4

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 7 år 1961

Nr 7

Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning av väckta motioner
angående uppskov med beslut över vilande förslag om
ändrad lydelse av 51 § riksdagsordningen.

I de likalydande, till konstitutionsutskottet hänvisade motionerna nr 178
i första kammaren av herrar Sveningsson och Hedblom samt nr 206 i andra
kammaren av herr von Friesen m. fl. hemställes, »att riksdagen för sin del
till en senare riksdag under innevarande andrakammarperiod uppskjuter
prövningen av det vilande grundlagsförslaget om talmännens rösträtt».

Beträffande motiveringen får utskottet hänvisa till motionerna.

Enligt 52 § regeringsformen tillkommer det riksdagens kamrar att, på sätt
i riksdagsordningen sägs, var för sig utse talman samt en förste och en
andre vice talman. I 33 § riksdagsordningen föreskrives att vardera kammaren
skall vid riksdagens början bland sina ledamöter välja talman samt en
förste och en andre vice talman.

Om talmännens uppgifter vid riksdagsärendenas behandling i kamrarna
stadgas bl. a. i 51 § riksdagsordningen. I sistnämnda paragraf föreskrives
härjämte, att den som utövar talmansbefattningen ej må deltaga i överläggning
eller omröstning och ej heller något annat föreslå, än som erfordras
till verkställighet av grundlagarna, av riksdagens eller kamrarnas särskilda
beslut eller i övrigt av de reglementariska stadganden som blivit antagna för
riksdagsärendenas behandling.

I en till 1960 års riksdag avlåten proposition, nr 143, vilken hänvisades
till konstitutionsutskottet, framlade Kungl. Maj :t förslag bl. a. om ändrad
lydelse av 51 § riksdagsordningen. Föredragande departementschefen anförde
i förevarande del:

Den nuvarande ordningen för utseende av talmän och vice talmän har gällt
sedan år 1921. Tidigare utsågs talmän och vice talmän av Konungen. Bestämmelserna
i 51 § riksdagsordningen med bl. a. förbud för fungerande
talmannen att deltaga i omröstning i kammaren har däremot oförändrade
gällt sedan riksdagsordningens tillkomst år 1866. Motiven för förbudet har
tydligtvis varit dels den ordning, som tidigare gällt för utseende av talman,
och dels tanken att talmannen såsom ledare av förhandlingarna skall intaga
en opartisk ställning. Den person som utses till talman är emellertid vald till
riksdagsledamot i vanlig ordning, och det synes icke riktigt att han skall
vara berövad möjligheten att utöva den viktigaste av de funktioner som tillkommer
sådan ledamot, nämligen alt deltaga i avgörandet av ärendena. Enligt
min mening kan ej med fog göras gällande att rösträtt för talmannen

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 1 är 1961

5

.— vilket förekommer i flertalet utländska parlament — skulle vara oförenlig
med hans ställning såsom ledare av förhandlingarna.

Förevarande fråga torde komma under bedömande vid författningsutredningens
arbete. Den stora författningsreformen kan emellertid icke vara
slutligen genomförd förrän tidigast år 1965. Det synes befogat att utan avvaktan
härpå förelägga riksdagen förslag till grundlagsändring, syftande till
att de fungerande talmännen skall få utöva rösträtt vid ärendenas behandling
i kamrarna. Ändringen torde böra ske så, att orden »eller omröstning»
i 51 § första stycket riksdagsordningen får utgå.

I sitt utlåtande över propositionen framhöll konstitutionsutskottet (1960:
22), efter att ha berört bakgrunden till förbudet för talmannen att utöva sin
rösträtt som riksdagsman, följande:

Nyssnämnda förbud för talmannen torde främst ha sin grund i tanken,
att den som leder förhandlingarna skall intaga en opartisk ställning. Delade
meningar har inom utskottet rått om lämpligheten av att detta förbud upphäves.
Å ena sidan har framhållits betydelsen av att den självständighet talmannen
i sin ämbetsutövning intager alltfort bevarades. Vidare har bland
annat betonats, att utredning saknades om de konsekvenser som införande
av rösträtt för talman kunde komma att få i skilda hänseenden. Det har därjämte
erinrats om att frågan om talmannens rösträtt torde komma att behandlas
av författningsutredningen samt att anledning saknades att föregripa
dennas ståndpunktstagande. Å andra sidan har framhållits, att den
som utsåges till talman blivit vald till riksdagsman för ett betydande antal
väljare samt att det vore principiellt riktigt, att han i denna egenskap finge
möjlighet att deltaga i ärendenas avgörande. Härjämte har hävdats att rösträtt
för talman icke kunde anses oförenlig med dennes ställning såsom ledare
av förhandlingarna samt att förevarande fråga vore av sådan art, att
den väl kunde lösas utan avvaktan på resultatet av författningsutredningens
arbete.

Vid vägning av de skäl för och emot det i propositionen framlagda förslaget
som sålunda anförts har utskottet funnit övervägande skäl tala för
att rösträtt tillerkännes talmannen. Utskottet har därför beslutat tillstyrka
propositionen i förevarande del.

