Andra lagutskottets utlåtande nr 11 år 1961

1

Nr 11

Utlåtande i anledning av väckta motioner om rätt för jordbrukare
och maskinhållare att mot ersättning utföra skogskörslor
med traktor.

Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta,
till lagutskott hänvisade motioner, nr 83 i första kammaren av herr Sveningsson
m. fl. samt nr 100 i andra kammaren av herr Stiernstedt m. fl.

I motionerna, vilka är likalydande, har yrkats, ”att riksdagen matte i skrivelse
till Kungl. Maj:t hemställa, att Kungl. Maj:t — utan att avvakta 1953
års trafikutrednings slutresultat — snarast för riksdagen framlägger förslag
om ändring av 1940 års förordning angående yrkesmässig automobiltrafik i
syfte att berättiga jordbrukare och maskinhållare att utan tillstånd mot ersättning
få utföra skogskörslor med traktorer.”

Beträffande de skäl motionärerna åberopat till stöd för sin hemställan får
utskottet, i den mån redogörelse därför icke lämnas i det följande, hänvisa
till motionen I: 83.

Gällande bestämmelser

Enligt förordningen den 25 oktober 1910 angående yrkesmässig automobiltrafik
m. m. förstås med yrkesmässig trafik sådan trafik, i vilken automobil
jämte förare mot ersättning tillhandahålles allmänheten för person- eller
godsbefordran. Vad som föreskrives om automobil skall i tillämpliga delar
gälla även i avseende å motorcykel och traktortåg. Jämlikt 2 § undantages
dock från bestämmelserna om yrkesmässig trafik, förutom transporter med
ambulansbil, moped och bärgningsbil under vissa förutsättningar, jämväl
vissa jordbrukstransporter, nämligen transporter uteslutande av mjölk, mjölkprodukter,
ägg, sockerbetor eller bet massa ävensom transporter uteslutande av
slaktdjur till slakteri. Bestämmelser om undantagande i särskilt hänseende
av viss yrkesmässig trafik från förordningen kan vidare enligt samma lagrum
meddelas av Konungen eller den myndighet Konungen därtill förordnat.

Den yrkesmässiga trafiken uppdelas i linjetrafik och beställning st) afik.
Med linjetrafik förstås yrkesmässig trafik för regelbunden befordran av
passagerare eller gods å viss vagsträcka eller mellan vissa oitcr under sådana
omständigheter, att bestämmanderätt i fråga om automobilens utnyttjande

Bihang till riksdagens protokoll 1961. 9 samt. 2 avd. Nr 11

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 11 år 1961

icke tillkommer viss trafikant eller vissa trafikanter gemensamt; beställningstrafik
är sådan yrkesmässig trafik, som icke är att hänföra till linjetrafik

(-t §)•

Fnligt förordningen ankommer på central myndighet — biltrafiknämnden
samt länsstyrelserna att verka för ett ändamålsenligt ordnande av den
yrkesmässiga trafiken.

För bedrivande av yrkesmässig biltrafik fordras särskilt tillstånd, trafiktillstånd.
Beslutanderätten i trafiktillståndsärendena är enligt gällande bestämmelser
fördelad mellan biltrafiknämnden, länsstyrelserna samt polismyndigheterna
i städerna. Å biltrafiknämnden ankommer att pröva frågor
om tillstånd att bedriva linjetrafik å vägsträcka, som är belägen inom mer
än ett län, eller mellan orter inom skilda län eller att i beställningstrafik för
godsbefordran använda lastbil med maximilast överstigande 4 500 kg eller att
i sådan beställningstrafik använda lastbil jämte släpvagn, vilkas sammanlagda
maximilast överstiger 5 500 kg. Tillstånd till beställningstrafik för personbefordran
med stationsort i stad meddelas av polismyndigheten i staden. I
övriga fall meddelas trafiktillstånd av länsstyrelsen i det län, värest linjetrafik
skall äga rum eller där stationsort för beställningstrafik skall förläggas (5 §).

