Andra lagutskottets utlåtande nr 16 år 1961
1
Nr 16
Utlåtande i anledning av väckt motion angående en gemensam
trafiknykterhetslag för samtliga trafikområden.
I en inom andra kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr 228,
vilken behandlats av andra lagutskottet, har herrar Jönsson i Ingemarsgården
och Carlsson i Stockholm hemställt, »att riksdagen i skrivelse till
Kungl. Maj :t måtte ge till känna att direktiven för 1957 års trafiknykterhetskommitté
utvidgas till att omfatta samtliga trafikområden och att uppdra
åt utredningen att skyndsamt inkomma med förslag i enlighet med denna
motions syfte».
Beträffande de skäl motionärerna åberopat till stöd för sin hemställan
får utskottet, i den mån redogörelse därför inte lämnas i det följande, hänvisa
till motionen.
Gällande bestämmelser för vägtrafik
I lagen den 28 september 1951 om straff för vissa trafikbrott återfinns
bestämmelser om straff för onykterhet vid förande av bil, motorcykel, traktor
och motorredskap. Som allmän regel stadgas, att straff för rattfylleri
drabbar den som vid förandet av sådant fordon varit så påverkad av starka
drycker eller annat berusningsmedel, att det kan antagas, att han icke på
betryggande sätt kunnat föra fordonet. Därest förare av bil, motorcykel eller
traktor med släpfordon haft en alkoholkoncentration i blodet av 1,5 promille
eller däröver, skall han anses ha varit så påverkad. Är det ej styrkt att sådan
förare varit så påverkad men uppgick alkoholkoncentrationen i hans blod
till 0,5 promille men ej till 1,5 promille, skall han straffas för rattonykterhet.
Ansvar inträder icke blott för det fall att förandet ägt rum på väg utan jämväl
då vederbörande fört fordonet på enskilt område. Straffet för rattfylleri
är fängelse i högst ett år eller, där omständigheterna är mildrande, dagsböter
ej under tjugo. För rattonykterhet är straffet dagsböter, lägst tio, eller
fängelse i högst sex månader.
Enligt 1951 års vägtrafikförordning får bil, motorcykel och med gummihjul
försedd traktor i princip föras endast av den, som är innehavare av
körkort. Körkort utfärdas efter viss närmare angiven prövning av länsstyrelsen.
Skulle länsstyrelsen vid senare tillfälle med hänsyn till insända
underrättelser finna skälig anledning till antagande, att körkortsinnehavaren
icke uppfyller de krav på skicklighet, hänsyn, ansvar och pålitlighet
Bihang till riksdagens protokoll 1961. 9 samt. 2 avd. Nr 16
2
Andra lagutskottets utlåtande nr 16 år 1961
i nykterhetshänseende eller de övriga förutsättningar, som gäller för erhållande
av körkort, skall länsstyrelsen skyndsamt upptaga frågan om hans
lämplighet till omprövning. Under vissa angivna förutsättningar skall
länsstyrelsen obligatoriskt återkalla körkortet. Häribiand märkes de fall då
föraren gjort sig skyldig till rattfylleri eller eljest ådagalagt ett onyktert
levnadssätt. I vissa andra fall kan länsstyrelsen i första hand låta bero med
en varning.
Gällande bestämmelser för annan trafik än vägtrafik
Särskilda straffbestämmelser för onykterhet i sådan trafik saknas i den
allmänna lagstiftningen. För en del förare är dock i vissa fall de allmänna
reglerna om tjänsteansvar tillämpliga, och i några fall torde straffbestämmelserna
för allmänfarlig vårdslöshet kunna åberopas. I fall av vållande till
sjöolycka finns även regler i sjölagen. De disciplinära bestämmelser, som
gäller för vissa kategorier av befattningshavare inom samfärdseln, upptar
däremot ofta en föreskrift om iakttagande av nykterhet i tjänsten. För överträdelse
är stadgat disciplinstraff. Vidare finns i kollektiva anställningsavtal
bestämmelser om nykterhetskrav och om åtgärder vid brott däremot.
I det följande lämnas en redogörelse för de bestämmelser som i förevarande
avseende gäller för järnvägs- och spårvägstrafik samt för sjö- och luftfart.
Järnvägstrafik
I gällande Allmänna tjänsteordning för befattningshavare vid Statens
Järnvägar stadgas i § 16:
1. Befattningshavare får vid tjänstgöring icke vara påverkad av rusgivande
drycker.
o Förtäring av rusdrycker under tjänstgöring är förbjuden. Sådana drycker
få ej heller medföras under tjänstgöring.
