Jordbruksutskottets utlåtande nr 21 år 1961
1
Nr 21
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj ds framställningar angående
vissa åtgärder i prisreglerande sgfte på jordbrukets
område, m. m., jämte i ämnet väckta motioner.
I årets statsverksproposition har Kungl. Maj :t under nionde huvudtiteln,
punkten 31 (s. 76—88), föreslagit riksdagen att till prisreglerande åtgärder
på jordbrukets område för budgetåret 1961/62 anvisa ett reservationsanslag
av 124 000 000 kronor.
Sedermera har Kungl. Maj :t i en den 10 mars 1961 dagtecknad proposition,
nr 76, angående vissa åtgärder i prisreglerande syfte på jordbrukets område,
m. m„ vilken hänvisats till jordbruksutskottet, med ändring härutinnan
av vad som föreslagits i statsverkspropositionen år 1961 under nionde
huvudtiteln, punkt 31, föreslagit riksdagen att
dels godkänna det i propositionen framlagda förslaget till ändring i prisortsystemet
för brödsäd under regleringsåren 1961/62—1964/65,
dels bemyndiga Kungl. Maj :t eller, efter Kungl. Maj :ts medgivande, statens
jordbruksnämnd att medgiva avgiftsrestitution för majsstärkelse samt preparat
på basis av majsstärkelse i huvudsaklig överensstämmelse med vad
som angivits i propositionen,
dels lämna utan erinran vad i propositionen anförts beträffande användningen
av de medel, som influtit under regleringsåren 1956/57—1958/59
och 1959/60 och som influtit eller inflyter under regleringsåren 1960/61 och
1961/62 genom upptagande av införselavgifter, ävensom av andra i samband
med jordbruksregleringen under nämnda regleringsår influtna eller inflytande
avgiftsmedel,
dels bemyndiga Kungl. Maj :t eller, efter Kungl. Maj:ts medgivande, statens
jordbruksnämnd att i huvudsaklig överensstämmelse med de riktlinjer,
som angivits i propositionen, jämka prisutjämningsbelopp å vissa jordbruksreglerade
varor,
dels till Prisreglerande åtgärder på jordbrukets område för budgetåret
1961/62 under nionde huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag av 133 000 000
kronor,
dels lämna utan erinran vad som i propositionen anförts beträffande vissa
frågor på livsmedelsberedskapens område.
I detta sammanhang bar utskottet behandlat följande inom riksdagen väckta,
till utskottet hänvisade motioner, nämligen
1) 1: 84 av herr Bengtson m. fl., likalydande med II: 107 av herr Hedlund
m. fl., vari hemställts, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte an
1
Dihang till riksdagens protokoll 1961. 10 samt. Nr 21
2
Jordbruksutskottets utlåtande nr 21 år 1961
hålla om dels undersökningar rörande inkomst- och kostnadsutvecklingen
inom jordbruket i enlighet med vad i motionen anförts, dels ock — därest
undersökningarna så motiverar — framläggande av förslag till sådana åtgärder
och jämkningar, att den i jordbruksavtalet och riksdagsbeslutet 1959
åsyftade utfyllnaden av inkomstklyftan mellan industrien och jordbruket
kan uppnås under sexårsperioden;
2) I: 166 av herr Andersson, Torsten, m. fl., likalydande med II: 199 av
herr Brandt i Sätila m. fl., vari hemställts, att riksdagen i skrivelse till
Kungl. Maj .ts måtte anhålla, att Kungl. Maj:t genom statens jordbruksnämnd
i samråd med jordbrukets förhandlingsdelegation eller på annat sätt
måtte låta föranstalta om att från och med början av budgetåret 1961/62
i fortlöpimde offentlig statistik redogörelse lämnas för till jordbruket i vårt
land utgående producentpriser i jämförelse med motsvarande medelproducentpriser
inom dels hela Västeuropa, dels EFTA-området för sig i enlighet
med vad i motionen har anförts;
3) 1.171 av herr Sjönell, likalydande med II: 196 av herr Antby, vari
hemställts, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte anhålla att en
utredning med syfte att föreslå åtgärder för främjande och effektiviserin"
av bygdekvarnar tillsättes;
4) I: 288 av herr Carlsson, Georg, m. fl., likalydande med II: 258 av herr
Elmwall m. fl., vari hemställts, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t
måtte anhålla om att till grund och vägledning för framtida beslut till förverkligande
av målsättningen om inkomstlikställighet åt den i jordbruket
arbetande befolkningen en undersökning måtte företagas angående inverkan
for jordbruket i olika storleksgrupper och landsdelar av olika åtgärder
som efter 1947 års riksdagsbeslut om jordbruket vidtagits inom jord- och
jordbrukspolitiken, finanspolitiken samt kredit- och räntepolitiken;
5) I: 615 av herr Jonasson m. fl., likalydande med II: 707 av herr Elmwall
m. fl., vari hemställts, alt riksdagen vid behandling av propositionen nr 76
matte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla att frågan om en objektiv och
opartisk kvalitetsbedömning av brödsäd måtte prövas så skyndsamt, att förslag
i motionens syfte kan framläggas samtidigt med förslag om övergång
ill bedömning av brödsädens mältningsgrad på grundval av spannmålens
kemiska egenskaper;
6) I: 639 av herr Carlsson, Eric, vari hemställts, att riksdagen vid sin behandiing
av proposition nr 76 måtte besluta att i skrivelse till Kungl Mai-t
anha la att Kopparbergs län må erhålla prisort vid inlösen av brödsäd, föragd
till Hedemora, samt att prissättning där må ske utan avdrag i enlighet
med vad i motionen anförts- ö °
7) I; 640 av herr Jonasson, likalydande med 11:748 av herrar Wahrendorff
och Elmwall, vari hemställts, att riksdagen vid behandling av propositionen
nr ,6 måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj-t
av “Cnnn “ %T sto()k.°p av 1960 års fodersädsöverskott intill en kvantitet
av 75 000 lön för en utjammngslagring i enlighet med vad i motionen anförts
samt i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om skyndsam prövning av frågan
Jordbruksutskottets utlåtande nr 21 år 1961 3
om hur en utjämningslagring av fodersäd i fortsättningen skall utformas;
8) I: 041 av herr Jonasson och herr Pettersson, Harald, likalydande med
II: 749 av herrar Wahrendorff och Elmwall, vari hemställts, att riksdagen
vid behandling av propositionen nr 76 måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla
om att vid pågående jordbruksutredning måtte prövas möjligheterna
av ett prisortsystem vid inlösen av brödsäd med prisort i varje brödsädsproducerande
län och med för samtliga prisorter enhetligt inlösenpris, i enlighet
med motionens syfte;
9) 11:747 av herrar Elmwall och Svensson i Vä, vari hemställts, att
riksdagen vid behandling av propositionen nr 76 måtte
I. besluta att enligt jordbruksnämndens förslag må från och med den
1 juli 1961 överföras till jordbruksregleringen
a. makaroner, spagetti och liknande produkter
b. mixer för bakningsändamål;
II. medge att från och med den 1 juli 1961 en prisutjämning successivt genomföres
på skorpor, cakes och Danish pastry på sätt som jordbruksnämnden
föreslagit, med härför erforderlig omläggning av prisutjämningen för
biscuits och wafers enligt jordbruksnämndens förslag;
III. anvisa för budgetåret 1961/62 på reservationsanslaget till Prisreglerande
åtgärder på jordbrukets område ett belopp av 2 500 000 kronor för
prisutjämning på skorpor, cakes och Danish pastry.
Beträffande det närmare innehållet i förenämnda motioner får utskottet
hänvisa till motionerna II: 107, II: 199, I: 171, II: 258, II: 707, I: 639, II: 748,
I: 641 och II: 747.
Remissyttranden över vissa motioner
Över motionerna I: 84 och II: 107 samt I: 166 och II: 199 har statens jordbruksnämnd
efter hörande av jordbrukets förhandlingsdelegation avgivit infordrade
utlåtanden den 14 mars 1961. Vidare har statistiska centralbyrån
yttrat sig den 25 mars 1961 över sistnämnda båda motioner. Jordbruksnämnden
har den 28 februari 1961 yttrat sig över motionerna I: 288 och II: 258.
Över motionerna I: 171 och II: 196 har utlåtanden avgivits av lantbruksstyrelsen
den 28 mars 1961, av jordbruksnämnden den 21 mars 1961 och av
Svenska bygdekvarnars riksförbund den 24 mars 1961.
Statens jordbruksnämnd har i sitt den 14 mars 1961 dagtecknade yttrande
över motionerna 1:84 och II: 107 anfört bland annat följande.
Statistiskt material för bedömning av den faktiska inkomstutvecklingen
för jordbruket under avtalsperioden föreligger ännu icke och sådant framkommer
för varje kalenderår framför allt från den jordbruksekonomiska
undersökningen först omkring ett år efter utgången av redovisningsåret.
Grundmaterialet för 1959 har sålunda blivit tillgängligt först i början av
år 1961.
Innan de statistiska undersökningarna läggs till grund för några slutsatser
4
Jordbruksutskottets utlåtande nr 21 år 1961
angående resultaten av prispolitiken och rationaliseringen måste en analys
verkställas av eventuella i övrigt inverkande faktorer, "framför allt av årsmånens
inverkan. Några säkra slutsatser angående utvecklingstendenser för
jordbrukets inkomster och de faktorer som betingat dessa kan därför knappast
dragas förrän vid en senare tidpunkt under avtalsperioden.
Jordbruksnämnden utgår ifrån att 19G0 års jordbruksutredning för att
erhålla underlag för en bedömning av hur på längre sikt garantier skall skapas
för inkomstlikställighet åt den i jordbruket arbetande befolkningen bl. a.
kommer att göra en analys av inkomst- och kostnadsutvecklingen under löpande
avtalsperiod.
Oavsett de tekniska möjligheterna att verkställa de i motionerna föreslagna
undersökningarna väll jordbruksnämnden även erinra om att ändringar i
det for perioden beslutade prissättningssystemet förutsatts skola ske endast
under vissa särskilt angivna förhållanden, exempelvis vid en mera betydande
ändring i växelkurserna. Bland dessa faktorer ingår icke förändringar i
jordbrukets behållna rationaliseringsvinst eller övriga i motionerna åberopade
omständigheter. Det inkomstbortfall, som kan bli följden av Sveriges
anslutning till EFTA-konventionen, skall beaktas i särskild ordning.
Enligt jordbruksnämndens mening föreligger icke förutsättningar att på
de av motionärerna åberopade grunderna åvägabringa jämkningar i jordbruksuppgörelsen
under löpande avtalsperiod.
Vidare anför jordbruksnämnden följande.
Jordbrukets förhandlingsdelegation har härutöver betonat angelägenheten
av att undersökningarna om inkomst- och kostnadsutvecklingen företas
sa snart detta kan ske. Delegationen har därvid påpekat, att prognosen rörande
rationaliseringsvinsterna 1959—1965 byggde på den jordbruksekonomiska
undersökningen med 1957 som sista år. Det borde redan nu vara möjligt
att fullfölja beräkningarna för 1958 och 1959, varvid skulle kunna erhållas
underlag för bedömning av storleken av rationaliseringsvinsterna under
dessa två år.
I sitt utlåtande den 14 mars 1961 över motionerna 1:16 6 och II: 199
anför jordbruksnämnden inledningsvis följande.
Som nämnes i motionerna, bär man i jordbrukets prisavtalspropositioner
meddelat uppgifter över relationen mellan producentpriserna på jordbruksprodukter
i Sverige och i ett antal västeuropeiska länder. Uppgifterna grundar
sig på bearbetningar inom jordbruksnämnden av prisserier sammanställda
av internationella organisationer, främst FAO och ECE. Utvecklingen
av dessa priser följs fortlöpande av jordbruksnämnden. Nämnden vill
dock varna mot att på grundval av detta material söka mäta det svenska jordbrukets
konkurrenskraft — ens om en fri konkurrens skulle tillåtas inom
Västeuropa — och i samband därmed dra alltför långtgående slutsatser om
jordbrukets kostnadstäckning eller priskrav på konsumenterna i olika länder.
Detta skulle förutsätta en grundligare analys av materialet än redovisningen
från de internationella organisationerna tillåter. Det kan här erinras
om svårigheten att erhålla priser avseende samma kvaliteter i alla länder.
De angivna producentpriserna skall vidare i princip utgöra faktiska priser
utan avdrag för subventioner. Undantag görs dock för de fall, då subventionerna
icke äger direkt anknytning till de framställda produkterna. Dvlika
subventioner uppgår i vissa länder till betvdande belopp. Det bör även un
-
5
Jordbruksutskottets utlåtande nr 21 år 1961
derstrykas, att en jämförelse mellan priser omräknade efter officiella växelkurser
lätt blir illusorisk, eftersom dessa kurser icke helt avspeglar valutornas
inbördes köpkraft.
Med dessa reservationer mot internationella prisjämförelser vill jordbruksnämnden
inte ha sagt, att sådana inte bör göras. Tvärtom kan de, enligt
nämnden, tillsammans med annat material, tjäna till att få förhållandena
inom olika länders jordbruk så allsidigt belysta som möjligt.
Jordbruksnämnden påpekar i detta sammanhang, att inom GATT för närvarande
företages försöksstudier över det samlade jordbruksstödet i fem
länder, bland annat Sverige. Det är meningen att, om rimliga resultat framkommer
vid dessa förarbeten, undersökningen skall utsträckas att avse så
många som möjligt av till organisationen anslutna länder, överslagsbei åkningar
över jordbrukets skydd gentemot världsmarknaden i vårt land jämfört
med förhållandet i andra länder pågår även inom 1960 års jordbruksutredning.
På grund av vad sålunda anförts förklarar sig jordbruksnämnden beredd
att tillmötesgå motionärernas önskemål så till vida att nämnden i fortsättningen
kommer att publicera — lämpligen i Jordbruksekonomiska Meddeianden
— producentpriser på jordbruksprodukter i Sverige jämfört med medeltal
för dels hela Västeuropa, dels EFTA-området.
Statistiska centralbyrån erinrar i sitt utlåtande den 25 mars 1961 först
beträffande statistikens användbarhet om att jämförelser mellan statistiska
uppgifter från olika länder vanligen vållar betydande svårigheter på grund
av såväl skillnader i statistikens innehåll och utformning som olikheter i
fråga om ländernas sociala och ekonomiska förhållanden m. m. samt anför
vidare följande.
Detta gäller även i förevarande fall, varvid ytterligare må framhållas, att
omräkningarna på basis av gällande växelkurser i vissa lägen kan ge osäkra
resultat, vilket finge beaktas vid utnyttjandet av statistiken. Motionärerna
utgår från att de redovisade producentpriserna kan anses vara mätare på
produktionskostnadslägena i de berörda länderna. Huruvida man är beredd
att acceptera denna ståndpunkt eller inte beror på vilka definitionsmässiga
och andra utgångspunkter man väljer. Centralbyrån får i sammanhanget
bara erinra om svårigheterna vid värderingen av arbetsinsatsen inom jordbruket.
Att särskilda vanskligheter kan uppstå vid internationella jämförelser
framgår klart, om man tänker sig att man skulle försöka överföra den
svenska diskussionen om inkomstklyftan mellan industrien och jordbruket
på de förhållanden, som råder i andra länder.