b örfarandet i samband med ansökan om trafiktillstånd har ingående reglerats
såväl i avseende å vilka uppgifter, som skall åtfölja ansökningen, som
i fråga om inhämtande av yttrande över ansökningen från myndigheter ävensom
från trafikföretag och sammanslutningar av utövare av yrkesmässig trafik
samt andra, vilka ärendet kan angå (7—11 §§). I förordningens 12 § har upptagits
stadganden om de villkor, som skall vara. för handen för att trafiktillstånd
skall få meddelas. Främst skall avseende fästas vid frågan om trafikens
behövlighet och sökandens lämplighet. Det föreskrives sålunda, att trafiktillstånd
må meddelas endast därest den ifrågasatta trafiken finnes behövlig
samt i övrigt lämplig samt att tillstånd må meddelas allenast den, som med
hänsyn till erfarenhet och vederhäftighet samt andra på frågan inverkande
omständigheter befinnes lämplig såsom utövare av yrkesmässig trafik. Beträffande
tillstånd till linjetrafik, som kan komma att konkurrera med annan
redan utövad linjetrafik eller med järnvägs-, spårvägs- eller sjötrafik, gäller
viss företrädesrätt för den tidigare utövaren av trafiken. Trafiktillstånd skall
stallas å viss fysisk eller juridisk person samt upptaga de villkor och bestämmelser,
som prövas nödiga. Juridisk person må dock beviljas tillstånd till
beställningstrafik allenast om särskilda skäl därtill är.

Mot bestämmelserna om trafiktillstånd svarar vissa bestämmelser om skyldigheter
som åvilar tillståndshavaren. Sålunda gäller viss transportplikt för
innehavare av trafiktillstånd (23 §). Utövaren av yrkesmässig trafik är vidare
skyldig att följa de bestämmelser rörande taxa som fastställes. Taxorna skall
i regel angivm maximiavgifter men kan i vissa fall i fråga om linjetrafik
ersättas med fasta avgifter (29 §).

Andra lagutskottets utlåtande nr 11 dr 1961

Historik

3

I proposition nr 115 till 1940 års riksdag framlades för riksdagens yttrande
det förslag till förordning om yrkesmässig automobiltrafik, som alltjämt i
huvudsakliga delar är gällande. Såsom undantag från bestämmelserna upptog
förslaget, såvitt gällde jordbrukstransporter, transporter uteslutande av mjölk,
mjölkprodukter eller ägg ävensom transporter av slaktdjur till slakteri. 1 ropositionen
behandlades av andra lagutskottet, som därvid hade att taga ställning
till ett flertal motioner i ämnet, däribland motionen I: 159, i vilken hemställdes,
att de föreslagna undantagsbestämmelserna måtte utvidgas till att
gälla även transport av skogsprodukter från avvcrkningsplatsen.

I sitt utlåtande nr 27 över propositionen och de i samband därmed behandlade
motionerna uttalade andra lagutskottet bl. a. följande:

Vad därefter innehållet av de särskilda motionerna angår, må med avseende
å till en början motionen I: 159 erinras, att frågan, huruvida särskilda, bestämmelser
böra meddelas för underlättande av transporter av skogsprodukter,
under senare år upprepade gånger dryftats.---

Av vad ovan anförts framgår, hurusom uppkommande behov av att under
en viss säsong eller eljest tillfälligt öka tillgången pa lastautomobiler inom ett
visst område kan inom ramen av de av Kungl. Maj:t föreslagna bestämmelserna
tillgodoses såväl genom överflyttning av bilar från annat område som
genom särskilda trafiktillstånd, avseende det slag av transporter, varom för
tillfället är fråga. Att från bestämmelserna om yrkesmässig trafik helt undantaga
transporter av skogsprodukter torde otvivelaktigt i många fält allvarligt
hota de yrkesmässiga trafikutövarnas ekonomi, som ofta nog torde till väsentlig
del vara baserad på tillgång till dylika transporter. Betecknande ar i
detta avseende ett i trafikutredningens betänkande (s. 108) anfört yttrande
av länsstyrelsen i Gävleborgs län, vari framhålls, att ett frigivande av skogstransporterna
från tillståndsprövningen åtminstone under de i länet rådande
förhållandena borde leda till ett övervägande av tillståndsprövningens fullständiga
upphävande. Även länsstyrelsen i Västernorrlands län anser, att ett
undantagande av skogsprodukter utan tvivel skulle ställa en mycket betydandc
del av godstransporterna inom länet utom beliovsprövningen.