2. Till tjänstgöring, varav trafiksäkerheten är beroende, får icke användas
befattningshavare, om vars pålitlighet i nykterhetshänseende grundad anledning
till tvekan synes föreligga.
3. Befattningshavare vilken ådömts bestraffning för onykterhet i tjänsten
andra gången, får icke användas i sådan tjänstgöring, som direkt berör trafiksäkerheten,
därest icke distriktschefen resp. järnvägsstyrelsen, med hänsyn
till befattningshavarens välförhållande efter bestraffningen eller av
annan särskild anledning, finner udantag i sådant hänseende böra medgivas.
Närmare bestämmelser om de disciplinära åtgärder, som kan vidtagas för
förseelse mot ovanstående bestämmelse i den allmänna tjänsteordningen,
återfinnes i disciplinstadgan för Statens Järnvägar. Enligt denna kan böter
ådömas med ett belopp motsvarande upptill tjugo dagars lön. Vid upprepad
förseelse kan suspension ådömas under högst tre månader eller avsättning.
I stort sett gäller samma bestämmelser för personal vid de enskilda järn -
Andra lagutskottets utlåtande nr 16 år 1961 3
vägarna enligt Allmän tjänsteordning, utarbetad av Svenska järnvägsföreningen.
Även i Svenska järnvägsmannaförbundets stadgar har nykterhetskravet
markerats genom följande stadgande:
Medlem vare ovillkorligen skyldig att såväl i som utom tjänsten uppträda
nyktert och på ett för kåren hedrande sätt, på det att aktning odelat må
vinnas såväl inom kåren som hos befäl, övriga järnvägsmän och allmänheten.
Medlem bör därför oförbehållsamt till avdelningsstyrelsen anmäla varje
yrkeskamrat, som genom onykterhet i tjänsten, svekfullt beteende mot kamrater,
dåligt uppförande m. m. skadar förbundets anseende.
Några bestämmelser om behörighetsvillkor för förare inom denna trafikkategori
finns icke. Såsom framgår av de ovannämnda bestämmelserna kan
emellertid en anställd som brister i nykterhetshänseende suspenderas eller
avsättas. I regel överflyttas han därjämte till annan tjänst. Befogenhet att
besluta härom tillkommer beträffande statlig personal järnvägsstyrelsen
och beträffande enskild personal vederbörande järnvägsföretag.
Spårvägstrafik
Framställningen avser bestämmelserna för personalen vid AB Stockholms
spårvägar. Liknande bestämmelser som för Stockholms spårvägar gäller
emellertid för förare vid övriga spårvägsföretag i riket.
Enligt överståthållarämbetets reglemente för spårvägstrafiken i Stockholm
må till tjänstgöring, varav trafiksäkerheten är beroende, icke användas
annan än den som är känd för pålitlighet, nykterhet och ordentlighet. övervakningsmyndighet
(Ö.Ä. m. fl.) kan förbjuda att olämpliga personer användes
såsom förare. Enligt gällande kollektivavtal kan befattningshavare
som i tjänsten gjort sig skyldig till förseelse av grövre beskaffenhet, skiljas
från sin anställning utan uppsägning. Såsom förseelse av grövre bekaffenhet
räknas bl. a. onykterhet i tjänsten. Begår befattningshavare förseelse av
ringare beskaffenhet kan han ådömas varning eller suspension.
Några bestämmelser om behörighetsvillkor för förare inom denna trafikkategori
finns icke. Tillsynsmyndigheten har emellertid, som ovan nämnts,
rätt att avstänga olämplig person från tjänstgöring.
Sjöfart
Sjömanslagen innehåller i 49 § en bestämmelse som ålägger envar att
uppföra sig skickligt, nyktert och fridsamt. I lagen ingår vidare bestämmelser
om bestraffning, då sjöman gjort sig skyldig till onykterhet i tjänsten.
Enligt 33 § äger sålunda befälhavare avskeda sjöman, om han gör sig skyldig
till upprepad onykterhet i tjänsten, och enligt 62 § kan sjöman bestraffas
genom mistning av hyra för högst sju dagar (disciplinbot), om han är berusad
i tjänsten eller olovligen skaffar ombord rusdrycker. Mera allmänna
straffstadganden innehålles i 81 §, enligt vilken å fartyget anställd, som på
4
Andra lagutskottets utlåtande nr 16 år 1961
annat sätt än här ovan sagts gjort sig skyldig till förseelse i tjänsten eller
brutit mot ordning och skick, kan straffas med dagsböter. De ovan återgivna
lagbestämmelserna är tillämpliga på all personal på fartyg utom befälhavaren.
