Andra lagutskottets utlåtande nr 2 år 1961

1

Nr 2

Utlåtande i anledning av väckta motioner om höjning av folkpensionerna.

Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta,
till lagutskott hänvisade motioner, nr 500 i första kammaren av herr Bengtson
m. fl. samt nr 585 i andra kammaren av herr Hedlund m. fl.

I motionerna, vilka är likalydande, har hemställts,

»I a) att riksdagen måtte besluta att med verkan från den
1 januari 1962 höja ålderspensionerna, så ock invalidpensionernas
och sjukbidragens maximibelopp, med
per år 250 kronor för ensampensionär och 350 kronor
för två pensionsberättigade makar samt med motsvarande
för änkepensionärer;

b) att riksdagen måtte besluta att folkpensionsavgiften
från och med den 1 januari 1962 må utgå med 5 procent
av den taxerade inkomsten enligt i övrigt nu gällande
bestämmelser, samt

c) att vederbörande utskott måtte utarbeta förslag till
enligt ovan erforderlig författningstext;

II att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla
om skyndsam provning angående sänkning av
folkpensionsåldern i enlighet med vad i motionen har
anförts».

Det under II upptagna yrkandet behandlas icke i detta utlåtande. Utskottet
kommer senare att avgiva utlåtande i anledning av nämnda yrkande.

Beträffande de skäl motionärerna anfört till stöd för sina yrkanden får
utskottet, i den mån redogörelse härför icke lämnas i det följande, hänvisa
till motionen II: 585.

Gällande bestämmelser

Folkpensionsförmånerna

Enligt lagen den 29 juni 1946 om folkpensionering skiljes mellan å ena
sidan ålderspension, som utgår efter 67 års ålder, och å andra sidan invalid 1

Bihang till riksdagens protokoll 19GI. 9 saml. 2 avd. Nr 2

2 Andra lagutskottets utlåtande nr 2 år 1961

pension, sjukbidrag, änkepension och hustrutillägg, vilka förmåner utgår
för tid dessförinnan. Genom lagen den 1 juni 1956 om höjning av folkpensioner
m. m. har pensionsförmånerna förhöjts med standardtillägg. Dessa
utgör för gift pensionsberättigad, vars make åtnjuter pensionsförmån, 455
kr. och för annan pensionsberättigad 600 kr. om året. Pensionsförmånerna
förhöjes dessutom med indextillägg. Varje indextillägg utgör 40 kr. om året
för pensionsberättigad, vars make åtnjuter pensionsförmån, och 50 kr. för
annan pensionär. F. n. (februari 1961) utgår 10 indextillägg.

Ålderspensionen (med standardtillägg och indextillägg inberäknade) uppgår
f. n. till 2 215 kr. för pensionär, vars make uppbär ålderspension, invalidpension
eller sjukbidrag i form av tilläggspension eller hustrutillägg, till
2 555 kr. för pensionär, vars make uppbär invalidpension eller sjukbidrag
allenast i form av grundpension, samt till 2 800 kr. för annan pensionär, allt
för år räknat.

Invalidpension och sjukbidrag är delvis inkomstprövade. Maximibeloppet
för dessa förmåner är lika med ålderspensionen.

Änkepension utgår i princip med samma belopp som ålderspensionen för
ensam pensionär.

Hustrutillägget är inkomstprövat. Dess maximibelopp uppgår till 2 215 kr.
om året.

Varje kommun äger besluta, att kommunalt bostadstillägg skall utgå till
den som uppbär folkpensionsförmån. Därvid äger kommunen bestämma såväl
tilläggets storlek som — med vissa undantag -—- grunderna i övrigt för
beräkningen.