På grund av ovan anförda förhållanden har utskottet funnit erfarenhet
böra till en början avvaktas angående verkningarna av de av Kungl. Maj:t
i förevarande avseende föreslagna bestämmelserna, och i överensstämmelse
härmed har utskottet ej heller ansett motionen I: lo9 böra för närvarande
föranleda någon riksdagens åtgärd.

Under hänvisning till vad utskottet sålunda anfört hemställde utskottet,
att ovan berörda motion icke måtte föranleda någon riksdagens åtgäid. Vad
utskottet hemställde bifölls av riksdagen.

I enlighet med en hemställan från 1951 års riksdag utfärdade Kungl. Maj:t
den 1 juni 1951 förordning om ändring i biltrafikförordningen, varigenom
från bestämmelserna om yrkesmässig automobiltrafik undan togs jämväl trans -

porter av sockerbetor och betmassa.

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 11 år 1961

Inom arbetsmarknadsstyrelsen verkställdes i början av 1950-talet eu utredning
om skogsbrukets arbetsmarknad. Utredningen hade till uppgift att söka
finna vägar till en tryggad arbetskraftsförsörjning för skogsbruket och en
jämn sysselsättning för skogsarbetarna, Den hade under sitt arbete vid flera
tillfällen blivit anmodad vidtaga åtgärder för att underlätta utnyttjandet
av jordbrukstraktorer m. fl. dragfordon inom skogsbruket.

Utredningen framhöll i eu den 1 augusti 1952 dagtecknad promemoria, att
antalet traktorer i Sverige på senare tid starkt ökats, samtidigt som hästbeståndet
minskats. Efter att ha påpekat betydelsen av att traktorerna effektivt
utnyttjades anförde utredningen rörande bestämmelserna om trafiktillstånd: -

Utredningen om skogsbrukets arbetsmarknad finner för sin del det ur
skilda synpunkter vara orationellt att, som nu är fallet, en statlig reglering
av en viss näring förhindrar det rationella utnyttjandet av maskinbeståndet
inom en annan gren av näringslivet. Ur arbetsmarknadspolitisk synpunkt är
det önskvärt att de grupper av arbetstagare, som tidigare varit sysselsatta med
hästkörslor i skogen, alltjämt få möjlighet att arbeta som körare i skogsbruket.
Det skulle vara olyckligt om den fortgående mekaniseringen av jordbruket
medförde att jordbrukarna icke finge möjlighet att åtaga sig körning i skogen
under vintern.

Gentemot detta kair kanske invändas att sysselsättningssvårigheter i stället
komma att uppstå för derr yrkesmässiga biltrafiken. Det bör då understrykas,
att de skogskörslor det bär gäller tidigare till övervägande del utförts av
jordbruksbefolkningen. Det förhållandet att jordbruket i ökad utsträckning
övergår till traktordrift bör inte få till konsekvens att den yrkesmässiga biltrafiken
far ensamrätt till körslorna i skogen. Vidare bör uppmärksammas
att en fortskridande tendens till övergång från häst till traktor kan förmärkas.
Detta innebär, att ju längre de nuvarande bestämmelserna äro giltiga ju svårare
blir eu återgång till friare förhållanden. Avsikten är givetvis att denna
återgång endast skall innebära att fri konkurrens mellan olika transportmedel
tillätes. Den skall icke innebära att den yrkesmässiga biltrafiken utestänges
från skogskörslorna. Det torde också starkt kunna ifrågasättas om verkligen
sysselsättningen av lastbilarna kommer att bli högre genom att jordbrukstraktorerna
utestängas från skogsbrukets transporter. Följden kommer sannolikt
att bli, att skogsbruksföretagen i ökad omfattning skaffa egna traktorer
eller bilar. Ur samhällsekonomisk synpunkt få vi sålunda därmed eu överdimensionering
av maskinbeståndet. Förbättrade sysselsättningsförhållanden
uppnås dock icke för den yrkesmässiga lastbilstrafiken.

Vid ett bedömande av sysselsättningsförhållandena i skogsbruket måste
uppmärksammas att sedan mer än ett decennium knapphet på arbetskraft
varit ett dominerande drag. Det är därför särskilt angeläget att alla möjligheter
till arbetsbesparingar utnyttjas. De nuvarande bestämmelserna om trafiktillstånd
kunna utgöra ett hinder i detta avseende, tv hellre än att riskera
att förlora inkomsterna av skogskörslorna torde många jordbrukare avstå från
att övergå till en i och för sig lönande traktordrift inom jordbruket. Resultatet
blir salunda att mekaniseringen och den arbetsbesparing en sådan skulle
möjliggöra fördröjes inte blott inom skogsbruket utan även inom jordbruket.

