Bankoutskottets utlåtande nr 7 år 1961
1
Nr 7
Utlåtande angående verkställd granskning av riksbankens och
riksgäld skontorets styrelse och jörvaltning.
Enligt § 4 i den för bankoutskottet gällande instruktionen har utskottet
att undersöka och granska riksbankens tillstånd och huru densamma styrd
och förvaltad blivit, och bör utskottet därvid med synnerlig uppmärksamhet
följa de fullmäktiges åtgärder, som avser metalliska kassans upprätthållande
samt myntväxlingens fortgång och bestånd.
För granskningens verkställande har utskottet tagit del av dels fullmäktiges
i riksbanken allmänna och särskilda protokoll samt direktionens och
industristyrelsens protokoll ävensom protokoll från gemensamma sammanträden
med fullmäktige i riksbanken och i riksgäldskontoret, samtliga protokoll
för tiden från och med den 10 januari 1960, intill vilken dag ansvarsfrihet
beviljats för fullmäktiges i protokollen antecknade beslut och åtgärder,
och till början av innevarande års riksdag, dels den av riksdagens
revisorer avgivna berättelsen om verkställd granskning av riksbankens tillstånd
och förvaltning under år 1959, dels ock fullmäktiges med utskottets
memorial nr 1 till riksdagen överlämnade berättelse angående riksbankens
tillstånd, rörelse och förvaltning under år 1960, ävensom de redogörelser,
som av styrelserna för riksbankens avdelningskontor lämnats i avseende å
dessa kontors förvaltning under samma år.
Vid granskningen har för utskottet varit tillgängliga jämväl särskilda
redogörelser för verksamheten vid riksbankens pappersbruk vid Tumba och
vid riksbankens sedeltryckeri under år 1960.
I fråga om metalliska kassans ställning, sedelutgivning, in- och utlåningsrörelse
ävensom övrig verksamhet vid riksbankens huvud- och avdelningskontor
samt vid riksbankens pappersbruk och sedeltryckeri tillåter sig
utskottet att för en närmare kännedom om hithörande förhållanden hänvisa
till de redogörelser, som lämnats i de berättelser, vilka avgivits av riksdagens
revisorer och fullmäktige i riksbanken.
Å sin utlånings- och övriga rörelse under år 1960 har riksbanken erhållit
en nettovinst av 194 632 673 kronor 90 öre.
I avseende härå hänvisas till de specificerade uppgifter beträffande riksbankens
vinst- och förlusträkning, som förekommer i fullmäktiges nyssnämnda,
av utskottet med memorial nr 1 till riksdagen överlämnade berättelse.
] — Bihang till riksdagens protokoll 1961. 8 samt. Nr 7
2
Bankoutskottets utlåtande nr 7 år 1961
För den granskning av riksgäld skontorets styrelse och förvaltning, som
åligger innevarande års riksdags bankoutskott, har utskottet tagit del av
dels de allmänna och särskilda protokoll, som blivit förda hos fullmäktige i
riksgäldskontoret från och med den 10 januari 1960, intill vilken dag ansvarsfrihet
tillerkänts fullmäktige för deras i protokollen antecknade beslut
och åtgärder, till och med den 9 januari 1961, dels den av riksdagens revisorer
avgivna berättelsen om granskning av riksgäldskontorets tillstånd och
förvaltning för tiden 1 juli 1959—30 juni 1960, dels ock fullmäktiges med
utskottets memorial nr 2 överlämnade, till 1961 års riksdag avgivna berättelse.
Sedan utskottet numera fullgjort sitt granskningsuppdrag får utskottet
avgiva berättelse över den verkställda granskningen.
l:o) Penning- och valutapolitiken
Konjunktursituationen i Sverige under 1960, kännetecknad av hög sysselsättning
och — med bortseende från de av omsättningsskatten föranledda
höjningarna — av i stort sett stabila priser får ses mot en internationell
bakgrund. Den förbättring i konjunkturen som både för Nordamerikas och
Västeuropas del inträdde under 1959 och som via exporten även påverkade
utvecklingen i Sverige har i Europa fortsatt och förstärkts. Inom vissa
länder har tecken på ett begynnande efterfrågeöverskott framträtt. De
svenska exportnäringarna har stimulerats av denna utveckling. I början av
konjunkturuppgången var det främst skogs- och järnindustrierna som fick
känning av den stigande utlandsefterfrågan, men under 1960 kom expansionen
att mer beröra verkstads- och stålprodukter. Några starkare tendenser
till internationella prisstegringar har dock inte åtföljt den ökade aktiviteten
på de utländska marknaderna. Detta sammanhänger bland annat med
att den amerikanska ekonomien under året företett vissa stagnationstendenser.