Folkpensionernas finansiering

Huvuddelen av kostnaderna för folkpensioneringen bestrides av staten,
som härför tillgodogör sig folkpensionsavgifterna. Dessa, som numera uppgår
till cirka 1 000 milj. kr. om året, täcker knappt hälften av statens utgifter
för folkpensioneringen, vilka i årets statsverksproposition för budgetåret
1961/62 beräknas till 2 496 milj. kr. Återstoden täckes av skattemedel
och av avkastningen av folkpensionerngsfonden. Fondens behållning uppgår
till drygt 1 300 milj. kr., vilket beräknas ge en avkastning av 50—60
milj. kr.

Folkpensionsavgiften utgår i princip med fyra procent på den till statlig
inkomstskatt taxerade inkomsten, dock ej på inkomst under 1 200 kr. och ej
heller på inkomst, i den mån den överstiger 15 000 kr. för år. Inkomstgränsen
vid 15 000 kr. gäller även i fråga om äkta makars avgifter; makarnas
sammanlagda avgifter är alltså maximerade till fyra procent av 15 000 kr.
Folkpensionsavgiften får enligt gällande beskattningsregler avdragas i deklarationen
vid såväl den statliga som den kommunala inkomsttaxeringen.

Andra lagutskottets utlåtande nr 2 år 1961 3

Uppbörden av folkpensionsavgifter sker i samband med uppbörden av de
allmänna skatterna. Det synes därför från flera synpunkter motiverat att
jämställa avgiften med en skatt. Emellertid skiljer sig folkpensionsavgiften
från de allmänna skatterna såtillvida, att den till följd av reglerna för
dess beräkning och för dess behandling i taxeringshänseende verkar starkt
regressivt, d. v. s. nettoavgiften (avgiften minskad med besparingen i skatt)
blir procentuellt lägre ju högre inkomsten är.

Historik

Folkpensionsförmånerna

Vid behandlingen av pensionsfrågan gjorde 1958 års A-riksdag vissa ställningstaganden
rörande en reform av folkpensioneringen. Riksdagen (särskilda
utskottets utlåtande nr 1, rskr. nr 272) uttalade sig för att folkpensionerna
skulle successivt höjas, så att ålderspensionen år 1968 motsvarade
3 600 kr. för ensam pensionär och 5 400 kr. för två pensionsberättigade
makar, allt räknat i 1957 års penningvärde. Riksdagen följde därvid vad
Kungl. Maj :t (prop. nr 55) förordat i anslutning till allmänna pensionsberedningens
förslag i dess betänkande om förbättrad pensionering (SOU 1957:7).
Rörande takten i höjningen av folkpensionerna efter 1958 hade pensionsberedningen
förordat en särskilt kraftig höjning år 1960, nämligen med 700
kr. för ensam pensionär och 820 kr. för två pensionsberättigade makar tillhopa.
Därefter skulle en jämn stegring ske vartannat år fram till år 1968.
Enligt pensionsberedningens förslag skulle en avveckling av de kommunala
bostadstilläggen ske i samband med höjningarna år 1960 och följande år,
på det sättet att den pensionsberättigades bostadstillägg minskades med
hälften av pensionshöjningen för året. Statsmakterna ville emellertid inte
binda sig för beredningens förslag i fråga om takten i pensionshöjningarna
och avvecklingen av bostadstilläggen. I fråga om höjningarna av pensionsnivån
underströk såväl 1958 års A-riksdag som 1959 års riksdag (särskilda
utskottets utlåtande nr 1, rskr. nr 269), att det vid varje ytterligare höjning
borde föreligga möjlighet för statsmakterna att bestämma höjningens storlek
med hänsyn till den statsfinansiella och samhällsekonomiska situationen.
Särskilt betonades, att den av pensionsberedningen föreslagna kraftiga höjningen
år 1960 borde undvikas och en jämnare successiv höjning eftersträvas.

I betänkandet 1959 (SOU 1959:28) framlade 1958 års besparmgsutredning
förslag om höjning av folkpensionerna fram till 1968. Enligt forslaget
skulle folkpensionen för ensamstående pensionär höjas den 1 juli ettvart
av åren 1960, 1962, 1964, 1966 och 1968 med 250 kr. För två pensionsberät -

4 Andra lagutskottets utlåtande nr 2 år 1961

tigade makar skulle höjningarna uppgå till 340, 330, 320, 320 och 310 kr. vid
respektive tillfälle.