Även om sålunda vissa problem kan uppstå vid utnyttjandet av den föreslagna
statistiken anser sig centralbyrån inte ha anledning avstyrka förslagen.
I sitt den 28 mars 1961 dagtecknade utlåtande över motionerna 1:17 1
och II: 196 vitsordar lantbruksstyrelsen den betydelse, som bygdekvarnarna
har haft för vårt jordbruk. Styrelsen framhåller emellertid, att den genom
Jordbruksutskottets utlåtande nr 21 år 1961
jordbruksrationaliseringen pågående reduceringen av antalet brukningsenheter
och den starkt ökande mekaniseringen av spannmålsskörden lett till
ett alltmer minskat utnyttjande av bygdekvarnarna. Skördetröskningen förutsätter
sålunda i betydande utsträckning artificiell torkning, vilket medför,
att allt större kvantiteter spannmål levereras till torkningsanläggningar
och lager. Det gamla löneförmalningssystemet kommer sålunda att alltmeia
minska. \ ad beträffar fodersäden torde användningen av foderblandningar
komma att verka i samma riktning.
Lantbruksstyrelsen anför vidare, alt enligt vad styrelsen under hand erfaiit
bygdekvarnarna redan nu torde ha en förmalningskapacitet, som avsevärt
överstiger den löneförmalning, som kan förväntas. Denna omständighet
bör givetvis beaktas vid bedömande av frågan om åtgärder till främjande
och effektivisering av bygdekvarnsrörelsen. De bygdekvarnar, som
kan beräknas komma att bestå, måste självfallet moderniseras för tillgodoseende
av utvecklingens krav. Lantbruksstyrelsen erinrar därvid om all statligt
stöd för erforderliga investeringar kan erhållas i form av kreditgaranti,
som kan utgå till hemslöjd, hantverk och småindustri.
Jordbruksnämnden lämnar i sitt utlåtande den 21 mars 1961 först följande
statistiska uppgifter om bygdekvarnarna.
Sedan tiden från andra världskrigets slut har antalet bygdekvarnar, som
bedriver löneförmalning av brödsäd utan samband med handelsförmalning,
sjunkit från omkring 3 000 till knappt 1 000. Kvantitativt har löneförmalmngen
av brödsäd per ar under samma tidsperiod kontinuerligt sjunkit
från cirka 80 000 ton till 15 000 å 20 000 ton. En viss stabilisering synes
dock under de senaste åren ha inträtt. Jordbruksnämnden har tidigare i
o ika sammanhang framhållit, att löneförmalningens minskade omfattning
knappast berott på systemet med förmalningsavgift — som ju i lika män
drabbar handelsformahhngen — utan i stället sammanhänger med de ändlade
lorhallandena på landsbygden. Av väsentlig betydelse har därvid varit
övergången från »naturabetalning» till kontantlön för lantarbetarna ävcnsom
det förhållandet att jordbruksbefolkningen i allt större utsträckning
övergått från brödbakning i hemmen till konsumtion av bageriprodukter.
r?etuJnlde,darfor varken vara möjligt eller ens lämpligt att under normala
and,ei^ 8enom statliga eller andra åtgärder stimulera till en ökning av
loneiormalningen av brödsäd.
Bygdekvarnarnas verksamhet omfattar emellertid icke endast löneförmal
mng
av brödsäd utan även — och förhållandevis i större utsträckning _
gropmng av fodersäd samt betning av utsäde m. in. En nyligen av jordbruksnamnden
gemensamt med länsstyrelserna företagen inventering har
salunda visat att det totala antalet bygdekvarnar för närvarande uppgår till
cirka 1 500, varav som framgår av det föregående endast två tredjedelar
dnver broasadsformalnmg. Även verksamheten på fodersäds- och utsädesomradet
bär sannolikt successivt minskat, vilket torde sammanhänga med
en samtidig expansion inom jordbrukets ekonomiska föreningsrörelse (SLRorganisaflonen)
som genom ett utbyggt filialsystem i allt större utsträckning
star till jordbrukets förfogande med sådana tjänster. Utvecklingen på
bygdekvarnarnas område synes därför knappast ha lett till en försämrad service
tor jordbruket.
7
Jordbruksutskottets utlåtande nr 21 år 1961
Jordbruksnämnden erinrar därefter om att nämnden i skrivelse till chefen
för jordbruksdepartementet den 7 mars 1961 angående planläggningen
av mjölförsörjningen närmare belyst, alt tillgång till bygdekvarnar och
andra kvarnverk med möjligheter att tillverka mjöl för mänsklig konsumtion
är av väsentlig betydelse i en krigssituation, då de större handelskvarnarna
kan förutsättas ha blivit satta ur funktion. Bygdekvarnarnas nuvarande
kapacitet beräknas i stort kunna säkerställa förinalningsbehovet i ett
sådant läge. En fortlöpande nedläggning av bygdekvarnarna kan emellertid
komma att innebära, att den beredskapsmässiga reserv som bygdekvarnarna
för närvarande utgör snabbt reduceras till direkt men för mjölförsörjningen
under krigsförliållanden. En ytterligare minskning av bygdekvarnarnas
kapacitet synes därför ur beredskapssynpunkt böra motverkas.
Med hänsyn till vad här anförts har jordbruksnämnden icke något att erinra
mot att en objektiv utredning verkställes i syfte att närmare belysa ifrågavarande
spörsmål. Nämnden vill icke heller motsätta sig att bygdekvarnarnas
organisation erhåller representation i jordbruksnämndens råd. Däremot
anser nämnden knappast, att bygdekvarnarna har en sådan betydelse
för jordbruket som sådant, att det kan anses befogat att kostnaderna för
eventuella åtgärder för främjande av deras rationalisering bör bestridas av
j ordbruksregleringsmedel.
Svenska bygdekvarnars riksförbund bekräftar i sitt utlåtande den 24
mars 1961 i allt väsenligt de i motionerna framförda uppgifterna beträffande
det aktuella läget inom bygdekvarnsbranschen samt anför härom följande.
Statliga åtgärder, framförallt på jordbrukets område, har i flera avseenden
medfört allvarliga problem för bygdekvarnarna. Det bortfall av mindre
brukningsenheter inom jordbruket, som strukturrationaliseringen medlor,
inverkar givetvis menligt för dessa kvarnar men samtidigt synes lfragavarande
rationalisering öppna nya förutsättningar och perspektiv för bygdekvarnarna.
Enligt erfarenheter bland annat från USA har centrala tolknings-
och lagringsanläggningar (spannmålsbanker), vilka samtidigt kan erbjuda
service med målning och blandning av den hemmaproducerade fodersäden
samt rensning och betning av utsade en viktig uppg^t att fylla tor
jordbruket. Investering och arbetsinsats på den enskilda gården kan därigenom
minskas, vilket underlättar strukturförändringarna inom jordbruket.
Omställningsprocessen medför emellertid mycket stora problem or
bygdekvarrnarna, främst av ekonomisk art, då de nyanläggningar, som erfordras,
är synnerligen kapitalkrävande.
Som mycket riktigt framliålles i motionerna har de svårigheter, som vållats
innehavarna av bygdekvarnarna genom olika statliga ingripanden, medfört
olust och pessimism inom mjölnarkåren. Att den s. k. förmalningsavgiflen
skall uttagas även vid löneförmalning av brödsäd har medfört avsevärda
förluster för bygdekvarnarna dels genom inkomstbortfall men aven
genom den kapitalförstöring, som uppstått därigenom att dyrbara maskiner
avsedda för lirödsädsförmalning i många fall har förlorat sitt varde, sedan
lantbrukarna på grund av förmalningsavgiften i avsevärd utsträckning upphört
atl låta löneform ala brödsäd. Det är framför allt statsmakternas in
-
8 Jordbruksutskottets utlåtande nr 21 år 1961
ställning till bygdekvarnarna i frågan om förmalningsavgiften vid löneförmalning,
som förefaller att ha skapat den pessimism, som nu råder inom
branschen och som gör många av dess utövare tveksamma, om det över huvud
taget är lönt att satsa på en bransch, som riskerar att falla offer för nya överraskande
statliga ingrepp av negativ karaktär.
Samtidigt som den av motionärerna föreslagna utredningen enligt riksförbundets
mening skulle skapa ny tillförsikt inom bygdekvarnsbranschen,
synes det vara av allmänt intresse för samhället att slå vakt om de mindre
kvarnarna, inte minst ur beredskapssynvinkel och för att underlätta strukturförändringarna
inom jordbruket. Riksförbundet tillstyrker därför livligt
den i motionerna föreslagna utredningen.
I sitt utlåtande den 28 februari 1961 över motionerna 1:288 och II:
2 5 8 anför jordbruksnämnden, att den förutsätter, att de undersökningar’
som 1960 års jordbruksutredning kommer att utföra rörande utvecklingen
inom jordbruket, kommer att bli ingående nog för alt beträffande såväl
olika storleksklasser av jordbruk som skilda landsdelar medge analyser i
huvudsaklig överensstämmelse med motionärernas yrkanden.
I årets statsverksproposition under nionde huvudtiteln, punkten 31, s
76—86, har under rubriken Prisreglerande åtgärder på jordbrukets område
lamnats redogörelse för av statens jordbruksnämnd gjorda framställningar
om anvisning för budgetåret 1961/62 av medel under reservationsanslaget till
prisreglerande åtgärder på jordbrukets område, om reglering av skördeskador
a 1961 års skörd samt om användningen m. m. av införselavgifter och
andra avgifter på jordbruksregleringens område under regleringsåren 1959/
60—1961/62.
I propositionen 1961: 76 har å s. 4—6 lämnats redogörelse för av jordbruksnämnden
framlagda förslag beträffande prisorter och kvalitetsbestämmelser
m. m. vid inlösen av brödsäd. Av jordbruksnämnden framlagda förslag
om gränsskyddet för makaroner m. in. samt s. k. kakmixer redovisas å
s. 7—10 i propositionen. Ä s. 10—11 återges vissa uppgifter om föreningen
Svensk spannmålshandels verksamhet på fodervaruområdet och å s. 11_12
vissa av jordbruksnämnden framlagda förslag beträffande avgiftsbeläqqninqen
av vissa fett varor. Ä s. 12 redovisas yttrande av general tullstyrelsen över
sistnämnda förslag. Frågan om restitution av införsel- och kompensalionsavgiflcr
på stärkelsepreparat, på basis av majsstärkelse, för wellpapptillverkning,
m. m. behandlas å s. 13—18. Ä s. 18-20 redovisas vissa av jordbruksnämnden
framlagda förslag beträffande införselavgiftsmedlen för reqiermgsåren
1960/61 och 1961/62, m. m. Jordbruksnämndens förslag i vissa
EFTA-fragor återges å s. 20—32, varvid yttrande av kommerskollegium över
förslag om prisutjämning för skorpor, cakes och Danish pastry redovisas å
Jordbruksutskottets utlåtande nr 21 år 1961
9
s. 27—28. Å s. 32 redogöres för jordbruksnämndens förnyade beräkningar i
anslagsfrågan. Slutligen behandlas å s. 32—39 en framställning av jordbruksnämnden
i vissa frågor på livsmedelsberedskapens område. Å s. 39—41 redovisas
vissa häröver avgivna yttranden.
Utskottet tillåter sig hänvisa till propositionernas förenämnda redogörelser.
Departementschefen
Efter förenämnda redogörelser i statsverkspropositionen 1961 under nionde
huvudtiteln, punkten 31, har departementschefen anfört följande.
»Medelsbehovet för allmänt mjölkpristillägg under regleringsåret 1961/62
har av statens jordbruksnämnd beräknats till 96,5 miljoner kronor eller till
ett 2,5 miljoner kronor högre belopp än för innevarande budgetår. Mot
nämndens beräkning har jag intet att erinra.
För fortsatt stöd åt lin- och hamphanteringen har jordbruksnämnden beräknat
ett med 250 000 kronor till 1 750 000 kronor höjt medelsbehov. Nämnden
har därvid utgått från att stöd skall utgå till 1961 års lin- och hamphantering
i form av statliga pristillägg av samma omfattning som under åren
1958 och 1959, vilket i fråga om linfiber innebär en ökning av det statliga
pristillägget jämfört med det för 1960 års odling från 61 till 79 öre per kilogram.
Emellertid skall jordbruksnämnden före den 1 februari 1961 till
Kungl. Maj :t inkomma med de förslag, som kan föranledas av Kungl. Maj :ts
uppdrag till nämnden den 5 maj 1960 att — efter samråd med kommerskollegium,
riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap och arbetsmarknadsstyrelsen
i vad på dessa myndigheter ankommer — dels närmare utreda
frågan om det statliga stödet åt lin- och hamphanteringen efter Sveriges
anslutning till Europeiska frihandelssammanslutningen, dels i samband
härmed närmare utreda Hallands läns linodlareförenings och Gotlands
hampodlareförenings ekonomiska ställning samt föreningarnas möjligheter i
övrigt till fortsatt verksamhet. Bland annat med hänsyn härtill finner jag
mig inte nu böra taga ställning till utformningen av det fortsatta stödet
åt lin- och hamphanteringen. Jag torde få återkomma härtill i ett senare
sammanhang. Till detta stöd synes emellertid nu för nästa budgetår böra
beräknas samma belopp som för innevarande budgetår eller 1,5 miljoner
kronor.
I avvaktan på närmare erfarenheter av medelsåtgången synes det under
förevarande anslag för prisutjämning av vissa jordbruksreglerade råvaror
till livsmedelsindustrien avsedda beloppet böra för nästa budgetår upptagas
till oförändrat 25 miljoner kronor. Till frågan om en eventuell utsträckning
av råvaruprisutjämningen till ytterligare områden torde jag få återkomma,
när jordbruksnämnden redovisat resultatet av de utav 1960 års riksdag begärda
utredningarna i ämnet.
Till täckande av diverse kostnader i samband med jordbruksregleringen
under regleringsåret 1961/62 bör, såsom jordbruksnämnden föreslagit, me
-
10
Jordbruksutskottets utlåtande nr 21 år 1961
del liksom för innevarande regleringsår anvisas till fortsatt stöd åt ullproduktionen,
till ersättning till Svenska mejeriernas riksförening för handhavandet
av vissa med regleringen av mjölk och mejeriprodukter sammanhängande
uppgifter samt till oförutsedda utgifter att disponeras efter beslut
av Kungl. Maj :t i varje särskilt fall. För sagda ändamål torde sålunda
böra beräknas ett belopp av respektive förslagsvis 350 000 kronor, högst
250 000 kronor och 500 000 kronor. Medel för bestridande av kostnaderna för
de fortsatta skördeuppskattningarna enligt provytemetod torde emellertid
från och med budgetåret 1961/62 böra beräknas under det i det följande
upptagna anslaget till kostnader i samband med permanent skördeskadeskydd.
Till diverse kostnader i samband med jordbruksregleringen behöver sålunda
enligt mina förslag för regleringsåret 1961/62 beräknas ett sammanlagt
belopp av 1 100 000 kronor.
Vid bifall till vad jag sålunda förordat, uppgår det sammanlagda medelsbehovet
till prisreglerande åtgärder på jordbrukets område under regleringsåret
1961/62 till 124 100 000 kronor. Som framgår av det föregående
har jordbruksnämnden beräknat, att de medel, som anvisats under anslaget
för ändamål belöpande på tiden intill utgången av regleringsåret 1960/61,
helt kommer att förbrukas. Ifrågavarande anslag bör därför för budgetåret
1961/62 uppföras med avrundat 124 000 000 kronor.