Har en befälhavare däremot i samband med sjöolycka varit alkoholpåverkad,
kan straff ådömas honom, om han befinnes ha varit vållande till
sjöolyckan. Straffet ådömes i så fall enligt 293 § sjölagen, som stadgar, att
befälhavare, som genom vårdslöshet eller försummelse i tjänsten vållar
sådan olycka, straffas med böter eller fängelse i högst ett år, där ej gärningen
efter allmän lag bör beläggas med strängare straff. Om omständigheterna
är synnerligen försvårande må han för viss tid eller för alltid dömas
förlustig sådan rättighet att föra fartyg, för vars utövande särskilda villkor
är stadgade. Enligt 79 § sjömanslagen kan även annan ombord anställd än
befälhavaren dömas till dagsböter eller fängelse, om han genom vårdslöshet
eller försummelse i tjänsten varit vållande till sjöolycka. Om den skyldige
är maskinchef, styrman, maskinist eller radiotelegrafist, kan han, där omständigheterna
är synnerligen försvårande, förklaras för viss tid eller för
alltid förlustig sin behörighet. I detta sammanhang må även erinras om stadgandet
i 19 kap. 5 § strafflagen om straff för allmänfarlig vårdslöshet. Enligt
detta lagrum kan den som av oaktsamhet framkallar fara för brand eller
ofärd bli föremål för straff. På fartygspersonal, som är anställd i allmän
tjänst, kan även reglerna om ämbetsbrott bli tillämpliga. Slutligen må här
nämnas att mellan arbetsmarknadens parter på sjöfartsområdet träffats
vissa avtal, bl. a. för motverkande av onykterhet i tjänsten.
Beträffande förare inom denna trafikkategori finns vissa bestämmelser
om behörighetsvillkor. Sålunda uppställes i förordningen den 12 juni 1936
angående befäl å svenska handelsfartyg (befälsförordningen) krav å innehav
av behörighetsbevis — sjökaptensbrev, skepparbrev, förarbevis, sjöingenjörsbrev,
maskinistbrev, motorskötarbevis etc. -— för rätt att å handelsfartyg
eller större fiskefartyg utöva vissa fartygsbefäl.
Luftfart
Enligt den vid luftfartskonferensen i Chicago år 1944 antagna internationella
luf tf artskonventionen, vilken ratificerats av Sverige, gäller, att ingen
får föra ett luftfartyg eller tjänstgöra såsom flygbesättningsmedlem å ett
luftfartyg, då han står under inflytande av berusande dryck eller narkotiskt
medel eller drog, på grund varav hans förmåga att sköta tjänsten är försvagad.
Medicinalstyrelsen har utfärdat råd och anvisningar rörande levnadssättet
m. m. för person, som tjänstgör å civilt luftfartyg. I dessa har föreskrivits
största återhållsamhet beträffande förtärandet av alkoholhaltiga
drycker samt lämnats vissa detaljföreskrifter angående konsumtion av sådana
drycker. Liknande bestämmelser återkommer även i kollektivavtalet
för den flygande personalen. Enligt detta kan även flygbolagets direktion
5
Andra lagutskottets utlåtande nr 16 år 1961
omedelbart avskeda eller för viss tid avstänga eller i lägre löneklass nedtlytta
anställd som bl. a. missbrukar alkoholhaltiga drycker i sådan grad att detta
inverkar menligt på tjänsten.
Jämlikt luftfartsförordningen den 26 maj 1922 och tillämpningskungörelsen
därtill den 20 april 1928 kräves ett av luftfartsstyrelsen utfärdat certifikat
för rätt att tjänstgöra som förare, navigatör och radiotelegrafist
(radiotelefonist) ombord å luftfartyg. Utan uttryckligt stadgande fordras
även certifikat för viss markpersonal, nämligen flygklarerare och markmekaniker.
Villkor för certifikat är bl. a., att vederbörande gjort sig känd
för nykterhet och pålitlighet. Certifikat skall av luftfartsstyrelsen återkallas,
om innehavaren i sin tjänsteutövning gjort sig skyldig till grov vårdslöshet
eller varit berusad, eller om beträffande honom eljest föreligger sådana
förhållanden, att han måste anses olämplig att utöva den verksamhet
certifikatet avser. Återkallelse sker för certifikatets återstående giltighetstid
eller tills vidare.
I detta sammanhang må även påpekas, att 1957 års riksdag antagit ett
förslag till luftfartslag. Denna skall träda i kraft den dag Konungen förordnar.