Den av bespanngsutredningen föreslagna höjningen per den 1 juli 1960
genomfördes vid 1960 års riksdag (prop. nr 75, andra lagutskottets utlåtande
nr 20, rskr. nr 175). I propositionen uttalade föredragande departementschefen,
att någon avveckling av de kommunala bostadstilläggen i enlighet
med vad pensionsberedningen föreslagit inte borde komma i fråga. Detta
uttalande föranledde icke någon erinran från riksdagens sida.

I anledning av propositionen 75/1960 väcktes två likalydande motioner
(I: o/3 och II: 714), vari yrkades, att folkpensionerna måtte höjas fr o m
den 1 januari 1961 med ytterligare 250 kr. för ensamstående och 350 kr för
två pensionsberättigade makar. Såsom skäl för den ytterligare höjningen
aberopas allmänna pensionsberedningens förslag om en särskilt stor höjning
år 1960. I sitt av riksdagen därutinnan godkända utlåtande nr 20/1960
anförde andra lagutskottet i anledning av motionerna:

Till detta vill emellertid utskottet erinra om den enighet, med vilken de
Stk°r,sta Partierna vid behandlingen av pensionsfrågan vid 1958 och 1959
U“alat att Pensionsberedningens förslag i detta hänseende
de frångås och en jamnare takt i pensionshöjningarna eftersträvas. Viare
bor bringas i erinran, att 1958 års besparingsutredning, vilken hade
parlamentarisk sammansättning, i anledning av nämnda uttalanden föror n"\eu

ftandardhoJnmS med de belopp propositionen innehåller. Med hänsyn
härtill kan utskottet icke tillstyrka detta motionsyrkande.

Folkpensionernas finansiering

I samband med sitt förslag om höjning av folkpensionerna tog allmänna
pensionsberedningen även ställning till frågan om folkpensionsavgiftens
storlek. Beredningen föreslog därvid, att avgiften skulle höjas till 4 procent
år 1959 (vilket också genomförts) samt till 5 procent år 1961. Därest det
med hänsyn till det statsfinansiella läget fanns motiverat, borde enligt beredningens
mening övervägas en höjning av avgiften till 6 procent under de
darpå följande åren. Beredningen förutsatte vid sina förslag om procentsatser
för folkpensionsavgiften, att inkomstmaximum skulle bestämmas till
15 000 kr., lika för en ogift och två gifta.

1958 års besparingsutredning föreslog i sitt förut nämnda betänkande, att
folkpensionsavgiften skulle fr. o. m. år 1961 höjas till 5 procent.

I slutet av 1959 tillkallades en särskild utredningsman för att utreda frågan
om sättet för folkpensioneringens finansiering. Utredningsmannen avlamnade
i maj 1960 ett stencilerat betänkande i ämnet. I betänkandet föreslogs,
att avdragsrätten för folkpensionsavgift slopas i beskattningen, att
maximibeloppet för folkpensionsavgiften bestämmes till 1 000 kr. samt att
avgiftsuttaget höjes till 5 procent. Vidare skulle en minimiavgift av 100 kr.

Andra lagutskottets utlåtande nr 2 år 1961

5

alltid påföras. Utredningsmannens förslag avsågs att vara genomförda till
budgetåret 1968/69. Emellertid förordades, att de föreslagna förändringarna
skulle genomföras successivt för att helt eller delvis svara mot de kostnadsfördyringar
som de planerade höjningarna i pensionsnivån under 1960-talet
skulle medföra. När genomförandet skulle påbörjas och i vilken takt det
skulle fullföljas föreslogs bli beroende av det statsfinansiella läget.

Utredningsmannens förslag, som remissbehandlats, är beroende på Kungl.
Maj :ts prövning.