Utvecklingen där mot en viss ökning i arbetslöshet och ledig produktionskapacitet
har utövat ett dämpande inflytande på priserna på de
internationella marknaderna. Till detta kommer att råvarupriserna på grund
av ökad produktionskapacitet och goda skördar i producentländerna varit
stabila eller något fallande.
Med den olika konjunktursituation som rått i Nordamerika och Västeuropa
har den ekonomiska politiken givetvis även kommit att uppvisa
betydande skillnader. Medan en viss lättnad i penning- och finanspolitiken,
manifesterad bland annat i upprepade räntesänkningar, skett i Förenta
staterna, har i Västeupropa de ekonomiskt politiska åtgärderna gått i skärpande
riktning. De på så sätt ökade räntemarginalerna anses ha medverkat
till en ökad utströmning av guld och valutor från Amerika till Västeuropa.
Kapitalströmmen sökte sig främst till Västtyskland, Schweiz och Storbritannien.
För att hålla inflödet av »korta pengar» under kontroll infördes
Bankoutskottets utlåtande nr 7 år 1961 3
främst i Västtyskland under sommaren och hösten vissa spärrar. På hösten
kom också en rad diskontosänkningar.
För den svenska ekonomien har som nämnts exporten även under 1960
expanderat starkt. För flertalet större varugrupper har utförselsiffrorna stigit
betydligt, och totalt beräknas exportens volym ha ökat med drygt 13
procent under 1960. Lagerutvecklingen synes ha utgjort ett annat viktigt
efterfrågeökande moment då efter en lageravveckling under 1959 följde en
uppbyggnad av lagren sistlidna år. Investeringarna har även fortsatt att
stiga om än avgjort mindre än tidigare år. Detsamma gäller om den privata
konsumtionen, vars tillväxt under 1960 var blott cirka hälften så stark som
under åren 1958—1959. Till den förhållandevis ringa ökningen bidrar i
detta senare fall den återhållsamhet, som under den tidigare delen av året
präglade konsumenternas inköp av främst varaktiga konsumtionsvaror och
vilken följde efter den accentuerade köprushen i slutet av 1959 inför den
allmänna varuskattens införande. Under senare delen av 1960 visade konsumtionsefterfrågan
en mer markerad uppgångstendens.
Efterfrågeökningen resulterade i en markant uppgång av importen under
1960. Införselns volym steg sålunda med upp emot 18 procent. Den inhemska
produktionen fortsatte sin stigande tendens från 1958—1959 om än
ökningstakten (cirka 4 procent) under 1960 blev något lägre än tidigare.
Avsaktningen torde ha sammanhängt med att tidigare ledig kapacitet efter
hand började bli till fullo utnyttjad, och under senare delen av året gjorde
sig viss kapacitetsbrist och knapphet på arbetskraft alltmera märkbara.
Handelsbalansens saldo visade under 1960 ett betydligt större underskott
än 1959, beroende på att importen ökade mer än exporten vad volymsiffror
beträffar. Prisstegringar skedde på såväl införsel- som utförselsidan. Uppgången
var visserligen något större för exportprisernas del men uppvägde
dock inte skillnaden i volymutveckling. Även om sjöfartsnetto och kapitaltransaktioner
något förändrades i positiv riktning blev resultatet beträffande
valutaställningen en utströmning av guld och valutor under 1960 om
cirka 160 miljoner mot en förstärkning av valutareserven 1959 om upp
emot 60 miljoner.
Den ekonomiska utvecklingen i Sverige föregående år gav anledning till
en mer restriktiv ekonomisk politik. Den allmänna varuskatten infördes vid
1960 års ingång. I förening med den ökning av de direkta skatterna som
de stigande inkomsterna i samhället gav upphov till ledde denna förstärkning
av statsbudgetens inkomstsida till att totalbudgetens underskott för
1960/61 beräknas bli avsevärt mindre än 1959/60. Bortsett från omsättningsskattens
införande har tonvikten inom åtstramningspolitiken legat på
den penning- och kreditmarknadspolitiska sidan.