Till frågan om den närmare beräkningen samt användningen av de medel,
som influtit eller under innevarande och nästkommande regleringsår
inflyter genom upptagande av införselavgifter på jordbrukets område, ävensom
till frågan om användningen under nästa regleringsår av de medel, som
inflyter genom upptagande av interna regleringsavgifter på jordbrukets område,
torde jag få återkomma i senare sammanhang. Beträffande spörsmålet
om statligt stöd för förluster genom skördeskador på 1961 års skörd torde
jag få hänvisa till vad som i det följande anföres under anslaget till kostnader
i samband med permanent skördeskadeskydd.
Enligt beslut av 1959 års riksdag (prop. 1959: 80; JoU 21; rskr. 152) skall
viss vid försäljning av mejerismör m. m. under regleringsåret 1958/59 uppkommen
merintäkt komma konsumenterna till godo under innevarande
prissättningsperiod antingen genom en prissänkning, som svarar mot merintäkten,
eller genom eu mot denna svarande minskning av eventuellt överenskomna
prishöjningar.
Det torde böra bringas till riksdagens kännedom, att Kungl. Maj :t den
3 juni 1960 godkänt ett av jordbruksnämnden och jordbrukets förhandlingsdelegation
föreslaget förfaringssätt för avräkning av tillhopa 20 miljoner
kronor av ifrågavarande merintäkter å sammanlagt 32 miljoner kronor.
Förfaringssättet innebär i huvudsak följande.
Tillämpningen av inkomstregeln våren 1960 innebär, att jordbruket skulle
tillföras ett totalbelopp per år räknat om 65,6 miljoner kronor. Av merintäkten
för smör fick därvid Svenska mejeriernas riksförening disponera
Jordbruksutskottets utlåtande nr 21 år 1961
11
12,5 miljoner kronor till förbättring av mjölkpriset till leverantörerna. Riksföreningen
fick vidare disponera ytterligare 7,5 miljoner kronor, utgörande
en retroaktiv ersättning till jordbruket från 1 april 1960.
Återstoden av merintäkten, cirka 12 miljoner kronor, skall enligt Kungl.
Maj:ts nyssberörda beslut på motsvarande sätt som skett beträffande förenämnda
belopp av 12,5 miljoner kronor avräknas mot det belopp, varmed
mjölkpriset eljest skulle ha höjts vid utlösning av 3-procentregeln i juni
1960.»
I propositionen 1961: 76 angående vissa åtgärder i prisreglerande syfte på
jordbrukets område, m. m. bär departementschefen — efter förenämnda redogörelser
för olika framställningar m. in. — anfört följande.
»Nu gällande prissättningssystem i fråga om brödsäd bygger på inlösengaranti
och inmalningstvång. Anpassningen av inlandspriserna till förskjutningarna
på utlandsmarknaden sker i huvudsak årsvis. Svensk spannmålshandel,
ekonomisk förening, fastställer årligen före skörden inlösenpriser
för vete och råg att gälla per den 1 april. Inlösenpriserna avser liksom mittpriserna
och prisgränserna odlarpriser för normalkvalitet vid leverans till
prisorter, vilka för närvarande är Gävle, Stockholm, Norrköping, Kalmar,
Karlshamn, Ystad, Trelleborg, Malmö, Landskrona, Hälsingborg, Halmstad,
Falkenberg och Göteborg samt vid leverans av råg Åhus och vid leverans av
vete Kristianstad. Därutöver finnes ytterligare prisorter, där brödsäd inlöses
men viss reduktion av inlösenpriset sker. Sålunda mottages brödsäd till inlösenpriset
med avdrag av 50 öre per deciton i Nyköping, Gamleby och Visby,
med avdrag av 75 öre per deciton i Mjölby, Uppsala och Örebro samt med
avdrag av 1 krona per deciton i utskeppningshamnarna i Vänern, nämligen
Mariestad, Lidköping, Kristinehamn, Karlstad/Skattkärr, Säffle och Vänersborg.
I sitt utlåtande 1959: 29 anförde jordbruksutskottet utan erinran från
riksdagens sida i fråga om priso rtsystem et för brödsäd, att
utskottet utgick från att, därest utvecklingen av kvarnindustriens lokalisering
och av handelsvägarna för brödsäd så skulle motivera, statens jordbruksnämnd
skulle komma att framlägga förslag till ändringar beträffande
prisortsystemet.
I enlighet med ett av föreningen Svensk spannmålshandel efter verkställda
undersökningar framlagt förslag har jordbruksnämnden förordat, att vad
gäller de nuvarande prisorterna Karlshamn, Trelleborg, Halmstad och balkenberg,
i vilka inlösenpris ulan avdrag hittills tillämpats, från och med
1961 års skörd inlösen av brödsäd skall ske till inlösenpriset med avdrag av
25 öre per deciton. Nämnden har vidare föreslagit, att i fråga om Uppsala
det nuvarande avdraget från inlösenpriset av 75 öre per deciton skall minskas
till 50 öre per deciton samt att Kristianstad, som för närvarande är prisort
endast för vete, fortsättningsvis skall vara prisort även för råg. Jordbruksnämnden
har anmält, att ändringsförslaget utarbetats av en särskild
kommitté inom Svensk spannmålshandel och att förslaget utgör en kompromiss
mellan kommitténs representanter för jordbruket respektive för
12
Jordbruksutskottets utlåtande nr 21 år 1961
kvarnarna. För att erfarenheter av det nya prisortsystemet skall kunna vinnas
under en längre tid har kommittén liksom även nämnden förutsatt, att
några ytterligare ändringar i fråga om prisorterna inte skall genomföras
under återstoden av innevarande avtalsperiod för prissättningen på jordbruksprodukter.
Jordbruksnämnden har i anslutning till förslaget framhållit bland annat,
att Karlshamn, Trelleborg, Halmstad och Falkenberg inte längre är
kvarnorter. Genom att i dessa orter tillämpa ett lägre pris än inlösenpriset
underlättas tillförseln från dessa orters normala tillförselområden till närmaste
större kvarnort. Samtidigt är inte prisavdraget så stort, att det beräknas
komma att menligt påverka utnyttjandet av lagerutrymmena i de
nämnda orterna. Genom det minskade avdraget i Uppsala underlättas den
erforderliga tillförseln till där belägen kvarn. För att stimulera tillförsel av
inom Kristianstads-området uppkommande överskottskvantiteter av råg till
exporthamnen Åhus har Kristianstad tidigare inte varit prisort för detta sädesslag.
Enär överskottsproduktionen av råg emellertid numera tenderat
att minska och de lokala överskotten av råg inom området i mindre utsträckning
än tidigare utskeppas över Åhus, har övervägande skäl talat för att
låta Kristianstad bli prisort även för råg.
Jordbruksnämndens förslag till ändringar i prisortsystemet för brödsäd
synes i huvudsak utgöra en anpassning till utvecklingen av kvarnindustriens
lokalisering samt av handelsvägarna för brödsäd och föranleder därför
ingen erinran från min sida. I princip har jag ej heller något att erinra mot
att prisoi tsystemet i den nya utformningen bibchålles oförändrat under
återstoden av den nu gällande prisavtalsperioden. Enligt min mening bör
emellertid hinder inte möta att upptaga utformningen till prövning under
sagda period, därest särskilda skäl skulle tala härför.
\ idare har jordbruksnämnden anmält, att de undersökningar, som erfordras
för en i olika sammanhang tidigare berörd omläggning av bestämmelserna
om kvalitetsfordringar och prisreglering
vid inlösen av brödsäd på grund av de onormala skördeförhållandena
under åren 1959 och 1960 ännu inte kunnat slutföras. Vid sådant förhållande
torde frågan om en dylik omläggning inte kunna prövas nu. Det
är emellertid min avsikt att upptaga spörsmålet till behandling, så snart
sig göra låter.
Jordbruksnämnden har efter framställning av föreningen Svensk spannmålshandel
föreslagit, att makaroner, spagetti och liknande
produkter samt s. k. kakmixer från och med den 1 juli 1961 skall
överföras till jordbruksregleringen. Detta förslag anser jag mig emellertid inte
kunna tillstyrka. Beträffande makaroner, spagetti och liknande produkter
synes enligt min mening det av nämnden sedan juli 1960 tillämpade restitutionsförfarandet
tills vidare böra fortsättas. I fråga om de s. k. kakmixerna
anser jag ytterligare erfarenheter av utvecklingen böra avvaktas.
Jordbruksutskottets utlåtande nr 21 år 1961
13
I syfte alt möjliggöra utjämning av överskott och underskott i den prisreglerande
verksamhet i tråga om brödsäd och produkter därav, som under
överinseende av jordbruksnämnden bedrives av föreningen Svensk spannmålshandel,
har föreningen enligt ett av Kungl. Maj :t godkänt avtal inrättat
en stiftelse, benämnd spann in ålshandelns konjunkturutjämningsfond,
till vilken överskottsmedlen i nämnda verksamhet inbetalas.
För alt förhindra en inte avsedd beskattning av dessa medel äger
föreningen enligt förordningen 1954: 71 njuta avdrag vid inkomsttaxeringen
för avsättningar till stiftelsen.
Jämlikt beslut av 1959 års riksdag har föreningen Svensk spannmålshandel
ålagts att med medel, som i särskild ordning ställes till föreningens förfogande,
under vissa förutsättningar även lämna stöd vid export av fodersäd
och produkter därav samt verkställa stödköp av fodersäd. Föreningen och
jordbruksnämnden har under förbehåll av Kungl. Maj :ts godkännande i anledning
härav träffat ett tilläggsavtal till nyssnämnda avtal av innebörd att
föreningen skall medges rätt till avdrag vid inkomsttaxeringen för avsättningar
till nyssnämnda stiftelse av jämväl överskottsmedel i föreningens
prisreglerande verksamhet i fråga om fodersäd och produkter därav.
Kungl. Maj :t har tidigare denna dag på min föredragning godkänt det mellan
jordbruksnämnden och föreningen Svensk spannmålshandel träffade tillläggsavtalet.
Den i anledning härav erforderliga ändringen av förordningen
1954: 71 kommer att behandlas och anmälas av chefen för finansdepartementet.
Beträffande avgiftsbeläggningen av vissa fettvaror har
jordbruksnämnden hemställt om bemyndigande att uttaga den särskilda
införselavgift av 26 kronor 25 öre per 100 kilogram, vilken utgår på bland
annat margarin, konstister och annat berett ätbart fett hänförligt till de statistiska
numren 15.13.109 och 209 i tulltaxan, jämväl för andra under fettvaruregleringen
fallande fetter och oljor, vilka genom särskild behandling
erhållit liknande karaktär som nyssnämnda varor. Anledningen till nämndens
framställning är att tulltaxeringspraxis för ifrågavarande fetter och
oljor varit vacklande och att de stundom införts till landet under sådant
tulltaxenummer, att de inte kommit att beläggas med nämnda särskilda
införselavgift.
Det torde böra erinras om att denna enligt beslut av 1956 års riksdag
införda särskilda införselavgift har till syfte att dels lämna egentligt nianufaktureringsskydd,
dels kompensera den inhemska industrien för dess åtaganden
att i viss utsträckning basera sin råvaruförsörjning på vegetabilisk
olja härrörande från den inhemska oljeväxtodlingen. Nämnda särskilt behandlade
fetter och oljor utgör på grund av sin beskaffenhet och sitt användningsområde
konkurrenlvaror till margarin, konstister och annat berett
ätbart fett och, därest de inte belägges med samma avgifter som sistnämnda
varor, kan avsätlningsutrymmet för den olja av inhemsk odling,
14
Jordbruksutskottets utlåtande nr 21 år 1961
som tillverkarna av konstister m. m. inom landet nu avtalsenligt övertager,
komma att minska.
Såsom framgår av det föregående har generaltullstyrelsen i remissutlåtande
uppgivit, att ifrågavarande fetlvaror enligt den numera inom tullsamarbetsrådet
preciserade gränsdragningen mellan tulltaxenumren 15.07
och 15.13 i brysselnomenklaturen skall hänföras till sistnämnda nummer.
Det synes sålunda inte erforderligt att utsträcka området för ifrågavarande
särskilda avgiftsbeläggning. Därest tulltaxeringspraxis ändock skulle komma
att visa sig vacklande, torde frågan om det av jordbruksnämnden begärda
bemyndigandet få tagas upp till ny prövning.
Vid 1959 års riksdag väcktes motioner, vilka syftade till sådana bestämmelser,
att wellpappfabriker skulle kunna erhålla restitution å införsel-
och ko in pensationsav gifter, som utgår å stärkelsepreparat,
på basis av majsstärkelse, vilka dessa fabriker använder
i sin fabrikation av wellpapp.
Enligt gällande bestämmelser äger jordbruksnämnden medge restitution
av införsel- och kompensationsavgifter vid export. Om särskilda skäl föreligger,
äger nämnden meddela restitution eller avgiftsbefrielse även för andra
fall. På stärkelseområdet gäller sålunda, att nämnden kan medge dylik
avgiftslättnad, då en importvara innehåller endast en mindre andel stärkelse
eller stärkelseprodukt. Vidare gäller inom nu angivet område att tillverkare
av farmacevtisk specialitet äger åtnjuta restitution eller befrielse av
införsel- och kompensationsavgifter för glykos och liknande produkter,
vilka användes eller är avsedda alt användas vid tillverkningen av dylika
specialiteter. Enligt uttalande av riksdagen skall restitution av eller befrielse
från avgift i princip inte medges i andra fall.
I anledning av nyssnämnda motioner framhöll jordbruksutskottet utan
erinran från riksdagens sida i sitt utlåtande 1959: 29, att Kungl. Maj:t borde
överväga, huruvida wellpappfabriker inte skulle kunna erhålla dylik
restitution och om inte ifrågavarande industriprodukt kunde avföras från
jordbruksregleringen.
Sedan Kungl. Maj:t anbefallt jordbruksnämnden att inkomma med förslag
i anledning av utskottets uttalande, har nämnden, såsom framgår av
den föregående redogörelsen, den 5 juli 1960 framlagt utredning och förslag
i ämnet. Nämnden bar för sin del utgått från att frågan om avgiftsbeläggning
vid import av stärkelse och stärkelseprodukter för tekniskt bruk
inom industrien kommer att upptagas av 1960 års jordbruksutredning i
samband med en översyn av de nuvarande regleringsåtgärderna på fabrikspotatisområdet.
Nämnden har därför inte ansett sig böra föreslå annan åtgärd
än att handlingarna i ärendet överlämnas för beaktande till jordbruksutredningen.
Efter övervägande av det utredningsmaterial, som förebragts, och alla de
synpunkter, som i övrigt anförts i ärendet, har jag ansett mig böra — i avvaktan
på de förslag i ämnet, som kan komma att framläggas av 1960 års
Jordbruksutskottets utlåtande nr 21 år 1961
15
jordbruksutredning — förorda, att Kungl. Maj :t, eller, efter Kungl. Maj ds
bestämmande, jordbruksnämnden bemyndigas att — utan liindcr av riksdagens
tidigare uttalande — från och med den 1 juli 1961 tills vidare, i den
ordning Kungl. Maj d eller nämnden bestämmer medge restitution av eller
befrielse från dels införsel- och kompensationsavgifter för sådana på basis
av majsstärkelse framställda, importerade stärkelsepreparat, som wellpapptillverkare
använder i sin fabrikation av wellpapp, dels införselavgifter för
majsstärkelse, som ingår i dylika inom landet tillverkade preparat, vilka av
vvellpapptillverkare användes vid fabrikationen av wellpapp.