I propositionen 7511960 om bl. a. standardhöjningen fr. o. m. den 1 juli
1960 föreslogs ingen höjning av folkpensionsavgiften. Föredragande departementschefen
uttalade såsom motivering härtill, att det inte syntes lämpligt
att ta ställning till denna fråga, innan resultatet av ovannämnda utredning
förelåg. I anledning av propositionen väcktes motioner (I: 573 och II: 714,
1:577 och 11:718 samt 11:578 och 11:716), vilka syftade till höjning av
folkpensionsavgiften. Andra lagutskottet avstyrkte i sitt utlåtande nr 20/1960
motionsyrkandena med samma motivering som departementschefen anfört i
propositionen. Riksdagen beslöt i enlighet med utskottets förslag.

Motionerna

I motionerna framhålles att allmänna pensionsberedningen ansett, att den
skälighetsavvägning mellan folkpensionärernas och den aktiva befolkningens
levnadsstandard, som folkpensionerna återspeglade, inte var tillfredsställande
samt att beredningen därför uttalat, att man borde inrikta sig på att
1960 vidtaga en påtaglig höjning av pensionerna, så att de nuvarande folkpensionärerna
kunde få verklig nytta av reformen. Enligt motionärerna var
den år 1960 genomförda höjningen inte tillräcklig, och de erinrar därvid om
att i motioner från deras håll då yrkats en ytterligare höjning av pensionerna
fr. o. m. år 1961. Enligt motionärernas mening är det nödvändigt, att
folkpensionsförmånerna förbättras i huvudsak i den takt pensionsberedningen
föreslog, så långt detta är möjligt efter fjolårets beslut i förevarandc
fråga. Motionärerna föreslår därför, att folkpensionerna höjes med ytterligare
250 kr. för ensam pensionär och 350 kr. för två makar tillhopa. De
kostnadsstegringar förslaget medför bör täckas genom höjning av folkpensionsavgiften
till 5 procent. Eftersom en sådan höjning tidigast kan genomföras
med verkan fr. o. in. år 1962, bör de föreslagna höjningarna i pensionsnivån
träda i kraft först med ingången av nämnda år. I motionerna framhålles
såsom angeläget, att 1962 års riksdag därutöver beslutar om en förbättring
av folkpensionsförmånerna i huvudsaklig överensstämmelse med
pensionsberedningens förslag.

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 2 år 1961

Utskottet

Förevarande motioner syftar till en påbyggnad på den höjning av folkpensionerna
som genomfördes den 1 juli 1960, så att pensionsnivån närmare
skall överensstämma med vad allmänna pensionsberedningen föreslagit.
Vid beslutet om nämnda höjning hade riksdagen även att ta ställning
till förslag av liknande innebörd som de i motionerna framförda. I enlighet
med andra lagutskottets hemställan avvisade riksdagen dessa förslag. Därvid
erinrades dels om den enighet, med vilken de fyra största partierna vid
behandlingen av pensionsfrågan vid 1958 och 1959 års riksdagar uttalat att
pensionsberedningens förslag i förevarande hänseende borde frångås och
en jämnare takt i pensionshöjningarna eftersträvas, dels ock om att 1958
års besparingsutredning, som hade parlamentarisk sammansättning, förordat
en höjning med de belopp som Kungl. Maj :t och riksdagen beslöt. Enligt
utskottets mening saknas skäl för ett ändrat ställningstagande. Utskottet
avstyrker därför förslaget om ytterligare höjning av folkpensionerna.

Motionerna innehåller vidare förslag om en höjning av folkpensionsavgiften.
Genom denna höjning avser motionärerna att täcka de utgifter deras
förslag om ytterligare höjning av folkpensionerna skulle medföra. Eftersom
utskottet icke kunnat biträda sistnämnda förslag, avstyrker utskottet jämväl
förslaget om höjning av folkpensionsavgiften.