Med anledning av den situation som rådde på penning- och kreditmarknaden
vid slutet av 1959, kännetecknad av en mycket hög likviditet,
samtidigt som expansionstendenserna var starkt framträdande inom ekono
-
4
Bankoutskottets utlåtande nr 7 år 1961
micn, framhöll utskottet i sitt utlåtande om riksbankens och riksgäldskontorets
förvaltning föregående år, att betydande risker för rubbningar av den
samhällsekonomiska balansen då förelåg. Utskottet vill nu anmäla sin tillfredsställelse
över att de påtalade riskerna motverkats i så stor utsträckning
genom generellt verkande penning- och kreditmarknadspolitiska medel. Den
rörlighet och smidiga anpassning till marknadsförhållandena som präglat
räntepolitiken under 1960 anser utskottet ha haft stor betydelse för de
resultat som uppnåtts. Visserligen har betalningsmedelstillgången på marknaden
och kreditgivningen till näringslivet ökat i viss utsträckning, men
väsentligt är att utrymmet för en fortsatt snabb kreditexpansion starkt
begränsats. Utvecklingen mot en stramare penningmarknad kan till stor del
sättas i samband med att statliga lån i ökad utsträckning kunnat långfristigt
placeras utanför affärsbankerna. I detta sammanhang vid utskottet
även framhålla värdet av gjorda strävanden att vidga marknaden för skattkammarväxlar
och obligationslån. Enligt utskottets mening uppmuntrar
erfarenheterna från föregående år till fortsatta ansträngningar på detta område.
De försök, som gjorts att utnyttja det ändrade läget på obligationsmarknaden
för att åstadkomma en reducering av emissionskön och för att
skapa en större rörelsefrihet på detta område, har utskottet med intresse
noterat och utskottet vill i det sammanhanget uttala önskvärdheten av att
dessa försök fortsätts och förstärks.
Genom den antydda utformningen av penning- och kreditmarknadspolitiken
har förutsättningarna att motverka inflatoriska störningar, som kan
förväntas under 1961, väsentligt förbättrats. Den stora tillgång på likvida
medel som fanns inom affärsbankerna vid slutet av 1959 har under 1960
drastiskt reducerats. Sålunda har en nedgång i likvida tillgångar om cirka
830 miljoner kronor där ägt rum. Observeras bör att årssiffran starkt påverkats
av den speciella köprushen i december 1959. En i viss mån riktigare
bild av utvecklingen erhålls om man utgår från läget sista november, varvid
likviditetsminskningen blir 1,6 miljard kronor. Genom dessa förändringar
har affärsbankerna under året i ökad utsträckning behövt upptaga lån i
riksbanken. De främsta bidragande orsakerna till nedgången i banklikviditeten
har varit den starkt ökade statliga upplåningen utanför affärsbankerna
samt företagens insättning av medel i investeringsfonder i riksbanken.
Vidare bör här nämnas nedgången i valutareserven och minskningen
av det statliga utgiftsöverskottet.
Riksbankens innehav av guld och valutor steg under året med cirka 270
miljoner kronor och dess innehav av svenska och företrädesvis då statliga
värdepapper ökade med omkring 1,1 miljard. 1 och för sig kunde en så
starkt ökad statlig upplåning i riksbanken te sig mindre gynnsam, men den
får ses mot bakgrunden av det förhållandet, att medel, som eljest skulle ha
bildat ett likviditetstillskott på marknaden, i stor utsträckning dragits in
till riksbanken genom företagens insättningar på investeringskonto. Så
-
5
Bankoutskottets utlåtande nr 7 år 1961
lunda har av denna anledning riksbankens skulder ökat med cirka 850 miljoner
kronor. Resultatet av förändringarna på tillgångs- och skuldsidorna
svarar mot en ökning i marknadstillgången på betalningsmedel på något
över 300 miljoner kronor.
Riksbankens diskonto höjdes den 15 januari 1960 från 4 V2 procent till
5 procent. I samband därmed skärptes likviditetskvoterna för affärsbankerna.
Likaså skedde då en ändring av rekommendationerna till sparbanker
och centralkassor beträffande deras utlåning i åtstramande riktning.
Höjningen av diskontot återverkade på räntesatserna för de obligationslån
som sedermera emitterades av t. ex. stadshypoteks- och bostadskreditkassorna.
I den så ändrade ränte- och marknadssituationen kunde staten
emittera ett 15-årigt obligationslån till 5 Va procent ränta, som inbringade
nära 1,1 miljard kronor. Emissionen innebar en omfördelning av statsskulden
från kortfristig upplåning i affärbanker och postsparbank till långfristig
placering i betydande utsträckning på kapitalmarknaden. Även under
resten av året har statsupplaningen i möjligaste man inriktats pa kapitalanskaffning
utanför banksystemet. I juni erbjöds salunda företag att köpa
korta obligationer samt skattkammarväxlar med högst ett års löptid och
en ränta, som något översteg den högsta inlåningsräntan i bankerna. Och
under de sista månaderna av 1960 emitterade riksgäldskontoret i syfte att
stimulera och popularisera det personliga obligationssparandet en ny form
av sparobligationer speciellt avpassade för en bredare allmänhet. Det nya
lånet — benämnt Spar 60 — omfattar obligationer utställda i valörer om
100, 500, 1 000 och 5 000 kronor och får köpas endast av fysiska personer.