I årets statsverksproposition (IX ht, p. 31) har lämnats en redogörelse för
av jordbruksnämnden verkställda beräkningar av de medel, som genom
uttagande av införselavgifter å jordbruk sregi eringsvaror
kan komma att inflyta under regleringsåren
1960/61 och 1961/62 m. m. Nämnden har i nu förevarande
sammanhang anmält, att erfarenheterna av avgiftsuppbörden efter ingången
av regleringsåret 1960/61 och de bedömningar, som har kunnat göras av
den fortsatta utvecklingen, inte har givit nämnden tillräcklig anledning att
revidera de gjorda beräkningarna.
De av jordbruksnämnden verkställda beräkningarna av de under regleringsåret
1961/62 inflytande införselavgiftsmedlen på jordbrukets område
föranleder ingen erinran från min sida. Totalt bör sålunda inkomsterna av
sagda införselavgifter uppskattas till ett belopp av närmare 124 miljoner kronor.
Jag vill emellertid framhålla osäkerheten i dessa beräkningar till följd
av svårigheterna att förutse bland annat importutvecklingen.
Vad gäller användningen av de under regleringsåret 1959/60 influtna införselavgifismedlen
har såsom närmare framgår av årets statsverksproposition
(IX ht, p. 31) av det totala inkomstbeloppet, inklusive ränteinkomster,
om cirka 128,7 miljoner kronor enligt beslut av riksdagen — förutom 93
miljoner kronor till prisregleringen inom de olika regleringsföreningarnas
områden — tagits i anspråk tillhopa 6,53 miljoner kronor för andra ändamål
än egentlig prisregleringsverksamhet på jordbruksområdet. Av därefter överskjutande
belopp, cirka 29,2 miljoner kronor, hänför sig omkring 8,4 miljoner
kronor till införselavgifter för brödsäd, som importerats såsom ersättning
för en ur handelspolitisk synpunkt angelägen och med prisregleringsmedel
stödd export av brödsäd. Vidare hänför sig 14 miljoner kronor till införselavgifter
för fodermedel utöver den för fodermedelsavgifter angivna normalramen
och 2,5 miljoner kronor till införselavgifter, som influtit vid särskild
import av vete för foderändamål i samband med fiskexport. Det nyssnämnda
beloppet av 8,4 miljoner kronor synes böra överföras till föreningen
Svensk spannmålshandel såsom bidrag till täckande av de vid ifrågavarande
särskilda export av brödsäd lämnade bidragen.
Kungl. Maj:t har på framställning av jordbruksnämnden hösten 1960 bemyndigat
nämnden att, i den mån nämnden efter samråd med jordbrukets
förhandlingsdelegation så finner erforderligt, genom föreningen Svensk
16
Jordbruksutskottets utlåtande nr 21 år 1961
spannmålshandel låta verkställa stödköp av fodersäd av 1960 års skörd och
att för sådant ändamål taga i anspråk vid importen av fodermedel inflytande
avgiftsmedel. Såsom framgår av statsverkspropositionen har nämnden
efter samråd med jordbrukets förhandlingsdelegation föreslagit, att kostnaderna
för stödköpen, vilka i huvudsak kommit att avse inte fullgod brödsäd,
intill ett belopp av 19,4 miljoner kronor skall täckas av dels nyssnämnda
merinkomst av fodermedelsavgifter å 14 miljoner kronor, dels nyssnämnda
införselavgifter för vete å 2,5 miljoner kronor, dels 2,9 miljoner kronor av
därefter återstående del av överskottet av införselavgiftsmedel för regleiingsåret
1959/60. Vad nämnden sålunda föreslagit anser jag mig böra biträda.
Det torde få ankomma på nämnden att efter samråd med jordbrukets
förhandlingsdelegation avgöra, ur vilka införselavgiftsmedel det sistnämnda
beloppet å 2,9 miljoner kronor slutligt skall gäldas. Av det totala beloppet
för införselavgifter under regleringsåret 1959/60 återstår därefter ett belopp
av 1,37 miljoner kronor.
I fråga om användningen av de under regleringsåret 1960/61 influtna eller
inflytande införselavgiftsmedlen har jordbruksnämnden såsom framgår av
den i årets statsverksproposition intagna redogörelsen i enlighet med riksdagens
beshn upprättat en preliminär fördelningsplan avseende det till egentlig
prisregleringsverksamhet anvisade beloppet av 93 miljoner kronor. Nämnden
bär därvid framhållit, att den avser att i fråga om uppdelningen på olika
regleringsföreningar av i planen upptaget belopp om 22 miljoner kronor härrörande
från införselavgifter för fodermedel samt ärter och bönor ytterligare
samråda med jordbrukets förhandlingsdelegation. Nämndens framställning
föranleder i denna del ingen erinran från min sida.
Jag torde i detta sammanhang få erinra om att av de införselavgiftsmedel,
som under regleringsåret 1960/61 inflyter utöver nyssnämnda belopp av 93
miljoner kronor, skall av införselavgifter för matpotatis enligt beslut av 1959
års riksdag högst 700 000 kronor ställas till förfogande för Sveriges potatisodlares
riksförbund för effekiivisering av malpotatisodlingen in. m. och enligt
beslut av 1960 års riksdag 50 000 kronor utgå till SMAK för upplysningsverksamhet
på matpotatisområdet. Vidare skall av införselavgifter för
slakterivaror och slaktdjur 30 000 kronor ställas till veterinärstyrelsens förfogande
för att täcka denna styrelses kostnader vid importkontroll av animala
livsmedel. Slutligen skall enligt ett av 1961 års riksdag nyligen fattat
beslut (prop. 1961: 34; JoU 8; rskr. 82) intill 10 miljoner kronor av de _
utöver det till den egentliga prisregleringsverksambelen anvisade beloppet —
under regleringsåret 1960/61 inflytande införselavgiftsmedlen användas för
utlämnande av kontantbidrag i anledning av 1960 års skördeskador.
Jordbruksnämnden har beräknat de under regleringsåret 1960/61 inflytande
införselavgiftsmcdlen till drygt 148 miljoner kronor. Under förutsättning
av att detta belopp uppnås och med avdrag för nyss återgivna, redan
beslutade dispositioner uppkommer ett överskott av drygt 44 miljoner kronor.
Frågan om dispositionen av detta överskott torde få prövas i ett senare
sammanhang.
Jordbruksutskottets utlåtande nr 21 år 1961
17
1 fråga om de för regteringsårct 1961/62 inflytande införselavgiftsmedlen
torde av införselavgifter för matpotatis i enlighet med beslut av 1959 års
riksdag (prop. 147, s. 63) liögst 700 000 kronor böra ställas till förfogande
för Sveriges potatisodlares riksförbund för effektivisering av matpotatisodlingen
m. m. och i enlighet med vad som föreslagits i årets statsverksproposition
(IX ht, p. 27) 50 000 kronor ställas till förfogande för SMAK för upplysningsverksamhet
på matpotatisområdet. Vidare torde i likhet med vad
riksdagen beslutat för de tre senaste budgetåren de för att täcka veterinärstyrelsens
kostnader för importkontroll av animala livsmedel för budgetåret
1961/62 erforderliga medlen — 30 000 kronor — böra utgå ur de under regleringsåret
1961/62 inflytande införselavgifterna för slakterivaror och slaktdjur.
Vad gäller användningen av de under regleringsåret 1961/62 inflytande införselavgiftsmedlen
för den egentliga prisregleringsverksamheten har jordbruksnämnden
föreslagit, att dessa medel inom en oförändrad totalram av
93 miljoner kronor skall få användas på samma sätt som under innevarande
regleringsår. Häremot har jag inte något att erinra. Inom sagda totalram torde
sålunda under nästa regleringsår inflytande införselavgiftsmedel i mån
av behov av nämnden böra överföras till de olika regleringsföreningarna
in. m. på jordbrukets område och i anslutning till en av nämnden i förväg
upprättad preliminär fördelningsplan användas i enlighet med följande.
Införselavgifterna för brödsäd och brödsädsprodukter bör tillföras Svensk
spannmålshandel, ekonomisk förening. Införselavgifterna för ärter, bönor,
hampfrö och fodermedel samt malt bör inom angiven normalram användas
för prisregleringarna för ägg, slaktvaror, mjölk och mejeriprodukter genom
respektive Sveriges export- och importförening för ägg, förening u. p. a.,
Svensk kötthandel, ekonomisk förening, och Svenska mejeriernas riksförening
u. p. a. Medlen bör, i enlighet med vad som gäller under innevarande
regleringsår, av jordbruksnämnden fördelas mellan de olika ändamålen efter
samråd med jordbrukets förhandlingsdelegation, därvid avgifterna för majs
och kli i första hand skall tillföras äggprisregleringen. Härutöver bör ifrågavarande
införselavgiftsmedel, liksom under innevarande regleringsår, kunna
tagas i anspråk för stödköp av fodersäd samt för bidrag vid export av kött
av fjäderfä. I fråga om matpotatis bör införselavgiftsmedlen i mån av behov
- sedan såsom nyss föreslagits högst 700 000 kronor ställts till förfogande
för Sveriges potatisodlares riksförbund för effektivisering av matpotatisodlingen
m. in. och 50 000 kronor utgått till SMAK för upplysningsverksamhet
på matpotatisområdet — tillföras Sveriges stärkelseproducenlers förening
för den föreningen åliggande prisregleringen för potatis samt — såsom
närmare beröres i ett senare avsnitt — enligt Kungl. Maj:ts bestämmande
förskottsvis för den särskilda prisutjämning på stärkelseområdet, som
kan visa sig erforderlig, när verkningarna av EFTA-konventionen på detta
område gör sig gällande. Stärkelseföreningen bör vidare erhålla de under
nästa regleringsår inflytande införselavgifterna för stärkelse och stärkelseprodukter
för att användas för prisreglering på fabrikspotatisområdet. In
2
llihang till riksdagens protokoll 1961. K) samt. Nr 21
18
Jordbruksutskottets utlåtande nr 21 år 1961
förselavgifterna för socker bör i enlighet med beslut av 1960 års riksdag
(prop. 132; JoU 26; rskr. 184) tillföras jordbruksnämndens regleringsfond
för socker och användas för pristillägg på sockerregleringens område. Vissa
merbelopp, som uppstått eller uppstår i samband med sockeravgifternas
höjning vid utlösning av 3-procent- och inkomstreglerna skall emellertid användas
till gäldande av regleringsfondens skuld till jordbruksnämndens clearingkassa
för fettvaror. I fråga om fettråvaror och fettvaror bör införselavgiftsmedlen
liksom hittills dels användas för regleringsbidrag, dels tillföras
Sveriges oljeväxtintressenter, förening u. p. a., för att täcka förluster i
samband med inlösen av svenskt oljeväxtfrö. Införselavgifterna för ägg, äggprodukter
och fjäderfäkött bör överföras till Sveriges export- och importförening
för ägg för att användas för prisregleringen för ägg och äggprodukter.
Enligt i proposition 1960: 153 (s. 62) redovisad beräkning utgjorde då
kvarstående, ej disponerat överskott av de under treårsperioden 1956/57_
1958/59 influtna införselavgiftsmedlen på jordbrukets område 17,3 miljoner
kronor. I enlighet med ett av årets riksdag nyligen fattat beslut (prop.
1961: 34; JoU 8; rskr. 82) skall av nämnda överskott ett belopp av 10 miljoner
kronor användas för utlämnande av kontantbidrag i anledning av 1960
åis skördeskador. Därefter återstående belopp av 7,3 miljoner kronor har av
jordbruksnämnden föreslagits skola disponeras till att täcka speciella behov
vid tillämpning av spärreglerna inom det nuvarande prissättningssystemet
på jordbrukets område.
I propositionen 1960: 153 (s. 58—59) anmälde jag, att 1954 års mjölkkommitté
avsåg att under år 1960 framlägga förslag till sådan omläggning
av kontrollen å uppvärmning av mjölk och grädde (pastöriseringskontrollen),
att de statliga kostnaderna härför kunde upphöra. Det var emellertid
inte möjligt att genomföra omläggningen redan från och med den 1 juli
1960. Enär sagda kontroll i avvaktan på mjölkkommitténs förslag syntes
böra uppehållas i oförändrad form och omfattning fann jag mig som en
tillfällig åtgärd i rådande läge böra förorda, att de för täckande av de
statliga kostnaderna för pastöriseringskontrollen under budgetåret 1960/
61 erforderliga medlen skulle utgå ur vissa odisponerade införselavgiftsmedel.
Kungl. Maj :t och riksdagen beslöt i enlighet härmed.
1954 års mjölkkommitté har den 13 juni 1960 avgivit betänkande angående
frågan om åtgärder för att förbättra konsumtionsmjölkens beskaffenhet
(SOU 1960:29) innefattande förslag beträffande bland annat pastöriseringskontrollens
framtida anordnande. Betänkandet har varit föremål
för remissförfarande, vilket nu är i stort sett avslutat, och är för närvarande
under prövning inom inrikes- och jordbruksdepartementen. I avvaktan
pa ett ställningstagande till kommitténs förslag synes pastöriseringskontrollen
böra uppehållas i oförändrad form och omfattning även
under budgetåret 1961/62. För att täcka de statliga kostnaderna för kontrollen
under nämnda budgetår bör liksom under innevarande budgetår
Jordbruksutskottets utlåtande nr 21 år 1961 19
för ändamålet utgå ett belopp av högst 100 000 kronor ur de införselavgiftsmedel,
som upptagits under regleringsåren 1956/57—1958/59 och ännu
inte disponerats. Liksom tidigare torde de för pastöriseringskontrollen erforderliga
medlen böra utbetalas och disponeras av veterinärstyrelsen.
Det av ifrågavarande införselavgiftsmedel därefter kvarstående beloppet
av 7,2 miljoner kronor synes i enlighet med jordbruksnämndens förslag
böra få av nämnden efter samråd med jordbrukets förhandlingsdelegation
disponeras till att täcka speciella behov vid tillämpning av spärreglerna
inom det nuvarande prissättningssystemet på jordbrukets område.
Kungl. Maj :t har tidigare denna dag på min föredragning beslutat avlåta
proposition till riksdagen angående ett system för permanent skördeskadeskydd,
m. m. I denna har föreslagits att jordbrukarnas andel av medelstillskottet
till finansiering av skördeskadeersättningar skall erläggas
kollektivt genom att ianspråktaga bland annat medel, som inflyter genom
upptagande av interna regleringsavgifter på jordbrukets område.
Kungl. Maj :t har i anslutning härtill hemställt om medgivande att
vidtaga för ändamålet erforderliga jämkningar av de interna avgifterna å
förmald brödsäd, fabrikspotatis och invägd mjölk samt av slaktdjursavgifterna.
