Andra lagutskottets utlåtande nr 19 år 1961

1

Nr 19

Utlåtande i anledning av väckt motion om ändringar i 27 § värnpliktslagen.

I en inom andra kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr 231,
vilken behandlats av andra lagutskottet, har herr Hamilton hemställt, att
riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att 27 § värnpliktslagen
måtte omarbetas i följande avseenden:

1) bestämmelsen om utbildningstid för den som sökt fast anställning såsom
reservofficer vid armén bör borttagas.

2) bestämmelse om att uttagning till officersutbildning endast må ske
efter frivilligt åtagande av den värnpliktige bör införas.

3) bestämmelse om att den som frivilligt åtagit sig förlängd utbildning
under vissa förutsättningar skall kunna befrias därifrån bör införas.

Gällande bestämmelser

Bestämmelser om de värnpliktigas tjänstgöringstid återfinnes i värnpliktslagen.
I dess 27 § finnes regler om den del av tjänstgöringstiden som
betecknas som de värnpliktigas utbildningstid. För värnpliktig tilldelad
armén eller kustartilleriet skall denna tid utgöra 394 dagar, vilken tjänstgöring
skall fullgöras med en första tjänstgöring om 304 dagar och 3 repetitionsövningar,
envar om 30 dagar. Värnpliktig tilldelad armén eller kustartilleriet,
vilken uttagits för underbefälsutbildning, skall fullgöra en första
tjänstgöring om 324 dagar samt 3 repetitionsövningar, envar om 30 dagar.
Den som uttagits för underofficersutbildning skall fullgöra en första tjänstgöring
och fortsatt tjänstgöring om sammanlagt högst 450 dagar samt 3
repetitionsövningar, envar om 30 dagar. Värnpliktig som uttagits för officersutbildning
är skyldig att utöver den för underofficersutbildning angivna
tiden fullgöra fortsatt tjänstgöring om högst 180 dagar. Värnpliktig
som enligt av Konungen meddelade bestämmelser är antagen för utbildning
till reservofficer vid armén är skyldig att, utöver den angivna utbildningstiden,
i den ordning Konungen bestämmer undergå utbildning till reservofficer
under högst 200 dagar. Enligt 6 § värnpliktslagen fnå värnpliktig,
vilkén äger förutsättningar för utbildning till officer, underofficer eller
underbefäl uttagas för sådan utbildning. Uttagning för officersutbildning

llihang till riksdagens protokoll 1961. 9 samt. 2 avel. Nr 19

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 19 år 1961

må ske endast efter den värnpliktiges medgivande. Uttagning för underofficers-
eller underbefälsutbildning må ske även utan medgivande av den
värnpliktige.

Historik

Före den 1 juli 1950 gällde, att värnpliktig tilldelad armén eller kustartilleriet
kunde, därest han ägde förutsättningar för utbildning till officer,
underofficer eller underbefäl, utan frivilligt åtagande uttagas till sådan utbildning.
I proposition nr 224 till 1950 års riksdag föreslogs bland annat,
att uttagning av värnpliktig för officersutbildning skulle få ske endast efter
frivilligt åtagande av den värnpliktige. Andra lagutskottet, som behandlade
propositionen i sitt utlåtande nr 46 år 1950, hade intet att erinra mot förslaget
samt underströk önskvärdheten av att, i den mån så vore möjligt,
ytterligare åtgärder vidtoges för att stimulera till dylik frivilligt åtagen
utbildning. Lag i ämnet utfärdades den 2 juni 1950 (SFS 225).

I proposition nr 144 år 1960 föreslogs bland annat införande i 27 § värnpliktslagen
av en bestämmelse av innebörd att värnpliktig, som är antagen
för utbildning till reservofficer vid armén skulle vara skyldig att, utöver den
utbildningstid som är föreskriven för den som utbildas till värnpliktig officer,
undergå utbildning till reservofficer under högst 200 dagar.

Föredragande departementschefen, statsrådet Andersson, yttrade:

»I propositionen 1960: 109 har jag tagit ställning även till utbildningen
av reservbefälet vid armén. Jag har därvid uttalat, att med hänsyn till ett
framtida krigs karaktär skärpta krav måste ställas i de befattningar, för
vilka reservofficerarc avses. Jag har därför ansett en förstärkning av reservofficerarnas
utbildning ofrånkomlig och har på den grund tillstyrkt befälsutredningeus
förslag. Utbildningen till reservofficer kommer alltså — utöver
utbildningen till värnpliktig officer — att omfatta ytterligare utbildning
under 200 dagar, vilken utbildning fördelas på trupptjänstgöring under
JO dagar, reservofficerskurs I om 90 dagar och reservofficerskurs II om
80 dagar. Vissa förskjutningar i dessa tider kan framdeles visa sig nödvändiga.
Det bör därför ankomma på Kungl. Maj:t att närmare bestämma
hur utbildningen skall fullgöras. Pågående utbildning till reservofficer förutsättes
ej innebära, att vederbörande enligt värnpliktslagen eljest åliggande
skyldighet att fullgöra repetitions- och befälsövningar icke skall uttagas.
Det kan även bli aktuellt att uttaga åtminstone en särskild befälsövning.