Tio reservanter i utskottet avstyrkte propositionen i förevarande del och
anförde följande:

De skilda stadganden, som reglerar talmännens rättigheter och skyldigheter,
har enligt vår mening sådant samband med varandra, att det icke låter
sig göra att utan en grundlig översyn av samtliga hithörande författningsbestämmelser
genomföra en ändring av talmännens befogenheter. Det i förevarande
proposition framlagda förslaget om införande av rätt för talman
att deltaga i kammares omröstning har tillkommit ulan någon sådan föregående
översyn.

Sin nuvarande karaktär har den svenska talmansinstitutionen fått bl. a.
därigenom att talmännen traditionellt städse intagit en över partimotsättningarna
upphöjd ställning. Det är givet att denna talmännens ställning
kommer att förändras om de erhåller rösträtt och därmed kan deltaga i
ärendenas avgörande. Härtill kommer att, om sådan rösträtt införes, skilda
skäl talar för att talmännen även bör få möjlighet att motivera sitt ställningstagande.
Denna fråga har emellertid icke berörts i propositionen.

6

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 7 år J961

Den år 1954 tillsatta författningsutredningen är för närvarande sysselsatt
med att företaga en samlad översyn av demokratiens funktionsproblem och
att på grundval därav genomföra en modernisering av vår författning. Frågan
om införandet av rätt för talman att deltaga i kammares omröstning är
av sådan beskaffenhet, att den kan förväntas komma under bedömande vid
utredningens arbete. Vi finner det icke motiverat att med föregripande av
författningsutredningens reformförslag genomföra en ändring av talmännens
ställning.

Det av konstitutionsutskottet tillstyrkta grundlagsändringsförslaget antogs
av första kammaren med 77 röster mot 66 och av andra kammaren med
110 röster mot 109. Riksdagen hade alltså som vilande för vidare grundlagsenlig
prövning antagit det framlagda förslaget till ändrad lydelse av
51 § riksdagsordningen. (Bilaga)

Utskottet. Författningsutredningen kan enligt utskottets mening näppeligen
undgå att ingå på frågan om talmännens ställning och befogenheter i ett
moderniserat svenskt statsskick. Med hänsyn härtill och till att utredningen
förväntas slutföra sitt arbete under innevarande år (jfr Riksdagsberättelsen
1961 s. 30) finner utskottet avgörande skäl tala för att det slutliga ställningstagandet
till det vilande grundlagsändringsförslaget om talmännens
rösträtt uppskjutes till en senare riksdag under innevarande valperiod till
andra kammaren.

På grund av det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen med bifall till motionerna I: 178 och II: 206
måtte för sin del besluta att uppskjuta prövningen av det vid
1960 års riksdag såsom vilande antagna förslaget till ändrad
lydelse av 51 § riksdagsordningen till senare riksdag under
löpande valperiod till andra kammaren.

Stockholm den 7 mars 1961

På konstitutionsutskottets vägnar:

BENGT ELMGREN

Närvarande:

från första kammaren: herrar Elmgren, Torsten Andersson*, Damström,
Ollén, Olsén, Sveningsson, Hedblom, Dahl, Källqvist och Aspling*;
samt

från andra kammaren: herrar Spångberg, Andersson i Linköping, von
Friesen, Magnusson i Tumhult, Adamsson, Larsson i Luttra, Bengtsson i
Halmstad, Nilsson i Östersund, Hammar och Svenungsson.

Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 7 år 1961

7

Reservation

av herrar Elmgren, Damström, Olsén, Dahl, Aspling, Spångberg, Andersson
i Linköping, A damsson, Bengtsson i Halmstad och Nilsson i Östersund,
vilka ansett att utskottets yttrande bort ha följande lydelse:

Under hänvisning till riksdagens beslut år 1960 i förevarande ärende samt
till de motiv, som legat till grund härför, får utskottet hemställa,

att riksdagen måtte avslå motionerna I: 178 och 11:206.

8

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 7 år 1961

Bilaga

Förslag

till

ändrad lydelse av § 51 riksdagsordningen

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

§ 51.

Talmännen eller, i händelse av förfall
för dem, vice talmännen åligger,
var för sin kammare, att utfärda kallelse
till sammanträden, att ärendena
därvid föredraga, att upptaga, reda
och framställa de yttrade meningarna,
att göra propositioner för besluts
fattande och vidmakthålla ordning
vid sammanträdena, allt efter
de föreskrifter denna grundlag innehåller.
Dock må den, som talmansbefattningen
utövar, ej deltaga i
överläggning eller omröstning och ej
heller något annat föreslå, än som
erfordras till verkställighet av grundlagarna,
av riksdagens eller kamrarnas
särskilda beslut eller i övrigt av
de reglementariska stadganden, som
för riksdagsärendenas behandling
blivit antagna.

Talman äger —-

Talmännen eller, i händelse av förfall
för dem, vice talmännen åligger,
var för sin kammare, att utfärda kallelse
till sammanträden, att ärendena
därvid föredraga, att upptaga, reda
och framställa de yttrade meningarna,
att göra propositioner för besluts
fattande och vidmakthålla ordning
vid sammanträdena, allt efter de föreskrifter
denna grundlag innehåller.
Dock må den, som talmansbefattningen
utövar, ej deltaga i överläggning
och ej heller något annat föreslå,
än som erfordras till verkställighet
av grundlagarna, av riksdagens
eller kamrarnas särskilda beslut eller
i övrigt av de reglementariska
stadganden, som för riksdagsärendenas
behandling blivit antagna.

sammanträde avsluta.