I fråga om användningen i övrigt under nästa regleringsår av nämnda
interna avgiftsmedel ävensom av de belopp, som inflyter genom upptagande
av utjämningsavgifter för mjölk, grädde och ost samt av kompensationsavgifter
bör i enlighet med jordbruksnämndens i statsverkpropositionen
redovisade förslag gälla samma föreskrifter som för innevarande regleringsår.
Införselavgiftsmedel och andra regleringsmedel på jordbrukets område
får enligt bemyndigande av 1960 års riksdag inom en ram av en miljon
kronor efter medgivande av jordbruksnämnden disponeras av regleringsföreningarna
på jordbrukets område för upplysningsverksamhet
inom föreningarnas intresseområden. Jordbruksnämnden har hemställt
om ett motsvarande bemyndigande för regleringsåret 1961/62. Häremot
har jag intet att erinra.
Den pris utjämning till livsmedelsindustrien, som
lämnas i enlighet med beslut av 1960 års riksdag, synes hittills ha fungerat
på i huvudsak avsett sätt. I ett avseende har jordbruksnämnden dock funnit
en komplettering erforderlig. För samtliga av prisutjämningen berörda
industriprodukter utom fiskkonserver gäller, att prisutjämningsbeloppen
skall beräknas så, att utjämningen motsvarar de införselavgifter och andra
avgifter, som vid import belastar de i färdigprodukterna använda jordbruksråvarorna.
Krfarenheterna under den tid, som prisutjämningen tilllämpats,
har emellertid såsom framgår av jordbruksnämndens framställning
visat, att en strikt tillämpning av denna regel i vissa fall leder till
överkompensation för livsmedelsindustrien. För att undvika dylik över
-
20
Jordbruksutskottets utlåtande nr 21 år 1961
kompensation anser jag i likhet med nämnden att möjligheter bör föreligga
att jämka prisutjämningsbeloppen nedåt. Jag förordar därför, att nämnden
bemyndigas att i de fall, där det kan klarläggas, att skillnaden mellan den
inhemska prisnivån och världsmarknadspriserna på de jordbruksråvaror,
varom här är fråga, är mindre än det belopp, som motsvarar de införselavgifter
och andra avgifter, som vid import belastar jordbruksråvarorna, eller
att prisutjämningen eljest leder till överkompensation i förhållande till
konkurrensförhållanden inom EFTA, jämka det utjämningsbelopp, som eljest
skulle lämnas enligt nu gällande regler.
För att bestrida kostnaderna för prisutjämningen till livsmedelsindustrien
har för innevarande budgetår under reservationsanslaget till prisreglerande
åtgärder på jordbrukets område anvisats ett belopp av högst 25 miljoner
kronor. På grundval av hittillsvarande, i viss utsträckning osäkra erfarenheter
har jordbruksnämnden emellertid nu beräknat prisutjämningskostnaderna
för en tolvmånadersperiod till 32 miljoner kronor, ökningen
av kostnaderna beror dels på att produktionen av ifrågavarande färdigprodukter
beräknas bli större än vad som antogs våren 1960, dels på att införselavgifterna
på de berörda jordbruksråvarorna höjts under det senaste
året, dels på att sammansättningen av de i färdigprodukterna ingående
jordbruksråvarorna i fråga om biscuits och wafers visat sig inte överensstämma
med de ursprungliga beräkningarna.
Med hänsyn till att redovisningen av prisutjämningen släpar efter i förhållande
till försäljningsperioderna har jordbruksnämnden emellertid beräknat
medelsbehovet för innevarande budgetår till 27 miljoner kronor. I
likhet med nämnden vill jag förorda, att det medelsbehov för prisutjämningen
utöver 25 miljoner kronor, som kan erfordras, får täckas med de
besparingar, som väntas uppstå i fråga om vissa andra ändamål, till vilka
medel anvisats under prisregleringsanslaget.
Vad gäller budgetåret 1961/62 har jordbruksnämnden räknat med att ett
ökat antal tillverkare kommer att anmäla sig för att erhålla prisutjämning.
Medelsbehovet beräknas därför stiga med ytterligare 3 miljoner kronor.
För nästa budgetår synes sålunda för ifrågavarande prisutjämning böra
anvisas ett belopp av 35 miljoner kronor.
I anledning av vad jordbruksutskottet ulan erinran från riksdagens sida
anförde i sitt utlåtande 1960: 31 i fråga om råvaruprisutjämning för bagerioch
konditorivaror i allmänhet har jordbruksnämnden på uppdrag av Kungl.
Maj.t närmare utrett ifrågavarande spörsmål. Nämnden har vidare, såsom
närmare redovisats i det föregående, framlagt förslag till p r i s u t j ä mning
för hittills ej reglerade bageri- och konditorivaror.
Av jordbruksnämndens framställning i förevarande del framgår, att gränsdragningen
enligt EF7 A-konventionen mellan jordbruks- och industrivaror
vad gäller bageri- och konditoribranschen nu lösts och att definitioner
fastställts för de bakverk, som skall tillhöra industrisektorn. Det har där
-
21
Jordbruksutskottets utlåtande nr 21 dr 1961
vid befunnits, att de bageri- och konditorivaror, som för närvarande inte ar
föremål för prisutjämning, utgöres av skorpor, cakes och Danish pastry.
Jordbruksnämnden har till en början låtit utarbeta förslag till ett enhetligt
tekniskt system för råvaruprisutjämning av samtliga berörda bagerioch
konditorivaror, således även biscuits och wafers. Enligt detta system
skulle prisutjämning ske enligt schablonmässiga grunder utan sammankoppling
med utjämningsskatt. En utvidgning av utjämningsskatten till samtliga
berörda bageri- och konditoriprodukter har nämligen ur kontrolltekniska
och andra administrativa synpunkter ansetts knappast möjlig att genomföra.
I stället skulle den nuvarande utjämningsskatten för biscuits och wafers
slopas. Enligt utförda beräkningar skulle detta enhetliga tekniska system
för råvaruprisutjämning av samtliga berörda bageri- och konditorivaror
åsamka statsverket en årlig nettoutgift av 25 alternativt 21 miljoner kronor.
Kostnaderna och inkomstminskningarna för statsverket vid en dylik prisutjämning
med likformighet över hela det berörda bageri- och konditoriområdet
har emellertid av jordbruksnämnden ansetts knappast stå i rimlig
proportion till de fördelar, som därmed skulle vara att vinna. Nämnden har
därför framlagt ett förslag till en lösning av förevarande problem, som enligt
nämndens mening ur kostnadssynpunkt kan anses skälig. Enligt detta
förslag skall den nuvarande prisutjämningen och utjämningsskatten för
biscuits och wafers bibehållas. Jämsides härmed skall ett schablonmässigt
prisutjämningsförfarande genomföras för skorpor, cakes och Danish pastiy.
Prisutjämningen för dessa produkter skall vidare, till skillnad från vad som
tillämpas för övriga av prisutjämning berörda varor, successivt avpassas
efter den fortgående tullavtrappningen enligt EFTA-konventionen. Kostnaderna
för ifrågavarande prisutjämning har av nämnden — med utgångspunkt
från en tullavtrappning av 30 procent den 1 juli 1961 — för budgetaret
1961/62 beräknats uppgå till omkring 2,5 miljoner kronor.
Enligt det av jordbruksnämnden utarbetade tekniska systemet för såväl
den först diskuterade över hela bageri- och konditoriområdet likformiga
prisutjämningen som den för enbart skorpor, cakes och Danish pastry
slutligt förordade prisutjämningen skall företag, som önskar komma i åtnjutande
av prisutjämning, söka registrering hos vederbörande myndighet.
I samband med registreringen skall företaget förbinda sig att såsom villkor
för att åtnjuta prisutjämning föra särskild dagbok över sin tillverkning.
Formulär till dagbok skall fastställas och tillhandahållas av myndigheten.
Till denna skall sammandrag av dagboken, tillverkningsrapport, insändas
förslagsvis var tredje månad. På grundval av de inkomna tillverkningsrapporterna
och av myndigheten fastställda schabloner beträffande råvaruförbrukningen
vid tillverkning av de olika produkterna skall därefter framräknas
företagens förbrukning av de jordbruksvaror, för vilka prisutjämning
skall utgå. Prisutjämningen skall av praktiska skäl begränsas till mjöl,
socker, sirap och fettvaror. Schablonerna skall vidare avpassas så, alt risk
för överkompensation inte uppstår. Prisutjämningen, som inlc skall omfatta
kompensation för varuskatten på socker, skall därefter lämnas efter
22
Jordbruksutskottets utlåtande nr 21 år 1961
samma grunder, som gäller för andra produkter av livsmedelsindustri.
Prisutjämningsförfarandet skall tillämpas endast för sådana företag, vilkas
tillverkning inte är av ringa omfattning.
Det av jordbruksnämnden sålunda förordade tekniska systemet för en
prisutjämning av skorpor, cakes och Danish pastry synes mig, trots de
föreslagna förenklingarna och schablonerna, ur administrativ synpunkt
föga tilltalande och ur kontrollteknisk synpunkt svårbedömbart. Det arbete
av administrativ karaktär hos såväl myndigheter som enskilda, som blir
nödvändigt, liksom det erforderliga kontrollarbetet står enligt min mening
inte i rimlig proportion till de fördelar, som den enskilde näringsidkaren
skulle ha av prisutjämningsförfarandet.
Jordbruksnämnden har i sin skrivelse i nu berörda frågor lämnat en
redovisning för importutvecklingen för sådana bakverk, som enligt EFTAkonventionen
hänförts till industrisektorn. Av denna redovisning framgår
att importen på hela det här ifrågavarande området efter den 1 juli 1960
ökat från saväl EFTA-länder som övriga länder och att ökningen från
EFTA-länderna motsvarar knappt en procent av den aktuella produktionen.
Vare sig i fråga om orsakerna till importökningen eller i fråga om andelen
skorpor, cakes och Danish pastry i denna har emellertid några säkra
slutsatser kunnat dragas. Några för bageri- och konditorinäringen menliga
följder av den i EFTA-konventionen gjorda gränsdragningen mellan jordbruks-
och industrivaror samt av de för bagerivarorna företagna tullsänkningarna
synes emellertid inte ha inträtt.
Med hänsyn härtill samt till vad jag nyss anfört angående det av jordbruksnämnden
förordade tekniska systemet finner jag mig inte kunna tillstyrka,
att en prisutjämning för skorpor, cakes och Danish pastry nu genomföres.
Frågan om utformningen av ett godtagbart system för en prisutjämning
synes böra göras till föremål för ytterligare överväganden. Enligt
min mening bör man vidare avvakta ytterligare erfarenheter av verkningarna
för bageri- och konditorinäringen av de tullsänkningar, som skett
eller kommer att ske. Jag vill emellertid understryka, att jag i princip inte
har något att erinra mot att en prisutjämning för ifrågavarande varor genomföres
och att jag är beredd att, när ett godtagbart administrativt system
utformats, på nytt överväga de förslag till åtgärder, som befinnes möjliga att
genomföra.
Vad gäller malt- och läskedrycker har jordbruksnämnden anmält,
att de hittillsvarande erfarenheterna av EFTA-konventionens verkningar
pa detta varuområde inte givit nämnden anledning att föreslå några
åtgärder. Frågan har ej heller under det gångna året hos nämnden aktualiserats
från den berörda näringens sida.
Vad jordbruksnämnden sålunda anfört i förevarande fråga föranleder
ingen erinran från min sida.
Jordbruksnämnden har erinrat om att problemen för jordbruket i anledning
av Sveriges anslutning till EFTA-konventionen närmast hänför sig
23
Jordbruksutskottets utlåtande nr 21 ar 1961
till glass, glasspulver och puddingpulver, äggalbumin samt dextrin och vissa
andra produkter på stärkelsebasis. Vidare har nämnden anfört, att nettobortfallet
av införselavgiftsmedel till följd av anpassningen efter EFTAreglerna
är obetydligt och i varje fall ligger långt utanför den för jordbruksregleringen
anvisade medelsramen.
I fråga om glass, glasspulver och puddingpulver samt
äggalbumin har jordbruksnämnden upplyst, att särskilda utredningar
pågår och att nämnden avser att inom den närmaste tiden framlägga
förslag till vissa åtgärder. Dessa spörsmål liksom den av nämnden berörda
frågan om att intaga mandelmassa m. m. i prisutjämningssystemet för
chokladvaror och konfektyrer torde få prövas i ett senare sammanhang.
Vad gäller dextrin, stärkelseklister och dylikt samt
vissa andra stärkelsehaltiga produkter, såsom appret
urmedel och k ä r n b i n d e m e d e 1 har jordbruksnämnden anfört
att den tid, under vilken EFTA-konventionen varit i tillämpning, torde
vara alltför kort för att tillåta några mera bestämda slutsatser angående
dess inverkan i förevarande sammanhang. En betydligt ökad försäljningsaktivitet
från utländska dextrin- och klistertillverkares sida har emellertid
kunnat förmärkas och Sveriges stärkelseproducenters förening har i anledning
av den 20-procentiga tullsänkningen den 1 juli 1960 genomfort
en särskild prisutjämning till förmån för de inhemska tillverkarna av dextrin
och dylikt. Denna särskilda prisutjämning sker inom ramen för det
gällande prisutjämningsförfarandet och med medel, som redan ställts till
förfogande för prisregleringen på potatisstärkelse, d. v. s. reglenngsmedel
härrörande från införsel- och kompensationsavgifter för stärkelse och stärkelseprodukter
samt från tillverkningsavgifter för potatisprodukter m. m.
Enligt ett av riksdagen godtaget förslag i propositionen 1960: lo3 får
__i den mån nyssnämnda för ändamålet disponibla medel skulle visa sig
otillräckliga för prisutjämningen — i avvaktan på slutlig reglering förskottsvis
för den särskilda prisutjämningen disponeras medel, som influtit
eller inflyter i form av införselavgifter för potatis och som inte befinnes
erforderliga för andra, redan beslutade ändamål. Något behov av att taga
i anspråk sådana medel har ännu inte uppstått. I likhet med jordbruksnämnden
anser jag emellertid, att nämnda möjlighet att för särskild pnsutjämning
förskottsvis taga i anspråk införselavgifter för potatis bör finnas
även i fortsättningen. Det torde liksom nu böra ankomma på Kungl. Maj :t
att besluta härom. t
Om ett mera påtagligt inkomstbortfall för jordbruket till
följd av EFTA-konventionen framdeles skulle visa sig uppstå, bor det enli«t
min mening ankomma på jordbruksnämnden att uppgöra och till Kungl.
Maj :t inkomma med förslag, som kan läggas till grund for nämndens överläggningar
i ämnet med jordbrukets förhandlingsdelegation.
I årets statsverksproposition har Kungl. Maj:t under nionde huvudtiteln,
punkt 31, föreslagit riksdagen att till prisreglerande åtgärdci
på jordbrukets område för budgetåret 1961/62 anvisa ett reser
-
24
Jordbruksutskottets utlåtande nr 21 år 1961
vationsanslag av 124 miljoner kronor. Med liänsyn till vad jag förut förordat,
behöver anslaget höjas med 10 miljoner kronor. Å andra sidan har
Kungl. Maj :t i propositionen nr 49 till årets riksdag angående fortsatt stöd
åt lin- och hamphanteringen, m. m. föreslagit, bland annat, att det nuvarande
stödsystemet för spånadslin med statliga pristillägg, vartill medel
anvisas under förevarande anslag, skall slopas, varigenom anslagsbehovet
minskas med drygt 0,8 miljoner kronor. Med hänsyn till vad som nu anlörts
synes Kungl. Maj:t med ändring av Sitt omförmälda förslag böra hemställa,
att till prisreglerande åtgärder på jordbrukets område under budgetåret
1961/62 anvisas ett reservationsanslag av 133 miljoner kronor.