Redan i nuläget sker huvuddelen av utbildningen till reservofficer med
stöd av värnpliktslagens bestämmelser om tid för utbildning till värnpliktig
officer. Det synes ändamålsenligt, att värnpliktslagen åberopas som
grund även för den ytterligare utbildningen om 200 dagar. Bestämmelse

3

Andra lagutskottets utlåtande nr 19 år 1961

härom bör införas i 27 § 1 mom. B. värnpliktslagen. Skyldighet att undergå
utbildningen om 200 dagar bör icke utan den värnpliktiges eget medgivande
åligga den som vid tiden för lagens ikraftträdande är antagen till reservofficersaspirant.
»

Vid behandlingen av propositionen hade andra lagutskottet att taga ställning
till motionsyrkanden med i huvudsak samma motivering och syfte
som det förevarande. I sitt av riksdagen godkända utlåtande nr 46 år 1960
anförde utskottet bland annat:

Vidare har framlagts förslag om en förlängning med 200 dagar av tiden för
utbildningen för reservofficerare vid armén till att normalt omfatta 830 dagar.
Förlängningen av utbildningstiden är avsedd att fördelas på trupptjänstgöring
under 30 dagar, reservofficerskurs I om 90 dagar och reservofficerskurs
II om 80 dagar. Den senare kursen skall fullgöras av reservofficersaspirant
i 24-årsåldern. Utnämning till reservofficer avses äga rum efter
det reservofficerskurs II fullgjorts. I föreliggande proposition har föreslagits
införande av ett nytt sista stycke i 27 § 1 mom. B. värnpliktslagen av innebörd
att värnpliktig, som antagits för utbildning till reservofficer vid armén,
är skyldig att utöver honom eljest åliggande utbildningstid undergå utbildning
till reservofficer under ytterligare högst 200 dagar.

I motionerna 1:671 och 11:830 samt motionen 11:831 har hemställts,
att riksdagen icke måtte bifalla förslaget om införande av ett nytt sista
stycke i 27 § 1 mom. B. värnpliktslagen.

Statsutskottet har i sitt utlåtande nr 113 år 1960 i anledning av propositionen
nr 109 haft att ta ställning till motionsyrkanden med enahanda
motivering och syfte som de nu aktuella, därvid statsutskottet hemställt
att riksdagen måtte avslå motionsyrkandena.

Med hänsyn härtill och då, såsom departementschefen anfört, den ytterligare
utbildningen om 200 dagar bör komma till uttryck i värnpliktslagen,
finner utskottet förevarande motionsyrkanden icke böra bifallas. Härvid
förutsätter utskottet, att antagning för utbildning till reservofficer, liksom
för närvarande är fallet, icke kommer att ske annat än efter egen ansökan.»

Vid utlåtandet fanns fogad reservation av följande lydelse:

»Med hänsyn till att frivillig tjänstgöring ej bör bestämmas i lag, anser
sig utskottet icke kunna tillstyrka det i förevarande proposition intagna
förslaget till ändringar i värnpliktslagen i vad gäller utbildningen till reservofficer.

Till stöd för denna uppfattning må ytterligare anföras, att statsutskottet
i sitt utlåtande nr 113/1960 i anledning av Kungl. Maj:ts proposition nr 109
uttalat sig för principen, att reservofficerarna alltjämt skall vara fast anställda.
Enär fast anställning endast kan erhållas efter frivilligt åtagande
genom ansökan, saknas anledning att i värnpliktslagen intaga bestämmelser

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 19 år 1961

om den särskilda frivilliga utbildningen, som de blivande fast anställda
reservofficerarna har att genomgå. Motsatsen skulle innebära en inkonsekvens.
Det förtjänar framhållas, att de likaledes fast anställda aktiva officerarnas
särskilda utbildning över huvud icke reglerats i värnpliktslagen.

Utöver denna principiella invändning mot ett intagande av speciella
tjänstgöringsbestämmelser för de frivilligt rekryterade och fast anställda
reservofficerarna i värnpliktslagen måste konstateras, att den kategoriska
utformning det föreliggande lagförslaget givits i denna punkt måste befaras
få en rekryteringshämmande effekt. Formuleringen synes innebära, att den,
som en gång förklarat sig villig att undergå viss utbildning, under alla
omständigheter kan tvingas att fullgöra densamma i dess helhet. Behov
av eftergift av återstående utbildningstid kan tänkas uppstå, t. ex. då aspirant
av familjeskäl, civila utbildningshänsyn e. d. nödgas söka entledigande
från aspirantanställningen. Beviljas sådant entledigande, torde han därmed
ej vara fritagen från att fullgöra den i lagen föreskrivna tjänstgöringstiden.»

