1961
5
tämligen snar framtid även i närheten av hamnar, som kommer att angöras
av atomdrivna fartyg, vara ett klart otillfredsställande förhållande
att inte skadeståndsfrågorna är klarlagda i här berört avseende. Ersättning
enligt särskilt beslut av riksdagen är dock i och för sig en extraordinär
åtgärd och utgör inte den direkta garanti redan vid anläggningens uppförande,
som ett generellt beslut om statsmakternas ansvar i detta sammanhang
måste sägas utgöra från den enskilda människans synpunkt.
Enligt vår mening bör därför denna fråga snarast bli föremål för närmare
utredning. Det kan inte vara tillfredsställande att avvakta en tidpunkt
då atomkraften på olika områden av samhällslivet blivit en allmän
företeelse. I denna fråga ligger även ett psykologiskt moment som inte får
förbises. För de bygder där atomanläggningar kommer till utförande och
även i anslutning till hamnar som i en framtid kan tänkas bli angjorda av
atomdrivna fartyg kommer uppenbarligen säkerhetsfrågorna att betraktas
som synnerligen betydelsefulla för befolkningen. Ett grundläggande krav i
detta sammanhang är även att ersättningsfrågan i hela dess vidd är klarlagd.
förhållandena kommer annars från befolkningens synpunkt att fullt
berättigat betraktas som i viss mån osäkra. Detta kan för såväl den enskilde
som för kommunen få svåröverblickbara konsekvenser.»
Utskottet
Enligt atomansvarighetslagen är innehavare av atomanläggning ersättningsskyldig
för atomskador, d. v. s. skador på grund av radioaktiv strålning
eller annan farlig egenskap hos atombränsle eller atomprodukt i samband
med driften av atomreaktorer och andra atomanläggningar. Lagen om
skyddsåtgärder vid olyckor i atomanläggningar är en beredskapslag, som
kan utnyttjas så snart radioaktiva ämnen sprids i hälsofarlig mängd. Inträffar
en olycka i en atomanläggning, skall länsstyrelsen sörja för att erforderliga
skyddsåtgärder vidtages. Länsstyrelsen kan därvid förordna om
evakuering, utegångsförbud, inskränkningar i rätten att nyttja vatten och
livsmedel samt andra åtgärder som kan vara påkallade från strålskyddssynpunkt.
I motionerna framhålles, att i den mån dessa ingripanden rör
egendom, som icke blivit förorenad med radioaktivitet eller skadad på grund
av annan farlig egenskap hos atombränsle eller atomprodukt, möjlighet
saknas till ersättning enligt atomansvarighetslagen. Därför yrkar motionärerna,
att frågan om ersättning i sådana fall måtte bli föremål för utredning.
I propositionen med förslag till lag om skyddsåtgärder vid olyckor i atomanläggningar
diskuterade föredragande departementschefen frågan om ersättning
i anledning av länsstyrelsens ingripanden på grund av atomolycka
Andra lagutskottets utlåtande nr 33 år 1961
6
och intog därvid den ståndpunkten, att någon bestämmelse därom icke borde
införas. Departementschefen anförde härvid, att problemet närmast gick
in under den vittsyftande frågan, i vad mån ersättning över huvud taget
borde utgå till enskild för skada som tillfogats honom genom åtgärd som
myndighet företagit i allmänt intresse. Enligt departementschefens uppfattning
talade starka skäl för att statsmakterna i de i motionerna avsedda
fallen trädde in med viss hjälp. Särskilt kunde, framhöll han, atomenergiverksamhetens
karaktär av hela samhällets angelägenhet motivera att ersättning
utgavs av staten. Departementschefen förmenade emellertid, att
det var en naturlig ordning att riksdagen i sådana fall liksom eljest vid
större katastrofer i varje särskilt fall fick taga ställning till ersättningsfrågan.
I sitt av riksdagen godkända utlåtande i anledning av propositionen anslöt
sig andra lagutskottet, som i utlåtandet även behandlade motioner av
liknande innebörd som de förevarande, till departementschefens uppfattning.
Enligt utskottet syntes det icke motiverat att i lag stadga en generell
rätt till full ersättning för förluster, som kunde uppstå för enskilda i anledning
av att myndigheterna vidtagit skyddsåtgärder vid en atomolycka, så
länge man icke på andra områden infört en motsvarande rätt till ersättning.
Frågor om ersättning för förluster av förevarande slag borde i stället lösas
genom beslut av statsmakterna från fall till fall. En sådan ordning hade
hittills tillämpats, och därvid torde tillfredsställande resultat ha uppnåtts.
Av anförda skäl ansåg sig utskottet icke kunna biträda motionsyrkandet.
Enligt utskottets mening saknas skäl för ändrat ställningstagande. Utskottet
får därför hemställa,
att förevarande motion, II: 582, icke måtte föranleda någon
riksdagens åtgärd.
Stockholm den 11 april 1961
På andra lagutskottets vägnar:
AXEL STRAND
Andra lagutskottets utlåtande nr 33 år 1961
7
Vid detta ärendes behandling har närvarit
från första kammaren: herrar Strand, Nils Elowsson, Axel Svensson,
fru Hamrin-Thorell, fru Carlqvist, fröken Nordström, herrar Eric Carlsson*
och Virgin;
från andra kammaren: herrar Anderson i Sundsvall, Nilsson i Göteborg,
fröken Wetterström, herrar Odhe, Wiklund i Stockholm, Wahrendorff,
fru Svensson i Kungsör och herr Svensson i Kungälv.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Reservation
av herr Wahrendorff.