Såsom framgår av den föregående redogörelsen har jordbruksnämnden
— mot bakgrund av bland annat den omläggning av den ekonomiska försvarsberedskapen,
som föranledes av utrymningsplanläggningen — i sin
skrivelse till Kungl. Maj :t den 5 juli 1960 framlagt vissa förslag på 1 i v s medelsberedskapens
område. Nämnden har därvid tillika redovisat
resultatet av ett utav Kungl. Maj:t åt nämnden lämnat uppdrag att i samråd
med statens forskningsanstalt för lantmannabyggnader i fråga om beredskapslagringen
av spannmål utreda vilka varor som borde lagras och det
sätt på vilket lagringen lämpligen borde ske. Sagda uppdrag lämnades i anledning
av alt 1958 års B-riksdag anhållit, att Kungl. Maj:t måtte vidtaga
åtgärder beträffande en av 1957 års riksdagsrevisorer väckt fråga angående
åtgärder för att nedbringa statens kostnader för spannmålslagringen.
Jordbruksnämnden har framlagt förslag om de för beredskapslagring erfoideiliga
skaffningen av lagerlokaler samt behovet av investerings- och driftsmedel
för lagringen. Nämnden har vidare bland annat behandlat frågan om möjligheten
att i fortsättningen utnyttja handelns lager i beredskapssyfte.
I detta sammanhang torde få erinras om att 1960 års jordbruksutredning
enligt direktiven har att ingående ompröva beredskapsfrågan på jordbruksonn
ådet mot bakgrund av utvecklingen utav bland annat transport- och
lagringstekniken samt de militära stridsmedlen. Vid bedömningen av jordbruksnämndens
utredning torde man emellertid böra beakta angelägenheten
av att här liksom inom övriga delar av totalförsvaret snarast uppnå en med
hänsyn till våra resurser rimlig beredskap. Enligt min mening bör därför
de av jordbruksnämnden föreslagna förändringarna inte anstå, tills jordbruksutredningen
fullgjort sitt uppdrag. Jag förordar därför, att Kungl.
Maj:t i den mån spörsmålen är av sådan beskaffenhet att de bör föranleda
riksdagsbehandling underställer dem riksdagens prövning.
Mot nämndens förslag till varusortiment för lagringen har jag intet att
erinra. Sålunda bör i beredskapslagren ingå bland annat brödsäd, socker,
gula ärter, fettråvaror, kaffe, risgryn och oljekraftfoder. I detta sammanhang
torde jag få erinra om att Kungl. Maj :t den 18 november 1960 lämnat
jordbruksnämnden i uppdrag att utreda möjligheten och lämpligheten av
att i beredskapssyfte lagra livsmedel av sådana slag, som inte omfattas av
Jordbruksutskottets utlåtande nr 21 år 1961
25
nuvarande beredskapslagring, exempelvis torrmjölk och andra konseiverade
produkter, samt att så snart ske kan inkomma med de förslag som må föranledas
av utredningen. Inom nämnden pågår även utredningar om att, om
så skulle visa sig lämpligt, återupptaga tidigare bedrivna försök med lagring
av mjöl. Nämnden bör jämväl i övrigt fortlöpande undersöka och bevaka
möjligheterna att effektivisera beredskapslagringen av livsmedel och fodermedel
in. m. och inkomma till Kungl. Maj :t med därav föranledda förslag.
Det torde få ankomma på Kungl. Maj :t att på grundval av förslag från
jordbruksnämnden närmare bestämma, vilka varor som skall beredskapslagras.
Jordbruksnämnden bar i sin framställning föreslagit, att maximum för
brödsädslagren ökas från nuvarande 300 000 till 400 000 ton. Nämndens förslag
synes med hänsyn till bland annat skördeutfallet under de senaste åren
och den aktuella situationen i fråga om lagerlokaler inte för närvarande böra
föranleda något ställningstagande. Det är emellertid min avsikt att i ett senare
sammanhang återkomma till denna fråga. Lagren av oljekraflfoder
torde, såsom nämnden föreslagit, böra bibehållas vid oförändrad omfattning.
Beträffande andra varuslag än brödsäd och oljekraftfoder synes det liksom
hittills böra ankomma på Kungl. Maj:t att inom ramen för av riksdagen
anvisade medel för beredskapslagringen bestämma beredskapslagrens
storlek.
Jordbruksnämndens förslag till omplacering av lagren föranleder i väsentliga
delar ingen erinran från min sida. Jag anser emellertid i likhet med några
av remissorganen att det kan ifrågasättas om tillräckliga skäl föreligger
för en omlokalisering av samtliga de lager jordbruksnämnden föreslagit till
förflyttning. Vidare äger frågan om placeringen av vissa lager samband
med tidigare berörda utredningar inom jordbruksnämnden angående beredskapslagringens
inriktning vad gäller olika varuslag. Det torde få ankomma
på Kungl. Maj :t att sedan nämnden ytterligare preciserat arbetsprogrammet
för den närmaste tiden besluta om placeringen av de lager, som i första
hand bör flyttas. Jag kan vidare i huvudsak biträda jordbruksnämndens
förslag till anskaffning av nya lagerlokaler, innebärande att behovet utav
lagerlokaler för det av jordbruksnämnden framlagda programmet för en
ökning och omplacering av de statliga beredskapslagren successivt täckes
genom dels förhyrning eller anskaffning av ursprungligen för annat ändamål
avsedda lokaler, dels nybyggnad av lagermagasin i enlighet med vad
som närmare angivits i nämndens framställning. Programmet torde i första
hand böra avse utbyggnad under tiden intill utgången av löpande sexårsavtal
för prissättningen på jordbruksprodukter.
I likhet med vissa av remissorganen anser jag att frågan om liandhavandet
av den löpande skötseln och omsättningen av varorna i de nytillkommande
lagerlokalerna bör undersökas närmare. Undersökningen synes böra
utföras av jordbruksnämnden i samråd med Svenska lagerhusaktiebolaget
och representanter för livsmedelshandeln.
Jordbruksnämndens avsikt att upptaga frågan om en ökning av handelns
!{ Biliang till riksdagens protokoll 1901. 10 samt. Nr 21
26
Jordbruksutskottets utlåtande nr 21 år 1961
lager när det gäller relativt stora företag och begränsade varusortiment till
närmare undersökning föranleder ingen erinran från min sida. Jag anser i
likhet med nämnden det vara värdefullt om frågan om att åvägabringa en
lämplig skyddsplacering av livsmedelshandelns lager, varvid handelns merkostnader
skulle få ersättas med statsmedel, närmare utredes. I den mån
kostnaderna för en sådan skyddsplacering därvid skulle visa sig inte överstiga
kostnaden för en motsvarande och ur beredskapssynpunkt likvärdig
lagring i statlig regi synes Kungl. Maj :t eller, efter Kungl. Maj :ts bemyndigande,
jordbruksnämnden böra äga möjlighet att med vederbörande företag
träffa uppgörelse om sagda skyddsplacering. Jag torde i detta sammanhang
få erinra om att enligt förordnande av Kungl. Maj:t den 18 november
1960 jordbruksnämndens framställning i vad den avser näringslivets
lokalisering för kännedom överlämnats till 1959 års utredning rörande den
samhälleliga lokaliseringsverksamheten.
Av investeringsanslagen till lagring av jordbruksprodukter och till ytterligare
lagring av jordbruksprodukter har för budgetåret 1961/62 cirka 73
miljoner kronor beräknats bli tagna i anspråk till beredskapslagring och
cirka 90 miljoner kronor till s. k. utjämningslagring. Medlen torde böra stå
till förfogande för nämnda ändamål även i fortsättningen. Någon ytterligare
medelsanvisning under de närmaste åren synes i anledning av jordbruksnämndens
framställning inte för närvarande vara erforderlig. Framtida förslag
i ämnet — bland annat på grund av uppdraget till nämnden att utreda
möjligheten och lämpligheten av att i beredskapssyfte lagra livsmedel
av sådana slag, som inte omfattas av nuvarande beredskapslagring -— kan
emellertid medföra nya medelsanspråk. Dessa torde i så fall få prövas i samband
med den årliga budgetbehandlingen.
Föreningen Svensk spannmålshandel äger för närvarande möjlighet att
få statlig eller statsgaranterad kredit om tillhopa 225 miljoner kronor för
viss beredskapslagring och inlösenverksamhet m. m. Med nuvarande målsättning
för beredskapslagringen av brödsäd synes det under de närmaste
åren inte vara ur beredskapssynpunkt nödvändigt att dessa kreditmöjligheter
utökas. Det av jordbruksnämnden framförda förslaget om ökning
av brödsädslagren utöver nuvarande maximum kan emellertid föranleda
en annan uppskattning av medelsbehovet. Till denna fråga torde jag få
återkomma i ett senare sammanhang i samband med att ställning tages till
frågan om storleken av beredskapslagren av brödsäd.
Såsom redan antytts har jordbruksnämnden i sin framställning räknat
med att ett flertal lagermagasin av de typer, som utarbetats i samråd med
statens forskningsanstalt för lantmannabyggnader och närmare beskrivits
i nämndens skrivelse, skall uppföras genom försorg av Svenska lagerhusaktiebolaget.
Nämndens förslag härvidlag föranleder ingen erinran från
min sida. Kostnaden för uppförandet av lagermagasin kan beräknas uppgå
till 3—4 miljoner kronor under de närmaste tre till fyra åren. Av bolagets
medel finnes för närvarande två miljoner kronor tillgängliga för
Jordbruksutskottets utlåtande nr 21 år 1961
27
ändamålet. Frågan om ett eventuellt ytterligare medelstillskott torde senare
få upptagas till prövning.
Om de bemyndiganden, som Kungl. Maj :t med stöd av riksdagens beslut
redan lämnat jordbruksnämnden i fråga om beredskapslagringen av livsmedel
och fodermedel m. m., kunnat helt utnyttjas — innebärande bland
annat en lagring av 300 000 ton brödsäd—- torde den årliga belastningen
på förslagsanslaget till kostnader för beredskapslagring av livsmedel och
fodermedel m. in. ha uppgått till inemot 21 miljoner kronor. Belastningen
har emellertid i regel underskridit det årliga belopp av 15 miljoner kronor,
som beräknats för ändamålet för innevarande och nästa budgetår.
Detta beror väsentligen på att brödsädsskördarna inom riket under åtskilliga
år i fråga om kvantitet eller kvalitet varit sådana, att maximal lagring
inte ansetts lämplig eller möjlig. Brist på lagringsutrymmen har också
medverkat. Enligt min mening bör den gällande målsättningen successivt
förverkligas under de närmaste åren. Utöver de merkostnader om cirka
sex miljoner kronor, som blir resultatet av fullföljandet av tidigare planerad
beredskapslagring, medför de i nämndens utredning framlagda förslagen
med undantag för den förordade höjningen av gällande maximum
för brödsädslagringen, att anslaget till beredskapslagring av livsmedel och
fodermedel m. m. kommer att merbelastas med sammanlagt inemot fyra
miljoner kronor. Anslaget torde därför behöva höjas successivt under de
närmaste budgetåren. Frågan härom torde, efter framställning av jordbruksnämnden,
få prövas i samband med den årliga budgetbehandlingen.»
Utskottet
I fråga om de allmänna grunderna för prisregleringen
på jordbrukets område har i motionerna I: 84 och II: 107 hemställts,
att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla om dels
undersökningar rörande inkomst- och kostnadsutvecklingen inom jordbruket
i enlighet med vad i motionerna anförts, dels — därest undersökningarna
så motiverar — framläggande av förslag till sådana åtgärder och jämkningar,
att den i jordbruksavtalet och riksdagsbeslutet år 1959 åsyftade utfyllnaden
av inkomstklyftan mellan industriarbetarnas årsinkomst och jordbrukarnas
arbetsförtjänst kan uppnås under den avtalade sexårsperioden.
Vidare har i motionerna I: 288 och II: 258 hemställts, att riksdagen i skrivelse
till Kungl. Maj :t måtte anhålla om att till grund och vägledning för
framtida beslut till förverkligande av målsättningen om inkomstlikställighet
åt den i jordbruket arbetande befolkningen undersökning måtte vidtagas angående
inverkan för jordbruket i olika storleksgrupper och landsdelar av
skilda åtgärder, som efter 1947 års riksdagsbeslut om jordbruket vidtagits
inom jord- och jordbrukspolitiken, finanspolitiken samt kredit- och räntepolitiken.
Vad först gäller frågan om undersökningar rörande inkomst- och kostnads -
28
Jordbruksutskottets utlåtande nr 21 år 1961
utvecklingen inom jordbruket såväl totalt som regionalt och storleksgruppsvis
vill utskottet hänvisa till vad statens jordbruksnämnd anfört i sina utlåtanden
över förevarande motioner. Av dessa framgår att jordbruksnämnden
utgår från att 1960 års jordbruksutredning — för att erhålla underlag
för en bedömning av inkomstlikställigheten åt den i jordbruket arbetande
befolkningen på längre sikt — bland annat kommer att göra en analys av
inkomst- och kostnadsutvecklingen under nu löpande avtalsperiod och att
jordbruksutredningens undersökningar kommer att bli ingående nog för att
medge analyser för såväl olika storleksgrupper som skilda landsdelar. Utskottet,
som finner naturligt att så sker, förordar, att motionerna I: 84 och
II: 107 samt I: 288 och II: 258 inte må föranleda någon riksdagens åtgärd.
Ej heller det i motionerna I: 84 och II: 107 framställda yrkandet om jämkningar
i jordbrukets prissättningssystem kan utskottet tillstyrka. Utskottet
anser att några föreskrifter om översyn av prissättningssystemet under löpande
avtalsperiod utöver dem, som ingår i sexårsavtalet, inte bör införas.
I motionerna I: 166 och II: 199 har yrkats, att riksdagen i skrivelse till
Kungl. Maj :t måtte anhålla, att Kungl. Maj :t genom jordbruksnämnden i
samråd med jordbrukets förhandlingsdelegation eller på annat sätt ville föranstalta
om att från och med början av budgetåret 1961/62 i fortlöpande
offentlig statistik redogöres för de till jordbruket i vårt land utgående producentpriserna
i jämförelse med motsvarande medelproducentpriser inom
dels hela Västeuropa, dels EFTA-området för sig. I remissutlåtande har statistiska
centralbyrån förklarat sig inte ha anledning avstyrka förslagen, även
om jämförelser mellan statistiska uppgifter från olika länder vanligen vållar
betydande svårigheter på grund av såväl skillnader i statistikens innehåll
och utformning som olikheter i fråga om ländernas sociala och ekonomiska
förhållanden m. m. Jordbruksnämnden har för sin del varnat mot att på
grundval av nyss nämnt prismaterial söka mäta det svenska jordbrukets
konkurrenskraft och i samband därmed draga alltför långtgående slutsatser
om jordbrukets kostnadstäckning eller priskrav på konsumenterna i olika
länder. Nämnden har emellertid förklarat sig beredd att i Jordbruk sekonomiska
Meddelanden publicera sådana prisuppgifter, varom önskemål uttalats
i motionerna. Med hänsyn härtill bör enligt utskottets mening det i motionerna
I. 166 och II: 199 framställda yrkandet inte föranleda någon riksdagens
åtgärd.