Under hänvisning till vad ovan anförts får utskottet hemställa,

att förevarande motioner, I: 500 och II: 585, såvitt angår
de däri under I upptagna yrkandena, icke måtte föranleda
någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 14 februari 1961

På andra lagutskottets vägnar:

AXEL STRAND

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herrar Strand, Nils Elowsson, Axel Svensson,
fru Hamrin-Thorell, fröken Nordström, herrar Lars Larsson, Kaijser* och
Thorsten Larsson*;

från andra kammaren: herrar Anderson i Sundsvall, Nilsson i Göteborg,
Rimmerfors*, fröken Wetterström, herr Odhe, fru Ekendahl, herrar
Johansson i Södertälje och Gustavsson i Alvesta.

*) Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Andra lagutskottets utlåtande nr 2 år 1961

7

Reservation

av herrar Thorsten Larsson och Gustavsson i Alvesta, vilka ansett,
a) att utskottets yttrande bort ersättas med text av följande lydelse.

»I förevarande motioner föreslås höjning av folkpensionerna från och med
den 1 januari 1962 med per år räknat 250 kronor för ensam pensionär och
350 kronor för två makar tillhopa, så att pensionsnivån närmare skall överensstämma
med vad allmänna pensionsberedningen föreslagit.

Allmänna pensionsberedningen framhöll i sitt 1957 avgivna betänkande
vikten av att de gamla och arbetsoförmögna beredes en skälig levnadsstandard.
Den skälighetsavvägning mellan folkpensionärerna och den aktiva
befolkningen, som folkpensionerna återspeglade, kunde enligt beredningens
bedömning inte anses tillfredsställande. Man borde därför, uttalade beredningen,
inrikta sig på att 1960 vidtaga en påtaglig höjning av pensionerna,
så att de nuvarande folkpensionärerna kunde få verklig nytta av reformen.

I anslutning härtill uttalade dock 1958 och 1959 års riksdagar, att vid varje
standardhöjning för folkpensionärerna borde föreligga möjlighet för statsmakterna
att bstämma höjningens storlek med hänsyn till den statsfinansiella
och samhällsekonomiska situationen. Särskilt betonades, att den av pensionsberedningen
föreslagna kraftiga höjningen av standardtilläggen år 1960
borde undvikas och en jämnare successiv höjning eftersträvas. Det är
enligt utskottets mening anledning att uppmärksamma den enighet, som
härvid kännetecknade de fyra största partierna. Riksdagens beslut i fjol
innebar emellertid höjning med endast 250 kronor för ensam pensionär och
350 kronor för två makar, varvid tydligen förutsattes, att det för år 1968
fastställda målet i fråga om ålderspensionerna m. m. skulle uppnås genom
en jämn höjning vartannat år av samma storlek, dvs. 250 resp. 350 kronor.

Den bedömning, som pensionsberedningen gjorde i ovannämnda avseende,
måste sålunda gälla även för läget efter 1960 års beslut i frågan. Skälighetsavvägningen
mellan folkpensionärerna och den aktiva befolkningen,
så som den kommer till uttryck i de nu utgående pensionsbeloppen, är enligt
utskottets mening alltjämt klart otillfredsställande. I sammanhanget vill
utskottet vidare framhålla, att det under alla förhållanden bör vara en självklar
konsekvens av ATP-beslutet, att de nuvarande folkpensionärerna, som
genom sin arbetsinsats lagt grunden till var produktionsökning, beredes
möjligheter till en skälig levnadsstandard, som står i rimlig proportion till
de förmåner, som genom ATP åsyftas för den nu verksamma generationen.