Motionen

Motionären anför:

Reglerna rörande utbildningstiden för de vanliga värnpliktiga ävensom
för de värnpliktiga, som uttagits till underbefäls- och underofficersutbildning,
äro tvingande och det även i så måtto att uttagning till värnpliktig
resp. till värnpliktigt underbefäl och värnpliktig underofficer sker tvångsvis.
Uttagningen till officersutbildning skall däremot ske först efter frivilligt
åtagande. Detta senare förhållande framgår emellertid icke på något
sätt av själva lagen. I denna angives (under B. andra stycket) blott, att den
som uttagits till officersutbildning är skyldig att fullgöra viss ytterligare
utbildning. Samma lagstiftningsteknik tillämpas även beträffande värnpliktiga,
som antagits för utbildning till reservofficer vid armén. Även dessa
äro enligt lagen skyldiga att fullgöra viss tjänstgöring utöver den som den
officersuttagne har att fullgöra.

Beträffande vissa värnpliktiga vid flottan angives däremot uttryckligen
i lagen (under C. andra stycket) att de endast efter frivilligt åtagande må
undergå officersutbildning. I den mån sådant åtagande gjorts inträder
emellertid skyldighet att underkasta sig den förlängda tjänstgöringen. Beträffande
värnpliktiga, som anmält sig till reservofficersutbildning vid marinen
eller flygvapnet, finnas inga regler i värnpliktslagen, liksom icke heller
beträffande sådan värnpliktig, som eljest anmält sig till utbildning för
fast anställning, t. ex. till officer på aktiv stat.

Den lagtekniska lösning, som här valts, måste betecknas som synnerligen
otillfredsställande. Till att börja med bör utbildningstiden för den, som sökt

Andra lagutskottets utlåtande nr 19 år 1961

&

fast anställning vid krigsmakten — det må vara som underbefäl, underofficer
eller officer i reserven eller på aktiv stat — icke regleras i värnpliktslagen.
Att tvångsmässigt i lag bestämma utbildningstiden för personer,
som önska erhålla fast anställning i statstjänst, torde icke förekomma
på något område. Den som påbörjat militär utbildning men vill byta levnadsbana
bör rimligen ha möjlighet att avbryta sin på fast militär anställning
inriktade utbildning och förbereda annat yrkesval. Han blir självfallet
därvid underkastad värnpliktslagens regler.

Den här angivna principen har också iakttagits av lagstiftaren ehuru
med det anmärkningsvärda undantaget att gruppen sökande till reservofficer
vid armén blivit särskilt utmärkt och fått sin utbildningstid lagreglerad.
Denna sistnämnda bestämmelse bör med det snaraste utgå ur värnpliktslagen,
där den ej hör hemma.

Lagen bör emellertid även omarbetas med avseende å reglerna beträffande
de grupper, vilka frivilligt åtagit sig längre utbildning. Bestämmelserna
böra så utformas, att — om vederbörande själv finner sig ej vilja fortsätta
utbildningen eller han av överordnade av en eller annan orsak blir avförd
från utbildningen — han icke skall vara nödsakad att gå kvar tjänstgöringstiden
ut i militär tjänst. De nuvarande reglerna synas vara i hög grad irrationella.
Vidare måste de ha allvarligt rekryteringshämmande verkningar.
Den som en gång anmält sig till utbildning vet, att han -— oavsett vad som
händer — icke kan räkna med annat än att få kvarstanna hela den för den
ifrågavarande utbildningen i lagen bestämda tiden. Dylika stadganden
måste verka avskräckande på den tveksamme.

Vidare måste lagen så omformas, att det av den tydligt framgår att uttagning
till officersutbildning sker endast efter frivilligt åtagande. Nuvarande
avfattning synes möjliggöra tvångsuttagning.

Värnpliktslagen är för närvarande under omarbetning. De här anmärkta
inadvertenserna synas lämpligen kunna korrigeras i samband härmed.»

Utskottet

I förevarande motion yrkas viss omarbetning av 27 § värnpliktslagen,
som innehåller bestämmelser om de värnpliktigas utbildningstid. Sålunda
hemställer motionären, att paragrafen kompletteras med föreskrift att värnpliktig
icke må utan eget medgivande uttagas för officersutbildning, att bestämmelsen
i 27 § B värnpliktslagen om utbildningstid för den som är antagen
för utbildning till reservofficer vid armén borttages samt att bestämmelse
införes att don som efter frivilligt åtagande undergår utbildning till
värnpliktig officer eller reservofficer under vissa förutsättningar skall kun -

Andra lagutskottets utlåtande nr 19 år 1961

na befrias från att fullfölja utbildningen och från att kvarstanna i militärtjänst
under den stadgade tiden.