Vidare har i motionerna I: 171 och II: 196 hemställts, att riksdagen i skrivelse
till Kungl. Maj:t måtte anhålla, att en utredning med syfte att föreslå
åtgärder för främjande och effektivisering av bygdekvarnar tillsättes. I anledning
av vad i motionerna anföres om behovet av kapital för en modernisering
av bygdekvarnarna vill utskottet i likhet med lantbruksstyrelsen erinra
om att statligt stöd för erforderliga investeringar kan erhållas i form av
kreditgaranti, som kan utga till hemslöjd, hantverk och småindustri. Vidare
får utskottet liksom jordbruksnämnden framhålla, att utvecklingen på bygdekvarnarnas
område knappast synes ha lett till en försämrad service för jordbruket.
I likhet med nämnden anser utskottet ej heller, att bygdekvarnarna
29
Jordbruksutskottets utlåtande nr 21 år 1961
har en sådan betydelse för jordbruket som sådant, att det kan anses befogat,
att kostnaderna för eventuella åtgärder för att främja deras rationalisering
bör bestridas av jordbruksregleringsmedel. Däremot kan såsom nämnden
framhållit tillgång till bygdekvarnar och andra kvarnverk med möjligheter
att tillverka mjöl för mänsklig konsumtion vara av betydelse i en krigssituation.
I den mån bygdekvarnarna bedömes vara av betydelse ur beredskapssynpunkt,
ankommer det enligt utskottets mening på 1960 års jordbruksutredning,
vilken enligt de för utredningen givna direktiven även skall prova
beredskapsfrågan, att till behandling upptaga sagda spörsmål. Det i motionerna
I: 171 och II: 196 framförda yrkandet om särskild utredning beträffande
bygdekvarnarna anser utskottet sålunda böra avslås av riksdagen.
Utskottet har inte funnit anledning till erinran mot Kungl. Maj :ts förslag
till ändringar i prisortsy stemet för brödsäd. Ändringarna,
som skall genomföras från och med 1961 års skörd innebär att, a ad gäller
prisorterna Karlshamn, Trelleborg, Halmstad och Falkenberg, i vilka mlosenpris
utan avdrag hittills tillämpats, inlösen av brödsäd skall ske till inlösenpriset
med avdrag av 25 öre per deciton, att i fråga om prisorten Uppsala
det nuvarande avdraget från inlösenpriset av 75 öre per deciton skall
minskas till 50 öre per deciton samt att Kristianstad, som för närvarande
är prisort endast för vete, skall vara prisort även för råg. Utskottet finner
sig sålunda böra förorda avslag på det i motionen I: 639 framförda yrkandet
om särskild prisort för Kopparbergs län, förlagd till Hedemora.
I likhet med Kungl. Maj :t anser utskottet, att prisortsystemet i den nya
utformningen bör bibehållas oförändrat under återstoden av den nu gällande
avtalsperioden. Därest särskilda skäl skulle tala härför, bör emellertid
enligt utskottets mening hinder inte möta att upptaga utformningen till
prövning under sagda period. I motionerna I: 641 och II: 749 har hemställts,
att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla om att 1960 års jordbruksutredning
måtte pröva möjligheterna av ett prisortsystem vid inlösen
av brödsäd med prisort i varje brödsädsproducerande län och med för samtliga
prisorter enhetligt inlösenpris. Motionerna bör enligt utskottets mening
inte föranleda någon riksdagens åtgärd.
I propositionen nr 76 har anmälts, att en i olika sammanhang tidigaie berörd
omläggning av bestämmelserna om kvalitetsfordringar
och prisreglering vid inlösen av brödsäd ännu inte
kunnat prövas men att spörsmålet skall behandlas sa snart sig göra later.
I anslutning härtill har i motionerna I: 615 och II: 707 yrkats, att riksdagen
i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte anhålla, att frågan om en objektiv och
opartisk kvalitetsbedömning av brödsäd prövas så skyndsamt, att förslag
härom kan framläggas samtidigt med förslag om nyssnämnda omläggning av
kvalitetsbestämmelserna in. in. Utskottet finner inte skäl föreligga att biträda
ifrågavarande yrkande. Vad i propositionen anförts i ämnet lämnar utskottet
däremot utan erinran.
30
Jordbruksutskottets utlåtande nr 21 år 1961
I motionen II: 747 har, såvitt nu är i fråga, i anslutning till jordbruksnämndens
framställning yrkats, att makaroner, spagetti och
liknande produkter samt mixer för bakningsän damål
skall överföras till jordbruksregleringen från och med den 1 juli 1961.
Någon dylik ändring finner sig utskottet i likhet med Kungl. Maj :t inte
kunna förorda.
I motionerna 1: 640 och II: 748 har i fråga om fodersädsregleringe
n hemställts, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte anhålla dels
att Kungl. Maj .t ville besluta om stödköp av 1960 års fodersädsöverskott
intill en kvantitet av 75 000 ton för en utjämningslagring, dels om skyndsam
prövning av frågan om hur en utjämningslagring av fodersäd i fortsättningen
skall utformas. I anledning härav vill utskottet erinra om att
frågan om stödet åt fodersädsodlingen behandlats så sent som vid 1959 års
riksdag, varvid ett av Kungl. Maj:t framlagt förslag att införa ett för säsongmässig
lagring avsett stödköpsförfarande för fodersäd godtogs. Några
nya omständigheter, som skulle motivera en ytterligare utbyggnad av sagda
stöd, har enligt utskottets mening hittills inte inträffat. I enlighet med
vad jordbruksutskottet uttalade i sitt utlåtande 1959: 29 bör det ankomma på
Kungl. Maj :t att efter förslag av jordbruksnämnden efter samråd med jordbrukets
förhandlingsdelegation besluta om stödköp av fodersäd. Utskottet
anser, att de i motionerna 1: 640 och II: 748 framställda yrkandena bör
avslås av riksdagen.
1959 års riksdag (motionerna I: 495 och II: 591, JoU 29; rskr. 283) hemställde
om övervägande från Kungl. Maj:ts sida, huruvida wellpappfabriker
inte skulle kunna erhålla restitution å införsel- och kompen
sations utgifter för maj sstärkelsepreparat, som
användes i wellpappfabrikation, samt om inte ifrågavarande
industriprodukt kunde avföras från jordbruksregleringen. Såsom framgår
av redogörelsen i propositionen nr 76 har spörsmålet numera varit föremål
för ingående utredningar och överväganden. Med utgångspunkt härifrån
finner sig utskottet i likhet med departementschefen böra förorda, att
Kungl. Maj .t eller, efter Kungl. Maj :ts bestämmande, jordbruksnämnden
bemyndigas att från och med den 1 juli 1961 tills vidare i den ordning
Kungl. Maj :t eller nämnden bestämmer medge restitution av eller befrielse
från dels införsel- och kompensationsavgifter för sådana på basis av majsstärkelse
framställda importerade stärkelsepreparat som wellpapptillverkare
använder i sin fabrikation av wellpapp, dels införselavgifter för majsstärkelse,
som ingår i dylika inom landet tillverkade preparat, vilka av
wellpapptillverkare användes vid fabrikationen av wellpapp.
De medel, som genom uttagande av införselavgifter å jordbruksregleringsvaror
kan komma att inflyta under regleringsåret
1961/62, har av Kungl. Maj:t i enlighet med jordbruksnämndens beräk
-
Jordbruksutskottets utlåtande nr 21 år 1961
31
ningar uppskattats till ett belopp av närmare 124 miljoner kronor. Ehuru
dessa beräkningar är osäkra, finner sig utskottet kunna godtaga dem.
Kungl. Maj :ts förslag beträffande ramen för och användningen inom denna
av de under nästa regleringsår inflytande införselavgifterna ger inte
utskottet anledning till någon erinran. Vid bifall härtill från riksdagens
sida bör sålunda — förutom av införselavgifter för matpotatis bland annat
högst 700 000 kronor till Sveriges potatisodlares riksförbund för effektivisering
av matpotatisodlingen in. m. och 50 000 kronor till SMÅ
för upplysningsverksamhet på matpotatisområdet samt av inforselavgitter
för slakterivaror och slaktdjur 30 000 kronor till veterinärstyrelsens kostnader
för importkontroll av animala livsmedel — totalramen för användningen
av införselavgiftmedlen under regleringsåret 1961/62 faststallas till 93 miljoner
kronor. Inom sagda totalram bör de under nästa regleringsår inflytande
införselavgiftsmedlen av jordbruksnämnden i mån av behov överföras
till de olika regleringsföreningarna in. m. på jordbrukets område och i anslutning
till en av jordbruksnämnden i förväg upprättad preliminär fordelningsplan
användas för de i propositionen nr 76 närmare angivna andamålen.
. .
Vad Kungl. Maj :t anfört angående användningen av de under regleringsåret
1960/61 influtna eller inflytande införselavgiftsmedlen föranleder ingen
erinran från utskottets sida. Ej heller har utskottet något att invända mot
vad Kungl. Maj :t föreslagit i fråga om användningen av överskottet av införselavgiftsmedel
för regleringsåret 1959/60. I enlighet med Kung1; Ma3 : ®
förslag bör sålunda av sagda överskott 8,4 miljoner kronor överföras til
föreningen Svensk spannmålshandel och ett belopp av intill 19.4 miljoner
kronor få användas för att täcka kostnaderna för stödköp av fodersad och
icke fullgod brödsäd av 1960 års skörd.
I enlighet med Kungl. Maj :ts förslag förordar utskottet beträffande kvarstående,
ej disponerat överskott av de under treårsperioden 1956/57—
1958/59 influtna införselavgiftsmedlen på jordbrukets område, att 100
kronor användes för att täcka de statliga kostnaderna för pastörisermgskontrollen
under budgetåret 1961/62 och att därefter återstående 7,2 miljoner
kronor får disponeras av jordbruksnämnden efter samråd med jordbrukets
förhandlingsdelegation till att täcka speciella behov vid tillämpning
av spärreglerna inom det nuvarande prissättningssystemet pa jordbrukets
område. , ... , .f,
Vad Kungl. Maj :t i propositionen nr 76 föreslagit beträffande föreskrifter
för användningen av interna regleringsavgifter och k o mpensationsavgifter
på jordbrukets område föranleder ingen erinran
från utskottets sida. Utskottet biträder vidare det i propositionen tramlagda
förslaget, att Kungl. Maj :t eller, efter Kungl. Maj:ts bemyndigande,
jordbruksnämnden skall medges att även under regleringsåret 1961/62 inom
en ram av en miljon kronor anvisa införselavgiftsmedel eller andra rcgleringsmedcl
på jordbrukets område till upplysningsverksamhet
inom regleringsföreningarnas intresseområden.
32
Jordbruksutskottets utlåtande nr 21 år 1961
Vad gäller prisutjämningen till livsmedelsindustrien
tillstyrker utskottet Kungl. Maj :ts förslag att bemyndiga jordbruksnämnden
att i de fall där det kan klarläggas att skillnaden mellan den inhemska
prisnivån och världsmarknadspriserna på de jordbruksråvaror vilka
ingår i prisutjämningen är mindre än det belopp, som motsvarar de införselavgifter
och andra avgifter, som vid import belastar jordbruksråvarorna,
eller eljest leder till överkompensation i förhållande till konkurrensförhållanden
inom EFTA, jämka det utjämningsbelopp, som eljest skulle
lämnas enligt nu gällande regler.
Utskottet har intet att invända mot Kungl. Maj :ts beräkning av det för
budgetåret 1961/62 för prisutjämningen av vissa jordbruksreglerade råvaror
till livsmedelsindustrien erforderliga medelsbehovet å 35 miljoner kronor.
Ej heller har utskottet något att erinra mot att det behov av medel för
prisutjämningen under innevarande budgetår utöver 25 miljoner kronor,
som kan erfordras, täckes med de besparingar, som väntas uppstå i fråga
om vissa andra ändamål, till vilka medel anvisats under prisregleringsanslaget.
I fråga om hittills ej prisutjämnade bageri- och konditorivaror
har i motionen 11:747 hemställts, att riksdagen måtte dels
medge, att från och med den 1 juli 1961 en prisutjämning successivt genomföres
för skorpor, cakes och Danish pastry på sätt som jordbruksnämnden
föreslagit, dels anvisa för budgetåret 1961/62 under prisregleringsanslaget
ett belopp av 2,5 miljoner kronor för prisutjämningen för nämnda varor.
Utskottet finner i likhet med departementschefen det av jordbruksnämnden
förordade, i propositionen nr 76 redovisade tekniska systemet för en
prisutjämning av skorpor, cakes och Danish pastry, trots de föreslagna förenklingarna
och schablonerna, ur administrativ synpunkt föga tilltalande och
ur kontrollteknisk synpunkt svårbedömbart. Det arbete av administrativ
karaktär hos såväl myndigheter som enskilda, som blir nödvändigt, liksom
det erforderliga kontrollarbetet står enligt utskottets mening inte i rimlig
proportion tiH de fördelar, som den enskilde näringsidkaren skulle ha av
prisutjamningsförfarandet. Ej heller synes enligt vad utskottet kunnat finna
några för bageri- och konditorinäringen menliga följder av den i EFTA-konventionen
gjorda gränsdragningen mellan jordbruks- och industrivaror eller
av de för bagerivarorna företagna tullsänkningarna ha inträtt.
Med hänsyn härtill finner sig utskottet inte kunna tillstyrka, att en prisutjämning
för skorpor, cakes och Danish pastry nu genomföres, och förordar
darfor, att motionen II: 747, såvitt nu är i fråga, avslås. Utskottet anser i
lkhet med departementschefen, att man bör avvakta ytterligare erfarenheter
av verkningarna för bageri- och konditorinäringen av de tullsänkningar, som
skett eller kommer att ske. Innan förslag till utjämningsåtgärder, som kan
efinnas erforderliga och möjliga att genomföra, framlägges, bör emellertid
frågan om ett godtagbart system för prisutjämning göras till föremål för
ytterligare överväganden av jordbruksnämnden.
Jordbruksutskottets utlåtande nr 21 år 1961
33
Beträffande dextrin, stärkelseklister och dylikt samt
vissa andra stärkelsehaltiga produkter, såsom appreturmedel
och kärnbindemedel, vilka varor enligt EFTA-konventionen
hänförts till industrisektorn, föreslås i propositionen nr 76, att under
nästa regleringsår liksom under det innevarande, i den mån för fabrikspotatisregleringen
nu disponibla medel — införsel- och kompensationsavgifter
för stärkelse och stärkelseprodukter m. m. — skulle visa sig otillräckliga för
den erforderliga särskilda prisutjämningen till förmån för de inhemska tillverkarna
av dextrin och dylikt, Kungl. Maj :t skall, i avvaktan på slutlig reglering,
härför förskottsvis få disponera influtna eller inflytande, för andra
beslutade ändamål inte behövliga införselavgiftsmedel för potatis. Häremot
har utskottet intet att invända.