Det inlöses efter 7 V* år med ett belopp motsvarande 150 procent av inköpspriset,
vilket innebär en genomsnittlig arlig förräntning av 5,55 procent.
Vad i detta ärende förekommit har utskottet härigenom velat för riksdagen
omförmäla.
2:o) Protokoll och berättelser
Vid granskning av ovannämnda protokoll och berättelser har utskottet i
övrigt icke funnit något förhållande, som påkallat särskilt yttrande från
utskottets sida; vilket utskottet härmed får för riksdagen
anmäla.
3:o) Ansvarsfrihet för fullmäktige i riksbanken
Efter granskning av riksbankens räkenskaper för ar 1959 har riksdagens
revisorer i sin därom avgivna berättelse meddelat, att de för sin del ansage,
att ansvarsfrihet borde beviljas fullmäktige i riksbanken.
1 enlighet med föreskriften i § 4 av den för utskottet gällande instruk -
6
Bankoutskottets utlåtande nr 7 år 1961
tionen vill utskottet meddela, att med avseende å riksbankens tillstånd,
styrelse och förvaltning under den tid, granskningen omfattat, utskottet för
sin del anser, att ansvarsfrihet bör beviljas fullmäktige.
Utskottet hemställer alltså,
att ansvarsfrihet må beviljas fullmäktige i riksbanken
dels för förvaltningen under år 1959 av bankens såväl huvudkontor
som samtliga avdelningskontor i orterna, dels
ock för de beslut och åtgärder, som finnes antecknade i
fullmäktiges protokoll från och med den 10 januari 19G0
till och med den 9 januari innevarande år.
4:o) Ansvarsfrihet för fullmäktige i riksgäldskontoret
Riksdagens revisorer har för sin del tillstyrkt, att ansvarsfrihet måtte
beviljas fullmäktige i riksgäldskontoret för den tid revisionen omfattat.
Revisorerna har till granskning upptagit frågan om tryckningen av obligationer
och därvid framhållit, att enligt den för riksgäldskontoret fastställda
tjänstgöringsordningen sådan tryckning skall, där ej fullmäktige för
särskilda fall annorlunda bestämmer, ske på riksbankens sedeltryckeri.
Enligt vad revisorerna inhämtat har någon sådan tryckning icke förekommit
på sedeltryckeriet under de tre senaste budgetåren utan i stället ett
privat tryckeri anlitats. Anledningen härtill anges vara, att sedeltryckeriet
för tryckning av obligationer av nuvarande typ nödgas förbehålla sig relativt
lång leveranstid samt att dess maskinpark mindre väl lämpar sig
härför. Under förutsättning att obligationerna ändrades på visst sätt skulle
emellertid sedeltryckeriet kunna framställa obligationerna med sin nuvarande
utrustning. Med hänsyn till kostnaderna för obligationstrycket —
under den nyss angivna tidsperioden uppgående till 0,5 miljon kronor —
förordar revisorerna, att överläggningar upptas mellan riksgäldskontoret
och sedeltryckeriet om möjligheterna att nedbringa kostnaderna genom att
sedeltryckeriet övertar tryckningen av obligationerna.
I anledning av revisorernas förevarande berättelse har fullmäktige i riksgäldskontoret
den 4 januari 1961 avgivit ett till riksdagen ställt yttrande.
Fullmäktige framhåller, att alla statsränteobligationer, d. v. s. av riksgäldskontoret
utgivna obligationer med undantag av premieobligationer, sedan en
lång följd av år tryckts på sedeltryckeriet och att revisorernas uttalande därför
torde ha avseende på premieobligationslånen, av vilka endast det s. k.
bostadspremielånet (av år 1955) och de båda skattepremielånen (av åren
1956 och 1957) tryckts på nämnda tryckeri. Fullmäktige uttalar vidare att
sedeltryckeriet med nuvarande maskinpark och tekniska utrustning i övrigt
icke haft möjlighet att tillgodose de krav i fråga om säkerhet, leveranstider,
kvalitet beträffande papper m. m. som måste ställas vid tryckningen av
premieobligationer. I händelse av ändrade förutsättningar härutinnan kom
-
Bankoutskottets utlåtande nr 7 år 1961
7
mer, anför fullmäktige, sedeltryckeriet givetvis att beredas tillfälle att
biträda med tryckningen av premieobligationerna, därest detta kan ske
utan ökning av tryckningskostnaderna.