I anslutning till riksdagsuttalandena 1958 och 1959 vill utskottet som sin
mening framhålla, att den successiva höjningen av standardtilläggen till
folkpensionärerna bör ske jämnare än enligt pensionsberedningens förslag
men att den sålunda inte bör vara avjämnad för samtliga etapper. I inled -

8 Andra lagutskottets utlåtande nr 2 år 1961

ningsskedet bör alltså en kraftigare höjning genomföras i enlighet med pensionsberedningens
syfte. Då de kommunala bostadstilläggen nu bibehållits
oforandrade, kan den förbättring av pensionsförmånerna som pensionsberedningen
avsåg för reformens inledningsskede i huvudsak uppnås genom
en jämnare höjning av standardtilläggen än enligt pensionsberedningens
förslag i överensstämmelse med vad riksdagen uttalade 1958 och 1959. Utskottet
tillstyrker sålunda den i förevarande motioner föreslagna höjningen
av folkpensionerna med 250 kronor för ensam pensionär och 350 kronor för
två makar och förutsätter, att nästa års riksdag därutöver får tillfälle att
besluta om folkpensionsförmånerna i huvudsaklig överensstämmelse med
pensionsberedningens förslag.

Motionerna innehåller vidare förslag om höjning av folkpensionsavgiften
från 4 till 5 procent från den 1 januari 1962 till finansiering av den förordade
pensionshöjningen. Frågan om sättet för folkpensioneringens finansiering
har varit föremål för utredning, vilket förslag dock blivit hårt kritiserat
av remissinstanserna. Utskottet delar motionärernas uppfattning, att
det är angeläget att uppnå en sådan utformning av folkpensioneringens
finansiering, att inte en för låg- och mellaninkomstgrupperna oförmånlig
förskjutning uppstår från skatte- till avgiftsfinansiering. För snabbt genomförande
av den nödvändiga förbättringen av folkpensionerna är det emellertid
i nuvarande läge nödvändigt med folkpensionsavgiftshöjning i enlighet
med vad motionärerna förordat.»
b) att utskottet bort hemställa,

»att riksdagen med bifall till motionerna 1:500 och 11:585,
såvitt angår de under I upptagna yrkandena, måtte för sin
del antaga

dels följande förslag till
Lag

angående ändrad lydelse av § 1 lagen den 1 juni 1956 (nr 264)
om höjning av folkpensioner m.m.

Härigenom förordnas, att 1 § lagen den 1 juni 1956 om höjning av folkpensioner
m. m. skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

1 §.

Folkpension i form av allmän ålderspension, tilläggspension, änkepension
eller hustrutillägg skall höjas för år räknat med
630 kronor för gift pensionsberättigad, vars make åtnjuter ålderspension,
invahdpension eller sjukbidrag eller vars hustru uppbär hustrutillägg, ävensom
för hustru, som uppbär hustrutillägg, samt
850 kronor för annan pensionsberättigad.

Andra lagutskottets utlåtande nr 2 år 196J

9

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1962.

dels ock, under förutsättning att riksdagen bifaller
ovan intagna hemställan om ändrad lydelse av 1 § lagen om
höjning av folkpensioner m. m., följande förslag till

Lag

angående ändrad lydelse av 19 § 2 mom. lagen den 29 juni 1946 (nr 431)

om folkpensionering

Härigenom förordnas, att 19 § 2 mom. lagen den 29 juni 1946 (nr 431)
om folkpensionering skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

19 §.

2 mom. Pensionsavgift skall utgå med 5 procent av den avgiftspliktiges
till statlig inkomstskatt för året taxerade inkomst med de begränsningar
som nedan sägs.

Makar, som båda äro avgiftspliktiga och taxeras enligt för gift skattskyldig
gällande bestämmelser, skola erlägga avgift med sammanlagt högst
750 kronor. Därvid skall iakttagas att, om vardera makens taxerade inkomst
överstiger 7 500 kronor, en var påföres pensionsavgift med halva
nyssnämnda avgiftsbelopp. Om endast den ene makens taxerade inkomst
överstiger 7 500 kronor, minskas i förekommande fall dennes avgift så att
sammanlagda beloppet av makarnas pensionsavgifter ej överstiger 750 kron°r* Annan

avgiftspliktig som avses i andra stycket härovan skall erlägga avgift
med högst 750 kronor.

Enligt ovan---hela krontal.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1962.

2 Hihang lilt riksdagens protokoll 1991. 9 samt. 2 and. Nr 2