Sådant förordnande har ännu ej meddelats. I lagen föreskrives, att
ej må någon göra tjänst ombord på luftfartyg, därest han på grund av
påverkan av starka drycker icke kan på betryggande sätt fullgöra vad honom
åligger. Samma regel gäller för trafikledare och markmekaniker. Skulle
någon vid förande av luftfartyg eller utövning av annan tjänst ombord eller
sådan tjänst å marken, som nyss nämndes, vara så påverkad, skall han
dömas till frihetsstraff eller vid ringa brott till böter.
Historik
19A9 års trafiknykterhetsutredning framhöll i sitt år 1953 avgivna betänkande,
att kravet på nykterhet gjorde sig lika starkt gällande vid annan trafik
än vägtrafik som vid vägtrafik. Utredningen föreslog till följd därav,
att såsom för rattfylleri skulle straffas den som gjort sig skyldig till onykterhet
icke blott vid förandet av bil, motorcykel, traktor och motorredskap
utan jämväl vid förandet av maskindrivet fordon på järnvägs- eller spårvägsskenor,
av maskindrivet sjöfartyg eller av luftfartyg eller eljest vid
utövandet av sådan befattning hos järnvägs-, spårvägs-, buss-, sjöfarts- eller
luftfartsföretag, varav trafiksäkerheten var beroende. Enligt utredningens
mening var det jämväl påkallat, att man i varje fall av trafikonykterhet
såsom en sekundär åtgärd upptog till prövning vederbörandes lämplighet
för kvalificerade trafikuppgifter inom samtliga trafikområden. I sådant
syfte fordrades, att den myndighet, på vilken lämplighetsprövningen i det
särskilda fallet ankom, erhöll kännedom om det förhållande som påkallade
sådan prövning. Utredningen föreslog i anslutning därtill vissa bestämmelser
om underrättelseplikt för domstolar och nykterhetsnämnder.
6 Andra lagutskottets utlåtande nr 16 år 1961
På grundval av trafiknykterhetsutredningens betänkande framlades till
1957 års riksdag proposition (nr 72) med förslag till viss skärpning av trafiknykterhetsbestämmelserna
för vägtrafik. Departementschefen uttalade
i propositionen beträffande utredningens förslag angående annan trafik
än vägtrafik, att han på grund av att trafiknykterhetslagstiftningen i sin
helhet borde göras till föremål för översyn icke var beredd att taga ställning
till dessa förslag.
Den 20 december 1957 tillkallade chefen för kommunikationsdepartementet
särskilda sakkunniga för att verkställa en översyn av lagstiftningen
om trafiknykterhet och därmed sammanhängande frågor. De sakkunniga
har antagit benämningen 1957 års trafiknykterhetskommitté. Enligt direktiven
för utredningen skall bland annat — med utgångspunkt från trafiknykterhetsutredningens
förslag — tagas under övervägande om trafiknykterhetsansvaret
lämpligen bör utsträckas till att omfatta andra kategorier
än förare av fordon på väg.
Utskottet
År 1957 tillkallades särskilda sakkunniga för att verkställa en översyn
av lagstiftningen om trafiknykterhet och därmed sammanhängande frågor.
De sakkunniga har antagit benämningen 1957 års trafiknykterhetskommitté.
I förevarande motion görs gällande, att kommittén bör pröva frågan
huruvida en gemensam trafiknykterhetslag bör införas för samtliga trafikområden;
således en lagstiftning gemensam för trafiken till lands, till sjöss
och i luften. I enlighet därmed hemställer motionärerna, att riksdagen i
skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla, att kommitténs utredningsuppdrag
utvidgas till att omfatta samtliga trafikområden.
Av direktiven för kommittén framgår, att det åligger denna att överväga
bland annat huruvida trafiknykterhetsansvaret lämpligen bör utsträckas
till att omfatta andra kategorier förare än förare av fordon på väg. Utskottet
har inhämtat, att kommittén för närvarande prövar denna fråga samt
att den beräknar att kunna avlämna sitt slutbetänkande under innevarande
år. Med hänsyn härtill anser utskottet det icke påkallat med någon riksdagens
åtgärd i ämnet.
Utskottet får därför hemställa,
att förevarande motion, II: 228, icke måtte föranleda någon
riksdagens åtgärd.
Stockholm den 7 mars 1961
På andra lagutskottets vägnar:
AXEL STRAND
7
Andra lagutskottets utlåtande nr 16 år 1961
Vid detta ärendes behandling har närvarit
från första kammaren: herrar Strand*, Nils Elowsson, fru Carlqvist,
fru Gärda Svenson, herr Birke, fröken Nordström, herrar Lars Larsson
och Edström;
från andra kammaren: herrar Rimmersfors, Odhe, Wiklund i Stockholm,
Fredriksson, fru Eriksson i Ängelholm, herr Björkman, fru Svensson
i Kungsör och herr Gomér.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.