Vad angår anslaget till prisreglerande åtgärder på
jordbrukets område har riksdagen vid behandlingen av propositioonen
1961: 49 på hemställan av utskottet i utlåtande nr 17 beslutat, att för
stödet åt hamphanteringen under budgetåret 1961/62 ett belopp av 700 000
kronor skall få tagas i anspråk av medel under ifrågavarande anslagsrubrik.
Vidare har utskottet i det föregående förordat, att under prisregleringsanslaget
för nästa budgetår beräknas 35 miljoner kronor för prisutjämning av
vissa jordbruksreglerade råvaror till livsmedelsindustrien.
Medelsbehovet för allmänt mjölkpristillägg under regleringsåret 1961/62
har Kungl. Maj :t beräknat till 96,5 miljoner kronor. Mot denna beräkning
har utskottet inte något att invända. Utskottet har ej heller funnit anledning
till erinran mot Kungl. Maj :ts beräkning av medelsbehovet för diverse kostnader
i samband med jordbruksregleringen. Med hänsyn härtill förordar utskottet,
att till prisreglerande åtgärder på jordbrukets område under budgetåret
1961/62 anvisas ett reservationsanslag av avrundat 133 miljoner kronor.
Mot bakgrund av bland annat den omläggning av den ekonomiska försvarsberedskapen,
som föranledes av utrymningsplanläggningen, har Kungl. Maj :t
i propositionen nr 76 framlagt vissa förslag på livsmedelsberedskapens
område. Därvid har även redovisats resultatet av en utredning i
fråga om beredskapslagringen av spannmål, vilken 1958 års B-riksdag anhållit
om i anledning av en utav 1957 års riksdagsrevisorer i ämnet väckt fråga.
Vad departementschefen anfört angående varusortimentet för beredskapslagringen,
storleken och placeringen av lagren, anskaffningen av lagringslokaler,
handhavandet av den löpande skötseln och omsättningen av varorna
ävensom angående skyddsplacering av livsmedelshandelns lager anser sig
utskottet böra tillstyrka. Då utskottet även biträder vad departementschefen
i övrigt anfört i fråga om livsmedelsberedskapens ordnande under de närmaste
åren, anser sig utskottet böra förorda, att vad i propositionen föreslagits
i detta ämne lämnas ntan erinran av riksdagen.
34
Jordbruksutskottets utlåtande nr 21 år 1961
Utskottets hemställan
Under förmälan att uttalandena och förslagen i propositionen nr 76 samt
under punkten 31 i nionde huvudtiteln, årets statsverksproposition, i den
mån de icke särskilt berörts i det föregående, icke föranlett någon erinran
från utskottets utsida, hemställer utskottet,
att riksdagen må
A. i fråga om de allmänna grunderna för prisregleringen
på jordbrukets område
1) lämna motionerna I: 84 och II: 107 samt I: 288 och II:
258 utan åtgärd;
2) lämna motionerna I: 166 och II: 199 utan åtgärd;
3) avslå motionerna I: 171 och II: 196;
B. beträffande brödsäd och brödsädsprodukter
1) med bifall till Kungl. Maj :ts framställning godkänna
det i det föregående förordade förslaget till ändring i prisortsystemet
för brödsäd under regleringsåren 1961/62—
1964/65;
2) avslå motionerna I: 641 och II: 749;
3) avslå motionen I: 639;
4) avslå motionerna I: 615 och II: 707;
5) avslå motionen II: 747 såvitt rör frågan om överförande
till jordbruksregleringen av makaroner, spagetti och liknande
produkter samt mixer för bakningsändamål;
C. i fråga om fodersäd avslå motionerna I: 640 och II: 748;
D. med bifall till Kungl. Maj :ts framställning bemyndiga
Kungl. Maj :t eller, efter Kungl. Maj :ts medgivande, statens
jordbruksnämnd att medgiva avgiftsrestitution för majsstärkelse
samt preparat på basis av majsstärkelse i huvudsaklig
överensstämmelse med vad i det föregående angivits;
E. med bifall till Kungl. Maj :ts framställning lämna utan
erinran vad utskottet anfört beträffande användningen av
de medel, som influtit under regleringsåren 1956/57—1958/
59 och 1959/60 och som influtit eller inflyter under regleringsåren
1960/61 och 1961/62 genom upptagande av införselavgifter,
ävensom av andra i samband med jordbruksregleringen
under nämnda regleringsår influtna eller inflytande
avgiftsmedel;
F. beträffande prisutjämning till livsmedelsindustrien
1) med bifall till Kungl. Maj:ts framställning bemyndiga
Kungl. Maj :t eller, efter Kungl. Maj :ts medgivande, statens
jordbruksnämnd att i huvudsaklig överensstämmelse
med de riktlinjer, som angivits i det föregående, jämka
prisutjämningsbelopp å vissa jordbruksreglerade varor;
Jordbruksutskottets utlåtande nr 21 år 1961
35
2) avslå motionen II: 747 såvitt rör frågan om prisutjämning
för vissa bageri- och konditorivaror;
G. med bifall till Kungl. Maj:ts framställning å riksstalen
för budgetåret 1961/62 under nionde huvudtiteln till Prisreglerande
åtgärder på jordbrukets område anvisa ett reservationsanslag
av 133 000 000 kronor;
H. med bifall till Kungl. Maj :ts framställning lämna utan
erinran vad utskottet anfört beträffande vissa frågor på livsmedelsberedskapens
område.
Stockholm den 20 april 1961
På jordbruksutskottets vägnar:
NILS G. HANSSON
Vid detta ärendes slutbehandling har närvarit:
från första kammaren: herrar Jonsson*, Bertil Andersson, Hjalmar
Nilsson, Carl Eskilsson, Mossberger, Jonasson, Hedström, Uno Olofsson,
Åkesson och Nils-Eric Gustafsson*;
från andra kammaren: herrar Sköld, Hseggblom, Hansson i Skegrie,
fru Lindskog, herrar Arweson, Johanson i Västervik*, Nilsson i Lönsboda,
Brandt i Sätila, Nilsson i Bästekille och Eskilsson i Likenäs.
* Ej närvarande vid justeringen.
Särskilt yttrande
Av herrar Jonasson, Nils-Eric Gustafsson, Hansson i Skegrie och Brandt
i Sätila, vilka anfört:
»I propositionen nr 76 har upptagits den i olika sammanhang tidigare
berörda omläggningen av bestämmelserna om kvalitetsfordringar och prisreglering
vid inlösen av brödsäd, innebärande att kvalitetsbedömningen i
fråga om mältningsgraden skall grundas på de kemiska egenskaperna i stallet
för på de utvuxna groddarna. Enligt jordbruksnämndens beräkning
skulle en övergång till prisreglering enligt den nya metoden kunna tillämpas
på 1962 års brödsädsskörd. Departementschefen har i propositionen anmält
sin avsikt att upptaga spörsmålet till behandling så snart sig göra
låter.
En sådan ändring av reglerna för bedömningen av brödsädens mältningsgrad
måste förutsättas få genomgripande konsekvenser. Följden torde bli,
att brödsäden under år med dåligt bärgningsväder kommer att betraktas såsom
icke fullgod i betydligt större utsträckning än hittills, medförande be
-
36
Jordbruksutskottets utlåtande nr 21 år 196i
tydande förlustrisker för jordbruket. Härigenom kan sålunda uppstå vissa
problem rörande prisbildningen för sådan brödsäd ävensom beträffande förhållandet
mellan denna och egentlig fodersäd. För fodersädsregleringen kan
sålunda uppstå problem, som man inte räknat med när systemet för densamma
fastställdes. Enligt vår mening måste den ifrågasatta omläggningen
av kvalitetsbedömningen kombineras med åtgärder i syfte att stärka fodersädsregleringen.
Ställning till hur dessa frågor skall kunna lösas på tillfredsställande
sätt torde inte kunna tagas förrän slutligt förslag framlagts rörande
kvalitetsbedömningen. Det är emellertid enligt vår mening angeläget,
att departementschefen vid beredningen av frågan överväger sådana åtgärder,
att odlarna kan få skälig ersättning för såväl brödsäden som fodersäden.
I överensstämmelse med motionerna 1:615 och II: 707 vill vi också understryka
angelägenheten av att vid den fortsatta beredningen av frågan
nödvändigheten av en objektiv kvalitetsbedömning särskilt uppmärksammas.
Denna fråga bör prövas skyndsamt, så att en objektiv kvalitetsbedömning
kan garanteras vid en omläggning av kvalitetsbestämmelserna.»
Reservationer
1) av herrar Jonasson, Nils-Eric Gustafsson, Hansson i Skegrie och Brandt
i Sätila, vilka ansett,
dels att det stycke i utskottets utlåtande, som på s. 27 börjar med orden
»Vad först» och på s. 28 slutar med orden »bör införas», bort ha följande
lydelse:
»Vad först gäller frågan om undersökningar rörande inkomst- och kostnadsutvecklingen
inom jordbruket såväl totalt som regionalt och storleksgruppsvis
vill utskottet hänvisa till vad statens jordbruksnämnd anfört i sina
utlåtanden över förevarande motioner. Av dessa framgår, att jordbruksnämnden
utgår från att 1960 års jordbruksutredning — för att erhålla underlag
för en bedömning av inkomstlikställigheten åt den i jordbruket arbetande
befolkningen på längre sikt — bland annat kommer att göra en analys
av inkomst- och kostnadsutvecklingen under nu löpande avtalsperiod.
Utskottet vill understryka angelägenheten av att ingående undersökningar
skyndsamt genomföres av såväl jord- och jordbrukspolitiken som penningoch
finanspolitiken, så att underlag skapas jämväl för analyser för olika
storleksgrupper m. m. Det är enligt utskottets mening nödvändigt att för
varje produktionsår undersökningar göres huruvida inkomst- och kostnadsutvecklingen
inom jordbruket fortskrider på sådant sätt, att den i jordbruksavtalet
och riksdagsbeslutet åsyftade utfyllnaden av inkomstklyftan kan
uppnås under sexårsperioden.
Såsom i motionerna I: 84 och II: 107 framhållits, kan olika faktorer i den
Jordbruksutskottets utlåtande nr 21 år 1961
37
senaste tidens utveckling bedömas inverka i ogynnsam riktning för den jordbrukspolitiska
målsättningen på såväl inkomst- som kostnadssidan. Sådana
faktorer är exempelvis den allmänna omsättningsskatten, ATP-avgifterna
samt de s. k. fläskfabrikerna och motsvarande företeelser inom äggproduktionen.
Framför allt finns det skäl att anta, att jordbrukets rationalisering
bromsas upp av kreditrestriktionerna och den höga räntan, sa att rationaliseringsvinsten
inte kan bli den, som förutsattes vid sexårsuppgörelsen och
riksdagsbeslutet 1959. Därest de undersökningar, som utskottet förordat,
skulle utvisa, att utvecklingen i fråga om inkomstbildningen och rationaliseringsvinsten
inom jordbruket inte är sadan, att inkomstklyftan kan utjämnas
under sexårsperioden och den av riksdagen uttalade målsättningen
rörande inkomstlikställigheten sålunda inte kan uppnås vid den nu tillämpade
politiken, framstår det för utskottet som nödvändigt, att erforderliga
åtgärder vidtages i syfte att trygga den jordbrukspolitiska målsättningens
förverkligande under sexårsperioden.»
dels ock att utskottets hemställan under A. 1) och 2) bort lyda sålunda:
»A. i fråga om de allmänna grunderna för prisregleringen
på jordbrukets område
1) a) i anledning av motionerna 1:84 och 11:107 samt
I: 288 och II: 258 i skrivelse till Kungl. Maj:t ge till känna
vad utskottet anfört angående undersökningar rörande inkomst-
och kostnadsutvecklingen inom jordbruket:
b) med bifall till motionerna I: 84 och II: 107, i den del
här är i fråga, i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla att —
därest ifrågavarande undersökningar så motiverar -— sådana
åtgärder måtte vidtagas, att den i jordbruksavtalet och
riksdagsbeslutet år 1959 åsyftade utfyllnaden av inkomstklyftan
mellan industrien och jordbruket kan uppnås under
sexårsperioden;
2) anse motionerna I: 166 och II: 199 besvarade med vad
utskottet ovan anfört;»
2) av herr Brandt i Sätila.
3) av herrar Jonasson och Nils-Eric Gustafsson, vilka ansett,
dels att andra och tredje styckena på s. 29 i utskottets utlåtande bort ha
följande lydelse:
»I propositionen nr 76 föreslås vissa ändringar i prisortsystemct för biödsäd.
Ändringarna, som skall genomföras från och med 1961 års skörd, innebär
att, vad gäller prisorterna Karlshamn, Trelleborg, Halmstad och Falkenberg,
i vilka inlösenpris utan avdrag hittills tillämpats, inlösen av brödsäd
skall ske till inlösenpriset med avdrag av 25 öre per deciton, att i tråga
om prisorten Uppsala det nuvarande avdraget från inlösenpriset av 75 öre
per deciton skall minskas till 50 öre per deciton samt alt Kristianstad, som
38
Jordbruksutskottets utlåtande nr 21 år 1961
för närvarande är prisort endast för vete, skall vara prisort även för råg. Då
förslaget är att betrakta som en kompromiss mellan parterna i frågan, finner
utskottet, att detsamma bör godtagas.
En målsättning för jordbrukspolitiken måste självfallet vara att så långt
möjligt bereda jordbruket — oberoende av det geografiska läget — likvärdiga
möjligheter till avsättning av produkterna. Det nu gällande prisortsystemet
kan inte sägas uppfylla detta krav. En avvägning måste givetvis
ske mellan önskvärdheten av att jordbruket överallt i landet beredes likvärdiga
avsättningsmöjligheter och angelägenheten av att transport- och
handelsvägarna blir så rationella som möjligt. Enligt utskottets mening bör
det vara möjligt att tillgodose det förstnämnda önskemålet på bättre sätt
än som sker vid nuvarande system — utan förfång för kravet på ur handels-
och kvarnsynpunkt rationella transporter. Prisortsystemet bör, såsom
framhållits i motionerna I: 641 och II: 749, kunna utformas på sådant sätt,
att prisort inrättas i varje län med brödsädsproduktion, varvid samma inlösenpris
bör gälla å samtliga prisorter.
Utskottet finner det angeläget, att frågan om prisorternas lokalisering i
sin helhet upptages till prövning. Härför talar även den under de senare åren
genomgripande strukturförändringen inom kvarnindustrien, vilken medfört,
att prisortsystemet inte som hittills lämpligen kan baseras på de s. k.
kvarnorterna. Det synes utskottet lämpligt, att 1960 års jordbruksutredning
får i uppdrag att överväga en utformning av prisortsystemet enligt de riktlinjer,
som angivits i motionerna I: 641 och II: 749.
Med det anförda anser utskottet även motionen I: 639 besvarad.»
dels ock att utskottets hemställan under B. 2) och 3) bort ha följande lydelse:
»2)
med bifall till motionerna I: 641 och II: 749 i skrivelse
till Kungl. Maj:t anhålla om att 1960 års jordbruksutredning
måtte erhålla uppdrag att pröva möjligheterna av ett prisortsystem
vid inlösen av brödsäd med prisort i varje brödsädsproducerande
län och med för samtliga prisorter enhetligt
inlösenpris i enlighet med vad utskottet anfört;
3) anse motionen I: 639 besvarad med vad utskottet ovan
anfört;»
Stockholm 1961. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag 610642