I 6 § värnpliktslagen stadgas bland annat, att uttagning för officersutbildning
må ske endast efter den värnpliktiges medgivande. Det förstnämnda
motionsyrkandet synes därför icke böra medföra någon åtgärd.

Som motivering för att borttaga stadgandet om utbildningstid för den som
utbildas till reservofficer vid armén har motionären anfört, att utbildningstiden
för den som sökt fast anställning vid krigsmakten icke borde regleras
i värnpliktslagen. Att tvångsmässigt i lag bestämma utbildningstiden för
personer, som önskar erhålla fast anställning i statstjänst, torde enligt motionären
icke förekomma på något område.

Den utbildning som reservofficersaspirant vid armén undergår är avsedd
att leda fram till fast anställning såsoin reservofficer. Utbildningen av andra
personalkategorier, som söker fast anställning såsom aktiva officerare samt
reservofficerare vid marinen och flygvapnet regleras icke i värnpliktslagen.
Det kan därför synas inkonsekvent, att utbildningen av reservofficersaspiranter
vid armén är föremål för reglering i denna lag. Enligt utskottets mening
bör därför övervägas om utbildningen till reservofficer vid armén icke
bör regleras i annan ordning än i värnpliktslagen.

För närvarande saknas stadgande om rätt för den som frivilligt åtagit
sig förlängd utbildning att avbryta utbildningen och lämna militärtjänsten.
Motionären framhåller, att avsaknanden av sådan möjlighet kan hefaras
få rekryteringshämmande verkningar.

Enligt utskottets mening måste mot det sålunda framförda önskemålet
ställas det allmännas intresse av att en så relativt dyrbar utbildning som
officersutbildningen icke utan vägande skäl avbrytes på den enskildes initiativ.
De i fjol införda reglerna om utbildning till reservofficer vid armén
innebär emellertid, att reservofficersaspirant, sedan han frivilligt åtagit sig
att undergå sådan utbildning, är bunden vid militär utbildning i 380 dagar
utöver underofficersutbildningen. Under så avsevärd tid kan inträda förändringar
i den enskildes levnadsvillkor, som gör det angeläget för honom
att avbryta militärtjänsten. Det kan därför ifrågasättas om icke möjlighet
härtill bör införas. I sammanhanget kan också övervägas, huruvida icke
samma möjlighet bör beredas den som undergår utbildning till värnpliktig
officer och sålunda åtagit sig eu utbildningstid av 180 dagar utöver underofficersutbildningen.

De i motionen berörda spörsmålen har ett nära samband med utbildningsfrågorna
inom försvaret. Dessa är föremål för behandling inom 1960 års
värnpliktsutredning. Det synes utskottet därför ändamålsenligt att de av
utskottet anförda synpunkterna bringas till utredningens kännedom för att
beaktas i det fortsatta utredningsarbetet.

Andra lagutskottets utlåtande nr 19 år 1961

7

Under hänvisning till det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion, II: 231,
i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte giva Kungl. Maj :t till känna
vad utskottet anfört.

Stockholm den 14 mars 1961

På andra lagutskottets vägnar:

JOHN R. ANDERSON

Vid detta ärendes behandling har närvarit:

från första kammaren: herrar Nils Elowsson*, Axel Svensson, fru Carlqvist,
fru Gärda Svenson*, fröken Nordström, herrar Magnusson, Virgin och
Nyman;

från andra kammaren: herrar Anderson i Sundsvall, Nilsson i Göteborg,
Lundberg, fröken Wetterström, herrar Odhe*, Johansson i Södertälje,
Wahrendorff och Jönsson i Ingemarsgården.

*) Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservation

av herrar Nils Elowsson, Axel Svensson, fru C.arlqvist, herrar Magnusson,
Nilsson i Göteborg, Odhe och Johansson i Södertälje, vilka ansett, att utskottet
bort anföra följande:

I förevarande---(lika med utskottet)---någon åtgärd.

Bestämmelsen i 27 § B värnpliktslagen om utbildningstid för den som
är antagen för utbildning till reservofficer vid armén tillkom föregående
år i anledning av proposition nr 144 till 1960 års riksdag. I sitt av riksdagen
godkända utlåtande nr 46 år 1960 antog andra lagutskottet propositionen
under framhållande av att den förlängda utbildningen för reservofficersaspiranter
vid armén borde komma till uttryck i värnpliktslagen. Skäl som
föranleder till annat ställningstagande föreligger ej.

Med hänsyn härtill och då anledning att biträda motionen i övrigt saknas
hemställer utskottet,

att förevarande motion, II: 231, icke måtte föranleda någon
riksdagens åtgärd.