Även om vi under flera år haft en i stort sett hög sysselsättning inom skogs -

Andra lagutskottet^ utlåtande nr 11 år 1961

b

bruket bör vidare ihågkommas att skogsbruket är en synnerligen konjunkturkänslig
näringsgren. På grund av skogsbygdens i regel ytterst ensidiga näringsliv
är det mycket svårt att bereda friställd arbetskraft annat arbete även
om det allmänna konjunkturläget är relativt gynnsamt. Följden blir att allmänna
arbeten måste igångsättas redan vid en mindre konjunkturnedgång.
Det är följaktligen även ur dessa synpunkter ett betydande samhällsintresse
att skogens arbetare icke utestängas från vissa arbetsuppgifter inom skogsbruket.

Utredningen om skogsbrukets arbetsmarknad finner sålunda de nuvarande
bestämmelserna om trafiktillstånd och deras tillämpning utgöra ett hinder
för ett rationellt ordnande av arbetsförhållandena inom skogsbruket. Även
ur andra, synpunkter synes behov föreligga av en översyn av ifrågavarande
bestämmelser. Utredningen föreslår därför att bestämmelserna om trafiktillstånd
och deras tillämpning utan dröjsmål måtte upptagas till omprövning.

I utlåtande över arbetsmarknadsstyrelsens framställning framhöll statens
biltrafiknämnd bl. a. att yrkeslastbilarnas transporter av virke på korta avstånd
i de skogrika delarna av landet hade eu förhållandevis stor omfattning.
Om innehavare av jordbrukst rakt orer finge ett generellt medgivande att yrkesmässigt
utföra virkestransporter, måste man enligt nämndens uppfattning
därför räkna med ett betydande bortfall av transportuppdrag för den yrkesmässiga
lastbilstrafiken inom dessa områden. Mot dessa verkningar hade man
att väga de skäl, som talade för att jordbrukarna i görlig mån fick utnyttja
sina traktorer. Sedan traktorn numera i stor utsträckning ersatt hästen som
dragare, tedde det sig rimligt och naturligt att de jordbrukare, som på detta
sätt rationaliserat sitt arbete, skulle ha möjlighet att åtaga sig traktorkörning
i sådana fäll, då de tidigare använt häst, Vid övervägandet av dessa synpunkter
hade biltrafiknämnden kommit till den slutsatsen, att större frihet borde
beredas de traktorägande jordbrukarna att utan hinder av 1940 års förordnings
bestämmelser om behovsprövning med sina traktorer jämte tillkopplade
släpfordon få utföra yrkesmässiga transporter av virke. En förutsättning för
denna liberalisering av bestämmelserna ansåg emellertid biltrafiknämnden
vara, att de föreskrifter för tryggande av trafiksäkerheten och ansvarigheten
vid trafikutövandet, som gällde för den yrkesmässiga biltrafiken, även kom
att avse, yrkesmässig trafik med traktortåg samt att frågan om beskattningen
av fordonen löstes på sådant sätt, att likställighet med den yrkesmässiga lastbilstrafiken
i detta avseende uppnåddes.

Näringslivets trafikdelegation hemställde i skrivelse den .‘51 december 1952
till chefen för kommunikationsdepartementet, att denne utan dröjsmål måtte
till omprövning upptaga frågan om eu uppmjukning av biltrafikförordningen
i sv I tc att möjliggöra för jordbrukare och maskinhållarc att utan särskilt
tillstånd mot ersättning ombesörja skogskörslor med jordbrukslraktorcr in. fl.
dragfordon.