Vad sålunda förevarit ger icke bankoutskottet anledning till annat uttalande
än att utskottet förutsätter, att liksom hittills de ekonomiska synpunkterna
i förening med ovan angivna krav på obligationstrycket i skilda
hänseenden skall vara utslagsgivande för var tryckningen äger rum. Därest
möjligheter yppas att med tillgodoseende av nu nämnda synpunkter låta
sedeltryckeriet överta obligationstrycket bör detta, såsom också fullmäktige
framhåller, leda till att så sker.
I enlighet med föreskriften i § 4 av den för utskottet gällande instruktionen
vill utskottet meddela, att med avseende å riksgäldskontorets ställning
och förvaltning under den tid, granskningen omfattat, utskottet för
sin del anser att ansvarsfrihet bör beviljas fullmäktige.
Utskottet hemställer alltså,
att fullmäktige i riksgäldskontoret må tillerkännas ansvarsfrihet
ej mindre för den av riksdagens revisorer granskade
förvaltningen av riksgäldskontoret under tiden 1 juli
1959—30 juni 1960 än även för alla beslut och åtgärder,
som finnes antecknade i fullmäktiges protokoll från och
med den 10 januari 1960 till och med den 9 januari innevarande
år.
Stockholm den 7 mars 1961
På bankoutskottets vägnar:
K. G. EWERLÖF
Närvarande:
från första kammaren: herrar Ewerlöf, Fahlander, Schmidt, Ståhle,
Gustaf Henry Hansson, Åke Larsson, Torsten Mattsson och Fagerström;
från andra kammaren: herrar Andersson i Ronneby, Sköldin, Boija,
Regnéll och Hansson i Önnarp, fru Renström-Tngenäs, herrar Carlsson i
Tibro och Hagnell.
8
Bankoutskottets utlåtande nr 7 år 1961
Särskilt yttrande
av herrar Torsten Mattsson och Hansson i Önnarp.
Penning- och kreditmarknadspolitiken har i allmänhet ansetts innebära
möjligheter att genom generellt verkande åtgärder styra den ekonomiska
utvecklingen. Allmänt har detta slag av ekonomisk politik ansetts ha en
sådan rörlighet och smidighet i tillämpningen, att en snabb anpassning efter
det aktuella konjunkturläget möjliggöres.
En ovillkorlig förutsättning för att så skulle vara fallet är att‘penningoch
kreditmarknadspolitiken får verka i hela sin vidd inom en fri ekonomi.
Konsekvenserna av en sådan politik har man emellertid inte varit beredd
att taga. Därom vittnar prioritetsförfarandet, vilket innebär att endast
cirka 2 /r, av kapitalmarknaden påverkas direkt av penningpolitiska åtgärder.
Den prioriterade sektorn har inte endast förtursrätt till krediterna utan
den är även avskärmad från räntepolitikens verkningar. Följden härav har
blivit, att den mindre, icke prioriterade sektorn, som inrymmer bland annat
ett stort antal skuldsatta småföretagare, drabbats hårt av åtgärder, avsedda
att tjäna en allmän ekonomisk stabilitet. Det för närvarande höga
ränteläget accentuerar särskilt detta förhållande.
Den s. k. rörliga räntepolitiken har hittills i praktiken kännetecknats av
endast höjda räntor. Den fyller enligt vår mening inte sin funktion som
rörligt och smidigt styrningsmedel i sin nu tillämpade men begränsade omfattning
så som den kunde ha gjort, om den fått verka som ett generellt
medel över hela fältet. Räntepolitikens stabiliserande betydelse beskäres i
samma grad som den sålunda hindras att verka. Som konjunkturpolitiskt
medel kan räntepolitiken numera inte alls tillmätas samma betydelse som
under tidigare skeden, bland annat på grund av att den inte får verka över
hela fältet. Med hänsyn härtill och till konsekvenserna för den icke prioriterade
sektorn, främst småföretagargrupperna, bör räntepolitiken tillämpas
försiktigare än vad som nu sker. Vid utformningen av den ekonomiska
politiken är det enligt vår mening angeläget, att räntesänkning snarast
möjligt åstadkommes, till vilken fråga utskottet emellertid har att taga
ställning i senare sammanhang.
Ivar Hteggströms Boktryckeri AB • Stockholm 19G1
610536