Vid 1953 års riksdag interpellerades chefen för kommunikationsdepartementet
angående frågan om införande av rätt för jordbrukare att utan sär -

(i

Andra lagutskottets utlåtande nr 11 är 1961

skilt tillstånd yrkesmässigt utföra skogskonto!- med traktor. I svar på interpellationer
avgivet i andra kammaren den 17 mars 1953, anförde statsrådet
Andersson efter att ha redogjort för biltrafiknämndens ovan nämnda utlåtande: -

Även enligt min uppfattning föreligger starka skäl för att bereda jordbrukarna
ökade möjligheter att utnyttja sina traktorer för skogskörslor. Innan
åtgärder vidtages i sådan riktning, synes det mig emellertid påkallat, att
konsekvenserna härav för transportförsörjningen i övrigt något närmare klarlägges.
Även de villkor i trafiksäkerhets- och beskattningshänseende, som biltrafiknämnden
ansett böra uppställas för den ifrågasattai liberaliseringen,
torde böra prövas. På senare tid har även vissa andra spörsmål rörande regleringen
av den yrkesmässiga lastbilstrafiken aktualiserats, vilka synes böra
närmare utredas, och jag överväger därför att begära bemyndigande att tillsätta
en utredning för ändamålet. I detta sammanhang bör lämpligen också
den i interpellationen berörda frågan upptagas till behandling. Såvitt jag kan
finna bör det vara möjligt att relativt fristående från utredningsarbetet i
övrigt pröva denna fråga och snabbt framlägga erforderliga förslag.

Vid samma års riksdag väcktes sex motioner, i vilka yrkades sådan ändring
av biltrafikförordningen, att möjlighet skapades för jordbrukare och maskinhållare
att utan särskilt tillstånd mot ersättning ombesörja skogskörslor med
jordbrukstraktorer och andra dragfordon. I två motioner hemställdes därjämte
om eu allmän översyn av biltrafikförordningen.

Andra lagutskottet anförde i sitt av riksdagen godkända utlåtande, nr 15:

Vad föret beträffar den i motionerna I: 308 och II: 401 framställda begäran
om en allmän översyn av 1940 års förordning angående yrkesmässig automobiltrafik,
har på senare tid en uppmjukning i olika avseenden av de nuvarande
regleringsbestämmelserna för den yrkesmässiga lastbilstrafiken ifrågasatts.
Chefen för kommunikationsdepartementet har i interpellationssvar i andra
kammanen den 17 mars 1953 förklarat sig överväga att begära en utredning
för behandling av spörsmål rörande den yrkesmässiga lastbilstrafiken. Utskottet
ansluter sig till uppfattningen, att eu sådan utredning bör komma till
stånd.

Vad därefter beträffar den i samtliga förevarandc motioner behandlade
frågan om beredande av ökade möjligheter för jordbrukare och maskinhållare
att mot ersättning få ombesörja skogskörslor med traktorer, instämmer utskottet
i motionernas syfte. Utskottet finner det angeläget, att denna fråga
snarast löses. I det nyssnämnda interpellationssvaret har chefen för kommunikationsdepartementet
funnit frågan lämpligen böra behandlas i samband
med den nämnda utredningen rörande den yrkesmässiga lastbilstrafiken. Departementschefen
har därvid framhållit, att det synes påkallat, att konsekvenserna
av de ifrågasatta åtgärderna för transportförsörjningen i övrigt närmare
klarläggas och att vissa traktortrafiken berörande trafiksäkerhets- och
beskattningsfrågor prövas. Utskottet delar denna uppfattning. Utskottet vill
emellertid understryka, att frågan bör kunna prövas relativt fristående från
utredningsarbetet i övrigt och att erforderliga förslag snabbt böra framläggas.

Andra lagutskottets utlåtande nr 11 år 1961

7

Enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 5 juni 1953 tillkallades särskilda
sakkunniga för att verkställa en översyn av riktlinjerna för den statliga trafikpolitiken.
De sakkunniga, som antagit namnet 1953 års Imf ^utredning, skall
därvid bl. a. undersöka möjligheterna till en uppmjukning av regleringsbestämmelserna
för den yrkesmässiga trafiken.

Vid 1960 års riksdag väcktes de likalydande motionerna 1: 73 och 11: 159,
i vilka hemställdes om sådan ändring i yrkestrafikförordningen, att från bestämmelserna
om yrkesmässig trafik måtte undantagas transporter inom skogsbruket
som av jordbrukare eller maskinhållare mot ersättning utföres med
jordbrukstraktorer eller dragbilar.

I sitt av riksdagen godkända utlåtande nr 55 förklarade andra lagutskottet,
att frågan borde ges en positiv lösning, enär de gällande bestämmelserna på
grund av den fortgående mekaniseringen av jordbruket utgjorde ett allvarligt
hinder, icke minst för de grupper av arbetstagare som av ålder varit sysselsatta
med hästkörslor i skogen. Utskottet var dock medvetet om att en omprövning
av bland annat gällande regler för fordonsbeskattning kunde i sammanhanget
visa sig nödvändig. Utskottet bedömde emellertid frågan som så
betydelsefull, att densamma borde prövas med sådan skyndsamhet, att förslag
i ämnet snabbt skulle kunna framläggas.

Motionerna

Sedan motionärerna som skäl för slopandet av tillståndsgivningen beträffande
transporter av förevarande slag åberopat i huvudsak de skäl, som redovisats
i det förestående avsnittet, fortsätter de:

Vi är medvetna, om att frågan om tillståndsgivningen för traktorer i likhet
med en mängd andra trafikfrågor utredes inom 1953 års trafikutredning och
att därvid även beskattningen av traktorer beröres. Lösningen av beskattningsproblemen
får dock enligt vår mening icke fördröja framläggandet av
ett förslag om ändring av bestämmelserna om tillståndsgivning för traktorer.
I den mån så anses oundgängligen nödvändigt må provisoriska beställningsregler
fastställas för sådana traktorer som utnyttjas i yrkesmässig trafik,
medan beställningsreglerna i övrigt bibehålies oförändrade. En skyndsam
lösning av dessa frågor synes således möjlig och är angelägen med hänsyn
till att skadeverkningarna av den nuvarande tillståndsregleringen för traktorer
från samhällsekonomisk samt från jordbrukets och skogsbrukets synpunkt
blir allt kännbarare.

Utskottet

För bedrivande av yrkesmässig automobiltrafik fordras tillstånd, trafiktillstånd.
I förevarande motioner hemställes, att riksdagen hos Kungl. Maj:t måtte
begära, att förslag framlägges — utan avvaktande av 1953 års trafikutrednings

8

Andra lagutskottets utlåtande nr 11 år 1961

slutresultat — om sådan ändring i förordningen angående yrkesmässig automobiltrafik
m. m., att jordbrukare och maskinliållare får utan trafiktillstånd
mot ersättning utföra skogskörslor med traktor.

Motioner av samma innebörd behandlades av fjolårets höstriksdag. Därvid
uttalades, att frågan borde ges en positiv lösning, enär de gällande bestämmelserna
på grund av den fortgående mekaniseringen av jordbruket utgjorde ett
allvarligt hinder, icke minst för de grupper av arbetstagare som av ålder varit
sysselsatta med hästkörslor i skogen. Riksdagen, som var medveten om att en
omprövning av bland annat gällande regler för fordonsbeskattningen kunde i
sammanhanget visa sig nödvändig, bedömde frågan som så betydelsefull att
densamma borde prövas med sådan skyndsamhet, att förslag i ämnet snabbt
skulle kunna framläggas.

Dessa uttalanden äger enligt utskottets mening alltjämt giltighet. Utskottet
har emellertid inhämtat, att 1953 års trafikutredning, i vars omfattande utredningsuppdrag
bland annat ingår att undersöka möjligheterna till en uppmjukning
av regleringsbestämmelsema för den yrkesmässiga trafiken, beräknar att
i april eller maj i år avlämna ett betänkande, i vilket det i motionerna upptagna
spörsmålet behandlas. I det sammanhanget kommer jämväl frågan om traktorernas
beskattning att beröras. Under sådana förhållanden anser utskottet det
icke påkallat med någon riksdagens åtgärd i ämnet.

Utskottet får därför hemställa,

att förevarande motioner, 1:83 och II: 100, icke måtte föranleda
någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 28 februari 1961

På andra lagutskottets vägnar:

JOHN R. ANDERSON

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herrar Nils Elowsson, Axel Svensson, fru Svenson,
herr Birke, fröken Nordström, herrar Lars Larsson, Magnusson och Nyman;

från andra kammaren: herrar Anderson i Sundsvall, Nilsson i Göteborg,
Odhe, Wahlund*, Wiklund i Stockholm, fru Eriksson i Ängelholm, herrar
Sundelin* och Hamilton.

*) Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Aktieboi. B. W. Statl&nders boktr., Sthlm 1961.